Kung!. Maj:ts Proposition Nr 99.
1
Nr 99.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för Eva Elfving frän skyldighet att till postverket gälda
visst penningbelopp; given Stockholms slott den 9 mars
1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Anders örne.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Iironprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 9 mars 1923.
N ärvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Örne anför:
Med skrivelse den 9 februari 1923 har generalpoststyrelsen överlämnat
en framställning från fröken Eva Elfving att av nåd bliva befriad
från henne åvilande skyldighet att till postverket inbetala ett beBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 78 käft. (Nr 99—100.) 536 23
2
Kungl. 3faj:ts Proposition Nr 99.
lopp av 600 kronor, utgörande den ännu icke gäldade delen av en brist
om 1,000 kronor, som under fröken Elfvings tjänstgöring såsom t. f.
postexpeditör vid postkontoret i Vansbro den 19 september 1918 uppstått
i den av henne omhänderhavda kassan.
Generalpoststyrelsen har i sin ovannämnda skrivelse lämnat en redogörelse
i ämnet av i huvudsak följande innehåll:
Fröken Elfving hade, ehuru ej tillhörande postverket, under år 1918 till
följd av då rådande personalbrist varit anställd såsom t. f. postexpeditör vid postkontoret
i Vansbro. Under tjänstgöring den 19 september nämnda år hade hon,
bland annat, haft att utlämna fem stycken med postförskott om tillhopa 3,825
kronor belagda försändelser till handlanden Eric Bruér. Därvid hade så tillgått,
att, sedan fröken Elfving av adressatens ombud Elly Ljung mottagit de till postförskottsförsändelserna
ifråga hörande adresskorten, hade hon sammanräknat beloppen
men då begått ett summeringsfel, så att hon fått summan till allenast
2,825 kronor. På hennes fråga till Elly Ljung, huruvida summan skulle vara
2,825 kronor, lärer Elly Ljung hava svarat jakande, varefter fröken Elfving, antagande
att hon räknat rätt, utlämnat försändelserna. Det av Elly Ljung avlämnade
penningbeloppet hade fröken Elfving mottagit utan att, till följd av
den rådande brådskan, kontrollräkna detsamma, och omedelbart inlagt i ett kuvert,
som hopgummerats och försetts med anteckning »2,825 kronor», jämte postkontorets
stämpel. När fröken Elfving omkring en halv timme senare genomräknat
den kassa, hon omhänderhaft, hade en brist på 1,000 kronor konstaterats.
Hon hade genast anmält förhållandet för postmästaren, varpå ovanberörda kuvert
i dennes närvaro öppnats och befunnits innehålla 2,825 kronor. Fröken Elfving
hade då telefonex-at till ovanbemälda Elly Ljung och omtalat bristen i det erlagda
postförskottsbeloppet, men Elly Ljung hade bestämt påstått, att hon vid
försändelsernas utlämnande avfordrats och även betalat 3,825 kronor.
Då varken förbemälda Elly Ljung eller postförskottsförsändelsernas adressat,
handlanden Eric Bruér, kunnat förmås att erlägga det felande beloppet och sedan
en genom vederbörande landsfiskal anställd polisundersökning i ärendet blivit
resultatlös, hade generalpoststyrelsen åt sin ombudsman uppdragit att till vederbörlig
domstol instämma Bruér med yrkande om åläggande för denne att till
postverket genast utgiva ifrågakomna 1,000 kronor. Under rättegångens lopp
hade av ombudsmannen, efter behörig stämning, framställts enahanda krav mot
Elly Ljung, dåmera gift Lindeborg. Genom Nås tingslags häradsrätts dom den
20 juli 1920 hade Elly Lindeborg ålagts att, om hon det förmådde, med ed inför
häradsrätten svära och betyga, »att hon icke den 19 september 1918 från postkontoret
i Yansbro utbekommit fem till handlanden Eric Bruér adresserade,
med postförskott å tillhopa 3,825 kronor belagda försändelser mot avlämnande
av allenast 2,825 kronor».
Enär fru Lindeborg gått eden, hade generalpoststyrelsens i målet förda
talan icke bifallits av häradsrätten, som emellertid ogillat svarandenas yrkande
om ersättning för deras kostnader i målet.
Sedan fröken Elfving sålunda blivit gent emot postverket betalningsskyldig
för den ifrågavarande bristen å 1,000 kronor och generalpoststyrelsen medgivit,
att beloppet finge avbetalningsvis erläggas, hade hon vid olika tillfällen å denna
skuld avbetalat tillhopa 400 kronor. Någon vidare avbetalning hade hon, i brist
på inkomst, icke kunnat verkställa.
3
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 99.
Fröken Elfving liar såsom stöd för sin anhållan anfört, att hon vid
tillfället i fråga varit blott 18 år gammal och tjänstgiort såsom t. f.
postexpeditör allenast kort tid; att hon sedermera skött postexpeditörsbefattningen
vid Vansbro postkontor i över ett års tid utan anmärkning,
ehuru arbetet varit mycket omfattande och krävande; samt att hon för
närvarande icke hade någon inkomst eller andra tillgångar och sålunda
icke ägde möjlighet att till postverket inbetala det felande beloppet.
Postdirektionen i det distrikt, inom vilket Vansbro postkontor är
beläget, har i en till generalpoststyrelsen ingiven skrivelse i ärendet uttalat
bland annat följande:
Det kunde visserligen icke bestridas, att fröken Elfving vore formellt ersättningsskvldig
för bristen, vilken givetvis icke uppkommit, om hon iakttagit
all den vaksamhet och omtanke, som erfordrades vid en krävande kassatjänst.
Eröken Elfving hade emellertid, då bristen uppkommit, varit endast 18 år gammal
och då knappast mogen för det betydande ansvar, som på grund av postverkets
personalnöd måst läggas på henne. Postdirektionen kunde icke bortse
ifrån att vid sådan ålder eu viss godtrogen tillit till omgivningen vore en mycket
naturlig egenskap, som icke behövde anses som utslag av likgiltighet, bristande
noggrannhet eller dylikt. Det vore ur denna synpunkt sett fullt rimligt, att postverket
eller staten toge på sig skulden, åtminstone till den del, som nu återstode.
Såväl generalpoststyrelsen som statskontoret, vilken sistnämnda myndighet
avgivit utlåtande i ärendet av den 19 februari 1923, hava ansett
billighetsskäl tala för ett efterskänkande av kronans återstående fordran
hos fröken Elfving.
I betraktande av fröken Elfvings ungdom och ringa erfarenhet i
fråga om postgöromålen vid den tidpunkt, då bristen i den av henne
omhänderhavda kassan uppkom, och med hänsyn till hennes oförmåga
att fullgöra vidare avbetalningar å skulden anser jag mig böra tillstyrka
hennes anhållan att bliva befriad från betalningsskyldighet ifråga om
det återstående beloppet, 600 kronor. Då emellertid ett efterskänkande
av postverkets fordran hos fröken Elfving icke lärer kunna ske utan
riksdagens hörande, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att fröken Eva Elfving må befrias från skyldighet att till
postverket inbetala ett belopp av 600 kronor, utgörande den
ännu icke gäldade delen av en brist om 1,000 kronor, som
under hennes tjänstgöring såsom t. f. postexpeditör vid postkontoret
i Vansbro den 19 september 1918 uppkommit i den
av henne omhänderhavda kassan; samt
Departements
chefen.
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 99.
att det belopp, från vars gäldande fröken Elfving sålunda
befrias, må ur postverkets räkenskaper avskrivas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.