Kung1. Maj:ts Proposition Nr 26.

1

Nr 26.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag av
trafikmedel till anordnande i utlandet av upplysningsoch
reklamverksamhet; given Stockholms slott den 26
januari 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Anders örne.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 26 januari 1923.

Närvarande:

Statsråden Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Örne.

Departementschefen, statsrådet Örne anför:

Sedan flera år tillbaka har för de svenska statsbanornas del bedrivits
upplysnings- och reklamverksamhet i utlandet, och har järnvägsstyrelsen
för detta ändamål av Kungl. Maj:t medgivits rätt att disponera erforderliga
belopp från trafikmedel. Första gången torde dylikt anslag hava beviljats år
'' Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 21 käft. (Nr 26.) 14523 1

Beviljade
anslag till
reklamverksamhet.

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 26.

Konstitutionsutskottet
vid
1922 års
riksdag.

1903. Reklamverksamheten har huvudsakligen omhänderhafts av en
särskild år 1902 bildad organisation, turisttrafikförbundet, numera benämnt
svenska trafikförbundet. År 1909 inrättades under ledning av
detta förbund en resebyrå i Berlin och år 1913 en byrå i Paris, vilken
senare emellertid under krigstiden var indragen; den svenska resebyråverksamheten
i Paris kunde först år 1921 återupptagas. Anslaget till förbundet
har utgått med olika belopp under olika år. I regel har ett
maximibelopp varit fastställt i kostnadsstaten för statens järnvägar och
utanordningar därifrån gjorts i mån av behov. Under kristiden voro de
utanordnade beloppen jämförelsevis små. Sålunda upptogos i kostnadsstaten
för vartdera av åren 1920 och 1921 för ändamålet 35,000 kronor.

Med hänsyn till den nydaning, som väntades efter kristidens slut
inträda också på reselivets område, ingick järnvägsstyrelsen i början
av år 1921 med framställning om att för bättre tillvaratagande av statens
järnvägars möjligheter i avseende å trafiken från främmande länder
medel måtte beviljas till en länge påtänkt utveckling av resebyråverksamheten
i utlandet. I enlighet med styrelsens förslag bemyndigade
Kungl. Maj:t genom brev den 28 januari 1921 styrelsen att, utöver det
i kostnadsstaten upptagna beloppet å 35,000 kronor, av trafikmedel under
år 1921 till turisttrafikförbundet utanordna dels ett belopp av högst

35.000 kronor såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för en ny
resebyrå i New York, dels ock ett belopp av högst 100,000 kronor såsom
bidrag till bestridande av kostnaderna för en ny resebyrå i London,
under villkor i vartdera fallet, att en dylik byrå snarast möjligt öppnades
och under år 1921 hölles i verksamhet såsom kombinerad rese-, upplysnings-
och reklambyrå med uppgift att främja persontrafiken från Nordamerika,
respektive Storbritannien, till Sverige samt att styrelsen skulle
äga kontrollera statsbidragens användning och byråernas verksamhet i övrigt.

Jämväl för år 1922 har till främjande av trafiken från utlandet till
Sverige anvisats statsbidrag att utgå av trafikmedel, i det att i den av
Kungl. Maj:t den 31 december 1921 fastställda kostnadsstaten vid statens
järnvägar för år 1922 i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag såsom
bidrag till turisttrafikförbundets verksamhet upptagits ett belopp av

120.000 kronor, varav 35,000 kronor äro avsedda till allmän reklam
ävensom till resebyråerna i Berlin och Paris, samt 35,000 och 50,000
kronor till bestridande av kostnaderna för resebyråerna i New York
respektive London.

Vid sin granskning av de i statsrådet förda protokoll fann konstitutionsutskottet
vid 1922 års riksdag (utlåtande nr 22, punkt 7:o) föredragande
departementschefens tillstyrkande av Kungl. Maj:ts berörda be -

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 26.

