Riksdagens skrivelse Nr 169.
3
Nr 169.
Godkänd av första kammaren den 15 maj 1823.
Godkänd av andra kammaren den 15 maj 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående befrielse för Linköpings
domkyrka från erläggande av ränta under
vissa år å två statslån.
(Bankoutskottets utlåtande nr 37.)
Till Konungen.
Grenom en till riksdagen avlåten, den 2 mars 1923 dagtecknad
proposition nr 103 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att medgiva Linköpings
domkyrka befrielse från erläggande av den på 16 år belöpande
ränta å riksgäldskontorets kapitalfordran bos domkyrkan för två
till domkyrkan utlämnade lån sådan denna kapitalfordran befann sig
beträffande det ena lånet den 5 januari och beträffande det andra
den 14 februari 1906.
Såsom framgår av åberopade statsrådsprotokollet, bar staten vid
flera tillfällen lämnat bidrag till reparation av Linköpings domkyrka.
Redan före år 1876, då det i statsrådsprotokollet omförmälda anslag
å 68,500 kronor anvisades, har riksdagen för ändamålet beviljat dels
4
Biksdagens skrivelse Nr 169.
lån, dels ock anslag till ganska betydande belopp. Riksdagen bar ock
vid ett föregående tillfälle under uppkomna ekonomiska svårigheter
för domkyrkan medgivit, att ett tidigare utlämnat lån i stället finge
utgå såsom anslag utan återbetalningsskyldighet. Vid dessa tillfällen
har städse framhållits, vilket dyrbart och vackert minnesmärke av
vår medeltida byggnadskonst kyrkan utgjorde. Sålunda anfördes i
Eders Kungl. Maj:ts framställning till 1876 års riksdag, att, då ifrågavarande
kyrka, vilken vore icke blott stadskyrka utan även stiftskyrka,
utgjorde en dyrbar prydnad för hela landet och det kunde
antagas, att, sedan frågan om kyrkans restaurering från allmänhetens
sida genom frivilliga bidrag till betydande belopp rönt ett
stort deltagande, icke heller staten, till vilken kyrkans forna egendom
blivit indragen, skulle undandraga sig att medverka till restaurationsarbetets
fullständiga avslutande.
Statsutskottet vid nämnda års riksdag framhöll ock i sitt utlåtande,
hurusom kyrkan utgjorde ett framstående minnesmärke av
en förgången tids byggnadskonst och sålunda otvivelaktigt vore väl
förtjänt att ordnas i överensstämmelse med den ursprungliga byggnadsplanen
samt tillstyrkte anslaget.
Då riksdagen delar den sålunda tidigare uttalade uppfattningen,
att staten icke torde böra undandraga sig att bidraga till upprätthållande
av ett av landets dyrbaraste kulturminnesmärken och, enligt
vad den i ärendet förebragta utredningen giver vid handen, domkyrkan
icke lärer vara i stånd att utan synnerligen stora olägenheter
verkställa ifrågavarande räntelikvider, har riksdagen funnit sig
böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts framställning.
Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition nr 103.
Stockholm den 15 maj 1923.
Med undersåtlig vördnad.