Kungl. Maj.ts proposition nr 36.
1
Nr 36.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
underhåll av särskild polis för uppdagande av olovlig
införsel av spritdrycker in. in.; given Stockholms slott
den 26 januari 1923.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Herm. Lindqvist.
Utdrag av protokollet över social ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
januari 1923.
Närvarande:
Statsråden Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Örne.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, anför efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.
Maj:t under femte huvudtiteln, punkten 123, på min hemställan föreslagit
riksdagen att i avvaktan på den proposition, som kunde komma att avBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 31 höft. (Nr 36.) 157 28 1
2
Kungl. Maj.is proposition nr 36.
Kommittén.
låtas i ämnet, till underhåll av särskild polis för uppdagande av olovlig
införsel av spritdrycker m. m. för budgetåret 1923—1924 beräkna ett
extra anslag av 125,000 kronor.
Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna fråga.
Vid ett inför överståthållaren den 20 september 1922 hållet sammanträde
med representanter för överståthållarämbetet, länsstyrelsen i
Stockholms län, generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, Stockholms stadsfullmäktige,
Stockholms städs nykterhetsnämnd och aktiebolaget Stockholmssystemet
avhandlades frågan om vidtagande av mera verksamma
åtgärder för bekämpande av spritsmugglingen och den därav följande
olagliga spritförsäljningen i huvudstaden och dess omnejd samt tillsattes
eu kommitté, bestående av polismästaren i Stockholm, landssekreteraren
i Stockholms län samt kustbevakningsinspektören, för utarbetande av
förslag i ämnet. Denna kommitté avgav sedermera den 25 oktober 1922
utlåtande med förslag i ämnet och anförde därvid i huvudsak följande:
Det kommittén lämnade uppdraget hade föranletts av den på senare tid
gjorda erfarenheten, att spritsmugglingen till huvudstaden och dess omnejd fått
en oroväckande omfattning och att samtidigt en betydande ökning av fylleriförseelserna
i huvudstaden kunnat konstateras, vilken företeelse otvivelaktigt stode
i närmaste sammanhang med spritsmugglingen.
Beträffande fylleriet förelåge statistiska uppgifter rörande antalet av polisen
i Stockholm för fylleri till åtal anmälda personer, utvisande att detta antal utgjort
under 1922 års första kvartal 1,281, under andra kvartalet 1,845 och under tredje
kvartalet 2,214. Motsvarande tal för de tre första kvartalen 1921 vore respektive
1,411, 1,664 och 1,766.
Yad smugglingen anginge funnes icke några statistiska uppgifter, som kunde
läggas till grund för beräkning av vare sig dess nuvarande omfattning eller den
antagliga ökningen under den senare tiden, utan hade man i dessa hänseenden
att bygga sitt omdöme huvudsakligen på den allmänna erfarenheten, vilken uppenbart
gåve vid handen, att det endast vore en mindre del av smugglingen, som
komme till myndigheternas kännedom. På grund av myndigheternas särskilda
erfarenheter syntes det dock vara möjligt att erhålla vissa utgångspunkter för bedömandet
och även i någon mån draga mera bestämda slutsatser.
Det hade sålunda visat sig, att en stor del av fylleriförseelserna i Stockholm
orsakats genom förtäring av insmugglade spritvaror. Beträffande de under
tredje kvartalet 1922 anmälda förseelserna, vilkas antal utgjort 2,214, hade enligt
de anhållnas egna uppgifter i 937 fall berusningsmedlet varit sådan sprit. Av
de anhållna hade 436 vägrat lämna uppgift om berusningsmedlet, vilket emellertid
uppenbarligen kunde misstänkas hava varit av samma slag även i flertalet av
dessa fall. Därjämte syntes det sannolikt, att i många fall, då lagligen åtkommen
sprit uppgivits såsom berusningsmedel, detta i själva verket varit insmugglad
sprit. Det vore på grund härav uppenbart, att försäljningen av insmugglad
sprit fått mycket stor utbredning i huvudstaden.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
Det vore vidare tydligt, att smugglingen för att vara lönande måste i stor
omfattning undgå upptäckt, och det kunde därför antagas, att de partier, som toges
i beslag, utgjorde endast en mindre del av den sprit, som olovligen infördes.
