Kungl. Muj:ts proposition nr 02.
1
Nr 62.
Kumjl. Maj:ts proposition till riksdagen angående län till
främjande av bostadsproduktionen in. m.; given Stockholms
slott den 16 februari 1923.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Herm. Lindqvist.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 16
februari 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Oi.sson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örke.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, följande:
I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 288 och 289,
erinrade jag om vissa spörsmål på bostadsfrågans område, vilka syntes
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 48 höft. (Nr 62.) m 23 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
1920 och 1921
års statsåtgärder.
1922 års
riksdagsbeslut
och kungörelse.
höra föreläggas riksdagen, och ifrågasatte därvid först och främst, att
till ökning av statens bostadslånefond skulle få disponeras ytterligare
5,000.000 kronor såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Härvid förutsattes, att en särskild proposition i ämnet senare skulle föreläggas
riksdagen.
Jag anhåller nu att få till behandling upptaga ifrågavarande spörsmål.
I 1922 års bostadsproposition (nr 228, sid. 2) lämnades en sammanfattande
översikt över de åtgärder, som från statens sida vidtagits under
åren 1920 och 1921 för att genom direkt ekonomiskt stöd främja bostadsproduktionen.
Till denna redogörelse tillåter jag mig nu att hänvisa.
År 1922 medgav riksdagen (skrivelse nr 281) i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 228, bland annat, att för ökning av statens bostadslånefond
finge såsom lån från statsverkets fond av rusdrycksmedel
för nämnda år disponeras ett belopp av 11,500,000 kronor. Bostadslånefonden
bragfes härmed upp till ett belopp av sammanlagt 41,500,000
kronor.
Med avseende å de för år 1922 dispouibla lånemedlen hava bestämmelser
meddelats i kungörelse angående lån ur statens bostadslånefond
den 30 juni 1922 (sv. förf.-saml. nr 413). Hå dessa i det väsentliga
ansluta sig till de tidigare meddelade föreskrifterna i ämnet, torde
endast de betydelsefullare-ändringarna behöva här framhållas.
Lånemaximum för lägenhet, vilket förut utgjorde 15,000 kronor,
blev, i enlighet med vad som förordades i propositionen och av riksdagen
lämnades utan erinran, nedsatt till 12,000 kronor.
Föreskrifterna angående statsbidrag utan rånte- och återbetalningsskyldighet
uteslötos. Visserligen funnos medel för sådant ändamål tillgängliga
till belopp av mera än 3,000,000 kronor, men, i enlighet med
vad som föreslagits i propositionen och vunnit riksdagens gillande,
skulle dylikt bidrag utgå allenast när synnerliga skäl kunde därtill föranleda.
Därest bestämmelser om dylikt statsbidrag intagits i kungörelsen,
skulle de kunnat ingiva byggnadsföretagarna falska förhoppningar
och sålunda verka vilseledande. Nämnas må, att i det fåtal fall, där
statsbidrag under år 1922 utgått, bestämmelserna i 1920 och 1921 års
kungörelser tillämpats, dock med iakttagande av att bidraget, i enlighet
med vad i propositionen förutsatts, icke fått överstiga 3,500 kronor lör
lägenhet.
I fråga om ansökningstiden hade uttalats önskemålet, att denna
Kungl. Maj:ts proposition nr (>2.
3
skulle sättas till ett tidigare datum än som skett i de båda föregående
kungörelserna (den 15 september). Efter verkställd utledning, av vilken
framgick, att de mera betjulande kommunerna i allmänhet snarast hyste
en motsatt önskan, föreskrevs emellertid i kungörelsen, att ansökning
om lån ur bostadslånefonden skulle vara ingiven eller insänd senast den
15 september 1922 samt att statens byggnadsbyrå på därom av kommun
gjord framställning skulle kunna bevilja anstånd med ansöknings ingivande
till senast den 16 nästföljande oktober.
Under erinran, att särskilda redogörelser för användningen av 1920
och 1921 års medel för beredande av lån ur bostadslånefonden och statsbidrag
utan rånte- eller återbetalningsskyldighet varit fogade till tidigare
bostadspropositioner (1921, nr 357, sid. 6 och 1922, nr 228, sid. 4),
övergår jag nu till en redogörelse för dispositionen av de lånemedel,
som för år 1922 varit tillgängliga.
Den 16 oktober 1922 förelågo hos byggnad sbyrån ansökningar om
lån ur bostadslånefonden från det antal sökande och till de sammanlagda
belopp, som följande tablå utvisar.
Lån, kronor.
54 städer ....................................................................................... 1 7,958,712: —
11 köpingar .................................................................................... 613,462: 50
38 municipalsamhällen och landskommuner......................... 1,811,757:50
1 enskild person......................................................................... 30<>,000: —
Summa 20,683,932: —
De avsedda byggnadsföretagen beräknades draga en sammanlagd
byggnadskostnad av omkring 47 miljoner kronor.
Med anledning av att Stockholms stad senare begränsade sin ansökan,
bör det nyss återgivna totalbeloppet av sökta lån minskas med
4,563,350 kronor eller till 16,120,582 kronor.
I skrivelse den 4 november 1922 framlade statens byggnadsbyrå
till Kungl. Maj:ts prövning förslag till fördelning av tillgängliga lånemedel.
Byrån anmälde därvid, att, förutom de för året avsedda medlen,
11,500,000 kronor, uppkomna besparingar å tidigare lånemedel funnes
tillgängliga, nämligen å 1920 års medel 48,030: 35 kronor och å 1921
års medel 123,316 kronor, vadan det sammanlagda disponibla beloppet
uppgick till 11,671,346: 35 kronor. För besparingarna å anslagen till
statsbidrag utan rånte- eller återbetalningsskyldighet, vilka här ej äro
inräknade, skall redogörelse lämnas i det följande.
Användningen
av
1922 års
lånemedel.
Statens
byggnads
byrå.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
Kungl. Maj:ts
beslut
angående
fördelningen.
Efter att hava lämnat en redogörelse för de inkomna ansökningarna
anförde byrån i sin skrivelse följande rörande de grundsatser, som varit
vägledande vid förslagets uppgörande:
Vid prövning av ansökningarna i övrigt och uppgörandet av förslag till
fördelning av tillgängliga lånemedel hava jämiikt berörda kungörelse den 30 juni
1922 hänsyn i främsta rummet tagits till inom respektive kommun förefintlig
bostadsbrist, och har kännedom härom vunnits icke blott genom de företedda
ansökningshandlingarna utan även genom från socialstyrelsen inhämtade upplysningar.
På grund av den i § 2 av förenämnda kungörelse givna föreskriften att
lånen skola så fördelas, att därigenom särskilt främjas företag av direkt allmännyttig
natur eller med anordningar, som avse att bereda den boende äganderätt eller
annan stadigvarande rätt till bostaden, har vid förslagets uppgörande i främsta
rummet lån föreslagits åt kommunala eller halvkommunala företag, egnahemsföretag
och kooperativa bostadsföretag. Härvid har, i likhet med vad som tilllämpats
under föregående år, såsom »eget hem» ansetts sådan byggnad, som
utom bostad för ägaren innehållit ytterligare en lägenhet avsedd för uthyrning.
Byggnad, innehållande tre eller flera lägenheter, ävensom sådan mindre byggnad,
i vilken icke ägaren skall hava sin bostad, har betraktats såsom hyreshus. På
grund av den stegrade efterfrågan på hyreslägenheter, som vid hyreslagens upphörande
kan förväntas inträda, har emellertid större hänsyn än föregående år
tagits till behovet av hyreshus med mindre sådana lägenheter.
I överensstämmelse med de principer, som tillämpades vid fördelningen av
1921 års understöd har byggnadsbyrån, med hänsyn till de nu rådande lägre
byggnadskostnaderna, icke ansett att lån bör utgå med den fastställda högsta
procenten av byggnadskostnaden, utan att lånesumman kan begränsas till omkring
40 % av nämnda kostnad ochodetta endast i kommun, där byggnadskostnaden
för eldstad varit relativt hög. Å övriga orter har byrån beräknat lån böra utgå
med omkring 35 % av byggnadskostnaden. Vid förslagets uppgörande har särskilt
tagits i beaktande, om det på grund av lägre byggnadskostnad kunde antagas,
att företaget även med sålunda reducerat understöd kunde komma till
stånd, eller att en nedsättning vore möjlig, utan att företagets ekonomi äventyrades.
Givet är, att vid ansökningarnas bedömande byrån även nu haft sin uppmärksamhet
fäst därpå, att icke sådana omständigheter varit för handen, att
genom understödjande av byggnadsverksamheten inom en kommun en av förhållandena
ej ovillkorligen påkallad inflyttning från landsbygden skulle befordras.
Utom de synpunkter, som sålunda av byrån tillämpats vid uppgörandet av
nu föreliggande förslag, har även särskild hänsyn tagits till inom respektive
kommuner konstaterad folktillväxt och förefintligt bostadsbestånd under nästlidet
år, varjämte byggnadsbyrån sökt att, i den mån sådant låtit sig göra, tillmötesgå
framställningar från sådana kommuner, som under föregående år anhållit om
statsunderstöd men, oaktat de synts förtjänta av dylikt understöd, icke då
kunnat på grund av anslagens otillräcklighet tilldelas sådant.
Med bifall till byggnadsbyråns förslag beviljade Kungl. Maj:t genom
beslut den 9 november 1922 vissa kommuner lån ur statens bostadslånefond
att enligt bestämmelserna i 1922 års kungörelse om sådana
Kungl. Maj ds proposition nr 62.
f>
lån utgå med angivna högsta belopp, under förutsättning dock att vederbörande
kommun, därest jämlikt bestämmelserna i § 74 i förordningen
‘deu 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad, § 73 i förordningen av
samma dag om kommunalstyrelse på landet eller § 30 i förordningen
den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm så erfordrades, erhölle
Kungl. Majrts tillstånd till lånets upptagande. I sistnämnda hänseende
skulle vederbörande länsstyrelse tillse, att framställning i ämnet,
jämte länsstyrelsens yttrande, skyndsamt och, så vitt möjligt, icke senare
än den 31 december 1922 inkomme till Kungl. Maj:t. Brevet innefattar
tillika föreskrifter om de slag av byggnadsföretag, till vilka lånen, i
huvudsak, skulle utgå. Jag lår här framlägga en förteckning över de
sålunda beviljade lånen.
