Kungl. Maj. ts proposition Nr 78.
]
Nr 78.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd
från statens anstalt för pensionering av förskollärare
m. fl. åt förra småskollärarinnan Anna
Sofia Svensson; given Stockholms slott den 16
februari 1923.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 februari 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,
Linders, Schltter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför:
Hos Kungl. Maj:t har förra småskollärarinnan i Rebbelberga
församling Anna Sofia Svensson anhållit att för sin återstående livstid
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 62 käft. (Nr 78—79.) 1
Understöd
från statens
anstalt för
pensionering
av folkskollärare
m. fl.
åt förra småskollärarinnan
Anna
Sofia Svensson.
2 Kung!. Maj.ts proposition Nr 78.
komma i åtnjutande av pension från statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sökanden är född den 28 januari
1874, avlagt småskoliärarinneexamen år 1892 samt väl vitsordad tjänstgjort såsom
lärarinna vid Rebbelberga församlings östra småskola under en tid av i det närmaste
sju år. Från och med den 8 augusti 1899 erhöll hon på egen begäran avsked från
sin lärarinnebefattning. Då sökanden vid ett tillfälle under år 1894 — för att undgå
att bliva överfallen av en sinnessjuk person — en kall vinternatt utan nödiga
kläder stängt in sig i en garderob, hade hon nämligen ådragit sig en nervsjukdom,
som med åren förvärrats och alltsedan år 1899 gjort henne oförmögen att sköta
sin tjänst. Genom ett i ärendet företett, den 25 september 1922 utfärdat läkarbetyg
vitsordas, att sökanden fortfarande icke är tjänsteduglig samt att hon kan anses
vara obotligt sjuk. Enligt intyg av ordföranden i Kattarps kommunalnämnd har
sökanden under en följd av år uppburit och åtnjuter fortfarande fattigvårdsunderstöd
från nämnda kommun.
I ärendet har vederbörande folkskolinspektör yttrat sig samt
utlåtanden avgivits den 14 oktober 1922 av länsstyrelsen i Malmö,
den 23 november 1922 av skolöverstyrelsen och 8 december 1922
av styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
Folkskolinspektören har anfört bland annat:
Av handlingarna i ärendet och av vad undertecknad vid ett personligt besök
hos Anna Svensson inhämtat synes mig framgå, dels att Anna Svensson ådragit
sig sin sjukdom på grund av att hennes tjänstebostad ej lämnat tillräcklig trygghet
åt innehavaren och att hon således måste anses hava ådragit sig sjukdomen under
utövningen av sin tjänst, dels också att hon är för framtiden oförmögen att
i skola tjänstgöra som lärarinna,
Hade hon tjänstgjort efter det reglementet den 31 december 1919 för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. trädde i kraft, skulle hon alltså
enligt bestämmelserna i §§ 18 och 24 av detta reglemente varit berättigad till
hel pension. Nu har hon i stället under en lång följd av år fått med största
försakelse draga sig fram och har härunder förbrukat sitt lilla fädernearv.
För ögonblicket har hon visserligen vad hon behöver för sitt nödtorftiga uppehälle,
alldenstund hon sedan början av läsåret 1921—1922 för undervisning av två eller
tre barn, som på grund av sjukdom eller bristande andlig utveckling ej kunna
deltaga i den egentliga skolundervisningen, av Kattarps skoldistrikt erhåller 50
kronor i månaden eller 600 kronor årligen, vartill kommer ett årligt understöd
av fattigvården å 20 kronor i månaden. Men så snart hon ej längre orkar med
denna undervisning eller den av annan orsak upphör — att barn som nödvändigt
behöva särundervisning skall under någon längre tid framåt förefmnas inom
Kattarps skoldistrikt kan man ej förutsätta — är hon utan andra existensmedel,
än vad hon erhåller som fattigunderstöd. Enligt min uppfattning vore det högst
beklagligt, om en lärarinna som blivit tjänstoduglig på grund av sjukdom, vilken
hon ådragit sig till följd av att hennes tjänstebostad ej lämnat henne tillbörlig
Kttngl. Maj:ts proposition Nr 78. 3
trygghet, skall helt behöva anlita fattigvården för att kunna uppehålla livet. Skulle
Anna Svensson kunna erhålla årligt understöd, synes mig detta böra fastställas
till ungefär det belopp, varmed pension till småskollärarinna, som från sin tjänst
avgått år 1899, enligt nu gällande stadganden skall utgå.
