Kung!. Maj:ts proposition Nr 9.

1

Nr 0.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående minskning av den
för riksdagen avsedda upplagan av kommitté- och sakkunnigehetänkandcn;
given Stockholms slott den 13 januari 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:

Jag anhåller härefter att få för Kungl. Maj:t anmäla fråga angående
ytterligare minskning av den för riksdagen avsedda upplagan av
kommitté- och sakkunnigebetänkanden och tillåter mig därvid till en
början erinra om vad som i detta ämne tidigare förekommit.

I en vid 1918 års lagtima riksdag inom första kammaren väckt,
till dess vederbörande utskott hänvisad motion, nr 123, hemställdes, att
första kammaren ville för sin del besluta, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande ändrat förfaringssätt beträffande
utdelning till riksdagens ledamöter av statistiskt tryck, syftande
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 8 höft. (Nr 9.) 1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 9.

bland annat till större sparsamhet, samt att vidtaga de åtgärder, vartill
utredningen kunde föranleda. I motionens motivering hade framhållits
önskvärdheten av ett annat förfaringssätt beträffande distributionen till
riksdagens ledamöter i fråga om kommittébetänkanden, styrelseberättelser
m. m., varigenom kostnaderna jämväl för nämnda tryck skulle kunna
nedbringas. Inom det utskott, till vilket motionen blev hänvisad, verkställdes
ock viss utredning rörande distributionen till riksdagens ledamöter
av kommittébetänkanden m. m. Uti en vid utskottets utlåtande
i ämnet fogad, av riksgäldskontorets registrator i egenskap av vårdare
av riksdagstrycket avgiven promemoria hade — efter en översikt av
sättet för fördelningen av den då till 1,500 exemplar uppgående riksdagsupplagan
av kommittébetänkanden — framhållits, hurusom en betydande
kostnadsbesparing skulle kunna vinnas, därest utdelningen av
kommittébetänkanden till alla riksdagsmän och till ämbetsverken bleve
inställd. Riksdagsupplagan skulle i så fall kunna i regel minskas till
1,000 exemplar. Då emellertid den ifrågavarande motionen icke innehöll
något yrkande beträffande distributionen till riksdagens ledamöter
av kommittébetänkanden m. in., kunde av formella skäl denna fråga icke
bliva föremål för beslut av nämnda riksdag.

Sedan emellertid 1902 års löneregleringskommitté i en till chefen
för finansdepartementet ställd skrivelse den 8 november 1918 åter väckt
berörda fråga, i vad den anginge kommitténs tryckta utlåtanden, bereddes
fullmäktige i riksgäldskontoret genom remiss den 9 november samma år
tillfälle att yttra sig i ärendet. I skrivelse den 21 samma november anförde
fullmäktige i huvudsak följande:

En reducering av den dåvarande till 1,500 exemplar uppgående
upplagan av kommittétrycket måste, särskilt ur kostnadssynpunkt, anses
såsom synnerligen önskvärd. Då ingen av riksdagens ledamöter kunde
medhinna att taga kännedom om alla de betänkanden, som under en
riksdagsperiod utdelades, torde ett bibehållande av utdelningen till alla
riksdagens ledamöter ej vara erforderligt. Detsamma gällde även om
utdelningen till ämbetsverk och myndigheter, vilka väl kunde vara intresserade
av ett eller annat betänkande men ej gärna kunde hava
gagn av att mottaga sådana, som ej berörde deras speciella arbetsområde.
Fullmäktige ville emellertid ifrågasätta, huruvida man ej skulle
kunna gå ännu ett steg längre i syfte att begränsa den tryckta upplagan
av kommittébetänkanden; och fäste fullmäktige därvid uppmärksamheten
å den betydande omfattning, som de bundna kommittébetänkandena
erhållit uti de senare årens riksdagstryck. Om kommittébetänkandena
uteslötes ur det bundna riksdagstrycket, borde emellertid

Kungl. Maj:ts proposition Nr 9. 3

i gengäld åtgärder vidtagas — vartill fullmäktige lämnade vissa anvisningar
— för att desamma på annat sätt kunde hållas lätt tillgängliga
såväl för riksdagsmännen samt statens ämbets- och tjänstemän som för
allmänheten. Under förutsättning att de av fullmäktige framställda
förslagen vunne godkännande, syntes, vad det stora flertalet kommittébetänkanden
anginge, riksdagsupplagan kunna bestämmas till 400
exemplar. 1 fråga om sådana betänkande^ som vore av stort allmänt
intresse och vilkas utdelning till alla riksdagens ledamöter på grund
därav vore önskvärd, borde denna upplaga kunna ökas med det antal,
som för sådant ändamål åtginge, eller 400 exemplar.

