Kung!. Maj:ts proposition Nr 90.
1
Nr 90.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om ändrad lydelse av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862; given Stockholms
slott den 23 februari 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet
förda protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag
om ändrad lydelse av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
den 23 maj 1862.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Herm. Lindqvist.
Bihang till riksdagens protokoll 1923.
1 samt.
70 käft. (Nr 90.)
362 33 1
2
Kungi. Maj:ts proposition Nr 90.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
den 23 maj 1862 (nr 33).
Härigenom förordnas, att § 46 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ «.
De skattebidrag, vilka under uppbördsstämma ingå eller efter dess
slut i laga ordning indrivas, skola i bank insättas i enlighet med vad
närmare stadgas i av Kungl. Maj:t fastställt reglemente för uppbördsverket
i Stockholms stad.
Kungl. Maj ds proposition Nr 90.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden) hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 23
februari 1923.
N ärvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, en av Stockholms
stadsfullmäktige den 16 oktober 1922 gjord framställning angående
ändring av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
den 23 maj 1862 och anför därvid:
Enligt § 42 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm skall
överståthållarämbetet, sedan ämbetet erhållit del av den av stadsfullmäktige
beslutade uttaxeringen, genom sin avdelning för uppbördsärenden
förrätta debitering och uppbörd av stadsutskylderna. De utskylder, som
icke blivit inom föreskriven tid erlagda, skola uppbördsmännen låta i
laga ordning uttaga. Enligt § 46 i samma förordning skola de skattebidrag,
vilka sålunda under uppbördsstämman ingå eller efter dess slut
indrivas, av uppbördsmännen insättas i Sveriges riksbank.
Enligt § 40 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
i Stockholm den 20 november 1863 skall, där sådant begäres, överståthållarämbetets
avdelning för uppbördsärenden likaså förrätta debitering
och uppbörd av de avgifter till församlingen, som kyrkostämman
beslutat till uttaxering. De utskylder, som icke blivit inom föreskriven
tid erlagda, skall vederbörande uppbördsman låta i laga ordning uttaga.
Däremot saknas här närmare föreskrift om de influtna medlens placering.
Stadsfullmäktiges förevarande framställning avser borttagande av
den ovillkorliga skyldigheten att insätta influtna kommunalskattemedel i
riksbanken. På grund av denna skyldighet skulle nämligen staden för
närvarande tillskyndas en icke obetydlig ränteförlust.
För att kunna bilda sig en uppfattning angående hithörande förhållanden
torde en redogörelse för gällande författningsbestämmelser i
ämnet vara erforderlig.''
4
Rungl. Maj:ts proposition Nr 90.
Enligt § 10 i reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad den 1
april 1921 (nr 219) fördelas inbetalningen av kommunalskatten på tre uppbördsstämmor.
Å den första av dessa stämmor inbetalas 20 procent av kommunalskatten
ävensom alla å taxering grundade församlingsavgifter och
debetsedellösen. Å var och en av de båda återstående kommunaluppbördsstämmorna
inbetalas hälften av den resterande kommunalskatten;
dock äger skattskyldig rätt att å första stämman erlägga hela kommunalskatten
samt att å andra stämman inbetala jämväl det belopp, som förfaller
först vid tredje stämman. I § 12 av uppbördsreglementet i dess
ursprungliga lydelse stadgades, att under uppbördsstämma för varje dag
influtna medel skulle i riksbanken insättas nästföljande söckendag samt
att de å kronouppbördsstämman samt första kommunaluppbördsstämman
ingående medel skulle insättas å överståthållarämbetets räkning för allmänna
utskylder eller den räkning, som härför kunde varda föreskriven,
varemot å de två andra uppbördsstämmorna influtna utskylder skulle insättas
å drätselnämndens räkning i riksbanken. Enligt kungörelsen dbn
22 december 1922 (nr 590), som trätt i kraft den 1 januari 1923,
har § 12 i uppbördsreglementet ändrats så, att de å kronouppbördsstämman
och första kommunaluppbördsstämman inlåtande medlen skola
insättas å statsverkets giroräkning i riksbanken för överståthållareämbetets
för uppbördsärenden räkning.
Medel, som inflyta genom check eller postremissväxel, insättas av
överståthållarämbetet direkt i riksbanken på vederbörlig räkning.