Länsstyrelsen har med hänsyn till de föreliggande synnerligen
ömmande omständigheterna ansett med billighet och rättvisa överensstämmande,
att sökanden under sin återstående livstid tilldelas
ett årligt understöd, förslagsvis å 600 kronor.
Skolöverstyrelsen har anfört följande:
Någon rätt för sökanden till understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
enligt det för nämnda anstalt intill 1919 års utgång gällande
reglementet — sagda ålderdomsunderstödsanstalt har från och med den 1 januari
1920 uppgått i folkskollärares m. fl. pensionsanstalt — har icke förelegat och
ej heller har sökanden någon sådan rätt gentemot statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. Det får emellertid anses styrkt, att sökanden ådragit sig
sin sjukdom till följd av den nervchock, hon erhållit vid ett försök av en sinnessjuk
person att bryta sig in i hennes bostad. Ifrågavarande bostad har, enligt
vad folkskolinspektören upplyst, icke lämnat tillräcklig trygghet åt innehavaren,
varför man torde kunna påstå, att sökanden på sätt och vis ådragit sig sjukdomen
i samband med utövningen av sin tjänst. Det är likaledes styrkt, att hon för all
framtid är oförmögen att tjänstgöra såsom lärarinna.
I likhet med länsstyrelsen och vederbörande folkskolinspektör finner överstyrelsen
förenligt med rättvisa och billighet, att sökanden tilldelas visst årligt
understöd. Överstyrelsen får i detta sammanhang erinra därom, att 1920 års
riksdag på förslag av Kungl. Maj:t (prop. nr 206, skriv, nr 299) i ett med det
föreliggande likartat fall medgivit, att styrelsen för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. finge tilldela förra småskollärarinnan Hulda Jenny Blomqvist
ett årligt understöd av 600 kronor. Överstyrelsen finner det med hänsyn
härtill rimligt, att ifrågavarande pension åt sökanden bestämmes till 600 kronor.
Styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. har yttrat bland annat:
Då sökanden ej har annan tjänstgöring att åberopa till stöd för ett anspråk
å pension än under sin anställning såsom småskollärarinna i Rebbelberga skoldistrikt
från den 27 september 1892 till den 8 augusti 1899, således under omkring
7 års tid, var hon vid sin avgång från befattningen icke berättigad till understöd
från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, enligt vars reglemente
erfordrades minst 15 tjänstår för erhållande av understöd. Lika litet är hon berättigad
till pension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.,
i vilken understödsanstalten från och med år 1920 indragits.
Såsom skolöverstyrelsen framhållit, har emellertid riksdagen på Kungl. Maj:ts
förslag, under förhållanden ungefärligen likartade med de nu förevarande, förklarat
en f. d. småskollärarinna berättigad till eu årlig pension å 600 kronor från pensions
-
Departe
mentschefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 78.
anstalten. Ifrågavarande lärarinna, Hulda Jenny Blomqvist, hade tjänstgjort under
tiden från och med höstterminen 1890 till den 17 februari 1900, då hon på grund
av sinnessjukdom, som uppkommit under tjänstetiden, nödgades avgå från tjänsten,
varefter hon intogs på hospital och sedermera år 1917 därifrån utskrevs såsom
förbättrad ehuru ej fullt återställd. Om ock denna tjänstetid var något längre än
den, som sökanden kan åberopa, var den i allt fall för kort att grundlägga rätt
till understöd från understödsanstalten enligt vid tiden för hennes avgång gällande
bestämmelser. Vad som föranledde beslutet att tilldela Blomqvist pension var
uppenbarligen den omständighet, att hon nödgats avgå i förtid från sin tjänst på
grund av under tjänsten ådragen obotlig sjukdom, ävensom hennes härigenom
iråkade ömmande levnadsförhållanden. Då dessa skäl äro tillfullo tillämpliga jämväl
i förevarande fall, får styrelsen i likhet med skolöverstyrelsen hemställa, att Kungl.
Maj:t ville i proposition till riksdagen föreslå, att sökanden må förklaras berättigad
att för tiden från och med den 1 januari 1923 uppbära en årlig pension å 600
kronor från pensionsanstalten.
På grund av vad i ärendet anförts anser jag skäligt, att Anna Sofia
Svensson berättigas att, räknat från och med den 1 januari 1923,
från statens anstalt för pensionering av folkskollärare uppbära ett
årligt understöd av 600 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen medgiva
att förra småskollärarinnan Anna Sofia Svensson
må av styrelsen för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. tillerkännas ett årligt
understöd av 600 kronor, att utgå från och med
ingången av år 1923.
Vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla
ävensom förordna, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Neuenclorff.