Efter övervägande av de sålunda framställda förslagen och sedan
vid undersökning visats, att eu minskning av riksdagsupplagan av
kommittétrycket vore ur ekonomisk synpunkt synnerligen önskvärd,
föreslog Kungl. Magt år 1919 genom proposition nr 130 riksdagen
medgiva, att den för riksdagen avsedda upplagan av kommitté- och
sakkunnigebetänkanden finge av Kungl. Maj:t bestämmas till 500
exemplar, med rätt för Kungl. Magt att, i fall då nämnda betänkande!!
vore av större allmänt intresse, i erforderlig grad utöka upplagan.

Enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet skulle den
reducerade upplagan disponeras sålunda:

till vederbörande utskott ......................... 50 exemplar

r> enskilda riksdagsmän .......................... 50 »

» framtida disposition............................. 100 »

» bindning.................................................. 300 »

Summa 500 exemplar.

I skrivelse den 4 april 1919, nr 84, tillkännagav riksdagen för
Kungl. Magt, att riksdagen bifallit den gjorda framställningen.

Då det statstinansiella läget kräver iakttagande av största sparsamhet
med statsutgifter, där detta kan ske utan avsevärda praktiska
olägenheter, har jag ansett mig böra upptaga frågan om ytterligare
inskränkning av de i riksdagstrycket ingående kommittébetänkandena.

Jag vill erinra därom, att fullmäktige i riksgäldskontoret redan i
sitt ovanberörda yttrande den 21 november 1918 ifrågasatt, huruvida
ej, utöver inställandet av kommittébetänkandenas utdelning till riksdagen
och till ämbetsverken, begränsning uti den tryckta upplagan av
kommittébetänkanden skulle kunna ske genom att helt utesluta kommittébetänkandena
ur det bundna riksdagstrycket. Då jag år 1919 hade

Departements chefen.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 9.

att anmäla denna fråga inför Kungl. Maj:t, fann jag mig kunna biträda
fullmäktiges förslag allenast, såvitt anginge den del av det bundna riksdagstrycket,
som utdelades till riksdagens ledamöter, men icke i fråga
om de exemplar av riksdagstrycket, som vore avsedda att överlämnas
till ämbetsmyndigheter och bibliotek. Då jag emellertid nu för Kungl.
Maj:t framlägger det förslag, att kommittébetänkandena ej längre skola
bindas med riksdagstrycket, kan jag till stöd härför åberopa, utom den
redan nämnda sparsamhetssynpunkten, vilken genom förhållandenas utveckling
vunnit ökad betydelse, jämväl den omständigheten, att de
olägenheter, som kunde hava varit förenade med åtgärdens vidtagande
i frågans tidigare läge, nu icke mera torde föreligga i samma grad.

Till eu början må framhållas, att den nytta, ämbetsverken hava
av de med riksdagstrycket bundna kommittébetänkandena, i allmänhet
icke kan vara så synnerligen stor. Detta sammanhänger därmed, att
betänkandena ingå i sagda tryck först det år, då desamma föranleda
förslag till riksdagen, vilket kan dröja flera år, efter det betänkandena
avgivits. Ämbetsverken torde däremot i regel förskaffa sig de kommittébetänkanden,
vilka äro av betydelse för ämbetsverkens arbete, omedelbart
efter deras avgivande. Vidare må erinras, att bristen på tillgång
av kommittébetänkanden i samband med övrigt riksdagstryck i
viss mån ersättes därigenom, att de kommittébetänkanden, som föranleda
förslag till riksdagen, i huvudsakliga delar pläga refereras i Kungl.
Maj:ts propositioner och i vissa fall i fullständigt skick fogas såsom
bilaga vid propositionen. Att märka är ock, att registret till riksdagstrycket
icke innehåller några hänvisningar till kommittébetänkandena.
Av denna anledning möter sålunda ej hinder mot seriens uteslutande ur
riksdagstrycket.

Att kommittébetänkandena hittills ingått i det bundna riksdagstrycket
har emellertid haft med sig en fördel, nämligen den att i varje
band funnits intagen en förteckning över de i vederbörande band —
men ej i de övriga — intagna betänkandena. Dessa förteckningar hava
varit de enda löpande registren över kommittébetänkandena. Men
uppenbarligen hava desamma ej kunnat vara av särdeles stort värde.
För framtiden torde emellertid sagda förteckningar bliva av än mindre
betydelse. Uti kungörelse den 3 februari 1922 (Svensk författningssamling
nr 98) angående statens offentliga utredningars yttre anordning
har nämligen föreskrivits, att varje utredning i samlingen »Statens
offentliga utredningar)) — vari ingå betänkanden, förslag, utlåtanden,
undersökningar och berättelser, avgivna av kommittéer och särskilt förordnade
sakkunniga — skall på omslaget upptaga en systematisk för -

