Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

I

Nr 65.

Kungl. Ma,j:ts ‘proposition till riksdagen angående upplåtelse av
kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor; given Stockholms
slott den 9 februari 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

C. E. Svensson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 februari 1923.

Närvarande:

Statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson, följande:

Under en följd av år har riksdagen, i regel för ett år i sänder,
medgivit, att Kungl. Maj:t skulle äga åt svenska medborgare, i den
ordning Kungl. Maj:t bestämde, under en tid för varje gång av högst
tjugu år mot årlig avgift och under villkor i övrigt, som det skulle
tillkomma Kung!. Maj:t att fastställa, upplåta begagnandet av kronan
tillhörande jordägarandelar i gruvor, med rätt därjämte för den, som
erhållit upplåtelse, att vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till förBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 51 höft. (Nr 65.) 1

o

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Gruvlagstiftningssakkunnigas
betänkande
den 31
mars 1922.

Gruvlagsti/tningssakkunnigas
skrivelse
den 13 mars
1922.

nyad upplåtelse, därest sådan ifrågakomme. Dylikt medgivande kar av
1922 års riksdag enligt skrivelse nr 245 lämnats för tiden intill den 1
juli 1923.

Vid anmälan för Kungl. Maj:t den 21 april 1922 av frågan om
proposition till riksdagen angående förnyande av det för tiden intill den
1 juli 1922 Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet att utarrendera kronans
jordägarandelar i gruvor meddelade jag, på sätt av det vid propositionen
nr 247 fogade utdraget av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för sagda dag framgår, att de sakkunniga för utarbetande av
förslag till ny gruvlagstiftning, i anledning av erhållet uppdrag, den 31
mars 1922 till handelsdepartementet inkommit med betänkande jämte
förslag till förordning om förvaltning av kronans jordägarandelar i gruvor,
avsedd att utfärdas i administrativ väg med giltighet tillsvidare i avbidan
på de förändrade bestämmelser om dispositionen av samma jordägarandelar,
som kunde komma att föranledas av den pågående revisionen
av gällande gruvlagstiftning. Beträffande de närmare omständigheter,
som föranledde ovannämnda åt de sakkunniga lämnade uppdrag, ber jag
att få hänvisa till vad berörda utdrag av statsrådsprotokollet därom
innehåller. I sådant avseende tillåter jag mig nu endast erinra, att det
visat sig, att vissa bestämmelser i den för närvarande med avseende å
förfarandet vid och villkoren för utarrendering av kronans jordägarandel
i gruva gällande kungörelsen av den 20 oktober 1899 borde kunna
givas en tydligare och för kronan mera betryggande avfattning, varjämte,
då samma kungörelse allenast avser den första utarrenderingen
och således endast jordägarandelar i nyinmutade fyndigheter men arrendetiden
med 1921 års slut utgått beträffande vissa jordägarandelar, behov
uppkommit av bestämmelser för de fall, då arrendetiden för redan utarrenderade
jordägarandelar utginge.

I sitt förenämnda betänkande föreslogo nu de sakkunniga bland
annat, att förvaltningen av kronans jord ägarandelar tillsvidare skulle
uppdragas åt den under år 1917 tillsatta kommissionen för undersökning
och tillgodogörande av vissa mineralfyndigheter å kronojord, varjämte
enligt de sakkunnigas förslag vissa uppgifter med avseende å förvaltningen
skulle tillkomma vederbörande länsstyrelser och kommerskollegium.

På sätt ovanberörda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 21 april 1922 jämväl utvisar, hade de sakkunniga redan
före avlämnandet av nyssnämnda betänkande till chefen för justitiedepartementet
ingivit en den 13 mars 1922 dagtecknad skrivelse, däri de

Kung!. Maj.ts proposition Nr 65. 3

sakkunniga bland annat anfört, att de vid behandling av frågan rörande
förvaltningen av kronans jordägarandelar kommit till det resultat, att
lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående
rätten till inmutning inom vissa län borde ersättas med en ny lag, gällande
för fyndigbeter å odisponerad kronojord inom hela landet och innehållande
ändrade bestämmelser även i flera andra avseenden. Ett av
de sakkunniga uppgjort lagförslag i ämnet fanns fogat vid den till chefen
för justitiedepartementet ingivna skrivelsen.

Över de av gruvlagstiftningssakkunniga sålunda avgivna förslagen
infordrades utlåtanden från åtskilliga myndigheter och institutioner, däribland
kommerskollegium.

