Riksdagens skrivelse Nr 192.

7

Nr 192.

Godkänd av första kammaren den 23 maj 1923.
Godkänd av andra kammaren den 23 maj 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av riksdagens år
1922 församlade revisorers berättelse angående verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1921.

(Statsutskottets utlåtande nr 92.)

Till Konungen.

Efter prövning av vad riksdagens nästlidet år församlade revisorer
rörande verkställd granskning av statsverkets jämte därtill körande fonders
tillstånd, styrelse, och förvaltning under år 1921 uti angiven berättelse
anmält samt vederbörande verk och myndigheter uti däröver
avgivna förklaringar hos Eders Kungl. Maj:t andragit, får riksdagen
nedan nämnda ärende anföra följande.

Av byggnadsstyrelsen utbetalade arkitektan en.

Under sjätte huvudtitelo, § 3, hava revisorerna bland annat, vid
granskningen av byggnadsstyrelsens räkenskaper uppmärksammat de
betydande arvoden, som utgått för ritningar, kontroll och arbetsledning
vid byggnadsarbeten, utförda genom styrelsens försorg. Revisorerna
hava framhållit, hurusom genom tillämpning av svenska teknologföreningens
arkitekttaxa utan mera nämnvärd reduktion de inom statens
byggnadsverksamhet utbetalade arkitektarvodena i vissa fall överskridit
vad som efter sedvanliga grunder bort ifrågakomma, samt hurusom den
omständigheten, att arvodet i regel utgått i proportion efter den beräknade
byggnadskostnaden, bidragit till att motarbeta det intresse för
förenklingar och besparingar, vars förekomst hos arkitekten det borde
ligga i statens intresse att söka befrämja. Härjämte ifrågasätta revi -

8

Riksdagens skrivelse Nr 192.

sorerna — under erinran om de höga kostnader, de av byggnadsstyrelsen
utförda byggnadsföretagen betingat — huruvida icke härutinnan
en ändring till det bättre kunde vinnas genom att i större utsträckning,
än hittills varit fallet, inom styrelsen beredes plats åt den
praktiska erfarenheten.

Till vad revisorerna uttalat ifråga om de höga arkitektarvodena,
vill riksdagen uttala sin anslutning. Då sagda arvoden utgått i viss
proportion till de beräknade byggnadskostnaderna och statens ifrågavarande
kostnader varit och alltjämt äro avsevärt stora, hava självfallet
dessa arvoden jämväl kommit att belöpa sig till betydande belopp.
Härtill bidrager, såsom revisorerna påpekat, den inom byggnadsstyrelsen
i stort sett tillämpade arkitekttaxan.

Att arkitektarvoden uppgått till så avsevärda belopp, som revisorerna
i sin berättelse närmare angivit, torde enligt riksdagens mening
jämväl kunna förklaras därav, att byggnadsstyrelsen vid utförande av
byggnadsföretag för statens räkning i väsentlig utsträckning anlitat
de till de särskilda arkitektföreningarna anslutna arkitekterna, vilkas
arvoden enligt vederbörande sammanslutningars överenskommelser äro
anmärkningsvärt höga. Därest byggnadsstyrelsen i större utsträckning
än nu torde vara fallet beredde tillfälle till öppen konkurrens för enskilda,
från berörda sammanslutningar fristående arkitekter, kunde
man förvänta, att en nedsättning av ifrågavarande arvoden vore att
emotse och att uppgörelser kunde komma att träffas, vilka ställde sig
för staten ekonomiskt fördelaktigare än hittills. I allt fall synes frågan
om ett nedbringande av arkitekternas arvoden för statsbeställningar
vara av beskaffenhet att böra närmare prövas.

Riksdagen får förty anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana
åtgärder, som må kunna bidraga till nedbringande av arkitektarvodena
vid statens byggnadsföretag.

Stockholm den 23 maj 1923.

Med undersåtlig vördnad.