Riksdagens skrivelse Nr 191.
1
Nr 191.
Godkfind av första kammaren den 23 maj 1923.
Godkänd av andra kammaren den 23 maj 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
under tionde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda
framställning angående anslag till befrämjande i allmänhet
av slöjderna jämte en i ämnet väckt motion.
(Statsutskottets utlåtande nr 105.)
Till Konungen.
Uti den till riksdagen den 8 januari 1923 avlåtna propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1923 —
1924 har Eders Kungl. Maj:t under tionde huvudtiteln med åberopande
av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över handelsärenden
för samma dag (punkt 36) föreslagit riksdagen
att i riksstaten för budgetåret 1923—1924 upptaga
dels det i den ordinarie anslagstiteln »Befrämjande i allmänhet av
slöjderna» ingående anslaget till manufakturernas befrämjande med
8,000 kronor,
dels ock de i samma anslagstitel ingående reservationsanslagen,
nämligen
reservationsanslaget till reseunderstöd åt arbetare i de särskilda
näringsyrkena,
reservationsanslaget
annan mindre industri,
reservationsanslaget till reseunderstöd åt verkmästare och förmän
inom industrien
och
reservationsanslaget till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt
bildade tekniker, som icke ägna sig åt bergshanteringen,
utan angivna belopp.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 191—194.
till reseunderstöd åt idkare av hantverk och
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 191.
I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag har
riksdagen till behandling förehaft en inom andra kammaren väckt motion
(nr 91), vari hemställts
att riksdagen måtte i riksstaten för budgetåret 1923 —1924 upptaga
de under anslagstiteln »Befrämjande i allmänhet av slöjderna» ingående
reservationsanslagen, nämligen:
reservationsanslaget till reseunderstöd åt arbetare i de särskilda
näringsyrkena med 20,000 kronor;
reservationsanslaget till reseunderstöd åt idkare av hantverk och
annan mindre industri med 15,000 kronor;
samt reservationsanslaget till reseunderstöd åt verkmästare och
förmän inom industrien med 10,000 kronor; eller tillhopa 45,000 kronor.
Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:
»Under en följd av år har riksdagen anvisat anslag till reseunderstöd
åt arbetare i de särskilda näringsyrkena, idkare av hantverk och
annan mindre industri (hantverkare) samt verkmästare och förmän inom
industrien. Ifrågavarande anslag upptogos i 1922 års riksstat till respektive
75,000, 25,000 och 20,000 kronor eller sammanlagt 120,000 kronor.
För tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisades icke några belopp för
ifrågavarande ändamål.
I skrivelse till Kung]. Maj:t den 11 september 1922 har kommerskollegium
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att i
riksstaten för budgetåret 1923—1924 upptaga reservationsanslagen till
reseunderstöd åt arbetare, hantverkare och verkmästare till respektive
10,000, 15,000 och 10,000 kronor eller sammanlagt 35,000 kronor.
Det är givetvis den tryckta statsfinansiella ställningen, som hindrat
kommerskollegium från att — ehuru intet anslag anvisats för 1923 års
första halvår — för budgetåret 1923—1924 begära så väsentligt lägre
belopp än för 1922. Obetydligheten av de begärda anslagen framstår
så mycket klarare, om man beaktar, att dessa anslag, jämte förefintliga
besparingar, avsetts för fyllande utav behovet av reseunderstöd under
hela 1923 och halva 1924.
Till stöd för sin framställning framhåller kollegium, att det för
närmaste framtid vore av stor vikt för industriens och hantverkets utövare
samt övriga därinom sysselsatta personer, att de i största möjliga
utsträckning bereddes tillfälle att på ort och ställe studera de nya uppfinningar
och arbetsmetoder samt organisatoriska anordningar, som i
utlandet utnyttjats under och efter världskriget, särskilt för att nedbringa
produktionskostnaderna. Vid bedömande av frågan borde även
särskild hänsyn tagas, dels till den stora vikten för vår industri att
Riksdagens skrivelse Nr 191.
3
under nu rådande skarpa tävlan mellan olika länders industriella produktion
kunna följa med och hålla sig på höjden av den tekniska utvecklingen,
dels till de ökade tillfällen, som rådande relativt minskade
verksamhet inom den inhemska industrien beredde många inom densamma
anställda att ägna tid åt studier i utbildningssyfte utom eller
inom landet.
Beträffande studier inom landet — anför kollegium vidare — vore
reseunderstöden, främst understöden åt hantverkare och verkmästare,
av en mycket stor betydelse för hautverksinstitutets och andra institutioners
särskilt under nuvarande tider synnerligen betydelsefulla kurser,
vilkas hållande till stor del torde vara beroende av att deltagarna kunde
beredas hjälp i form av reseunderstöd till bestridande av kostnaderna
för deltagandet.
