Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

1

Nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
illägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av
tiden för idkande av handel och viss annan rörelse; given
Stockholms slott den 19 januari 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
antaga härvid fogat förslag till lag om tillägg till lagen den 30
maj 1910 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan
rörelse.

GUSTAF.

Herm. Lindqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 16 höft. (Nr 20.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 30 maj 191» (nr 270) om begränsning av tiden för
idkande av handel och viss annan rörelse.

Härigenom förordnas, att till lagen den 30 maj 1919 om begränsning
av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse skall foga»
en ny paragraf av nedan angivna lydelse:

17 §.

På därom gjord framställning må länsstyrelse, i den omfattning
sådant finnes påkallat, i fråga om försäljning av motor- och smörjoljor
samt andra för framförande av motorfordon nödvändiga varor medgiva
undantag från tillämpningen av denna lag.

Sådant undantag må dock endast avse försäljning från upplagsställe,
där försäljning av andra varor ej förekommer; och skola sådana
villkor för undantagets tillgodonjutande föreskrivas, att arbetstiden för
biträde, som användes vid försäljningen, skäligen begränsas.

Innan ansökning om undantag, varom här är fråga, beviljas, böra
ej mindre de, som i orten idka handel med varor, vilka undantaget skulle
avse, samt dessa handlandes biträden än även de, som där bruka motorfordon,
erhålla tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Kungl. Maj ds proposition nr SO.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari
1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notion, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist:

Genom särskilda remisser har Kungl. Maj:t infordrat yttranden
från socialstyrelsen över vissa till Kungl. Maj:t inkomna framställningar
om sådan ändring i lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden
för idkande av handel och viss annan rörelse, att eftergift från lagens
tillämpning må kunna medgivas i fråga om försäljning av motorbränsle
och andra förnödenheter för motorfordon. Socialstyrelsen har numera
inkommit med yttrande i ärendet med förslag till viss författningsändring.
Jag anhåller nu att få upptaga frågan till behandling.

Enligt nämnda lag må handelsbod, med visst undantag beträffande
tiden närmast före julen, ej hållas öppen för allmänheten å söckendag å
förmiddagen före klockan 8 och å eftermiddagen efter klockan 7. I
avseende å bod, där handel idkas med mejeriprodukter och vissa andra
livsmedel, är dock stadgat det undantag från nyssnämnda bestämmelse,
att sådan bod må för försäljning enbart av dylika varor öppnas en
timme tidigare och hållas öppen en timme längre än nyss är sagt (1 §).

Beträffande sön- eller helgdag gäller såsom allmän regel, att handelsbod
ej å sådan dag må hållas öppen för allmänheten. Mellan klockan 7
och klockan 10 förmiddagen å sön- eller helgdag må dock bod hållas
öppen enbart för försäljning av mejeriprodukter och vissa andra livsmedel
samt färsk frukt och levande blommor (2 §).

Från de nu angivna, för landet i dess helhet gällande generella
reglerna kunna med hänsyn till särskilda förhållanden inom viss kommun
undantag inom vissa gränser medgivas av den myndighet, som utövar kommunens
beslutanderätt. Dylikt beslut erfordrar dock för sin giltighet veder -

4

Kungl. Majds proposition nr SO.

hörande länsstyrelses fastställelse. Sålunda må beträffande söckendag tiden
för öppethållande utsträckas för stad eller köping med högst en timme på
morgonen och en timme på aftonen och för annan kommun med högst
två timmar på morgonen och två timmar på aftonen (3 § 2 st.). I fråga
om sön- eller helgdag må medgivande lämnas till försäljning av mejeriprodukter
och vissa andra livsmedel samt färsk frukt och levande blommor
under högst två timmar å tid efter klockan 1 eftermiddagen samt
enligt lag den 16 april 1920 (nr 154) jämväl under tiden mellan kl. 10
och 11 förmiddagen (3 § 3 st.).

Vidare stadgas förbud mot att under tid, då handelsbod ej må
hållas öppen, från boden utlämna eller försända vara, så framt den ej
är såld å tid, då boden fått hållas öppen, samt mot att å tid, då försäljning
i handelsbod enligt ifrågavarande lag må avse endast varor av
vissa slag, därifrån utlämna eller försända vara av annat slag, så framt
den ej är såld å tid, då sådan försäljning lagligen kunnat ske (8 § 1 st.).

