Kungl. Maf.ts proposition Nr 221.
1
Nr 221.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillfällig
pensionsreglering för efterlevande till deläga) e i
lärarnas vid elementarläroverken gamla och nya
änke- och pupillkassor m. m.; given Stockholms
slott den 20 mars 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föiesla
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlatande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten i
statsrådet å Stockholm slott den 20 mars 1923.
N ärvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bran ting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför:
I riksstaten finnes sedan flera år tillbaka uppfört ett ordinarie
bestämt anslag till pensionering av änkor och barn efter lärare vid ring för efterBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 179 käft. (Nr 221.) 1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.
''Äl1 alImänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m., utgörande för år
lärarnasvid 1922 157,276 kronor. För förra halvåret 1923 är anslaget uppfört
läroverken med lialvt belopp, eller 78,638 kronor.
gamla och Då jag vid anmälan den 30.december 1922 av anslagsbehoven
7uptinikåsS°oCrh för budgetåret 1923—1924 under riksstatens elfte huvudtitel hade
m. m. att uttala mig om nyssberörda anslag, erinrade jag om att Kungl.
Maj:t genom beslut den 22 oktober 1920 bemyndigat chefen för
ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga för att
inom depai temen tet biträda med verkställande av utredning och
avgivande av förslag dels i fråga om omorganisation av dövstumlärarnas
pensionsanstalt, därvid särskilt borde tagas under omprövning,
huruvida anstalten lämpligen borde uppgå i statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. il., dels ock huruvida och under
vilka villkor lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och
pupillkassa kunde böra inordnas under nyssnämnda statsanstalt.
Med omnämnande, att departementschefen med anledning härav
samma dag tillkallat såsom sakkunniga överdirektören och chefen
för försäkringsinspektionen P. J. G. Laurin, direktören för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. C. Gr. Widström och
lektorn, numera byråchefen E. Göransson, anförde jag vidare, att de
sakkunniga till chefen för ecklesiastikdepartementet inkommit med
förberörda utredning och förslag, samt att sagda förslag, vad beträffade
lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa,
avsage, att nämnda kassa skulle, i likhet med vad förut skett med
vissa andra förut fristående kassor, inordnas i statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl. Den verkställda utredningen
gåve, yttrade jag, vid handen, att någon ökning av det förenämnda
anslagsbelÖppet, för helt år räknat, icke skulle med anledning därav
vara erforderlig.
Då de sakkunnigas förslag borde föreläggas riksdagen till provning.
men ärendet krävde ytterligare beredning, hemställde jag
slutligen, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen att, i avbidan
på proposition angående inordnandet av lärarnas "vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa i statens anstalt för pensioneringav
folkskollärare m. fl., i riksstaten beräkna ett ordinarie anslag av
157,276 kronor till bidrag till pensionering av änkor och barn efter
lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.
Min hemställan bifölls av Kungl. Maj:t,
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.
Då jag nu anhåller att få till Kungl. Maj:ts prövning återupptaga
ifrågavarande ärende, ber jag först fa meddela, att förenärnnt a,
av de sakkunniga framlagda förslag varit föremål för granskning
och uttalande av styrelsen för statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl., statskontoret och skolöverstyrelsen.
Av skal, som framgå av vad jag i det följande kommer att anföra,
torde jag, ifråga om innehållet i de sålunda avgivna yttrandena
nu behöva omnämna allenast, att statskontoret, som i övrigt
förmält sig ej hava något att erinra mot det föreslagna inordnandet
i statsanstalten av nämnda änke- och pupillkassa, ansett, att innan
förslaget genomfördes, kassans delägare eller åtminstone dessas töitroendemän,
de av dem utsedda revisorerna för granskning av kassans
förvaltning och räkenskaper, skäligen borde, innan överflyttningen
beslötes, beredas tillfälle att uttala sin mening om detsamma,
Ö Tillfälle till dylikt uttalande har ock sedermera beretts kassans
delägare därigenom, att skolöverstyrelsen i ämnet infordrat yttranden
från kollegierna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,
statens folkskoleseminarier och de tekniska läroverken,
vissa lärare och befattningshavare vid Chalmers tekniska institut,
överlärare och lärare vid gymnastiska centralinstitutet samt rektorerna
vid skeppsgosseskolorna i Karlskrona och Marstrand ävensom
föreståndaren vid August Abrahamsons stiftelse a Nääs.