Av besparing å 1920 års lånemedel:
Eksjö stad för enskilda hyreshus ......................... kronor 17,000: —
> » egnahem sbyggnader......... » 31,000: —
Av besparing å 1921 års lånemedel:
Hedemora stad för enskilda hyreshus..................
* » egnaliemsbyggnader
Falkenbergs stad för av bostadsaktiebolag uppförda
egnahemsbyggnader
31,000: —
12,000: —
48,000: —
43,000: —
50,000: —
Östra Kärrstorps s:n för enskilda hyreshus ........ kronor 11,000: —
» » egnahemsbyggnader
.....
Överluleå s:n för enskilda egnahemsbyggnader
Av 1922 års lånemedel:
Städer.
» o,v/w. |
19,000: — |
eller tillhopa kronor |
123,000: — |
Arvika för enskilda |
egnahemsbyggnader ........ |
60,000: — |
||
Boden » |
» |
hyreshus........................... |
kronor 61,500: — |
|
» |
» |
egnahemsbyggnader......... |
» 71,000: — |
132.500: — |
Borås » |
» ........... |
300,000: — |
||
Eskilstuna » |
» ........... |
165,000: — |
||
Eslöv » |
» |
» ........... |
64,000: — |
|
Falköping » |
» |
hyreshus........................... |
kronor 107,000: — |
|
» |
» |
egnahemsbyggnader......... |
» 119,000: — |
226,000: — |
Gävle i |
av kommun och bostadsförening |
|||
uppförda hyreshus .................. |
» 37,000: — |
|||
» |
enskilda hyreshus ........................ |
» 17,000: — |
||
» |
egnahemsbyggnader......... |
» 298,000: — |
352,000: — |
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
Göteborg för |
av kommun och bostadsförening |
|||||
uppförda hyreshus .................. |
kronor 248,000: — |
|||||
» |
enskilda |
egnahemsbyggnader ...... |
» |
112,000: — |
360,000: — |
|
Halmstad |
» |
av egnahemsförening, bostadsförening och enskilda |
||||
uppförda egnahem sby ggnader.. |
250,000: - |
|||||
Hjo |
» |
enskilda |
egnahemsbyggnader........ |
9,500: — |
||
Hudiksvall |
> |
» ...... |
210,000: — |
|||
Hälsingborg |
» |
hyreshus........................... |
kronor |
54,000: — |
||
» |
» |
egnahemsbyggnader ...... |
» |
746,000: — |
800,000: — |
|
Härnösand |
» |
hyreshus........................... |
» |
10,500: — |
||
» |
» |
egnahemsbyggnader ...... |
> |
49,500: — |
60,000: — |
|
Jönköping |
» |
av kooperativ förening och bo- |
||||
stadsbolag uppförda hyreshus |
» |
87,000: — |
||||
» |
enskilda hvreshus ........................ |
» |
17,000: — |
|||
» |
» |
egnahemsbyggnader ...... |
226,000: — |
330,000: - |
||
Kalmar |
» |
» |
hyreshus ....................... |
» |
175,000: — |
|
» |
egnahemsbyggnader ...... |
» |
165,000: — |
340,000: — |
||
Karlskrona |
» |
» |
» ....... |
6,500: — |
||
Karlstad |
» |
» |
hyreshus ........................ |
kronor |
28,000: — |
|
» |
> |
egnahemsbyggnader ..... |
■» |
222,000: — |
250,000: — |
|
Katrineholm |
» |
» ....... |
38,000: — |
|||
Kristianstad |
» |
» |
» ....... |
79,000: — |
||
Kristinehamn» |
» |
hyreshus ....................... |
kronor |
7.000: — |
||
» |
egnahemsbyggnader ...... |
» |
93,000: — |
100.000: — |
||
Kungälv |
» |
» |
» ....... |
5,000: — |
||
Köping |
» |
» |
» ...... |
5,000: — |
||
Landskrona |
J> |
» ...... |
85,000: — |
|||
Lidköping |
» |
» |
» ....... |
28,000: — |
||
Ludvika |
av bostadsbolag uppförda egnahem sbyggnader......... |
26,500: — |
||||
Lund |
» |
enskilda egnahemsbyggnader....... |
175,000: — |
|||
Malmö |
» |
av kooperativ bostadsförening upp- |
||||
fört bostadshus ...................... |
kronor 123,000: — |
|||||
enskilda |
egnahemsbyggnader ...... |
» |
677,000: - |
800,000: — |
||
Mjölby |
» |
» |
» ....... |
38,000: — |
||
Motala |
j> |
» |
» ....... |
40,000: — |
||
Mölndal |
» |
hyreshus ........................ |
kronor |
38,000: — |
||
» |
» |
egnahemsbyggnader ...... |
» |
282,000: — |
320,000:— |
|
Nässjö |
» |
» |
hyreshus........................... |
» |
25,500: — |
|
» |
egnahemsbyggnader ...... |
» |
82,500: — |
108,000: — |
||
Konneby |
» |
» |
» ....... |
21,000: — |
||
Skara |
y> |
hyreshus.......................... |
kronor |
10,500: — |
||
» |
» |
egnahemsbyggnader ...... |
> |
31,500: — |
42,000: - |
|
Skellefteå |
> |
» |
>, ....... |
36,000: — |
||
Sollefteå |
» |
» |
» ....... |
50,000: — |
Kungl. Maj:ts proposition nr (it}. 7
Stockholm för av bostadsföreningar uppförda kooperativa byggnader
samt enskilda egnaliemsbyggnader ävensom en
-
Strängnäs |
» |
skilda hyreshus.................. av aktiebolag uppfört hyreshus . |
kronor 8,000: — |
2,750,000: — |
||
» |
enskilda |
egnahemsbyggnader ..... |
47,000: — |
55.000 |
||
Söderhamn |
» |
» |
» ..... |
69,<X)0 |
_ |
|
Sölvesborg |
» |
» ...... |
12,500 |
— |
||
Tranås |
» |
» |
» ..... |
59,000 |
— |
|
Trälleborg |
» |
» ...... |
41,000 |
— |
||
Trollhättan |
» |
y> |
» ...... |
30,000 |
— |
|
Umeå |
» |
» |
» ...... |
44,000 |
— |
|
U ppsala |
» |
» ...... |
125.000 |
— |
||
Vadstena Vänersborg |
» |
» |
» ...... hyreshus.......................... |
. kronor 33,000: — |
15,000 |
— |
Örebro |
» |
» |
egnahemsbyggnader ..... |
» 37,000: — |
70,000 |
_ |
» |
» |
» ...... |
175,000 |
_ |
||
Örnsköldsvit |
» |
» ...... |
16.000 |
_ |
||
Östersund |
» |
» |
» ...... |
300,000 |
— |
|
eller tillsammans kronor |
9,673,500 |
— |
Köping ar. |
|||||
Bollnäs för enskilda hyreshus......................... |
17,000: — |
||||
Borlänge » |
» |
egnahemsbvävnader ....... |
32,000: — |
||
Hallsberg » |
» |
» ....... |
8,5i »0: — |
||
Kopparberg » |
» |
» ....... |
13,000: — |
||
Lidingö » |
» ....... |
250,000: — |
|||
.Ljusdal » |
» |
» ...... |
12,000: — |
||
Nynäshamn » |
» |
hyreshus.......................... |
kronor |
10,500: — |
|
» |
» |
egnahemsbyggnader ...... |
» |
12,500: — |
23,000: — |
Saltsjöbaden » |
» |
» ....... |
21,0u0: — |
||
Sundbyberg » |
» |
hyreshus........................... |
kronor |
31.500: — |
|
» |
» |
egnaliemsbvggnader ...... |
» |
21,500: — |
|
» |
av bostadsförening uppförd bygg- |
||||
nåd |
» |
53,000: — |
106,000: — |
||
Tomelilla |
enskilda egnahemsbyggnader....... |
7.500: — |
eller tillsammans kronor 490,000 :—
Municipalsam hällen och landskommuner.
Björkhamre m:e för enskilda egnahemsbyggnader .............. 48,000: -—
Bollnäs s:n » » » 41,000: —
Bromstens m:e » » » 33,000: —
Danderyds s:n » » » 9,500: —
Dorotea » » » » 24,000: —
Duvbo m:e » » » .............. 53,000: —
Falköpings förstäders » » » » 42,000: —
Fosie s:n » » » ............... 46,500: —
8
Gudmundrå
Höganäs
J okkmokks
.Tärna
Kroppa
Långsele
Motala
Osby
Ronneby
Råsunda
s:n
»
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
för enskilda egnahem sbyggnader
m:e
s:n
m:e
s:n
m:e
hyreshus.................. kronor 275,000:
egnahemsbyggnader » 18,000:
48.000
23.000
9,000
11.000
35.000
53.000
62.000
6,500
15,500
293,000
Snöstorps |
s:n |
» |
» |
egnahemsbyggnader ............ |
98,000 |
— |
|
Solhems |
lille |
» |
» |
» ............ |
28,000 |
— |
|
Sollentuna |
s:n |
» |
» ........... |
9,000 |
— |
||
Stora Tuna |
» |
» |
» |
» ............ |
76,000 |
— |
|
Storviks |
m:e |
» |
» |
............ |
26,000 |
— |
|
Timrå |
s:n |
» |
» |
» ............ |
57,000 |
— |
|
Täby |
» |
» |
» ............ |
19,000 |
— |
||
Vansbro |
m:e |
» |
» |
» ............ |
48,000 |
— |
|
Vilhelmina |
s:n |
» |
» |
hyreshus................. kronor |
56,000: — |
||
» |
» |
egnahemsbyggnader » |
44,000: — |
100,000 |
|||
Ytterlännäs |
» |
» |
y> |
hyreshus.................. |
5.01)0: — |
||
» |
egnahemsbyggnader |
5,500: — |
10.500 |
__ |
|||
Åstorps |
m:e |
» |
» |
egnahemsbyggnader ........... |
12.000: — |
eller tillsammans kronor 1,336,500:
Sammanfattning av lån ur 1922 års lånemedel.
