Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Nr 198.

Kungl. MajUs proposition med anhållan om riksdagens yttrande
angående vissa beslut, som fattats å den internationella
arbetsorganisationens konferens i Geneve år 1921; given
Stockholms slott den 16 mars 1923.

Under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden för
denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande
rörande de i nämnda protokoll omförmälda, å den internationella arbetsorganisationens
konferens i Geneve år 1921 fattade besluten.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herm. Lindqvist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 16 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notiiin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 160 höft. (AV 198.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allie
rade och associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan,
innehåller i del I, omfattande förbundsakten för Nationernas förbund,
ett socialpolitiskt reformprogram samt tillika bestämmelser om den institution,
internationella arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga
detta program. .

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens
beslutande församling, den internationella arbetskonferensen, har att beträffande
förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två former
för godtagande. Antingen skall beslutet utmynna i en rekommendation,
avsedd att underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings-
eller andra åtgärder, eller ock skall det resultera i ett förslag till
internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar.
,,

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje

medlem av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutande
av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer
och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas
kompetensområden respektive frågor höra, för deras omgestaltande til
lag eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella
omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse
inom ett år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhållande
senare än 18 månader från sammanträdets avslutande. Därest eu
rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande
för dess genomförande eller om ett konventionsförslag icke vinner
vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, så skall respektive
medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse
med hänsyn därtill.

Närmare upplysningar om arbetsorganisationen och dess verksamhet
hava lämnats i proposition nr 361 till 1921 års riksdag.

Över besluten vid den internationella arbetskonferensens båda första
sammanträden, vilka höllos i Washington den 29 okt. 29 nov. 1919
och i Genua den 15 juni—10 juli 1920, inhämtades 1921 års riksdags
yttrande (nyss berörda prop. nr 361, riksdagens skrivelse nr 343). Den
tredje konferensen, om vars beslut nu är fråga, hölls i Geneve under
tiden den 25 oktober—19 november 1921.

Med skrivelse av den 13 februari 1922 har utrikesdepartementet
till mig överlämnat en av generalsekreteraren i Nationernas förbund i

Kung!. Majsts proposition nr 108.

enlighet med föreskrift i Versaillestraktaten insänd bestyrkt kopia av de
vid sistnämnda konferens antagna förslag till konventionel'' samt rekommendationer.

Häröver har Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska
samarbetet på anmodan avgivit yttrande den 19 maj 1922 och därvid
överlämnat översättningar av besluten vid konferensen jämte utlåtande,
huru svenska staten enligt delegationens mening borde förhålla sig med
hänsyn till de olika besluten.

Delegationens yttrande, till vilket jag i det följande tillåter mig
hänvisa, ävensom originaltexterna till konferensens beslut torde få såsom
bilagor fogas vid statsrådsprotokollet.

Vid konferensen i Geneve beslutades 7 förslag till konventioner och
8 rekommendationer.

l:o) Rekommendation angående åtgärder till förebyggande av arbetslöshet
inom jordbruket (bil. s. 15).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
framhållit (bil. s. 37), har i vårt land hittills i stort sett icke förekommit
nämnvärd arbetslöshet inom jordbruket. Den under de senaste åren
rådande allmänna arbetslösheten har visserligen i någon mån drabbat
även jordbrukets arbetare, men dessa hava även i skälig omfattning blivit
delaktiga av de åtgärder, som från det allmännas sida vidtagits för arbetslöshetens
bekämpande.

Vad speciellt beträffar frågan om en ökad kolonisationsverksamhet
vill jag erinra, att denna fråga under den senaste tiden varit föremål
för särskild uppmärksamhet. För de åtgärder, som av statsmakterna
redan vidtagits i syfte att utveckla den inre kolonisationen, har redogörelse
lämnats i en på jordbruksdepartementets föredragning den 10
innevarande mars beslutad proposition nr 144, angående statens verksamhet
för egnahemsbildning, till vilken jag här tillåter mig hänvisa. I denna
proposition hava även framställts förslag om vissa åtgärder för ytterligare
utveckling av statens verksamhet till främjande av egnahemsbildningen.
Sålunda har yrkats, bland annat, att betydande belopp måtte ställas till
förfogande för utlämnande av lån i syfte att för mindre bemedlade
möjliggöra förvärvande av egna jordbruk samt att vissa bidrag måtte
kunna tilldelas dylika låntagare för odlings- och byggnadsarbetens utförande.

Även i övrigt har flertalet av de i rekommendationen förordade
åtgärderna i vårt land varit föremål för uppmärksamhet och i avsevärd
omfattning genomförts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

På grund härav anser jag i likhet med delegationen ifrågavarande
rekommendation icke nu påkalla någon särskild åtgärd från Sveriges sida.

2:o) Rekommendation angående skydd för kvinnliga jordbruksarbetare
före och efter barnsbörd (bil. s. 16).

Såsom framgår av delegationens för det internationella socialpolitiska
samarbetet yttrande i denna punkt (bil. s. 37), äga den svenska
arbetarskyddslagens bestämmelser om moderskapsskydd icke tillämpning
på jordbruksarbetare. Ej heller torde de kvinnliga jordbruksarbetarna,
som i regel icke tillhöra sjukkassor, i nämnvärd mån komma i åtnjutande
av det understöd, som från statens sida beviljas sjukkassor, vilka meddela
moderskapsunderstöd.

Det i rekommendationen åberopade, vid konferensen i Washington
antagna konventionsförslaget rörande moderskapsskydd inom industrien
och handeln har ännu icke ratificerats av Sverige. På sätt antytts i
propositionen nr 361 till 1921 års riksdag hade delegationen igångsatt
utredning rörande denna fråga. Sedan yttranden i ämnet inkommit
från medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, Fredrika-Bremerförbundet,
svenska socialdemokratiska kvinnoförbundet samt kvinnliga kontoristoch
expeditföreningen, har delegationen den 11 augusti 1922 avgivit
slutligt utlåtande rörande bl. a. sistnämnda konventionsförslag. I nu
berörda yttranden framhölls allmänt, att åtskilliga av konventionsförslagets
bestämmelser vore mindre ändamålsenliga än hos oss redan
gällande föreskrifter. Även de hörda kvinnoorganisationerna ställde sig i
övervägande mån avvisande till konventionsförslagets bestämmelser. Delegationen
fann sig ej heller kunna förorda ratificering av nämnda
förslag, ehuru delegationen förklarade sig anse det i hög grad önskvärt,
att förslaget i lämpliga delar och särskilt i fråga om tillförsäkrandet av
erforderligt moderskapsunderstöd kunde vinna beaktande i vårt land.

Emellertid har Kungl. Maj:t genom beslut den 30 november 1922
uppdragit åt socialstyrelsen att verkställa revision av lagen om arbetarskydd.
Vid utförande av detta uppdrag kommer givetvis frågan om
moderskapsskydd inom industri och handel att upptagas till prövning.
Under alla förhållanden torde resultatet av berörda prövning böra avvaktas,
innan vidare åtgärd i ärendet vidtages.

Jag anser alltså, att ifrågavarande rekommendation för närvarande
icke bör föranleda någon åtgärd.

3:o) Rekommendation angående kvinnors nattarbete inom jordbruket
(bil. s. 17).

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Egentligt nattarbete inom jordbruket i vårt land torde endast undantagsvis
förekomma. En reglering av sådant arbete inom jordbruket —
t. ex. vid kreatursskötsel eller mejerihantering — vilket måste taga sin
början å tid, som är att hänföra till nattid, torde näppeligen vara motiverad
och skulle i varje fall knappast kunna göras effektiv. Jag anser
därför i likhet med delegationen förevarande rekommendation icke böra
föranleda särskild åtgärd från statsmakternas sida.

4:o) Förslag till konvention angående minimiålder för barns användande
till arbete inom jordbruket (bil. s. 17).

Under åberopande av vad delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet i sitt yttrande anfört i detta ämne (bil. s. 38), vill
jag förorda, att detta konventionsförslag biträdes av Sverige.

Konventionen är enligt § 9 för stat, som ratificerat, bindande under
11 år från ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet senast den
1 januari 1924.

5:o) Rekommendation angående barns och unga personers nattarbete
inom jordbruket (bil. s. 19).

Med hänvisning till vad ovan under 3:o) anförts beträffande kvinnors
nattarbete inom jordbruket och då sådant arbete i fråga om barn
och unga personer under 18 år i vårt land torde vara ännu mera sällsynt
än i fråga om kvinnorna, anser jag i likhet med delegationen för
det internationella socialpolitiska samarbetet förevarande rekommendation
icke påkalla särskild åtgärd.

6: o) Rekommendation angående den tekniska jordbruksundervisningens
utveckling (bil. s. 20).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
framhållit (bil. s. 39), torde kraven på en tillfredsställande teknisk jordbruksutbildning
i vårt land få anses väl tillgodosedda såväl genom förekomsten
av under offentlig kontroll stående anstalter för teoretisk och
praktisk lantbruksundervisning av olika slag som ock genom de betydande
understöd, som av statsmakterna beviljats i syfte att sätta obemedlade
och mindre bemedlade personer i tillfälle att komma i åtnjutande
av sådan undervisning.

På grund härav och då det torde vara att vänta, att statsmakterna
allt fortfarande komma att ägna sin omvårdnad åt förevarande del av
undervisningsväsendet, torde några särskilda åtgärder med anledning av
ifrågavarande rekommendation icke behöva vidtagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

7 :o) Rekommendation angående jordbruksarbetarnas bostads- och sovplatsförhållanden
(bil. s. 20).

Den enda för vårt land gällande lagbestämmelse, som direkt avser
de i förevarande rekommendation avhandlade frågorna, är den föreskrift
i legostadgans 6 §, som ålägger husbonde att förse tjänstehjon med lämpligt
husrum. Även om, såsom delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet framhållit (bil. s. 39), de i 1919 års hälsovårdsstadga
givna allmänna bestämmelserna om bostäder kunna antagas få en gynnsam
inverkan på här ifrågavarande förhållanden, liksom också senast .
tillämpade lokala kollektivavtal för jordbruket i allmänhet torde hava
innehållit vissa föreskrifter med avseende på arbetarnas bostäder, torde
likväl jordbruksarbetarnas bostadsförhållanden i vissa avseenden ännu
icke kunna anses fullt motsvara de krav, som i x-ekommendationen blivit
uppställda. Ej heller lära de rent objektivt sett kunna sägas vara i alla
hänseenden tillfredsställande. Frågan om en förbättring härutinnan torde
därför vara värd uppmärksamhet från det allmännas sida.

I det läge, vari jordbruket för närvarande befinner sig, synas emellertid
möjligheterna för ett omedelbart genomförande av mera ingripande
eller omfattande åtgärder i sådant syfte icke vara synnerligen stora. Ej
heller torde direkta lagstiftningsåtgärder kunna vidtagas, innan frågan
om de lämpligaste utvägarna för åstadkommande av fullt tillfredsställande
förhållanden på området gjorts till föremål för närmare undersökning.
Möjligen skulle en sådan undersökning lämpligen kunna företagas i samband
med den av 1920 års riksdag begärda utredningen om avskaffande
av legostadgan och dess ersättande med en efter nutida förhållanden avpassad
lagstiftning.

På grund av vad jag här anfört finner jag förevarande rekommendation
för närvarande icke kunna föranleda annat yttrande än att de
däri berörda frågorna i lämpligt sammanhang böra upptagas till utredning.

8:o) Förslag till konvention angående jordbruksarbetarnas föreningsrätt
(bil. s. 22).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
framhållit (bil. s. 39), äro de svenska jordbruksarbetarna icke underkastade
någon lagstadgad inskränkning i den alla landets medborgare tillkommande
rätten att fritt sammansluta sig för främjande av vilka som
helst lovliga syften.

Då alltså den föreningsrätt, som konventionsförslaget avser att betrygga,
redan finnes här i landet, synes hinder icke möta för biträdande av
konventionsförslaget. Konventionen är enligt § 7 för stat, som ratificerat,

Kungl. Majds proposition nr 198.

bindande under 11 år från ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet
senast den 1 januari 1924.

9:o) Förslag till konvention angående ersättning för olycksfall i arbete
inom jordbruket (bil. s. 23).

Då den svenska lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17
juni 1916 icke gör åtskillnad mellan jordbruksarbetare och andra arbetare,
vill jag förorda, att även förevarande konventionsförslag biträdes
av Sverige. Jämväl denna konvention är enligt § 7 för ratificerande
stat bindande under 11 år från ikraftträdandet och skall bringas i tilllämpning
senast den 1 januari 1924.

10:o) Rekommendation angående socialförsäkring inom jordbruket (bil.

s. 25).

Förevarande rekommendation åsyftar att till jordbrukets lönearbetare
utsträcka tillämpningen av de lagar och reglementen, som konstituera
ett system av försäkring emot invaliditet, ålderdom, sjukdom och
andra dylika risker, på villkor, likvärdiga dem, som gälla för arbetare
inom industri och handel.

Då emellertid de grenar av dylik socialförsäkring, som äro i funktion
i vårt land, äro i samma utsträckning tillämpliga på jordbruksarbetare
som på andra arbetargrupper, torde rekommendationen icke påkalla
särskild åtgärd från svensk sida.

ll:o) Förslag till konvention angående användandet av bly vitt vid målning
(bil. s. 25).

Förevarande konventionsförslag avser huvudsakligen att med vissa
angivna undantag förbjuda användning av blyvitt, blysulfat och produkter,
innehållande dessa färgämnen, vid invändig målning av byggnader,
att förbjuda användandet av ynglingar under aderton år eller kvinnor
vid yrkesmässigt målningsarbete, som medför begagnande av sådant färgämne,
samt att föreskriva vissa försiktighetsåtgärder vid tillåten användning
av ifrågavarande färgämnen.

I det yttrande, som från svensk sida avgavs beträffande internationella
arbetsbyråns frågecirkulär i ämnet, förklarade sig regeringen med
hänsyn till det internationella samarbetet benägen att ställa sig tillmötesgående
gent emot den framlagda tanken på en konvention om förbud
mot användande av blyvitt vid målning, under det förbehåll likväl, att
regeringarna i de särskilda staterna skulle äga att för speciella ändamål,
där användning av blyvitt kunde anses särskilt påkallad, medgiva undan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

tåg från förbudet. Sådan undantagsmöjlighet är icke beredd i det föreliggande
förslaget. Då emellertid förbudet begränsats att avse invändig
målning av byggnader, torde, såsom delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet framhållit, denna omständighet icke vara av
större betydelse. Kravet på rätt att få använda ifrågavarande färgämnen
lärer nämligen endast avse målning utomhus, och i giftstadgan finnes redan
nu intagen föreskrift om att blyfärg vid försäljning skall vara försedd med
varning mot dess användande inomhus. Såsom förut nämnts innehaller
konventionen även vissa undantag från förbudet.

På grund av vad här anförts och under hänvisning i övrigt till
delegationens yttrande i ämnet (bil. s. 40) får jag förorda, att konventionsförslaget
från svensk sida biträdes. Konventionen är enligt § 13 för
ratificerande stat bindande under 11 år från ikraftträdandet och skall
bringas i verkställighet senast den 1 januari 1924.

12:o) Förslag till konvention angående tillämpningen av veckovila i
industriella företag (bil. s. 28).

Beträffande den utredning, som av delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet och av arbetstidskommittén förebragts i
detta ämne, tillåter jag mig hänvisa till delegationens yttrande över förevarande
konventionsförslag (bil. s. 41). Såsom en sammanfattning av
vad däri anförts rörande svenska förhållanden i här ifrågavarande avseende
torde kunna sägas, att söndagsvilan hos oss, i clen mån ej särskilda
omständigheter påkalla avvikelser, redan är i vidsträckt mån tryggad.

Vid övervägande av Sveriges ställning till det föreliggande konventionsförslaget
må visserligen erinras, att detsamma, såsom i delegationens
yttrande framhållits, i jämförelse med de av arbetsbyrån tidigare ifrågasatta
bestämmelserna i ämnet innebär avsevärda lindringar, särskilt med
hänsyn därtill, att de förut föreslagna undantagsbestämmelserna blivit
ersatta med generellt bemyndigande för de särskilda staterna att medgiva
undantag. Trots dessa lättnader synes det mig likväl med hänsyn
till industriens nuvarande läge i viss mån vara förenat med betänkligheter
att i förevarande avseende nu genomföra eu lagstiftning, vilken,
på sätt ovan antytts, för Sveriges vidkommande icke synes vara av
något större praktiskt behov påkallad utan huvudsakligen skulle betingas
av internationella hänsyn. I likhet med delegationen anser jag mig
därför icke för närvarande kunna tillstyrka ratificering av konventionen.
Jag vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att det synes mig
lämpligt att, såsom delegationen ifrågasatt, vid en förestående revision
av arbetarskyddslagen taga i övervägande, huruvida i samband därmed

Kungl. May.ts proposition nr 198. 9

önskemålet om veckovis för industriens arbetare skulle kunna ytterligare
tillgodoses.

13:o) Rekommendation angående tillämpningen av veckovila i handelsföretag
(bil. s. 31).

Med hänsyn till bestämmelserna i lagen den 30 maj 1919 om begränsning
av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse, vilka
bestämmelser väl tillgodose ändamålet med förevarande rekommendation,
finner jag densamma icke påkalla särskild åtgärd.

14:o) Förslag till konvention angående minimiålder för eldare och
kollämpare ombord å fartyg (bil. s. 32).

I 70 § av den svenska sjölagen stadgades en allmän minimiålder
av 14 år för skeppstjänst och av 16 år för eldartjänst. Samma bestämmelser
hava meddelats i den nya sjömanslagen av den 15 juni 1922
(nr 270).

I det svar, som av min företrädare i ämbetet avläts på internationella
arbetsbyråns förfrågan rörande godtagandet av en minimiålder av
18 år för eldare och kollämpare ombord å fartyg, anfördes, att de arbeten,
varom här vore fråga, med hänsyn till såväl graden av ansträngning
som arbetenas beskaffenhet i allmänhet, från hygienisk synpunkt i
regel vore mindre lämpliga för minderåriga. Då vidare den ifrågasatta
minimiåldern icke skulle medföra någon mera ingripande förändring i de
faktiska förhållandena, syntes den framställda frågan kunna besvaras
jakande. I fråga om tjänstgöring på fartyg i mera begränsad fart syntes
emellertid möjlighet till undantag böra lämnas öppen.

Från kommerskollegii sida har beträffande det föreliggande konventionsförslaget
anförts, att det icke vore tillrådligt att på internationell
väg söka framtvinga en åldersbegränsning för eldarna, så länge det icke
ansetts erforderligt för Sveriges vidkommande att på lagstiftningsväg
härutinnan gå längre än i den nya sjömanslagen stadgades. Därjämte
har anmärkts, att uttrycket »sjöfart till havs» icke innebure någon bestämd
avgränsning för de grenar av sjöfarten, för vilka åldersbegränsningen
skulle bliva gällande.

Emellertid skulle, såsom ovan berörts, ett godtagande av den föreslagna
minimiåldern av 18 år icke innebära någon mera väsentlig förändring
av faktiskt rådande förhållanden. I detta avseende må nämnas,
att socialstyrelsens statistiska utredning rörande sjömansyrket i Sverige,
som dock i huvudsak hänför sig till förhållandena år 1911, utvisat, att
av de utav undersökningen berörda 2,289 eldarna endast 157 eller 6.8

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 160 höft. (Nr 1981) 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

procent samt av de 325 kollämparna 71 eller 21.8 procent voro under
18 år. Med hänsyn härtill och till att konventionsförslaget endast avser
sjöfart till havs, varunder icke torde behöva inbegripas vare sig inomskärseller
kustfart, lärer enligt min uppfattning ett biträdande av förslaget
för vårt lands vidkommande icke komma att medföra nämnvärda olägenheter.
På grund av vad sålunda anförts och i betraktande jämväl därav,
att konventionen innehåller vissa undantagsbestämmelser, anser jag mig
i likhet med delegationens majoritet böra förorda ratificering. Konventionen
är enligt § 12 för stat, som ratificerat, bindande under 11 år
från ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet senast den 1
januari 1924.

lo:o) Förslag till konvention angående obligatorisk läkarundersökning
av barn och unga personer, som användas till arbete ombord å fartyg (bil. s. 34).

Förevarande konventionsförslag innehåller dels föreskrift, att till
arbete å fartyg, som nyttjas i sjöfai''t till havs, barn eller unga personer
under 18 år må användas endast efter företeende av intyg, utfärdat av
en utav vederbörande myndighet godkänd läkare och utvisande lämplighet
för dylikt arbete, dels ock stadgande om förnyad läkarundersökning inom
en tidrymd av ett år såsom villkor för fortsatt användande till sjöss av
sådana barn och unga personer. Vissa särskilt angivna undantag äro
emellertid i konventionen medgivna.

