Riksdagens skrivelse Nr 148.
3
Nr 148.
Godkänd av första kammaren den 4 maj 1923.
Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens
begränsning dels ock i ämnet väckta motioner.
(Andra lagutskottets utlåtande nr 13.)
Till Konungen.
Genom en den 13 februari 1923 dagtecknad proposition, nr 55, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogat förslag till lag om arbetstidens begränsning.
I samband med denna proposition har riksdagen till behandling
förehaft nio inom riksdagen i ämnet väckta motioner.
Under hänvisning till vad som anförts i riksdagens andra lagutskotts
av riksdagen godkända utlåtande nr 13, varav ett tryckt exemplar härvid
fogas, får riksdagen anmäla, att det i propositionen innefattade lagförslaget
icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, men att
riksdagen för sin del antagit följande
Lag
om arbetstidens begränsning.
Härigenom förordnas, som följer:
1 §-
Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke,
så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat
dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete
för arbetsgivares räkning i regel användas flera än fyra arbetare, häri
4 Riksdagens skrivelse Nr 148.
icke inräknad arbetare, som användes till arbete, vilket avses i a)—l) här
nedan.
Från lagens tillämpning undantagas:-
a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana
förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över
arbetets anordnande,
b) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan
förläggas till bestämda tider,
c) arbete, som bedrives av staten,
d) arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran
eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt
behov,
e) skeppstjänst, som omförmäles i lagen om arbetstiden å svenska
fartyg, ävensom fiske,
f) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att arbetet icke är att
hänföra till skogsarbete, ävensom flottning,
g) urtagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ,
h) jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom
självständiga företag, samt byggnadsarbete för jordbruk eller sådan
dess binäring, som nu nämnts, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel,
ändock att arbetet bedrives utan samband med jordbruk,
i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten
för allmän trafik,
j) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisersalong
eller badinrättning,
k) sådant arbete i hotell, restaurang eller kaférörelse, som är att
hänföra till allmänhetens direkta betjänande, samt
l) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas
i hans bostad.
2 §•
Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas medlem
av arbetsgivarens familj; samt ej heller
verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,
ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,
kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.
3 §•
På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör, bergmästare
eller den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra,
huruvida visst arbete är att hänföra till sådant, varå denna lag äger
Riksdagens skrivelse Nr 148. o
tillämpning, eller huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna
såsom arbetare.
År mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i
första stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet,
när part sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt
utslag av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen
tillhanda.
I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket
avses, har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare,
yrkesinspektör, bergmästare eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva
utlåtande.
4 §•
Arbetsgivare må icke använda arbetare till. arbete under längre tid,
raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock
må, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom
överskrides, arbetstiden under något eller några av veckans dygn
utsträckas till högst 9 timmar.
Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid
än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre
sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den
motsvarar 48 timmar i veckan.
5 §•
1 mom. År för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende
av årstiden eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande
av växlande längd, må arbetsrådet, i den män så prövas påkallat, medgiva,
att arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas
så, att den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att
uppgå till högst 48 timmar i veckan.
2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund
av synnerliga skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må
arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt
undantag.
3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid
eller medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av
synnerligen stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas
påkallat, medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.
4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 mom.,
undantag från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av
allvarligt missförhållande, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.
6
Riksdagens skrivelse Nr 148.
Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande av
arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes
framgår, att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av
undantaget, finna detsamma önskvärt, och arbetstiden ej därigenom
kommer att oskäligt utsträckas.
6 §•
Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej
kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande
fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom,
må arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,
användas till arbete utöver tid, som finnes angiven i 4 § eller
kan hava bestämts med . stöd av 5 §. Om sådant arbete samt dess anledning,
omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast
inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet.
Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd
därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet
att ofördröjligen meddela beslut.
Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när
densamma i betalt brev avlämnats till allmänna posten.
7 §■
1 inom. För utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten
må arbetare, som fyllt aderton år, till nödigt antal användas
under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder sådan
arbetare enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift
må användas till sitt egentliga arbete.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §, med
hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete
utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5 §,
vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt aderton år, för
högst 50 timmar under loppet av en kalendermånad och 200 timmar
under loppet av ett kalenderår.
3 mom. År ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må
sådan, dock för högst 30 timmar under loppet av en kalendermånad
och 150 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.
4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som
fyllt sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i
denna paragraf.
7
Riksdagens skrivelse Nr 148.
5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som
avses i denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren
överenskommet, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke
arbetaren genom användande till dylikt arbete utsattes för överansträngning
eller ohälsa.
8 §‘
Aro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,
som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst
verksamhetsområde, ense om viss eftergift i något avseende, varom stadgas
i 5 § eller 7 § 3 mom., må Konungen på framställning av arbetsrådet
eller efter dess hörande förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet
i fråga allmänt tillgodonjutas.
