Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

Nr 54.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående utsträckning i särskilda fall av den i § 43 mom. 5
i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande
varor föreskrivna tidsfristen av två år för utförsel eller uppläggning
på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods; given
Stockholms slott den 9 februari 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
antaga härvid fogade förslag till förordning angående utsträckning i
särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911
(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen av
två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

Förslag

till

förordning angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i förordningen
den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna
tidsfristen av två är för utförsel eller uppläggning på restitutions

upplag av tullrestitutionsgods.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av stadgandet i § 13 mom.
5 andra stycket i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande
varor, sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelse
den 11 juni 1915 (nr 252), rätt till tullrestitution eller befrielse från tullavgift,
vilken medgivits jämlikt samma mom. första stycket, må, på därom
hos Konungen gjord ansökning, för tiden intill utgången av år 1923
åtnjutas i avseende å utländsk, efter utgången av år 1918 till förtullning
angiven råvara, även om den exportvara, i vilken den ingår, icke inom
två år efter råvarans angivning till förtullning utförts ur riket eller intagits
å restitutionsupplag.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1923.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 februari 1923.

Närvarande:

Statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför:

Jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, sådant detta författningsrum
lyder enligt kungörelse den 11 juni 1915 (nr 252), äger Kungl.
Maj:t att, för särskilt fall eller för viss tid, åt näringsidkare, som vill
införa utländsk tullpliktig vara för att, med eller utan tillsats av inhemskt
eller icke tullpliktigt utländskt råämne, använda densamma till
framställning av exportvara, medgiva rätt att vid utförsel av sålunda
framställd vara eller vid dess uppläggning å restitutionsupplag återbekomma
erlagd tullavgift för den utländska tullpliktiga råvaran eller, ifall
tullavgiften, efter vad i nämnda författningsrum sägs, ännu icke erlagts,
njuta befrielse från dess gäldande. I andra stycket av samma mom. 5
bestämmes vidare, bland annat, att ifrågavarande rätt skall anses förfallen
med avseende å utländsk råvara, som ingår i exportvara, vilken
icke inom två år efter råvarans angivning till förtullning utförts ur riket
eller intagits å restitutionsupplag.

På förslag av Kungl. Maj:t antog 1922 års riksdag förordning (se
Svensk författningssamling nr 156), enligt vilken Kungl. Maj:t ägde medgiva,
att, utan hinder av den i nyssnämnda mom. 5 meddelade preskriptionsbestämmelsen,
rätt till tullrestitution eller befrielse från tullavgift,
vilken medgivits jämlikt första stycket i samma mom., finge för tiden
intill utgången av år 1922 åtnjutas i avseende å utländsk, efter utgången
av år 1918 till förtullning angiven råvara.

I skrivelse den 22 december 1922 hava nu kommerskollegium och
generaltullstyrelsen gemensamt väckt förslag om ytterligare utsträckning
av berörda i § 13 mom. 5 i tulltaxeförordningen föreskrivna tidsfrist.
Efter att hava erinrat om den proposition till 1922 års riksdag, som
låg till grund för nyssnämnda författning, anföra ämbetsverken:

»De svårigheter för landets på exportmarknaden arbetande förädlingsindustrier,
vilka motiverade Eders Kungl. Maj:ts och riksdagens berörda beslut angående
förlängning av giltighetstiden för restitutionsrätt enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen,
föreligga alltjämt. En ytterligare utsträckning med ett år av ifrågavarande
tidsfrist är därför, enligt vad kommerskollegium från vissa industriföretag
inhämtat, önsklig.

8

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

I sammanhang med sådan förlängning synes jämväl restitutionsrätten uttryckligen
böra angivas omfatta ej blott råvara’ utan råvara och halvfabrikat. Att
exempelvis beteckna en i en pump inmonterad motor såsom råvara, synes nämligen
något oegentligt.»

I fråga om de skäl, som tidigare åberopats för en utsträckning
av den i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen stadgade tvåårsfristen för
utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods,
tillåter jag mig att hänvisa till det utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 14 mars 1922, som var fogat vid fjolårets proposition,
nr 222, i ämnet. De ekonomiska förhållandena hava ännu icke
undergått sådan ändring, att dessa skäl förlorat sin giltighet. Jag har
därför funnit mig böra tillstyrka meddelande av bestämmelse om rätt
för Kungl. Maj:t att jämväl för tid intill utgången av år 1923 medgiva
utsträckning av ifrågavarande tvåårsfrist.

Beträffande förslaget att i den blivande författningen i ämnet uttryckligen
likställa halvfabrikat med råvara vill jag framhålla, att § 13
mom. 5 tulltaxeförordningen visserligen endast nämner råvara men att
där intagna bestämmelser likväl icke ansetts utgöra hinder för att i
särskilda fall medgiva tullrestitution jämväl i avseende å utländsk tullpliktig
vara, som i strängare bemärkelse varit att hänföra till halvfabrikat.
Med hänsyn härtill finner jag ej anledning att föreslå annan lydelse av
den nu ifrågasatta provisoriska författningen än som givits motsvarande,
av 1922 års riksdag antagna förordning.

Den nya författningen torde böra träda i kraft snarast möjligt,
förslagsvis den 1 april 1923.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett inom
finansdepartementet utarbetat förslag till förordning angående utsträckning
i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni
1911 (nr SO) med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen
av två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods,
hemställer departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skall proposition av den lydelse, bil. litt.
vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1923.