Kravet på läkarundersökning såsom förutsättning för minderårigs
anställning i skeppstjänst är i vårt land redan i stor utsträckning tillgodosett.
Sålunda stadgas i förordningen den 30 december 1922 (nr
630) angående vissa villkor beträffande hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet
för vinnande av anställning å fartyg i viss fart, att å fartyg, som
gå i viss vidsträcktare fart (oceanfart) icke må anställas sjöman, som är
behäftad med sjukdom, lyte eller skada, som gör honom oduglig att sköta
den tjänst anställningen avser, eller med könssjukdom i smittsamt stadium
eller med annan sjukdom, som medför fara för ombord anställda personer.
Innan sjöman anställes å dylikt fartyg, skall han också för befälhavaren
förete läkarbetyg, vilket skall vara utfärdat under loppet av de sista sex
månaderna före anställningens början. I § 13 c) av förordningen den 13
juli 1911 angående sjömanshusen i riket samt sjöfolks på- och avmönstriug,
sådan denna paragraf lyder enligt kungörelsen den 22 december 1922
(nr 629), föreskrives för inskrivning vid sjömanshus bland annat legitimerad
läkares intyg, ej över sex månader gammalt, att sökanden av honom
undersökts. Då eldigt § 33 av nyssberörda förordning inskrivning vid
sjömanshus i regel är eu nödvändig betingelse för mönstring, kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr li)H.

minderåriga ej få anställning å fartyg i utrikes fart och ej heller å eu
väsentlig del av passagerarfartyg i inrikes fart utan att hava undergått
läkarbesiktning. Berörda fartyg hava beräknats taga i anspråk omkring
75 procent av hela den å svenska fartyg anställda besättningsstyrkan.

I det svar, som avgavs på internationella arbetsbvråns frågecirkulär
i ämnet, framhölls bland annat önskvärdheten av att minderårigas anställande
jämväl ombord å icke mönstringspliktiga fartyg i regel föreginges
av läkarundersökning. Det framhölls härvid, att levnadsförhållandena,
i synnerhet med avseende å bostaden, oftast syntes vara sämre å
icke mönstringspliktiga fartyg än å dem, som vore underkastade sådan
skyldighet, ävensom att det bär vore fråga om minderåriga, vid vilkas
sysselsättande man enligt allmänt godtagen uppfattning vore pliktig att
i hygieniskt avseende anlägga särskilt stränga synpunkter. Regeringen
vore sålunda beredd att stadga ifrågasatt läkarundersökning beträffande
all sjöfart i mera egentlig mening. För sjöfart i mera inskränkt fart,
fiske ete. borde emellertid lämnas möjlighet till undantag.

Beträffande frågan om periodiskt förnyad läkarundersökning framhölls,
att redan gällande föreskrifter i avsevärd mån syntes leda till sådan
undersökning. Med hänsyn härtill och till anordningen med årlig läkarbesiktning
av minderåriga industriarbetare, ansåg sig regeringen kunna
uttala sig till förmån för ett periodiskt förnyande av den ifrågavarande
läkarundersökningen, intill dess den minderårige sjömannen uppnått 18
års ålder.

Från kommerskollegii sida har beträffande det föreliggande konventionsförslaget
gjorts gällande, att det icke syntes motiverat att utsträcka
kravet på läkarundersökning av minderåriga utöver vad redan vore stadgat,
i varje fall icke förrän det bleve klarlagt, huruvida den anställde
själv skulle bekosta undersökningen eller huruvida, i motsatt fall, medel
kunde av det allmänna lämnas till bestridande av de erforderliga kostnaderna.

Av den föregående redogörelsen torde framgå, att ett godtagande
av de i konventionen föreslagna bestämmelserna icke lärer innebära någon
mera genomgripande förändring av redan bestående förhållanden. På
grund härav och då konventionen endast avser sjöfart till havs, varigenom
bland annat den av kommerskollegium berörda kostnadsfrågan torde begränsas
till relativt obetydliga dimensioner, anser jag mig, under åberopande
av de principiella skäl, som ovan anförts till förmån för förverkligande
av konventionsförslagets grundsatser, böra tillstyrka Sveriges anslutning
till konventionen. Denna är enligt § 10 för ratificerande stat bindande

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

under 11 år från ikraftträdandet och skall bringas i tillämpning senast
den 1 januari 1924.

Enligt de förut omförmälda reglerna rörande den vidare behandlingen
av beslut, som fattats vid den internationella arbetsorganisationens
konferenser, hava dessa beslut i vårt land ansetts böra underställas riksdagen.
Jag får därför hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition med
anhållan om riksdagens yttrande angående de vid den internationella
arbetsorganisationens konferens i Geneve år 1921 antagna
konventionsförslagen och rekommendationerna.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Stockholm den 19 maj 1922.

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.

Genom remiss den 15 sistlidne februari har Herr Statsrådet anmodat Sveriges
delegation för det internationella socialpolitiska samarbetet att avgiva yttrande
över de å den internationella arbetskonferensens sammanträde i Geneve år 1921 antagna
konventionsförslag och rekommendationer. Med anledning härav bar dele fationen

låtit till svenska översätta samtliga nu berörda konferensbeslut, varefter
elegationen i samråd med kommerskollegium, medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
skolöverstyrelsen och socialstyrelsen, i vad besluten anginge resp. ämbetsverks
arbetsuppgifter, sökt tillse, huruvida besluten borde föranleda några åtgärder
från svenska statens sida och i sådant fall vilka.

Med återställande av remissakten får delegationen härmed, efter några inledande
upplysningar om berörda konferens, överlämna översättningar av konferensens
omförmälda besk A " '' ska staten enligt delegationens

kande mening uttalats av något av de ovannämnda ämbetsverken, lämnas kortfattad
redogörelse därför i samband med resp. yttrande.

Delegationen tillåter sig slutligen erinra om den i § 405 femte stycket av
fredsfördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen stadgade
förpliktelsen för de till den internationella arbetsorganisationen anslutna
stater att inom ett år eller, vid förbinder på grund av exceptionella omständigheter,
inom aderton månader från avslutandet av ett sammanträde av den internationella
arbetskonferensen — i förevarande fall den 20 november 1921 — underställa
därå antagna rekommendationer och konventionsförslag den eller de myndigheter,
till vilkas kompetensområde resp. frågor böra, för deras omgestaltande till
lag eller vidtagande av andra åtgärder.

I detta ärendes slutliga handläggning ha, förutom undertecknad, deltagit
herrar Huss, Johansson, von Koch, von Sydow, Thorberg och Wijkander.

mening bör förhålla

L " I

sig mea nansvn till de olika

besluten. I de fall, där avvi -

På delegationens vägnar:

A. MOLIN.

A. Internationella arbetskonferensen i Geneve år 1921.

Den internationella arbetsorganisationens tredje konferens avhölls i Geneve
under tiden 25 oktober — 19 november 1921. Vid denna konferens, som var den
första, vilken förlagts till platsen för nationernas förbunds säte och jämväl i övrigt
försiggick i fullt vederbörlig ordning, voro 39 stater representerade. Hela
antalet i konferensen deltagande regerings-, arbetsgivar- och arbetarombud jämte
experter och sekreterare uppgavs utgöra omkring 370.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26 september 1921 deltogo från Sveriges
sida i konferensen: såsom omhud för regeringen tf. chefen och ordföranden för
arbetsrådet S. Ribbing och generaldirektören P. E. G. Insulander med byråchefen
J. A. E. Molin och tf. byråchefen B. A. E. Nyström såsom experter; som ombud
för arbetsgivarna direktören J. S. Edström med ordföranden i svenska lantarbetsgivarnas
centralförening, viceamiralen W. Dyrssen och verkställande direktören
i nämnda förening E. A. H. Carell såsom experter; såsom ombud för arbetarna
sekreteraren i landsorganisationen E. Johansson med redaktören A. Hansson och
ledamoten av riksdagens andra kammare P. E. Sköld såsom experter samt redaktören
S. Backlund såsom språkkunnigt biträde.

Konferensens dagordning upptog följande frågor:

I. Förändring av sammansättningen av internationella arbetsbyråns styrelse.

II. Tillämpning på jordbruksarbetet av Washingtonbesluten rörande arbetstidens
reglering.

III. Tillämpning på jordbruksarbetet av Washingtonbesluten rörande:

A) Åtgärder till förebyggande eller lindrande av arbetslöshet.

B) Skydd för kvinnor och barn.

IV. Särskilda åtgärder till skydd för jordbruksarbetarna:

A) Teknisk jordbruksundervisnirjg.

B) Jordbruksarbetarnas bostadsförhållanden.

C) Tryggande av föreningsrätten.

D) Säkerställande mot olycksfall, sjukdom, invaliditet och ålderdom.

V. Desinfektion av ull, innehållande mjältbrandssporer.

VI. Förbud mot användande av bly vitt vid målning.

VII. Veckovilan i industriella och handelsföretag.

VIII. A) Förbud mot användande av personer under 18 år såsom eldare eller
kollämpare.

B) Obligatorisk läkarundersökning av minderåriga, använda till arbete
ombord å fartyg.

Konferensens överläggningar resulterade i sju förslag till konventioner och
åtta rekommendationer. Därjämte gjorde konferensen i form av resolutioner ett
antal uttalanden i olika frågor.

Närmare upplysningar om gången av konferensens arbeten lämnas i en av
J. A. E. Molin och B. A. E. Nyström utarbetad redogörelse för konferensen, vilken
redogörelse finnes intagen i Nr 2 av Sociala Meddelanden för år 1922.

B. Konferensens beslut.

Rekommendation angående åtgärder till förebyggande av arbetslöshet inom jordbruket.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde samt

beslutit antaga vissa förslag angående åtgärder till förebyggande
av arbetslöshet inom jordbruket, vilken fråga innefattas i tredje
punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess
förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna
i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga
fredsfördragen.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens, vilken anser, att det
konventionsförslag och de rekommendationer rörande arbetslösheten, som antogos
i Washington, äro i princip tillämpliga på jordbruksarbetare, men erkänner arbetslöshetens
inom jordbruket speciella natur, hemställer, att varje medlem av
internationella arbetsorganisationen måtte taga under övervägande åtgärder, lämpade
efter landets ekonomiska och agrikulturella förhållanden, till förebyggande
och lindrande av arbetslöshet bland jordbruksarbetare och med hänsyn härtill
särskilt undersöka lämpligheten av:

1) att taga i användning moderna tekniska metoder för odling av jord,
som för närvarande är obrukad eller blott delvis uppodlad men därigenom skulle
kunna bringas att giva skälig avkastning;

2) att uppmuntra tillämpningen av förbättrade system för odling samt ett
mera intensivt utnyttjande av jorden;

3) att utveckla den inre kolonisationen;

4) att genom lämpliga transportmöjligheter för arbetslösa jordbruksarbetare
underlätta tillgången till arbeten av mera tillfällig natur;

5) att utveckla sådana industrier och fyllnadsarbeten, vilka kunna bereda
sysselsättning åt jordbruksarbetare, som lida av säsongarbetslöshet; detta dock
under förutsättning att åtgärder vidtagas till tryggande, att dylikt arbete utföres
under tillfredsställande förhållanden;

6) _ att vidtaga åtgärder för att uppmuntra bildandet av kooperativa sammanslutningar
av jordbruksarbetare för brukande och för inköp eller arrendering
av jord samt att med hänsyn därtill vidtaga åtgärder för utvidgande av jordbrukskrediten,
särskilt till förmån för kooperativa produktionsföreningar av jordbruksarbetare.

II.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens hemställer, att varje
medlem av internationella arbetsorganisationen måtte tillställa internationella arbetshjon
en periodisk rapport rörande de åtgärder, som vidtagits till förverkligande
av ovanstående rekommendation.

II.

Rekommendation angående skydd för kvinnliga jordbruksarbetare före och efter barnsbörd.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde samt

beslutit antaga vissa förslag angående skyddande, före och efter
barnsbörd, av kvinnliga lönearbetare inom jordbruket, vilken fråga innefattas
i tredje punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager följande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess förverkligande
genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna
i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga
fredsfördragen.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens hemställer:
att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga åtgärder
för att bereda kvinnliga lönearbetare i jordbruksföretag skydd före och
efter barnsbörd, likartat med det, som genom ett av internationella arbetskonferensen
i Washington antaget konventionsförslag tillerkänts kvinnor, sysselsatta
inom industrien och handeln; börande nu berörda åtgärder avse bl. a. rätt till
ledighet från arbetet under viss tid före och efter barnsbörden samt till ersättning
under samma tid, vare sig av allmänna medel eller genom ett försäkringssystem.

III.

Rekommendation angående kvinnors nattarbete inom jordbruket.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde samt

beslutit antaga vissa förslag angående kvinnors nattarbete inom
jordbruket, vilken fråga innefattas i tredje punkten på dagordningen för
sammanträdet,

ävensom beslutit att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens hemställer:
att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga
åtgärder till reglerande av kvinnliga lönearbetares nattarbete i jordbruksföretag
på sådant sätt, att dem tillförsäkras en vilotid, som motsvarar deras kroppskonstitutions
krav och ej omfattar mindre än nio om möjligt på varandra följande
timmar.

IV.

Förslag till konvention angående minimiålder för barns användande till arbete inom

jordbruket.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående användandet av barn
inom jordbruket under de obligatoriska skoltimmarna, vilken fråga innefattas
i tredje punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag
till internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII avfördraget
i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 160 käft. (Nr 198.) 3

§ 1.

Barn under fjorton år må icke sysselsättas eller arbeta i offentliga eller
privata jordbruksföretag eller någon därtill hörande verksamhetsgren annat än
utom de timmar, som äro bestämda för skolundervisningen, och bör dylikt arbete,
där det förekommer, vara av sådan art, att det icke inverkar menligt på deras
skolgång.

§ 2.

I och för praktisk yrkesutbildning må nndervisningsperioderna och -timmarna
regleras så, att de medgiva barns användande till lätta jordbruks- och
särskilt lätta skördearbeten. Likväl må icke hela den årliga tiden för skolgång
nedbringas under åtta månader.

§ 3.

Bestämmelserna i § 1 äga icke tillämpning å arbete, som av barn utföres
i yrkesskolor, därest arbetet är godkänt och övervakat av offentlig myndighet.

§ 4.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de
övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av
honom inregistreras.

§ 5-

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 6.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som
senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

. § 7''

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 5 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1, 2
och 3 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att
göra dem effektiva.

§ 8.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa
denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom
skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.
Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos
sekretariatet.

§ 10.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i Övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning
upptaga fragan om konventionens revision eller modifierande.

§ 11.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

Rekommendation angående barns och unga personers nattarbete inom jordbruket.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde samt

beslutit antaga vissa förslag angående barns och unga personers
nattarbete inom jordbruket, vilken fråga innefattas i tredje punkten
på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens hemställer:

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga
åtgärder till reglerande av barns under fjorton år nattarbete i jordbruksföretag
på sådant sätt, att dem tillförsäkras en vilotid, som motsvarar deras kroppskonstitutions
krav och ej omfattar mindre än tio på varandra följande timmar.

II.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga
åtgärder till reglerande av unga personers, mellan fjorton och aderton år, nattarbete
i jordbruksföretag på sådant sätt, att dem tillförsäkras en vilotid, som
motsvarar deras kroppskonstitutions krav och ej omfattar mindre än nio på varandra
följande timmar.

Yl.

Rekommendation angående den tekniska jordbruksundervisningens utveckling.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde samt

beslutit antaga vissa förslag angående den tekniska jordbruksundervisningens
utveckling, vilken fråga innefattas i fjärde punkten på
dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens hemställer:
att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte bemöda sig
att utveckla den tekniska jordbruksundervisningen och särskilt att sätta lönearbetarna
inom jordbruket i tillfälle att begagna sig av densamma på samma villkor
som varje annan inom jordbruket sysselsatt person.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte tillställa
internationella arbetsbyrån en periodisk rapport, innehållande så fullständiga
uppgifter som möjligt rörande tillämpningen av de lagar, vilka ha till ändamål
att främja den tekniska jordbruksundervisningen, ävensom angående i samma
syfte gjorda utgifter och eljest vidtagna åtgärder.

VII.

Rekommendation angående jordbruksarbetarnas bostads- och sovplatsförhållanden.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen hemställer:

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte, såvida
icke redan så skett, på lagstiftningens väg eller annorledes, under beaktande av
de särskilda förhållanden, klimatiska eller andra, som öva inflytande på landets
jordbruk, och i samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer,
där dylika finnas, reglera jordbruksarbetarnas bostads- och sovplatsförhållanden.

II.

Att dylik reglering måtte tillämpas på alla de lokaler, som av arbetsgivarna
tillhandahållas arbetarna, vare sig dessa härbärgeras var för sig eller gruppvis
eller jämte sina familjer och vare sig de härbärgeras i arbetsgivarnas hus eller i
byggnader, som av arbetsgivarna ställts till arbetarnas förfogande.

III.

Att dylik reglering måtte innefatta följande bestämmelser:

a) Såvida ej de klimatiska förhållandena göra uppvärmning onödig, böra
bostäder, avsedda för arbetarfamiljer, grupper av arbetare eller enstaka sådana,
innehålla rum, som kunna upp\ärmas.

b) Lokaler, avsedda för härbärgerande av grupper av arbetare, skola vara
försedda med en säng för varje arbetare samt så inrättade och belägna, att de
medgiva arbetarna att tillgodose snygghetens krav. Skilda lokaler skola tillhandahållas
åt personer av olika kön. I familjebostäder skola lämpliga anordningar
vidtagas för barnen.

c) Stall, ladugårdar eller öppna skjul må ej användas till beredande av
sovplats åt arbetarna.

IY.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga
åtgärder för att trygga tillämpningen av här åsyftade reglering.

Vill.

Förslag till konvention angående jordbruksarbetarnas föreningsrätt.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående jordbruksarbetarnas
förenings- och församlingsrätt, vilken fråga innefattas i fjärde punkten på
dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag
till internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i
Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ L

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att tillförsäkra alla i jordbruk sysselsatta personer samma
föreningsrätt, som tillkommer industriarbetarna, samt att avskaffa alla genom lagstiftning
eller eljest vidtagna anordningar, som för jordbruksarbetarna medföra
inskränkning av nämnda rättighet.

§ 2.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna
i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de
övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av
honom inregistreras.

§ 3.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 4.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmar av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som
senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 5-

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 3 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i § 1

senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga alla erforderliga åtgärder för att nära
dem effektiva.

§ 6.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa
denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 7.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan 10 år förflutit
från den tidpunkt, da konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.
Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats
hos sekretariatet.

§ 8.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga general konferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dag
ordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 9-

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

IX.

Förslag till konvention angående ersättning för olycksfall i arbete inom jordbruket.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag
till internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i
Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

8 L

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att till alla lönearbetare inom jordbruket utsträcka till -

lämpningen av de lagar och reglementen, som hava till ändamål att bereda ersättning
för olycksfall till följd av eller under arbete.

§ 2.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av
de övriga fredsfördragen delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av
honom inregistreras.

§ 3-

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 4.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som senare
delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 5.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 3 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i § 1
senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra
dem effektiva.

§ 6.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 avfördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa
denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 7.

§ 8.

Internationella ar betsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga general konferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
oeh taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning
upptaga frågan om konventionens revision eller moaifierande.

§ 9-

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

Rekommendation angående socialförsäkring inom jordbruket.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredie sammanträde samt

beslutit antaga ett förslag angående skydd för jordbruksarbetare
mot sjukdom, invaliditet och ålderdom, vilken fråga innefattas i fjärde
punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att detta förslag skall taga form av en rekommendation,

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen hemställer:
att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte till jordhrukets
lönearbetare utsträcka tillämpningen av de lagar och reglementen, som
konstituera system av försäkring emot sjukdom, invaliditet, ålderdom och andra
dylika sociala risker, på villkor likvärdiga dem, som gälla för arbetarna inom
industri och handel.

XI.

Förslag till konvention angående användandet av blyvitt vid målning.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde samt

beslutit antaga vissa förslag angående förbud mot användande
av blyvitt vid målning, vilken fråga är upptagen såsom sjätte punkt på
dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit att dessa förslag skola taga form av ett förslag
till internationell konvention,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 160 höft. (Nr 198.)

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i
Versailles ock motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, vilken ratificerar
denna konvention, förbinder sig, under förbehåll för de undantag, som angivas
i § 2, att förbjuda användande av blyvitt, blysulfat och alla produkter, innehållande
dessa färgämnen, vid invändig målning av byggnader. Från nu angivna
förbud undantagas järnvägsstationer och industriella anläggningar, vari användandet
av blyvitt, blysulfat eller produkt, innehållande sådant färgämne, av vederbörande
myndighet, efter samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer,
förklarats nödvändigt.

Användandet av vita färgämnen, innehållande högst 2 % bly, uttryckt i
metalliskt bly, är dock fortfarande medgivet.

§ 2.

Bestämmelserna i § 1 skola icke äga tillämpning å dekorativ målning eller
uppdragande av fina linjer eller konturer.

Varje regering skall bestämma gränserna mellan olika slag av målning
samt med hänsyn till dem, i enlighet med bestämmelserna i §§ 5, 6 och 7 av
denna konvention, meddela föreskrifter rörande användandet av blyvitt, blysulfat
och alla slag av produkter, innehållande sådant färgämne.

§ 3-

Det är förbjudet att använda ynglingar under aderton år eller kvinnor till
yrkesmässigt målningsarbete, som medför användandet av blyvitt, blysulfat eller
produkt, innehållande sådant färgämne.

Vederbörande myndigheter äga att efter samråd med arbetsgivar- och arbetarorganisationerna
medgiva, att målarlärlingar för sin yrkesutbildning användas
till arbeten, som äro förbjudna i nästföregående stycke.

§ 4.

De i §§ 1 och 3 angivna förbud träda i kraft sex år efter dagen för avslutandet
av den internationella arbetskonferensens tredje sammanträde.

§ 5.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att på grundval av nedan angivna principer meddela
föreskrifter rörande användandet av blyvitt, blysulfat och alla slag av produkter,
innehållande dylikt färgämne, i arbeten, beträffande vilka sådant användande
icke är förbjudet.