........................................................................ kronor
Städer .........................................................
Köpingar....................................................
Municipalsamhällen och landskommuner
9.673.500
490,000
1.336.500
Summa kronor 11,500,000
Genom samma brev bemyndigade Kungl. Maj:t statens bvggnadsbyrå
att, efter framställning av vederbörande kommun, med iakttagande
av bestämmelserna i § 2 i kungörelsen den 30 juni 1922, i särskilda Tall
överflytta kommunen för visst slag av byggnadsföretag beviljat lån till
annat slag av byggnadsföretag samt anbefallde byggnadsbyrån, bland
annat, att dels meddela de kommuner, som i samband med berörda låneansökningar
anhållit om statsbidrag Titan rånte- eller återbetalningsskyldighet,
att sådant icke blivit beviljat, och dels, därest besparing skulle
uppstå å de sålunda beviljade lånen, inkomma med förslag till fördelning
av de belopp, som därigenom bleve tillgängliga.
Kungl. Maj.ts proposition nr 62.
0
Statens b3rggnad sbyrå har i skrivelse den 4 november 1922 inkommit
med förslag till fortsatta statsåtgärder på bostadsfrågans område
och därvid i fråga om ökning av statens bostadslånefond anfört följande:
För att visa i vilken utsträckning 1920 och 1921 års understödsmedel kommit
till användning meddelas i nedanstående tablå uppgift å de byggnadsföretag,
för vilka byggnadsbyrån, jämlikt bestämmelsen i § 8 av kungörelsen den 9 juli
1920 angående statsunderstöd till främjande av bostadsproduktionen, intill utgången
av nästlidne oktober månad medgivit, att understöd av förberörda medel
må utgå, ävensom sammanlagda byggnadskostnads- och understödsbeloppen för
dessa byggnader:
1920 års 1921 års
anslag. anslag.
Hyreshus.................................................................. st. 43 71
Kooperativa byggnader ......................................... » 14 11
Egna hem................................................................. » 1,733 1,708
Lägenheter.............................................................. » 3,114 3,314
Eldstäder................................................................. » 10,558 11,868
Beräknad byggnadskostnad................................ kr. 51,540.420: 29 46,402,410: 76
statsbidrag ............................................. » 3,834,913:80 3,724,461:48
På grund av att ansökningar icke blivit helt eller delvis fullföljda, eller
genom att de verkliga byggnadskostnaderna understigit de beräknade och till
följd därav beviljade understöd måst återbäras, hava uppstått besparingar, av
vilka Kungl. Maj t på framställningar utav byggnadsbyrån tilldelat vissa kommuner
i nedanstående tablå angivna belopp.
1920 års anslag... 1921 års anslag... Summa |
Uppkomna besparingar. |
Av besparingar bevil-jade understöd. |
För närvarande före-fintliga besparingar. |
||||||
Lån kronor. |
Statsbidrag kronor. |
Lån kronor. |
Statsbidrag kronor. |
Lån kronor. |
Statsbidrag kronor |
||||
757,290 284,456 |
35 |
188,670 66.940 |
80 |
709,260 — |
180,968 50,040 |
- |
48,030 12t,316 |
35 |
7,702 80 |
1,041,746 |
35| 255,610 |
80 |
870,400 j— |
231,008 |
— |
171,346 |
35 |
24,602 80 |
Förslag till fördelning av ännu odisponerade besparingar å lånemedel har
byggnadsbyrån till Kungl. Maj:t ingivit i samband med förslaget till fördelningen
av de för år 1922 anvisade lånemedlen.
Genom att de verkliga byggnadskostnaderna i ett flertal fall kommit att
understiga de beräknade kostnader, efter vilka understöd utgått, torde särskilt
å de för år 1921 anvisade understödsmedlen ytterligare besparingar uppstå.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 48 häft. (Nr 62.) 19123 2
Ytterligare
Un till
främjande av
bostadsproduktionen.
Statens byggnadsbyrd.
»0
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
Departements
chefen.
Huru stora dessa besparingar komma att bliva är givetvis nu omöjligt att förutsäga,
men de torde i varje fall icke uppgå till några större belopp.
Då en avsevärd bostadsbrist å många orter ännu förefinnes, lärer statens
understödjande verksamhet för bostadsproduktionen icke ännu kunna upphöra,
utan torde det få anses nödigt, att staten även under år 1923 lämnar bostadsproduktionen
sitt stöd. De skäl, som byrån anfört i sin skrivelse den 5 november
1921 för byggnadsverksamhetens understödjande medelst av staten tillhandahållna
lån, äga alltjämt sin fulla giltighet.
Vid den förberedande undersökning, som byggnadsbyrån verkställt rörande
behovet av fortsatt statsunderstöd under år 1923 till bostadsproduktionens befrämjande,
har byrån haft överläggningar i frågan med representanter för vissa
kommuner. Därvid har inhämtats, att svårigheterna att erhålla billig sekundärkredit
för byggnadsverksamheten fortfarande på vissa håll äro stora, särskilt för
byggnadsföretagare i mera blygsam ekonomisk ställning. Med hänsyn härtill
synes det önskvärt, att staten för detta ändamål även för år 1923 ställer lånemedel
mot skälig ränta till bostadsproduktionens förfogande.
För tillgodoseendet av föreliggande behov har byggnadsbyrån gjort
framställning om anvisande till statens bostadslånefond för år 1923 av
minst samma belopp som för år 1922 eller 11,50''>,000 kronor.
Angående de villkor, under vilka bostadslånen skulle utlämnas, har
byggnadsbyrån ansett sig böra i huvudsak föreslå, att de i kungörelsen
den 30 juni 1922 angående lån ur statens bostadslåuefond intagna bestämmelserna
fortfarande skola äga tillämpning, dock med den ändring
att räntefoten av skäl, som här nedan anföras, bör bestämmas till fyra
procent.
Lika med statens byggnadsbyrå anser jag, att läget på bostadsmarknaden
alltjämt påkallar åtgärder från statens sida till främjande av
byggnadsverksamheten. Om det också ej kan förnekas, att situationen
i vissa avseenden under den senaste tiden betydligt förbättrats, äro dock
kristidens svårigheter på bostadsmarknaden långt ifrån övervunna. Å
medelstora samt mindre bostadslägenheter — och det är ju uteslutande
produktionen av sådana, som de statliga åtgärderna avse att främja —
råder alltjämt på de flesta håll stor knapphet och mångenstädes betydande
brist. Den enskilda företagsamheten synes också fortfarande
ställa sig avvaktande i fråga om smålägenhetsproduktionen. Härtill
kommer, att b* slutet om avveckling av kristidens hyresregleringslagstiftning
vid utgången av det nu löpande hyresåret medför en situation,
som ej kan med säkerhet bedömas och som på många håll motses med
stor oro. Om man också må hoppas, att farhågorna icke skola besanna
sig, torde dock en kraftig bostadsproduktion vara den nödvändiga förutsättningen
för att det tagna steget ej skall medföra ofördelaktiga verk
-
11
Kungl. Maj. ts proposition ur 62.
ningar. Behovet av statliga åtgärder för bostadsproduktionens främjande
kvarstår således enligt min mening allt fortfarande.
Såsom nämnt vidtogs år 1922 den omläggningen av den statliga
bostadspolitiken, att statsbidrag utan återbetalningsskyldighet i stort
sett upphörde att utgå och understöd lämnades endast såsom lån
ur bostadslånefonden. Visserligen är det ännu för tidigt att med full
visshet uttala sig om effekten av denna rena låneverksamhet, men den
begärlighet, med vilken lånen enligt nyss lämnade uppgifter absorberats,
ingiva de bästa förhoppningar om ett tillfredsställande resultat.
Trots den brydsamma statsfinansiella situationen torde en fortsatt understödsverksamhet
icke vara ägnad ingiva betänkligheter, om statsmedlen
sålunda ställas till förfogande såsom räntebärande lån mot betryggande
säkerhet. Jag får alltså förorda, att staten fortfarande följer den under
f jolåret inslagna vägen och således genom ökning av statens bostadslånefond
bereder möjlighet att lämna nya lån för bostadsbyggande.
Byggnadsbyrån har föreslagit, att bostadslånefonden för år 1923
skulle tillföras samma belopp som under år 1922 eller 11,500,000 kronor
och att de erforderliga medlen skulle, liksom hittills skett, disponeras
såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel. Chefen för
finansdepartementet har ej haft något att erinra mot att lånemedlen anskaffas
på det föreslagna sättet. Däremot har han meddelat, att den
statsfinansiella situationen syntes nödvändiggöra en nedsättning av det
föreslagna beloppet till 5,000,000 kronor.
Med hänsyn till vad nu anförts får jag förorda, att för ökning
under år 1923 av bostadslånefonden ett belopp av 5,000,000 kronor
måtte få disponeras såsom lån ur rusdrycksmedelsfonden.
Med avseende å förräntningen av de medel, som sålunda skulle få
disponeras ur rusdrycksmedelsfonden, synes mig den grundsatsen fortfarande
böra tillämpas, att nämnda fond gottgöres ränta för disponerade
medel enligt samma grunder, som gälla för lån ur bostadslånefonden.