Med överlämnande av de inkomna yttrandena har skolövei st}
relsen den 8 mars 1923 avgivit eget utlåtande i ärendet, däri överstyrelsen,
bland annat, omnämnt, att det framlagda förslaget tillstyrkts
av flertalet kollegier men att åtskilliga önskemål därvid uttalats.
Från vissa håll hade intet bestämt uttalande gjorts eller ock
förslaget avstyrkts. . , . . . _ inoa
Sedermera har skolöverstyrelsen i skrivelse den J mars lJ2ö
under erinran, att överstyrelsen i nyssberörda utlåtande över de sakkunnigas
förslag framhållit angelägenheten av att frågan om elementarlärarnas
familjepensionering vid 1923 års riksdag vunne sm
lösning i huvudsaklig överensstämmelse med det av de sakkunniga
framlagda förslaget — anfört, att, då överstyrelsen förutsåge, att
sådana omständigheter kunde inträffa, att en dylik lösning ej kunde
komma till stånd, och då å andra sidan nu utgående faimljepensioner
vore så otillräckliga, att det ej kunde anses försvarligt, att
ingenting nu åtgjordes för dessa pensioners höjning, överstyrelsen
4
Kung}. Maj. ts proposition Nr 221.
ansåge sig böra hemställa om en provisorisk förhöjning från och
med år 1924 av nu utgående pensioner, för den händelse att frågan
i sm helhet ej kunde bliva föremål för 1923 års riksdags behandling.
&
Till det av överstyrelsen i sist omförmälda hänseende väckta
föi slaget får jag anledning att i det följande återkomma. Jag bör
redan i detta sammanhang framhålla, att jag är ense med de flesta
bland de myndigheter, som yttrat sig i förevarande fråga, därom,
att det av de sakkunniga framlagda förslaget angående inordnande
av lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa i statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. synes kunna i
huvudsak tillstyrkas, varvid jag ej minst fäst avseende vid den förhöjning
av de från kassan utgående pensionerna, som av de sakkunniga
föreslagits. Emellertid har, efter det de infordrade yttrandena
över de sakkunnigas förslag inkommit, tiden synts mig allt för knapp
för att tillåta ett definitivt ställningstagande till förslaget och de
uttalanden i anledning av detsamma, som från olika håll gjorts. Jag
anser mig således icke kunna nu till slutlig prövning framlägga förslag
till frågans ordnande, grundat på det av de sakkunniga avgivna
utlåtandet.
A andra sidan är jag fullt ense med skolöverstyrelsen därom,
att de ^ nu utgående pensionerna äro för knappt tillmätta samt att
snara åtgärder för deras höjande, i den mån så kan ske, äro synnerligen
behövliga och önskvärda. Med hänsyn härtill har jag velat
lämna mm medverkan till ett genomförande av det av skolöverstyrelsen
i dess förut omförmälda skrivelse den 9 mars 1923 framlagda
förslaget om en provisorisk förhöjning av här ifrågavarande pensioner.
Ytterligare ett skäl härtill föreligger enligt min mening.