Under det sista året både dock ganska ansenliga mängder tagits i beslag. Från
Stockholm, Södertälje och Norrtälje systembolags kontrollområden hade till Aktiebolaget
Yin- & Spritcentralen under tiden V9 1921—3% 1922 överlämnats omkring
90,000 liter stark sprit, som beslagtagits dels av tullverket, dels av polisen. Antalet
vid rådhusrätterna i samma städer under år 1922 anhängiggjorda åtal för
olovlig införsel av spritvaror eller försök därtill torde hava uppgått till omkring 600.
Det vore därför uppenbart, att de åtgärder, som hittills vidtagits mot smugglingen
och den därav följande olaga försäljningen, varit alldeles otillräckliga, och,
då det nuvarande tillståndet tydligen icke borde få fortfara, hade kommittén ansett,
mera verksamma åtgärder böra vidtagas i den ena eller andra riktningen.
En del av kommittén närmare angivna åtgärder, bland annat lättnader i de
från kristiden kvarstående restriktionerna beträffande åtkomsten av sprit, vore
ägnade att underminera den grund, varpå spritsmugglingen ytterst vilade, men
kunde icke på en gång utan endast successivt omsättas i verklighet. Redan nu
måste emellertid samhället vara betänkt på att vidtaga direkta åtgärder i syfte
att i möjligaste mån stävja spritsmugglingen, som för närvarande visade. tendenser
att allt fort utvidga sig. Yad man därvidlag hade att närmast taga i betraktande
vore, att spritsmugglingen är för dem, som utöva densamma, en näring,
och att ingen bryr sig om att utöva en näring, om den icke är lukrativ. Därför
borde man se till att den bleve så litet inbringande som möjligt.
De åtgärder, som hittills givit de bästa resultaten vid smugglingens bekämpande,
hade varit sådana, som haft till syfte att taga större partier sprit i beslag
och anställa därmed sammanhängande åtal. Det syntes framför allt vara av vikt,
att denna verksamhet fullföljdes och utvecklades. Det vore härvid fråga om beslag
av sprit såväl i skärgården som inne å fastlandet och ej blott under pågående
smuggling eller av partier, som lagts i förråd i avvaktan på tillfälle till fortsatt
insmuggling, utan även sedan insmugglingen blivit slutförd, alltså både åtgärder
direkt mot smugglingen och ingripande mot försäljningen på ett tidigare
stadium efter det smugglingen fullbordats. Denna verksamhet folie sålunda både
under tullverkets och polisens område, men den hade i sin helhet ett sådant inbördes
sammanhang, att en intim samverkan mellan de olika förvaltningsgrenarna
här vore nödvändig. Behovet av sådant samarbete förekomme emellertid icke
endast beträffande själva spaningsarbete!, som ofta i samma ärende måste äga
rum å skilda orter, med utnyttjande av å den ena eller andra platsen tillgänglig
lokal- och personkännedom, utan även och kanske i än högre grad därutinnan,
att spaningen ofta måste, sedan ett spritparti blivit uppdagat, följas av eu omfattande
undersökning för anskaffande av erforderligt bevismaterial. Det hade till
följd härav, bland annat, blivit allt mera vanligt, att tullpersonal, som verkställt
beslag, anlitade polisen i Stockholm för åstadkommande av den för beslagets
fastställande nödvändiga undersökningen och utredningen av målet.
Det arbete, varom här i allmänna drag givits antydningar, vore alltså ett
kombinerat tull- och detektivarbete, som omspände både skärgården, fastlandet
inom länet och Stockholms stad. I sammanhang med frågan om ett utvecklande
av denna verksamhet hade kommittén haft under särskilt övervägande, huruvida
eu mera omfattande bevakning av trafikleder både till lands och sjöss omkring
Stockholm skulle kunna anordnas i syfte att söka på ett effektivt sätt avstänga
4
Kungl Maj:ts proposition nr 36.
staden från tillförsel av insmugglad sprit. Det kunde naturligtvis icke ifrågakomma
att för ändamålet söka anordna fullständig kontroll över all tillförsel till
staden, vartill skulle erfordras en alltför omfattande och kostsam organisation,
som redan av denna anledning vore otänkbar, men även en anordning med mer
eller mindre rörlig bevakningspersonal för kontroll över sådan tillförsel å vägar
och farleder, som syntes misstänkt, skulle kräva så stora kostnader, att tanken
härpå för närvarande måste övergivas.