9 §•
Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger
det arbetsgivaren att senast den första dagen i näst därpå följande
vecka eller, därest då icke kan avgöras, huruvida arbetstiden är att hänföra
till sådan som avses i nämnda paragrafer, så snart sådant kan bedömas,
göra anteckning i särskild journal, upprättad enligt formulär,
som fastställes av arbetsrådet, eller ock på annat av nämnda myndighet
godkänt sätt. Ifråga om sådan förlängd arbetstid, som avses i 7 §
1 mom., är dock arbetsgivaren icke pliktig göra dylik anteckning, där
arbetstiden finnes behörigen upptagen å det i 11 § 2 mom. föreskrivna
arbetstidsschema.
Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller 7 § skall biläggas journal eller
annan handling, däri anteckning enligt första stycket skall ske, och
skall journalen eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället
under minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen
från den tid, då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet
från detsammas datum.
10 §.
1 mom. Arbetsrådet består av minst sju ledamöter, vilka utses av
Konungen. Av ledamöterna skola utses två bland personer, föreslagna av
sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare, vilkas medlemmar sysselsätta
tillhopa minst 50,000 arbetare, samt två bland personer, föreslagna
av sådana rikssammanslutningar av arbetare, som räkna minst 50,000
medlemmar. För nämnda fyra ledamöter skola i enahanda ordning utses
minst dubbelt så många suppleanter. Förslag, som ovan sägs,
skall, för att vinna avseende, upptaga minst dubbelt så många per
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 148.
eoner som de, vilka skola med ledning av förslaget förordnas till ledamöter
eller suppleanter. Har förslag icke avgivits, varde förordnande
ändock av Konungen meddelat.
Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses
företräda arbetsgivare eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en
av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare
för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna
skall vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva
om dem, som må nyttjas uti domarämbeten.
2 inom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara
svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen
innehavas av den,
som står under förmynderskap,
som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,
som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest
på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning
eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,
varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott,
vilket kan medföra sådan påföljd, eller
som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.
3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken
stadgas i fråga om domare.
4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare
eller arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån
entledigad, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse
av uppdraget prövas av Konungen.
Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående
delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot
eller suppleant.
5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,
vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,
och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att
vid det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.
6 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av
fem ledamöter, så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må flera
än sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.
Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare
och arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts
utan förslag, närvara.
Riksdagens skrivelse Nr 148.
7 mom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande
ärende rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant,
som avses i 5 § 4 mom. senare stycket eller 8 §, bör rådet i regel ej
blott bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig
utan även på lämpligt sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare
och arbetare inom verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som avses i 7 §
4 inom., skall, såvitt möjligt, fattas efter samråd med socialstyrelsen.
Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt
höra vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig,
äger rådet därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område
den, som skall höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig,
och varde denne genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad.
Plätten äger tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas
skäligt. Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll
däröver.
Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.
Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.
8 mom. Beslut, som enligt G eller 7 § ankommer på arbetsrådet,
må i brådskande fall meddelas av dess ordförande eller vid förfall för ordföranden
av hans ställföreträdare eller, om jämväl denne är hindrad,
av den återstående utan förslag utsedde ledamoten eller, där de utan
förslag utsedda ledamöternas antal överstiger tre, den bland dem, som
rådet därtill för ordnat. Har beslut i sådan ordning meddelats, tage arbetsrådet
vid sitt första därefter följande sammanträde under omprövning,
huruvida beslutet skall äga bestånd.
9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan
på närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.
10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.
11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i
1 mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.
11 §-
1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar
lända till efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden
av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.
2 mom. Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen
om arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skall å lämplig /plats
finnas anslagna ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande
när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftlag,
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 14 samt. Nr 146—148. nu 28 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 148.
när arbetet börjar och slutar för varje sådant lag, ävensom såvitt möjligt
början och sint för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.
12 §.
Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna
lag är stadgat, straffes med böter från och med tio till och med ettusen
kronor. År arbetaren under aderton år och har användandet skett med
faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen
förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse,
varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när
han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför
utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan
förseelse.
13 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som
föreskrives i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 9 § eller 11 § 2 mom.
åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra
kronor.
Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i
anteckning, som avses i 9 §, straffes med böter från och med femtio
till och med ettusen kronor.
14 §.
Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid
allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
15 §.
Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna
lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.
16 §.
Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för
visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,
må Konungen, efter arbetsrådets hörande, medgiva av förhållandena
påkallat undantag från lagens tillämpning.
Riksdagens skrivelse Nr 148,
11
17 §•
I)är i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning
lända till efterrättelse.
1) Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924 samt gäller till
och med den 31 december 1926; skolande i fråga om sådan under tiden
för lagens giltighet begången förseelse, som avses i 12 eller 13 §, vad i
lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.
2) Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt
i kraft vidtaga åtgärd, som avses i 5, 7 eller 8 §.
3) Eftergift, som med stöd av lagen den 17 oktober 1919 om arbetstidens
begränsning eller motsvarande lag den 22 juni 1921 beviljats
utan begränsning till viss tid, skall, i den mån vederbörande myndighet
ej annorlunda bestämmer, fortfarande tills vidare äga giltighet.
Stockholm den 4 maj 1923.
Med undersåtlig vördnad.