Enligt 15 § är från tillämpning av lagens stadganden undantagen,
bland annat, för resande avsedd försäljning vid järnvägs- eller
ångbåtsstation, i järnvägsvagn eller å fartyg. Genom lag den 26 mars
1920 (nr 100) har tillfogats den bestämmelsen, att Konungen eller den
myndighet, Konungen bestämmer, äger att i den omfattning och på de
villkor, som prövas påkallade, meddela eftergift från lagens tillämpning,
därest så erfordras för att förse fartyg med skeppsfömödenheter eller
dem, som yrkesmässigt bedriva saltsjöfiske, med livsmedel eller andra
för fisket behövliga varor eller för tillgodoseende av annat dylikt, särskilt
trängande behov.

Kungl. automobilklubben har i en till Kungl. Maj:t ingiven, den
.26 augusti 1920 dagtecknad skrivelse anfört i huvudsak följande:

Motortrafiken hade numera blivit av omfattande betydelse och detta icke
minst på landsbygden, där trafiken från gästgivaregårdar och dylika platser ofta
ägde rum medelst motorfordon samt turisttraliken ävenledes i stor omfattning ombesörjdes
med sådana fordon. Det både därför framstått såsom ett betydande
avbräck i denna trafik, att motorbränsle och olja icke kunde erhållas på sön- eller
helgdag. De i 15 § i lagen om begränsning av tiden för idkande av handel och
viss annan rörelse stadgade undantagen från lagens tillämpning avsåge nämligen
icke bränsle eller olja för motorfordon och det vore således, på grund av lagens
nuvarande lydelse, icke möjligt att på sön- eller helgdag erhålla för motortrafik
erforderliga driv- och smörjmedel.

Visserligen kunde med stöd av bestämmelserna i 8 § första stycket i nämnda
lag leverans av ifrågavarande varor äga rum å sön- eller helgdag, om de försålts
å för handelsbods öppethållande anslagen tid. Men då detta endast undantagsvis

Kunyl. Majrts proposition nr ISO.

5

vore fallet, kurnle motortrafiken å sön- och helgdagar hliva i hög grad försvårad,
ja omöjliggjord. Dessutom vore att märka, hurusom berörda bestämmelser i 8 §
inbjöde till ett kringgående av lagen, därvid möjlighet föreläge att ifrågavarande
varor komrae att tillhandahållas till oskäliga priser. För turisttraliken bleve
lagen så mycket kännbarare, som denna i allmänhet torde vara obekant för utlänningar,
vilka näppeligen kunde förutsätta, att handeln med motorbränsle och
olja vore stängd på sön- och helgdagar. I andra länder vore sådan handel fri,
exempelvis i Norge, Danmark, Frankrike och England, vilka länder lämnade den
största strömmen av turister till vårt land.

På grund av vad sålunda anförts har automobilklubben hemställt
om sådan lagändring, att motorbränsle och olja finge salubjudas under
viss tid jämväl å sön- och helgdagar.

Därjämte har länsstyrelsen i Södermanlands län i skrivelse den 7 Framställseptember
1920 framhållit, bland annat, att särskilt för samfärdseln med lämstyrelautomobiler
och motorcyklar men även för motorbåtstrafiken förelåge ettse» » Söderverkligt
behov av att såväl å sön- och helgdagar som å söckendagar och ma''^--"nds
utan begränsning till vissa timmar av dagen kunna anskaffa erforderligt
motorbränsle. Det syntes fördenskull lämpligast att från tillämpning av
stadgandena uti ifrågavarande lag undantaga försäljning av motorbränsle
och möjligen även andra motorförnödenheter.

Socialstyrelsen har den 2 maj 1922 avgivit yttrande över före- Yttranden.
nämnda framställningar, därvid styrelsen överlämnat dels infordrat
yttrande från Sveriges trafikbilägares riksförbund dels införskaffade uppgifter
från länsstyrelserna rörande antalet försäljningsställen för eldfarliga
oljor i allmänhet, för bensin och därmed jämförligt motorbränsle
samt för eldfarliga oljor i större förråd ävensom dessa försäljningsställens
fördelning på landets olika delar, dels ock från Kungl. automobilklubben
inhämtade upplysningar angående detaljhandeln med bensin.

Sveriges trafikbilägares riksförbund hemställer i sitt yttrande, att Sveriges
förslag till ändring i förevarande lag måtte utarbetas, så att motor- äg™w riksbränsle,
olja, karbid, acetylengas och gummiringar finge försäljas under förbund,
hela dygnet.

