Riksdagens skrivelse Nr 231.
1
Nr 231.
Godkänd av första kammaren den 28 maj 1923.
Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta
motioner om beredande av tillfälligt lönetillägg åt professorerna
vid Uppsala och Lunds universitet m. fl..
(Statsutskottets utlåtande nr 89 och memorial nr 107.)
Till Konungen.
I två inom riksdagen väckta likalydande motioner har hemställts,
att riksdagen måtte för beredande under tiden den 1 juli 1923—30 juni
1924 av — utöver tillfällig löneförbättring — ett extra lönetillägg å
1,000 kronor åt en var av de ordinarie professorerna, överbibliotekarien
och räntmästaren vid universiteten i Uppsala och Lund och karolinska
institutet samt åt föreståndaren för statens institut för rasbiologi ävensom
ett dylikt tillägg å 900 kronor åt e. o. professorn i medicinsk och
fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala för budgetåret 1923—1924
uppföra dels under åttonde huvudtiteln ett extra anslag av 148,900 kronor,
dels ock under elfte huvudtiteln ett extra anslag av 6,000 kronor.
I motiveringen till de väckta motionerna har anförts bland annat
följande:
»Den 29 november 1921 avgav högskolornas löneregleringskommitté
betänkande och förslag angående lönereglering för befattningshavare
vid universiteten och karolinska institutet. Detta förslag vilar
på den grundsatsen, att professorer och övriga befattningshavare vid
universiteten böra inordnas i det allmänna för befattningshavare vid
statsdepartement och de centrala ämbetsverken fastställda avlöningsreglementet.
Från denna utgångspunkt har kommittén föreslagit, att universitetsprofessorernas
lön, i likhet med övriga till den s. k. rådsklasseu
hörande befattningshavares — med vilka professorerna alltsedan 1908
varit likställda — skulle bestämmas enligt lönegraden B 20, dock med
den ändringen, att ortsgruppering efter G-grupp på grund av särskilda
skäl skulle tillerkännas samtliga professorer vid universiteten och karolinska
institutet.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 sand. Nr 231—233.
1164 23
2
Riksdagens skrivelse Nr 231.
I de utlåtanden, som av de akademiska myndigheterna avgåvos
över nämnda kommittéförslag, framlade myndigheterna de bekymmer,
med vilka universitetens lärare och tjänstemän på grund av alltför länge
uppskjuten ny lönereglering och rådande dyrtid betraktade de ekonomiska
förutsättningarna för deras egen existens och verksamhet. Därvid
framlades de skäl, som syntes tala för en snar, definitiv lönereglerings
genomförande, och de önskemål med avseende å en dylik, som ansetts
böra framställas. Dessa önskemål gingo i sina minimikrav ut på ett
tillstyrkande av ett reservationsvis inom kommittén framlagt yrkande om
införande för universitetsprofessorerna av en ny lönegrad B 21 med i
G-ort en begynnelseavlöning av 11,940 kronor och en slutavlöning av
12,900 kronor. Jämväl statskontoret framhöll, att hänsyn till den vetenskapliga
forskningens bedrivande och nniversitetslärarkårens rekrytering,
vilka skäl icke med samma styrka kunde beträffande andra befattningshavare
åberopas, syntes motivera professorernas placering i högre lönegrad
än den 20:de. För detta ändamål tillstyrkte statskontoret tillskapande
av en ny lönegrad med i G-ort en begynnelselön av 11,460 kronor
och en slutavlöning av 12,900. Enligt statskontorets förslag skulle dock
ortsgrupperingsprincipen vinna tillämpning, innebärande för en professor
i Uppsala lön av 10,980—12,420 kronor och för en professor i Lund
lön av 10,740—12,180 kronor.
Av löneregleringskommittén hade sålunda erkänts, att minst likställdhet
med rådsklassen och även en viss förmån därutöver (genom
generell placering i G-grupp) utgjorde berättigade krav, och med hänsyn
härtill hade kommitténs förslag liksom ock universitetens yrkanden formulerats.
Man hade utan tvivel — ej minst från universitetens sida —
väntat, att till innevarande års riksdag förslag av Kungl. Maj:t framlagts,
avseende definitiv lönereglering för universitetens lärare och tjänstemän
och utformat i överensstämmelse med kommittéförslaget med de rättelser
och förbättringar, som från universitetshåll framställts och motiverats.
Tyvärr har det statsfinansiella läget icke ansetts medgiva framläggande
av förslag till en dylik lönereglering, ehuru dess behövlighet och brådskande
art allmänt erkänts. Universitetsprofessorerna hava således att
räkna med att ytterligare ett budgetår skall förflyta, innan en definitiv
lönereglering kan genomföras.»
Riksdagen, som nu anmäler sitt beslut i vad avses anvisande av anslag
under åttonde huvudtiteln, får därvid anföra följande:
I de ifrågavarande motionerna har framhållits önskvärdheten av att
för professorerna och vissa med dem likställda befattningshavare vid
universiteten och karolinska institutet åstadkommes en utökning av eller
Riksdagens skrivelse Nr 231.
3
ett tillägg till den tillfälliga löneförbättringen, varigenom för nästa budgetår
och till dess den definitiva löneregleringen för dessa befattningshavare
kunde komma till stånd, desamma erhölle en ersättning, som
åtminstone i någon avsevärd mån förbättrade deras löneinkomster.
