Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
1
Nr 61.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anledning av framställning
från Magnesitaktiebolaget Tarrekaise beträffande vissa av
bolaget arrenderade miner alfyndigheter å kronojord i Norrbottens
län; given Stockholms slott den 16 februari 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
C. E. Svensson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson, anför:
I proposition den 31 mars 1903, nr 89, gjorde Kungl. Maj:t
framställning till riksdagen i fråga om tillgodogörandet av vissa kronan
tillhöriga järnmalms- och magnesitinmutningar å kronojord inom Kvikkjokks
kapellförsamling av Norrbottens län. Kungl. Maj:t föreslog därBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 47 käft. (Nr 61.) 1
fortgående
riksdagsbeslut
m. m.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
vid riksdagen att medgiva, att de ifrågakomna fyndigheterna finge på
arrende upplåtas samt att för sådan upplåtelse skulle gälla vissa huvudgrunder.
Enligt dessa skulle arrendeperioden sönderfalla i två avdelningar,
undersökningsperioden och arbetsperioden. Den förra perioden
var avsedd för fyndigheternas fullständiga undersökning och för andra
förarbeten m. m. Den skulle utgöra en tid av fem år från och med
det år, varunder arrendeavtal mellan kronan och vederbörande arrendator
komme till stånd, och skulle arbetet under denna tid bedrivas i
den omfattning, att årligen på detsamma nedlades en summa av minst
8,000 kronor, därav minst 5,000 kronor i verkliga arbetskostnader.
Arbetsperioden skulle omfatta en tid av 45 år, räknat från undersökningsperiodens
utgång eller, där arrendatorn skulle vara i tillfälle att
tidigare övergå till effektivt arbete, från den 1 januari året efter det,
då arrendatorn hos länsstyrelsen gjort skriftlig anmälan i sådant
avseende.
Sedan riksdagen uti skrivelse den 22 maj 1903, nr 151, anmält,
att riksdagen med viss ändring, som ej avsåg nyss angivna bestämmelser,
bifallit Kungl. Maj:ts berörda framställning, godkände Kungl.
ÄIaj:t den 5 juni 1903 riksdagens beslut, i vad detsamma skilde sig
från Kungl. Maj:ts förslag.
Den 26 mars 1904 godkände Kungl. Maj:t förslag till kontrakt
mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Magnesitaktiebolaget
Tarrekaise, å andra sidan, om upplåtande på arrende till detta bolag
av dels följande fyra järnmalmsinmutningar å Tarrekaise inom Kvikkjokks
kapellförsamling'', nämligen nr 2931 Jägaren, 2932 Bruden, 2937
Haren och 2939 Orren, dels de inom de för fyndigheterna nr 2937 Haren
och 2939 Orren anvisade utmål belägna magnesitinmutningar, dels ock
magnesitinmutningarna Paturkårso nr 1 och 5 samt Hildo.
På därom av omförmälda bolag i mars 1908 gjord ansökning
medgav Kungl. Maj:t, med riksdagen, den 12 juni 1908,
att den kostnad, bolaget under år 1903 nedlagt på arbete för de
sålunda arrenderade fyndigheternas fullständiga undersökning och för
andra förarbeten m. m., finge räknas bolaget till godo såsom för nämnda
ändamål nedlagd under år 1908 och bolaget således anses hava fullgjort
de arbeten, som enligt berörda kontrakt ålegat detsamma under
den där omförmälda försökstiden; samt
att med den i kontraktet omförmälda arbetsperiodens inträdande
finge anstå till ingången av år 1914 eller, där arrendatorn skulle vara
i tillfälle att tidigare övergå till effektivt arbete, till början av året näst
efter det, då arrendatorn hos länsstyrelsen i Norrbottens län därom
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
gjort skriftlig anmälan, under iakttagande av att från den tid av 45
år, som arbetsperioden enligt kontraktet omfattade, skulle avräknas den
tid, som kunde komma att förflyta från 1908 års utgång till det år,
varunder arbetsperioden toge sin början.
I överensstämmelse härmed träffades tilläggsavtal med bolaget
den 22 september 1908.
Sedermera bär bolaget av Kungl. Maj:t efter framställning till
1913 års riksdag på enahanda sätt medgivits ytterligare fem års uppskov
med inträdandet av omförmälda arbetsperiod, i anledning varav
nytt tilläggsavtal träffats med bolaget den 6 augusti 1913.