I sitt utlåtande över ifrågavarande framställningar har socialstyrelsen Sociaii
huvudsak anfört: styrelsen.

Styrelsen, som i utlåtande den 17 december 1919 avstyrkt bifall till liknande
framställning, hade under den tid, som sedermera förflutit, ej kunnat undgå
att finna, att trafiken med motorfordon nått en mycket betydande utveckling.

Antalet inregistrerade automobiler och motorcyklar, som vid 1919 års utgång
utgjorde 8,506 respektive 9,059, hade sålunda vid utgången av år 1920 uppgått
till 18 241 respektive 18,266 och vid 1921 års slut till 27,359 respektive 18,530.

Med hänsyn till de sänkta prisen på automobiler, motorcyklar och brännoljor samt

6

Kung!. May.ts proposition nr 20.

de hittills föga nedsatta järnvägstaxorna syntes man hava skäl antaga, att berörda
utveckling ännu komme att fortgå. Vad som anförts rörande automobilerna och
motorcyklarna torde äga motsvarighet i avseende å motorfartygen och motorbatarna.
Motorfordonet torde sålunda såväl till lands som sjöss, ja även i luften, redan
vara eller vara på god väg att bliva ett viktigt, allmännyttigt trafikmedel. I
betraktande härav borde det tillses, huruvida det ej skulle låta sig göra att utan
intrång på de syften, som fullföljdes av den s. k. butikstängningslagen, tillgodose
ifrågavarande krav på tillgång’ till motorbränsle och andra förnödenheter för
motorfordon. Visserligen syntes motorfordonstrafiken för närvarande, utan förändrad
lagstiftning, reda sig ganska bra, men torde detta förhållande i avsevärd
mån böra tillskrivas bristande åtlydnad av ifrågavarande lag.

Socialstyrelsen erinrar härefter därom, att styrelsen i sitt tidigare
avgivna avstyrkande utlåtande i ämnet förmenat, att saken skulle ställa
sig annorlunda, om det endast vore fråga om ett antal lämpligt fördelade,
av någon intresserad sammanslutning anordnade depåer av motorförnödenheter.
Styrelsen meddelar, att förut omförmälda utredning angående
försäljningsställen för eldfarliga oljor inom landet av styrelsen föranstaltats
närmast i avsikt att undersöka, huruvida ej en försäljningsorganisation
i enlighet med nu antydda riktlinjer skulle kunna åvägabringas genom
medgivande av generellt undantag åt någon eller några kategorier av
dylika försäljningsställen. Av berörda utredning hade emellertid framgått,
att dessa försäljningsställens fördelning på olika orter och kategorier
vore sådan, att någon ändamålsenlig försäljningsorganisation icke gärna
läte sig uppbyggas på angivet sätt.

Härefter anför socialstyrelsen:

»Enligt styrelsens förmenande skulle en någorlunda tillfredsställande försäljningsorganisation
kunna bringas till stånd genom beviljande av erforderligt
antal lämpligt fördelade, särskilda undantag. Sådana undantag skulle emellertid
endast få medgivas under den förutsättning, att försäljningen av motorförnödenheter
bedreves utan samband med annan handel, och skulle förbindas med villkor,
som säkerställde vid försäljningen använda biträden mot oskäligt lång arbetstid.

Genom att göra de ifrågasatta försäljningsrättigheterna ben ende av prövning
och tillstånd för varje fall skulle avvikelserna från lagen kunna begränsas
till vad som med hänsyn till föreliggande behov kan anses påkallat. Enligt
styrelsens mening skulle undantag av fö i evarande art endast medgivas beträffande
större samhällen, i regel blott för ett försäljningsställe, samt viktigare vägknutpunkter.
Vidare skulle man med en dylik procedur ha möjlighet att fördela försäljningsställena
på lämpligt sätt — särskilt synes detta kunna förväntas, om
myndigheterna, såsom ändamålsenligt torde vara, rådförde sig med någon i avseende
å trafiken med motorfordon sakkunnig institution, exempelvis automobilklubben.
I fråga om v lken myndighet lämpligen borde beklädas med befogenhet att medgiva
bär ifrågavarande undantag, anser sig socialstyrelsen utan tvekan böra föreslå
vederbörande länsstyrelse. Såsom handhavande frågor angående tillämpningen
av förordningen om automobiltrafik samt firmaregistrering och eldfarliga oljor

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

7

samt i egenskap av högsta polismyndighet torde nämligen länsstyrelserna ha särskilda
förutsättningar att handlägga ärenden rörande här ifrågasätta undantag.

