Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

1

Nr 191

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till riksskogstaxering;
given Stockholms slott den 20 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:t

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 20 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Linders följande:

I proposition till riksdagen den 4 april 1910, nr 143, begärde
Kungl. Maj:t medel till utförande av en för söksundersökning rörande
virkestillgång och tillväxt m. m. av skonarna i Värmlands län.

Propositionen var föranledd av framställning från en rid skogsvårdsstyrelsernas
möte 1908 tillsatt kommission. I denna framställning, varvid
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 154 höft. (Nr 191) 1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

fogats detaljerat förslag till undersökningens utförande, anfördes, bland
annat, följande.

Metodens grundprincip vore, att över hela landet skulle uppläggas ett nät
av 10 meter breda taxeringslinjer, varigenom all såväl barr- som lövskog på en
viss del av hela landets areal bleve i verkligheten noggrant taxerad. Samtidigt
med taxeringen av skogen skulle markens beskaffenhet antecknas. Största svårigheten
hade varit att bestämma, huru tätt dessa taxeringslinjer behövde läggas eller,
med andra ord, hur stor del av arealen behövde taxeras, för att felprocenten måtte
kunna begränsas till ett visst maximum. Då skogsmarkens karaktär i olika delar
av landet vore väsentligt olika och i de mellersta och sydligare delarna av landet
vore mycket omväxlande med relativt mindre sammanhängande områden av egentlig
skogsmark och däremellan liggande hagmarker, åker- och ängsmark, hade det
ansetts behövligt, att i sistnämnda delar en större areal upptaxerades än inom de
norra länen, för att felprocenten skulle hållas inom samma gräns. Detta så mycket
mer som en större taxeringsprocent torde erfordras, där de som enheter använda
taxeringsområdena (landstingsområdena) vore mindre, såsom i södra och mellersta
Sverige vore fallet.

Sedan det ådagalagts, dels att en tillförlitlig taxering på nu föreslaget sätt
skulle låta sig gorå och dels att den kunde begränsas till relativt små kostnader —
av kommissionen beräknade till 635,000 kronor — tvekade kommissionen icke att
på det ivrigaste förorda, att undersökningen med det snaraste måtte komma till
stånd. Den stora nationalekonomiska betydelsen av att på detta sätt erhålla en
tillförlitlig kännedom om landets skogstillgångar och tillväxten kunde icke överskattas.

Det hade emellertid icke kunnat undvikas, att kommissionen måst grunda
en del av sina slutledningar på antaganden, vilkas fullständiga riktighet icke utan
försök i verkligheten kunde till fullo bevisas. Detta gällde bland annat frågan om,
huru stor procent av arealen, som behövde taxeras, för att felprocenten skulle
kunna hållas inom en viss gräns.

Kommissionen ansåge oärför önskvärt, att, innan undersökningsarbetet igångsattes
över hela landet, en mindre del därav först på försök upptaxerades. Otvivelaktigt
medförde en sådan försökstaxering stora praktiska fördelar i många hänseenden.
Erfarenhet vunnes därigenom angående bästa sättet för utförandet av vissa
mätningar, om arbetets fördelning inom uppskattningslaget, om lämpligaste antalet
arbetare i laget m. m. dylikt.

Det lämpligaste området för utförandet av en sådan försöksundorsökning vore
Värmlands län.

Kungl. Maj:ts proposition bifölls av riksdagen (skr. nr 9 punkt 62),
som därvid anförde:

»Under de senaste årtiondena bär skogshanteringen i synnerhet genom den
storartade utvecklingen av träförädlingsindustrierna samt exporthandeln med skogsprodukter,
såväl oförädlade som förädlade, kommit att i allt, högre grad intaga den
ledande ställning i vårt lands näringsliv, som med rätta tillkommer denna på landets
måhända rikaste naturtillgång grundade näring. Och då en del av nämnda industrier
ännu torde stå i begynnelsen av sin utveckling samt allestädes i landet

Kungl. May.ts proposition Nr 191.