I. a) Blyvitt, biysulfat eller produkter, innehållande sådant färgämne, få vid
målningsarbete endast handhavas i form av pasta eller färdigberedd färg.

b) Åtgärder skola vidtagas till undvikande av den fara, som uppstår vid
färgens anbringande medelst »pulverisation».

c) Åtgärder skola vid alla tillfällen, då så är möjligt, vidtagas till und -

vikande av den fara, som förorsakas av damm, alstrat genom torrslipning
eller -skrapning.

II. a) Anordningar skola vara vidtagna, som för måleriarbetarna möjliggöra att
under arbetets gång och efter dess slut vidtaga alla nödvändiga renlighetsåtgärder.

b) Särskilda arbetskläder skola av måleriarbetarna bäras under hela den tid,
arbetet pågår.

c) Lämpliga anordningar skola vidtagas till undvikande, att de kläder, som
äro avlagda under arbetet, förorenas med ämnen, använda för målningen.

III. a) Fall av blyförgiftning eller som misstänkas vara sådan förgiftning, skola

göras till föremål för anmälan och efterföljande läkarundersökning av
läkare, utsedd av vederbörande myndighet,
b) Vederbörande myndighet skall äga att, när den så finner nödigt, påkalla
läkarundersökning av arbetarna.

IV. a) Anvisningar angående de särskilda hygieniska försiktighetsmått, som böra

iakttagas inom mäleriyrket, skola utdelas bland måleriarbetarna.

§ 6.

Till tryggande av efterlevnaden av de föreskrifter, som meddelats i föregående
paragrafer, skall vederbörande myndighet efter samråd med intresserade
arbetsgivar- och arbetarorganisationer vidtaga alla de åtgärder, som den finner
nödvändiga.

§ 7-

Förande blyförgiftning bland måleriarbetare skall upprättas statistik:

a) beträffande sjuklighet, på grund av anmälan om och undersökning av
alla förgiftningsfall,

b) beträffande dödlighet, enligt en metod, som godkänts av den officiella
statistiska myndigheten i varje land.

§ 8-

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna
i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de
övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekretexare och av
honom inregistreras.

§ 9-

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ i°.

tionen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som
senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ n.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa
bestämmelserna i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 senast den 1 januari 1924 samt att
vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 12.

§ 13.

§ 14.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga geueralkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning
upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 15.

De franska och engelska texterna, till denna konvention skola båda äga
vitsord.

XII.

Förslag till konvention angående tillämpningen av veckovis i industriella företag.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående veckovila inom industrien,
vilken fråga innefattas i sjunde punkten på dagordningen för sammanträdet,
ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag
till internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i
Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ i Med

hänsyn till tillämpningen av denna konvention skola såsom »industriella
företag» anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras, utsmyckas,
färdigställas eller beredas till försäljning eller inom vilka råämnen omgestaltas,
däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för förstöring av föremål,
ävensom framställning, transformering och överförande av drivkraft i allmänhet
och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller rivning
av alla slag av _ byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor, vågbrytare,
kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar, viadukter, kloaker,
vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar, elektriska anläggningar,
gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten, ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten
för härovan åsyftade arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg eller å inre
vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och bryggor samt i dockor
och magasin med undantag likväl av transport för hand.

Ovanstående uppräkning är gjord med förbehåll för de särskilda undantag
av nationell natur, vilka angivas i Washingtonkonventionen angående begränsning
av arbetstiden i industriella företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta
timmar i veckan, i den män dessa undantag äro tillämpliga i avseende å
förevarande konvention.

Utöver vad ovanstående uppräkning giver vid handen, må, där så finnes
nödvändigt, varje medlem fastställa gränslinjen mellan industri å ena samt handel
och jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Hela den personal, som sysselsättes i ett industriellt företag, allmänt eller
enskilt, eller i någon gren därav, skall, med förbehåll för de undantag, som angivas
i följande paragrafer, under loppet av varje tidrymd om sju dagar åtnjuta
en vilotid, innefattande minst tjugofyra på varandra följande timmar.

Denna vilotid skall såvitt möjligt beredas varje företags hela personal
samtidigt.

Vilotiden skall såvitt möjligt infalla å de dagar, som enligt landets eller
traktens tradition eller sedvänja ägnas åt vila.

§3.

Varje medlem må från tillämpningen av bestämmelserna i § 2 undantaga
personer, som sysselsättas i sådana industriella företag, vari endast användas medlemmar
av samma familj.

§ 4.

Varje medlem äger att, med beaktande särskilt av alla tillbörliga ekonomiska
och humanitära synpunkter och efter samråd med kompetenta arbetsgivaroch
arbetarorganisationer, där sådana finnas, medgiva undantag (däri inbegripet
suspension och avkortning av vilotid) helt eller delvis från bestämmelserna i § 2.

Dylikt samråd skall icke vare erforderligt i de undantagsfall, vilka redan
beviljats med tillämpning av gällande lagstiftning.

§ 5.

Varje medlem bör, så vitt möjligt, meddela bestämmelser om vilotider till
ersättning för suspension eller avkortning, medgiven enligt § 4, förutom i sådana
fall, där genom överenskommelse eller sedvänja redan är sörjt för dylik vilotid.

§ 6.

Varje medlem skall upprätta en förteckning å de undantag, som medgivits
enligt § 3 eller 4, samt delgiva densamma åt internationella arbetsbyrån. Sedermera
skall varje medlem vart annat år meddela alla förändringar, som vidtagits
i avseende å denna förteckning.

Internationella arbetsbyrån skall förelägga internationella arbetsorganisationens
generalkonferens en rapport i ämnet.

§ 7.

För att underlätta tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention
skall det åligga varje arbetsgivare, direktör eller disponent:

a) att, där veckovila gives samfällt åt kela personalen, tillkännagiva dagar
och timmar för gemensam vilotid antingen medelst anslag, uppsatta pa i ögonen
fallande sätt å arbetsstället eller å annan lämplig plats eller ock på annat av
regeringen godkänt sätt;

b) att, där veckovilan icke gives samfällt åt hela personalen, medelst ett
register, upprättat på sätt, som godkänts genom landets lagstiftning eller av
vederbörande myndighet utfärdat reglemente, angiva de arbetare eller anställda,
för vilka särskilda föreskrifter beträffande veckovila gälla samt meddela dessa
föreskrifter.

§ 8.

§ 9.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 10.

§ 11.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa
bestämmelserna i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga
erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 12.

§ 13.

§ 14.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i övervägande, huruvida det tinnes anledning att på konferensens dagordning
upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.

XIII.

Rekommendation angående tillämpningen av veckovis i handelsföretag.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående veckovila inom handeln,
vilken fråga innefattas i sjunde punkten på dagordningen för sammanträdet,
ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
mediemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess
förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna
i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga
fredsfördragen.

Generalkonferensen hemställer:

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga
åtgärder för att i alla handelsföretag, allmänna eller enskilda, eller grenar därav,
personalen måtte kunna, med förbehåll för de undantag, varom stadgas i följande
avdelning, under loppet av varje tidrymd av sju dagar åtnjuta en vilotid,
innefattande minst tjugufyra på varandra följande timmar.

Konferensen hemställer, att denna vilotid, så vitt möjligt, måtte beredas
varje företags hela personal samtidigt och förläggas till dagar, ägnade åt vila
enligt landets eller traktens tradition eller sedvänja.

II.

Att varje medlem måtte vidtaga alla lämpliga anordningar för tillämpning
av förevarande rekommendation och särskilt med hänsyn till fastställandet av de
undantag, som kunna prövas nödiga. För det fall att undantag befinnas nödvändiga,
hemställer konferensen, att varje medlem måtte upprätta en förteckning
å dylika undantag.

III.

Att varje medlem måtte giva internationella arbetsbyrån del av den förteckning
å undantag, som medgivits enligt avdelning II, och sedermera vartannat
år av alla de förändringar, som vidtagits i avseende å förteckningen. Med ledning
härav skall internationella arbetsbyrån förelägga internationella arbetsorganisationens
generalkonferens en rapport i ämnet.

XIV.

Förslag till konvention angående minimiålder för e/dare och kollämpare ombord å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående förbud mot användande
av person under aderton år till arbete i kolboxar eller eldrum ombord å
fartyg, vilken fråga innefattas i den åttonde punkten på dagordningen för
sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag
till internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i
Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1.

Med »fartyg» förstås vid tillämpningen av denna konvention varje i allmän
eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp av vad slag som helst, vilket
nyttjas i sjöfart till havs, krigsfartyg likväl undantagna.

§ 2.

Unga personer under aderton år må icke användas såsom eldare eller kollämpare
ombord å fartyg.

§ 3.

Bestämmelserna i § 2 skola icke äga tillämpning å:

a) arbete av unga personer, vilket utföres a skol- eller övningsfartyg, för
såvitt arbetet är godkänt och övervakas av offentlig myndighet;

b) arbete ombord å fartyg, vars huvudsakliga framdnvningsmedel är annat
än ånga;

c) arbete av unga personer om minst sexton år, vilkas fysiska lämplighet
därför godkänts genom läkarundersökning och vilka användas ombord å fartyg,
uteslutande trafikerande Indiens eller Japans kuster; deras användande skall dock
vara underkastat reglerande bestämmelser, utfärdade efter samråd med arbetsgivarnas
och arbetarnas i dessa länder mest representativa organisationer.

§ 4.

I fall det befinnes nödvändigt att anställa eldare eller kollämpare i en
hamn, där det icke finnes tillgång till sådana arbetare om minst aderton år, må
därtill användas personer under aderton men över sexton år; i dylikt fall skola
dock två unga personer anställas i stället för en erforderlig eldare eller kollämpare.

§ 5.

För att möjliggöra kontroll över tillämpningen av bestämmelserna i denna
konvention skall det åligga varje fartygsbefälhavare att föra ett register eller
förteckning i sjömansrullan, upptagande alla ombord sysselsatta personer under
aderton år, med angivande av dagen för vars och ens födelse.

§ 6.

Besättningens anställningsavtal skola innehålla en sammanfattning av bestämmelserna
i denna konvention.

§ 7.

§ 8.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 9-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds general Bihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 160 käft. (AV 198.) 5

sekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som
senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 10.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1, 2,
3, 4, 5 och 6 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för
att göra dem effektiva.

§ n.

Yarje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa
denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 12.

§ 13.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning
upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 14-

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.

XV.

Förslag till konvention angående obligatorisk läkarundersökning av barn och unga personer,
som användas till arbete ombord å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående obligatorisk läkarbesiktning
av barn och unga personer, använda till arbete ombord å fartyg,
vilken fråga innefattas i åttonde punkten på dagordningen för sammanträdet,
ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga^form av ett förslag
till internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget
i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ !•

Med »fartyg» skall vid tillämpningen av denna konvention förstås varje i
allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag som helst,
vilket nyttjas i sjöfart till havs, krigsfartyg likväl undantagna.

§ 2.

Till arbete å andra fartyg än sådana, varå endast sysselsättas medlemmar
av samma familj, må barn eller unga personer under aderton år användas allenast
efter företeende av läkarintyg, som utvisar lämplighet för dylikt arbete. Sådant
intyg skall vara utfärdat av en av vederbörande myndighet godkänd läkare.

§ 3.

Fortsatt användande till sjöss av sådana barn och unga personer medgives
endast under förutsättning av förnyad läkarbesiktning, verkställd inom en tidrymd
av högst ett år, samt företeende efter varje läkarbesiktning av läkarintyg
om lämplighet för arbetet. Utlöper tiden för läkarintygs giltighet under loppet
av en resa, skall likväl dess giltighet fortfara till resans slut.

*§4-

I nödfall äger vederbörande myndighet medgiva yngling under aderton år
att embarkera, oaktat han icke undergått undersökning, som föreskrives i §§ 2
och 3, detta dock allenast under villkor att dylik undersökning verkställes i den
första hamn, fartyget därefter angör.

§ 5-

§ 6.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 7-

§ 8.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 6 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1, 2,
3 och 4 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att
göra dem effektiva.

§ 9.

§ 10.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan 10 år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom
skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.
Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos
sekretariatet.

§ 11.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning
upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 12.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.

C. Delegationens yttrande.

I. Rekommendation angående åtgärder till motverkande av arbetslöshet inom
jordbruket.

Beträffande internationella arbetsbyråns frågeformulär rörande förevarande
ämne framhölls nästlidna år från delegationens sida bl. a., att det i vårt land
åtminstone tidigare på det hela taget icke förekommit någon arbetslöshet inom
jordbruket utan att det snarare rått brist på arbetskrafter för jordbrukets behov.
Bl ert al et av de av arbetsbyrån förordade åtgärderna mot arbetslösheten hade emellertid
för andra syften, synnerligast till höjande av jordbrukets produktion och
säkerställandet av landets självförsörjning, varit föremål för uppmärksamhet från
statens sida och även i betydande omfattning förverkligats. Ifråga om vissa av
de föreslagna åtgärderna ställde sig delegationen emellertid något tveksam med
hänsyn till deras praktiska betydelse.

Såvitt delegationen kan döma, torde staten jämväl i fortsättningen komma
att i nyss angivna syfte vidtaga åtgärder, som tjäna att motverka arbetslösheten
inom jordbruket. Beträffande frågan om åtgärder till främjande av kooperativt
jordbruk må nämnas, att denna fråga upprepade gånger varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet men hittills alltid fallit.

Givetvis har den allmänna nu rådande arbetslösheten icke lämnat jordbruksarbetarna
oberörda, men ha också dessa arbetare kommit i åtnjutande av de
mot nämnda missförhållanden av stat och kommuner vidtagna åtgärder. Framhållas
må även, att på såväl offentligt som enskilt initiativ vid innevarande
riksdag väckts förslag om kraftigare medverkan från statens sida till främjandet
av egna hems- och kolonisationssträvandena.

Av vad här ovan anförts torde framgå, att delegationen, ehuru den finner
de förordade åtgärderna beaktansvärda, knappast för närvarande, under den svåra
allmänna arbetslöshetskrisen, kan anse sig ha tillräcklig anledning att påkalla
särskilda åtgärder från statens sida med hänsyn till förevarande rekommendation.

II. Rekommendation angående skydd för kvinnliga jordbruksarbetare före
och efter barnsbörd.

Några lagbestämmelser för tillgodoseende av det med denna rekommendation
avsedda ändamål finnas icke — arbetarskyddslagens stadganden om moderskapsskydd
äga nämligen icke tillämpning på jordbruket. Den enda åtgärd från
statens sida, som kan anses i någon mån tjäna berörda ändamål, består i beviljandet
av anslag, för innevarande år uppgående förslagsvis sammanlagt till
150,000 kronor, till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd. De kvinnliga
jordbruksarbetarna lära emellertid icke i större utsträckning tillhöra sjukkassor,
varför omförmälda anslag endast i obetydlig mån torde komma dem till godo.
Nämnas bör måhända också, att det av socialförsäkringskommittén år 1919 fram -

lagda förslaget till sjukförsäkring omfattade jämväl kär ifrågavarande kvinnor
samt avsåg att tillförsäkra dem dels erforderlig vård av barnmorska, dels moderskapspenning
under 56 dagar, varav 14 dagar före nedkomsten, ock dels ampenning
under högst 50 dagar från ock med 4‘2:dra dagen efter nedkomsten.

Det i förevarande rekommendation åberopade, i Washington antagna konventionsförslaget
rörande moderskapsskydd inom industrien ock handeln, vilket
förslags bestämmelser skulle tjäna såsom föredöme vid utformande av rnoderskapsskyddet
för jordbrukets kvinnliga arbetare, har ännu icke ratificerats av
Sverige. Ej keller föreligger ännu något förslag till lagstiftningsåtgärder här i
landet med anledning av nämnda konventionsförslag — något förslag till sådana
åtgärder lär knappast vara att påräkna förrän i samband med den revision av
arbetarskyddslagen, vartill bl. a. frågan om definitiv reglering av arbetstidens
begränsning förväntas giva anledning. En slutgiltig lösning av nu förevarande
fråga anses för övrigt av många förutsätta obligatorisk sjukförsäkring. Erågan
om moderskapsskydd enligt Washingtonkonventionen är emellertid på begäran av
delegationen föremål för utredning inom socialstyrelsen och medicinalstyrelsen.

Såvitt delegationen kan finna, lär frågan om moderskapsskydd inom jordbruket
ej kunna lösas förrän tidigast i samband med enahanda fråga inom industrien
och handeln. Med hänsyn härtill synes föreliggande rekommendation för
närvarande ej kunna föranleda vidare åtgärd, än att nyss berörda utredning rörande
moderskapsskyddet utsträckes till att avse jämväl kvinnliga arbetare inom
jordbruket.

III. Bekommendation angående kvinnors nattarbete inom jordbruket.

Såsom från delegationens sida anförts beträffande arbetsbyråns förslag i

frågan förekommer inom jordbruket egentligt nattarbete endast undantagsvis, t. ex.
vid slåtter inom de nordligare delarna av landet. Däremot är det ej så sällsynt,
att visst arbete, vanligen vid kreatursskötsel eller i mejerihantering, måste börja
vid en så tidig timme, att den är att hänföra till nattid. Något ingripande häremot
av lagstiftaren synes emellertid knappast motiverat, då det i sådant fall
sannolikt skulle finnas påkallat att i stor omfattning medgiva undantag för dylikt
tidigt morgonarbete. Anmärkas må även, att kontrollen över efterlevnaden av en
lagstiftning på förevarande område, där det ofta ej är fråga om mer än en eller
annan arbeterska på varje arbetsställe, otvivelaktigt skulle ställa sig mycket besvärlig
och ineffektiv.

I enlighet med vad sålunda anförts anser sig delegationen ej böra påkalla
några särskilda åtgärder med anledning av förevarande rekommendation.

IV. Förslag till konvention angående minimiålder för barns användande
till arbete inom jordbruket.

Syftet med denna konvention torde, såsom även från skolöverstyrelsens sida
vitsordats, i huvudsak vara tillgodosett genom vår skollagstiftning. Mot den senare
bestämmelsen i konventionens § 1 svarar visserligen ej någon uttrycklig bestämmelse
men väl nämnda lagstiftnings syftning. För övrigt skulle aet, om så
funnes påkallat, väl ej möta större svårighet att tillfoga en dylik bestämmelse
till den verkan den kan ha.

Sverige torde sålunda enligt delegationens mening kunna ratificera förevarande
konvention.

3!)

Y. Rekommendation angående barns och unga personers nattarbete inom
jordbruket.

Enligt delegationens åsikt torde de i förevarande rekommendation framställda
kraven på nattledighet ej kunna anses överdrivna.

På enahanda grunder, som förut anförts beträffande rekommendationen angående
kvinnors nattarbete inom jordbruket och synnerligast med hänsyn till den
för de minderåriga väl ännu mer sparsamma förekomsten av nattarbete, anser sig
delegationen emellertid ej kunna förorda några särskilda åtgärder med anledning
av förevarande rekommendation.

VI. Rekommendation angående den tekniska jordhruksunder visning ens utveckling.

Enligt delegationens mening torde kraven på teknisk jordbruksundervisning
få anses väl tillgodosedda här i landet, och har man genom stipendier och andra
anordningar i ganska stor utsträckning sökt att bereda jämväl jordbrukets lönearbetare
tillfälle att begagna sig av berörda undervisning. Sannolikt torde statsmakterna
redan med hänsyn till önskvärdheten av jordbrukets utveckling komma
att jämväl framdeles intressera sig för ifrågavarande undervisningsgrens förkovran.

Någon särskild åtgärd med anledning av rekommendationen synes sålunda
icke behöva vidtagas.

VII. Rekommendation angående jordbruksarbetarnas bostads- och sovplatsförhållanden.

Här ifrågavarande förhållanden äro i viss mån beaktade redan i legostadgan,
som ålägger husbonde att förse tjänstehjon med tjänligt husrum. Det torde
kunna förväntas, att berörda förhållanden skola röna en gynnsam inverkan av den
nya hälsovårdsstadgan av den 19 juni 1919, vari meddelas vissa allmängiltiga
hygieniska bestämmelser angående bostäder. Framhållas må också, att i de senast
gällande lokala kollektivavtalen för jordbruket — vilka väl fortfarande i
mycket torde få anses normerande — fanns föreskrivet bl. a., att arbetarens bostad
skulle kunna hållas väl uppvärmd, vara sund och i övrigt i gott skick samt
att tjänare i husbondens kost skulle vara berättigad till egen säng och med sängkläder
i varmt och snyggt möblerat rum.

Nu berörda bestämmelser torde emellertid icke motsvara den med förevarande
rekommendation åsyftade reglering. Förnekas kan väl ej heller, att jordbruksarbetarnas
„bostads- och sovplatsförhållanden i många fall äro mindre tillfredsställande.
A andra sidan må emellertid erinras om det betryckta läge, vari
jordbruket för närvarande befinner sig, och om de ännu så länge högt uppdrivna
byggn adskostnaderna.

Med hänsyn till vad nu anförts anser sig delegationen ej kunna förorda
annan åtgärd med anledning av förevarande rekommendation, än att de däri berörda
frågorna måtte upptagas till utredning.

VIII. Förslag till konvention angående jordbruksarbetarnas föreningsrätt.

I olikhet med vad som i åtskilliga andra länder varit förhållandet, ha de
svenska jordbruksarbetarna icke varit underkastade några lagstadgade inskränkningar
i föreningsrätten. Rätten att fritt sammansluta sig för främjande av lov -

liga syften tillkommer nämligen här i landet i lika mått alla klasser av medborgare
och är icke föremål för några inskränkningar från lagstiftningens sida.

Nämnas bör måhända även, att i det år 1919 avslutade riksavtalet mellan
jordbrukets arbetsgivar- och arbetarorganisationer finnas intagna vissa bestämmelser
angående föreningsrätten, av vilka den grundläggande stadgar, att föreningsrätten
å ömse sidor skall lämnas okränkt.