3

slut den 28 januari 1921 anmärkningsvärt. Främst ville utskottet betona,
att genom detta beslut järnvägsstyrelsen bemyndigats att av järnvägarnas
trafikmedel lämna bidrag till ett ändamål, för vilket dessa medel
icke utan riksdagens medgivande borde få användas. Utgifter för upprättande
av svenska resebyråer i utlandet syntes nämligen icke stå i
sådant omedelbart sammanhang med de svenska järnvägarnas drift, att
vid denna verksamhet uppkommande överskott kunde härför av Kung].
Maj:t disponeras. Frågan huruvida och i vilken form statsanslag skulle
för detta ändamål utanordnas borde därför hava ankommit på riksdagens
avgörande, detta så mycket mera som i statsregleringen det överskott,
som inkomsterna av järnvägstrafiken beräknades utvisa utöver driftkostnaderna,
upptoges som en tillgång. Härvid borde även påpekas, att
vid tiden för förevarande besluts fattande riksdagen var samlad.

På anförda skäl fann sig utskottet böra, jämlikt § 107 regeringsformen,
hos riksdagen göra anmälan mot bemälde departementschef.

Mot utskottets beslut reserverade sig en ledamot, som ansåg skäl
för anmärkning ej föreligga.

Vid behandlingen i riksdagen blev ifrågavarande punkt av utskottets
utlåtande nr 22 i båda kamrarna utan debatt lagd till handlingarna.

I skrivelse den 4 december 1922 med förslag till kostnadsstater vid
statens järnvägar för år 1923 har järnvägsstyrelsen i förslaget upptagit
ett belopp av 140,000 kronor som bidrag till svenska trafikförbundets
verksamhet.

Under betonande av vikten av en allmän reklam för varje affärsmässigt företag
samt efter redogörelse för de åtgärder i sådant syfte, som vidtagits av ututländska
järnvägsförvaltningar och av de svenska statsbanorna, anför styrelsen,
att de huvudformer, i vilka reklamen för persontrafiken ägde rum, vore dels utgivande
av broschyrer, affischer och dylik reklammaterial, ävensom annonsering,
dels ock förläggande av svenska resebyråer i utlandet, vilka byråer då vore avsedda
att lämna upplysningar om och sälja biljetter för trafiken till Sverige, att
utgöra centralpunkter för distributionen av reklammaterial samt slutligen och
icke minst viktigt att samarbeta med utländska resebyråer och utöva kontroll
över det arbete, som även vissa av dessa byråer enligt träffade avtal, vore skyldiga
att utföra för Sverige och statens järnvägar. Det vore en allmän mening och
erfarenhet, att en dylik verksamhet om möjligt borde kunna bedrivas i friare
former än som kunde ske vid en rent statligt driven verksamhet. Flertalet utländska
järnvägsförvaltningar hade också uppdragit åt eller associerat sig med
privata eller halvprivata företag för att ombesörja ifrågavarande reklamverksamhet.
I Sverige hade för sådan verksamhet organiserats turisttrafikförbundet, numera
benämnt Svenska trafikförbundet, inom vilket statens järnvägar kunde samarbeta
med enskilda järnvägar, rederier och andra för detta arbete intresserade
företag, och hade styrelsen på grund av dittills vunnen erfarenhet den upp -

Järnvägsstyrelsen.

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 26.

Departements chefen.

fattningen, att denna organisationsform vore den lyckligaste, enär, samtidigt som
den önskvärda friare verksamhetsformen vunnes, styrelsen kunde garantera sig
erforderligt inflytande och kontroll över det sätt, varpå verksamheten bedreves.

Efter att hava redogjort för tidigare än år 1921 anvisade anslag till Svenska
trafikförbundets upplysnings- och reklamverksamhet i utlandet samt för inrättandet
1921 av nya resebyråer i London, New York och Paris — i sistnämnda stad
hade tidigare upprättats en svensk resebyrå, vilken på grund av världskriget nedlagts
— anför styrelsen, att av från Svenska trafikförbundet införskaffade uppgifter
framginge, att år 1921 ett belopp, ungefärligen motsvarande det beviljade
statsanslaget, åtgått allenast för de olika resebyråerna, medan förbundets reklamverksamhet
i övrigt ävensom expeditionskostnader bestritts av förbundets Övriga
inkomster. Under år 1922 hade statsanslaget, 120,000 kronor, icke i samma mån
räckt till för att täcka utgifterna för resebyråerna i Paris, London och New York,
men i stället hade resebyrån i Berlin lämnat ett betydande överskott, som använts
dels att täcka förluster på de övriga byråerna och dels att jämte övriga inkomster
bestrida utgifterna för reklamverksamheten i övrigt, vilken under året betydligt
ökats. För år 1923 beräknades utgifterna till 257,000 kronor, varav för resebyrån
i Paris 10,000 kronor, för resebyrån i New York och för en ökad reklamverksamhet
i Amerikas Förenta Stater 80,000 kronor samt för resebyrån i London 80,000
kronor. Vid beräknandet av sistnämnda belopp, som med 5,000 kronor understege
motsvarande utgift för år 1922, hade förutsatts å ena sidan en avsevärd
ökning av byråns inkomster och å andra sidan stegrade utgifter för genomförande
av en organisationsförändring av innebörd att för byrån skulle tillsättas en representativ
platschef med uppgift att därjämte organisera och leda den allmänna
reklamen i Storbritannien för trafiken till Sverige. Då inkomsterna för år 1923
beräknades till 116,000 kronor, varav överskott från resebyrån i Berlin med 30,000
kronor, erfordrades för år 1923 ett statsanslag av omkring 140,000 kronor.