Anledningen till att den å första kommunaluppbördsstämman influtna
kommunalskatten icke insättes direkt å drätselnämndens räkning
är, att å denna stämma jämväl uppbäras avgifterna till församlingarna
och andra avgifter. Då utdebiteringen för kyrkliga ändamål växlar i
olika församlingar, har en definitiv uppdelning av de vid stämman inflytande
medlen icke ansetts kunna omedelbart äga rum. Enligt § 15
i uppbördsreglementet, efter dess ursprungliga lydelse, skulle denna uppdelning,
den s. k. levereringen, äga rum efter det restlängd blivit upprättad.
Då emellertid restlängdens upprättande plägar taga en tid av
omkring tre veckor, har hittills varje dag under första uppbördsstämman
från överståthållarämbetets räkning för allmänna utskylder till drätselnämndens
räkning överflyttats ett med hänsyn till föregående dags totala
uppbörd approximativt beräknat belopp. Den slutliga regleringen har
ej kunnat ske, förrän restlängden blivit färdig. Samma dag, som å
uppbördsstämma influten kommunalskatt insatts å drätselnämndens räkning
i riksbanken, har uppbördsverket underrättat kammarkontoret härom.
Kontoret har därefter omedelbart låtit överflytta medlen för drätsel
-
Kung!. May.ts proposition Nr DO.
5
nämndens räkning i enskild bankinrättning. Jämlikt ovannämnda kungörelse
den 22 december 1922 har § 15 i uppbördsreglementet ändrats
så, att levereringen av sådana medel, som innestå å statsverkets giroräkning
i riksbanken för överståtbållarämbetets för uppbördsäreuden
räkning, skall äga rum så snart ske kan. Med denna föreskrift torde
emellertid icke hava avsetts att medföra rubbning i den praxis, som på
sätt ovan nämnts hittills tillämpats.
Beträffande inleverering av restantier till stadens kassa föreskrives
i uppbördsreglementets § 16 mom. 2, att uppbördsmannen varje vecka
å dag, som överståthållarämbetet bestämmer, skall till uppbördskommissarien
överlämna en summerad förteckning å influtna restantieposter
jämte därtill hörande medel. Den tjänsteman, som innehar överståthållarämbetets
förordnande att genom konkursåtgärder indriva krono- och
kommunalutskylder, skall redovisa till uppbördskommissarierna på samma
sätt som stadgats i fråga om uppbördsmannen, dock endast en gång i
månaden (§ 18). De medel, som sålunda inkomma till uppbördskommissarie,
ävensom utskylder eller avgifter, som annorledes än å uppbördsstämma
direkt inbetalas till denne tjänsteman, skola enligt § 17 uppbördsreglementet,
sådan denna paragraf lyder genom kungörelsen den 22
december 1922, varje vecka, (lagen efter uppbördsmännens leverering,
av uppbördskommissarien insättas å statsverkets giroräkning i riksbanken
för överståtbållarämbetets för uppbördsärenden räkning.
I praxis sker uppbördsmännens inleverering varje tisdag. Överflyttningen
till drätselnämndens räkning i riksbanken sker påföljande
måndag, varom underrättelse kommer kammarkontoret tillhanda samma
dag, vanligen först mellan klockan 2 och 3 eftermiddagen. De överlämnade
medlen kunna sålunda icke göras för staden räntebärande förrän
från och med tisdagen, d. v. s. en vecka efter uppbördsmännens redovisning.
Restantier, vilka av utmätningsman å ort utom Stockholm uttagits
hos skattskyldig, skola enligt § 19 uppbördsreglementet, sedan det uttagna
beloppet av utmätningsmannen redovisats till överståthållarämbetet,
av ämbetet insättas å statsverkets giroräkning i riksbanken för överståthållarämbetets
för uppbördsärenden räkning.
Stadens kammarkontor, som funnit den nu gällande ordningen för Stockholms
kommunalskattens inlevererande till staden mindre tillfredsställande, har stadsä^^el
i ett till drätselnämnden den 26 maj 1922 avgivet tjänstememorial an- kammarfört,
bland annat, följande: kontor.