Den största svårigheten vid medgivandet av undantagen torde måhända
bliva att välja mellan konkurrerande företag. Med hänsyn till den stränga begränsning,
som skulle iakttagas vid undantags beviljande, och betydelsen för
trafiken av undantagsrättighetens tillfredsställande utövning torde länsstyrelsen,
utan alltför mycket beaktande av prioritet i avseende å tid för ansökan och tidigare
utövning av liknande försäljning, böra söka utröna, vilket av de företag,
som kunna komma i fråga, är att anse såsom det mest lämpliga. För att bereda
länsstyrelsen erforderliga upplysningar i detta avseende synes det vara lämpligt
att ej blott handlande inom branschen — vilka därigenom även skulle tillförsäkras
möjlighet att framträda såsom sökande — utan även innehavare av motorfordon
i orten skulle lämnas tillfälle att yttra sig över inkomna ansökningar om undantag.
Lämpligt torde kanske i en del fall bliva för länsstyrelsen att söka förmå
respektive konkurrenter att enas om gemensam försäljning.»

Med avseende å ett samtidigt tillgodoseende av de aiTärsanställdas
intresse anför socialstyrelsen vidare:

»En betydelsefull invändning mot den påyrkade eftergiften till förmån för
handeln med förnödenheter för motorfordon har varit, att man, da denna handel i stor
utsträckning bedrives i samband med försäljning av andra varor, skulle genom
en dylik eftergift — särskilt givetvis om eftergiften bleve generell — i väsentlig
mån rubba den genom butikstängningslagen äsyltade begränsning av arbetstiden.
Såsom erfarenheten visat, låter det sig nämligen i praktiken knappast göra att i
butiker med ett flertal slag av varor begränsa försäl jningen till endast något eller
några varuslag. Till förekommande av varje erinran i nu berörda avseende har
det synts styrelsen böra föreskrivas, att undantag endast får beviljas för försäljning
av ifrågavarande förnödenheter utan samband med annan handel. I betraktande
av att det här i alldeles övervägande mån är fråga om tillgodoseende av
behovet av brännoljor, torde undantaget måhända i åtskilliga fall kunna begränsas
till att avse allenast försäljning av dylika oljor, vilken försäljning numera i stor
utsträckning förmedlas av »Mack»- eller »Bowser»-distributionsapparater.»

Efter att hava anmärkt, att styrelsen givetvis icke avsåge, att under
undantaget skulle inbegripas mat- eller dryckesvaror, kläder eller andra
föremål, som kunde behövas på färd med motorfordon, men vilkas tillgänglighet
icke kunde anses såsom eu nödvändig betingelse för framförandet
av dylika fordon, fortsätter styrelsen:

»Genom att förbinda undantagen med föreskrifter, som skäligen begränsa
arbetstiden för dem, som användas till den genom undantaget medgivna försäljningen,
skulle man än ytterligare minska de eventuella, ogynnsamma verkningarna
av undantagen för handelns arbetstagare Nämnas må, att socialstyrelsen plägat
till sina medgivanden enligt lagens 16 § foga liknande villkor. Omöjligt torde
för övrigt icke vara. att betänkligheterna i förevarande avseende i vissa fall kunna
komma att fullständigt undanröjas genom användande av automatiska distributionsapparater.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kommers kollDginm.

Anmärkas kan måhända, att det skulle vara inkonsekvent att här särskilt
beakta biträdeuas arbetstid, då lagen i övrigt ej tager någon särskild hänsyn därtill
utan stadgar begränsning av tiden för öppethållande, oavsett om biträden användas
eller ej. Häremot kan genmälas, att den hänsyn till konkurrensen, vilken
nödgat lagstiftaren att framgå med samma stränghet även där biträden ej användas,
saknar skäl för sig i förevarande fall, där det ju ej kan bli tal om någon
egentlig konkurrens.

Ovan har anförts, att med sökanden konkurrerande handelsidkare borde
beredas tillfälle yttra sig över ansökningen. Då dylika undantag emellertid måste
anses beröra även handelsbiträdenas intressen och dessa biträden sannolikt också
skulle kunna lämna en del upplysningar av betydelse för ärendenas behandling,
torde motsvarande möjlighet böra beredas jämväl dem.»