Trots de talande skäl kollegium anfört, har chefen för handelsdepartementet
ej ansett sig kunna tillstyrka framställningen, på grund
varav ifrågavarande anslag i årets statsverksproposition, 10 huvudtiteln,
upptagits utan angivna belopp.
I slutet av 1922 inkom styrelsen för »Jubileumsutställningen i
Göteborg 1923» till Kungl. Maj:t med framställning, att Kungl. Maj:t
måtte dels föreslå 1923 års riksdag att såsom understöd för studieresor
till utställningen anvisa en summa av 200,000 kronor, dels ock medgiva
studieresande, som kunde bliva hugnade med understöd för besök på
utställningen, att färdas på s. k. truppbiljett vid resan från hemorten
till utställningen och åter. Utställningsstyrelsen har påvisat, hurusom
för enahanda ändamål beviljades statsunderstöd till 1897 års allmänna
konst- och industriutställning i Stockholm med 56,000 kronor och till
Baltiska utställningen i Malmö år 1914 med 90,000 kronor.
Det torde vara överflödigt att här närmare utveckla det betydande
inflytande på arbetsskicklighetens höjande samt viljan hos industriens
och hantverkets arbetare och utövare att söka åstadkomma bästa möjliga
arbetsresultat, som ett studiebesök på landets hittills största utställning
bör kunna utöva.
Utställningsstyrelsens framställning har remitterats till kommerskollegium,
som i sin tur inhämtat yttranden från järnvägsstyrelsen och
åtskilliga organisationer, bland dem landssekretariatet. Järnvägsstyrelsen
har förklarat sig ej kunna medgiva någon särskild lindring i befordringsavgifterna.
Landssekretariatet har för sin del förklarat sig anse det
riktigt, att staten ställde tillräckliga medel till förfogande.
Av de skäl, som ovan anförts, vore det mycket beklagligt, om
4
Riksdagens skrivelse Nr 191.
något anslag till ifrågavarande reseunderstöd ej kunde anvisas för budgetåret
1923—1924, helst som något dylikt anslag ej heller blivit
anvisat för innevarande års första halvår. Många möjligheter till förkovran
inom olika yrkesgrupper skulle därigenom gå förlorade. Mången
arbetslös skulle genom ett reseunderstöd kunna beredas möjlighet att
till eget och landets gagn använda den sysslolösa tiden.
Såsom av årets statsverksproposition framgår, finnas visserligen å
anslagen i fråga vissa besparingar, men äro dessa givetvis alldeles otillräckliga
för att ens nödtorftigt fylla de normala behoven under ett
och ett halvt år, än mera under innevarande år till följd av de extraordinära
studietillfällen, som årets jubileumsutställning i Göteborg kan
bjuda.»
Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har Eders Kungl. Muj:t med
hänsyn till den budgetära situationen i år liksom under fjolåret ansett
sig höra avstå från framställande av anslagsäskanden till reseunderstöd,
varom här är fråga.
I ovanberörda motion hava motionärerna, under framhållande av att
styrelsen för »Jubileumsutställningen i Göteborg 1923» i slutet av år
1922 till Eders Kungl. Maj:t inkommit med framställning, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå innevarande års riksdag att såsom understöd för studieresor
till utställningen anvisa en summa av 200,000 kronor, samt under
erinran, hurusom för enahanda ändamål statsunderstöd beviljades till
1897 års allmänna konst- och industriutställning i Stockholm med 56,000
kronor och till Baltiska utställningen i Malmö år 1914 med 90,000
kronor, hemställt om upptagande av dels reservationsanslaget till reseunderstöd
åt arbetare i de särskilda näringsyrkena med 20,000 kronor,
dels reservationsanslaget till reseunderstöd åt idkare av hantverk och
annan mindre industri med 15,000 kronor, dels ock reservationsanslaget
till reseunderstöd åt verkmästare och förmän inom industrien med 10,000
kronor.
Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, har nyssberörda
framställning från styrelsen för »Jubileumsutställningen i Göteborg
1923» remitterats till kommerskollegium för yttrande, men har
dylikt av kollegium ännu icke avgivits.
Vid den prövning, riksdagen ägnat ifrågavarande förslag, har riksdagen
under hand inhämtat, att kommerskollegium, som delat motionärernas
uppfattning om den synnerliga önskvärdheten av, att ett stort
antal ej blott arbetare utan även hantverkare och verkmästare bereddes
tillfälle att besöka Göteborgsutställningen, med anledning av framställ
-
Riksdagens skrivelse Nr 191.