Yad beträffade kommunalförordningens föreskrift om skattemedlens insättning
i riksbanken syntes tidpunkten nu vara inne för densammas utbytande mot en
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.
efter nutida förhållanden bättre avpassad bestämmelse. Att man vid kommunalförordningens
tillkomst år 1862 ansåg, att ingen annan bankinrättning än riksbanken
borde ifrågakomma för placering av allmänna medel vore helt naturligt,
då ju på denna tid det enskilda bankväsendet var så föga utvecklat — i Stockholm
fanns endast en enskild bankinrättning, och denna hade kort förut börjat
sin verksamhet.
Även i de någon tid efter kommunalförordningens ikraftträdande utfärdade
instruktionerna för stadens nämnder inrycktes bestämmelse, att till respektive
nämnds disposition anslagna medel skulle insättas för nämndens räkning i riksbanken.
År 1874 utfärdades emellertid ett nytt reglemente för riksbanken, i vilket
föreskrevs, att en minimiavgift av 30 kronor om året skulle av vederbörande insättare
erläggas till banken för depositionsräknings hållande. Med anledning
härav beslutade stadsfullmäktige den 1 oktober sistnämnda år att ingå till Kungl.
Maj:t med anhållan om ändring uti ifrågavarande instruktioner, så att de av
nämnderna omhänderhavda medlen alternativt skulle kunna insättas i enskild
bankinrättning. Denna framställning bifölls av Kungl. Maj:t den 13 november
samma år.
Med utgången av år 1898 upphörde riksbanken att gottgöra ränta för å
folioräkning insatta medel. På grund härav beslutade drätselnämndens första
avdelning den 20 december nyssnämnda år, att de medel, som dittills insatts å
drätselnämndens räkning i riksbanken, från och med år 1899 skulle placeras i
enskild bankinrättning, som avdelningen bestämde. Till följd av bestämmelsen i
kommunalförordningen angående kommunalskattens insättande i riksbanken undantogos
kommunalskattemedlen från detta beslut, men beslutade avdelningen uppdraga
åt kammarkontoret att tillse, att den i riksbanken insatta kommunalskatten
snarast möjligt uttoges för omplacering. I det tjänstememorial, med vilket kammarkontoret
framlade ifrågavarande ärende för avdelningen, yttrade kontoret bland
annat: »Kommunalskatten skall enligt § 46 av kommunalförordningen av den 23
maj 1862 insättas i riksbanken, vadan någon ändring i detta avseende nu icke
torde böra ifrågakomma». Av ordalagen i detta kontorets memorial torde framgå,
att kontoret principiellt icke hade något att erinra mot en ändring i förevarande
hänseende av kommunalförordningen, men att kontoret ansåg frågan för det dåvarande
icke vara av den vikt, att en särskild framställning härom borde göras.
Sedan kammarkontorets nyss citerade uttalande gjordes, hade emellertid kommunalutskyldernas
årliga belopp i så hög grad stegrats, att de under de senaste åren
varit 10 ä 20 gånger större än i slutet av 1890-talet. Då härtill komme, att i
§ 3 av reglementet för Stockholms stads kassa- och räkenskapsväsen stadgades,
att »inflytande medel inom olika förvaltningsgrenar skola omedelbart eller i den
ordning, som drätselnämnden efter samråd med vederböi’ande nämnd bestämmer,
insättas å stadens räkning i av drätselnämnden anvisad bank», ansåge kammarkontoret,
att något undantag härifrån icke borde göras för stadens största inkomst,
kommunalskatten, så mycket mindre som motsvarande inkomst i rikets övriga
städer, där vederbörande drätselkammare verkställde debiteringen och uppbörden
av kommunalskatten, inflöte direkt i stadens kassa.
På grund av vad sålunda anförts har kammarkontoret hemställt om
sådan ändring i § 46 av kommunalförordningen för Stockholm, att orden
»Sveriges riksbank» utbyttes mot »av Stockholms stads drätselnämnd
anvisad bank».
Kungl. Maj:ts proposition Nr 00.
7
I samband härmed har kammarkontoret erinrat, hurusom även
ändring av de för kommunalskattens insättande å bank bestämda tidpunkterna
vore önskvärda; och har kontoret i sådant avseende anfört:
Det skulle för staden medföra en icke obetydlig ränteinkomst, om den vid
uppbördsstämma under förmiddagen inflytande skatten redan samma dag insattes
på stadens räkning i av drätselnämnden anvisad bank. Beträffande restantiemedlen
ansåge kontoret, att bestämmelser borde utfärdas, som berättigade staden
att få dessa medel i sin hand utan större omgång än i fråga om övriga inkomster.