\ id olika tillfällen har den uppfattningen uttalats— och ej heller så
vitt jag vet motsagts — att familjepensionernas belopp böra stå i
viss rimlig proportion till de löner, som åtnjutas av vederbörande
delägare i änke- och pupillkassan. Därav följer tydligen, att en jämkning
av familjepensionerna lämpligen bör åtfölja en nyreglering av
lönerna. Så skedde väl av olika skäl ej efter den av 1918 års riksdagbeslutade
löneregleringen för den ojämförligt största delen bland kassans
delägare, men då, som känt är, för närvarande pågår arbete med
u redning rörande en ny definitiv lönereglering för sistnämnda delägare,
har jag vid närmare övervägande för min del ansett, att ett slutligt
KungI. Maj:ts proposition Nr 221. -r>
avgörande av frågan om änke- och pupillkassans inordnande i statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. helst bör träffas i
samband med den blivande löneregleringen och den erforderliga höjningen
till dess bör ske genom en provisorisk reglering.
Innan jag återgiver skolöverstyrelsens förslag till dylik provisorisk
reglering, torde jag emellertid böra i största korthet redogöra
för vissa förhållanden i fråga om den nuvarande familjepensioneringen
och därvid lämna en summarisk redogörelse för uppkomsten av de
båda kassor, lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa
samt lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa,
som för närvarande hava att sörja för sagda pensionering.
Såsom vederlag för den rätt tilL nådår, som enligt prästerskapets
privilegier tillkom änkor och barn efter lärare vid elementarläroverk
och pedagogier, beviljade 1877 års riksdag ett årligt anslag
av 60,000 kronor till pensionering av änkor och barn efter lärare
vid elementarläroverken, pedagogierna och seminarierna, varjämte
ett årligt belopp av 5,000 kronor anvisades till bestridande av förvaltningskostnaderna
för den kassa, som under namn av lärarnas
vid elementarläroverken änke- och pupillkassa bildades för pensioneringens
handhavande. Reglemente för kassan fastställdes av Kungl.
Maj:t den 11 oktober 1878. Tid efter annan hava i kassan upptagits
nva delägargrupper eller ökat antal delägare inom de kassan
sedan tillhörande grupperna, varjämte statsanslaget på grund härav
vid olika tillfällen ökats.
Glenom beslut av 1911 års riksdag avlöstes, efter det kyrkomötet
därtill lämnat sitt medgivande, den rätt till tjänstår, som jämlikt
prästerskapets privilegier ännu tillkom stärbhus efter ämneslårare
vid de allmänna läroverken. Det av Kungl. Maj:tinu angivna
hänseende för riksdagen framlagda förslaget avsåg tillika en ombildning
av förenämnda änke- och pupillkassa i enlighet med ett
därtill uppgjort förslag. Efter det Kungl. Maj:t förklarat, att nyssnämnda
rätt till tjänstår skulle från och med början av år 1912
upphöra, fastställdes genom beslut den 8 december 1911 reglemente
för den ombildade kassan, som benämndes lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa (svensk författningssamling nr
155 för år 1911).
Skyldighet att vara delägare i den nya kassan åligger nu en var, som den
dag, sagda reglemente trädde i kraft, eller därefter genom befordran eller transport
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.
bliver rektor eller ordinarie ämneslärare eller penaionsberättigad övningslärare vid
allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, lektor vid högre lärarinneseminariet i
Stockholm samt vid tekniska elementarskolorna, respektive tekniska läroverken i
Norrköping, Malmö, Örebro, Borås och Härnösand, professor eller andrelärare
eller verkstadsingenjör eller lärare i frihandsteckning vid Chalmers tekniska institut,
överlärare eller lärare vid gymnastiska centralinstitutet, verkställande direktör
och andra tjänstemän vid folkskollärarnas pensionsinrättning, numera statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
Till grund för beräkningen av änkepensioner och pensionsavgifter lägges det
s. k. delaktighetsbeloppet. Detta belopp växlar för olika befattningshavare. Delägare
är skyldig att till kassan för varje år betala pensionsavgift, vilken i regel utgår
för manlig delägare med 3 procent och för kvinnlig delägare med l1/* procent
av delaktighetsbeloppet.