Konventionen torde sålunda enligt delegationens mening utan tvekan kunna
ratificeras av Sverige.

IX. Förslag till konvention angående ersättning för olycksfall i arbete inom
jordbruket.

Lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete gör ingen
åtskillnad mellan jordbruks- och andra arbetare utan omfattar i regel bl. a. arbetare
inom jordbruket.

Konventionen kan sålunda för Sveriges del ratificeras.

X. jRekommendation angående socialförsäkring inom jordbruket.

I fråga om de grenar av socialförsäkring, som här åsyftas och äro i funktion
hos oss, — sjukförsäkring hos sjukkassorna samt försäkring mot invaliditet
och ålderdom enligt lagen om allmän pensionsförsäkring — äro jordbrukets arbetare
tillförsäkrade fullt samma skydd som övriga arbetargrupper.

Någon särskild åtgärd synes rekommendationen sålunda icke påkalla från
svensk sida.

XI. Förslag till konvention angående användandet av blyvitt vid målning.

I sitt den 1 juni 1921 till dåvarande chefen för socialdepartementet avgivna
yttrande i förevarande ämne hade delegationen förordat anslutning till det
av internationella arbetsbyrån framlagda konventionsförslaget i ämnet med det
förbehåll likväl, att regeringarna skulle äga att för speciella ändamål, där användning
av blyvitt kunde anses särskilt påkallad, medgiva undantag. Någon
dylik undantagsmöjlighet är icke beredd i förevarande förslag, men torde man
genom inskränkningen av förbudet mot användande av blyvitt till att gälla allenast
invändig målning av byggnader ha i väsentlig mån undanröjt anledningen
till berörda förbehåll. Av inhämtade upplysningar att döma, synes nämligen det
från vissa håll resta kravet på tillgång till blyvitt endast gälla användning vid
målning utomhus — något som för övrigt överensstämmer med giftstadgans föreskrift,
att blyfärg vid försäljning skall vara försedd med varning mot dess användning
inomhus. Anmärkas må även, att konventionsförslagets § 2 medgiver
vissa om ock ej särdeles betydelsefulla undantag.

De skydds- och kontrollföreskrifter, som i §§ 3 och 5—7 meddelas beträffande
bruket av blyvitt o. d., kunna måhända i vissa avseenden förefalla något
besvärande, men synas de, med hänsyn till den obetydliga användningen av dylika
färgämnen här i landet, ej för Sveriges del behöva väcka några betänkligheter.

Delegationen anser sig sålunda kunna förorda ratificering av förevarande
konvention.

XII. F ''örslag till konvention angående tillämpningen av veckovila i industriella
företag.

I sitt förut berörda, den 1 juni 1921 angivna yttrande i bl. a. förevarande
ämne förebragte delegationen en ganska ingående och utförlig utredning, varur
följande må återgivas.

Söndagsvilan är, i den mån ej särskilda förhållanden påkalla avvikelser,
sedan länge lagfäst hos oss. Bestämmelser därom, ägande tillämpning på industrien,
återfinnas i 7 kap. 3 § strafflagen och 5 § i) lagen om arbetarskydd, varjämte
lagen om arbetstidens begränsning — genom sin inskränkning av arbetstiden
per vecka till 48 timmar — indirekt verkar i samma riktning.

Kollektivavtalen innehålla i regel ej förbud mot söndagsarbete men utöva
likväl en ganska återhållande inverkan genom sina bestämmelser om särskilt hög
övertidsersättning för arbete å söndagar och sina stadganden om arbetets tidigare
upphörande å lördagar.

Av arbetstidskommitténs undersökning rörande arbetstidsförhållandena år
1917 framgick bl. a., att på hela antalet av undersökningen berörda arbetare,
438,813, förekom mer eller mindre arbete under söndagsdygnet för 39,842 eller
9-1 %. Av här åsyftade arbetare sysselsattes emellertid 34,175 i skiftarbete, 2,729
i mejerier, 751 vid renhållningsverk och 546 i bagerier.

Nu. berörda undersökning gav även vid handen, att 80''4 % av samtliga av
undersökningen omfattade arbetare åtnjöto förkortning av arbetstiden å lördagar.
Med hänsyn till att en dylik anordning ej väl låter sig genomföra på alla områden.
, t. ex. vid kontinuerlig drift eller där särskild arbetsbrådska råder å lördagar,
ansåg kommittén nyss angivna procenttal tyda på, att den s. k. engelska veckan
redan år 1917 i synnerligen stor utsträckning förverkligats inom de områden, där
den skäligen kunde ifrågakomma. Till följd av den sedermera lagstadgade begränsningen
av veckoarbetstiden till 48 timmar torde enligt kommitténs mening
reformen om möjligt än ytterligare genomförts.

Sin mening rörande behovet av ny, mer ingående och fullständig lagstiftning
mot söndagsarbete sammanfattade arbetstidskommittén på följande sätt:

. »Vid granskning av härovan berörda utredningsmaterial har kommittén
kommit till den uppfattning, att något svårare eller mer omfattande missbruk av
natt- eller söndagsarbete knappast torde förekomma inom de verksamhetsområden,
som kommittén ansett sitt uppdrag förnämligast avse eller industrien och därmed
besläktade näringar. Detta är även förklarligt, då arbetarna och deras organisationer
i regel rest motstånd mot dylikt arbete samt dessutom nattarbetet vanligen
medför vissa olägenheter och söndagsarbetet enligt ej blott rådande kyrklig
uppfattning utan även strafflagens bud är att anse som otillåtet, när det icke
nödvändigtvis påkallas. Beträffande slutligen arbetstidens förkortning å lördag
utvisar kommitténs statistiska utredning, att denna reform redan förverkligats i
sådan utsträckning, att man kan vara tveksam, om någon lagstiftningsåtgärd för
dess främjande kan anses motiverad.

Enligt kommitténs mening ha därjämte skälen för lagstiftningsåtgärder av
här ifrågavarande innebörd i avsevärd mån försvagats genom tillkomsten av lagen
om arbetstidens begränsning. Efter denna lags ikraftträdande får till exempel en
skiftarbetare i kontinuerlig drift nattarbete endast var tredje vecka mot hittills
varannan, och dessutom bör den betydande förkortningen av arbetstiden i väsentlig
mån kompensera de eventuella skadeverkningarna av hans nattarbete. I fråga

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 160 käft. (Nr 198.) 6

om söndagsarbetet äro verkningarna av lagen om arbetstidens begränsning måhända
ändå mer i ögonen fallande. Genom begränsningen av arbetstiden ej blott till 8
timmar för dag utan även till 48 timmar för vecka förhindras tydiigtvis praktiskt
taget inom lagens tillämpningsområde allt söndagsarbete, som ej är av särskilda
starka skäl påkallat. Yad slutligen frågan om förkortad arbetstid å lördag angår,
har här omförmälda lag tagit direkt hänsyn därtill genom bestämmelsen, att arbetstiden
må ökas till 8 V2 timmar under veckans fem första söckendagar, blott arbetstiden
för vecka av 48 timmar icke därigenom överskrides».

»Genomförandet av lagen om arbetstidens begränsning medför otvivelaktigt
för stora verksamhetsområden ganska besvärande förändringar. Det torde då vara
mindre lämpligt att strax därefter utsätta industrien och andra viktiga näringar
för de nya och på sina håll måhända nog så kännbara rubbningar, som en lagstiftning
mot natt- och söndagsarbete skulle medföra. Framhållas må även, att
det måste möta svårigheter att behörigen anpassa denna lagstiftning efter arbetsförhållandena,
innan man vet hur dessa förhållanden komma att gestalta sig under
inverkan av lagen om arbetstidens begränsning.

Slutligen må även omnämnas, att kommittén under sin beröring med arbetarnas
organisationer icke kunnat undgå finna, att det för närvarande bland vederbörande
arbetare knappast förefinnes något starkare intresse för lagstiftningsåtgärder
av ifrågavarande innebörd.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig kommittén böra i underdånighet
förorda, att för närvarande ej vidtagas några lagstiftningsåtgärder till
reglering av natt- eller söndagsarbetet eller arbetstiden å lördag och ej heller till
införande av helgdagar utan kyrklig karaktär. Enligt kommitténs mening torde
det kunna ifrågasättas, huruvida ej bestämmelserna i lagen om arbetstidens begränsning,
vars giltighet utlöper den 31 december 1923, borde inarbetas i lagen
om arbetarskydd. I samband med denna åtgärd, som antagligen skulle giva anledning
till revision av sistnämnda lag jämväl i andra avseenden, synes lämpligen
kunna till förnyat övervägande upptagas härovan berörda lagstiftningsfrågor».

För egen del yttrade sig delegationen sålunda:

»Yad först angår frågan, huruvida det beträffande arbetsförhållandena i
vårt land kan anses påkallat att få till stånd någon ytterligare reglering av söndags-
eller — som frågeformuläret med något vidsträcktare syftning säger —
veckovilan, väll delegationen ej bestrida, att arbetstidskommittén i sitt härovan
återgivna yttrande anfört vägande skäl mot en dylik åtgärd. Det störa flertalet
industri- och byggnadsarbetare, d. v. s. de som gå i dagarbete, åtnjuta redan i
regel ledighet från lördags förmiddag till måndags morgon eller omkring.42 timmar.
Den enda mer betydande arbetargrupp, som. skulle beröras av en lagstiftningsåtgärd
i förevarande avseende, utgöres av skiftarbetare i företag med kontinuerlig
drift. Genom lagen om arbetstidens begränsning har emellertid arbetstiden
för dessa arbetare i stor utsträckning avsevärt förkortats, och sannolikt
skulle ett effektivt genomförande av veckovila för dessa arbetare vara förenat med
betydande svårigheter.

Yad nu anförts behöver emellertid icke vara avgörande för förevarande
frågas besvarande. Det låter nämligen väl tänka sig att, även om en reglering
av veckovilan ej kan anses motiverad med hänsyn till vara egna arbetsförhållanden,
en sådan reglering med internationell omfattning kan vara förtjänt av stöd

från Sveriges sida. En dylik reglering kunde nämligen vara ägnad att i mer
efterblivna stater verksamt främja den sociala utvecklingen och möjligt är även,
att densamma skulle medföra praktisk nytta genom undanröjande av vissa företräden
i avseende å arbetarnas utnyttjande, som kunna förekomma i med oss konkurrerande
länder. Skulle då regleringen ej för våra förhållanden medföra några
svårare olägenheter, borde vi tydligtvis medverka till dess realiserande».

Delegationen gav sålunda icke uttryck för någon bestämd mening i frågan.

Utgående från delegationens här ovan delvis återgivna yttrande ansåg sig
dåvarande chefen för socialdepartementet böra intaga en mer deciderad ståndpunkt.
I sitt svar till internationella arbetsbyrån på frågecirkuläret i ämnet framhöll
han sålunda bl. a., att frågan om veckovila fatt sin lösning genom lagstiftningen
om arbetstidens begränsning. Sistberörda reform, som i mänga fall genomförts
något hastigt, hade för övrigt onekligen medfört mycket stora rubbningar i det
industriella livet, och dessa rubbningar borde helst övervinnas, innan industrien
utsattes för nya prövningar genom ytterligare restriktioner. Med hänsyn till de
svårigheter, som i olika länder mött genomförandet av Washingtonkonventionen
angående arbetstidens begränsning, synes det, som om en revision av denna konvention
förr eller senare måste företagas. I samband härmed skulle det möjligen
vara lämpligt att upptaga frågan om internationell reglering av veckovilan.

I och med internationella arbetskonferensens antagande av föreliggande konventionsförslag
kan tydligtvis det av dåvarande socialministern ifrågasatta tillvägagångssättet
för frågans vidare behandling icke längre komma under övervägande.

Det nu föreliggande konventionsförslaget innebär i jämförelse med de bestämmelser,
som under förarbetena för konventionen ifrågasattes från arbetsbyråns
sida, betydande lindringar. Särskilt är att märka, att de förut föreslagna
undantagsbestämmelserna, vilka, såsom från svensk sida påpekats, icke gärna kunde
förväntas motsvara alla olika behov av eftergift, blivit ersatta med allmängiltigt
bemyndigande för de särskilda staterna att medgiva undantag.

Ehuru nu berörda förhållande talar till förmån för ratificering, kan delegationen
å andra sidan icke undgå att känna sig tveksam inför en lagstiftningsåtgärd,
som enligt delegationens uppfattning icke är av något starkare praktisktsocialt
behov påkallad utan vars vidtagande väsentligen skulle motiveras av internationella
hänsyn. Härtill kommer, att industrien, som ju alltid i någon mån
skulle finna sig besvärad av en lagstiftning om veckovila, sedan förra våren, då
delegationen förra gången uttalade sig i ämnet, kommit i ett ännu mer betryckt läge.
Nämnas kan måhända även, att en dylik lagstiftning, såsom motsvarande utländska
lagar i regel utvisa, sannolikt skulle bli ganska komplicerad och mindre tilltalande,
då den i alldeles övervägande mån komme att bestå av undantagsbestämmelser.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser delegationen sig icke kunna f. n.
förorda ratificering av förevarande konvention. Emellertid synes det delegationen
icke vara uteslutet, att man, såsom arbetstidskommittén i dess ovan refererade
uttalanden ifrågasatt, skulle kunna ha anledning att vid den förestående revisionen
av arbetarskyddslagen se till, huruvida ej veckovilan för industriens arbetare
skulle kunna i lagstiftningsväg bättre säkerställas.

Herrar Thorberg och Johansson ha förklarat sig icke kunna biträda dele -

gationens nu angivna beslut, då enligt deras mening delegationen bort hemställa
om konventionens ratificering.

XIII. Rekommendation angående tillämpningen av veckovis i handelsföretag.

Genom lagen den 30 mai 1919 om begränsning av tiden för idkande av
handel och viss annan rörelse, vilken lag med relativt obetydliga möjligheter till
avvikelser förbjuder öppethållande av handelsbod och idkande annorstädes av
handel från kl. 7 e. m. å dag före sön- och helgdag till kl. 8 f. m. å dag efter sådan
dag, synes det med förevarande rekommendation avsedda ändamål vara väl
tillgodosett. Rekommendationen torde sålunda icke böra giva anledning till
några särskilda åtgärder.

XIV. Förslag till konvention angående minimiålder för eldare och kollämpare
ombord å fartyg.

I sitt yttrande rörande internationella arbetsbyråns frågeformulär i ämnet
påpekade delegationen bl. a., att för eldare å fartyg f. n. gällde en åldersgräns
av 16 år samt att de s. k. skeppstjänstkommittéraae i sitt den 21 maj 1920 avgivna
förslag till bemanningsförordning för vissa fall höjt åldersgränsen för eldare
till 18, resp. 19 år och för kollämpare föreslagit en minimiålder av 17, resp. 18 år.

Delegationens yttrande utmynnade i följande uttalande:

»Enligt delegationens mening torde, då de arbeten, varom här är fluga,
med hänsyn till såväl graden av ansträngning som beskaffenhet i övrigt i regel
lära vara mindre lämpade för minderåriga, den här ifrågasatta reformen få anses
ha goda skäl för sig från hygienisk synpunkt. Då vidare den i konventionsförslaget
föreslagna minimiåldern ej skulle medföra någon mer ingripande förändring
av de faktiska förhållandena, synes det delegationen, att Sverige lämpligen
skulle kunna jakande besvara den framställda frågan rörande minimiålder
för eldare och kollämpare.»

Från detta uttalande anmälde herr von Sydow, under åberopande av kommerskollegii
avstyrkande yttrande i ärendet, avvikande mening.

Dåvarande socialministern följde i sitt svar å arbetsbyråns frågeformulär
i huvudsak delegationens mening, men påfordrade möjlighet till undantag för fartyg
i mer inskränkt fart.

Beträffande det föreliggande konventionsförslaget har från kommerskollegii
sida gjorts gällande, att det icke vore tillrådligt att på internationell väg söka
framtvinga en åldersbegränsning för eldarne, så länge det icke ansetts erforderligt
för Sveriges vidkommande på lagstiftningsväg härutinnan gå längre än i den nya
sjömanslagen stadgas. Skeppstjänstkommittérade, vilkas förslag blivit i yttrandet
åberopat, hade till och med ansett, att för vissa fartyg i viss fart en lägre
minimiålder än 18 år skulle kunna medgivas. Från kollegii sida anmärktes tilllika,
att uttrycket sjöfart till havs, som förekommer även i fråga XV, icke innebar
någon bestämd avgränsning för de grenar av sjöfarten, för vilka åldersbegränsningen
skulle bliva gällande.

Under påpekande, att konventionsförslagets tillämpning är begränsad till
sjöfart till havs och att förslaget innehåller vissa undantagsbestämmelser, anser
sig delegationen böra vidhålla sin ovan återgivna mening i frågan, och får delegationen
alltså förorda ratificering av konventionen.

Från delegationens nu angivna beslut ha herrar von Sydow och Wijkander
som ansago fatiscering ej böra tillstyrkas, anmålt avvikande mening.

F V. ^Förslag till konvention angående obligatorisk läkarundersökning av
barn och unga personer, som användas till arbete ombord å fartyg.

Delegationen framhöll i sitt yttrande rörande arbetsbyråns frågecirkulär
i ämnet, att kravet på läkarundersökning såsom förutsättning för minderårigas
anställning i skeppstjänst måste anses redan vara i stor utsträckning tillgodosett
genom bestämmelser i 70 § sjölagen, § 13 förordningen angående sjömanshusen i
Ui rf,, ?Jö*°Jks Pä- .ocl1 avmönstring m. m. jämte förordningar av den 31 december
1J17 och 14 augusti 1918 angående läkarintyg för sjöfolk. Enligt delegationens
mening både även på grund av nu berörda bestämmelser ungefär 75 % av hela
den a svenska fartyg anställda besättningsstyrkan undergått läkarbesiktning.

Åt sin uppfattning i frågan gav delegationen följande uttryck:

ka vitt delegationen kan döma, torde det få anses tyda på en brist i vår
lagstiftning, att minderåriga kunna vinna anställning å icke mönstringspliktiga
fartyg utan läkarundersökning. Aven om de kortare resorna och skeppsti an stens
beskaffenhet a detta slags fartyg måhända ej giva samma skäl för läkarundersökmng
som när det gäller anställning å fartyg, vilka äro skyldiga föra mönstrad
besättning, kan det dock vara fråga om anställning, som håller den minderårige
avlagsnad från hemorten och målsmans tillsyn och omvårdnad under långa tider.
Arbetet kan även vara krävande och torde levnadsförhållandena, synnerligast i
avseende a bostaden, väl oftast vara sämre å de icke mönstringspliktiga fartygen
an de som äro underkastade sådan skyldighet. Framhållas må, att här är fråga
om minderåriga vid vilkas sysselsättande man enligt numera allmänt godtagen
uppfattning är pliktig att i hygieniskt avseende anlägga särskilt stränga synpunkter.
Jbrinras må i sådant avseende om arbetarskyddslagens bestämmelser
rörande läkarundersökning såsom förutsättning för minderårigas användande till
arbete inom den fabriksmässiga industrien. Fn viss begränsning eller möilighet
till undantag i avseende å ifrågavarande skyldighet, så att densamma ei skulle
behova omfatta t. ex. lokal ångslupstrafik, o. d., torde emellertid vara önskvärd.

.Beträffande den senare frågepunkten, om periodiskt förnyad läkarundersökn.
1Dj?’ kan -törst erinras om föreskriften att vid anställning i oceanfart läkarbetyget
ej far vara över sex månader gammalt. Med den rörlighet, som utmärker sjömännen
i deras anställningsförhållanden, torde denna föreskrift i avsevärd mån leda
l-i ?eri-?<71 . läkarundersökning. Vidare må påpekas anordningen med årliolakar
besiktning av de minderåriga , som sysselsättas inom den fabriksmässiga
industrien.» ö

Herr von Sydow förklarade sig dela den av kommerskollegium uttryckta
meningen, att det för Sveriges del f. n. ej vore erforderligt att vidtaga ytterligare
lagstiftningsåtgärder i förevarande avseende.

I dåvarande socialministerns svar å frågeformuläret påpekades bl. a. behovet
av möjlighet till undantag för fartyg i mer inskränkt fart, fiske etc.

.. 4 fråga om det nu förevarande konventionsförslaget har från kommerskol legn

sida^ framhållits, att genom § 35 i förordningen den 13 juli 1911 angående
sjömäns pa- och avmönstring m. m. trygghet redan syntes ha vunnits, att sjöman,
minderårig sådan, vid den första anställningen innehar erforderlig hälsa och
tillräckliga kroppskrafter för den sjöfart, varom här vore fråga. Att ytterligare

utsträcka kravet på läkarundersökning av de minderåriga vore icke motiverat, i
varje fall icke förr än det bleve klarlagt, huruvida den anställde skulle själv bekosta
undersökningen eller, huruvida, i motsatt fall, medel kunde av det allmänna
lämnas till bestridandet av de erforderliga kostnaderna.

Konventionsförslagets bestämmelser äro i likhet med näst föregående förslags
begränsade till att gälla fartyg, som nyttjas i sjöfart till havs (navigation
maritime). Då fiske enligt allmänna språkbruket icke torde behöva inbegripas
under sjöfart och sjöfart till havs ej lär avse inomskärs- eller kustfart samt konventionsförslaget
dessutom medgiver vissa undantag, har delegationen icke funnit
anledning frångå sin förut uttryckta mening i frågan, utan får delegationen tillstyrka
ratiticering jämväl av denna konvention.