Den ränteförlust, staden under 1921 lidit till följd av det veckolånga uppskovet
med insättning å stadens räkning av uppbördsmännens inlevereringar m. m.,
torde icke hava understigit 10,000 kronor.
Den omständigheten, att en del av de influtna medlen utgjorde församlingsavgifter,
torde icke behöva vara ett oöverkomligt hinder för insättning av samtliga
å kommunalskattesedeln upptagna utskylder å drätselnämndens räkning.
Uppdelningen mellan staden och församlingarna av de inbetalade beloppen torde
kunna ske lika väl, om medlen vore insatta i av drätselnämnden anvisad bank
som i riksbanken. Sedan ifrågavarande uppdelning skett, kunde drätselnämnden
givetvis lika snabbt som uppbördsverket tillhandahålla församlingarna dem tillkommande
avgifter. Då kyrkostämmoförordningen för Stockholm icke innehölle
någon bestämmelse angående insättning i bank av uppburna församlingsavgifter,
syntes ingen ändring i denna författning vara erforderlig för förslagets genomförande.
Under åberopande av vad härutinnan anförts har kammarkontoret
ifrågasatt vissa ändringar i reglementet för uppbördsverket i Stockholms
stad.
Sedan drätselnämnden under åberopande av bl. a. kammarkontorets
yttrande hos stadkollegiet hemställt om erforderliga åtgärder för undanröjande
av de anmärkta olägenheterna, har stadskollegiet i utlåtande den
5 oktober 1922 anfört, att kollegiet funne önskvärt, att förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm så ändrades, att vid uppbördsstämma
ingångna eller efter dess slut i laga ordning indrivna stadsutskylder
kunde direkt insättas i enskild bankinrättning, som av drätselnämnden
föresloges, samt att i övrigt de författningsändringar vidtoges, som kunde
vara erforderliga för att staden i större utsträckning än nu vore fallet
kunde komma i åtnjutande av ränteavkastning å erlagda utskylder. På
grund härav har stadskollegiet hemställt, att stadsfullmäktige måtte hos
Kungl. Maj:t anhålla om avlåtande av proposition till riksdagen med
förslag till ändrad lydelse av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862 i huvudsaklig överensstämmelse med ett
vid utlåtandet fogat förslag av följande lydelse:
»De skattebidrag, vilka under uppbördsstämman ingå eller efter dess slut i
laga ordning indrivas, skola av rrppbördsmännen i enlighet med av drätselnämnden
till överståthållarämbetet gjord framställning insättas i riksbanken eller i
annan bank, vars reglemente blivit av Kungl. Maj:t fastställt.»
Drätsel
nämnden.
Stockholms
stads
kollegium.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.
Stads
fullmäktige.
Överståthållar
ämbetet.
Statskontoret.
Riksräken
skapsverket.
Vidare har kollegiet hemställt, att stadsfullmäktige måtte i skrivelse
till överståthållaräm betet hemställa, att ämbetet ville vidtaga åtgärder för
åstadkommande av de övriga författningsändringar, som kunde erfordras,
för att staden, i större utsträckning än vad nu vore fallet, måtte komma
i åtnjutande av ränteavkastningen å vid uppbördsstämma ingångna eller
efter dess slut indrivna stadsutskylder.
Stockholms stadsfullmäktige hava därefter i skrivelse den 16 oktober
1922, med åberopande av de skäl, som framginge av stadskollegiets
utlåtande, hemställt om ändring av § 46 i förordningen om kommuualstyrelse
i Stockholm i huvudsaklig överensstämmelse med kollegiets förslag.
överståthållarämbetet, som med skrivelse den 30 oktober 1922 till
Kungl. Maj:t överlämnat stadsfullmäktiges berörda hemställan, bär därvid
förklarat sig icke hava något att erinra mot den föreslagna ändrade
lydelsen av ifrågavarande författningsrum.
Statskontoret har i infordrat utlåtande anfört, att då i fråga om
kommunala utskyld^ statsverket icke billigtvis torde böra vidhålla, att
desamma skulle insättas i riksbanken, varigenom kommunen ginge miste
om en ränteinkomst, ansåge sig statskontoret icke böra avstyrka den
påyrkade författningsändringen.