I fråga om pensionernas belopp är stadgat, att, om delägare efterlämnat
änka men icke barn, pensionen må utgöra dels 100 kronor såsom grundpension,
dels 20 procent av delaktighetsbeloppet såsom tilläggspension. Pensionsbeloppen
för barn till delägare utgå med olika belopp, allt efter de pensionsberättigadé
barnens antal.
I reglementet stadgas vidare rättighet att bliva delägare i den nya kassau
för en var, som är delägare i den tidigare befintliga kassan, under villkor att
anmälan om delaktighet gjordes före viss tidpunkt, För delägare, som icke övergått
till den nya kassan, gäller fortfarande i det hela förut omnämnda reglemente
den 11 oktober 1878. Båda kassorna äro således alltfort i verksamhet.
Efter det genom 1918 års riksdags beslut ny löne- och pensionsreglering
genomförts för största delen av den nya kassans delägare
samt jämväl i övrigt vissa förändringar skett inom de till kassans
verksamhetsområde hörande delägargrupperna, väcktes fråga om viss
höjning av delaktighetsbelopp i kassan samt om andra ändringar
beträffande kassans verksamhet, Utredning i ämnet verkställdes, och
förslag till behövliga ändringar i kassans reglemente utarbetades.
Över förslaget infordrades yttrande från, bland andra, statskontoret,
som i sitt den 29 januari 1920 avgivna utlåtande erinrade,
bland annat, om att förslag väckts om ändring i statens ställning
till familjepensioneringen för befattningshavare i statens tjänst. Enligt
statskontorets mening borde, sedan en plan utarbetats för statens
övertagande av denna pensionering, överläggningar med representanter
för de olika änke- och pupillkassorna inledas rörande möjligheterna
av ett förstatligande av ifrågavarande pensionering. Då
den sålunda ifrågasatta uppgörelsen angående ett likformigt ordnande
av statens ställning till änke- och pupillkassorna måste bliva
försvårad genom en omläggning av grunderna för beräknande av
Kungl. May.ts proposition Nr 221. 7
statsbidraget till lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och
pupillkassa, syntes det statskontoret, som om åtgärd i detta syfte
icke för närvarande borde vidtagas.
Med hänsyn till vad statskontoret sålunda anfört, kom en av
Kungl. Maj:t förebådad proposition till 1920 års riksdag i ämnet ej
till stånd i ursprungligen tillärnad form. I stället överlämnades
frågan till de av chefen för ecklesiastikdepartementet jämlikt Kungl.
Maj:ts bemyndigande tillkallade sakkunniga, varom jag i början av
mitt anförande under denna punkt talat.
På sätt jag i det föregående framhållit, anser jag mig ej nu
kunna framlägga till slutlig prövning ett på berörda sakkunnigas
utlåtande grundat förslag utan måste inskränka mig till ett förslagom
en provisorisk förhöjning av de nu utgående pensionerna, grundat
på skolöverstyrelsens skrivelse den 9 mars 1928, varom jag förut
talat och som jag delvis återgivit,
I sagda skrivelse anför överstyrelsen, att överstyrelsen ville föreslå, att familjepension
efter delägare i lärarnas vid elementarläroverken gamla eller nya
änke- och pupillkassa under år 1924 beräknades efter ett familjepensionsunderlag,
som med 200 kronor överstege den ensam änka enligt gällande bestämmelser tillkommande
pension. .....