Yad som närmast borde vara föremål för uppmärksamhet hade kommittén
ansett vara frågan om ett mera utvecklat samarbete mellan tullverket och polisen.
I detta hänseende skulle det otvivelaktigt medföra vissa fördelar, att den polispersonal,
som skulle därtill särskilt användas, bleve anställd hos tullverket, som
ju närmast hade smugglingens bekämpande till uppgift. Denna personal skulle
då naturligtvis hava både Stockholms stad och län till verksamhetsområde och
där äga polismans befogenhet. Genom en sådan anordning borde kunna åstadkommas
en ändamålsenlig koncentration och enhetlig ledning av hela den ifrågavarande
verksamheten, men för vinnande av detta syfte bleve det då också erforderligt,
att den polispersonal, som organisationen skulle omfatta, ställdes under
en särskild tjänsteman vid tullverket, vilken borde hava till åliggande att leda
såväl spaningstjänsten som förekommande undersökningar och utredningar. Dessa
olika grenar av verksamheten stode nämligen i sådant inbördes sammanhang, att
inseendet över det hela icke utan skada för resultatet kunde fördelas mellan
skilda förvaltningar utan borde förenas i en hand, som därigenom kunde utöva en
kraftigare ledning. Därest ledningen skulle läggas hos tullverket, syntes det nödvändigt,
att en särskild åklagarbefattning inrättades för ifrågavarande ändamål,
och det syntes jämväl bliva behövligt att anskaffa särskilda lokaler såväl för
åklagarens och polispersonalens behov som för förvaring av anhållna personer.
I frågans nuvarande läge hade det emellertid synts kommittén vara lämpligare
att söka åstadkomma en lösning, som mera anslöte sig till det hittills praktiserade
samarbetet, och först efter ytterligare erfarenheter genomföra en organisation
av nämnda eller liknande slag.
Inseendet över undersöknings- och utredningsarbetet utövades för närvarande
närmast av tredje polisintendenten i Stockholm. Den polispersonal, som användes
i särskild spaningstjänst av ifrågavarande slag i samarbete med tullpersonalen,
stode jämväl i övrigt under tredje polisintendentens befäl och vore anställd vid
kriminalavdelningen i Stockholm. Den utgjordes av fyra man, av vilka två vore
extra polismän och avlönades med särskilda medel, som icke vore upptagna i
polisverkets utgiftsstat. De båda övriga vore ordinarie kriminalkonstaplar vid
Stockholms poliskår. De erforderliga kostnaderna för resor och andra nödiga utgifter
i tjänsten bestredes jämväl av särskilda medel, som stode till polismästarens
förfogande.
Nämnda personal vore uppenbarligen alldeles otillräcklig, och eu betydligt
större styrka syntes vara behövlig. Efter närmare övervägande hade kommittén
emellertid, bland annat med hänsyn till svårigheten att för den säregna tjänstgöring,
varom här vore fråga, anskaffa kvalificerade personer, ansett sig icke för
närvarande böra föreslå en större tillökning än att personalen i sin helhet skulle
utgöras av 9 man, av vilka en skulle vara förman och hava till åliggande att
under tredje polisintendenten utöva den närmaste ledningen av arbetet. Genom
anställande av en sådan förman skulle det bliva möjligt att låta denna personal
under tredje polisintendentens inseende ombesörja även det vanligen förekom
-
5
Kung1. Maj .in proposition in Hd.