Riksräkenskapsverket har förklarat sig icke vilja motsätta sig den
föreslagna reformen, i vad den avsåge rätt för drätselnämnden att bestämma,
i vilken bank staden tillkommande utskylder skulle insättas. Till
utveckling av sin mening bar riksräkenskapsverket anfört:
Beträffande medelsredovisningen i länen vore såsom regel föreskrivet, att var
och en, som hade att till länsstyrelse göra inbetalning, skidle insätta medlen å
statsverkets giroräkning i riksbanken för länsstyrelsens räkning, oavsett om de
vore statsmedel eller icke. En sådan föreskrift både givetvis sin stora betydelse
ur kontrollsynpunkt. Beträffande överståthållarämbetets medelsförvaltning vore
för uppbördsredovisningen i Stockholm införd en synnerligen noggrann kontroll,
vartill det allmänna uppbördsreglementet icke innebölle några motsvarande föreskrifter
för länens vidkommande. Med hänsyn härtill syntes det icke vara erforderligt
att för uppbördsväsendet i Stockholms stad såsom för länen föreskriva
insättning av alla medel å en och samma bankräkning. Enligt de den 22 december
1922 utfärdade kungörelserna (nr 589 och 590) med föreskrifter angående överståthållarämbetets
medelsförvaltning och angående ändrad lydelse i vissa delar av
reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad vore också föreskriften om insättning
av utskylder å statsverkets giroräkning, vad Stockholms stad beträffade,
inskränkt att gälla för de medel, som inginge å kronouppbördsstämman och första
kommunaluppbördsstämman, varemot å de två andra uppbördsstämmorna influtna
utskylder skulle insättas å drätselnämndens räkning i riksbanken.
Samma omständigheter, som föranlett denna avvikelse från de för länen gällande
bestämmelserna, vilka eljest i allmänhet från och med 1923 skulle lända till
efterrättelse även beträffande överståthållarämbetets medelsförvaltning, syntes
9
Kunyl. Maj.ts proposition Nr 90.
också utgöra tillräckligt skäl för ett medgivande, att även de å första kommunaluppbördsstämman
inflytande medlen — vilka till ingen del utgjorde statsmedel
—— fin^e direkt insä,ttas å drätselnämndens bankräkning, såvida församlingarna,
vilkas intressen härvid i någon mån berördes, icke hade något däremot.
Då dessutom staten, när inga skäl ur kontroll- eller ordningssynpunkt kunde
anföras, icke borde beröva en kommun ränteinkomst å densamma tillkommande
medel, ville riksräken skaps verke t icke heller motsätta sig den nu föreslagna reformen
i vad den avsåge rätt för drätselnämnden att bestämma, i vilken bank,
nksbanken eller enskild bank, staden tillkommande utskylder skulle insättas.
Riksräkenskapsverket har tillika yttrat sig angående vissa av kammar -kontoret ifrågasatta ändringar i reglementet för uppbördsverket i Stockholm
och därvid uttalat den uppfattning, att samtliga efter indrivningsförlarande
uttagna utskylder borde passera statsverkets giroräkning, innan
vederbörlig fördelning verkställdes. Riksräkenskapsverket har vidare
anfört:
Då riksräkenskapsverket således i varje fall måste motsätta sig, att indrivna
utskyidsmedel skulle direkt av uppbördsmäunen insättas å av drätselnämnden angiven
bankrakning, kunde riksräkenskapsverket icke oförändrat tillstyrka det förslag
till lydelse av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm varover
riksräkenskapsverket nu hade att avgiva utlåtande. I detta förslag inginge
bestämmelsen, att insättningen skulle verkställas av uppbördsmännen. Dessa ord
som kvarstode i förordningen sedan äldre tid, hade visserligen i detta författa
ningsrum uppenbarligen en annan och mera generell betydelse, än samma ord
ått genom det nya reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad den 1 april
iy2L .Men, (»a båda författningarna skulle tillämpas samtidigt och av samma personer,
kunde det icke vara lämpligt, att däri användes ord med dubbelbetydelse.
Vad särskilt beträffade nu föreliggande författningsrum syntes orden »av uppbördsmannen»
saklöst kunna utgå.