Mot nu angivna beslut ha herrar von Sydow och Wijkander anmält reservation
under förklaring, att de ej kunde förorda ratificering. I

I några av ovan avhandlade rekommendationer hemställdes om viss rapporteringsverksamhet.
Delegationen, som icke i sina yttranden berört nu åsyftade
punkter, bör måhända framhålla, att delegationen, då den avstyrkt åtgärder med
anledning av en rekommendation, icke därmed velat frånråda tillmötesgående av
de önskningar om rapportering, varåt eventuellt i rekommendationen givits uttryck
och som kanske kunna vara ägnade att giva upphov åt värdefulla upplysningar.

Bil. B.

Originaltexterna till de å Genéve-konferensen antagna konventionsförslagen
och rekommendationerna.

Recommandation concernant les moyens Recommendation concerning the prede
prérention contre le chömage dans vention of unemployment in agricull’agricultnre.
ture.

La conférence générale de ^Organisation internationale
du Travail de la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil d’administration
du Bureau international du Travail,
et s’y étant réunie le 25 octobre 1921
en sa troisiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses propositions
relatives aux moyens de prévenir
le chömage dans Tagriculture, question
comprise dans le troisiéme point de 1’ordre
du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme d’une recommandation,
adopte la Recommandation ci-aprés, ä soumettre
å 1’examen des Membres de 1’Organisation internationale
du Travail, en vue de lui faire
porter effet sous forme de loi nationale ou
autrement, conformément aux dispositions de la
Partie XIII du Traité de Versailles et des Parties
correspondantes des au tres Traités de Paix:

La Conférence générale de T Organisation internationale
de Travail,

Considérant que, dans leurs principes, le
Projet de Convention et les Recommandations
concernant le chömage adoptés å Washington
s’appliquent aux travailleurs agricoles, et re -

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by the
Governing Body of the International Labour
Office, and having niet in its Third Session
on 25 October 1921, and

Having decided upon the adoption of certain
proposals with regard to the prevention
of unemployment in agrieulture, which is included
in the third item of the agenda of
the Session, and

Having decided that these proposals shall
take the form of a recommendation,
adopts the following Recommendation to be
submitted to the Members of the international
Labour Organisation for consideration with a
view to effeet being given to it by national
legislation or otherwise, in accordance with the
provisions of Part XHI of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Parts of the
other Treaties of Peace:

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Considering that the Draft Convention and
Recommendations concerning unemployment
adopted åt Washington are in principle applicable
to agrieultural workers, and recognising

connaissant le caractére particulier du chömage
dans 1’agriculture,

Recommande que chaque Membre de l’Organisation
internationale du Travail envisage
les mesures, conformes aux conditions économiques
et agricoles du pays, pour prévenir ou
pour diminuer le chömage parmi les travailleurs
agricoles, et qu’il examine spécialement å ce
point de vue 1’opportunité:

1. d’adopter des méthodes techniques mödernes
en vue de la culture des terres qui ne
sont pas actuellement cultivées ou ne le sont
que partiellement, mais qui pourraient, par de
tels moyens, étro rendues propres ä assurer
une production convenable;

2. d’encourager Tadoption des systémes améliorés
de culture eu vue d’une exploitation plus
intensive de la terre;

3. de développer la colonisation intérieure;

4. de faciliter, par des moyens de transport
appropriés, 1’accés des travailleurs agricoles en
chömage å des travaux ayant un caractére
temporaire;

5. de développer les industries et les travaux
supplémentaires susceptibles d’occuper les travailleurs
agricoles qui souffrent du chömage
saisonnier, mais en prenaut des mesures pour
s’assurer que ees travaux seront effectués dans
des conditions équitables;

6. de prendre des mesures en vue d’encourager
la formation de coopératives d’ouvriers
agricoles pour le travail de la terre et pour
1’achat ou l’affermage des terrains et de prendre,
dans ce but, des mesures pour étendre le credit
agricole, surtout en faveur des associations
coopératives agricoles des travailleurs de la
terre qui auront pour but de gérer les exploitations
agricoles.

II.

La Conférence générale recommande que chaque
Membre de ^Organisation internationale
du Travail adresse au Bureau international du
Travail un rapport périodique sur les mesures
prises pour donner suite å la Recommandation
ci-dessus.

the special character of unemployment in agriculture,

Recommends that each Member of the International
Labour Organisation should consider
measures for the prevention of or providing
against unemployment amongst agrieultural
workers suitable to the economic and agrieultural
conditions of its country, and that it
should examine particularly from this point of
view the advisability:

(1) of adopting modern technical methods to
bring into eultivation land which is åt present
not worked or only partially developed, but
which could by such means be made to yield
an adequate return;

(2) of encouraging the adoption of improved
systems of eultivation and the more intensive
use of the land;

(3) of providing facilities for settlement on
the land;

(4) of taking steps to render work of a temporary
nature accessible to unemployed agrieultural
workers by means of the provision of
transport facilities;

(5) of developing industries and supplementary
forms of employment which would provide
occupation for agrieultural workers who suffer
from seasonal unemployment, provided that
steps be taken to ensure that such work is
carried on under equitable conditions;

(6) of taking steps to encourage the ereation
of agrieultural workers’ co-operative societies
for the working and purchase or reuting of
land; and of taking steps to this end to inerease
agrieultural credit especially in favour
of co-operative agrieultural associations of land
workers established for the purpose of agrieultural
production.

II.

The Genei’al Conference recommends that
each Member of the International Labour Organisation
furnish the International Labour Office
with a periodical report dealing with the
steps taken to give effeet to the above Recommendation.

4 y

Recominimriation concernant la protec- Recomnienclatlon concerning tlie protection,
avant et apres l’accouchenient, des tion, before and after childbirtli, of
femmes employéos dans l’agriculture. womcn wage-earners in agriculture.

La Conférence générale de l’Organisation
internationale du Travail de la Sociétö des
Nations,

Convoquée it Geneve par le Conseil
d’administration du Bureau international
du Travail, et s’y étant réunie le 25
octobre 1921, en sa troisiéme session,
Aprés avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives ä la pretention avant
et aprés 1’accoucliement des femmes salariées
employées dans 1’agriculture, question
comprise dans le troisiéme point de
1’ordre du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme d’une recommendation,

adopte la Recommandation ci-aprés, å soumettre
å, 1’examen des Membres de 1’Organisation
internationale du Travail, en vue de lui faire
porter effet sous forme de loi nationale ou
autrement, conformément aux dispositions de la
Partie XIII du Traité de Versailles et des Parties
correspondantes des autres Traités de Paix:

La Conférence générale de 1’Organisation
internationale du Travail recommande:

Que cbaque Membre de 1’Organisation internationale
du Travail prenne des mesures pour
assurer aux femmes salariées employées dans
Ies entreprises agricoles une protection avant
et aprés l’accouchement, semblable å la protection
accordée par le Projet de Convention adopté
par la Conférence internationale du Travail de
Washington aux femmes employées dans Tindustrie
et le commerce; et que ees mesures comportent
le droit å une période d’absence avant
et aprés 1’accouchement et å une indemnité
pendant la méme période, soit å 1’aide des
fonds publics, soit par le moyen d’nn systéme
d’assnrance.

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by
the Governing Body of the International
Labour Office, and having met in its Third
Session on 25 October 1921, and

Having decided upon the adoption of
certain proposals with regard to the protection
before and after childbirtli of women
wage-earners in agriculture, which is included
in the third item of the agenda
of the Session, and

Having decided that tbese proposals shall
take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to be
submitted to the Members of the International
Labour Organisation for consideration with a
view to effeet being given to it by national
legislation or otherwise, in accordance with the
provisions of Part XIII of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Parts of the
other Treaties of Peace:

The General Conference of the International
Labour Organisation recommends:

That each JVlember of the International Labour
Organisation take measures to ensure to
women wage-earners employed in agricultural
undertakings protection before and after childbirth
similar to that provided by the Draft
Convention ädopted by the International Labour
Conference åt Washington for womeu employed
in industry and commerce, and that suck measures
should inelude the right to a period of
absence from work before and after childbirth
and to a grant of benefit during the said period,
provided either out of public funds or by
means of a system of insurance.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 160 käft. (AV 198.)

Recommandation concernant le travail
de nnit des femmes dans 1’agriculture.

La Conférence générale de l’Organisation
Internationale du Travail de la Société des
Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil
d’administration du Bureau international
du Travail, et s’y étant réunie le 25 octobre
1921, en sa troisiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives au travail de nuit
des femmes dans 1’agriculture, question
comprise dans le troisiéme point de 1’ordre
du jour de la session, et
Aprés avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme d’une recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, ä soumettre
ii Lekamen des Membres de l’Organisation
internationale du Travail, eu vue de lui faire
porter effet sous forme de loi national ou
autrement, conformément aux dispositions de
la Parti XIII du Traité de Versailles et des
Parties correspondantes des autres Traités de
Paix:

La Conférence générale de TOrganisation
internationale du Travail recommande:

Que chaque Membre de TOrganisation internationale
du Travail prenne des mesures en
vue de réglementer le travail de nuit des femmes
salariées employées dans les entreprises
agricoles, de maniére å leur assurer uue période
de repos conforrae aux exigences de leur constitution
physique et ne comprenant pas molns
de neuf heures, si possible consécntives.

Projet de convention concernant Page
dimission des enfants an travail dans
Pagricnlture.

La Conférence générale de TOrganisation
internationale du Travail de la Société des
Nations,

Convoquée å Genéve par le Conseil d’administration
du Bureau international du

Recommendation concerning night work
of women in agricnlture.

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by the
Governing Body of the International Labour
Office, and having mot in its Third
Session on 25 October 1921, and

Having decided upon the adoption of
certain proposals with regard to the night
work of women in agriculture, which is
ineluded in the third item of the agenda
of the Session, and

Having decided that these proposals
shall take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to be
submitted to the Members of the International
Labour Organisation for consideration with a
view to efiéct being given to it by national
legislation or otherwise, in accordance with the
provisions of Part XHI of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Parts of the
other Treaties of Peace:

The General Conference of the International
Labour Organisation recommends:

That each Member of the International Labour
Organisation take steps to regulate the
employment of women wage-earners in agricultural
undertakings during the night in such
a way as to ensure to them a period of rest
compatible with their physical necessities and
consisting of not less than nine hours, which
shall, when possible, be consecutive.

Draft convention concerning ^lie age
for admission of children to employment
in agriculture.

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by the
Governing Body of the International La -

Travail et s’y étaut réunic le 25 octobrc
1921, eu sa troisieme session,

Apres avoir dccidé d’adopter diverses
propositions rclatives ä 1’cmploi des enfants
dans Tagriculture pendant les heures
d’6cole obligatoires, question comprise dans
lo troisieme point de 1’ordre du jour de
la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la formc d’un projet de convention
internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés å ratifier
par les Mernbres de 1’Organisation Internationale
du Travail, conformément aux dispositions
de la Partic XIII du Traité de Versailles
et des Partics correspondantes des autres
Traités de Taix:

Article 1.

Les enfants de molns de quatorze ans ne
pourront étre employés ou travailler dans les
entreprises agricoles publiques ou privées ou
dans leurs dépendances, qu’en debors des heures
fixées pour 1’enseignement scolaire, et ce travail,
s’il a lieu, doit étre tel qu’il ne puisse
nuirc å leur assiduité å 1’ceolc.

Artide 2.

Dans un but de formation professionnelle
pratique, les périodes et les heures d’enseigneinent
pourront étre rcglées de maniérc å permettre
d’employer les enfants ä des travaux
agricoles légers et, en partikulier, ä des travaux
légers de moisson. Toutefois, le total
annuel de la période do fréquentation scolaire
ne pourra étre réduit å moms de hult mois.

Artide 3.

Les dispositions de 1’article 1 ne s’appliqueront
pas aux travaux effectués par les enfants
dans les écoles techniques pourvu que ees travaux
soient approuvés et contrölés par l’autoritc
publique.

Artide 4.

Les ratifications officielles de la présente
Convention dans les conditions prévues å la

bour Office, and bäring niet in its Tliird
Session ou 25 October 1921, and

Having decided upon tho adoption of
certain proposals with regard to the ernployment
of childreu in agrieulture during
compulsory school hours, which is ineluded
in the third item of the agenda of the
Session, and

Having determined that these proposals
sball take the form of a draft international
convention,

adopts the following Draft Convention for ratification
by the Members of the International
Labour Organisation, in accordance with the
provisions of Part XIII of the Treaty of Versailles
and of the corrcsponding Parts of the
other Treaties of Peace:

Artide 1.

Children under the age of fourteen years
may not be employed or work in any public
or private agrieultural undertaking, or in any
branch thereof, save outside the hours fixed for
school attendance. If they aro employed outside
the hours of school attendance, the employment
sball not be sucli as to prejudice their
attendance åt school.

Artide 2.

For purposes of practical vocational instruction
the periods and the hours of school attendance
may be so arranged as to permit the
employment of children on light agrieultural
work and in partieular on light work connected
with the harvest, provided that such employment
shall not reduce the total annual period
of school attendance to less than eight months.

Artide 3.

The provisions of Article 1 shall not apply
to work done by children in technical schools,
provided that such work is approved and supervised
by public authority.

Artide 4.

The formal ratifications of this Convention
under the conditions set forth in Part XIII of

Partie XIII du Traité de Vérsailles et aux Parties
correspondantea dea autre3 Traités de Paix
séront communiquées au Secrétaire général de
la Société des Nations et par lui enregistrées.

Article 5.

La présente Convention entrera en vigueur
dés que les ratifications de deux Membres de
1’Organisation internationale du Travail auront
été enregistrées par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont la ratification
aura été enregistrée au Secrétariat.

Par la suite, cette Convention entrera en
vigueur pour chaque Membre å la date oii sa
ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Artide 6.

Aussitot que les ratifications de deux Membres
de TOrganisation internationale du Travail
auront été enregistrées au Secrétariat, le Secrétaire
général de la Société des Nations notifiera
ce fait ä tous les Membres de TOrganisation
internationale du Travail. Il leur notifiera également
1’enregistrement des ratifications qui lui
seront ultérieurement communiquées par tous
autres Membres de TOrganisation.

Artide 7.

Sous réserve des dispositions de Particle 5,
tout Membre qui ratifie la présente Convention
s’engage ä appliquer les dispositions des artides
1, 2 et 3 au plus tard le ler janvier 1924 et
ä prendre telles mesures que seront nécessaires
pour rendre effectives ees dispositions.

Artide 8.

Tout Membre de TOrganisation internationale
du Travail qui ratifie la présente Convention
s’engage å 1’appliquer å ees colonies, possession
et protectorats, conformément aux dispositions
de 1’article 421 du Traité de Versailles
et des artides correspondants des autres Traités
de Paix.

Artide 9.

Tout Membre ayant ratifié la présente Convention
peut la dénoncer å 1’expiration dTine

the Treaty of Versailles and of the corresponding
Parts of the ether Treaties of Peace, sball
be communicated to the Secretary-General of
the League of Nations for registration.

Artide 5.

This Convention shall come into förce åt the
date on which the ratifications of two Members
of the International Labour Organisation have
been registered by the Secretary-General.

It shall be binding only upon those Members
whose ratifications have been registered with
the Secrétariat.

Thereafter, the Convention shall come into
force for any Member åt the date on which its
ratification has been registered with the Secretariat.

Artide 6.

As soon as the ratifications of two Members
of the International Labour Organisation have
been registered with the Secrétariat, the Secretary-General
of the League of Nations shall
so notify all the Members of the International
Labour Organisation. He shall likewise notify
them of the registration of ratifications which
may be communicated subsequently by other
Members of the Organisation.

Article 7.

Subjeet to the provisions of Article 5, each
Member which ratifies this Convention agrees
to bring the provisions of Artides 1, 2 and 3
into operation not later than 1 January 1924
and to take such action as may be necessary
to make these provisions effeetive.

Artide 8.

Each Member of the International Labour
Organisation which ratifies this Convention engages
to apply it to its colonies, possessions
and protectorates, in accordance with the provisions
of Article 421 of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Artides of the
other Treaties of Peace.

Artide 9.

A Member which has ratified this Convention
may denounce it after the expiration of

périodc de dix antites apres la date de la inise
en vigueur initiale de la Convention par un
acte communiqué au Secrétaire general de la
Société des Nations et par lui inregistré. La
dénonciation no prendra cffot qu’unc annéc
aprés avoir été enregistrc au Secrétariat.

Article 10.

Le Conseil d’administration du Bureau international
du Travail devra, au moms une fois
tous les dix ans, presenter å la Conférence générale
un rapport sur 1’application de la présente
Convention et décidera s’il y a lieu d’inscrire
å l’ordre du jour de la Conférence la
question de la revision ou de la moditication
de la dite Convention.

Artide 11.

Les textes fraiiQais et anglais de la présente
Convention feront foi l’un et l’autre.

Recoimnandatiou concernaut le travail
de uuit des enfants et des jeunes gens
dans 1’agriculture.

La Conférence générale de 1’Organisation iuternationale
du Travail de la Société des Nations,

Convoquée å Geneve par le Conseil
d’administration du Bureau international
du Travail, et s’y étant réunie le 25 octobre
1921, en sa troisiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives au travail de nuit
des enfants et des jeunes gens dans l’agriculture,
question comprise dans le troisiéme
point de 1’ordre du jour de la session,
et

Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme d’une recommandation,

adopte la Recommandation ci aprés, å soumettre
å 1’examen des Membres de 1’Organisation internationale
du Travail, en vue de lui faire
porter effet sous forme de loi nationale ou
autrement, conformément aux dispositions de

ten years from the date on which the Conveution
first comos into force, by an ant commnnicated
to the Sccretary-General of the I.eague
of Nations for registration. Such denuuciation
shall not take effeet until oue year after the
date on which it is registered witli the Sccrctariat.

Article 10.

Åt least once in ten years, the Governing
Body of the International Labour Oftice shall
present to the General Conference a report on
the working of this Convention and shall omsider
the desirability of placing on the agenda
of the Conference the question of its revision
or modification.

Artide 11.

The French and English texts of this Couventiou
shall both be authentic.

lleconnnendation concerniug niglit work
of cliildren and young persons in a gr i.
eulture.

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League of Nations,

Bäring been convened åt Geneva by
the Governing Body of the International
Labour Office, and having niet in its Third
Session on 25 October 1921, and

Having decided upon the adoption of
certain proposals with regard to the employment
of children and young persons
in agrieultnre during the night, which is
ineluded in the third item of the agenda
of the Session, and

Having decided that these proposals shall
take the form of a recommendation,

la Partie XIII du Traité de Versailles et des
Parties correspondantes des autres Traités de
Paix:

La Conférence générale de 1’Organisation Internationale
du Travail recommande:

Que chaquc Membre de TOrganisation Internationale
du Travail premie des mesures en
vue de réglementer le travail de nuit des enfants
ågés de moins de quatorze ans dans les
entreprises agricoles, de maniera å leur assurer
une période de repos conforme anx exigences
de leur constitution physique, et ne comprenant
pas moins de dix heures consccutives.

II.

Que chaque Membre de TOrganisation internationale
du Travail premie des mesures en vue
de réglementer le travail de nuit dans les entreprises
agricoles des jeunes gens de quatorze
å dix-huit ans, de maniere ä leur assurer une
période de repos conforme aux exigences de
leur constitution physique et ne comprenant
pas moins de neuf heures consécutives.

Recommeudation concernant le développement
de 1’enseignement technique
agricole.

La Conférence générale de TOrganisation
internationale du Travail de la Société des
Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil
d’administration du Bureau international
du Travail, et s’y étant réunie le 25 octobre
1921, en sa troisiéme session,

Apres avoir décidé diopter diverses
propositions relatives au développement de
1’enseignement technique agricole, question
comprise dans le quatriéme point de 1’ordre
du jour de la session, et

Aprés avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme d’une recommandation,

provisions of Part XIII of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Parts of the
other Treaties of Peace:

The General Conference of the International
Labour Organisation recommends:

That eacli Member of the International Labour
Organisation take steps to regulate the
employment of children under the age of fourteen
years in agrieultural undertakings during
the night, in such a way as to ensure to them
a period of rest compatible with their physical
necessities and consisting of not less than ten
consecutive kours.

That each Member of the International Labour
Organisation take steps to regulate the
employment of young persons between the
ages of fourteen and eighteen years in agrieultural
undertakings during the night, in such
a way as to ensure to them a period of rest
compatible with their physical necessities and
consisting of not less than ninc consecutive
kours.

Recommeudation concerniug the devclopment
of teclmical agrieultural edilcation.

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Genera by
the Governing Body of the International
Labour Office, and having met in its Third
Session on 25 October 1921, and

Having decided upon the adoption of
certain proposals with regard to the development
of technical agrieultural education,
which is ineluded in the fourth item of
the agenda of the Session, and

Having dccided that these proposals
shall take the form of a recommendation,

adopte la Recommandatiou ci-aprés, ä souinottre
a 1’examen des Membres de 1’Organisation
internationale du Travail, en vue de lui faire
porter effct sous forme do loi nationale ou
autrement, conformément aux dispositions de
la Partie XIII du Traité de Versailles et des
Parties correspondantes des autrcs Traités de
Paix:

La Conférence générale de 1’Organisation
internationale du Travail recommande:

Que chaque Membre de 1’Organisation internationale
du Travail s’efforce de développer
1’enseignement professionnel agricole et de
mettre eu particulier les salariés agricoles en
mesure de bénéficier de cet enseignement dans
les mémes conditions que toutes autres personnes
employées dans l’agriculture.

Que chaque Membre de 1’Organisation internationale
du Travail envoie au Bureau international
du Travail un rapport périodique,
contenant des renseignements aussi complets
que possible sur 1’application des lois, sur les
dépenses faites et sur les initiatives prises en
faveur du développement de 1’enseignement
professionnel agricole.

