Riksdagens skrivelse Nr 206.

1

Nr 206.

Godkänd av första kammaren den 23 maj 1923.

Godkänd av andra kammaren den 23 maj 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Majits proposition angående åtgärder till lindrande av
nöden bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare.

(Statsutskottets utlåtande nr 106.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 4 maj 1923 dagtecknad proposition,
nr 230, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att för vidtagande av åtgärder till lindrande av nöden
bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare i huvudsaklig överensstämmelse
med de av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunderna
må av femte huvudtitelns allmänna besparingsfond tagas i anspråk ett
belopp av förslagsvis 70,000 kronor.

I anledning av den till innevarande års riksdag den 13 sistlidne
februari avlåtna propositionen nr 52 angående viss ändring i reglerna
om avstängning från arbetslöshetshjälp i fall av arbetskonflikt beslöt
riksdagen enligt skrivelse den 13 april 1923, nr 79, att vid utövandet
av den statliga arbetslöshetshjälpverksamheten skulle, utöver förut gällande
direktiv, tillämpas de regler för yrkesbestämningen, som angivits i statsutskottets
vid skrivelsen fogade utlåtande nr 30. Eders Kungl. Maj:t bär
därpå den 14 berörda april förordnat i överensstämmelse med detta riksdagens
beslut.

De sålunda meddelade nya bestämmelserna rörande den statliga
arbetslöshetshjälpverksamheten avse att mildra verkningarna av regeln,
att vid allmän arbetskonflikt inom ett fack samtliga de arbetare, som
haft sin sista mera stadigvarande anställning inom detta fack, skola
avstängas från såväl kontant understöd som nödhjälpsarbete samt att vid
Bihav g till riksdagens protokoll 1923. 14 sand. Nr 206—208. 1104 23 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 206.

partiell konflikt enahanda åtgärder skola, med visst undantag, vidtagas
beträffande vederbörande ort.

Beträffande järnbruksarbetarna, vilka på grund av rådande allmän
konflikt inom facket enligt statens arbetslöshetskommissions cirkulär den
1 februari 1923 äro avstängda från arbetslösbetsbjälp, har emellertid ett
särskilt tillvägagångssätt medgivits. Det skulle nämligen enligt riksdagens
beslut stå arbetslöshetskommissionen fritt att med ledning av till buds stående
uppgifter omedelbart ställa friplatser i erforderligt antal till de lokala
arbetslöshetskommittéernas förfogande för att provisoriskt användas för de
arbetslösa, vilka i enlighet med angivna grunder prövades tillhöra det lokala
arbetskraftsöverskottet. Det definitiva bestämmandet finge sedermera verkställas
på grundval av de utredningar, som kommittéerna efter närmare
undersökning hade att ingiva till kommissionen, och de upplysningar,
som kommissionen i övrigt kunde inhämta.

Dessa bestämmelser skulle tillämpas från och med den 14 nästlidne
april, då Eders Kungl. Maj:ts beslut i ämnet meddelades.

På sätt framgår av det vid Eders Ivungl. Maj:ts nu förevarande proposition
bifogade statsrådsprotokollet har departementschefen framhållit, att
i den mån de friplatser, som tilldelas järnbruksarbetare, avsåge kontant
arbetslöshetsunderstöd, detta alltså icke kunde utgå för tid före nämnda
dag. De järnbruksarbetare, som hänvisades till nödhjälpsarbete, skulle
endast erhålla sin avlöning för utfört arbete. Härvid anmärker emellertid
departementschefen, att under riksdagens behandling av ärendet angående
de nya bestämmelserna frågan om en retroaktiv tillämpning av desamma
varit föremål för beaktande och erinrar i detta hänseende nu
följande.

I omförmälda den 13 februari 1923 avgivna proposition nämndes intet om
retroaktiv tillämpning av de föreslagna bestämmelserna. En inom andra kammaren
väckt motion om sådan tillämpning från den 1 februari 1923 avstyrktes i
statsutskottets ovanberörda, den 18 mars 1923 avgivna utlåtande nr 30. X en
vid nämnda utlåtande fogad reservation påyrkades däremot, att de i propositionen
föreslagna ändrade grunderna för meddelande av arbetslöshetshjälp skulle
tillämpas retroaktivt, räknat från och med den 1 februari 1923. Sedermera hemställde
statsutskottet i ett med anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut genom
memorial den 22 mars 1923, nr 36, avgivet sammanjämkmngsforslag att den i
omförmälda motion föreslagna retroaktiviteten skulle räknas från den 1 mais
1923 ocli att därvid åt den, som enligt de i memorialet förordade grunderna
skulle hava ifrågakommit till nödhjälpsarbete, i stället måtte beredas kontant
understöd. Detta sammanjämkningsförslag antogs av andra kammaren, men avslogs
av första kammaren. Under dess behandling i sistnämnda kammare antyddes
emellertid av talare, som icke gillade förslaget i övrigt, att billigheten
syntes tala för en retroaktiv tillämpning av de bestämmelser, som bleve antagna,
och att, om sammanjämkningsförslaget folie, riksdagen borde sättas i tillfälle att

Riksdagens skrivelse Nr 206.