På grund av vad sålunda anförts, har socialstyrelsen föreslagit, att
till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av
handel och viss annan rörelse måtte fogas ytterligare eu paragraf av
huvudsakligen följande innehåll:

»Länsstyrelse må, i den omfattning så finnes påkallat, för försäljning av
motorbränsle och andra för bruket av motorfordon nödvändiga varor medgiva
undantag från tillämpningen av denna lag.

Sadant undantag må dock endast avse försäljning, som bedrives utan samband
med annan handel, och skall för undantagets tillgodonjutande föreskrivas
sådana villkor, att arbetstiden för biträde, som användes vid försäljningen, skäligen
begränsas.

Innan ansökan om undantag, varom här är fråga, beviljas, böra ej mindre
de, som i orten idka handel med varor, vilka undantaget skulle avse, samt dessa
handlandes biträden än även de, som där bruka motorfordon, beredas tillfälle att
yttra sig över ansökningen.»

I avgivet yttrande har kommerskollegium tillstyrkt författningsändringar
i huvudsaklig överensstämmelse med vad socialstyrelsen hemställt.
Kommerskollegium har dock anmärkt, att i första stycket av den föreslagna
nya paragrafen borde, för undvikande av utsträckning av försäljning
utöver det nödvändiga, orden »försäljning av motorbränsle och andra
för bruket av motorfordon nödvändiga varor» utbytas mot »försäljning av
motor- och smörjoljor samt andra för framdrivandet av motorfordon nödvändiga
varor». I andra stycket av samma paragraf syntes uttrycket:
»försäljning, som bedrives utan samband med annan handel», böra, såsom
otydligt, ersättas med: »försäljning från upplagsställe, där försäljning av
andra varor ej förekommer». Det tredje stycket syntes kollegium böra
utgå. Det kunde nämligen icke i alla fall vara erforderligt för länsstyrelse
att vidtaga de däri föreskrivna åtgärderna. I händelse av behov
torde länsstyrelse icke underlåta att höra vederbörande.

I anledning av socialstyrelsens yttrande, att undantag av förevarande
art endast skulle medgivas beträffande större samhällen, i regel

Kitngl. Maj.ts proposition nr SO.

0

blott för ett försäljningsställe, samt viktigare vägknutpunkter, bär kommerskollegium
vidare framhållit, att länsstyrelse vid beviljande av undantag
från lagen givetvis både att beakta såväl den trafikerande allmänbetens
som samtliga vederbörande försäljares berättigade intressen.

])en vid försäljningsställena anställda personalens berättigade anspråk
på söndagsvila, bar kommerskollegium funnit, med hänsyn, bland
annat, till de mycket skiftande förhållanden på olika orter, kunna lämpligast
tillgodoses på det sätt socialstyrelsen föreslagit.

Uti en vid kommerskollegii yttrande fogad promemoria har sprängämnesinspektören
framhållit i huvudsak följande:

Distribuering av bensin till motorfordons lästa behållare skedde numera Spr&ngbuvudsakligen
från underjordiska cisterner och endast undantagsvis direkt från ämnea
handelsbutik. Pump till dylik cistern måste nämligen ur säkerhetssynpunkt mon- iQ3Pelftörca.
teras utanför butikslokal, antingen i det fria eller i därför avsedd

Förråd och upplag av bensindunkar, där försäljning ägde rum från dylika, fordrade
särskilt för ändamålet inrättade magasin eller öppna lagerplatser. Som dessutom
flerstädes i tappningskiosk och stundom även i dunkmagasin förvarades smörjoljor,
gutnmiringar och andra för drivande av motorfordon erforderliga förnödenheter,
behövde därför själva butikslokalerna icke hållas öppna för utminutering
av ifrågavarande varor. Ur ren brandfaresynpunkt vore det av allra största vikt,
att erforderligt motorbränsle även under sön- och helgdagar kunde erhållas från
godkända anläggningar. På grund av tillgäng på erforderligt antal tappningsställen
vore nämligen ägare av motorfordon i regel icke rustade för tillfällig
lagring av större kvantitet bensin. Därest de hänvisades till att dagen före söneller
helgdag inköpa erforderliga bensinförråd, skulle dessa i flertalet fall säkerligen
komma att förvaras utan iakttagande av nödiga försiktighetsåtgärder.