Kecommaudation concernant lo logement
et le coucliage des travailleurs
agricoles.

La Conférence générale de 1’Örganisation
internationale du Travail de la Société des
Nations,

Convoquée it Genéve par le Conseil d’adrainistration
du Bureau international du
Travail, et s’y étant réunie le 25 octobre
1921, en sa troisiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives au logement et au
couchage des travailleurs agricoles, question
comprise dans le quatriéme point de 1’ordre
du jour de la session, et

Aprés avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme d’une recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, å soumettre
å Texamen des Membres de TOrganisa -

adopts the following Recommcndatiou, to be
submitted'' to the Members of the International
Labour Organisation for consideration with a
view to effeet being given to it by national
legislation or otherwise, in accordance with the
provisions of Part XIII of the Trcaty of Versailles
and of the corresponding Parts of the
other Treaties of Peace:

The General Conference of the International
Labour Organisation recommends:

That each Member of the International Labour
Organisation endeavour to develop vocational
agrieultural education and in partieular to
make such education availablc to agrieultural
wage-earners on the same conditions as to other
persons engaged in agrieulture.

That each Member of the International Labour
Organisation send a report to the International
Labour Office åt regular intervals
containing as full information as possible as to
the administration of the laws, the sums expeuded,
and the measures taken in order to develop
vocational agrieultural education.

Recommendation concerning living-in
conditions of agrieultural workers.

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by the
Governing Body of the International Labour
Office and having met in its Third
Session on 25 October 1921, and

Ilaving decided upon the adoption of
certain proposals with regard to the livingin
conditions of agrieultural workers, which
is ineluded in the fourth item of the agenda
of the Session, and

Having decided that these proposals shall
lake the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to be
submitted to the Members of the International

tion iuternationale du Travail, en vue de lui
faire porter effet sons forme de loi nationale
ou, autrement, conformément aux dispositions
de la Partie XIII du Traité de Versailles et
des Parties correspondantes des autres Traités
de Paix:

La Gouférence générale de 1’Organisation internationale
du Travail recommande:

Que cbaque Membre de TOrganisation internationale
du Travail réglemente, s’il ne ,1’a
déjå fait, par voie législative ou autre, les condition?
de logement et de couebage des ouvriers
agricoles en tenant compte des conditions spéciales,
climatériques ou autres, affectant le travail
agricole du pays et apres consultation des
organisations patronales et ouvriéres intéressées,
si de telles organisations existent.

II.

Quune telle regiementation s’applique ä tous
locaux fournis par des employeurs aux travailleurs
qu’ils occupent, que ceux-ci soient logés
isolément, en groupe ou avec leur famille, soit
dans la maison des employeurs, soit dans des
båtiments mis å leur disposition par les employeurs.

in.

Qu’nne telle réglementation contienne les
dispositions suivantes:

a) A moins que le3 conditions climatériques
ne rendent le chauffage inutile, les logements
destinés aux familles ouvriéres, aux groupes
d’ouvriers et aux ouvriers isolés dévront contenir
des piéces pouvant Gtre chanffées.

b) Les locaux destinés au logement de gronpes
d’ouvriers, devront étre pourvus d’un lit
pour chacun des occupants et ctre aménagés
et situés de maniére k permettre aux ouvriers
de prendre des soins de propreté. Des locaux
distincts seront prévus pour le logement des
personnes de chaque sexe. Dans les locaux
occupés par des familles, des dispositions appropriées
seront prises en ce qui concerne les
enfants.

Labour Organisation for consideration with a
view to effect being given to it by national
legislation or otherwise, in accordance with the
provisions of Part XIII of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Parts of the
other Treaties of Peace:

The General Conference of the International
Labour Organisation recommends:

That eacli Member of the International Labour
Organisation, which has not already done
so, take statutory or other measures to regulate
the living-in conditions of agricultnral workers
with due regard to the special climatic or other
conditions affecting agricultural work in its
country, and after consultation with the employers’
and workers’ organisations concerned,
if such organisation exist.

II.

That such measures shall apply to all aecommodation
provided by employers for housing
their workers eitber iudividually, or in
groups, or with their families, whether the accomodation
is provided in the houses of such
employers or in buildings placed by them åt
the workers’ disposal.

III.

That such measures shall contain the following
provisions:

(a) Unless climatic conditions render heating
superfluous, the accomodation intended for
workers’ families, groups of workers, or individual
workers, should contain rooms which
can he heated.

(b) Accommodation intended for groups of
workers shall provide a separate bed for each
worker, shall afford facilities for ensuring personal
cleanliness, and shall provide for the separation
of the sexes. In the case of families,
adequate provision shall be made for the
children.

c) Les étables, écuries et hangars no pour- (c) Stables, cowhouses and open sheds should
ront étre utilisés comrae locaux pour le cou- not be used för sleeping quarters.
cbage des ouvriors.

IV.

Que chaque Membre de 1’Organisation Internationale
du Travail prenne des mesures pour
assurer 1’application des dispositions d’une telle
réglementation.

IV.

That each Member of the International Labour
Organisation take steps to ensure the observance
of suck measures.

Projet de (-(invention concernant, les
droits d’association et de coalition des
travailleurs agricoles.

La Conférence générale de TOrganisation
internationale du Travail de la Soeiété des
Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil
d’administration du Bureau international
du Travail, et s’y étant réunie le 25 octobre
1921, en sa troisiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives aux droits d’association
et de coalition des travailleurs agricoles,
question comprise dans le quatriéme
point de 1’ordre du jour de la session,
et

Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme d’un projet de convention
internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés, å ratifier
par les Membres de TOrganisation internationale
du Travail, conformément aux dispositions
de la Partie XIII du Traité de Versailles
et des Parties correspondantes des autres
Traités de Paix:

Article 1.

Tout Membre de TOrganisation internationale
du Travail ratifiant la présente Convention
s’engage å assurer å toutes les personnes occupées
dans Tagriculture les ruémes droits d’association
et de coalition qiTaux travailleurs de
1’industrie, et å abroger toute disposition législative
ou autre ayant pour effet de restreindre
ees droits å 1’égard des travailleurs agricoles.

Dratt convention concerning the rights
of association and compilation of agricultural
workers.

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by
the Governing Body of the International
Labour Office, and having met in is Third
Session on 25 October 1921, and

Having decided upon the adoption of
certain proposals with regard of the rights
of association and combination of agricultural
workers, whicb is ineluded in the
fourth item of the agenda of the Session,
and

Having determined that these proposals
shall take the form of a draft international
convention,

adopts the following Draft Convention for ratification
by the Members of the Internal Labour
Organisation, in aecordance with the provisions
of Part XIII of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Parts of the other
Treaties of Peace:

Artide 1.

Each Member of the International Labour
Organisation which ratifies this Convention
undertakes to secure to all those engaged iu
agrieulture the same rights of association and
combination as to industrial workers, and to
repeal any statutory or other provisions restricting
such rights in the case of those engaged
in agrieulture.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 160 Käft. (Nr 198.)

Article 2.

Les ratifications officielles de la présente
Convention, dans les conditions prévues å la
Purtie XIII du Traité de Versailles et aux Parties
correspondantes des autres Traités de Paix,
seront commnniquées au Secrétaire général de
la Société des Nations et par lui enregistrées.

Artide 3.

La présente Convention entrera en vigueur
dés que les ratifications de deux Membres de
^Organisation internationale du Travail auront
été enregistrées par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont la
ratitication sura été enregistrée au Secrétariat.

Par la suite, cette Convention entrera en
vigueur pour chaque Membre å, la date oii sa
ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Artide 4.

Aussitöt que les ratifications de deux Membres
de TOrganisation internationale du Travail
auront été enregistrées aux Secrétariat, le Secrétaire
général de la Société des Nations notifiera
ce fait å, tous les Membres de TOrganisation
internationale du Travail. Il leur notifiera
également Tenregistrement des ratifications
qui lui seront ultérieurement communiqués
par tous autres Membres de TOrganisation.

Artide 5.

Sous réserve des dispositions de Tarticlo 3,
tout Membre qui ratifie la présente Convention
s’eugage å appliquer les dispositions de 1’article
1 aus plus tard le ler janvier 1924, et ä
prendre telles mesures qui seront nécessaires
pour rendre effectives ees dispositions.

Artide 6.

Tout Membre de TOrganisation internationale
du Travail qui ratifie la présente Convention
8’engage å 1’appliquer å ses colonies,
possessions et protectorats conformément aux
dispositions de Tarticle 421 du Traité de Versailles
et des artides correspondants des autres
Traités de Paix.

Artide 2.

The formal ratifications of this Convention
under tbe conditions set forth in Part XIII of
the Treaty of Versailles and of tbe corresponding
Parts of tbe otlier Treaties of Peace,
shall be communicated to the Secretary General
of the League of Nations for registration.

Artide 3.

This Convention shall come into force åt the
date on which the ratifications of two Members
of the International Labour Organisation
have been registered by the Sec.retary-General.

It shall then be binding only upon those
Members whose ratifications have been registered
with the Secrétariat.

Thereafter, the Convention shall come into
force for any Member åt the date on which
its ratification has been registered with the
Secrétariat.

Artide 4.

As soon as the ratifications of two Members
of the International Labour Organisation have
been registered with the Secrétariat the Secretary-General
of the League of Nations shall so
notify all the Members of the International
Labour Organisation. He shall likewise notify
them of the registration of ratifications which
may be communicated subsequently by other
Members of the Organisation.

Artide 5.

Subject to the provisions of Article 3, each
Member which ratifies this Convention agrees to
bring the provisions of Article 1 into operation
not later than 1 January 1924, and to
take such action as may be necessary to make
these provisions effeetive.

Artide 6.

Each Member of the International Labour
Organisation which ratifies this Convention engages
to apply it to its colonies, possessions
and protectorates in accordance with the provisions
of Article 421 of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Artides of the
other Treaties of Peace.

Article 7.

Tout Membrc ayant ratifié la présente Convention
peut la dénoncer å 1’expiration d’une
périodc de dix années aprös la date de la mise
en vigueur initiale de la Convention par un
aete communiqué au Secrétaire général de la
Société des Nations et par lui enrégistré. La
dénonciation ne prendra effet qu’une année
apres avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 8.

Le Conseil d’administration du Bureau international
du Travail devra, au moins une fois
tous les dix ans, presenter å la Conférence
générale un rapport sur 1’application de la
présente Convention et decidera s’il y a lieu
d’inscrire å 1’ordre du jour de la Conférence
la questiou de la revision ou de la modification
de la dite Convention.

Artide 9.

Les textes frants et anglais de la présente
Convention feront foi l’un et 1’autre.

Projet de convention concernant la
reparation des accidents du travail
dans 1’agriculture.

La Conférence générale de TOrganisation
internationale du Travail de la Société des
Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil
d’administration du Bureau international
du Travail, et s’y étant réunie le 25
oetobre 1921, en sa troisiéme session,
Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives å la protection des
travailleurs agricoles contre les accidents,
question comprise dans le quatriéme poiut
de 1’ordre du jour de la session, et
Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme d’un projet de convention
internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés å
ratifier par les Membres de TOrganisation
internationale du Travail, conformément aux

Artide 7.

A Member which bas ratified this Convention
may denounce it after the expiration of ten
yeurs from the date on which the Convention
first comes into force, by an act communicated
to the Secretary-General of the League of Nations
for registration. Such denunciation shall
no take effeet until one year after the date on
which it is registered with the Secretariat.

Artide 8.

Åt least once in ten years, the Governing
Body of the International Labour Office shall
present to the General Conference a report
on the working of this Convention and shall
consider the desirability of placing on the
agenda of the Conference the question of its
revision or modification.

Artide 9.

The French and English texts of this Convention
shall both be authentic.

Draft convention concerning worknien’s
compensation in agrieulture.

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by
the Governing Body of the International
Labour Office, and having niet in its
Third Session on 25 October 1921, and
Having decided upon the adoption of
certain proposals with regard to the protection
of agrieultural workers against
accident, which is inclnded in the fourth
item of the agenda of the Session, and
Having determined that these proposals
shall take the form of a draft international
convention,

adopts the following Draft Convention for
ratification by the Members of the International
Labour Organisation, in accordance with

dispositions de la Partie XIII du Traité de
Versailles et des Parties correspondantes des
autres Traités de Paix:

Article 1.

Tout Membre de reorganisation iuternationale
du Travail ratifiant la présente convention
s’engage å étendre å tous les salariés agricoles
le bénéfice des lois et réglements ayant pour
objet d’indemniser les victimes d’accidents survenus
par le fait du travail ou å 1’occasion
du travail.

Artide 2.

Les ratifications officielles de la présente
Convention dans les condition prévues ä la
Partie XIII du Traité de Versailles et aux
Parties correspondantes des autres Traités de
Paix, seront communiquées au Secrétaire général
de la Société des Nations et par lui enregistrées.

Artide 3.

La présente Convention entrera en vigueur
des que les ratifications de deux Membres de
1’Organisation iuternationale du Travail auront
été enregistrées par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont la ratification
aura été enregistrée au Secrétariat.

Par la suite, cette Convention entrera en
vigueur pour chaque Membre å la date oii sa
ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Artide 4.

Aussitöt que les ratifications de deux Membres
de 1’Organisation internationale du Travail auront
été enregistrées au Secrétariat, le Secrétaire
général de la Société des Nations notifiera ce
fait å tout les Membres de 1’Organisation internationale
du Travail. Il leur notifiera également
Teniégistrement des ratifications qui lui
seront ultérieurement communiquée3 par tous
autres Membres de 1’Organisation.

the provisions of Part XIII of the Treaty of
Versailles and of tbe corresponding Parts of
the other Treaties of Peace:

Artide 1.

Each Member of the International Labour
Organisation which ratifies this Convention
undertakes to extend to all agrieultural wageearners
its laws and regulations which provide
for the compensation of workers for personal
injury by occident arising out of or in the
course of their employment.

Artide 2.

The formal ratifications of this Convention
under the conditions set forth in Part XIII of
the Treaty of Versailles and of the corresponding
Parts of the other Treaties of Peace
shall be coinmunicated to the Secretary-General
of the League of Nations for registration.

Artide 3.

This Convention shall come into force åt
the date on which the ratifications of two
Members of the International Labour Organisation
have been registered by the SecretaryGeneral.

It shall then be binding only upon those
Members whose ratifications have been registered
with the Secrétariat.

Thereafter, the Convention shall come into
force for any Member åt the date ou which
its ratification has been registered with the
Secrétariat.

Artide 4.

As soon as the ratifications of two Members
of the International Labour Organisation
have been registered with the Secrétariat, the
Secretary-General of the League of Nations
shall so notify all the Members of the International
Labour Organisation. He shall likewise
notify them of the registration of ratifications
which may be communicated subsequently
by other Members of the Organisation.

Article 5.

Sous réserve dos dispositions de 1’artiele 3,
tout Membre qui ratifie la présente Convention
s’engage å appliquer les dispositions do 1’articlo
1, au plus tard le l6r janvier 1924, et å
prendre telles mesures qui seront nécessaires
pour rendre effectives ees dispositions.

Artide 6.

Tout Membre de 1’Organisation internationale
du Travail qui ratifie la présente Convention
s’engage å 1’appliqner å ses colonies, possession
et protectorats, conformément aux dispositions
de 1''article 421 du Traité de Versailles
et des articles correspondantes des autres
Traités de Paix.

Artide 7.

Tout Membre ayant ratitié la présente Convention
peut la dénoncer ä 1’expiration d’une
période de dix années aprés la date de la mise
en vigueur initiale de la Convention par un
aete communiqué au Secrétaire général de la
Société des Nations et par lui enregistré. La
dénonciation ne prendra effet qu’une année
aprés avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 8.

Le Conseil d’administration du Bureau international
du Travail devra, au moins une
fois tous les dix ans, présenter å la Conférence
générale un rapport sur Tapplication de
la présente Convention et decidera s’il y a
lieu d’inscrire å 1’ordre du jour de la Conférence
la question de la revision ou de la
modification de ladite Convention.

Artide 9.

Les textes framfus et anglais de la présente
Convention ferout foi l’un et 1’autre.

Artide ö.

Subject to the provisions of Article 3, each
Member which ratifies this Convention agrees
to bring the provisions of Article 1 inte operation
not later than 1 January 1924, and to
take suck action as may bo necessary to make
these provisions effeetive.

Artide 6.

Each Member of the International Labour
Organisation which ratifies this Convention
engages to apply it to its colonies, possession
and protectorates in accordance with the provisions
of Article 421 of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Articles of the
other Treaties of Peace.

Artide 7.

A Member which has ratified this Convention
may denounce it after the expiration of
ten years from the date on which the Convention
first comes into force, hy an act communicated
to the Secretary-General of the
League of Nations for registration. Such denunciation
shall not take effeet until one year
after the date on which it is registered with
the Secretariat.

Artide 8.

Åt least once in ten years, the Governing
Body of the International Labour Office shall
present to the General Conference a report ou
the working of this Convention and shall omsider
the desirability of placing on the agenda
of the Conference the question of its revision
or modification.

Artide 9.

The French and English texts of this Convention
shall both be authentic.

Recomniandation coneernant les assa- Recommendation concerning social inrances
sociales dans 1’agriculture. suranee in agrieulture.

La Conférence générale de 1’Organisation in- The General Conference of the International
ternationale du Travail de la Société des Na- Labour Organisation of the League of Nations,
tions,

Convoquée å, Genéve par le Conseil
d’adrainistration du Bureau International
du Travail.et s’y étant réunie le 25 oktobre
1921, en sa troisiérae session,

Aprés avoir décide d’adopter une proposition
relative ä la protection des travailleurs
agricoles contre la maladie, l’invalidité
et la vieillesse, question comprise
dans le quatriéme point de l’ordre du jour
de la session, et

Aprés avoir décidé que cette proposition
prendrait la forme d’une recommandation,

adopte la Kecommandation ci-aprés, å soumettre
å Texamen des Membres de ^Organisation internationale
du Travail, en vue de lui faire
porter effet sous forme de loi nationale, ou
autrement, conformément aux dispositions de la
Partie XIII du Traité de Versailles et des
Parties correspondantes des autres Traités de
Paix:

La Conférence générale de ^Organisation internationale
du Travail recommande:

Que cbaque Membre de 1’Organisation internationale
du Travail étende aux salariés de
1’agriculture le bénéfice de ses lois et reglemente
instituant des systémes d’assurances contre
la maladie, 1’invalidité, la vieillesse et autres
risques sociaux analogues, dans des conditions
équivalentes å celles qui sont faites aux travailleurs
de 1’industrie et du commerce.

Projet de convention concernant l’eniploi
de la céruse dans la peinture.

La Conférence générale de 1’Organisation internationale
du Travail de la Société des Nations,

Convoquée å Genéve par le Conseil
d’administration du Bureau international
du Travail et s’y étant réunie le 25 octobre
1921, en sa troisiéme session,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives å 1’interdiction de
1’emploi de la céruse dans la peinture,
question formant le sixiéme point de 1’ordre
du jour de la session, et

Having been convened åt Geneva by the
Governing Body of the International Labour
Office, and having met in its Third
Session on 25 October 1921, and

Having decided upon the adoption of a
proposal with regard to the protection of
agricultural workers against sickness, invalidity
and old age, which is included in
the fourth item of the agenda of the Session,
and

Having décided that this proposal shall
take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to be
submitted to the Members of the International
Labour Organisation for consideration with a
view to effect being given to it by national
legislation or otherwise, in accordance with the
provisions of Part XIH of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Parts of the
other Treaties of Peace:

The General Conference of the International
Labour Organisation recommends:

That each Member of the International Labour
Organisation extend its laws and regulations
establishing systems of insurance against
sickness, invalidity, old age and other similar
social risks to agricultural wage-earners on
conditions equivalent to those prevailing in the
ense of workers in industrial and commercial
occupations.

Draft convention concerning the use of
white lead in painting.

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by the
Governing Body of the International Labour
Office, and having met in its Third
Session on 25 October 1921, and

Having decided upon the adoption of
certain proposals with regard to the prohibition
of the use of white lead in painting,
which is the sixth item of the agenda
of the Session, and

Aprés avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme (flin projet de convention
internationale,

adopte le Projet do Convenlion ci-aprös it ratifier
par les Membres de ^Organisation internationale
du Travail, conformément aux dispositions
de la Partie XIII du Traitc de Versailles
et des Parties correspondantes des autres Traités
de Paix:

Article 1.

Tout Membre de 1’Organisation internationale
du Travail qui ratifie la présente Convention
s’engage ä interdire, sous réserve des
dérogations prévues å 1’article 2, 1’emploi de
la céruse, du sulfate de plomb et de tous produits
contenant ees pigments dans les travaux
de peinture intérieure des båtiments, ä 1’exception
des gares de chemins de fer et des établissements
industriels dans lesquels 1’emploi
de la céruse, du sulfate de plomb et de tous
produits contenant ees pigments est déclaré
nécessaire par les autorités compétentes, aprés
consultation des organisations patronales et
ouvriéres.

L’emploi de pigments blancs contenant au
maximum 2 % de plomb, exprimé en plomb,
métal, reste néanmoins autorisé.

Artide 2.

Les dispositions de Tarticle ler ne seront
applicables, ni å la peinture décorative, ni aux
travaux de filage et de rechampissage.

Chaque Gouvernement déterminera la ligne
de démarcation entre les différents genres de
peinture et réglementera Temploi de la céruse,
du sulfate de plomb et de tous produits contenant
ees pigments en vue de ees travaux,
conformément aux dispositions des artides 5,
6 et 7 de la présente Convention.