3

särskilt besluta om retroaktivvite ten. Vid gemensam votering den 10 april 1923
godtog slutligen riksdagen statsutskottets utlåtande nr 30.

Departementschefen erinrar vidare hurusom i anledning av interpellation
statsministern den 28 sistlidne april i riksdagens andra kammare,
anfört bland annat följande:

»Sedan riksdagen sålunda uttalat sig mot en retroaktiv tillämpning
av de nya bestämmelserna, måste enligt min mening frågan härom anses
förfallen. Detta utesluter emellertid icke, att staten på ett särskilt
sätt bispringer de arbetslösa järnbruksarbetare, vilka enligt de nya bestämmelserna
komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp, men under den
avsevärda tid, som krävts för tillkomsten av dessa bestämmelser, icke
kunnat erhålla sådan hjälp. Tvärtom synas åtskilliga skäl tala för vidtagande
av särskilda åtgärder för sådant ändamål, såvitt detta kan
ske enligt rimliga grunder och utan alltför stora kostnader för det allmänna.

Till stöd för denna uppfattning kunna främst åberopas humanitära
krav. Det lärer nämligen vara otvivelaktigt, att nöd råder bland de
sedan lång tid arbetslösa järnbruksarbetarna. Detta är ock grunden till
den förmånsställning, som riksdagen i överensstämmelse med statsutskottets
förslag tillerkänt denna arbetargrupp i fråga om erhållande av friplatser.
»

I huvudsaklig anslutning till vad statsministern i sitt interpellationssvar
anfört och efter hörande av statens arbetslöshetskommission har
departementschefen vidare avgivit de bestämmelser, vilka borde i ämnet
utfärdas.

Dessa bestämmelser borde enligt departementschefens mening erhålla
i huvudsak följande avfattning:

1. Hjälpen utgår helt av statsmedel och avser tiden från och med
den 1 mars till och med den 13 april 1923. Den tillgodokommer
endast sådana arbetssökande järnbruksarbetare, vilka på grund av slutlig
prövning enligt de härom den 14 april 1923 meddelade bestämmelserna
åtnjuta friplatser. Den utgår vare sig vederbörande kommun under
angivna tid ägt meddela arbetslöshetsunderstöd med bidrag av statsmedel
eller ej haft rätt därtill.

2. Hjälpen skall, vare sig friplatsen givits i form av kontant arbetslöshetsunderstöd
eller i form av nödhjälpsarbete, utgöra ett kontant
belopp, motsvarande summan av de understödsbelopp, som den arbetslöse
enligt gällande grunder skulle hava uppburit för tiden från och
med den 1 mars till och med den 13 april 1923, därest vederbörande
kommun då med bidrag av statsmedel idkat verksamhet för beredande

4

Riksdagens skrivelse Nr 206.

av arbetslöshetsunderstöd och den arbetslöse varit i åtnjutande därav;
vid beräknande av detta belopp må hänsyn tagas endast till de dagar
under nämnda tid, då den arbetslöse saknat arbete.

3. Därest den arbetslöse under ifrågavarande tid från kommunen
åtnjutit arbetslöshetsunderstöd eller annat understöd, skall vad han sålunda
uppburit eller värdet därav avdragas från det belopp, som eljest skulle
hava tillfallit honom enligt ovan angivna grunder, samt i stället utgå
till kommunen. Till kommun sålunda utgående ersättning må icke i
något fall överstiga vad den arbetslöse själv skulle hava ägt uppbära
såsom hjälp av statsmedel, om han ej erhållit understöd från kommunen.

4. De erforderliga medlen skola genom arbetslöshetskommissionen
tillhandahållas vederbörande arbetslöshetskommittd, som utdelar hjälpen
efter sedvanlig behovsprövning och enligt de närmare bestämmelser, som
kommissionen må finna erforderligt meddela.

Mot vad Eders Kungl. Maj:t i nu förevarande hänseenden föreslagit
har riksdagen icke funnit anledning till erinran.

Riksdagen har alltså medgivit, att för vidtagande av åtgärder till
lindrande av nöden bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare i huvudsaklig
överensstämmelse med de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 maj 1923 angivna grunderna må av femte
huvudtitelns allmänna besparingsfond tagas i anspråk ett belopp av
förslagsvis 70,000 kronor.

Stockholm den 23 maj 1923.

Med undersåtlig vördnad.