Kollegium, som i övrigt i huvudsak anslöt sig till de sakkunnigas
mening, föreslog emellertid beträffande förvaltningen av kronans jordägarandelar,
att densamma — i stället för att anförtros åt 1917 års
mineralfyndighetskommission — skulle uppdragas åt kollegium, varigenom
förenkling i arbetet och besparing i kostnader skulle vinnas.

För egen del anförde jag till merberörda statsrådsprotokoll den
21 april 1922, att jag funne den av kommerskollegium sålunda framförda
tanken värd synnerligt beaktande, varför jag ansåge densamma
böra, innan slutligt ståndpunktstagande ägde rum till det av de sakkunniga
framlagda förslaget till förordning om förvaltning av kronans
jordägarandel i gruva, tagas under närmare övervägande. Det syntes
mig därför till en början lämpligt, att kommerskollegium erhölle i uppdrag
att utarbeta förslag till de jämkningar i det av de sakkunniga
framlagda förslaget, som föranleddes av den ifrågasatta ändringen beträffande
förvaltningsorganet eller som eljest enligt kollega mening borde
genomföras. Vid fullgörande av detta uppdrag syntes, för vinnande av
enhetlighet i förvaltningen av kronans gruvegendom, jämväl böra tagas
under övervägande, huruvida icke dels den verksamhet, som utövades
av 1917 års mineralfyndighetskommission, kunde övertagas av kommerskollegium,
dels ock de förvaltningsuppgifter, som anginge annan
kronans gruvegendom än jordägarandelarna, närmast då de för kronans
räkning å såväl krono- som enskild jord verkställda inmutningarna,
kunde sammanföras hos kollegium.

Enär emellertid förslag från kommerskollegium i berörda avseenden
icke kunde förväntas föreligga å sådan tid, att desamma kunde upptagas
till prövning i samband med framläggande av proposition till riksdagen
i fråga om förnyande av det utav föregående års riksdagar
Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet att utarrendera kronans jordägar -

Yttrcmden
över gruvlapstiftningssak•

kunnigas förslag
.

Chefens för
handelsdepartementet
anförande
till
statsrådsprotokollet
den
21 april 1922
och riksdagens
beslut
samma år.

Kommerskollega
utlåtande
den
14 oktober
1922.

Departements

ehefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

andelar i gruvor, förklarade jag mig finna genomförandet av de ifrågasatta
ändringarna i gällande författningar på förevarande område böra
få anstå till ett följande år.

I anslutning till vad jag sålunda uttalat, äskades hos riksdagen
allenast förlängning av nyssberörda bemyndigande, vilket äskande, såsom
jag redan nämnt, av riksdagen bifölls.

På de av mig sålunda anförda skäl och då ovanberörda av de sakkunniga
till chefen för justitiedepartementet ingivna förslag till lag, avsedd
att ersätta 1918 års lag, ägde nära samband med och utgjorde förutsättning
för de sakkunnigas förslag till förordning angående förvaltning
av kronans jordägarandel i gruva, förklarade sig bemälde departementschef,
på sätt av det vid propositionen nr 246 till 1922 års riksdag
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
giver vid handen, icke för det dåvarande vilja ingå i prövning
av det till honom ingivna lagförslaget, utan tillstyrkte, att, i likhet med
vad förut ägt rum, 1918 års lag måtte i oförändrat skick erhålla ytterligare
ett års förlängd giltighetstid eller till den 1 oktober 1923." En
i anslutning därtill på hans föredragning avlåten proposition blev av
riksdagen enligt skrivelse nr 247 bifallen.

Sedan Kungl. Maj:t därefter genom beslut den 9 juni 1922 uppdragit
åt kommerskollegium att, med beaktande av vad jag till ovannämnda
statsrådsprotokoll den 21 april 1922 anfört, verkställa den av
mig ifrågasatta överarbetningen av de sakkunnigas förslag, har kollegium
den 14 oktober 1922 avgivit utlåtande i ämnet, i sammanhang varmed
kollegium, i enlighet med de kollegium givna direktiven och på grundval
av vissa av kollegium förordade principer, framlagt, bland annat,
förslag till förordning om förvaltningen av kronans gruvegendom. Vid
utlåtandet äro fogade till kollegium inkomna yttranden från fullmäktige
i järnkontoret, chefen för Sveriges geologiska undersökning, länsstyrelserna
i ett flertal län, bergmästarna i norra och västra samt Gävle-Dala
distrikt ävensom styrelsen för Mertainens gruvaktiebolag.