Beträffande räntefoten för lån ur sistnämnda fond skall jag omedelbart
framlägga ett ändringsförslag, berörande såväl de nu ifrågasatta som
de tidigare utlämnade lånen. Med avseende å lånevillkoren i övrigt
synas mig förut tillämpade regler i huvudsak böra fortfarande gälla,
dock att lån för så kallad lägenhetsklyvning ej torde böra förekomma.
Byggnadsbyrån har i nyss omförmälda skrivelse framlagt förslag Räntefoten
till vissa åtgärder för att bereda ytterligare hjälp åt byggnadstöretagare, boatacuiåne
som med statsunderstöd uppfört bostadshus under den dyraste tiden, och fonden,
därvid bland annat förordat en nedsättning av räntan för de under åren statens bygg1920—1922
lämnade lånen ur bostadslånefonden från fem till fyra procent. nad*byr&-
Statskontoret.
12 Kungl. May.ts proposition nr 62.
Denna lägre ränta skalle enligt byggnad sbyråns förslag gälla även beträffande
de nya lånemedel, som kunde ställas till förfogande.
Till stöd för sin hemställan om räntesänkning har byggnadsbyrån
anfört följande:
Enligt riksdagens beslut löpa de ur bostadslånefonden lämnade lånen med
en ränta av 5%, vilken räntefot vid den tidpunkt, då den av riksdagen fastställdes,
uppenbarligen avsågs att ligga något under den allmänna lånemarknadens.
Så kan dock numera ej längre anses vara fallet. En allmän räntesänkning å
1920, 1921 och 1922 års bostadslån skulle helt visst utgöra den mest effektiva
och mest betryggande bjiilp, som nu kan lämnas kristidens byggnadsföretagare.
Angående räntesänkningens storlek har byggnadsbyrån med framhållande av
önskvärdheten av så stor sänkning, som rusdrycksmedelsfondens nöjaktiga förräntning
medgiver, velat uttala, att den med hänsyn till räntefoten för obligationslån
för det allmännas räkning bör avse räntans sänkning till 4 %.
En av byggnad sbyråns extra ledamöter har i en avgiven reservation
förordat, att räntan med avseende å de hårdast betryckta byggnadsföretagarna
skulle kunna efter individuell prövning ytterligare sänkas,
förslagsvis till tre procent.
Statskontoret, som det åligger att förvalta bostadslånefonden, härtill
följd av remiss den 23 november 1922 avgivit utlåtande över byggnadsbyråns
framställning, såvitt angår frågan om räntan för lån, som
beviljats ur fonden, och därvid anfört följande:
Av de för bildandet av nämnda lånefond disponerade medel — för år 1920
15 000.000 kronor, för år 1921 likaledes 15,000,000 kronor och för innevarande år
11,500.00 i kronor — hava till olika kommuner från statskontoret utlämnats lån
med tillhopa kronor 26,806,913: 95, därav under år 1921 kronor 13,650,437: 95 och
under år 1922 kronor 13,165,476:—.
Räntan för ifrågavarande lån är såväl i kungörelsen angående statsunderstöd
till främjande av bostadsproduktionen den 9 juli 1920 (sv. förf.-saml.
nr 520) som i kungörelsen angående lån ur statens bostadslånefond den 30
juni 1922 (sv. förf.-saml. nr 413) bestämd till fem procent. Beträffande beviljat
låns återbetalning är stadgat, att lånet, som under ett år från utlämningsdagen
är rån tefritt, och under det kalenderår, då det utlämnats, samt under andra, tredje,
fjärde, femte och sjätte kalenderåren löper utan amortering, från och med sjunde
kalenderårets ingång amorteras genom en annuitet av sju procent å ursprungliga
lånebeloppet, varav fem procent utgöres av den föreskrivna räntan.
De räntebelopp, som kunna beräknas inkomma på utlämnade bostadslån
under år 1923 eller det år, då ränta första gången skall gäldas, belöpa sig, med
den dittills gällande räntesatsen, till kronor 682,521: 85, och motsvarande belopp
utgör för år 1924 kronor 1,340,345: 65. Med en ränta av fyra procent, såsom
föreslagits, skulle ränteavkastningen för nämnda år bliva respektive kronor
546,017:48 och kronor 1,072,276:72. Den föreslagna lägre räntan skulle även
medföra, att, då amorteringen väl fortfarande skulle ske efter två procent och
13
Kung!. Maj:ts proposition nr 62.
ammiteten sålunda utgöra sex procent, tiden för ett låns återbetalande komme
att förlängas med ungefär tre år.
De skäl, statens byggnadsbyrå anfört för en sänkning av räntan å bostadslånen,
finner statskontoret beaktansvärda, och en räntesats av fyra procent torde
för övrigt under nu rådande förhållanden och med särskilt fäst avseende å ändamålet
med ifrågavarande lånerörelse icke kunna anses alltför låg. En dylik räntenedsättning
skulle givetvis medföra eu direkt inkomstminskning för rusdrycksmedelsfonden,
varifrån medel såsom lån disponerats för bostadslånefondens räkning.
Men om överhuvudtaget en sänkning av räntan för lånen ur sistnämnda
fond kan anses motiverad, torde eu dylik åtgärd låta sig väl förena med de sociala
ändamål, rusdrycksmedelsfonden har att främja. Denna fonds tillgångar belöpa
sig för närvarande till i runt tal 33,000,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts har statskontoret hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå, att räntan å de
i rån bostadslånefonden beviljad^ lånen skall bestämmas till fyra procent.
När bostadslånefonden år 1920 inrättades och den sedan dess tilllämpade
räntefoten, fem procent, fastställdes att gälla för lån ur fonden, var
läget på penningmarknaden ett helt annat än nu. Tillgången på lånemedel
var knapp och den allmänna räntefoten hög. Överföringen av medel
såsom lån från rusdrycksmedelsfonden till den nyinrättade bostads] ånefonden
avsåg givetvis icke så mycket att göra den förra fondens medel på
ett fördelaktigt sätt räntebärande som att främja bostadsbyggandet genom
att bereda företagarna lån mot en ränta, liggande något under den allmänna
lånemarknadens. Sedan nämnda tid har den allmänna räntefoten
avsevärt sjunkit. Bibehölles med avseende å de lån, som kunna komma
att beviljas under år 1923, räntan oförändrad vid fem procent, måste
lånen, relativt sett, bliva vida mindre fördelaktiga för låntagarna nu än år
1920, och det synes mig sannolikt, att statens fortsatta ingripande till
bostadsproduktionens främjande därigenom skulle bliva otillfredsställande.
Jag finner därför i likhet med statens byggnadsbyrå, att räntan för de
bostadslån, som hädanefter beviljas, under nu rådande förhållanden bör
utgå efter fyra procent.
Åven i fråga om de lån, som tidigare utlämnats ur fonden, synes en
motsvarande räntenedsättning väl motiverad. Det skulle särskilt te sig
obilligt, om sådana företagare, som fått vidkännas de under åren 1920 och
1921 till sin topp uppdrivna byggnadskostnaderna, skulle nödgas erlägga
ränta enligt högre räntefot än andra företagare. Och en sänkning av
räntan å bostadslånen är förvisso, på sätt bvggnadsbyrån framhållit, den
förnämsta hjälp, som staten nu kan lämna byggnadsföretagarna från
kristiden. Också i denna del ansluter jag mig till byggnadsbyråns
förslag.
Departements
chefen.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
Med avseende å tiden för räntenedsättningen får jag till en början
erinra därom, att räntor å lån ur bostadslånefonden för första gången
förfallit till betalning under innevarande år. Det sammanlagda beloppet
av sålunda till betalning år 1923 förfallna räntor, som upplupit under det
gångna året, utgör enligt statskontorets beräkningar 682,521: 85 kronor.
Den föreslagna nedsättningen av räntefoten synes mig emellertid icke
böra avse dessa räntor, som redan torde hava till stor del inbetal: s, utan
böra inträda först i fråga om de räntor, som belöpa å tid efter ingången
av 1923.
Det är ingalunda uteslutet, att under den långa lånetiden — för
närvarande cirka trettioett år — kan inträda ett sådant läge på penningmarknaden,
att en högre räntefot än fyra procent åter ter sig såsom låg
i förhållande till den allmänna låneräntan. En återgång till en högre
räntefot, givetvis dock högst fem procent, kan då bliva väl motiverad.
Jag förordar därför, att räntefoten för lån ur statens bostadslånefond
skall, räknat från och med 1 januari 1923, tills vidare utgöra
allenast fyra procent, men att densamma skall kunna av Kungl. Maj:t,
efter riksdagens hörande, åter höjas, dock högst till fem procent.
De no förordade räntesänkningarna böra icke föranleda någon nedsättning
av sådan ränta, som skall utgå i det fall, att lånemedel icke
inom föreskriven tid kommit till användning eller de för låns tillgodonjutande
stadgade villkoren blivit överträdda.
Med avseende å lånetiden får jag erinra därom, att amorteringstiden
för ett annuitetslån mot lägre ränta måste bliva längre än för ett dylikt
lån mot högre ränta, under förutsättning att den ursprungliga amorteringskvoten
i båda fallen är densamma. För nu ifrågavarande lån kommer
därför, såsom statskontoret påpekat, lånetiden, som vid fem procent
ränta är ungefär trettioett år, att vid en till fyra procent nedsatt ränta
bliva ungefär trettiofyra år. Om emellertid räntefoten nu ej definitivt
fastslås för hela amorteringstiden, kan icke heller den sammanlagda lånetiden
angivas närmare, än att den kommer att uppgå till lägst ungefär
trettioett och högst ungefär trettiofyra år. Denna omständighet synes
mig emellertid ej behöva föranleda någon ändring i bestämmelserna vare
sig om den amorteringsfria perioden vid lånetidens början eller om
amorteringskvoten. Annuiteten skulle följaktligen vid fyra procent ränta
utgå efter sex procent.