Att upplysnings- och reklamverksamhet i utlandet bedrives för
främjande av trafiken till Sverige synes vara en angelägenhet av stor
praktisk betydelse. Genom en sådan verksamhet erhålla nämligen de
svenska kommunikationsföretagen och särskilt det största av dem, statens
järnvägar, ökad trafik ''och därmed större inkomster, varjämte vinnes en
allt större kännedom om Sverige med de fördelar, detta medför i form
av livligare kulturellt och ekonomiskt samarbete med andra länder. De
former, varunder denna verksamhet för närvarande bedrives, eller genom
en särskilt för ändamålet bildad organisation, vari alla intresserade hava
tillfälle att medverka, ansluta sig nära till vad i främmande länder ansetts
mest ändamålsenligt och synas jämväl för vårt lands de! vara de mest
lämpliga, då samtidigt som verksamheten besitter erforderlig smidighet
för att kunna anpassas efter de skiftande förhållandena möjlighet för
vederbörande förefinnes att genom kontroll över verksamheten tillse, att
de svenska trafikintressena i utlandet på bästa sätt tillvaratagas.

Nu har emellertid konstitutionsutskottet vid 1922 års riksdag framhållit,
att utgifter för upprättande av svenska resebyråer i utlandet vore
att anse av den beskaffenhet, att statens järnvägars trafikmedel icke utan

Kunql. May.ts Proposition Nr 26. 5

riksdagens medgivande borde därför få användas. Med hänsyn till vad
sålunda förekommit hava medel till statens järnvägars reklamverksamliet
under år 1923 ännu ej beviljats, utan har frågan om huru härmed för
framtiden skall förfaras ansetts böra i ett sammanhang underställas riksdagens
prövning. Med den uppfattning, jag hyser därom, att dylik
reklamverksamhet, varav bidrag till resebyråer i utlandet endast utgör
en viss form, intimt sammanhänger med och påkallas av en affärsmässig
skötsel av statsbaneföretaget, anser jag övervägande skäl tala för att
frågor av förevarande art må kunna efter framställning av järnvägsstyrelsen
avgöras av Kungl. Maj:t. Riksdagen har till Kungl. Maj:t överlämnat
att fastställa kostnadsstater för kommunikationsverken, och det
synes mig näppeligen finnas tillräckliga skäl för att just ifrågavarande
slag av kostnader skulle ställas i en klass för sig, skild från andra
kostnader för järnvägs verksamhetens uppehållande. Att riksdagen årligen
skulle bestämma storleken av de belopp, som finge användas till
upplysnings- och reklamverksamhet för statsbanorna, synes mig dessutom
innebära en avsevärd omgång vid ärendenas behandling. I anledning av
vad konstitutionsutskottet nästlidet år anfört anser jag, att ett generellt
medgivande bör av riksdagen utverkas, att av statens järnvägars trafikmedel
må till bedrivande av upplysnings- och reklamverksamhet i utlandet
i syfte att främja trafiken till Sverige utbetalas bidrag med belopp,
som det ankommer på Kungl. Maj:t att efter därom gjord framställning
bestämma.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att till anordnande i utlandet av upplysnings- och
reklamverksamhet i syfte att främja trafiken till Sverige
må av statens järnvägars trafikmedel utbetalas bidrag
med belopp, som Kungl. Maj:t efter därom gjord framställning
kan finna skäl bestämma.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 21 käft. (Nr 26.)

145 23 2