Kungl. Maj:ts Proposition Nr 222.

1

Nr 222.

Iiungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjd livränta
åt daglönaren A. S. Malmberg; given Stockholms
slott den 16 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 16 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Hansson:

Enligt 6 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall
i arbete utgår livränta med ett årligt belopp, motsvarande vid förlust
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 180 käft. (Nr 222 223.) 649 23

2

Kungl. Mafl.ts Proposition Nr 222.

av arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst.
Genom lag den 15 juni 1922 (Svensk författningssamling nr 320), som
trätt i kraft den 1 januari 1923 men icke är tillämplig å ersättningsanspråk
i anledning av olycksfall, som inträffat före sistnämnda tidpunkt,
har den ändring vidtagits i omförmälda bestämmelse, att vid förlust av
arbetsförmågan livräntan må, där den skadades tillstånd kräver särskild
vård, med hänsyn härtill bestämmas till högre belopp än motsvarande
tva tredjedelai av den skadades arbetsförtjänst, likväl ej överstigande
beloppet av den årliga arbetsförtjänsten.

Daglönaren vid flottans varv i Stockholm Adolf Severin Malmberg,
född 1881 och till följd av olyckshändelse under enskild tjänst år 1907
bliud å ena ögat, blev den 12 juli 1922 under plåtslageriarbete å varvet
träffad av en järnflisa, som inträngde i det oskadade ögat med påföljd,
att han så gott som fullständigt berövats synförmågan även å detta.
Till följd av olyckshändelsen år 1907 uppbär Malmberg på grund av
då gällande olycksfallsersättningslag en livränta av 60 kronor årligen,
och i anledning av olycksfallet är 1922 har riksförsäkringsanstalten för
förlust av arbetsförmågan tillerkänt Malmberg livränta för tiden 3 december
1922 2 december 1923 med 1,600 kronor, motsvarande två

tredjedelar av hans arbetsförtjänst under ett år, räknat tillbaka från
olycksfallet, 2,400 kronor: och har Malmberg att efter utgången av den
tid, för vilken sistnämnda livränta beviljats, för utbekommande av ytterligare
ersättning insända nytt läkarintyg till anstalten.

Försvarsverkens civila personals förbund har nu, på begäran av Malmberg,
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, att Malmbergs sistnämnda
liviänta måtte höjas till 2,400 kronor. Till stöd härför har förbundet
åberopat ovannämnda genom lagen den 15 juni 1922 vidtagna ändrinoi
olycksfallsförsäkrings]agen ävensom att Malmberg genom det sista
olycksfallet, förlorat icke allenast arbetsförmågan utan även förmågan
att reda. sig utan annans hjälp samt hade att försörja hustru och tre
minderåriga barn.

Enligt åldersbevis är Malmberg gift och har tre barn, födda åren
1907, 1910 och 1918. Han anställdes å varvet i juni 1912.

Marinförvaltningen har över ansökningen yttrat, att skäl syntes
föreligga för förhöjning av Malmbergs livränta till 2,400 kronor för år,
i anledning varav riksdagens medgivande borde inhämtas därtill, att
ersättningen till Malmberg finge bestämmas enligt de grunder, som vore
angivna i lagen den 15 juni 1922.

Riksförsäkringsanstalten har i ärendet åberopat, att den tyska olycksfallsförsäkringslagen,
som innehölle en med lagen den 15 juni 1922

3

Kungl. May.ts Proposition Nr 222.

lika avfattad bestämmelse, i förevarande hänseende tolkades så, att vid
fullständig blindhet tillerkändes en livränta av 80 procent av årsinkomsten,
därest den skadade i övrigt vore frisk. I anslutning härtill samt med
hänsyn till den grad, i vilken Malmbergs tillstånd krävde särskild vård,
ävensom tdl Övriga i ärendet förekomna omständigheter funne likstol
säkrin gsan stal ten skäligt, att framställningen på det sätt bifölles, att
Malmberg, så länge don honom genom olycksfallet den^ 12 juli 1922
tillskyndade skadan medförde förlust av hans arbetsförmåga, tillerkändes
en livränta till ett belopp av 80 procent av 2,400 kronor eller

1,920 kronor. .

Statskontoret har utlåtit sig, att ämbetsverket i anledning, av de i
ärendet framhållna ömmande omständigheterna intet hade att erinra mot
att av riksdagen inhämtades medgivande, att den till Malmberg fiån
och med den 3 december 1922 utgående livräntan linge bestämmas i
enlighet med bestämmelserna i 6 § av förutnämnda lagen den 17 juni
1916 med den lydelse sagda författningsrum givits genom lagen den

15 juni 1922. - . , , ,

Försäkringsrådet har i remissvar anfört, att av de föreliggande handlingarna
i ärendet framginge ej fullt tydligt, huruvida Malmbergs tillstånd
kunde anses kräva sådan »särskild» vård, som omförmäldes i
olycksfallsförsäkringslagens 6 § med dess nuvarande lydelse. Då emellertid,
såsom även av riksförsäkringsanstalten anförts, i den tyska lagskipningen
fall förekomme, där vid blindhet å båda ögonen livräntan
bestämts till 80 procent av den årliga arbetsförtjänsten, syntes, med
hänsyn jämväl till övriga omständigheter i ärendet, den av riksförsäkringsanstalten
föreslagna förhöjningen av den till Malmberg utgående
livräntan kunna tillstyrkas. Därest sålunda statsverket, såsom Malmbergs
arbetsgivare, skulle anse sig böra tilldela denne ett årligt tillägg
till livräntan under den tid, han till följd av olycksfallet^ den 12 juli
1922 vore arbetsoförmögen, torde vid bestämmande av sådant tillägg
hänsyn böra tagas till den livränta å 60 kronor, som Malmberg redan
uppbure i anledning av ett honom tidigare övergånget olycksfall.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter och då det olycksfall,
varigenom Malmberg berövats arbetsförmågan, drabbat honom under
arbete i statens tjänst efter en anställningstid av tio år, synes mig
Malmberg böra i enlighet med grunderna för om förmälda lagen den 15
juni 1922 beredas någon förhöjning i den till följd av olycksfallet utgående
livräntan av 1,600 kronor. Denna förhöjning torde, på sätt
försäkringsrådet förordat, böra bestämmas så, att livräntan beräknas till

Departements chefen.

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 222.

80 procent i stället för nuvarande två tredjedelar av arbetsförtjänsten
eller till 1,920 kronor, dock att därifrån avräknas det Malmberg på
grund av äldre olycksfall tillerkända livräntebeloppet av 60 kronor
vadan den till följd av olycksfallet den 12 juli 1922 utgående livräntan
komme att belöpa sig till 1,860 kronor. Förböjningen torde få utgå

tran och med den 1 januari 1923, då lagen den 15 juni 1922 trätt i
Krait.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, °

att den i anledning av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för
olycksfall i arbete daglönaren vid flottans varv i Stockholm Adolf Severin
Malmberg för honom den 12 juli 1922 drabbat olycksfall tillkommande
livränta må Irån och med den 1 januari 1923, så länge olycksfallet
medför förlust av arbetsförmågan, utgå med 1,860 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl- Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Fritz Dahlbom.