Enligt den av revisorerna för granskning av nu nämnda kassas förvaltning
och räkenskaper för år 1921 till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
den 15 augusti 1922 avgivna berättelse hade kassans inkomster för år 1921
överstigit utgifterna med 436,885 kronor 67 öre, under det att samtliga utgifter
för året uppgått till 317,761 kronor 21 öre. Vid nämnda års slut voro 473 pensionsbrev
gällande. En förhöjning av 200 kronor för varje pensionsbrev skulle
alltså medföra en ökad kostnad på 94,600 kronor. Då emellertid pensionen för
änka med ett eller flera pensionsberättigado barn skulle komma att höjas med
motsvarande belopp, borde kostnadsökningen för ett år beräknas till i genomsnitt
20 % högre belopp eller sammanlagt till omkring 113,000 kronor. Härav syntes,
att den nuvarande kassan kunde utan olägenhet bära en här alternativt föreslagen
provisorisk förhöjning av nu utgående änkepensioner.
På grund av det anförda hemställde överstyrelsen, det Kungl. Maj:t ville,
för den händelse att frågan om omorganisation av lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa icke kunde bliva föremål för 1923 års riksdags
behandling, vidtaga erforderliga åtgärder för att familjepension efter delägare i
lärarnas vid elementarläroverken gamla eller nya änke- och pupillkassa under år
1924 måtte utgå efter ett pensionsunderlag, som med 200 kronor överstege den
ensam änka enligt nu gällande bestämmelser tillkommande pension.
Med anledning av skolöverstyrelsens sistberörda framställning
har jag under hand begärt ett uttalande över densamma från
8
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.
överdirektören Laurin och direktören Widström, båda, såsom jag
förut nämnt, tillhörande de sakkunniga, som framlagt förenämnda
förslag i fråga om omorganisation av elementarl ärar nas nya änkeoch
pupillkassa.
Från Laurin och Widström har jag ock erhållit en promemoria
i ämnet, däri de förklarat sig för sin del tillstyrka — för den händelse
att definitivt ordnande av här ifrågavarande spörsmål ej nu
kunde ske — att familjepension efter delägare i lärarnas vid elementarläroverken
gamla eller nya änke- och pupillkassa under år
1924 måtte utgå efter ett pensionsunderlag, som med 200 kronor
överstege den ensam änka enligt nu gällande bestämmelser tillkommande
pension.
Laurin och Widström hava vidare framhållit, att änke- och
pupillkassans ekonomiska ställning vore sådan, att den föreslagna
tillfälliga förhöjningen av pensionerna mycket väl kunde ske utan
någon förhöjning av statsbidraget.
På grund av remiss har jämväl direktionen över lärarnas vid
elementarläroverken nya änke- och pupillkassa avgivit utlåtande över
skolöverstyrelsens förevarande förslag, därvid direktionen tillstyrkt
den ifrågasatta förhöjningen av pensionerna under uttalande, att kassans
nuvarande ställning medgåve en dylik höjning samt att, då det
befintliga överskottet i kassan åstadkommits genom bidrag jämväl
av numera avlidna delägare, höjningen icke kunde anses innebära
något intrång på nuvarande delägares rättigheter.
Jag har redan i det föregående givit tillkänna såsom min mening,
att slutlig prövning av det av de sakkunniga framlagda förslaget
om inordnande av lärarnas vid elementarläroverken nya änkeoch
pupillkassa i statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. ej nu kan ske. Men jag har ock betonat, att de nu utgående
familjepensionernas storlek ingalunda stå i något rimligt förhållande
till de löner, delägarna i kassan numera uppbära, och jag har också
framhållit, att en provisorisk reglering av sistberörda förhållande
synes mig vara synnerligen behövlig och önskvärd.
Riksdagen har visserligen ej i detalj fastställt de regler, som
bestämma pensionernas storlek m. m., men de grunder, enligt vilka
den nuvarande änke- och pupillkassan verkar, hava varit riksdagen
förelagda i samband med framställning om statsunderstöd åt kassan.
Det synes mig därför erforderligt, att riksdagen sättes i tillfälle att
Kun fil. Maj:ts proposition Nr 221. 9
uttala sig jämväl om den nu föreslagna provisoriska regleringen
av pensionsbeloppen, ehuruväl genomförandet av regleringen ej erfordrar
någon höjning av det hittills utgående statsunderstödet till
elementarlärarnas m. fl. familjepensionering utan kan ske med anlitande
allenast av kassans egna tillgångar.