De föreslagna räntened sättning ärna avse visserligen kommunernas
lån ur bostadslånefonden, men komma medelbart själva byggnadsföretagarna
till godo på grund av regeln, att, om aunan än kommunen är
företagare, kommunen icke må mot denne betinga sig strängare villkor
Kungl. Maj:ta proposition nr 62. 1T>
än som gälla för kommunens betalningsskyldighet mot staten (kungörelsen
den 30 juni 1922, nr 413, § 5 mom. 4).
Statens byggnadsbyrå har i förevarande sammanhang hemställt om
vidtagande av åtgärder, för att räntan må sänkas för sådana lån, som
ur pensionsförsäkringsfonden lämnats kommuner för finansiering av
bostadsbyggen, samt kommunerna bliva berättigade att uppsäga dessa
för lång tid bundna och med jämförelsevis hög ränta löpande byggnadslån.
Denna hemställan torde icke föranleda annat beslut från Kungl.
Maj:is sida, än att densamma skall delgivas fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden.
För beredande av hjälp åt de byggnadsföretagare, som med statsunderstöd
uppfört sina hus under den dyraste kristiden, har statens
bygg^dsbyrå föreslagit, utom räntenedsättning å lämnade bostadslån,
jämväl andra åtgärder. I detta hänseende har byggnadsbyrån i sin
skrivelse den 4 november 1922 anfört i huvudsak följande:
I propositionen nr 228 till 1922 års riksdag omförmäles, att riksdagen såsom
statsbidrag utan rånte- och återbetulningsskyldighet anvisat för vart och ett av
åren 1920, 1921 och 1922 särskilda reservationsanslag å respektive 4,000,000,
6.500.000 och 1,500,000 kronor. Alla tre anslagen skulle, direkt eller indirekt,
täckas genom de för åren 1921 och 1922 inflytande byggnadsskattemedlen.
Denna skatt belöpte sig år 1921 till "5,937,801:88 kronor, och då skatten
under 1922 skall utgå efter samma grunder som under år 1921 synes den komma
att inbringa ytterligare ett ungefärligen lika stort belopp. Den sammanlagda skatteintäkten
kan sålunda med tämligen stor visshet beräknas till omkring 11,875,000
kronor. Nyssnämnda trenne reservationsanslag lära följaktligen icke kunna beräknas
till mer än sammanlagt sistnämnda belopp. Av 1920 års anslag äro emellertid
hela beloppet och av 1921 års anslag ett belopp av 4.500,000 kronor redan fördelade,
varjämte 55,000 kronor ur 1922 års anslag ställts till förfogande för byggnadsbyråns
verksamhet. Utöver de på nämnda sätt disponerade medel, tillhopa
8.555.000 kronor, skulle sålunda återstå ett belopp av i runt tal 3.300,000 kronor.
Detta belopp bör dock minskas med dels 75,000 kronor, som 1922 års riksdag
anvisat till utförande av tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet
m. m., dels ock 25.000 kronor, som anvisats till bestridande av kostnaderna
för statens byggnadsbyrås verksamhet under första halvåret 1923, varför nu
ifrågavarande medel för närvarande torde kunna beräknas till omkring 3,200,000
kronor.
Härtill komma vidare de besparingar, som uppstått å de för åren 1917—
1922 anvisade statsbidragsmedlen, vilka uppgå till
av 1917 års anslag
»1918 » »
» 1919 »
» 1920 » »
» 1921 » »
................................ kronor 2,756:07
................................ » 15,033:27
............................... » 46,421:44
................................ » 7,702:80
.......................... » 16,900: —
eller tillsammans kronor 88,813: 58
Extra statsbidrag
för
tidigare
byggnadsföretagare.
Statens byggnadsbyrå.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
I nyss åberopade proposition framhöll departementschefen, att han ej ansåge
sig böra tillstyrka, att Kungl. Maj:t alldeles avhände sig rätten att förfoga
över de ännu icke disponerade statsbidragsmedlen för deras ursprungliga ändamål.
Det kunde nämligen komma att visa sig nödvändigt att bereda byggnadsföretagare
statsbidrag utan rånte- eller återbetalningsskyldighet. Departementschefen
förutsatte dock, att det borde vara synnerliga skäl, som skulle föranleda
dy lik användning av medlen ifråga.
I sin skrivelse den 5 november 1921 upptog statens byggnadsbyrå jämväl
frågan om användningen av de besparingar, vilka kunde komma att uppstå å de
anslag, som anvisats för beredande åt vissa byggnadsföretag av statsbidrag utan
rånte- eller återbetalningsskyldighet, och anförde byggnadsbyrån därvid, bland
annat, följande:
Det slutliga beloppet av ifrågavarande medel vore vid skrivelsens avlatande
ännu icke känt. Redan denna omständighet försvarade ett ståndpunkttagande
till frågan om det lämpligaste användandet av uppkommande besparingar. Byggnadsbyrån
förutsatte emellertid, att besparingarna å dessa anslag, som skulle
täckas av byggnadsskattemedel, borde jämlikt § 1 av byggnadsskatteförordningen
den 19 november 1920 (nr 765) i en eller annan form användas för främjande av
bostadsproduktionen. Det vore likväl synnerligen vanskligt att under rådande
förhållanden bestämma sättet för besparingarnas användning, så att därmed
vunnes den största effekten ur bostadsfrågans synpunkt. Byggnadsbyrån ansåge
sig dock böra omnämna ett par önskemål, som under överläggningar i denna
fråga trätt i förgrunden. Medlen skulle således tänkas komma till användning
antingen för minskande av de risker, som kommuner och enskilda fatt ikläda
sig i samband med åtgärder för lindrande av bostadsnöden, eller ock för beredande
av ett värdefullt garantikapital vid en framtida lösning av ett utav bostadsfrågans
mest centrala spörsmål, nämligen ordnandet av sekundärkrediten.
Byrån anhöll emellertid att framdeles få inkomma med förslag i ämnet.
Sedan numera beloppet av de besparingar, som uppkommit å de för beredande
av statsbidrag anvisade medel, mera exakt kan beräknas, anhåller byggnadsbyrån
att få ånyo upptaga frågan om användningen av dessa besparingar.
Det här ovan berörda uppslaget, att medlen skulle komma till användning
för ordnandet av sekundärkrediten, är enligt byggnadsbyråns mening i och för
sig behjärtansvärt. Emellertid kan ifrågasättas, huruvida en användning av dessa
medel för berörda ändamål står i god överensstämmelse med syftet med byggnadsskattens
påläggande. Av byggnadsskattefrågans behandling vid 1920 års
riksdag framgår att skattens ändamål varit att bereda medel för främjande av
bostadsproduktionen eller eljest till förbättrande av de mindre bemedlades bostadsförhållanden,
givetvis med hänsyn till de förhållanden, som rådde vid tiden
för fattande av beslutet om skattens utgörande. Byggnadsskatten var med andra
ord tänkt såsom ett medel för avhjälpande eller lindrande av de särskilda svårigheter
med avseende å bostadsmarknaden, som världskriget och dess följdföreteelser
medfört. Besparingarnas användande för tillgodoseende av andra behov,
sådana som en på lång sikt ordnad sekundärkredit, torde kunna anses berättigad
blott under förutsättning att medlen ej erfordras för en tillfredsställande
avveckling av de kristidsuppgifter, staten på förevarande område påtagit sig.
Denna förutsättning är, så vitt byrån kunnat finna, icke nu för handen.
I sin förut åberopade skrivelse den 5 november 1921 hade byggnadsbyrån
alternativt framfört tanken på, att besparingarna å byggnadsskattemedlen
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
skulle användas för lindring av do risker, som kommuner och enskilda under
kristiden måst ikläda sig i samband med vidtagna åtgärder för lindring av
bostadsnöden. Denna tankegång vill bvggnadsbyrån nu fullfölja genom framläggande
av förslag om byggnadsskattemedlens användande till ett något ökat
statsbidrag för de byggnadsföretagare, som uppfört statsunderstödda bostäder
under den dyraste kristiden eller i huvudsak under åren 1920 och 1921.
För att utröna vilka åtgärder lämpligast borde vidtagas för avhjälpande
eller lindrande av de svårigheter, vari dessa statsunderstödda byggnadsföretagare
sålunda kommit, har statens byggnadsbyrå satt sig i förbindelse med svenska
stadsförbundets centralbyrå, som från ett trettiotal för bostadsfrågan intresserade
kommunalmän å orter, där statsunderstödd byggnadsverksamhet i större omfattning
förekommit, anhållit om upplysningar rörande vissa förhållanden, som
kunde anses vara av vikt för en lycklig lösning av denna fråga.
Av centralbyrån har utarbetats en sammanfattning av de inkomna svaren,
varav inhämtas huvudsakligen följande.
Upplysning hade av centralbyrån begärts, huruvida det i större utsträckning
förekommit, att byggnadsföretag, som utförts med statsunderstöd, råkat i
det läget, att nedlagt kapital, subventionen oräknad, icke kunde på skäligt sätt
förräntas enligt å platsen gängse hyresnivå, eller om en sådan situation vore att
förvänta. De inkomna svaren gåve vid handen, att den förutsatta situationen i
mycket stor utsträckning redan inträtt. Läget målades på sina håll i mycket
mörka färger.
Av centralbyrån hade vidare begärts upplysning, huruvida eu ytterligare subvention
av förslagsvis 7 % av byggnadskostnaden — skillnaden mellan författningens
maximisats, 15%, och vad som i allmänhet beviljats, 8%, -—kunde anses bliva av verklig
betydelse för företagens konsolidering eller om högre bidrag måste förutsättas.
Svaren visade på denna punkt en viss tveksamhet. I ett par svar framhölls visserligen,
att 7 % vore tillräckligt. Andra åter liöllo före, att större belopp erfordrades, t. ex.