Artide 3.

Il est interdit d’employer les jeunes gens de
moins de dix-huit ans et les femmes aux travaux
de peinture industrielle comportant 1’usage
de la céruse, du sulfate de plomb et de tous
produits contenant ees pigments.

llaving determined that these proposals
sball take the form of a draft international
convention.

adopts the following Draft Convention for ratificatiou
by the Members of the International
Labour Organisation, in accordance with the
provisions of Part XIII of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Parts of the
other Treaties of Peace:

Artide 1.

Each Member of the International Labour
Organisation ratifying tbe present Convention
undertakes to prohibit, with the exceptions
provided for in Article 2, the use of white
lead and sulphate of lead and of all produets
containing these pigments, in the internal
painting of buildings, except where the use of
white lead or sulphate of lead or produets
containing these pigments is considered necessary
for railway stations or industrial establishments
by the competent authority after consultation
with the employers’ and workers’
organisations concerned.

It shall nevertheless be permissible to use
white pigments containing a maximum of 2
per cent. of lead expressed in terms of metallic
lead.

Artide 2.

The provisions of Article 1 shall not apply
to artistic painting or fine lining.

The Governments shall define the limits of
such forms of painting, and shall regulate the
use of white lead, sulphate of lead, and all
produets containing these pigments, för these
purposes in conformity with the provisions of
Artides 5, G and 7 of the present Convention.

Artide 3.

The employment of males under eighteen
years of age and of all females shall be prohibited
in any painting work of an industrial
character involving the use of white lead or
sulphate of lead or other produets containing
these pigments.

Le8 autorités compétentes ont le droit, apres
consultation des organisations patronales et
ouvriéres, de perraettre que les apprentis de la
peinture soient eiuployés pour leur éducation
professionnelle aux travaux interdits au paragraphe
préeédent.

Article 4.

Les interdictions prévues aux artides 1 et
3 entreront en vigueur six ans apres la dato
de clöture de la troisiéme session de la Conférence
internationale du Travail

Artide 5.

Tout Membre de 1’Organisation internationale
du Travail ratifiant la présente Convention s’engage
å réglementer, sur la base des principes
suivauts, 1’emploi de la eéruse, du sulfate de
plomb et de tous produits contenant ees pigments
dans les travaux pour lesquels cet emploj
n’est pas interdit:

I. a) La eéruse, le sulfate de plomb ou les

produits contenant ees pigments ne peuvent
étre manipulés dans les travaux de
peinture que sous forme de pate ou de
peinture préte å 1’emploi.

b) Des mesures seront prises pour écarter
le danger provenant de 1’application
de la peinture par pulvérisation.

c) Des mesures seront prises, toutes les
fois que cela sera possible, en vue
d’écarter le danger des poussiéres provoquées
par le pongage et le grattage
ä sec.

II. a) Des dispositions seront prises afin que

les ouvriers peintres puissent prendre
tous soins de propreté nécessaires au
cours et ä 1’issue du travail.

b) Des vétements de travail devrout étre
portés par les ouvriers peintres pendant
toute la durée du travail.

c) Des dispositions appropriées seront prévues
pour éviter que les vétements
quittés pendant le travail soient souillés
par les matériaux employés pour la
peinture.

III. a) Les cas de saturnisme et les cas pré sumés

de saturnisme feront l’objet d’une

The competent authorities shall have power,
after Consulting the employers’ and workers’
organisations concerned, to permit the employment
of painters’ apprentices in the work prohibited
by the preceding paragraph, with a
view to their éducation in their trade.

Artide 4.

The prohibition prescribed in Artides 1 and
3 shall come into force six years from the
date of the closure of the Third Session of the
International Labour Conference.

Artide 5.

Each Member of the International Labour
Organisation ratifying the present Convention
undertakes to regulate the uäe of white lead,
sulphate of lead and of all produets containing
these pigments, in operations for which their
use is not prohibited, on the following principles: I.

(a) White lead, sulphate of lead, or pro duets

containing these pigments shall
not be used in painting operations except
in the form of paste or of paint
ready for use.

(ib) Measures shall be taken in order to
prevent danger arising from tbe application
of paint in the form of spray.

(c) Measures shall be taken, wherever
practicable, to prevent danger arising
from dust caused by dry rubbing dowu
and scraping.

II. (a) Adeqnate facilities shall be provided

to enable working painters to wash during
and on cessation of work.

(6) Overalls shall be worn by working
painters during the whole of the working
period.

(c) Suitable arrangements shall be made
to prevent clothing put off during working
hours being soiled by painting
material.

III. (a) Cases of lead poisoning and of sus peeted

lead poisoning shall be notified,

déclaration et d’une vérification médicale
ultérieure par un médecin désigné
par 1’autorité compétente.
b) I/autorité compétente pourra exigcr un
examen médical des travailleurs lorsqu’elle
1’estimera nécessaire.

IV. Des instructions relatives aux précau- IV.
tions spéciales d’hygiéne concernant leur
profession seront distribuées aux ouvriers
peintres.

Article 6.

Eu vue d’assurer le respect de la réglementation
prévue aux artides précédents, 1’autorité
compétente prendra toutes mesures qu’elles jugera
nécessaires, aprés avoir consulté les organisations
patronales et ouvriéres intéressées.

Artide 7.

Des statistiques relatives au saturnisme chez
les ouvriers peintres seront établies:

a) Pour la morbidité, au moyen de la déclaration
et de la vérification de tous les cas
de saturnisme.

b) Pour la mortalité, suivant une méthode
approuvée par le service officiel de statistique
dans chaque pays.

Artide 8.

Les ratifications officielles de la présente
Convention dans les conditions prévues ä la
Partie XIII du Traité de Versailles et aux
Parties correspondantes des autres Traités de
Paix seront communiquées au Secrétaire général
de la Société des Nations et par lui enregistrées.

Artide 9.

La présente Convention entrera en vigueur
des que les ratifications de deux Membres de
1’Organisation internationale du Travail auront
été enregistrées par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont la ratification
aura été enregistrée au Secrétariat.

Par la suite cette Convention entrera en
vigueur pour chaque Membre å la date oh

and shall be subsequcntly vcrified by
a medical man appointed by the competent
authority.

(b) The compctent authority may requiro,
when necessary, a medical examination
of workers.

Instructions with regard to the special
hygienic precautions to be taken in
the painting trade shall be distributed
to working painters.

Artide 6.

The competent authority shall take such steps
as it considers necessary to ensure the observance
of the regulations prescribed by virtue
of the foregoing Artides, after consultation
with the employers’ and workers’ organisations
concerned.

Artide 7.

Statistics with regard to lead poisoning among
working painters shall be obtained:

(a) As to morbidity — by notification and
certification of all cases of lead poisoning.

(b) As to mortality — by a method approved
by the official statistical authority in each
country.

Artide 8.

The formal ratifications of this Convention
under the conditions set forth in Part XIII of
the Treaty of Versailles and of the corresponding
Parts of the other Treaties of Peace,
shall be communicated to the Secretary-General
of the League of Nations for registration.

Artide 9.

This Convention shall come into force åt the
date on which the ratifications of two Members
of the International Labour Organisation
have been registered by the Secretary-General.

It shall be binding only upon those Members
whose ratifications have been registered with
the Secretariat.

Thereafter, the Convention shall come into
force för any Mera ber åt the date on which

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 160 käft. (Nr 198.)

sa ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 10.

Aussitöt que les ratifications de deux Membres
de reorganisation internationale du Travail
auront été enregistrées au Secrétariat, le Secrétaire
général de la Société des Nations notifiera
ce fait å tous les Membres de ^Organisation
internationale du Travail. Il leur notifiera
également 1’enregistrement des ratifications qui
lui seront ultérieurement communiquées par
tous autres Membres de ^Organisation.

Artide 11.

Tout Membre qui ratifie la présente Convention
s’engage å appliquer les dispositions
des artides 1, 2, 3, 4, 5, 6 et 7 au plus tard
le ler janvier 1924 et å prendre telles mesures
qui seront nécessaires pour rendre effeetives ees
dispositions.

Artide 12.

Tout Membre de ^Organisation internationale
du Travail qui ratifie la présente Convention
s’engage å l’appliquer å ses colonies, possessions
et protectorats, conformément aux dispositions
de l’article 421 du Traité de Versailles et des
artides correspondants des autres Traités de
Paix.

Artide 13.

Tout Membre ayant ratifié la présente Convention
peut la dénoncer å Texpiration d’une
période de dlx années apres la date de la mise
en vigueur initiale de la Convention par un
aete communiqué au Secrétaire général de la
Société des Nations et par lui enregistré. La
dénonciation ne prendra effet qu’une année
apres avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 14.

its ratification has been registered with the
Secrétariat.

Artide 10.

As soon as the ratifications of two Members
of the International Labour Organisation have
been registered with the Secrétariat, the Secretary-General
of the League of Nations shall
so notify all the Members of the International
Labour Organisation. He shall likewise notify
them of the registration of ratifications which
may he communicated subsequently by other
Members of the Organisation.

Artide 11.

Each Member which ratifies this Convention
agrees to bring the provisions of Artides 1, 2,
3, 4, 5, 6 and 7 into operation not later than
1 January 1924 and to take such action as
may be necessary to make these provisions
eifeetive.

Artide 12.

Each Member of the International Labour
Organisation which ratifies this Convention
engages to apply it to its colonies, possessions
and protectorates in accordance with the provisions
of Article 421 of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Artides of the
other Treaties of Peace.

Artide 13.

A Member which has ratified this Convention
may denounce it after the expiration of ten
years from the date on which the Convention
first comes into force, by an act communicated
to the Secretary-General of the League of
Nations for registration. Such denunciation
shall not take effeet until one year after the
date on which it is registered with the Secretariat.

Artide 14.

Åt least once in ten years the Governing
Body of the International Labour Office shall
present to the General Conference a report on
the working of this Convention and shall consider
the desirability of placing on the agenda

d’inscrirc it 1’ordro du jour do la Confércnco
la question de la revision ou de la modification
de la dite Convention.

Article 15.

Les textes frangais et anglais de la présente
Convention feront foi l’un et l’autre.

Projet de convention concernant l’application
du repos hebdomadaire dans les
établissements industriel.

La Conférence générale de l’Organisation
internationale du Travail de la Société des
Nations,

Convoquée å Genéve par le Conseil
d’administration du Bureau international
du Travail et s’y étant réunie le 25 octobre
1921, en sa troisiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives au repos hebdomadaire
dans Tindustrie, question comprise
dans le septiéme point de 1’ordre du jour
de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme d’un projet de convention
internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés å ratifier
par les Membres de TOrganisation internationale
du Travail, conformément aux dispositions
de la Partie XIII du Traité de Versailles
et des Parties correspondantes des autres
Traités de Paix:

Artide 1.

Pour Tapplication de la présente Convention,
seront considérés comme «établissements industriels»: a)

Les mines, carriéres et industriös extractives
de toute nature;

b) Les industriös dans lesquelles des produits
sont manufaeturés, modifiés, nettoyés,
réparés, décorés, achevés, préparés pour la
vente, ou dans lesquelles les matiéres subissent
une transformation, y compris la construction

of the Confércnco the question of its revision
or modification.

Artide 15.

The Freuch and English texts of this Convention
shall both be authentic.

Draft convention concerning the application
of the weekly rest in industrial
undertakings.

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by the
Governing Body of the International Labour
Office, and having met in its Third
Session on 25 October 1921, and

Having decided upon the adoption of
certain proposals with regard to the weekly
rest day in industrial employment, which
is ineluded in the seventh item of the
agenda of the Session, and

Having determined that these proposals
shall take the form of a draft international
convention,

adopts the follovving Draft Convention for ratification
by the Members of the International
Labour Organisation, in accordance with the
provisions of Part XIII of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Parts of the
other Treaties of Peace:

Artide 1.

For the purpose of this Convention, the term
“industrial undertakings’’ iueludes:

(a) Mines, quarries, and other works for the
extraetion of minerals from the earth.

(b) Industries in which articles are manufaetured,
altered, cleaned, rapaired, ornamented,
finished, adapted for sale, broken up or
demolished, or in which materials are transformed;
ineluding shipbuilding and the genera -

des navires, les industriös de démolition de
matériel, ainsi que la production, la transformation
et la transmission de la force motrice
en général et de 1’électricité;

c) La construction, la reconstruction, l’entretien,
la reparation, la modification ou la
démolition de tous båtiments et édifices, chemins
de fer, tramways, ports, docks, jetées,
canaux, installations pour la navigation intérieure,
routes, tunnels, ponts, viaducs, égouts
collecteurs, égouts ordinaires, puits, installations
téléphoniques ou télégraphiques, installations
électriques, usines å gaz, distribution
d’eau, ou autres travaux de construction, ainsi
que les travaux de préparation et de fondation
précédant les travaux ci-dessus;

d) Le transport de personnes ou de marchandises
par route, voie ferrée ou voie d’eau
intérieure y compris la manutention des marchandises
dans les docks, quais, wharfs et entrepöts,
å 1’exception du transport å la main.

L’énumération ci-dessus est faite sous réserve
des exceptions spéciales d’ordre national prévues
dans la convention de Washington tendant
å limiter å huit heures par jour et ä
quarante-huit heures par semaine le nombre
des heures de travail dans les établissements
industriels, dans la mesure ou ees exceptions
sont applicables ä la présente Convention.

En sus de l’énumération qui précéde, s’il est
reconnu nécessaire, chaque Membre pourra déterminer
la ligne de démarcation entre Industrie
d’une part, le commerce et 1’agriculture
d’autre part.

Article 2.

Tout le personnel occupé dans tout établissement
industriel, public ou privé, ou dans ses
dépendances, devra, sous réserve des exceptions
prévues dans les artides ci-aprés, jouir au cours
de chaque période de sept jours, d’un repos
comprenant au minimum vingt-quatre heures
consécutives.

Ce repos sera accordé autant que possible
en méme temps å tout le personnel de chaque
établissement.

Il coincidera, autant que possible, avec les

tion, transformation and transmission of electricity
or motive power of any kind.

(c) Construction, reconstruction, maintenance,
repair, alteration, or démolition of any building,
railway, tramway, harbour, dock, pier,
canal, inland waterway, road, tunnel, bridge,
viaduet, sewer, drain, well, telegraphic or telephonic
installation, electrical undertaking, gas
work, watenvork, or other work of construction,
as well as the préparation for or laying
the foundations of any such work or strueture.

(d) Transport of passengers or goods by
road, rail, or inland waterway, ineluding the
handling of goods åt docks, quays, wharves or
warehouses, but exeluding transport by hand.

Tbis definition shall be subject to the special
national exceptions contained in the Washington
Convention limiting the hours of work
in industrial undertakings to eight in the day
and forty-eight in the week, so far as such
exceptions are applicable to the present Convention.

Where necessary, in addition to the above
enumeration, each Member may define the line
of division which separates industry from commerce
and agrieulture.

Artide 2.

The whole of the staf employed in any industrial
undertaking, public or private, or in any
branch thereof shall, except as otherwise provided
for by the following Artides, enjoy in
everv period of seven days a period of rest
comprising åt least twentyfour consecutive
hours.

This period of rest shall, wherever possible,
be granted simultaneously to the whole of the
staf! of each undertaking.

It shall, wherever possible, be fixed so as to

jours consacrés par la tradition ou les usages
du pays ou de la région.

Article 3.

Chaque Mcmbre pourra excepter de 1’application
des dispositions de 1’article 2 les personnes
occupées dans les établissements industriel
dans lesquels sont seuls employés les
merabres d’une méme famille.

Artide 4.

Chaque Membre peut autoriser des exception
totales ou partielles (y compris des suspensions
et des diminutions de repos) aux
dispositions de 1’article 2, en tenant compte
spécialement de toutes considérations économiques
et humanitaires appropriées et apres
consultation des associations qualifiées des
employeurs et des ouvriers, lå oti il en existe.

Cette consultation ne sera pas nécessaire
dans le cas d’exceptions qui auront été déjå
accordées par application de la législation en
vigueur.

Artide 5.

Chaque Membre devra autant que possible
établir des dispositions prévoyant des périodes
de repos en compensation des suspensions ou
des diminutions accordées en vertu de 1’article
4, sauf dans les • cas od les accords ou les
usages locaux auront déjå prévu de tels repos.

Artide 6.

Chaque Membre établira une liste des exceptions
accordées conformément aux artides 3 et
4 de la présente Convention et la communiquera
au Bureau international du Travail. Chaque
Membre communiquera ensuite, tous les deux
ans, toutes les modifications qu’il aura apportées
å cette liste.

Le Bureau international du Travail présentera
un rapport å ce sujet å la Conférence
générale de 1’Organisation internationale du
Travad.

Artide 7.

En vue de faciliter 1’application des dispositions
de la présente Convention, chaque patron,
directeur ou gérant sera soumis aux obligations
ci-aprés:

coincide with the days already established by tho
traditions or customs of the country or district.

Artide 3.

Each Member may except from the application
of the provisions of Article 2 persons
employed in industrial undertakings in which
only the members of one single family are
employed.

Artide 4.

Each Member may authorise total or partial
exceptions (including suspensions or diminutions)
from the provisions of Article 2, special
regard being had to all proper humanitarian
and economic considérations and after consultation
with responsible associations of employers
and workers, wlierever suck exist.

Such consultation shall not bo necessary in
the case of exceptions which have already
been made under existing législation.

Artide 5.

Each Member shall make, as far as possible,
provision for compensatory periods of rest for
the suspensions or diminutions made in virtue
of Article 4, except in cases where agreements
or customs already provide for such periods.

Artide 6.

Each Member will draw up a list of the
exceptions made under Artides 3 and 4 of
this Convention and will communicate it to
the International Labour Office, and thereafter
in every second year any modifications of this
list which shall have been made.

The International Labour Office will present
a report on this subject to the General
Conference of the International Labour Organisation.

Artide 7.

In order to facilitate the application of the
provisions of this Convention, each employer,
director, or manager, shall be obliged:

a) faire connaitre, dans le cas oå le repos
hebdomadaire est donné collectivement å l’ensemble
du personnel, les jours et beures de
repos collectif au moyen d’affiches apposées
d’une maniera apparente dans l’établissement
ou en tout autre lieu convenable ou selon tout
autre mode approuvé par le Gouvernement;

b) faire connaitre, lorsque le repos n’est
pas donné collectivement å 1’ensemble du personnel,
au moyen d’un registre dressé selon le
mode approuvé par la législation du pays ou
par un réglement de l’autorité compétente, les
ouvriers ou employés soumis å un régime
particulier de repos et indiquer ce régime.

Article 8.

Les ratifications officielles de la présente
Convention dans les conditions prévues ä la
Partie XIII du Traité de Versailles et aux
Parties correspon dantes des autres Traités de
Paix seront communiquées au Secrétaire général
de la Société des Nations et par lui enregistrées.

Artide 9.

La présente Conventiou entrera en vigeur
des que les ratifications de deux Membres de
^Organisation internationale du Travail auront
été enregistrées par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont la ratification
aura été enregistrée au Secrétariat.

Par la suite, cette Convention entrera en
vigueur pour chaque Membre å la date oå sa
ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Artide 10.

Aussitöt que les ratifications de deux Membres
de f Organisation internationale du Travail
auront été enregistrées au Secrétariat, le Secrétaire
général de la Société des Nations
notifiera ce fait å tous les Membres de 1’Organisation
internationale du Travail. Il leur
notifiera également Tenregistrement des ratifications
qui lui seront ultérieurement communiquées
par tous autres Membres de 1’Organisation.

(a) Where the weekly rest is given to the
wbole of the stall collectively, to make known
such days and hours of collective rest by means
of notices posted conspicuously in the etablishment
or any other convenient place, or in any
other manner approved by the Government.

(b) Where the rest period is not granted
to the whole of the stad collectively, to make
known, by means of a roster drawn up in
accordance with the method approved by the
législation of the country, or by a regulation
of the competent authority, the workers or
employers subject to a special system of rest,
and to indicate that system.

Artide 8.

The formal ratifications of this Convention
under the conditions set forth in Part XIII
of the Treaty of Versailles and of the corresponding
Parts of the other Treaties of Peace,
shall be communicated to the Secretary-General
of the League of Nations for registration.

Artide b.

This Convention shall come into force åt
the date on which the ratifications of two
Members of the International Labour Organisation
have been registrered by the SecretaryGeneral.

It shall be binding only upon those Members
whose ratifications have been registered
with the Secrétariat.

Thereafter, the Convention shall come into
force for any Member åt the date on which
its ratification has been registered with the
Secrétariat.

Artide 10.

Artide 11.

Tout Mombre qui ratifie la présente Convention
s’engage å appliquer les dispositions
des artides 1, 2, 3, 4, 5, 6, et 7 au plus tard
le ler j an vier 1924 et å prendre telles mesures
qui seront nécessaires pour rendre effectives
ees dispositions.

Artide 12.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale
du Travail qui ratifie la présente Convention
s’engage å 1’appliquer å ses colonies,
possessions et protectorats, conforméraent aux
dispositions de 1’article 421 du Traité de
Versailles et des artides correspondants des
autres Traités de Paix.

Artide 13.

Tout Membre ayant ratifié la présente Convention
peut la dénoncer å 1’expiration d’une
période de dix années apres la date de la mise
en vigueur initiale de la Convention par un
aete communiqué au Secrétaire général de la
Sodété des Nations et par lui enregistré. La
dénondation ne prendra effet qu’une année
apres avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 14.