Den föreslagna provisoriska förhöjningen av pensionerna får
visserligen ej fullt så stor räckvidd som det förenämnda, av sakkunniga
framlagda förslaget men komme dock att för flertalet delägares
efterlevande betyda ett synnerligen önskvärt närmande till
de beräknade definitiva pensionsbeloppen. Ett genomförande av provisoriet,
skulle alltså, med tanke på de jämförelsevis små belopp,
det här i varje fall gäller, innebära en ej oväsentlig förbättring för
delägarnas efterlevande.
Jag har redan påpekat, att en reglering, sådan som nu ifrågasatts,
ej kräver någon förhöjning av det nu utgående statsunderstödet.
Ej heller för delägarna i änke- och pupillkassan behöver regleringen
innebära någon förhöjd avgift till kassan. Jag hänvisar i
detta avseende till skolöverstyrelsens förut återgivna skrivelse samt
till direktionens över kassan sist avgivna yttrande. Kassans nuvarande
ställning är nämligen så god, att den medgiver föreslagen
förhöjning ej blott av de nu utgående pensionerna utan jämväl av
de nya pensioner, som må komma att under den närmare framtiden
normalt utbetalas. Jag vill i detta sammanhang påpeka, att den ifrågasatta
pensionsregleringen ej synes mig kunna i något hänseende
lända kassans nuvarande delägare till förfång, och ber få i berörda
hänseende hänvisa till vad kassans direktion i sitt av mig nyss återgivna
yttrande därom anfört.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att provisoriet skulle avse år
1924, och Laurin och Wi dström synas hava tänkt sig samma tidsbestämmelse.
Till denna uppfattning ansluter jag mig. Det är emellertid
uppenbart att, därest en förhöjning av ifrågavarande pensioner
nu vidtages, det icke gärna är möjligt att för tiden efter 1924
återgå till nuvarande pensionsbestämmelser. För den händelse ny
löne- och pensionsreglering för elementar!äroverkslärarna och i samband
därmed jämväl definitiv reglering av pensionsförhållandena, för
nämnda befattningshavares efterlevande icke inom den närmaste tiden
bliva av riksdagen godkända, är det därför enligt min mening oundgängligt
att ny framställning i förevarande ämne avlåtes till riksdagen.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 179 höft. (Nr 221.) 2 J
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.
Jag bör till sist påpeka, att såväl skolöverstyrelsen som Laurin
och Widström utgå ifrån att den planerade förhöjningen skulle avse
pensioner från både deh gamla och den nya kassan.
Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag alltså,
att Eders Ivungl. Maj:t täcktes
dels meddela riksdagen, att proposition i det
i statsverkspropositionen den 8 januari 1923, elfte
huvudtiteln, upptagna ärendet angående inordnandet
av lärarnas vid elementarläroverken nya änkeoch
pupillkassa i statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. ej kommer att avlåtas till
den nu samlade riksdagen;
dels och föreslå riksdagen att
ej mindre förklara, att från riksdagens sida
hinder ej möter för att till pensionsberättigade
efterlevande efter delägare i lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa eller lärarnas
vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa
må under år 1924 utgå, utöver pensionsförmåner
enligt nu gällande bestämmelser, ett belopp, beräknat
för ensam änka till 200 kronor och för övrigaefterlevande
i proportion därtill,
än även i riksstaten för budgetåret 1923—
1924 under elfte huvudtiteln uppföra det ordinarie
anslaget till bidrag till pensionering av änkor och
barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,
seminarier m. m. med 157,276 kronor.
Till denna departementschefens av statsrådets
Övriga ledamöter biträdda hemställan behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna
bifall ävensom förordna, att proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Em. G.son Bergman.
»Stockholm 1923, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.