Det arbete, som genom den av socialstyrelsen föreslagna lagändringen
lomme att läggas på länsstyrelserna, syntes bliva avsevärt betungande och det
skulle komma att stöta på stora svårigheter för länsstyrelserna att rättvist fördela
ifrågavarande försäljningstillstånd. Den enda praktiska åtgärden vore ett
tillägg till 15 §, varigenom försäljning av motorbränsle och för drivande av motorfordon
nödvändiga varor inordnades bland undantagen från lagens tillämpning,
dock under villkor att varorna icke finge försäljas från handelsbutik samt att vid
försäljningen använda biträden säkerställdes mot oskäligt lång arbetstid.

I hela riket och icke minst i de norra delarna av landet, där järn- Departevägsförbindelserna
äro mindre goda, har nu automobiltrafiken en bety-mentschefen
dande och samhällsnyttig uppgift att ylla. Det orde för den skull ligga
i öppen dag, att förefintliga hinder för denna samfärdsels utveckling böra
undanröjas, i den män så kan ske utan förfördelande av andra berättigade
intressen. I detta sammanhang måste även hänsyn tagas till vad
av såväl socialstyrelsen som automobilklubben anförts därom, att de gällande
bestämmelserna i ämnet i stor utsträckning syntes inbjuda till ett
kringgående av lagen samt att bristande åtlydnad av bestämmelserna

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 16 käft. (Nr SO.) 2

10

Kungl. Maj ds proposition nr SO.

i fråga vore anledningen till att gällande lagstiftning icke medfört större
olägenheter för motorfordon strafiken. Vid sådant förhållande synes
det föreligga behov av en lagändring, som gör det möjligt för innehavare
av motorfordon att under veckans alla dagar på ett lagenligt sätt
fylla sitt behov av ifrågavarande förnödenheter. Lika med myndigheterna
anser jag emellertid, att en lagändring bör begränsas att avse
medgivandet av undantag från gällande bestämmelser blott då fråga är
om fristående försäljning av oljor och andra för framdrivandet av motorfordon
nödvändiga varor.

På sätt socialstyrelsen framhållit, böra därjämte eventuella olägenheter
för butiksbiträdena av en utsträckning av tiden för idkande av
handel såvitt möjligt undanröjas genom att vid beviljandet av ifrågasatta
undantag knytas vissa villkor om skälig begränsning av arbetstiden.
Sålunda böra biträdena tillförsäkras tillbörlig natt- och söndagsvila
eller, där intrång på sådan vilotid icke kan undvikas, mot intrånget
svarande ledighet under annan veckodag. I varje fall måste därjämte
tillses, att arbetstiden icke oskäligt förlänges. Lämpligt torde vara, att
den som gör ansökning om undantag, varom här är fråga, även får
framlägga förslag till de anordningar, som kunna erfordras för tillgodoseende
av angivna syfte.

Vad beträffar formen för den ifrågasatta lagändringen finner jag,
lika med socialstyrelsen, det lämpligast att, på sätt nyss antytts, undantag
må medgivas från lagens bestämmelser i förevarande hänseende,
samt att prövningen härav uppdrages åt länsstyrelserna. Den lokalkännedom,
som därvidlag kräves, torde i önskvärd grad besittas av dessa, och
den smidighet i tillämpningen, som utgör en så viktig förutsättning för
att den ifrågasatta lagstiftningen skall fungera tillfredsställande, lärer
svårligen kunna vinnas, om ifrågavarande dispensrätt uppdraees åt annan
myndighet. Innan dylika medgivanden lämnas, böra länsstyrelserna givetvis
söka åvägabringa all erforderlig utredning för åstadkommande av så
stor rättvisa och så lämplig fördelning mellan olika orter och leverantörer
som möjligt. Sålunda böra i regel även de i frågan på ett eller annat
sätt intresserade beredas tillfälle att yttra sig. Ehuru detta torde ligga
i sakens natur och vad kommerskollegium anfört mot införandet i lagen
av uttrycklig bestämmelse härom sålunda kan hava visst fog för sig,
synes mig, särskilt med hänsyn till att ett liknande stadgande redan
finnes i 5 § andra stycket av ifrågavarande lag, den av socialstyrelsen
föreslagna bestämmelsen om hörande av vissa näringsidkare, deras biträden
samt innehavare av motorfordon böra bibehållas.