Le Conseil d’administation du Bureau International
du Travail devra, au moins une fois
tous les dix ans, présenter å la Conférence générale
un rapport sur 1’application de la présente
Convention et décidera s’il y a lieu d’inscrire
å 1’ordre du jour de la Conférence la
question de la revision ou de la modification
de la dite Convention.

Artide 15.

Les textes frangais et anglais de la présente
Convention feront foi l’un et l’autre.

Artide 11.

Each Member whicli ratifies this Convention
agrees to bring tbe provisions of Artides 1,
2, 3, 4, 5, 6 and 7 inte operation not later
than 1 January 1924 and to take sucb action
as may be necessary to make tbese provisions
effeetive.

Artide 12.

Each Member of tbe International Labour
Organisation which ratifies this Convention
engages to apply it to its colonies, possessions
and protectorates, in accordance with the provisions
of Artide 421 of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Artides of the other
Treaties of Peace.

Artide 13.

A Member which has ratified this Convention
may denounce it after the expiration of
ten years from the date on which the Convention
first comes into force, by an act communicated
to the Secretary-General of the League
of Nations for registration. Such denunciation
shall not take effeet until one year after the
date on which it is registered with the Secretariat.

Artide 14.

Åt least once in ten years, the Governing
Body of the International Labour Office shall
present to the General Conference a report on
the working of this Convention and shall consider
the desirability of placing on the agenda
of the Conference the question of its revision
or modification.

Artide 15.

The French and English texts of this Convention
shall both be authentic.

Recomniandation concernant 1’applica- Recommendation concerning tlie applition
du repos hebdomadaire dans les cation of the weekly rest in commerétablissements
commerciaux. cial establishments.

La Conférence générale de ^Organisation in- The General Conference of the International
ternationale du Travail de la Société des Nations, Labour Organisation of the League of Nations,

Convoquée å Geneve par le Conseil d’administration
du Bureau International du
Travail, et s’y étant réunie le 25 octobre
1921, en sa troisiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives au repos hebdomadaire
dans le commerce, question comprise
dans le septiéme point de 1’ordre du jour
de la session, et

Aprés avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme d’une recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, å soumettre
å 1’examen des Membres de TOrganisation
internationale du Travail, en vue de lui
faire porter effet sous forme de loi nationale
ou autrement, conformément aux dispositions
de la Partie XIII du Traité de Versailles et
des Parties correspondantes des autres Traités
de Paix:

La Conférence générale recommande:

Que chaque Membre de 1’Organisation internationale
du Travail premie des mesures pour
que, dans tous les établissements commerciaux
publics ou privés ou dans leurs dépendances,
le personnell puisse, sous réserve des exception
prévues au paragraphe suivant, jouir au
cours de chaque période de sept jours d’un
repos comprenant au minimum vingt-quatre
heures consécutives.

La Conférence recommande que ce repos soit,
autant que possible, accordé en méme temps
å tout le personnel de chaque établissement et
fixé aux jours consacrés par la tradition ou
les usages du pays ou de la région.

II.

Que chaque Membre prenne toutes dispositions
utiles en vue de 1’application de la présente
Recommandation, et notamment en vue
de définir les exceptions qu’il pourra juger nécessaires.

Having been convened åt Geneva by
the Governing Body of the International
Labour Office and having met in its Third
Session on 25 October 1921, and

Having decided upon the adoption of
certain proposals with regard to the weekly
rest day in commercial employment, which
is ineluded in the seventh item of the
agenda of the Session, and

Having decided that these proposals
shall take the form of a recommendation,

The General Conference recommends:

That each Hem ber of the International Labour
Organisation take measures to provide
that the whole of the staf! employed in any
commercial establishment, public or private, or
in any branch thereof, except as otherwise provided
for by the following paragraphs, should
enjoy in every period of seven days a period
of rest comprising åt least twenty-four consecutive
hours.

It is further recommended that this period
of rest should, wherever possible, be granted
simultaneously to the whole of the stuff of each
establishment, and that it should, wherever
possible, be fixed so as to coincide with the
days already established by the traditions or
customs of the country or district.

That each Member take the steps necessary
to secure the application of this Recommendation
and to define any exceptions which the
Member may consider to be necessary.

Lo cas échéant, la Conférence recommande
que chaque Membre dresse une liste des exception
qu’il aura recounues néccssaires.

III.

Que chaque Membre communique au Bureau
international du Travail la listo des exception
accordées en vertu du paragraphe II,
et, par la suite, tous les deux ans, toutes modifications
qu’il apporterait å cette liste, afin que
le Bureau international du Travail présente un
rapport å ce sujet å la Conférence générale de
l’Organisation internationale du Travail.

If exceptions aro found necessary, it is recommended
tbat the Mernbcr should draw up
a list of such exceptions.

in.

Tbat each Member should communicate to
the International Labour Office the list of the
exceptions made in pursuance of paragraph II,
and thereafter every two years any modifications
of this list wliich it shall hare made, in
order tbat the International Labour Office may
present a report thereon to the International
Labour Conference.

Projet de convention fixant Page minimum
dimission des jeunes gens au
travail eu qiialité de soutiers ou cliauffeurs.

La Conférence générale de 1’Organisation
internationale du Travail de la Société des
Nations,

Convoquée å Geneve par le Conseil d’administration
du Bureau international du
Travail et s’y étant rénnie le 25 octobre
1921, en sa troisiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives å 1’interdiction de
1’emploi de toute personne agée de moins
de 18 ans au travail des soutes et des
chaufferies, question comprise dans le huitiéme
point de 1’ordre du jour de la session,
et

Aprés avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme d’un projet de convention
internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés ä ratifier
par les Membres de 1’Organisation internationale
du Travail, conformémeut aux dispositions
de la Partie XIII du Tralté de Versailles
et des Parties correspondantes des autres
Traités de Paix:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,
le terme »navire» doit étre entendu de

Bihang till riksdagens protokoll 1923.

Draft convention fixing the minimum
age for the admission of young persons
to employment as trimmers or
stokers.

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by
the Governing Body of the International
Labour Office, and having met in its Third
Session on 25 October 1921, and

Having decided upon the adoption of
certain proposals with regard to the prohibition
of the employment of any person
under the age of 18 years as trimmer
or stoker, which is ineluded in the eighth
item of the agenda of the Session, and

Having determined that these proposals
shall take the form of a draft international
convention,

adopts the following Draft Convention for ratification
by the Members of the International
Labour Organisation, in accordance with the
provisions of Part XIH of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Parts of the
other Treaties of Peace:

Artide 1.

For the purpose of this Convention, the
term »vessel» ineludes all ships and boats, of

1 saml. 160 käft. (Nr 198.) 10

tous les bateaux, navircs ou båtimentB quels
qu’ils soient, de propreté publique ou privée,
effectuant une navigation maritime, å Texclusion
des navires de guerre.

Article 2.

Les jeunes gens de moins de dix-huit ans
ne peuvent étre employés au travail å bord
des navires eu qualité de soutiers ou chauffeurs.

Artide 3.

Les dispositions de 1’article 2 ne s’appliqueront
pas:

a) au travail des jeunes gens sur les bateauxécoles
å condition que ce travail soit approuvé
et surveillé par 1’autorité publique;

b) au travail sur les navires dont le moyen
de propulsion principal est autre que la vapeur; c)

au travail des jeunes gens de seize ans
au moins dont 1’aptitude physique aura été recounue
par un examen médical et qui seront
employés sur les navires effectuant leur navigation
exelusivement sur les cötes de 1’Inde ou
sur les cötes du Japon, snus réserve des réglements
å intervenir apres consultation avec les
organisations les plus représentatives des employeurs
et des travailleurs de ees pays.

Article 4.

Au cas oil il serait nécessaire d’embaucher
un chauffeur ou un soutier dans un port ou il
ne serait pas possible de trouver de travailleurs
de cette catégorie ågés de dix-huit ans au moins,
1’emploi pourra étre occupé par des jeunes gens
ågés de moins de dix-huit ans et de plus de
seize ans, mais dans ce cas deux de ees jeunes
gens devront étre embauchés å la place du
chauffeur ou soutier nécessaire.

Article 5.

Dans le but de permettre le contröle de
1’application des dispositions de la présente
Convention, tout capitaine ou patron devra tenir
un registre d’inscription ou un röle d’équipage
mentionnant toutes les personnes de moins
de dix-huit ans employées å bord, avec l’indication
de la date de leur naissance.

any natdre whatsoever, engaged in maritime
navigation, whether publicly or privately owned;
it exeludes ships of war.

Article 2.

Young persons under the age of eighteen
years shall not be employed or work on vessels
as trimmers or stokers.

Article 3.

The provisions of Article 2 shall not ap piy: (a)

to work done by young persons on schoolships
or training-ships, provided that suck work
is approved and supervised by public authority;

(b) to the employment of young persons on
vessels mainly propelled by other means than
steam;

(c) to young persons of not less than sixteen
years of age, who, if found physically fit after
medical examination, may be employed as trimmers
or stokers on vessels exclusively engaged
in the Coastal trade of India and of Japan,
subject to regulations made after consultation
with the most representative organisations of
employers and workers in those countries.

Article 4.

When a trimmer or stoker is required in a
port wbere young persons of less than eighteen
years of age only are available, such young
persons may be employed and in that case it
shall be necessary to engage two young persons
in place of the trimmer or stoker required.
Such young persons shall be åt least
sixteen years of age.

Article 5.

In order to facilitate the enforcement of the
provisions of this Convention, every shipmaster
shall be required to keep a register of all persons
under the age of eighteen years employed
on board his vessel, or a list of them in the
artides of agreement, and of the dates of their
births.

Artiole 6.

Les coutrats (^engagement d’équipage contiendront
un résumé des dispositions de ia présente
Convention.

Article 7.

Les ratifieations officielles de la présente
Convention dans les conditions provues å la
Partie XIII du Traité de Versailles et aux Parties
correspondantes des autres Traités de Paix
seront cominuniquées au Secrétaire general de
la Société des Nations et par lui enregistrées.

Artide 8.

La présente Convention entrera en vigueur
des que les ratifieations de deux Membres de
^Organisation internationale du Travail auront
été enregistrées par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont la ratification
aura été enregistrée au Secrétariat.

Par la suite, cette Convention entrera en
vigueur pour chaque Membre å la date oii sa
ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Artide 9.

Aussitöt que les ratifieations de deux Membres
de 1’Organisation internationale du Travail
auront été enregistrées au Secrétariat, le Secrétaire
génåral de la Société des Nations notifiera
ce fait ä tous les Membres de 1’Organisation
internationale du Travail. Il leur notifiera
également 1’enregistrement des ratifieations qui
lui seront ultérieurement communiquées par
tous autres Membres de 1’Organisation.

Artide 10.

Sous réserve des dispositions de l’Article 8,
tout Membre qui ratifie la présente Convention
s’engage å appliquer les dispositions des artides
1, 2, 3, 4, 5 et 6, au plus färd le ler
janvier 1924 et ä prendre telles mesures qui
seront necessaires pour rendre effeetives ees
dispositions.

Artide 11.

Tout Membre de 1’Organisation internationale
du Travail qui ratifie la présente Conven -

Artide 6.

Artides of agreement sliall contain a brief
summary of the provisions of this Convention.

Artide 7.

The formal ratifieations of this Convention
under the conditions set forth in Part XIII of
the Treaty of Versailles and of the corresponding
Parts of the other Treaties of Peace shall
be communicated to the Secretary-General of
the League of Nations for registration.

Artide 8.

This Convention shall come into force åt the
date on which the ratifieations of two Members
of the International Labour Organisation have
been registered by the Secretary-General.

It shall be binding only upon those Members
whose ratifieations have been registered with
the Secrétariat.

Thereafter, the Convention shall come into
force for any Member åt the date on which
its ratification has been registered with the
Secrétariat.

Artide 9.

As soon as the ratifieations of two Members
of the International Labour Organisation
have been registered with the Secrétariat, the
Secretary-General of the League of Nations
shall so notify all the Members of the International
Labour Organisation. He sball likewise
notify them of the registration of ratifications
which may be communicated subsequently
by other Members of the Organisation.

Artide 10.

Subject to the provisions of Artide 8, each
Member which ratifies this Convention agrees
to bring the provisions of Artides 1, 2, 3, 4,
5 and 6 into operation not later than 1 January
1924 and to take such action as may be
necessary to make these provisions effeetive.

Article 11.

Each Member of the International Labour
Organisation which ratifies this Convention en -

tion s’engage å appliqner å ses colonies, possession
et protectorats, conformément aux dispositions
de 1’article 421 du Traité de Versailles
et des articles correspondants des autres
Traités de Paix.

Article 12.

Tout Membre ayant ratifié la présente Convention
peut la dénoncer å 1’expiration d’une
période de dix années apres la date de la mise
en vigueur initiale de la Convention par un
acte communiqué au Secrétaire général de la
Société des Nations et par lui enregistré. La
dénonciation ne prendra effet qu’nne année
apres avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 13.

Le Conseil d’administration du Bureau international
du Travail devra, au moins une fois
tous les dix ans, présenter å la Conférence
générale un rapport sur 1’application de la
présente Convention et décidera s’il y a lieu
d’inscrire å 1’ordre du jour de la Conférence
la question de la revision ou de la modification
de la dite Convention.

Artide 14.

Les textes frangais et anglais de la présente
Convention feront foi 1’un et 1’autre.

Projet de conyention concernant l’examen
me''dical obligatoire des enfants
et des jeunes gens employés a bord des
bateaux.

La Conférence générale de 1’Organisation
internationale du Travail de la Société des
Nations,

Convoquée å Genéve par le Conseil
d’administration du Bureau international
du Travail et s’y étant réunie le 25 oetobre
1921, eu sa troisiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives å la visite médicale
obligatoire des enfants et des jeunes gens

gages to apply it to its colonies, possessions
and protectorates, in accordance with the provisions
of Article 421 of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Articles of the
other Treaties of Peace.

Artide 12.

A Member which has ratified this Convention
may denounce it after the expiration of
ten years from the date on which the Convention
first comes into force, by an act communicated
to the Secretary-General of the
League of Nations for registration. Such denunciation
shall not take effeet until one year
after the date on which it is registered with
the Secretariat.

Artide 13.

Åt least once in ten years, the Governing
Body of the International Labour Office shall
present to the General Conference a report on
the working of this Convention and shall omsider
the desirability of placing on the agenda
of the Conference the question of its revision
or modification.

Artide 14.

The French and English texts of this Convention
shall both be authentic.

Draft convention concerning the compulsory
medical examination of children
and young persons employed åt sea.

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League of Nations,

Having been convened åt Geneva by
the Governing Body of the International
Labour Office, and having met in its Third
Session on 25 October 1921, and

Having decided upon the adoption of
certain proposals with regard to the compulsory
medical examination of children

employés k bord des bateaux, question
comprise dans le huitiöme point de 1’ordro
du jour de la session, et

Aprés avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme d’un projet de convention
internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés, a ratifier
par les Merabres de 1’Organisation intertionale
du Travail, conformément aus dispositions
de la Partie XIII du Traité de Versailles
et des Parties correspondantes des autres Traités
de Paix:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,
le terme « navire» doit étre entendu de
tous les bateaux, navires ou båtiraents quels
qu’ils soient, de propriété publique ou privée,
effeetuant une navigation maritime å 1’exclusion
des navires de guerre.

Artide 2.

A 1’exception des navires sur lesquels ne
sont occupés que les membres d’une méme
famille, les enfants et jeunes gens de moins de
dix-huit ans ne pourront étre employés å bord
que sur présentation d’un certificat médical
attestant leur aptitude ä. ce travail et signé
par un médecin approuvé par 1’autorité compétente.

Artide 3.

L’emploi de ees enfants ou jeunes gens au
travail maritime ne pourra étre continué que
moyennant renouvellcment de 1’examen médical
å des intervalles ne dépassant pas une année,
et présentation, aprés chaque nouvel examen,
d’un certificat médical attestant Taptitude au
travail maritime. Toutefois, si le terme du
certificat est atteint au cours d’un voyage, il
sera prorogé jusqu’å la fin du voyage.

Article 4.

Dans les cas d’urgence, 1’autorité compétente
pourra admettre un jeune homme ågé do
moins de dix-huit ans å embarquer sans avoir
été soumis aux examens prévus aux artides 2
et 3 de la présente Convention, å la condition

and young persons employed åt sea, which
is ineluded in the eighth item of the
agenda of the Session, and

Ilaving determined that these proposals
shall take the form of a draft international
convention,

Artide 1.

For the purpose of this Convention, the
term »vessel» ineludes all ships and boats, of
any nature whatsoever, engaged in maritime
navigation, whether publicly or privately owned;
it exeludes ships of war.

Article 2.

The employment of any child or young
person under eighteen years of age on any
vessel, other than vessels upon which only members
of the same family are employed, shall
be conditional on the produetion of a médical
certificate attesting fitness för such work, signed
by a doctor who shall be approved by the competent
authority.

Article 3.

The continued employment åt sea of any
such child or young person shall be subject to
the repetition of such médical examination åt
intervals of not more than one year, and the
produetion, after each such examination, of a
further médical certificate attesting fitness for
such work. Should a médical certificate expire
in the course of a voyage, it shall remain in
force until the end of the said voyage.

Article 4.

In urgent cases, the competent authority
may allow a young person below the age of
eighteen years to embark without having undergone
the examination provided for in Articles
2 and 3 of this Convention, always pro -

toutefois que cet examen soit passé au premier vided that such an examination shall be underport
oh le båtiment toucherait ultérieurement. gone åt the first port åt which the vessel

calls.

Article 5.

Les ratifications officielles de la présente
Convention dans les conditions prévues å la
Partie XIII du Traité de Versailles et aux
Parties correspondantes des autres Traités de
Paix, seront communiquées au Secrétaire général
de la Société des Nations et par lui enregistrées.

Article 6.

La présente Convention entrera en vigueur
des que les ratifications de deux Membres de
l’Organisation internationale du Travail auront
été enregistrées par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont la ratification
aura été enregistrée au Secrétariat.

Par la suite, cette Convention entrera en
vigueur pour chaque Membre å la date oö sa
ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Artide 7.

Aussitot que les ratifications de deux Membres
de l’Organisation internationale du Travail
auront été enregistrées au Secrétariat, le Secrétaire
général de la Société des Nations notifiera
ce fait ä tous les Membres de l’Organisation
internationale du Travail. Il leur
notifiera également 1’enregistrement des ratifications
qui lui seront ultérieurement communiquées
par tous autres Membres de 1’Organisation.

Artide 8.

Sous réserve des dispositions de 1’article 6,
tout Membre qui ratifie la présente Convention
s’engage & appliquer les dispositions des
artides 1, 2, 3 et 4, au plus tard le 1 janvier
1924 et ä prendre telles mesures qui
seront nécessaires pour rendre effectives ees
dispositions.

Artide 9.

Tout Membre de 1’Organisation internationale
du Travail qui ratifie la présente Conven -

Article 5.

The formal ratifications of this Convention
under the conditions set forth in Part XIII of
the Treaty of Versailles and of the corresponding
Parts of the other Treaties of Peace, shall
be communicated to the Secretary-Geueral of
the League of Nations for registration.

Artide 6.

This Convention shall come into force åt the
date on which the ratifications of two Members
of the International Lahour Organisation
have been registered by the Secretary-General.

It shall be binding only upon those Members
whose ratifications have been registered with
the Secrétariat.

Thereafter, the Convention shall come into
force for any Member åt the date on which
its ratification has been registered with the
Secrétariat.

Article 7.

As soon as the ratifications of two Members
of the International Labour Organisation have
been registered with the Secrétariat, the Secretary-General
of the League of Nations shall so
notify all the Members of the International
Labour Organisation. He shall likewise notify
them of the registration of ratifications which
may be communicated subsequently by other
Members of the Organisation.

Artide 8.

Subject to the provisions of Article 6, each
Member which ratifies this Convention agrees
to bring the provisions of Artides 1, 2, 3 and
4 into operation not later than 1 January
1924 and to take such action as may be necessary
to make these provisions effeetive.

Artide 9.

Each Member of the International Labour
Organisation which ratifies this Convention en -

tion s’engage å 1’appliquer å ses colonies, possessions
et protectorats, conformément aux dispositions
de farticle 421 du Traité de Versailles
et des articles correspondants des autres
Traités da Paix.

Article 10.

Tout Membre ayant ratifiö la présente Convention
peut la dénoncer k respiration d’une
période de dix années aprés la date de la mise
en vigueur initialo de la Convention par un
acte communiqué au Secrétaire général de la
Société des Nations et par lui enregistré. La
dénonciation ne prendra effet quune année
aprés avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 11.

Le Conseil d’administration du Bureau international
du Travail devra, au moins une
fois tous les dix ans, présenter ä la Conférence
générale un rapport sur 1’application de la
présente Convention et décidera s’il y a lieu
d’inscrire ä 1’ordre du jour de la Conférence
la question de la revision ou de la modification
de la dite Convention.

Artide 12.

Les textes frangais et anglais de la présente
Convention feront foi l’un et l’autre.

gages to apply it to its colonies, possession
and protectorates, in accordance with tho provisions
of Article 421 of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Articles of the
other Treaties of Peace.

Artide 10.

A Member which has ratified this Convention
may denounce it after the expiration of
ten years from the date on which the Convention
first comes into force, by an act communicated
to the Secretary-General of the League
of Nations for registration. Such denunciation
shall not take effect until one year after the
date on which it is registered with the Secretariat.

Artide 11.

Åt kast once in ten years, the Governing
Body of the International Labour Office shall
present to the General Conference a report on
the working of this Convention and shall omsider
the desirability of placing on the agenda
of the Conference the question of its revision
or modification.

Artide 12.

The French and English texts of this Convention
shall hoth he authentic.