2

Riksdagens skrivelse Nr 105.

Nr 105.

Godkänd av första kammaren den 24 april 1923.
Godkänd av andra kammaren den 24 april 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag
till vissa järnvägsbyggnader i Norrland jämte i ämnet
väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 45.)

Till KONUNGEN.

l:o) Uti den till riksdagen den 8 januari 1923 avlåtna propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret
1923—1924 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen
under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit
riksdagen (punkt 18) att för fortsättande av arbetena å inlandsbanan
mellan Yolgsjön och Gällivare för budgetåret 1923—1924 anvisa ett
reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner har hemställts, bl.
a., att riksdagen måtte besluta att för fortsättning av arbetena å inlandsbanan,
södra delen, jämväl norrut från Storuman, för budgetåret 1923—
1924 anvisa ett reservationsanslag av 1,600,000 kronor.

Vidare har i två likalydande motioner hemställts, att riksdagen måtte
för fortsättande av arbetena å inlandsbanan mellan Porjus och Jokkmokk
för budgetåret 1923—1924 anvisa ett reservationsanslag av 700,000
kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 105.

3

Enligt departementschefens förslag skulle arbetena å inlandsbanan
nu tillsvidare nedläggas; beträffande den norra delen skulle detta ske
redan under våren 1923 och i fråga om den södra, sedan denna handel
färdigställts till Storuman (d. v. s. i slutet av år 1923). Detta departementschefens
förslag står i överensstämmelse med järnvägsstyrelsens i
ämnet uttalade uppfattning.

Även om riksdagen givetvis icke kan förneka, att det ur rent järnvägsekonomiska
synpunkter måste föranleda stor tvekan att för närvarande
ytterligare betunga statens järnvägars redan förut hårt ansträngda
ekonomi genom att nedlägga kapital på nya bansträckor med så inskränkta
förräntningsmöjligheter som de nu ifrågavarande, bör det enligt riksdagens
mening vid bedömandet av förevarande fråga å andra sidan icke
bortses ifrån att dess avgörande i nu antydd riktning skulle framstå som
ett frånträdande, åtminstone tillsvidare, av 1916 års riksdags beslut om
utbyggande av inlandsbanan i hela dess längd. Särskilt med hänsyn till
de berättigade förväntningar om detta besluts genomförande, som lärer
kunna hysas från de av banan berörda landsdelarna, har det synts riksdagen
angeläget, att en dylik utgång av frågan nu undvikes.

Enligt riksdagens förmenande kvarstå också alltjämt de tidigare anförda
allmänna skälen för inlandsbanans fortsatta utbyggande. I detta
avseende får riksdagen hänvisa till vad som anförts av de i ärendet hörda
båda länsstyrelserna, av vilkas yttrande framgår, att inlandsbaneföretagets
fullföljande utan avbrott alltjämt anses vara en huvudförutsättning
för Norrlands fortsatta kulturella och ekonomiska utveckling. Länsstyrelsen
i Västerbottens län har — såsom framgår av de riksdagens vederbörande
utskott tillhandakomna handlingarna i ärendet — bl. a. erinrat om den
livliga bebyggelse, som uppstått utmed de redan färdigställda delarna av
inlandsbanan söder om Vilhelmina. Det lede icke det ringaste tvivel, har
länsstyrelsen framhållit, om att så komme att bliva fallet även utefter inlandsbanans
övriga del inom länet, desto mer som omkring den blivande
sträckan, mellan Storuman och Sorsele, odlingsmöjligheterna vore kanske
än större och än mer lovande. Gentemot ett fullföljande av inlandsbanans
del från Harsprånget över Lule älv närmast ned mot Jokkmokk har visserligen
invänts, att skälen härför betydligt försvagats genom nedläggandet
av järnverksdriften i Porjus, som tidigare beräknades medföra betydande
träkolstransporter från de stora kronoskogarna i dessa trakter. Givetvis
skulle emellertid banans fortsatta utbyggande komma att stimulera planerna
på att återupptaga nämnda industriella verksamhet. I varje fall
utgör banan en nödvändig förutsättning för att de stora värden, som
förefinnas i dessa skogar, skola kunna med framgång exploateras.

4

Riksdagens skrivelse Nr 105.

Jämväl ur synpunkten av landets försvar anses ifrågavarande kommunikationsföretag
alltjämt vara av den största betydelse. Belysande
härför äro de betänkligheter, som av generalstabschefen anförts med anledning
av det ifrågasatta avbrottet av företaget. I en ingående motivering
har därvid påvisats, att försvaret av Norrbotten kan ur transportsynpunkt
först anses säkerställt efter det en sammanhängande inre förbindelse
blivit fullt utbyggd samt att vikten härav sannolikt ökades efter
genomförandet av den tillämnade försvarsomorganisationen.