Under åberopande av vad sålunda anförts och då riksräkenskapsverket
funne den av stadsfullmäktige föreslagna formuleringen sakna erforderlig
klarhet, har riksräkenskapsverket tillstyrkt, att ifrågavarande
stadgande måtte erhålla följande ändrade lydelse:
»De medel vilka under uppbördsstämma ingå eller efter dess slut i laga ordning
indrivas, skola insättas i riksbanken, där sådant är av Konungen föreskrivet
men eljest i annan av överståthållarämbetet på framställning av drätselnämnden
bestämd bank, vars reglemente blivit av Kungl. Maj:t fastställt.»
Fullmäktige i Sveriges riksbank, vilka lämnats tillfälle att avgiva Fullmäktige
yttrande i ärendet, hava förklarat sig icke hava något att erinra mot bi- i Sveriges
fall till stadsfullmäktiges framställning. riksbank.
Enligt § 69 i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse Departementsi
stad skall, sedan den av magistraten upprättade debiterings- och upp- chefen.
bördslängden blivit granskad, drätselkammaren utfärda debetsedlar och
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 70 käft. (Nr 90.) 26223 2
10 '' Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.
verkställa uppbörd. Jämlikt § 70 i samma förordning skall drätselkammaren
efter uppbördsstämmans slut till magistraten överlämna restlängd
över oguldna stadsutskylder. Därefter låter magistraten uttaga de oguldna
utskylderna och överlämnar vad som influtit till drätselkammaren. Jämlikt
§ 38 i förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd åligger det i stad drätselkammaren, därest kyrkostämman
ej annorlunda beslutat, att verkställa debitering och uppbörd
av de utav kyrkostämman beslutade avgifterna samt att avlämna de influtna
medlen till kyrko- eller skolrådet eller annan vederbörande.
Som icke i någon av nämnda förordningar lämnas föreskrift om
de influtna medlens insättande i riksbanken, framstår ifrågavarande
bestämmelse i § 46 av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
såsom en avvikelse från vad som i allmänhet gäller. Då nämnda
bestämmelse visat sig lända till nackdel för staden, synes den begärda
författningsändringen böra komma till stånd, därest ej särskilda skäl
föreligga för att just beträffande Stockholm upprätthålla ifrågavarande
avvikelse från vad eljest är gängse. I sistberörda hänseende har riksräkenskapsverket,
som nämnts, uttalat den mening, att samtliga etter
indrivningsförfarande uttagna utskylder borde passera statsverkets giroräkning,
innan staden tillkommande del av utskylderna utbetalades.
Huru härmed lämpligast bör ordnas, kan givetvis icke bliva föremål
för prövning i detta sammanhang, utan bör denna fråga avgöras i
samband med eventuellt vidtagande av de ändringar i uppbördsreglementet,
om vilka stadsfullmäktige hos överståthållarämbetet gjort framställning
och vartill förslag nu är under arbete. Vid avfattningen av
den ifrågasatta nya bestämmelsen i kommunalförordningen synes därför
böra iakttagas, att, samtidigt som den ovillkorliga skyldigheten att insätta
stadens alla utskyldsmedel i riksbanken borttages, det likväl lämnas
möjlighet för Kungl. Maj:t att, i den utsträckning sådant kan finnas nödigt,
föreskriva dylik insättning. Då de närmare föreskrifterna om
sättet för utskyldsbeloppens tillhandahållande böra meddelas i det av
Kungl. Maj:t fastställda reglementet för uppbördsverket i Stockholms
stad, torde i kommunalförordningen endast behöva utsägas, att ifrågavarande
utskyldsbelopp skola i bank insättas i enlighet med vad i nämnda
reglemente närmare stadgas.
I sinom tid lärer, såsom antytts, jämväl upptagas frågan om de
ytterligare författningsändringar, som kunna vara ägnade att främja
stadens intresse att snarast möjligt komma i åtnjutande av inflytande
kommunalskattemedel. Därvid lärer ock tagas i övervägande, i vad mån
särskilda föreskrifter rörande tillhandahållandet åt vederbörande försam
-
Kungl. Maj ds proposition Nr 90. 11
lingar av dem tillkommande del av uppburna skattemedel kunna bliva
erforderliga.
Sedan departementschefen härefter uppläst ett enligt ovan angivna
grunder inom departementet upprättat förslag till lag om ändrad lydelse
av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862,
hemställer departementschefen, att förslaget måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Herman Hultkrantz.