10 ä 12 % (Härnösand) eller »uppåt 20 %» (Örebro). I Landskrona fann man ett bidrag
på 40% nödvändigt, om företagen skulle verkligt konsolideras. Med skärpa framhölls
i många av svaren, att en individuell prövning vore oundgängligen nödvändig.
På en och samma ort vore ett understöd på 7 % i vissa fall fullt tillräckligt,
i andra åter utan varje betydelse. Man behövde, framhålles det från
Kristinehamn, för de olika fallens bedömande vetskap om kapitalanskaffningssättet,
omständigheterna vid det iråkade trångmålet, uppgift om detta trångmål
verkats av bostadsbygget och därmed sammanhörande ofrivilliga orsaker samt
uppgift å den summa, som erfordrades för konsolidering av byggarens ekonomiska
ställning. I ett av svaren ansågs, att ansökningarna borde prövas av statens
byggnadsbyrå. Från annat håll hävdades, att det borde vara kommunerna
själva, som finge disponera medel för utdelande efter prövning av de olika fallen.
I Örebro önskade man visserligen, att kommunen slapp taga hand om medlen,
»då de kommunala organen härvid skulle komma i en delikat ställning gent emot
de enskilda», men förutsatte, att kommunen för varje företag finge avgiva motiverat
förslag.
Även om byggnadsbyråns ovan framställda förslag till räntelindringar vinna
beaktande, är det dock tydligt och bestyrkes av de verkställda undersökningarna,
att den sålunda föreslagna räntenedsättningen icke kan anses tillräcklig för att
fullt hjälpa de byggnadsföretagare, vilka uppfört sina byggnader under den allra
dyraste kristiden. Från det övervägande flertalet kommuner bär med avseende
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 48 höft. (Nr 62.) 19123 3
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
på dessa företagare framhållits den trängande angelägenheten av, att ytterligare
statsbidrag beviljas desamma för skälig nedskrivning av byggnadskostnaderna.
Angående storleken av den erforderliga avskrivningen föreligga varierande uppgifter,
men allmänt synes dock ett ytterligare bidrag av 7 % av byggnadskostnaden,
motsvarande skillnaden mellan det genomsnitt av 8 %, som flertalet kommuner
erhållit, och det maximum av 15%, som gällande bestämmelser medgiva, anses såsom
ett oundgängligt minimum.
Enligt byggnadsbyråns uppfattning föreligger här ett nödläge, för vilket det
allmänna, som bidragit att stimulera den ifrågavarande byggnadsverksamheten,
ej kan helt undandraga sin hjälp. Vid bestämmandet av storleken av de för år
1920 och 1921 gällande statsbidragen förelåg ännu icke möjlighet att med säkerhet
bedöma omfattningen av det framtida prisfall, för vilket kompensation då
lämnades, och det är därför rätt naturligt, att denna kompensation tillmättes för
knapp. Det torde vara av intresse att här erinra, att svenska stadsförbundets
bostadsråd redan i sin framställning till Konungen den 13 december 1919 (Kungl.
Maj:ts proposition nr 314 till 1920 års riksdag sid. 86) beaktade detta förhållande
samt framhöll såsom principiellt riktigast, att det direkta bidraget från staten
icke borde slutligt fixeras förr än vid en senare tidpunkt, då en mera ekonomisk
hyresnivå vore uppnådd. Ehuru denna tanke då måste förkastas, huvudsakligen
på grund av de ovissa förbindelser, staten därigenom skulle ikläda sig, synes det
dock ej orimligt, att i enlighet med densamma en mindre efterreglering nu sker
med avseende på de statsbidrag, som utgått till de hårdast belastade byggnadsföretagarna.
Den lämpliga tidpunkten för en dylik reglering synes även föreligga,
sedan numera åtminstone sådan ekonomisk jämvikt å byggnadsmarknaden
uppnåtts, att statsbidrag för nya företag ej längre ansetts böra utgå.
Snar hjälp är emellertid av nöden. Erån flera håll hava klagomål försports,
att byggnadsföretagare, som under den dyraste tiden uppfört sina byggnader, numera
på grund av den sjunkande hyresnivån kommit i ekonomiska svårigheter.
Om hjälp ej erhölles, skulle därför många tvingas att lämna sina egna hem, i
vilka de nedlagt sina egna och ofta även sina närmaste anhörigas besparingar.
Med avseende på de ekonomiska möjligheterna för en ökning av vissa statsbidrag
vill byggnadsbyrån erinra, att, såsom ovan omförmälts, ännu omkring
3,200,000 kronor komma att återstå av de inflytande byggnadsskattemedlen. Dessutom
förefinnas besparingar å de under åren 1917—1921 anvisade statsbidragsmedlen
uppgående till omkring 88,000 kronor.
Angående grunden för det ökade statsbidragets bestämmande har från vissa
kommuner föreslagits, att fyllnad skulle lämnas utöver redan erhållet statsbidrag
upp till den enligt gällande bestämmelser fastställda maximigränsen av 15 % av
byggnadskostnaden. Till detta förslag har byggnadsbyrån icke kunnat ansluta
sig. De procenttal, med vilka statsbidrag hittills utlämnats, hava av byggnadsbyrån
så vitt möjligt rättvist avvägts med hänsyn till på varje ort gällande förhållanden,
varför ett ökande över lag av de procentuellt lägre statsbidragsbeloppen
till en gemensam nivå skulle innebära slopandet av en fördelningsprincip, som
förut befunnits rättvis och lämplig. I enlighet härmed bör även det extra statsbidraget
i stort sett ansluta sig till samma fördelningsgrund samt vid dess fördelning
huvudsaklig hänsyn tagas endast till byggnadskostnadernas fall och
gällande hyror å olika orter.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
Det extra statsbidraget torde, fortsätter byggnadsbyrån, med hänsyn
till storleken av de besparingar, som finnas tillgängliga, böra begränsas
till ett visst maximibelopp, förslagsvis högst 10 % av den verkliga byggnadskostnaden,
och kunna utgå även om endast lån men icke statsbidrag
förut erhållits. Givetvis skall vid den slutliga fördelningen av de extra
statsbidragen proportionen av bidragen regleras efter de å varje ort
rådande förhållandena. I genomsnitt torde det extra bidraget komma
att stanna vid det belopp, 7 % av byggnadskostnad^!, som av ett flertal
kommuner angivits såsom nödvändigt.
Det extra statsbidraget bör icke utbetalas till vederbörande byggnads
före t ägare utan användas till avbetalning av det för byggnadsföretaget
lämnade lånet ur bostadslånefonden. Byggnadsbyrån förutsätter,
att de belopp, som härigenom komma att tillföras statens bostadslånefond,
skola få användas för utlämnande av nya lån.
Extra statsbidrag torde vidare böra inskränkas till sådana med statsunderstöd
av 1920 eller 1921 års anslag uppförda byggnader, vilka i
huvudsak utförts under de båda nämnda åren och därvid drabbats av
byggnadskostnader, som avsevärt överstiga de numera å orten gällande.
Vid fördelningen av det extra statsbidraget bör, i enlighet med
vad ovan erinrats, hänsyn i all huvudsak tagas till byggnadskostnadernas
fall å varje ort samt företräde lämnas byggnadsföretagare, i den mån
de hårdast drabbats härav. Viss hänsyn till gällande hyresnivå samt
företagens möilighet att därigenom förräntas bör givetvis även tagas. I
båda dessa avseenden torde nödig kontroll kunna erhållas genom vederbörande
kommunala myndigheter. För byggnadsföretag, som tillhöra vederbörande
kommun, torde i regel extra statsbidrag ej behöva ifrågakomma.
Undantagsvis synes dock sådant bidrag böra kunna tilldelas hårt skattetyngda
kommuner, som under kristiden gjort mera betydande uppoffringar
för bostadsproduktionens befrämjande, för av kommunerna uppförda
byggnader.
Ansökningar om extra statsbidrag synas böra i ett sammanhang och
enligt enhetliga grunder prövas vid lämplig tidpunkt under loppet av
år 1923, sedan frågan kunnat underställas riksdagen och visshet angående
byggnadsskattemedlens disponibla belopp föreligger. Angående ansökningarna
och deras prövning torde särskild kungörelse böra utfärdas.
Mot byggnadsbyråns förslag i denna fråga har reservation anförts
av en av byråns extra ledamöter. Reservanten, som ej haft något att
erinra mot förslaget i och för sig, har ansett, att besparingarna å de omförmälda
reservationsanslagen skulle kunna bliva till större gagn för
bostadsproduktionen, om de användes såsom garantikapital vid bildande av
Departements.
chefen.
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
en kassa, som hade till uppgift att bereda lån mot sekundär säkerhet i
bostadshus.
Det ligger i sakens natur, att byggnadsföretagen från den hårdaste
dyrtiden för närvarande måste vara ytterst svåra att finansiera till följd
av det prisfall, som inträtt på detta liksom på andra områden. Till belysande
av graden av de svårigheter, som i sådant hänseende måste förefinnas,
må endast nämnas, att byggnadskostnaderna, då de år 1921
nådde sin toppunkt, torde hava varit mellan tre och fyra gånger så höga
som före världskriget och att de numera torde hava sjunkit tillbaka till
inemot hälften mot vid toppunkten. Den avskrivning, som de lämnade
statsbidragen utan rånte- eller återbetalningsskyldighet kunna anses hava
inneburit, har uppgått högst till femton procent men i do flesta fall blott
till åtta procent av byggnadskostnaden. Den av byggnadsbyrån lämnade
redogörelsen visar också, att ifrågavarande byggnadsföretagare, som till
betydande del äro egnahemsbyggare i små ekonomiska villkor, i stor
utsträckning råkat i ekonomiska svårigheter och i många fall stå inför
hotet att behöva frånträda sina byggen, på vilka de offrat sina besparingar
och sin arbetskraft.