Slutligen har riksdagen i skrivelse den 7 juni 1918, nr 323, anmält,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition den 22
mars samma år, nr 196, gjorda framställning, medgivit, att tiden för
inträdande av den i kontraktet omförmälda arbetsperioden Ange, utöver
vad i sådant avseende medgivits enligt tilläggsavtal den 22 september
1908 och den 6 augusti 1913, utsträckas till ingången av år 1924 eller,
där bolaget kunde vara i tillfälle att tidigare övergå till effektivt arbete,
till början av året näst efter det, då bolaget hos länsstyrelsen i Norrbottens
län därom gjort skriftlig anmälan, med iakttagande att från den
tid, som arbetsperioden enligt kontraktet och tilläggsavtalen omfattade,
skulle avräknas den tid, som komme att förflyta från 1918 års utgång
till det år, varunder arbetsperioden toge sin början.
Tilläggsavtal i överensstämmelse härmed har med bolaget träffats
den 10 juli 1918.
Uti en den 13 november 1922 dagtecknad, av kommerskollegium
med utlåtande den 29 i samma månad överlämnad skrift har nu bolaget
anhållit om ytterligare anstånd med arbetsperiodens inträdande. I
berörda skrift anför bolaget bland annat följande:
Framställning
från
Magnesia
aktiebolaget
Tarrekaise.
»I sin första underdåniga framställning om vilostånd i mars 1908 omförmälde
bolaget, hurusom bolaget med anledning av förslaget om inlandsbanans snara byggande
omlagt sin ursprungliga plan att lägga fabriken vid norsk hamn och att dit frakta
råvaran för vidare förädling och export och i stället beslutat att bygga fabriker
vid Tarrekaise och taga inlandsbanan till utfartsväg för dess produkter samt på
densamma införa stenkol m. m. De fördelar, som en sådan förändrad anordning
vore ägnad att medföra icke blott för bolaget utan även för svenska staten, belystes
utförligt i bolagets hemställan. Bolagets framställning utmynnade i en begäran,
att arbetsperioden skulle inträda först ett år efter det inlandsbanan å sträckan
mellan Gällivarebanan och Lilla Lule älv blivit öppnad för trafik.
Länsstyrelsen i Norrbottens län fann i sitt i ärendet avgivna yttrande den
9 april 1908 de av bolaget till stöd för ansökningen anförda skälen synnerligen
vägande och värda allt beaktande. Det skulle enligt länsstyrelsens åsikt vara av
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
allra största betydelse, om en fabrik anlades vid Tarrekaise. Då stora svårigheter
skulle möta för bolaget att, innan några trafikleder hunnit anordnas, kunna övergå
till definitiv gruvbrytning, syntes det länsstyrelsen, att Eders Kungl. Maj:t och
kronan borde lämna bolaget anstånd att ordna dessa förhållanden. Länsstyrelsen
hölle emellertid före, att anståndet borde inskränkas till 1914 års början. Skulle
icke inom den föreslagna tiden klarhet kunna vinnas, funnes möjlighet för bolaget
att erhålla ytterligare anstånd.
Till vad länsstyrelsen sålunda anfört anslöto sig kammarkollegium och kommerskollegium
i gemensamt utlåtande den 11 april 1908. Då frågan var före vid
1908 års riksdag, föreslog statsutskottet en begränsning av tiden till 5 år och uttalade
därvid i sitt betänkande, nr 145, att, om icke inom den föreslagna tiden
klarhet kunnat vinnas, möjlighet funnes för bolaget att kunna erhålla ytterligare
uppskov. Riksdagen beviljade bolagets hemställan i enlighet med statsutskottets
förslag och gjorde därmed utskottets uttalande till sitt. Eders Kungl. Maj:t godtog
därefter riksdagens beslut. Sedermera beviljades genom förenämnda beslut den 18
juni 1913 förnyat anstånd till början av år 1919.