mande utredningsarbetet, och den komme därigenom att erhålla en fristående ställ
ning i förhållande till kriminalavdelningen i övrigt. Den skulle då kunna anses
utgöra en särskild tiillpolisavdclning vid Stockholms polisverk och visserligen lyda
under tredje polisintendenten, men hava till åliggande att lämna tullverket allt
biträde, som betingades av tjänstgöringens ändamål, liksom den givetvis också
vid behov syntes kunna erhålla förstärkning av personal vid tullverket. För samarbetets
befrämjande vore det önskligt, att dessa polismän jämväl erliölle samma
befogenhet som tullpersonal att verkställa undersökning å fartyg. I sin egenskap
av polismän kunde de nämligen icke vara berättigade att företaga sådan undersökning
i andra fall än då skäl funnes för anställande av husundersökning i vanlig
bemärkelse, vilken befogenhet icke alltid vore tillräcklig för det ifrågavarande
ändamålet. Vidare borde samma personal erhålla polisbefogenhet under tjänstgöring
inom Stockholms läns område, naturligtvis då också med åliggande för
dem att vid förekommande behov biträda vederbörande polismyndigheter inom
länet vid förrättningar av ifrågavarande slag.
Vad kostnaderna anginge torde det obestridligen i övervägande grad vara
en statens angelägenhet att upprätthålla den verksamhet, som här avsåges. Det
tillkomme tullverket att bestrida både bevakning och spaningstjänst till förebyggande
och beivrande av olovlig införsel, och den polistjänst i vanlig bemärkelse,
som ifrågavarande personal skulle hava till uppgift, komme att omfatta en stor
del av Stockholms län. Men personalen skulle jämväl i avsevärd omfattning hava
att fullgöra sådan polistjänst för beivrande av olovlig spritförsäljning inom Stockholms
stads område m. m., som under alla förhållanden måste åligga stadens
polis. Härjämte borde framhållas den fördel, staden kunde vinna med avseende
på den allmänna ordningens befrämjande genom smugglingens bekämpande i dess
helhet. Det hade på grund av dessa förhållanden synts kommittén vara lämpligt,
att kostnaderna bestredes av statsverket, men med bidrag från Stockholms stad,
och syntes detta bidrag skäligen böra beräknas motsvara en tredjedel av hela
kostnaden. Härvid förutsatte kommittén, att icke någon del skulle såsom för närvarande
bestridas av medel å polisverkets ordinarie avlöningsstat.
Tillsvidare borde erforderliga medel för ändamålet ställas till överståthållarämbetots
förfogande för eu tid av ett år. Avlöningen till personalen borde utgå
efter samma grunder, som gällde för kriminalavdelningen i Stockholm, sålunda
att förmannen skulle vara likställd med kriminalöverkonstapel och de övriga med
kriminalkonstaplar. Någon specificerad avlöningsstat borde dock icke fastställas,
utan det vore för ändamålets befrämjande mera praktiskt och lämpligt, att medlens
användande finge anpassas efter omständigheterna. Det syntes sålunda icke
böra finnas något hinder för att vid ifrågavarande polisavdelning anställa en eller
annan pensionerad detektiv, som kunde erhållas för mindre kostnad, varigenom
eventuellt en ökning av personalen skulle kunna åstadkommas. Vidare borde naturligtvis
en viss frihet få vara rådande i fråga om personalens användande, så att,
om det icke alltid skulle finnas tillräcklig sysselsättning för hela personalen i det
vanliga arbetet, avdelningen tillhörande polismän skulle kunna beordras till annan
för samma ändamål nyttig tjänstgöring såsom t. ex. tillsyn över langarna, vartill
denna personal komme att äga särskilda förutsättningar.
Jämte medel till personalens avlöning erfordrades emellertid anslag till resekostnader
och övriga utgifter i tjänsten.
Utgifterna för personalens avlöning skulle efter angivna grunder och med
beräkning av nu utgående dyrtidstillägg uppgå för år räknat till kronor 47,640: 60,
Överståt
hållarämbetefc.
6 Kung!. Maj:ts proposition nr 36.
vilken summa med hänsyn till vad ovan anförts i fråga om anslagets användning
syntes böra avrundas till 50,000 kronor. Till bestridande av resekostnader och
andra utgifter i tjänsten erfordrades givetvis med hänsyn till verksamhetens art
och omfattning ett ganska avsevärt belopp, vilket framginge av gjorda erfarenheter.