Kungl. Maj ds proposition nr 20.

11

Då antalet försäljningsställen inom varje län måste bliva ganska
stort, för att syftet med ifrågavarande anordning skall vinnas, torde
tillfälle finnas för länsstyrelserna att åstadkomma rättvisa emellan de
olika engrosförsäljarna av motorbränsle. Någon anledning att för deras
skull företaga ombyten av försäljningsställen lärer således icke föreligga.
Annorlunda ställer det sig, enligt min mening, i fråga om de särskilda
orternas och affärsinnehavarnas intressen. Det kan för dem vara av
vikt, att icke de ökade möjligheter till försäljning av ifrågavarande förnödenheter,
som nu ifrågasatta medgivanden torde medföra, uteslutande
förbehållas vissa en gång för alla bestämda återförsäljare. Jämväl de
affärsanställdas berättigade krav på söndagsvila kunna lättare tillgodoses,
om ifrågavarande distributionsrätt turvis utövas av olika affärer. Å andra
sidan hava motorfordonsinnehavarna intresse av, att de försäljningsställen,
varifrån försäljning må äga rum även å sön- och helgdagar, icke ombytas
alltför ofta samt att åtminstone vid varje sådant ombyte meddelande
därom i god tid dessförinnan på lämpligt sätt offentliggöres. Emellertid
torde genom ett lämpligt kungörelseförfarande motorfordonsinnehavarnas
intressen kunna i huvudsak tillgodoses, utan att ifrågavarande försäljningsmedgivanden
för beständigt fastlåsas vid vissa återförsäljare och
vissa orter. Att medgivandena icke böra lämnas på alltför kort tid, är
dock klart.

Vad slutligen angår formuleringen av lagtexten ansluter jag mig
därutinnan till det av kommers kollegium gjorda ändringsförslaget, vilket
synes mig giva ett mera otvetydigt uttryck åt vad man med de nya
bestämmelserna åsyftar.

Sedan departementschefen därefter uppläst ett i enlighet med ovan
angivna grunder inom departementet upprättat förslag till lag om tillägg
till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel
och viss annan rörelse, hemställer departementschefen, att lagrådets
utlåtande över nämnda förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen
omförmäler, inhämtas medelst utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

12

Kungl. Majds proposition nr SO.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 30 maj 1919 (nr 270) om begränsning av tiden för
idkande av handel och viss annan rörelse.

Härigenom förordnas, att till lagen den 30 maj 1919 om begränsning
av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse skall fogas
en ny paragraf av nedan angivna lydelse:

17 §.

På därom gjord framställning må länsstyrelse, i den omfattning
sådant finnes påkallat, i fråga om försäljning av motor- och smörjoljor
samt andra för framdrivande av motorfordon nödvändiga varor medgiva
undantag från tillämpningen av denna lag.

Sådant undantag må dock endast avse försäljning från upplagsställe,
där försäljning av andra varor ej förekommer; och skola sådana
villkor för undantagets tillgodonjutande föreskrivas, att arbetstiden för
biträde, som användes vid försäljningen, skäligen begränsas.

Innan ansökning om undantag, varom här är fråga, beviljas, böra
ej mindre de, som i orten idka handel med varor, vilka undantaget skulle
avse, samt dessa handlandes biträden än även de, som där bruka motorfordon,
erhålla tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Kanyl. Maj ds proposition nr 20.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majds lagråd den 16 januari
1923.

Närvarande:

justitierådet Sundberg,
regeringsrådet Thulin,
justitierådet Christiansson,
justitierådet Stenberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 8 januari
1923, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för
det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättat
förslag till lag om tillägg till lagen den 30 maj 1919 {nr 270) om begränsning
av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsrådet
Willand Aschan.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

14

Kung!,. Maj ds proposition nr 20.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 januari
1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notiiin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen ör socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, anmäler lagrådets
den 16 januari 1923 avgivna utlåtande över det den 8 i samma
månad till lagrådet remitterade förslaget till lag om tillägg till lagen den
30 maj 1919 nr 270) om begränsning av tiden för idkande av handel och
viss annan rörelse, däri lagrådet förklarat sig lämna förslaget utan anmärkning.

Departementschefen hemställer, att förslaget, efter att hava undergått
en mindre redaktionsändring* matte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
förordna, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas til riksdagen.

Ur protokollet.

Cour. Falkenberg.

Stockholm 1923. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

22.1374