Den på mitt initiativ igångsatta och av kommerskollegium verkställda
överarbetningen i vissa hänseenden av det utav gruvlagstiftningssakkunniga
på sin tid avgivna förslaget till förordning angående förvaltning
av kronans jordägarandel i gruva syftar bland annat till åstadkommande
av en ur många synpunkter önskvärd centralisering av den
för närvarande på ett flertal olika myndigheter uppdelade förvaltningen
av kronans gruvägareintressen. Min avsikt både varit att, för av -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

5

hjälpande av den rådande bristen på enhetlighet i förvaltningssystemet,
nu ingå i prövning av de till mig ingivna författningsförslagen och de
däröver avgivna yttrandena.

Emellertid är att märka, att, enligt vad Kungl. Maj:t numera genom
beslut den 24 november 1922 föreskrivit, gruvlagstiftningssakkunnigas
arbete skall vara slutfört senast den 31 maj 1923. Då resultatet av
samma arbete således kan förväntas komma att föreligga inom den allra
närmaste framtiden och det alltså icke torde dröja alltför länge, innan
frågan om ny gruvlagstiftning kommer under prövning, lärer det vara
olämpligt att nu taga ställning till ovannämnda förslag till förordning,
som ju är avsedd att gälla allenast för tiden intill dess ny gruvlagstiftning
kan träda i kraft. Härtill kommer, att eu nyorganisation av förvaltningen
av kronans jordägarandelar i enlighet med författningsförslaget
förutsätter vissa ändringar i 1918 års lag och följaktligen icke
bör genomföras annorledes än i samband med att dylika ändringar vidtagas.
Chefen för justitiedepartementet har emellertid förut denna dagtillkännagivit,
att han, med hänsyn till det läge, vari spörsmålet om
revision av gruvlagstiftningen befinner sig, icke ansett lämpligt att nu
upptaga fråga om ändringar i 1918 års lag. I enlighet härmed har
han allenast tillstyrkt avlåtande av proposition till riksdagen om fortsatt
tillämpning till den 1 oktober 1924 av sagda lag, vilken hemställan av
Kungl. Maj:t bifallits.

Av ovannämnda skäl vill jag för närvarande inskränka mig till att
tillstyrka, att äskande nu göres hos riksdagen om ytterligare ett års förlängning
av bemyndigandet för Kungl. Maj:t att utarrendera kronans jordägarandelar
i gruvor. Detta hindrar emellertid icke, att man, i avbidan på
den nya gruvlagstiftningen och därmed sammanhängande definitiva anordningar
för förvaltningen av kronans gruvegendom, bör kunna vidtaga
vissa — låt vara mera begränsade — åtgärder för avhjälpande av den nu
rådande bristen på enhetlighet i förvaltningssystemet. Till belysande av
behovet av åtgärder i dylikt syfte skall jag tillåta mig att i korthet
beröra de nuvarande anordningarna på ifrågavarande område.

Kronans gruvegendom utgöres av dels sådan, som uppkommit
genom av kronan verkställda inmutningar å såväl krono- som enskild
jord, dels jordägarandelar, erhållna genom av enskilda verkställda inmutningar
å kronojord, dels ock gruvor eller gruvandelar, som kronan
inköpt eller genom andra avtal förvärvat.

De för kronans räkning tagna, gällande inmutningar, som ännu
icke blivit utmålslagda, hava alla verkställts av Sveriges geologiska under -

6

Kungl. Maj.ts proposition Nr 65.

sökning och förvaltas jämte en under förlidet år utmålslagd fyndighet
av denna institution. Av äldre för kronans räkning inmutade och utmålslagda
fyndigheter äro några magnesitfyndigheter av Kungl. Maj:t
och riksdagen utarrenderade till magnesitaktiebolaget Tarrekaise, medan
andra förvaltas av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Länsstyrelsernas befattning med kronans gruvägareintressen avser
närmast jordägarandelarna. Föreskrifter härom lämnas — utom i allmänhet
i den för länsstyrelserna gällande instruktionen — i gruvstadgan, kungörelsen
den 20 oktober 1899 om begagnande av kronans jordägarandel
i gruva samt kungörelsen den 15 november 1907 med föreskrifter i fråga
om bestämmandet å kronans sida av beloppet utav den arrendeavgift,
som skall erläggas för kronans jordägarandel i gruva m. m.

