Riksdagens skrivelse Nr 101.

3

Nr 101.

GodkSnd av forsta kammaren den 20 april 1923.

Godkänd av andra kammaren den 20 april 1923.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 19 §, 47 § 1 mom. och 48 § 2 mom. i förordningen
den 19 november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 24.)

Till Konungen.

Riksdagen får härmed för Eders Kung]. Maj:t tillkännagiva, att
riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts den 16 mars 1923 dagtecknade
proposition nr 143, antagit följande förslag till

Förordning

om ändrad lydelse av 19 §, 47 § 1 mom. och 48 § 2 mom. i förordningen

den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva.

Härigenom förordnas, att 19 §, 47 § 1 mom. och 48 § 2 mom.
i förordningen den 19 november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva
skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

19 §.

Klass IV. För andel —--— danaarv.

Ökning för varje fullt
100-tal kronor, som

Andelsbelopp

kronor

Procenttal

Skattebelopp

kronor

faller mellan de i kol. 1
angivna andelsbe loppen,
kronor

4,000

6.25

250

12.50

5,000

7.50

375

14.50

10,000

11.00

1,100

15.50

För andel —

varje fulla 100 kronor.

4

Riksdagens skrivelse Nr 101.

47 §.

1 mom. A. Uppgå — — — — prövning.

B. Skall — — — — inbetalningar. Utgår skatten enligt klass I
i tariffen, äger Konungen, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva anstånd,
som nu sagts, med skattens erläggande.

48 §.

2 mom. Avlider----icke förfallit till betalning vid dödstill fället;

dock må ej i fall, då Konungen jämlikt 47 § 1 mom. B medgivit
anstånd, detta medföra rätt till eftergift av skatt till högre belopp
än som skulle hava eftergivits, därest anstånd beviljats under allenast
fem år. Därest — — — — förmån.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1923; skolande därvid
iakttagas, dels att bestämmelserna i 19 § av förordningen skola äga
tillämpning vid beräkning av arvsskatt ooh skatt för gåva i alla fall,
där skatten erlägges efter nämnda dag, även om''skattskyldighet tidigare
inträtt, dels ock att vad i 47 § 1 mom. B stadgas om rätt för Konungen
att i visst fall medgiva anstånd med erläggande av skatt skall äga tilllämpning
jämväl i sådana fall, där anstånd för viss tid jämlikt äldre
bestämmelser före förordningens ikraftträdande redan beviljats eller eljest
skattskyldighet dessförinnan inträtt.

Stockholm den 20 april 1923.

Med undersåtlig vördnad.