Det var under krisåren ett starkt samhällsintresse att få till stånd
nya bostäder. Om dessa uppförts direkt genom det allmännas försorg,
hade den stora förlust, som uppkommit genom byggnadernas värdeminskning,
drabbat det allmänna. Nu undvek man i stort sett direkt statlig
och kommunal byggnadsverksamhet, men lyckades i stället med lån och
statsbidrag uppmuntra den enskilda företagsamheten. Härigenom synes
mig det allmänna hava ådragit sig en viss förpliktelse att, i den mån
omständigheterna så medgiva, bistå dem, som genom statsunderstöden
erhållit möjlighet att bygga, men nu i följd av det oförutsett starka
prisfallet äro i fara att förlora sina fastigheter.
I detta sammanhang må framhållas, att de medel, som nu finnas
tillgängliga, nästan uteslutande influtit genom byggnadsskatten och att
denna av riksdagen beviljats i det uttryckligen angivna syftet att bereda
medel till bostadsproduktionens främjande. Om det under åren 1920
och 1921 varit möjligt att med någon säkerhet förutse den blivande utvecklingen
på byggnadsmarknaden, hade antagligen större statsbidrag
beviljats och de nu besparade medlen blivit konsumerade. Med hänsyn
härtill kunde man nästan säga, att de nu ifrågasatta åtgärderna avse
att, medan tid är, rätta ett begånget misstag, låt vara att detta på sin
tid var oundvikligt. Ännu torde nämligen de byggnadsföretagare, varom
fråga är, i allmänhet hava lyckats behålla äganderätten till sina fastig
-
Kung!. May.ts ''proposition nr 62.
21
beter. Lämnas nu ytterligare statsunderstöd, kan, enligt vad byggnadsbyråns
utredning synes giva vid banden, den botande katastrofen avvärjas
för många bland dem.
Jag vill slutligen nämna, att från ett stort antal kommuner och enskilda
ingått enträgna förfrågningar och framställningar rörande tilläggsbidrag,
vilka nogsamt vittna både om byggnadsföretagarnas brydsamma
belägenhet och om de förhoppningar, som de fästa vid byggnadsbyråns
förslag.
Vid övervägande av nu anförda förhållanden har jag, utan att förbise
de krav på den strängaste sparsamhet med statens medel, som för
närvarande måste göra sig gällande, kommit till den uppfattningen, att
staten icke bör undandraga sig att inom den ram, som förefintliga besparingar
anvisa, bispringa de byggnad sföretagare, varom fråga är. Jag
får därför förorda, att åtgärder vidtagas för detta ändamål i huvudsaklig
överensstämmelse med vad byggnadsbyrån härutinnan föreslagit. De
särskilda understöd av statsmedel, som sålunda skulle utgå till vissa
tidigare byggnadsföretagare, torde lämpligen kunna benämnas extra statsbidrag.
De ännu odisponerade medlen av 1921 och 1922 års reservationsanslag
till statsbidrag utan rånte- eller återbetalningsskyldighet uppgå
enligt byggnadsbyråns förut återgivna beräkning till omkring 3,300,000
kronor, vilket belopp dock måste minskas med dels de 100,000 kronor,
som 1922 års riksdag ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för angivna
ändamål, och dels ytterligare 10,000 kronor, som Kungl. Maj:t, på sätt jag
strax skall nämna, nyligen disponerat för utarbetande av byggnadsritningar.
Vad angår besparingarna å beviljade bidrag, har byggnadsbyrån
angivit dessa till ett sammanlagt belopp av omkring 90,000 kronor.
I detta belopp har byrån medräknat besparingar jämväl å de av 1917
—1919 års riksdagar under sjätte huvudtiteln anvisade anslagen till uppförande
av bostadshus med smålägenheter, vilka besparingar enligt 1922
års bostadsproposition (nr 228, sid. 19), som i denna de! lämnats utan
erinran av riksdagen, skulle få utgå på samma villkor som statsbidragen
utan rånte- eller återbetalningsskyldighet ur senare anvisade anslag.
Sammanlagt skulle alltså ungefär 3,280,000 kronor stå till förfogande.
Uteslutet är ju icke, att detta belopp kan komma att något ökas genom
uppkommande ytterligare besparingar.
Med anledning av en från riksräkenskapsverket nyligen inkommen
framställning, däri erinrats om nyss berörda uttalande i 1922 års bostadsproposition,
har Kungl. Maj:t tidigare i dag föreskrivit, att samtliga nu
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
omförmälda medel skola sammanföras under det för år 1922 beviljade reservationsanslaget
å 1,500,000 kronor. Denna Kungl. Maj :ts åtgärd synes
mig böra genom omnämnande i detta protokoll bringas till riksdagens
kännedom.
Jag ämnar strax föreslå, att av dessa medel dels ett belopp av 50,000
kronor avses för uppehållande av byggnadsbyråns verksamhet under
budgetåret 1923—1924, dels ock ett belopp av 10,000 kronor ställes till
ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande. Under år 1923 torde ock,
liksom under nästföregående år, möjlighet böra finnas att i undantagsfall,
när synnerliga skäl därtill föranleda, bevilja statsbidrag för nya byggnadsföretag.
Vidare synes det välbetänkt, att även i övrigt medel reserveras
för kommande behov. Närmast tänker jag då på byggnadsbyråns
fortsatta verksamhet, men även för andra ändamål på bostadsfrågans
område kommer det sannolikt att erfordras medel, vilka, med
riksdagens medgivande, lämpligen kunna utgå av förevarande behållning.
Jag föreslår, att för dylika ändamål reserveras det belopp, varmed den
föreliggande behållningen överstiger 3,000,000 kronor. För beredande
av extra statsbidrag bör alltså enligt min mening få disponeras högst
3,000,000 kronor.
Vad angår villkoren för erhållande av extra statsbidrag ansluter jag
mig i allt väsentligt till vad byggnadsbyrån i sådant hänseende föreslagit.
Till erhållande av dylikt bidrag böra således ifrågakomma endast
ägare av byggnader, för vilkas uppförande lämnats lån ur statens bostadslånefond
enligt 1920 eller 1921 års kungörelse i ämnet, samt för vilka
byggnadstiden till huvudsaklig del infallit under nämnda år eller något
av dem och byggnadskostnaderna avsevärt överstigit de numera i orten
vanliga. De, som på grund av hittills gällande föreskrifter allenast
kunnat erhålla lån ur bostadslånefonden men icke statsbidrag utan ränteeller
återbetalningsskyldighet, skulle följaktligen ej av denna anledning
vara utestängda från möjligheten att få extra statsbidrag.
Det torde vidare i allmänhet böra gälla, att extra statsbidrag endast
utgår, om byggnaden fortfarande äges av den, som åtnjutit statsunderstöd
för dess uppförande. Undantag från denna regel kan dock vara
påkallat i vissa fall, exempelvis då byggnaden vid bodelning eller genom
arv övergått till den ursprunglige ägarens hustru eller barn.
I regel böra extra bidrag ej utgå för byggnader, tillhöriga kommun,
men i undantagsfall torde hårt skattetyngda kommuner, som under kristiden
gjort betydande uppoffringar för bostadsproduktionens främjande,
kunna ifrågakomma till erhållande av extra bidrag för av dem med
statsunderstöd uppförda bostadshus.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
Det extra bidraget får icke överstiga tio procent av byggnadskostnaden,
och torde härjämte ett maximum av 3,000 kronor för lägenhet
böra fastställas.
I enlighet med byggnadsbyråns förslag bör gälla, att det extra bidraget
skall användas till omedelbar inbetalning av motsvarande belopp
å det lån, som erhållits ur statens bostadslånefond. Lika med byggnadsbyrån
lorutsätter jag också, att sålunda till bostadslånefonden återflytande
medel skola få utlämnas såsom nya lån.
Samtliga ansökningar om extra statsbidrag böra prövas i ett sammanhang
å lämplig tid under år 1923.
I övrigt synas hittills gällande föreskrifter angående statsbidrag
utan rånte- eller återbetalningsskyldighet i tillämpliga delar böra gälla
med avseende å extra statsbidrag.
Statens byggnadsbyrå, för vilken Kungl. Maj:t den 26 september
1921 meddelat instruktion (sv. förf.-saml. nr 560), har under år 1922
bedrivit sin verksamhet efter i huvudsak samma riktlinjer som tidigare.
Några förändringar i byråns organisation hava ej vidtagits under året.
Byråns granskande och rådgivande verksamhet beträffande insända byggnadsritningar
har blivit mera omfattande än förut.
Byrån har i sin skrivelse den 4 november 1922 lämnat en redogörelse
beträffande kostnaderna för verksamheten under året intill nämnda
dag. Efter att hava erinrat, att Kungl. Maj:t genom beslut den 26
september 1921 ställt ett belopp av 45,000 kronor till byråns förfogande
för 1922 års verksamhet samt den 4 april 1922 ytterligare 10,000 kronor
för samma ändamål i samband med bemyndigande för byrån att låta
utarbeta vissa typritningar till egnahem, anför byrån följande.
Samtliga kostnader för byråns verksamhet liava uppgått till:
Arvoden åt ledamöter, sekreterare och biträden........................... kronor 24,985: 56
Tryckningskostnader för blanketter m. m......................................" » 352: —
Postporto ...................................................................................... » 690: 09
Telefonavgift........................................................................... » 345:20
Hyra jämte värme, belysning och städning ................................. » 2,840: —
Skrivmateriel ........................................................................ » 235:04
Arvoden för granskning av ritningar .................. » 9,955:12
Övriga utgifter...................................... »_312:15
kronor 39,715:16
Statens
byggnads
byrä.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
Härtill komma kostnaderna för utarbetandet och mång -
faldigandet av förenämnda typritningar:
Arkitektarvode................................................................................... kronor 4,934: 50
Tryckningskostnader ........................................................................ » 5,665: —
Kopiering av ritningar för försäljning............................................ » 1,149: 84
Övriga utgifter ................................................................................ » 168:49
kronor 11,917: 83
Härifrån avgår det genom försäljning av typritningar hittills
influtna belopp ................................................................................. » 5,740:20
och utgör alltså kostnaden för byggnadsbyråns verksamhet under
tiden januari—oktober 1922..................................................... kronor 45,892: 79
Av för innevarande år anvisade belopp 55,000 kronor återstå således 9,107: 21
kronor, vilket belopp, såvitt nu kan bedömas, torde bliva tillräckligt för bestridande
av kostnaderna för byråns verksamhet under återstående del av året.