5
ningar om reseunderstöd härtill ej blott från utställningens styrelse utan
även från Sveriges allmänna verkmästareförbund, Sveriges mekaniska
verkmästareförbund, Sveriges gjutmästareförbund och Svenska form an sförbundet
nedsänt en tjänsteman till Göteborg för undersökande av
möjligheterna och kostnaderna för anordnande av studiebesök därstädes
under utställningen.
Det både därvid utrönts, att studierna på utställningen icke lämpligen
borde understiga tre dagar och att resebidragen borde bestämmas
till i genomsnitt 80 kronor per deltagare. Av tidigare i samband med
kollegii hantverksstämmor företagna studiebesök samt genom av kollegium
föregående år anordnade gruppresor till hantverksutställningen i
Muncben hade kollegium vunnit erfarenhet därom, att, därest studiebesök
vid Göteborgsutställningen anordnades gruppvis under sakkunnig
ledning, säkerligen ett gott utbyte skulle vinnas. Kollegium hade förvissat
sig om, att möjligheter förelåge för en dylik anordning och att
lämpliga personer funnes till förfogande såsom studieledare. I likhet
med vad fallet varit vid bantverksstämmorna och studieresa till Muncben,
ansåge kollegium, att dessa planerade instruktionskurser vid Göteborgsutställningen
skulle stå under ledning av kollegii tekniske konsulent.
Det preliminärt planerade antalet grupper och det härför beräknade
antalet deltagare och understödsbelopp vore följande:
Arbetare.
20 grupper å 15 deltagare = 300 deltagare med i genomsnitt
80 kronor per deltagare .......................................... kronor 24,000
Verkmästare.
15 grupper å 10 deltagare = 150 deltagare med i genomsnitt
80 kronor per deltagare ...................................... x> 12,000
Hantverkare.
15 grupper å 15 deltagare = 225 deltagare med i genomsnitt
80 kronor per deltagare ....................................... » 18,000
Summa kronor 54,000.
På grund av vad riksdagen sålunda inhämtat och då enligt riksdagens
förmenande samma skäl, som legat till grund för riksdagens
förutnämnda beslut i fråga om anslag för enahanda ändamål till 1897
års utställning i Stockholm och Baltiska utställningen i Malmö år 1914,
måste anses tala för, att anslag av statsmedel även nu beviljas, bar
6
Riksdagens skrivelse Nr 191.
riksdagen, som väl ansett sig icke kunna helt bifalla motionärernas
framställning, dock funnit sig böra i viss utsträckning tillmötesgå densamma.
Riksdagen har sålunda, i betraktande av de reservationer, som,
enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, vid 1923 års ingång förefunnos
å de särskilda anslag, varom nu är fråga — å anslaget till reseunderstöd
åt arbetare i de särskilda näringsyrkena, 50,400 kronor, å anslaget
till reseunderstöd åt idkare av hantverk och annan mindre industri,
3,250 kronor och å anslaget till reseunderstöd åt verkmästare och förmän
inom industrien, 5,200 kronor — uppfört berörda anslag för budgetåret
1923 — 1924 med följande belopp, nämligen:
anslaget till reseunderstöd åt arbetare i de särskilda
näringsyrkena med................................................................ kronor 15,000
anslaget till reseunderstöd åt idkare av hantverk och
annan mindre industri med................................................ » 8,000
samt
anslaget till reseunderstöd åt verkmästare och förmän
inom industrien med.......................................................... » 12,000.
Under åberopande av vad sålunda anförts och då Eders Kungl.
Maj:ts förslag beträffande anslaget till manufakturernas befrämjande icke
givit riksdagen anledning till erinran, får riksdagen alltså anmäla,
att riksdagen i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och ovanberörda motion i riksstaten för budgetåret 1923—1924
upptagit
I) det i den ordinarie anslagstiteln »Befrämjande i allmänhet av
slöjderna» ingående anslaget till manufakturernas befrämjande med 8,000
kronor; samt
II) de i samma anslagstitel ingående reservationsanslagen, nämligen
dels reservationsanslaget till reseunderstöd åt arbetare i de särskilda
näringsyrkena med 15,000 kronor;
dels reservationsanslaget till reseunderstöd åt idkare av hantverk
och annan mindre industri med 8,000 kronor;
dels reservationsanslaget till reseunderstöd åt verkmästare och förmän
inom industrien med 12,000 kronor;
dels ock reservationsanslaget till reseunderstöd åt teoretiskt och
praktiskt bildade tekniker, som icke ägna sig åt bergshanteringen, utan
angivet belopp.
Stockholm den 23 maj 1923.
Med undersåtlig vördnad.