Undantagna från länsstyrelsernas förvaltning äro enligt Kungl.
Maj:ts brev den 11 oktober 1918 jordägarandelar i de fyndigheter, som
inmutats enligt lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser
angående rätten till inmutning inom vissa län. Beträffande
dessa fyndigheter har förvaltningsbefogenheten tillagts 1917 års mineralfyndighetskommission.
Härjämte är att märka, att i fråga om jordägarandelar,
vilka varit utarrenderade enligt 1899 års förordning men
i avseende å vilka arrendetiden utgått eller utgår, generella förvaltningsföreskrifter
saknas.

För förvaltningen av de utav kronan genom köp eller andra avtal förvärvade
fyndigheterna eller andelarna gälla ej heller gemensamma regler.
Genom 1907 och 1908 års malmfältsavtal förvärvade staten, bland annat,
åtskilliga fyndigheter, som nu förvaltas av styrelsen för Mertainens gruvaktiebolag.
En å kronojord belägen gruva, som av staten förvärvats tillsammans
med den mark, varå den är belägen, förvaltas av domänstyrelsen, medan
andra på enahanda sätt förvärvade förvaltas av vederbörande länsstyrelse.

Vad som i centraliseringshänseende närmast synes mig nu kunna
åtgöras är, att, i anslutning till vad jag under fjolåret ifrågasatt och
kommerskollegium därutinnan föreslagit, en generell föreskrift meddelas
om, att förvaltningen av kronans gruvegendom skall för den tid, varom
nu är fråga, ankomma på kommerskollegium; dock att av praktiska
skäl från kollega förvaltning alltjämt torde böra undantagas dels den
gruvegendom, som för närvarande förvaltas av Mertainens gruvaktiebolag
och domänstyrelsen, dels intill utmålsläggningen de inmutningar,
som av Sveriges geologiska undersökning för kronans räkning verkställts
eller komma att verkställas, dels ock slutligen jordägarandelarna i
nyinmutade fyndigheter å kronojord inom de sydligare länen, beträffande
vilka jordägarandelar 1899 års kungörelse fortfarande torde böra gälla.

7

Knuff!. Maj:ta proposition Nr 65.

Åt kommerskollegii förvaltning skulle sålunda i första hand anförtros
dels de jordägarandelar, som utarrenderats enligt 1899 års kungörelse
men för vilka arrendetiden utgått eller utgår, dels de nu under
1917 års mineralfyndighetskommissions förvaltning stående jordägarandelarna
i de enligt 1918 års lag nyinmutade fyndigheterna, till följd
varav nyssberörda kommission skulle upphöra, dels ock efter vederbörlig
utmålsläggning de inmutningar, som av Sveriges geologiska undersökning
verkställts eller verkställas för kronans räkning. I övrigt skulle
under kommerskollegii inseende falla all kronans gruvegendom, som icke
enligt vad ovan sagts särskilt undantagits.

Några allmänna regler — utöver dem, som innehållas i 1899 års
kungörelse — rörande dispositionen av jordägarandelarna och övriga
förvaltningsobjekt torde icke under provisorietiden kunna meddelas,
utan lära erforderliga beslut få fattas från fall till fall. Härvid bör
givetvis gälla, att, där fråga är, huruvida under kommerskollegii förvaltning
stående gruvegendom skall nyttiggöras genom utarrendering
eller på annat sätt, kollegium skall hava att med eget förslag underställa
ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

På grund av vad jag sålunda anfört och med tillkännagivande
att jag — i händelse av bifall till vad jag nedan skall föreslå — har
för avsikt att vid ett senare tillfälle, i överensstämmelse med här ovan
angivna riktlinjer, påkalla Kungl. Maj:ts beslut i förvaltningsfrågan,
hemställer jag nu, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen
att för tiden intill den 1 juli 1924 medgiva,

att Kungl. Maj:t må äga åt svenska medborgare, i den ordning
Kungl. Maj:t bestämmer, mot årlig avgift och under de villkor i övrigt,
Kungl. Maj:t fastställer, under en tid för varje gång av högst tjugu år
upplåta begagnandet av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor,
med rätt därjämte för den, som erhållit upplåtelse, att vid upplåtelsetidens
utgång äga företräde till förnyad upplåtelse, därest sådan ifrågakommer.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall och förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Elin Rydeberg.