3

förspörjes ett vaknande intresse för skogarna, deras skötsel och tillgodogörande och
vad därmed i övrigt sammanhänger, torde med visshet kunna antagas, att skogshanteringen
ännu ej nått sin slutliga plats i nationalhushållningen. I mån som sålunda
skogarnas betydelse för landets ekonomiska välfärd växer, i samma mån blir
givetvis vikten därav större, att skogskapitalet handhaves på ett fullt rationellt
sätt, så att detsamma å ena sidan utnyttjas i så hög grad som från ekonomisk
synpunkt och för skogens föryngring kräves, men å andra sidan icke genom avverkningen
förminskas. Angående grunderna för en sådan rationell skogshushållning,
huru densamma bör åvägabringas samt i vad mån brister i nyssberörda avseenden
vidlåda den nuvarande skogshushållningen, därom råda som bekant för närvarande
vitt skilda meningar. Annat torde förhållandet ej heller kunna bliva, så
länge man, såsom fallet nu är, saknar grundförutsättningen för att klarhet i dessa
spörsmål över huvud taget skall kunna vinnas, nämligen en i möjligaste mån tillförlitlig
kännedom om skogarnas verkliga virkesmassa och den årliga virkestillväxten
såväl i landet i dess helhet som beträffande dess särskilda delar. Visserligen
hava skogarna inom mer eller mindre begränsade områden här och var i landet
varit föremål för undersökningar i syfte att utreda deras beskaffenhet i nämnda
avseenden. Men då dessa undersökningar verkställts för olika ändamål och enligt
skilda metoder, torde desamma få anses vara av förhållandevis ringa värde vid bedömandet
av frågan om skogskapitalets nuvarande storlek och avkastningsförmåga.
Av än mindre betydelse för frågan äro de uppskattningar av hela landets skogstillgångar
samt den årliga tillväxten och avverkningen, som tid efter annan verkställts
av enskilda, med skogsförhållandena i landet visserligen väl förtrogna personer.
Dessa uppskattningar, som i större eller mindre grad av brist på tillförlitliga
uppgifter grundats på blotta antaganden, hava nämligen lett till sinsemellan
så olika resultat, att de endast ådagalägga behovet av en sakkunnigt och systematiskt
utförd undersökning av landet i dess helhet såsom den enda tillförlitliga
utgångspunkten för en uppskattning av det befintliga skogskapitalet.

Med ovan angivna uppfattning måste riksdagen finna den vid skogsvårdsstyrelsernas
möte i december 1908 uppkomna frågan om en undersökning av landets
skogar för utrönande av deras virkesmassa och tillväxt m. m. av allra största betydelse
såväl för landets ekonomiska liv i allmänhet som särskilt för skogshushållningen.
»

Den 30 augusti 1910 tillsatte Kungl. Maj:t en kommission för att
vidare leda och planlägga försökstaxeringen.

Denna kommission, s. k. Värmlandskommissionen, framlade resultatet
av sitt arbete i ett den 5 maj 1914 avgivet tryckt betänkande.

Däri angåvos huvudprinciperna i det av kommissionen använda
förfaringssättet sålunda:

»1. A 10 meter breda — eller vad klenare stammar beträffar smalare —
provbälten (taxeringslinjer), vilka på lika avstånd från varandra framdragas över
undersökningsområdet, räknas samtliga träd samt undersökes skogens fördelning på
olika skogstyper och markens på olika boniteter.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

2. Det å taxeringslinjerna erhållna trädantalets kvalitativa sammansättning
utrönes genom en systematisk undersökning av ett antal å dessa provbälten växande
provträd.

3. Med kännedom av det erhållna trädantalet och dess kvalitativa sammansättning
beräknas virkestillgång, tillväxt m. m. inom provbältena.

4. Genom provbältenas fördelning på så vitt möjligt likvärda grupper undersökes
med sannolikhetskalkylens tillhjälp i vad män det erhållna resultatet kan
anses representativt för det undersökta området i dess helhet.

De i mom. 1 och 2 nämnda arbetena tillhöra undersökningarna i fältet, de
övriga det insamlade undersökningsmaterialets bearbetande på rummet.»

Kommissionen förordade livligt en taxering av Sveriges samtliga
skogar samt framlade plan härför, i huvudsak grundad på den verkställda
lörsökstaxeringen, ävensom kostnadsberäkningar för en dylik rikstaxering,
slutande å alternativt 818,000 kronor eller 843,600 kronor,
beroende på om taxeringen skulle slutföras å tio eller sex år. Kommissionen
framhöll emellertid i sitt betänkande, att det icke vore nog
med eu inventering av virkesförrådet och dess tillväxtförmåga. För att
rätt bedöma utvecklingsriktningen hos våra skogar fordrades därjämte
en närmare kännedom om virkesförbrukningen. Den metod, kommissionen
vid försökstaxeringen använt för att uppskatta avverkningsbeloppet,
vore väl till sin princip riktig men hade under taxeringen stött på en
del praktiska svårigheter, så att det erhållna resultatet ej kunde anses
användbart. Då det värde, en riksinventering av skogarna erhölle, sålunda,
bland annat, berodde på en ordnad avverkningsstatistik och denna
företedde flera bristfälligheter, finge kommissionen föreslå, att en kommitté
tillsattes för att ordna avverkningsstatistiken. Denna kommitté
skulle i första hand utreda förhållandet mellan avverkat och accisdeklarerat
virke enligt de grunder, som kommissionen förut framhållit, samt
i detalj söka ordna frågan om uppskattande av husbehovsvirket. Det
vore naturligtvis av stor praktisk betydelse, om denna utredning kunde
utföras samtidigt med riksinventeringen av våra skogar. Då de undersökningar,
som denna kommitté skulle utföra, huvudsakligen skulle förläggas
till vintermånaderna, kunde en del av de ledare för taxationslagen,
som under vintrarna ej kunna få anställning på riksinventeringens
räknebyrå, erhålla arbete i denna kommittés tjänst.

