6

Riksdagens skrivelse Nr 177.

Nr 177.

Godkänd av första kammaren den 17 maj 1923.
Godkänd av andra kammaren den 17 maj 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds
proposition angående åtgärder för åstadkommande av förbättrad
sjukvård inom rikets ödemarksområden.

(Statsutskottets utlåtande nr 94.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 8 januari 1923 avlåtna propositionen (nr 1}
angående statsverkets tillstånd och behov förbudgetåret 1923—1924 har
Eders Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkt 121) föreslagit riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kunde komma att i ämnet
avlåtas, till åtgärder för åstadkommande av eu förbättrad sjukvård inom
rikets ödemarksområden m. m. för sagda budgetår beräkna ett extra
reservationsanslag av 160,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den
2 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 91, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att till åtgärder för åstadkommande
av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden för budgetåret
1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag av 157,000 kronor, att
användas i huvudsaklig överensstämmelse med i nämnda stadsrådsprotokoll
angivna grunder.

Jämlikt kungl. kungörelsen Jen 30 juni 1922 angående statsbidrag
för provisoriska åtgärder beträffande sjukvården inom rikets ödemarksområden
kan statsbidrag beviljas till förhyrande av lokaler för provisoriska
sjukhärbärgen, till avlöning åt tillfälliga distriktssköterskor och

Riksdagens skrivelse Nr 177.

7

samariter samt till anskaffande, drift och underhåll av automobiler och
motorbåtar för sjukvårdsändamål.

Med ödemarksområden avses i denna kungörelse de nordligaste delarna
av Värmlands och Kopparbergs län, västra delarna av Jämtlands
län, Västerbottens läns lappmark samt Norrbottens läns lappmark och
område norr om polcirkeln.

Vad beträffar de av Eders Kungl. Maj:t nu föreslagna åtgärderna för
åstadkommande av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden,
är givetvis —- såsom av departementschefen ock framhållits — uppförandet
av sjukstugor vid läkarstationerna den mest trängande av åtgärderna
i fråga. Den plan härför, som framlagts av medicinalstyrelsen,
har synts riksdagen med avseende å såväl sjukstugornas antal och förläggning
som statsbidragens beräknande vara av beskaffenhet att kunna
bifallas och anser riksdagen sålunda, i likhet med departementschefen,
att statens ingripande härutinnan nu bör begränsas till ödemarksområdena
i Norrbottens och Västerbottens län.

Vidkommande kostnaderna för ifrågavarande sjukstugors uppförande,
tillhopa 384,000 kronor, har departementschefen med hänsyn till den nuvarande
depressionen föreslagit, att dessa skulle fördelas på fyra budgetår
med 100,000 kronor å vartdera av de tre första åren och med

84.000 kronor å det sista budgetåret. Jämväl detta förslag har riksdagen
ansett sig böra bifalla.

Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om provisoriska åtgärders vidtagande
för anordnande av sjukhärbärgen, enligt vilket förslag dessa åtgärder
borde begränsas till Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län och
anslaget härtill bestämmas till enahanda belopp, som under nästföregående
åren utgått eller 5,000 kronor, har icke givit riksdagen anledning
till erinran.

Med avseende på den för en förbättrad sjukvård erforderliga personalen
har Eders Kung]. Maj:t föreslagit dels en förhöjning av statsbidraget
till distriktssköterskor i ödemarksområden i nyss nämnda län med 500
kronor för en var, vilket förslag skulle medföra en årlig kostnad av

25.000 ki-onox1, dels ock fortsatt anställande av samariter. Anslaget för
sistberörda ändamål har beräknats till 4,500 kronor, att utgå enligt liknande
grunder som de nu gällande, dock att statsbidraget, som skulle
bestämmas av medicinalstyrelsen, skulle kunna understiga men icke överstiga
300 kronor för år och samarit. Jämväl detta anslag bar ansetts
böra begränsas till ödemarksområdena inom Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län.

8

Riksdagens skrivelse Nr 177.

Vid den prövning, riksdagen ägnat Eders Kungl. Maj:ts sistberörda
båda förslag, bär riksdagen icke knnnat undgå att hysa vissa betänkligheter
emot att, på sätt Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt, förhöjningen av statsbidraget
till distriktssköterskorna inom nu ifrågavarande områden skulle utgå med
ett fixerat, för samtliga sköterskor lika stort belopp. Med hänsyn såväl
till de skiftande arbetsförhållandena som till de konsekvenser, ett bifall
till förslaget härutinnan skulle kunna komma att medföra, har riksdagen
ansett, att ödemarkstilläggets storlek bör för varje särskilt distrikt prövas
och bestämmas efter de lokala förhållandena, samt att tilläggets maximum
bör utgöra det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppet, 500 kronor.

Vad slutligen beträffar Eders Kungl. Maj:ts förslag om fortsatt statsbidrag
till ordnande av transportväsendet inom ödemarksomi''ådena efter i
huvudsak samma principer som förut varit fallet, har riksdagen icke funnit
skäl till erinran mot förslaget härutinnan, och har riksdagen alltså anvisat
ett belopp å 20,000 kronor för anskaffande, drift och underhåll av
automobiler samt å 3,000 kronor för anskaffande, drift och underhåll av
motorbåtar.

De olika av Eders Kungl. Maj:t för åstadkommande av en förbättrad
sjukvård inom rikets ödemarksområden föreslagna, av riksdagen beviljade
beloppen, uppgå sålunda tillhopa till 157,500 kronor, vilket belopp i
enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag avnmdats till 157,000 kronor.

Under hänvisning till vad ovan anförts, får riksdagen alltså anmäla,
att riksdagen till åtgärder för åstadkommande av förbättrad sjukvård
inom rikets ödemarksområden för budgetåret 1923—1924 anvisat ett
extra reservationsanslag av 157,000 kronor, att användas i huvudsaklig
överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över socialärenden den 2 mars
1923 angivna grunder med av riksdagen här ovan beslutade jämkningai’.

Stockholm den 17 maj 1923.

Med undersåtlig vördnad.