Kungl. Maj:ts Proposition Nr 40.
19
Nr 49.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd
å allmänna indragning sstaten till änkan H. H. Bohman,
född Holmqvist; given Stockholm slott den 9 februari
1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 februari 1923.
Närvarande:
Statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
Med bifall till av Kungl. Maj:t i proposition nr 34 till 1920 års
riksdag framställt förslag beslöt riksdagen medgiva understöd åt efterlevande
till vissa vid kanonbåten Gunhilds minsprängning den 24 sep
263
23
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr åt).
tember 1918 omkomna personer (riksdagens skrivelse nr 126), och tillerkändes
därvid avlidne korpralen Karl Louis Bohmans fader Carl
August Bohman från och med den 1 oktober 1918 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten ett årligt understöd av 300
kronor.
Sedan bemälde Carl August Bohman den 22 februari 1921 avlidit
har dennes änka Hilda Henriette Bohman, född Holmqvist, i en till
Kungl. Maj:t ställd skrift anhållit att komma i åtnjutande av det understöd,
som sålunda tillkommit hennes man.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att korpralen Bohman var
son till Carl August Bohman och dennes år 1891 avlidna maka i första
giftet; att korpralen Bohman alltsedan två års ålder helt uppfostrats av
sökanden, vilken år 1895 ingått äktenskap med Carl August Bohman;
att sökanden i likhet med den sistnämnde varit väsentligen beroende
av Jörsörjningsbidrag från korpralen Bohman; samt att sökanden, som
är född den 23 februari 1873, har svag ekonomisk ställning och på
giund av sjukdom är urstandsatt att själv bereda sig livsuppehälle.
Uti avgivet utlåtande i ärendet den 6 april 1922 har riks/or säkring sanstalten
anfört, att, såsom framginge av förenämnda proposition, hade
statskontoret i avgivna utlåtanden inkommit med förslag å de personer,
vilka kunde anses böra ifrågakomma till understöd, samt i fråga om
det belopp, med vilket understödet i varje särskilt fall kunde tänkas utgå.
Beträffande en av änkan Emma Kristina Sjölander, farmoder till vid
berörda minsprängning omkomne 2:a klass sjömannen Johan Martin
Sjölander, gjord framställning om understöd både statskontoret därvid
fiamhållit, att änkan Sjölander syntes befinna sig i synnerligen ömmande
ekonomiska omständigheter samt varit i mors ställe för den
omkomne, alltsedan han vid tre års ålder förlorat sin fader och modern
då ingått nytt giftermål. På grund härav hade statskontoret ifrågasatt,
huruvida icke något understöd skulle kunna utgå till änkan Sjölander,
samt att understödsbeloppet i sådant fall förslagsvis skulle bestämmas
till hälften av det understöd, som föreslagits att utgå till de efterlevande
efter övriga vid flottan fast anställda bland de omkomna, eller
till 150 kronor.
Vid ärendets föredragning hade vederbörande departementschef
framhållit, bland annat, att han med hänsyn till de särskilda förhållanden,
under vilka ifrågavarande olyckshändelse inträffat, funne det
angeläget, att ersättning i så stor omfattning, som kunde anses skäligt,
21
Kung!. Mqj.is Proposition Nr 49.
bereddes efterlevande till de därvid omkomna, vadan departementschefen
ansett sig böra förorda, att understöd utginge å allmänna indiagningsstaten
till bland andra förenämnda änkan Sjölander med det belopp,
som av statskontoret sålunda angivits. Det av Kungl. Maj:t i enlighet
härmed framställda förslag hade bifallits av riksdagen. _ ...
Med hänsyn till de principer, som kommit till tillämpning i det
ovan anförda fallet, och i betraktande av vad i föreliggande ärende
förekommit, ansåge riksförsäkringsanstalten med billighet och rättvisa
överensstämmande, att änkan Bohman tillerkändes något understöd.
Beträffande understödets storlek syntes det riksförsäkringsanstalten
skäligt, att detta bestämdes till samma belopp som det, vilket tillerkänts
änkan Sjölander, eller till 150 kronor för år räknat att, så länge sökanden
levde ogift, utgå å allmänna indragningsstaten från och med
den första i månaden näst efter den, under vilken sökandens man avlidit,
eller från och med den 1 mars 1921.
Statskontoret har i utlåtande den 18 april 1922 anfört, att då liknande
skäl, som föranlett 1920 års riksdag att på framställning av
Kungl. Maj:t lämna åt änkan Sjölander ett understöd 150 kronor
årligen, torde, enligt vad av handlingarna syntes framgå, förefinnas
jämväl i detta fall, statskontoret finge biträda riksförsäkringsanstaltens
i ärendet gjorda hemställan.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att änkan Hilda Henriette Bohman, född Holmqvist, må från och
med den 1 mars 1921, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
150 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj :t Konungen lämna
bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
W. G. O. Montgomery.
Bihang till riksdagens ''protokoll 1923. 1 saml. 38 käft. (Nr 46—49.) 2C3 23 4