Det syntes visserligen vara antagligt, att bidrag till särskilda kostnader
kunde påräknas från de bolag, som försålde spritdrycker och i vilkas verksamhet
spritsmugglingen gjorde intrång, men i förevarande kostnadsberäkning syntes
dock böra upptagas ett anslag för ifrågavarande ändamål av 25,000 kronor. Hela
den kostnad, vartill anslag skulle erfordras, syntes kommittén alltså i runt tal
kunna för en tid av ett år beräknas till 75,000 kronor, vadan bidraget från Stockholms
stad skulle uppgå till 25,000 kronor.
Kommittén har därför föreslagit, att vid Stockholms polisverk måtte
inrättas en särskild tullpolisavdelning, lydande närmast under tredje polisintendenten
och med åliggande att inom Stockholms län och Stockholms
stad bedriva spaning för uppdagande av olovlig införsel och därmed
sammanhängande olovlig försäljning av spritdrycker samt härvid samarbeta
med tullverkets personal och lämna tullverket det biträde, som
påkallas av berörda tjänstgörings ändamål, att den till nämnda avdelning
hörande personalen måtte erhålla ej mindre samma befogenhet att anställa
undersökning å fartyg, som tillkommer tullpersonal, än även polisbefogenhet
vid tjänstgöring såväl inom Stockholms stads som Stockholms
läns område med därtill hörande farvatten samt att till personalens
avlönande och bestridande av kostnaderna för dess resor och andra
utgifter i tjänsten måtte utverkas anslag av statsverket för ett år å högst
75,000 kronor, därav 25,000 kronor borde gottgöras statsverket genom
bidrag från Stockholms stad.
Med skrivelse den 11 november 1922 har överståthållarämbetet
överlämnat kommitténs utlåtande och därvid för egen del anfört, att
ämbetet till alla delar anslöte sig till kommitténs förslag samt hyste
den förhoppningen, att, om detta förslag bleve genomfört, en kraftig
hämsko skulle varda satt emöt den i Stockholm och dess omgivningar
florerande spritsmugglingen och den i staden därefter följande olovliga
spritförsäljningen. Mot det belopp, som föreslagits för ifrågavarande
ändamål, syntes någon erinran icke med fog kunna göras. Något skäl
för den uppdelning av kostnaderna emellan staten och Stockholms stad,
som av kommittén föreslagits, hade icke av kommittén anförts, men
syntes det vara skäligt att, då ifrågavarande övervakning torde åligga
dels tullverket, dels ordningsmakten i Stockholms län, dels slutligen
polisen i Stockholms stad, staten övertoge ansvaret för två tredjedelar
av kostnaderna samt staden för den återstående tredjedelen. De medel,
Kung!. Maj:Is proposition nr 36.
7
som för ändamålet skulle bestridas av statsverket, borde utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel. Då emellertid denna fond icke kunde
för ändamålet anlitas utan riksdagens hörande, men den föreslagna
polisavdelningen syntes böra träda i verksamhet fortast möjligt eller
åtminstone med ingången av år 1923, hade överståthållarämbetet för
avsikt att samtidigt med sin förevarande framställning till Kungl. Maj:t
föreslå Stockholms stadsfullmäktige att anslå dels hela det belopp av
37,500 kronor, som erfordrades för första halvåret 1923, med beräkning
att två tredjedelar av detta belopp sedermera skulle ersättas staden
av statsverket, dels ock för det senare halvåret 1923 ytterligare 12,500
kronor.
Under åberopande av vad sålunda och i övrigt blivit anfört hemställde
överståthållarämbetet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att för ifrågavarande ändamål finge av statsverkets fond av
rusdrycksmedel utgå dels 25,000 kronor för första halvåret 1923 att
utbetalas till Stockholms stad, i den mån densamma för ändamålet utgivit
belopp utöver 12,500 kronor, dels ytterligare 50,000 kronor för
statsregleringsåret 1 juli 1923—1 juli 1924.
