Riksdagens skrivelse Nr 117.
13
Nr 117.
Godkänd i första kammaren den 27 april 1923.
Godkänd i andra kammaren den 27 april 1923.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
# o
om ersättning åt firman C. B. Åkerström för förlust
vid leverans av stubbved till tekniska högskolan.
(Statsutskottets utlåtande nr 44.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion, har hemställts, att riksdagen
måtte medgiva, att till firman C. B. Åkerström, Stockholm, må såsom
ersättning för den förlust, firman lidit vid leverans av stubbved till tekniska
högskolan under år 1921, av statsmedel utbetalas ett belopp av
24,360 kronor 83 öre.
När tekniska högskolan i augusti 1921 infordrade anbud å bl. a. viss
kvantitet stubbved, ingav firman C. B. Åkerström i Stockholm sådant anbud.
Efter förhandlingar mellan firman och högskolans förvaltningsnämnd
upprättades ett leveranskontrakt, enligt vilket stubbveden skulle »betalas
efter bränslevärdet på sådant sätt, att för varie ton stubbved betalas
W
7 300 ^’24’ ^å ^ angiver antalet kalorier per kilogram stubbved».
De kalkyler från firmans sida, vilka lågo till grund för kontraktet, utgingo
från den förutsättningen, att det vore fråga om kalorimetriskt värme
-
14 Eiksdagens skrivelse Nr 117.
värde. Då likviden för den levererade veden skulle verkställas, tillerkändes
emellertid firman betalning blott efter vedens effektiva värmevärde,
varigenom firman tillskyndades en förlust på 24,360 kronor 83 öre. Enligt
skiljenämnds utslag den 7 februari 1922 skulle betalningen utgå efter
vedens effektiva värmevärde. Firman ingick därefter till Eders Kungl.
Maj:t med anhållan att av statsverket erhålla gottgörelse för den sålunda
lidna förlusten. I sitt häröver avgivna yttrande framhöll tekniska
högskolans förvaltningsnämnd, att den mycket väl insåge, att firman på
grund av de höga järnvägsfrakterna och arbetskostnaderna måste lida förlust
på denna leverans, samt att särskilt under tider av arbetslöshet och
bränslebrist firmans företag att tillvarataga stubbveden vore en i hög grad
lovvärd affär. Förvaltningsnämnden ansåg sig därför böra tillstyrka, att
firman om möjligt bereddes ersättning av andra statsmedel än högskolans
för den lidna förlusten, och förklarade sig icke finna otroligt, att denna
uppginge till det belopp firman uppgav. Jämväl statskontoret yttrade sig
över berörda anhållan och framhöll, bland annat, att statskontoret på
grund av anförda omständigheter ansåg, att skiljenåmndsbeslutet grundade
sig på en felaktig tolkning av kontraktet samt att firman hade fog
för sitt framställda anspråk. Statskontoret höll tillika före, att ersättning
borde utbetalas för ifrågavarande förlust i första hand av högskolans
medel och först sedan genom utredning ådagalagts, att utgiften icke
kunde bestridas av nämnda medel, eventuellt genom särskilt av riksdagen
äskat anslag. Eders Kungl. Maj:t fann sig emellertid icke kunna bifalla
firmans ifrågavarande anhållan.
Riksdagen har vid prövning av frågan kommit till samma uppfattning
som statskontoret, nämligen att fog förefinnes för det anspråk, som
från firmans sida framställts och föreligger i riksdagens ovannämnda
motioner. Yttermera har riksdagens vederbörande utskott blivit styrkt i
denna uppfattning av åtskilliga av fackmän avgivna intyg och utlåtanden,
vilka blivit för riksdagen företedda.
Då riksdagens sålunda anser, att gottgörelse bör beredas firman för
den ‘sålunda lidna förlusten, håller riksdagen i likhet med statskontoret
före, att ifrågavarande gottgörelse i första hand bör utgå av till tekniska
högskolans förfogande ställda medel för diverse utgifter för bränsle, lyshållning
m. m. Först sedan verkställd utredning givit vid handen, att
utgiften helt eller delvis icke kan utgå av berörda anslag, torde böra
tagas i anspråk det anslag, som riksdagen för ändamålet beviljat.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen såsom ersättning för
den förlust, som firman C. B. Åkerström, Stockholm, lidit vid leverans
Riksdagens skrivelse Nr 117.
15
av stubbved till tekniska högskolan under år 1921, anvisat för budgetåret
1923—1924 ett extra anslag av 24,361 kronor, att efter
Eders Kungl. Maj:ts beprövande till sagda firma utbetalas med högst
nämnda belopp.
Stockholm den 27 april 1923.
Med undersåtlig vördnad.