De fördelar ur ren arbetsorganisationssynpunkt, som stå att vinna
genom att banbygget nu fortsättes, böra icke heller underskattas. Härigenom
kan bland annat undvikas, att en del lag av yrkesutbildade arbetare
behöva upplösas och avskedas. Beträffande särskilt möjligheterna
att åstadkomma bättre ekonomiskt resultat av ifrågavarande bandelar
har föredraganden inom järnvägsstyrelsen i den av honom anförda reservationen
framställt vissa erinringar, som synas riksdagen värda beaktande.
En del liknande synpunkter hava framkommit från statens järnvägars
ingenjörsförening. Det torde vara befogat uttala en förväntan,
att på de sålunda antydda vägarna skall öppnas möjlighet att nedbringa
själva byggnadskostnaderna ävensom de blivande utgifterna för drift och
underhåll samt alltså att kunna förminska de av järnvägsstyrelsen befarade
förlusterna å dessa bandelar.

Givetvis nödvändiggöra emellertid de rådande tidsförhållandena,
att vid arbetenas fullföljande iakttages en betydligt långsammare takt
än som tidigare avsetts. Vad särskilt angår den närmaste tidens anslag,
har riksdagens vederbörande utskott från järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå
införskaffat vissa upplysningar rörande förefintliga utvägar
att i möjligaste mån kunna begränsa dessa. Det har därvid beträffande
arbetena å inlandsbanans södra del erinrats, att i det belopp av
1,000,000 kronor, som i propositionen under av järnvägsstyrelsen angiven
förutsättning, att banbygget tillsvidare endast fullföljdes till
Storuman (Stensele) äskats, inginge omkring 300,000 kronor för rullande
materiel. Då emellertid med nuvarande situation någon dylik materiel
icke för inlandsbanans del torde behöva köpas och det sålunda endast
vore en bokföringsfråga, när banan borde påföras sin återstående andel
av statsbanornas kapitalvärde för rullande materielen, torde nämnda
belopp av 300,000 kronor utan olägenhet kunna avvaras för detta särskilda
ändamål. Om nämnda belopp nu finge användas för själva byggnadsarbetet,
skulle enligt av järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå uppgjorda
beräkningar det genom höjande av den i propositionen föreslagna anslagssumman
av 1,000,000 kronor till 1,700,000 kronor sannolikt bliva

Riksdagens skrivelse Nr 105.

5

möjligt fortsätta arbetena såväl å norra som södra inlandsbanan och
alltså att undvika det i propositionen förutsatta avbrottet av dessa
arbeten. Givetvis förutsättes härför genomförandet av vissa rätt genomgripande
förenklingar i organisatoriskt avseende.

Å den norra delen torde exempelvis arbetet endast böra bedrivas
å en sektion. Utan rullande materiel skulle på sådant sätt denna handels
fortsättande till Jokkmokk sannolikt icke kräva större anslag utöver redan
anvisade än högst 5,000,000 kronor.

Beträffande södra delen av inlandsbanan skulle arbetena närmast
avse ett fortsättande i långsamt tempo från Storuman (Stensele) upp till
Vindelälven. Kostnaderna för bananläggningen från Storuman norr ut
till den plats, där man påträffade Vindelälven med dess landsvägsförbindelser,
eller närmare bestämt Sandsele på älvens södra strand, hava beräknats
till omkring 6 miljoner kronor eller något däröver.

Enligt riksdagens mening bör alltså något avbrott i arbetena å
inlandsbanan icke äga rum, utan torde desamma såväl å norra och södra
delen böra fortgå i den begränsade omfattning, som nyss angivits, för
vilket ändamål nu skulle erfordras ett förhöjande av det av Eders Kungl.
Maj:t äskade anslagsbeloppet, 1,000,000 kronor, till 1,700,000 kronor.

Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen, i
anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag samt ovannämnda
motioner, i vad de avse inlandsbanan, för fortsättande av arbetena å
inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret 1923—1924
anvisat ett reservationsanslag av 1,700,000 kronor, att utgå av lånemedel.

2:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 20) att till
fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1923—1924
anvisa ett reservationsanslag av 1,700,000 kronor.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, har hemställts
bl. a., att riksdagen måtte för fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele,
utan avbrott, för budgetåret 1923—1924 anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.

Enligt vad riksdagens vederbörande utskott vid sin omprövning av
ärendet inhämtat, synes det av Eders Kungl. Maj:t äskade beloppet,
1,700,000 kronor, tillfyllest för att möjliggöra arbetenas bedrivande i sådan
utsträckning, att hela sträckan Hällnäs—Lycksele hunne rälsläggas vintern
1923—1924. Med sålunda tillgängliga medel torde också arbetena kunna
fortgå under så lång tid, att något anslag för arbetenas utsträckande
ovanför Lycksele mot Stensele icke behöver beviljas förrän vid 1924 års
riksdag. Någon omprövning av frågan, huruvida arbetena tillsvidare

6

Riksdagens skrivelse Nr 105.

skola avbrytas vid Lycksele, synes alltså icke påkallas vid innevarande
riksdag. Riksdagen har därför ansett sig böra medgiva, att med avgörandet
av sistnämnda fråga må anstå till 1924 års riksdag samt att i
avvaktan härpå nu beviljas det av Eders Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet,
1,700,000 kronor.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts förslag, till fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret
1923—1924 anvisat ett reservationsanslag av 1,700,000 kronor, att
utgå av lånemedel.

Stockholm den 24 april 1923.

Med undersåtlig vördnad.