I underdånig skrivelse den 31 december 1917 anhöll bolaget ytterligare om
uppskov till början av 1924, därvid bolaget till stöd för sin framställning anförde
följande. Då någon trafikled, som möjliggjorde definitiv gruvbrytning vid Tarrekaise,
fortfarande icke hunnit anordnas, vore bolaget försatt i nödvändighet att
hemställa om ytterligare anstånd med arbetsperiodens inträdande för en tid av 5
är. Bolaget hyste emellertid den förhoppningen, att transportförhållandena skulle
hinna ordnas i sfi god tid, att gruvbrytningen kunde taga sin början redan före
5-årsperiodens slut. I denna förhoppning hade bolaget nedlagt ett energiskt arbete
på att alla nödiga förarbeten skulle vara undangjorda till den tidpunkt, då en definitiv
gruvbrytning med fördel kunde igångsättas. För utnyttjande av dåvarande
goda konjunkturer och tillgodoseendet av det alltmer stegrade behovet av magnesit
vore det också av största intresse för bolaget att snarast börja med arbetet. Icke
mindre viktigt vore detta ur synpunkten, att först härigenom möjliggjordes för
bolaget att få sina i gruvföretaget nedlagda betydande kapital räntebärande. Betydelsen
av bolagets förundersökningar och arbeten på fyndigheternas tillrättaläggande
för gruvdrift framträdde tydligt år 1916. Nämnda år var det fara värt, att
den svenska industrien skulle ställas utan magnesit, då de fordringar, som hade
uppställts för erhållande utifrån av erforderlig mängd magnesit, vore synnerligen
betungande och svåra att tillmötesgå. Bolaget trädde då emellan och ställde till
industriens förfogande behövliga kvantiteter magnesit från Tarrekaise, varigenom
den svenska industrien i detta avseende frigjordes från utlandets beroende. Brytningen
år 1916 fick emellertid karaktär av enbart försöksbrytning. De enorma
transportkostnaderna omöjliggjorde en av bolaget tänkt övergång till ordnad gruvdrift.
Först i och med ordnande av trafikförhållandena kunde en sådan igångsättas.
I anledning av vad sålunda anförts hemställde bolaget i underdånighet, att anståndet
med arbetsperiodens inträdande måtte utsträckas till början av år 1924 eller,
därest bolaget skulle vara i tillfälle att tidigare övergå till effektivt arbete, till
början av året efter det. då bolaget hos länsstyrelsen i Norrbottens län därom gjort
skriftlig anmälan. Genom ovanberörda nådiga brev den 14 juni 1918 blev denna
framställning av Eders Kungl. Maj:t bifallen.
De [under för igångsättandet av definitiv gruvbrytning, som vid ovan om -
Kungl. Maj ds proposit ion Nr 61.
förmälda tillfällen tvingat bolaget att hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning
om uppskov med arbetsperiodens inträdande, föreligga alltjämt. Bolaget, som emellertid
icke uppgivit hoppet att kunna förlägga sina fabriker inom landet, ser sig på
grund härav nödsakat att i underdånighet anhålla, att anståndet med arbetsperiodens
inträdande måtte utsträckas till början av år 1929 eller, därest bolaget skulle vara
i tillfälle att tidigare övergå till effektivt arbete, till början av året efter det, då
bolaget hos länsstyrelsen i Norrbottens län därom gjort skriftlig anmälan.»
Med sitt ovannämnda utlåtande har kommerskollegium överlämnat Yttranden
yttranden i ärendet från bergmästaren i norra distriktet och länsstyrelsen ^<!nÄe^ndl''9
i Norrbottens län, varjämte kammarkollegium den 30 december 1922 på
grund av remiss utlåtit sig i saken.
Samtliga myndigheter hava tillstyrkt bolagets ansökning.
Av enahanda skäl, som föranlett beviljandet av de bolaget tidigare Vepartementsmeddelade
anstånden med arbetsperiodens inträdande, finner även jag chefenmig
böra biträda bolagets framställning. Jag hemställer därför, att
Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,
att tiden för inträdande av den arbetsperiod, som omförmäles i
kontrakt mellan kronan och Magnesitaktiebolaget Tarrekaise den 26
mars 1904, må, utöver vad i sådant avseende medgivits enligt tilläggsavtal
den 22 september 1908, den 6 augusti 1913 och den 10 juli 1918,
utsträckas till ingången av år 1929 eller, där bolaget kan vara i tillfälle
att tidigare övergå till effektivt arbete, till början av året näst efter det,
då bolaget hos länsstyrelsen i Norrbottens län därom gjort skriftlig
anmälan, med iakttagande att från den tid, som arbetsperioden enligt
kontraktet och tilläggsavtalen omfattar, skall avräknas den tid, som kan
komma att förflyta från innevarande års utgång till det år, varunder
arbetsperioden tager sin början.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Olof Edström.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. il höft. (Nr 61.)
2