Otvivelaktigt ter sig ställningen för ifrågavarande befattningshavare
i löneavseende för närvarande ur flera synpunkter ogynnsam. Det synes
riksdagen billigt att åtminstone i eu viss utsträckning gottgörelse lämnas
dem för det mindre tillfredsställande läge, vari de försatts genom att
deras löner ännu icke blivit reglerade. Närmast avser riksdagen därvid
de ordinarie professorerna vid universiteten, vilka hittills i fråga om avlöning
varit fullt jämställda med de s. k. tredje gradens tjänstemän. Liknande
synpunkter torde i stort sett kunna göras gällande beträffande
professorerna vid karolinska institutet.
Motionärernas yrkande innebär — i vad detsamma avser åttonde
huvudtiteln och således ma är föremål för behandling — att för budgetåret
1923—1924 ett ytterligare belopp av 1,000 kronor, utöver tillfälliga
löneförbättringen, skulle utbetalas åt en var av de ordinarie professorerna,
överbibliotekarien och räntmästaren vid universiteten i Uppsala
och Lund och karolinska institutet samt åt föreståndaren för statens
institut för rasbiologi ävensom ett belopp av 900 kronor åt e. o. professorn
i medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala.
Ett så vidsträckt förslag har riksdagen icke ansett sig kunna bifalla.
Med behjärtande av de i motionerna framhållna synpunkterna har riksdagen
emellertid ansett sig böra medgiva, att till de ordinarie professorerna
vid universiteten i Uppsala och Lund och karolinska institutet ävensom till
föreståndaren för statens institut för rasbiologi samt åt e. o. professorn i
medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala må för budgetåret
1923—1924, utöver den tillfälliga löneförbättringen, såsom tillfälligt
lönetillägg utgå ett belopp av högst 600 kronor, att utbetalas efter de
närmare grunder Eders Kungl. Maj: t må äga bestämma. Det bör uppmärksammas,
att det sålunda medgivna tillägget på intet sätt får bliva
prejudicerande för den löneställning, som vid en kommande lönereglering
kan anses böra givas ifrågavarande befattningshavare.
Vid sin prövning av ärendet har riksdagen emellertid icke kunnat
bortse ifrån att jämväl professorerna vid tekniska högskolan och intendenterna
vid naturhistoriska riksmuseet, vilka hittills varit i lönehänseendc
likställda med universitetsprofessorerna, borde komma i åtnjutande av
samma tillfälliga lönetillägg som dessa senare. Riksdagen har därför
ansett, att bemyndigande bör lämnas Eders Kungl. Maj:t att utsträcka
rätten att komma i åtnjutande av dylikt lönetillägg jämväl till dessa nu
nämnda befattningshavare.
4
Riksdagens skrivelse Nr 231.
Riksdagen har icke förbisett, att på grund av den begränsade omfattning,
som med hänsyn till den form, vari frågan framkommit, måst
givas ifrågavarande bemyndigande, gottgörelsen ingalunda kommer alla
dem till del, som blivit försatta i ett mindre förmånligt läge genom
att löneregleringen för universiteten och vissa med dem i löneavseende
jämställda vetenskapliga institutioner och läroanstalter icke hunnit genomföras.
Att märka är härvid emellertid att för de lägst avlönade befattningshavarna
vid dessa inrättningar dylik ersättning i annan ordning
föreslagits genom Eders lvungl. Maj:ts proposition, nr 138, angående tillfälliga
lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.
Riksdagen vill också framhålla, att den nu av riksdagen på
föranledande av enskilda motioner vidtagna åtgärden är av endast provisorisk
natur i avvaktan på genomförandet av en definitiv lönereglering.
I detta hänseende anser sig riksdagen emellertid böra uttala en bestämd
förväntan att förslag rörande dylik lönereglering för ifrågavarande institutioner
framlägges till nästkommande års riksdag.
Beträffande själva anslagsbeloppet har riksdagen, även med tagen
hänsyn till den av riksdagen medgivna befogenheten för Eders Kungl.
Maj:t att utsträcka rätten till ifrågavarande lönetillägg jämväl till ovan
särskilt nämnda befattningshavare, ansett detta böra bestämmas till 120,000
kronor, vilket belopp riksdagen ansett böra såsom extra anslag uppföras
under riksstatens åttonde huvudtitel.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen
anmäla, att riksdagen, i anledning av de i ämnet väckta motionerna, i
vad nämnda motioner avse anvisande av anslag under åttonde huvudtiteln,
för beredande under tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 av —
utöver tillfällig löneförbättring — ett tillfälligt lönetillägg å högst 600
kronor åt en var av de ordinarie professorerna vid universiteten i Uppsala
och Lund och karolinska institutet samt föreståndaren för statens
institut för rasbiologi och e. o. professorn i medicinsk och fysiologisk
kemi vid universitetet i Uppsala ävensom, i den mån Eders Kungl. Maj:t
efter prövning finner sådan löneförbättring böra dem tillkomma, åt professorerna
vid tekniska högskolan och intendenterna vid naturhistoriska
riksmuseet för budgetåret 1923—1924 under åttonde huvudtiteln anvisat
ett extra anslag av 120,000 kronor.
Stockholm den 28 maj 1923.
Med imdersåtlig vördnad.