4
Riksdagens skrivelse Nr 202.
Nr 202.
Godkäud av första kammaren den 26 maj 1923.
Godkänd av andra kammaren den 26 maj 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning i fråga om pensionering
av viss statsanställd icke-ordinarie personal.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 15.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion liar gjorts framställning i syfte,
att riksdagen måtte hemställa, att den av Eders Kungl. Maj it åt kommunikationsverkens
lönekommitté den 11 juni 1920 anförtrodda utredningen
angående pensionering av viss statsanställd icke-ordinarie personal måtte —
i vad den avser annan personal än den vid kommunikationsverken anställda
— med återtagande av vad Eders Kungl. Maj:t den 30 november 1922 i
detta hänseende beslutat omedelbart igångsättas.
Riksdagen får erinra därom, att genom 1917 års riksdags beslut frågan
om pensionering av vissa icke ordinarie statstjänare vid kommunikationsverken
vunnit en åtminstone provisorisk lösning. Enligt vad riksdagen
inhämtat uppgick den 31 december 1921 hela antalet extra ordinarie tjänstemän,
för vilka pensionsfrågan härigenom provisoriskt ordnats, till 8,791
befattningshavare. Sedermera har pensionsfrågan för vid dylika verk anställd
personal återupptagits i vidgad omfattning och förts vidare av den år 1918
tillsatta kommunikationsverkens lönekommitté, vilken den 6 november 1922
framlagt betänkande med förslag till ändrade grunder för och utsträckning
av pensionsrätten för icke-ordinarie personal vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
Vidare har frågan om pensionering av icke-ordinarie befattningshavare
vid andra verk än kommunikationsverken av Eders Kungl. Maj:t upptagits
till prövning därigenom, att Eders Kungl. Maj:t den 11 juni 1920 uppdragit
åt kommunikationsverkens lönekommitté att verkställa utredning och
Riksdagens skrivelse Nr 202.
5
avgiva förslag i fråga om pensionering av viss statsanställd icke-ordinarie
personal, därvid Eders Kung!. Maj:t bland annat erinrat om ett redan den
8 mars 1920 avgivet betänkande om pensionering av arbetare vid marinen.
Vid tillsättandet den 29 juni 1921 av särskilda pensionskommitterade
ansågs emellertid det ifrågavarande spörsmålet höra närmare till nämnda
kommitté än till kommunikationsverkens lönekommitté, varför uppdraget
överflyttades till dessa kommitterade. Dessa hava emellertid varit upptagna
av andra uppgifter och, så vitt känt är, hittills icke haft tillfälle att upptaga
den nu föreliggande frågan.
Slutligen har Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 30 november
1922 förklarat, att kommunikationsverkens lönekommitté skall upphöra med
sitt arbete senast den 31 mars 1923, samt genom beslut den 24 november
1922 förordnat, att 1921 års pensionskommittés arbete skall från och med
den 1 mars 1923 vila och därefter icke upptagas utan Eders Kungl. Maj:ts
särskilda medgivande.
Jämnsides med den nu berörda utvecklingen har förekommit, att
Eders Kungl. Maj:t till riksdagen överlämnat ett stort antal framställningar
om pension till icke-ordinarie befattningshavare, vilka innehaft längre tids
anställning i statens tjänst samt ansetts vara i behov av understöd för sin
ålderdomsförsörjning. Antalet sådana vid senaste riksdagar behandlade
frågor framgår av en inom vederbörande utskott upprättad tabell.
Den ifrågavarande motionen synes närmast vara föranledd av Eders
Kungl. Maj:ts åtgärd, varigenom åtskilliga kommittéer förelädes att slutföra
eller tills vidare upphöra med sina arbeten, vilket beslut också kommit att
på vissa områden avbryta den här ovan berörda utvecklingen för beredande
av pension åt icke-ordinarie statspersonal.
De skäl, som föranlett Eders Kungl. Maj:t att över huvud taget inställa
vederbörande kommittéers arbeten, torde hava varit synnerligen bärande
och beslutet därom bar hälsats med en sällsport enhällig tillfredsställelse.
Då riksdagen emellertid anser sig böra ifrågasätta ett återupptagande av en
arbetsuppgift, som under anförda förhållanden kommit att nedläggas, sker
detta i följd av riksdagens bestämda övertygelse, att de principiella synpunkterna
för Eders Kungl. Maj:ts beslut därigenom icke bliva berörda.
Av den bär ovan lämnade framställningen över den i motionen framlagda
frågans utveckling torde hava framgått, att kommunikationsverkens
personal redan blivit väl tillgodosedd i fråga om pensionering i jämförelse
med andra icke-ordinarie statstjänare, i det att frågan om pensionering av
nämnda personal vunnit en, åtminstone provisorisk lösning. Vidare finnes
beträffande samma personal utarbetat ett förslag till vidare utveckling av
pensionsväsendet. Det kan icke förnekas, att det för andra grupper stats
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 202.
tjänare, förnämligast arbetare vid arméns och marinens verkstäder samt
myntverket, vilka intaga fullt analog ställning med kommuuikationsverkens
arbetare, måste kännas hårt, att frågan om deras pensionering icke kommit
närmare sin lösning. Myntverkets personal, vars pensionsfråga första gången
väcktes 1875, har år 1913 inkommit med framställning om ordnade pensionsförhållanden,
och i fråga om marinens daglönare har förslag till en
rationell lösning av deras pensionsfråga funnits färdigt sedan år 1920. Reformer
på området hava emellertid fått anstå i avvaktan på de nu avbrutna
utredningarna, och det är naturligt, att intresserade personalgrupper icke
kunna bliva oberörda av det inträffade avbrottet.
Riksdagen kan icke undgå att finna, att, då statsmakterna åstadkommit
en lösning i fråga om kommunikationsverkens stora personal, det icke
bör möta oöverkomliga hinder att bereda samma förmån åt de arbetargrupper,
som nn återstå och som, så vitt riksdagen kunnat inhämta, uppgå till
omkring 4,000 personer.
Enligt vad riksdagen inhämtat äro genom de undersökningar, som
verkställts av kommunikationsverkens lönekommitté, vissa förberedande arbeten
gjorda i fråga om i motionen avsedda befattningshavare. Det fortsatta
arbetet torde sålunda huvudsakligen bestå i överarbetning av de föreslagna
bestämmelserna i syfte att gorå dessa tillämpliga å den i motionen avsedda
personal. Riksdagen håller därför före, att ett återupptagande av arbetet i
fråga om dessa befattningshavare icke behöver förutsätta en förlängning av
berörda kommittéarbete med ty åtföljande dryga kostnader, utan anser riksdagen,
att den erforderliga utredningen kan verkställas av inom vederbörande
departement särskilt tillkallade sakkunniga i samband med den slutliga
lösningen av frågan om pensionering av kommunikationsverkens ickeordinarie
personal.
På grand av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kung!. Maj:t täcktes föranstalta, att den avbrutna utredningen angående
pensionering av viss statsanställd icke-ordinarie personal måtte på lämpligt
sätt fortsättas.
Stockholm den 26 maj 1923.
Med undersåtlig vördnad.