Till följd av remiss har kontrollstyrelsen avgivit utlåtande den 12
december 1922. Styrelsen har därvid förklarat sig i likhet med överståthållarämbetet
anse förhållandena lor närvarande vara sådana, att
särskilda åtgärder för bekämpande av den olovliga införseln av spritdrycker
vore av nöden, då eljest de nykterhetsfrämjaude verkningarna
av restriktionssystemet kunde i ej ringa grad äventyras. Styrelsen
kunde ock ansluta sig till det förslag till åtgärder, som av överståthållarämbetet
framlagts, utan att dock härigenom vilja hava tagit ställning
till de allmänna uttalanden, som återfunnes i kommittébetänkandet.
Styrelsen funne goda skäl tala för den i framställningen föreslagna
fördelningen mellan statsverket och Stockholms stad av de med förslagets
genomförande förenade utgifterna. Mot rusdiycksmedelsfondens anlitande
i förevarande fall syntes ej heller några invändningar kunna göras.
Styrelsen har vidare framhållit, att de missförhållanden, som föranlett
framläggandet av förevarande förslag, ej vore säregna för Stockholms
stad och län, utan även, om än i allmänhet i mindre utsträckning,
återfunnes i andra delar av landet, särskilt i Skåne och på västkusten.
Det vore därför enligt styrelsens mening synnerligen önskvärt, att
utöver det för Stockholms stad och län avsedda beloppet av 50,000
kronor ytterligare ett belopp å exempelvis 50,000 kronor stode till
Kungl. Majtts disposition för att under budgetåret 1 juli 1923—30 juni
Kontroll
styrelsen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
Generaltull
styrelsen.
1924 efter framställning från vederbörande myndigheter användas för
vidtagande i andra delar av landet av åtgärder likartade med de nu för
Stockholms stad och län ifrågasatta.
Generaltullstyrelsen har slutligen i ett den 11 december 1922 dagtecknat
utlåtande, som den 22 i samma månad inkommit till socialdepartementet,
vitsordat, att smugglingen av spritvaror till Stockholms
tullkammardistrikt och angränsande trakter under de senaste åren erhållit
stor omfattning och visade tendens att alltmera ökas samt bedrivas med
allt större förslagenhet ävensom att de medel, tullverket för närvarande
förfogade över, visat sig icke vara tillräckliga för att i dessa trakter
likasom ej heller i vissa andra delar av landet effektivt bekämpa spritsmugglingen.
Också hade styrelsen i åtskilliga på Kungl. Maj:ts prövning
nu beroende framställningar hemställt om kraftigare åtgärder mot
smugglerifaran i form av skärpta straffbestämmelser och ökat anslagtill
detektivarbete m. in. Men även om dessa förslag, som delvis krävde
riksdagens medverkan, skulle godkännas, toge det någon tid, innan
desamma kunde bliva verksamma. Under sådana förhållanden syntes
det kunna bliva av gagn, om för smugglingens stävjande tullverket
under närmaste tiden erhölle ökat biträde av polismyndigheterna. Styrelsen
biträdde därför det framställda förslaget om inrättande tills vidare
av eu särskild tullpolisavdelning vid Stockholms polisverk; och funne
styrelsen i betraktande därav, att i denna avdelnings arbete skulle ingå
till en betydande del uppgifter av ren polisnatur, den ifrågasatta fördelningen
av de för avdelningens verksamhet erforderliga kostnaderna mellan
statsverket och Stockholms stad vara skälig.
Enligt förslaget skulle avdelningen närmast lyda under tredje polisintendenten.
Emellertid skulle den till avdelningen hörande personalen
erhålla samma befogenhet att anställa undersökning av fartyg, som tillkomme
tullpersonalen. Jämväl styrelsen ansåge för sin del erforderligt
och lämpligt, att nämnda befogenhet tilldelades tullpolisavdelningens
personal. Att polispersonalen vid utövningen av denna befogenhet borde
rätta sig efter de föreskrifter, som i förekommande fall meddelades av
tullverkets vederbörande myndigheter, och varigenom någon rubbning
av subordinationsförhållandet i övrigt icke gjordes, syntes styrelsen vara
uppenbart. Särskilda bestämmelser i detta avseende syntes därför icke
vara erforderliga. Skulle emellertid, i motsats till styrelsens uppfattning,
befinnas nödigt att för klarläggande av nyssberörda sak uttrycklig bestämmelse
därom meddelades, ansåge styrelsen det vara oeftergivligt,
att en sådan bestämmelse utfärdades.