5

Kungl. Maj.ts proposition Nr 9.

teckning över samtliga dittills under året utgivna utredningar; och har
detta skett dels i tidsföljd, dels efter utredningarnas innehåll. Under
sådana förhållanden skulle icke längre föreligga någon svårighet för
ämbetsverk och dem, som i övrigt hittills erhållit de med riksdagstrycket
bundna exemplaren av kommittébetänkandena, att med hjälp av
nämnda förteckningar finna de betänkanden, som erfordrades i deras
verksamhet. Något behov ur denna synpunkt att bibehålla betänkande^
uti det för ämbetsverken avsedda riksdagstrycket lärer därför icke
längre kunna anses föreligga.

Det torde ej heller vara utan betydelse för denna frågas bedömande,
att genom det ifrågasatta uteslutandet av kommittébetänkandena
ur riksdagstrycket ämbetsverken bleve för framtiden befriade från
att förvara långa serier av betänkanden, vilkas utnyttjande väsentligen
begränsats på grund av bristen på uppslagsregister.

Vid nu angivna förhållanden har jag ansett mig böra införskaffa eu utredning
angående den kostnadsbesparing, som skulle följa av ett uteslutande
av de bundna exemplaren av kommittébetänkandena ur riksdagstrycket.

Kostnaderna för den för riksdagen avsedda upplagan av kommittébetänkanden
i 1921 och 1922 års riksdagstryck hava av föreståndaren
för riksdagens tryckeriexpedition — med utgångspunkt från priserna å
tryckning, häftning, bindning och papper i september 1922 — beräknats
utgöra, i runda tal, för år 1921 13,200 kronor samt för år 1922
10,300 kronor. Enligt den verkställda beräkningen skulle ett uteslutande
av kommittétrycket ur 1921 och 1922 års bundna riksdagshandlingar
hava medfört en besparing för år 1921 av omkring 9,400 kronor och
för år 1922 av omkring 7,400 kronor. Den ifrågasatta åtgärden skulle
alltså medföra en icke obetydlig besparing.

Ett uteslutande av den upplaga om 300 exemplar av kommittébetänkandena,
som nu avses för bindning med riksdagstrycket, torde
ej behöva föranleda ökning i den för riksdagen i övrigt avsedda upplagan
om 200 exemplar, då denna upplaga synes vara tillräckligt tilltagen
och möjligheten att från vederbörande departement erhålla ytterligare
exemplar givetvis alltid bör stå riksdagen öppen.

Den till normalt 200 exemplar reducerade upplagan skulle disponeras
sålunda:

till vederbörande utskott..................... 50 exemplar

» enskilda riksdagsmän.......................... 50 >''

» framtida disposition.............................. 100 v

Summa 200 exemplar.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 9.

Jämlikt kungörelse den 29 augusti 1921 (Svensk författningssamling
nr 517) med vissa bestämmelser angående kommittéer har rätten att
giva tryckningstillstånd för kommittébetänkande lagts i vederbörande
departementschefs hand. Vid meddelandet av sådant tillstånd bestämmer
departementschefen såväl upplagans storlek som huru mycket därav
skall överlämnas till riksgäldskontoret såsom riksdagsupplaga. Därest
den nu av mig förordade ordningen kommer till stånd, torde det böra
tillkomma vederbörande departementschef att avgöra frågor om utökningav
upplagan beträffande sådana betänkanden, vilka äro av ett större
allmänt intresse och vilkas utdelning till riksdagens samtliga ledamöter
på grund därav är önskvärd.

Då alltså ekonomiska synpunkter tala för den av mig förordade
minskningen av de för riksdagen avsedda upplagorna av kommitté- och
sakkunnigebetänkanden och inga avsevärda olägenheter torde uppkomma
genom minskningen, får jag tillstyrka Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder,
i syfte att densamma må komma till stånd.

Jag anser mig i detta sammanhang böra fästa uppmärksamheten
därå, att det format, som enligt kungörelsen den 3 februari 1922 blivit
bestämt för betänkanden, ingående i samlingen »Statens offentliga utredningar)),
och som från och med innevarande år även tillämpas beträffande
»Svensk författningssamling», är ett annat än riksdagstryckets.
Det har synts mig böra tagas under övervägande, om ej en förändring
av riksdagstryckets format lämpligen skulle kunna ske till överensstämmelse
med det för de offentliga utredningarna föreskrivna.

