Riksdagen skrivelse Nr 172.
11
Nr 172.
Godkänd av första kammaren den 15 maj 1923.
Godkänd av andra kammaren den 15 maj 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj.ts proposition angående ändring i pensioneringen
av vissa provinsialläkare med flera.
(Bankoutskottets utlåtande nr 48.)
Till Konungen.
I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1923 dagtecknad proposition
nr 118 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
dels att, under förutsättning att till reglementet för extra provinsialläkarnas
pensionskassa göres ett tillägg i huvudsaklig överensstämmelse
med ett av föredragande departementschefen förordat
förslag, beträffande den, som den 1 juli 1923 är förste provinsialläkare
eller provinsialläkare och förut varit anställd såsom extra
provinsialläkare, så ock beträffande den, som vid nämnda tidpunkt
är anställd såsom extra provinsialläkare och sedermera blir innehavare
av tjänst såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare,
må i fråga om rätt till pension och tjänstårsberäkning i sådan egenskap
enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
gälla:
12 Riksdagens skrivelse Nr 172.
1) att, sedan från tjänstgöringstiden såsom extra provinsialläkare
avdragits sju år, två tredjedelar av återstående tiden räknas lika
med tjänstetid i statens tjänst, samt
2) att därutöver må i förekommande fall av återstående tredjedelen
tillgodoräknas uti ifrågavarande avseende så många år, som
motsvara den tid, för vilken årsavgift av vederbörande såsom delägare
i extra provinsialläkarnas pensionskassa innestår hos kassan;
dels att beloppet av den pension av statsmedel, som efter ingången
av juli 1923 beviljas med tillämpning av bestämmelserna i
kungörelsen den 30 december 1911 angående rätt till pension för
vissa extra provinsialläkare, som icke äro delägare i extra provinsialläkarnas
pensionskassa, skall utgöra lägst 2,000 kronor för år
ävensom att denna pension må av statsmedel ökas med ytterligare
högst 500 kronor för år, i den mån minst ett motsvarande belopp
årligen såsom bidrag till pensionen lämnas av landsting, kommun
eller enskilda;
dels ock att den, som före ingången av juli 1923 pensionerats
med tillämpning av bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse, må
utöver statspensionen å 1,500 kronor från och med den 1 juli 1923
åtnjuta av statsmedel ett fast tillägg av 500 kronor för år räknat
samt därutöver ytterligare högst 500 kronor för år, i den mån minst
ett motsvarande belopp årligen såsom bidrag till pensionen utgår
från landsting, kommun eller enskilda, dock att nämnda förhöjningar
av statsmedel icke må utgå med högre sammanlagt belopp än att
detta, jämte vad vederbörande från annat håll åtnjuter, icke överstiger
1,500 kronor för år räknat.
Riksdagen delar den av föredragande departementschefen uttalade
meningen, att pensionsförhållandena för provinsialläkarkåren
för närvarande icke äro tillfredsställande ordnade, och finner därför
påkallat, att åtgärder vidtagas för en förbättring härutinnan. Det
förslag, som i sådant syfte framställts i förevarande proposition, har
i avvaktan på nu pågående omorganisation av provinsialläkardistrikt
sindelningen —- vilken omorganisation torde komma att väsentligt
förbättra befordringsutsikterna på provinsialläkarbanan -begränsats till ett provisoriskt ordnande av pensionsförhållandena
för dem, som nu tillhöra provinsialläkarkåren. En sådan anordning
synes riksdagen lämplig.
Den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna rätten att för pension
Riksdagens skrivelse Nr 172.
13
såsom provinsialläkare eller förste provinsialläkare tillgodoräkna viss
del av tjänstetid i extra provinsialläkarbefattning torde enligt riksdagens
mening komma att medföra en betydande förbättring av
nuvarande pensionsförhållanden, utan att en slutlig lösning av det
omfattande spörsmålet om rätt att för statspension tillgodoräkna
annan verksamhet än i statens tjänst härigenom föregripes. Detta
förslag måste sålunda efter riksdagens förmenande betraktas såsom
i det hela väl avvägt, varför riksdagen bifallit detsamma.
Jämväl i fråga om den föreslagna förhöjningen av den avgiftsfria
statspensionen till vissa äldre extra provinsialläkare har riksdagen
bifallit Eders Kungl. Maj:ts framställning. I likhet med 1921 års pensionskommitté
vill riksdagen därvid särskilt framhålla, att ett bifall
till förslaget om särskild förhöjning intill ett årligt belopp av högst
2,500 kronor i sådana fall, där landsting, kommuner eller enskilda
deltagit i pensioneringen, synes kunna förväntas medföra, att vederbörande
löngivare, som alltså genom en jämförelsevis obetydlig uppoffring
kunna bereda en avsevärd pensionsförbättring, icke komma
att undandraga sig att bidraga härtill.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla,
att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
Stockholm den 15 maj 1923.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1923
14 samt. Nr 107—172.
3