Kunyl. Maj.ts proposition nr .76''. i)
Den alltmera tilltagande spritsmugglingen innebär otvivelaktigt en
verklig samhällslära icke blott genom sin menliga inverkan på tolknykterheten
utan även på grund av den bristande vördnad för lagen,
som däri tar sig uttryck. Att kraftiga åtgärder till bekämpande av
denna trafik ofördröjligen böra vidtagas, synes mig därför uppenbart.
På chefens för finansdepartementet föredragning har Kungl. Maj:t den
13 innevarande januari beslutat att till lagrådet remittera förslag till de
ändringar i gällande tullagstiftning, som befunnits påkallade för ifrågavarande
ändamål. Vad angår det erforderliga bevaknings- och spaningsarbetet
till förebyggande och beivrande av spritsmuggling, lärer i
princip tillkomma tullverket att sörja därför. Under nu föreliggande
omständigheter torde det dock vara lämpligt att försöksvis och tills vidare
träffa sådana anordningar, att tullverket härutinnan erhåller biträde från
vederbörande polismyndighet i huvudsaklig överensstämmelse med det av
överståthållarämbetet framlagda förslag, för vilket jag i det föregående
redogjort.
ISåvitt på Stockholms stad ankommer, har detta förslag redan börjat
genomföras. Stadsfullmäktige hava, på överståthållarämbetets framställning,
den 18 december 1922 beslutat att dels för inrättande av en tullpolisavdelniug
vid Stockholms polis i enlighet med den föreslagna planen
bevilja ett bidrag för första halvåret 1923 med 12,500 kronor, dels ock
bemyndiga drätselnämnden att för samma ändamål av tillgängliga medel
tillhandahålla överståthållarämbetet ett belopp å 25,000 kronor med beräkning,
att sistnämnda förskott sedermera skulle av statsverket ersättas.
Frågan om stadens bidrag till den nya organisationen för tiden efter
första halvåret 1923 ansågs böra återupptagas till prövning efter riksdagens
behandling av ärendet. Överståthållarämbetet har därefter i
skrivelse den 12 januari 1923 meddelat, att tullpolisavdelningen dåmera
vore organiserad och hade trätt i verksamhet.
Mot överståthållarämbetets beräkning av kostnaderna för den planerade
verksamheten och förslaget till fördelning av dessa kostnader mellan
statsverket och Stockholms stad har jag icke funnit anledning till erinran.
Då emellertid, på sätt kontroll styrelsen framhållit, möjlighet bör beredas
att vidtaga liknande åtgärder även på andra orter än i Stockholms stad
och län, torde anslag böra äskas till högre belopp, än överståthållarämbetet
begärt, förslagsvis till ett belopp av 125,000 kronor. Med hänsyn
till vad i propositionen nr 12 till årets riksdag anförts rörande statens
rusdrycksmedelsfond synes ifrågavarande belopp icke böra tagas ur
fonden utan beredas genom anslag i vanlig ordning. Det lärer böra överlämnas
åt Kungl. Maj:t att bestämma om anslagsmedlens fördelning och
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 31 käft. (Nr 36.) 157 23 2
Departements
chefen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
att i andra fall än det, som avses i överståthållarämbetets förslag, avgöra,
huruvida eller i vad mån såsom villkor lör beviljandet av statsbidrag bör
fordras, att medel också tillskjutas av kommun eller annan.
De närmare föreskrifter rörande den ifrågavarande polisens verksamhet
och befogenhet, som må finnas erforderliga, torde kunna meddelas
i administrativ väg.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till underhåll av särskild polis för uppdagande
av olovlig införsel av spritdrycker m. m. för budgetåret
1923—1924 anvisa ett extra anslag av 125,000
kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Herman Hultkrantz„
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.