Det nuvarande riksdagstrycket utföres i två olika format, ett för
protokoll och ett för bihang. Tryckningen av protokollen utföres i
format 16 x 23.5 cm. med stilyta 11 x 18 cm. och av bihanget i format
20 x 23.5 cm. med stilyta 13.5 x 18 cm. Till protokollen användes
kompakt corpusstil och till bihanget kompakt cicero såsom huvudstil.
I avseende å de ekonomiska och därmed likartade fördelar, som kunde
vinnas genom en förändring av riksdagstryckets format på nyss angivet
sätt, har statens tryckerisakkunnige lämnat mig vissa uppgifter. Under
förutsättning att såväl protokoll som bihang utföras i samma format,
17x25 cm., och med samma stilyta, 13x20 cm., som användas för »Statens
offentliga utredningar», samt sättas med kompakt corpus såsom huvudstil,
skulle framställningskostnaderna minskas för protokollen med omkring
7 procent och för bihanget med omkring 20 procent. Då omfånget
av ifrågavarande tryck med den förutsatta åtgärden komme att
minskas med omkring 20 procent, vore eu däremot svarande besparing

Kanyl. Muj.ts proposition Nr !).

7

uti papporskostnaderna att förvänta. Slutligen skulle ock don fördelen
vinnas, att det föreslagna formatet skulle kunna sättas med hjälp av
alla brukliga sättmaskiner, vilket ej vore fallet med de för närvarande
för riksdagstrycket använda formaten.

Att den antydda ändringen av riksdagstrycksformatet skulle vara
till fördel i de fall, då kommittébetänkande intages såsom bilaga till
proposition, torde ej behöva närmare utvecklas. Därjämte skulle den
ifrågasatta ändringen av formatet och minskningen av stilen sammanställd
med betänkandenas uteslutande ur riksdagstrycket medföra
högst bet^^dande besparingar i fråga om hyllutrymme i alla de ämbetsverk
och andra lokaler, där riksdagstrycket förvaras.

Nu framhållna omständigheter tala tydligen för den av mig ifrågasatta
åtgärden. För att giva en föreställning om riksdagstryckets utseende
efter en sådan omläggning har tryckningen av såväl tredje och
sjunde huvudtitlarna i årets statsverksproposition som berättelsen om
vad i rikets styrelse sedan sista lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit
utförts i enlighet med vad nyss angivits. Vad formatet i skuret
skick angår har någon ändring icke vidtagits beträffande de enstaka
delarna av propositionstrycket, men har ett antal extra exemplar av
sjunde huvudtiteln likasom nämnda berättelse skurits i det avsedda nya
formatet. Härigenom kan alltså erhållas en exakt bild av hur det nya
trycket skulle komma att te sig. Även om Kungl. Maj: t äger vidtaga
den ifrågasatta förändringen, såvitt rörer de i riksdagstryckets bihang
ingående propositionerna, är det givet, att eu omläggning av propositionsformatet
icke bör ske, innan beslut fattats om enahanda förändringbeträffande
övriga delar av bihanget, i sammanhang varmed jämväl
riksdagsprotokollen givetvis böra erhålla samma oktavformat som bihanget.
Då denna fråga närmast är eu riksdagens inre angelägenhet, lärer
emellertid från Kungl. Maj:ts sida icke böra till riksdagen framställas
förslag i nu förevarande avseende.

Hittills hava de publikationer, vilka enligt kungörelsen den 3 februari
1922 ingå i serien »Statens offentliga utredningar)), plägat tillhandahållas
allmänheten dels genom aktiebolaget Nordiska bokhandeln på grund av
distributionskontrakt, upprättade mellan de olika departementen och
nämnda bolag, dels ock genom riksdagens tryckeriexpedition med avseende
å den för riksdagen avsedda upplagan. Då det hänt, att samma
betänkande erhållits till skilda priser genom nämnda distributörer, vilket
givetvis ej kan vara lämpligt, och då för övrigt med hänsyn till den
ringa efterfrågan å statens tryck allmänhetens behov bör kunna tillgodo -

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 9.

ees genom en enda distributör, har Kungl. Maj:t den 24 november 1922,
på förslag av statens tryckerisakkunnige, förordnat, att statens offentliga
utredningar skola, där icke för särskilda fall annorlunda är eller varder
bestämt, tillhandahållas allmänheten genom aktiebolaget Nordiska bokhandeln
enligt avtal, som å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar slutes
av chefen för finansdepartementet.

På grund av vad jag förut anfört angående minskningen av den
för riksdagen avsedda upplagan av kommitté- och sakkunnigebetänkanden,
får jag nu hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att den för riksdagen avsedda upplagan av kommitté- och sakkunnigebetänkanden
hädanefter må bestämmas till 200 exemplar, vederbörande
departementschef obetaget att, i fall då nämnda betänkanden
äro av större allmänt intresse, i erforderlig grad utöka upplagan.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall och förordnar, att proposition av den lydelse,
bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritiof Englund.

STOCKHOLM, ISAAC MARG DS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.