I proposition nr 228 till innevarande års riksdag förutsatte departementschefen
möjligheten av att för första halvåret 1923 ett något högre belopp än
hälften av det som för år 1922 ställts till förfogande, dock högst 25,000 kronor,
kunde bliva erforderligt.
Byggnadsbyrån har funnit, att för budgetåret 1923 — 1924 för bestridande
av kostnaderna för byråns verksamhet torde komma att erfordras
högst 50,000 kronor.
Vad angår ovan omförmälda belopp av 10,000 kronor, som ställts
till förfogande i samband med bemyndigande för byrån att låta utarbeta
vissa typritningar till egnahemsbyggnader, får jag hänvisa till 1922 års
bostadsproposition (nr 228 sid. 20 och 21).
I skrivelse den 18 november 1922 inkom byggnadsbyrån med
anhållan, att byrån måtte bemyndigas utarbeta typritningar till vissa
tvåfamiljshus och att i samband därmed ytterligare 10,000 kronor måtte
ställas till förfogande. Därvid anförde byggnadsbyrån bland annat följande:
Typritningar, om vilkas utarbetande bemyndigande lämnades den 4 april
1922, förelågo färdiga i en tryckt volym redan samma vår. Priset för denna volym
är 5 kronor. Enstaka ritningar tillhandahållas för ett pris av 2 kronor per styck.
Efter samråd med statens egnahemsinspektör har byrån låtit utföra kopior i s. k.
rokotryck av vissa ritningar, vilka till ett pris av 25 öre per styck tillhandahållas
egnahemsnämnderna.
Samlingsvolymen trycktes i en upplaga av 2,000 exemplar. Vid tiden för
avlåtande av byråns skrivelse hade härav försålts omkring 1,200 ex., varjämte
120 ex. till något reducerat pris inköpts av jordbruksdepartementet för att utlämnas
till egnahemsnämnderna. Efter avdrag av vissa exemplar, som gratis
ställts till förfogande för ämbetsverk, bibliotek, vissa tidningar m. fl., återstode
ungefär 500 ex., som beräknades komma att försäljas under år 1923. Av kopior
till enstaka hus hade försålts 1,660 ex.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62. 25
Nu berörda ritningar avsågo att tillgodose det mest trängande behovet av
ritningar till mindre egnahem. Emellertid förelåge utan tvivel ett starkt behov
av ritningar till något större tvåfamilj sims — lägenheter intill fyra rum och kök —
och hade stadsarkitekten Sigurd Westliolm, som lett arbetet med utarbetandet av
1922 års typritningar, nu framlagt en plan för utarbetande av ritningar jämväl
till sådana hus. Publiceringen syntes höra ske på samma sätt som år 1922, och
kostnaderna för det hela beräknades komma att uppgå till ungefär lika stort belopp
som för motsvarande arbete under nämnda år.
Genom beslut den 30 december 1922 ställde Kungl. Maj:t till byggnadsbyråns
förfogande det sökta beloppet, 10,000 kronor, att utgå av 1922
års reservationsanslag till statsbidrag, vilket beslut synes mig böra genom
omnämnande i detta protokoll bringas till riksdagens kännedom.
Med avseende å byggnadsbyråns organisation kan fortfarande konstateras,
att densamma är ändamålsenlig och fungerat på ett i allo tillfredsställande
sätt. Jag bar därför i denna del icke någon ändring att föreslå.
Vad angår kostnaderna för byråns verksamhet under budgetåret
1923 — 1924 kunde måhända synas, att den av mig föreslagna nedsättningen
av det belopp, som enligt byråns framställning skulle tillföras
statens bostadslånefond för år 1923, borde föranleda en minskning av
dessa kostnader, vilka byrån i anslutning till beräkningarna rörande
första halvåret 1923 uppskattat till högst 50,000 kronor. Emellertid
må erinras, att byrån har att taga befattning med en del ärenden
rörande statsunderstödda byggnadsföretag under lång tid, efter det
understöden beviljats. Antalet ärenden ökas sålunda, i samma mån som
det totala beloppet av de beviljade understöden växer. Härtill kommer,
att ett bifall till förslaget om extra statsbidrag måste medföra ett lika
omfattande som krävande arbete för byrån. Jag anser mig därför böra,
lika med byggnadsbyrån, beräkna kostnaderna för byråns verksamhet
under budgetåret 1923—1924 till högst 50,000 kronor.
Medel till förevarande ändamål hava, såsom nämnts, hittills utgått
av vederbörande anslag till statsbidrag. Någon ändring härutinnan
synes ej böra ifrågakomma, varför nu ifrågavarande belopp torde få
utgå ur det för år 1922 till statsbidrag anvisade reservationsanslaget å
1,500,000 kronor.
Med anledning av framställning från Kungl. Maj:t har riksdagen
för utförande genom ingenjörsvetenskapsakademien av vissa teknisktvetenskapliga
undersökningar på byggnadsområdet för vart och ett av
åren 1920, 1921 och 1922 samt för första halvåret 1923 anvisat särskilda
anslag å 50,000, -75,000, 85,000 samt 50,000 eller tillhopa 260,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 48 käft. (Nr 62.) m 23 4
Departements
chefen.
Teknisktvetenskapliga
undersökningar
på byggnadsområdet.
26
Kungl. Maj.is proposition nr 62.
Ingenjör 8“
vetenskapsakademien.
Byggnads
styrelsen.
Departements
chefen.
Akademien har i skrivelse den 8 september 1922 framlagt en plan
för fortsatta dylika undersökningar och anhållit, att för ändamålet ett
belopp av 75,000 kronor måtte ställas till förfogande för budgetåret
1923—1924.
över akademiens framställning har byggnadsstyrelsen den 28 september
1922 avgivit infordrat utlåtande och däri tillstyrkt bifall till
framställningen.
När frågan om anslag till omförmälda undersökningar för första halvåret
1923 behandlades i 1922 års bostadsproposition (nr 228, sid. 28), antyddes
möjligheten, att ytterligare medel utöver det för nämnda halvår ifrågasatta
anslaget på grund av den statsfinansiella situationen icke komme
att beviljas, varför det planerade arbetet syntes böra läggas så, att
slutgiltiga resultat kunde framgå redan av undersökningarna under
nämnda halvår. Då medlen sedermera av Kungl. Maj:t ställdes till
akademiens förfogande, lämnades också en föreskrift i sådan riktning.
Med fullt erkännande av den stora betydelse, dylika undersökningar
äga för bostadsfrågan, får jag dock erinra därom, att de uppenbarligen
främst åsyfta resultat på lång sikt, medan deras omedelbara betydelse
för den praktiska byggnadsverksamheten är jämförelsevis mindre. Fortsättandet
av dessa undersökningar synes mig därför under den nu rådande
statsfinansiella situationen kunna tills vidare anstå. Då det emellertid
enligt under hand inhämtade upplysningar vore av värde, att akademien
även efter den 1 juli 1923 kunde disponera medel för vissa avslutningsarbeten,
synes för sådant ändamål ett belopp av 10,000 kronor böra
ställas till förfogande. Beloppet torde i likhet med motsvarande understöd
för första hälften av år 1923 böra få utgå av tillgängliga statsbidragsmedel.
Under åberopande av vad i det föregående anförts, får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
Do) att för ökning av statens bostadslånefond må såsom
lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel disponeras för år
1923 ett belopp av 5,000,000 kronor;
2: o) att räntan för lån ur bostadslånefonden må för tiden
från och med den 1 januari 1923 tillsvidare utgå efter fyra
procent;
3:o) att av det på extra stat för 1922 under femte huvudtiteln
till statsbidrag åt kommuner med flera för uppförande av
vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte där
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
27
under omförda besparingar ett belopp av högst 3,000,000 kronor
må användas för beredande av extra statsbidrag i huvudsaklig
överensstämmelse med de av mig angivna grunderna; samt
4:o) att av nyssnämnda reservationsanslag och besparingar
ett belopp av 10,000 kronor må ställas till ingenjörsvetenskapsakademiens
förfogande för slutförande av vissa tekniskt-vetenskapliga
undersökningar på byggnadsområdet.
Statsrådet Linders, med vilken statsrådet Olsson instämmer, anför
följande:
»I fråga om extra bidrag åt vissa tidigare byggnadsföretagare kan
jag ej biträda föredragande departementschefens hemställan. De byggnadsföretagare
det här gäller ha redan fått sig tillerkänd statssubvention
just på den grund, att de skulle påtaga sig byggnadsrisken under högkonjunktur.
Ytterst vanskligt blir det att i varje särskilt fall tillmäta
nytt statsbidrag. För olika byggnadsföretagare under ett och samma
år ha kostnaderna växlat betydligt.
Skulle emellertid ytterligare statssubvention beredas dem, som förlorat
kapitalvärden genom konjunkturfall, så för detta med sig allvarliga
konsekvenser genom statens förpliktelser i andra fall såsom ifråga
om liknande bidrag till de egnahemsbyggare under samma tid, vilka
erhållit lån ur statens egnahemslånefond, samt ifråga om nedsättning av
de arrendeavgifter för publik jord, som bestämts under högkonjunkturen.
Endera av dessa frågor bör icke avgöras utan samtidigt ståndpunktstagande
till de andra.
Vid sådant förhållande kan jag icke tillstyrka föredragande departementschefens
hemställan i punkt 3:o).x>
Statsrådets övriga ledamöter instämma med föredragande departementschefen.
Vad föredragande departementschefen hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.