över kommissionens förslag avgåvos utlåtanden av samtliga skogsvård
sstyrelser, hushållningssällskapens i Västerbottens och Norrbottens
län förvaltningsutskott, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt
efter hörande av skogsinstitutets lärarkollegium och föreståndaren
för nämnda försöksanstalt ävensom av domänstyrelsen. I nästan

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

alla utlåtandena blev förslaget i princip tillstyrkt. Det stora behovet av
en dylik inventering såsom vägledande för statens skogspolitik och även
i A«ra andra hänseenden betydelsefullt blev också kraftigt framhållet.
Från vissa håll framställdes emellertid erinringar i särskilda avseenden.
Sålunda anförde domänstyrelsen följande.

Det vore av yttersta vikt, att en grundlig utredning angående avverkningsstatistikens
ordnande åstadkommes, innan taxeringsarbetet. påbörjades, enär man
eljest skulle frånhända sig den eventuella möjligheten att för rimlig kostnad hämta
användbara relationstal i skogen i samband med taxeringen. Styrelsen funne sig
därför böra tillstyrka rikstaxeringens genomförande allenast under förutsättning, att
frågan angående anskaffande av en tillförlitlig avverkningsstatistik samtidigt nöjaktigt
ordnades, och borde denna fråga utredas genom en kommitté. Sedan ett
tillfredsställande förslag i detta avseende erhållits, borde helst på grund därav en
försöksundersökning av det redan taxerade länet, Värmland, ske. Nämnda kommitté
borde även erhålla i uppdrag att avgiva ett av kostnadsberäkningar åtföljt, mera
detaljerat program för rikstaxeringens genomförande, enär Värmländsk ommissionens
förslag dels °vore alltför summariskt, dels ock gåve rum för vissa erinringar i avseende
på saväl taxeringens anordnande m. m. som kostnaderna, i synnej het efter
numera inträdda prisstegringar.

Enahanda uttalande gjordes av styrelsen för skogshögskolan och
statens skogförsöksanstalt.

Den 2 oktober 1917 anmälde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
ärendet för Kungl. Maj:t och förklarade sig därvid, i anslutning
till nämnda båda sakkunnig;! styrelsers sammanstämmande åsikt,
anse frågan om avverkningsstatistikens ordnande böra vara genom särskild
utredning klarlagd samt helst även praktiskt prövad, innan en
rikstaxering igångsattes. En sådan taxering bleve nämligen i varje fall
ett sä vitt utseende och dyrbart företag, att det vore nödvändigt, att
man tillsåge, att, om densamma framdeles vid närmare övervägande
funnes böra utföras, av densamma kunde hämtas så många värdefulla och
säkra upplysningar som möjligt. Åven beträffande själva taxeringsförfarandet
och kostnaderna därför vore, såsom domänstvrelsen framhållit,
ytterligare utredning nödvändig. Då dessa utredningar tydligtvis
må-te draga viss tid, syntes det önskvärt, att de bleve med det snaraste
igångsatta. De torde böra anförtros åt särskilt tillkallade sakkunniga
personer.

Sedan Kungl. Maj:t bifallit av departementschefen i anslutning
härtill begärt bemyndigande att för ändamålet tillkalla sakkunniga, påbörjade
med stöd därav förordnade sakkunniga, s. k. skog staxering ssa
kunnig a, sitt arbete under hösten 1917. Detta arbete har nu fortskridit
så långt, att under denna månad kan förväntas betänkande angående vid

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

virkesmätning erforderliga relationstal ävensom rörande åtgången av
virke till husbehov.

Emellertid har svenska forstmästarförbundet i skrivelse den 23 januari
1923 under framhållande av bland annat, att ett stort antal personer
med avgångsexamen från skogshögskolans jägmästar- och forstmästarkurser
samt statens skogsskolor vore utan sysselsättning, hemställt,
att Kungl. Maj:t ville, så snart det lämpligen kunde ske, föranstalta om
påbörjande av en riksskogsstaxering.

Vid häröver avgivet utlåtande den 20 februari 1923 har domänstyrelsen
fogat följande uttalande av skor/staxerim/ssnkkunni ga:

»Den av Värmlandskommissionen år 1914 avlämnade redogörelsen för försökstaxeringen
av Värmlands läns skogar visade med tydlighet, att den vid taxeringen
använda metoden för utrönande av skogskapitalet och dess tillväxt tillfullo
motsvarade de krav på nöjaktig noggrannhet, som ställts på densamma. Denna
först i vårt land utarbetade och avprovade metod har även legat till grund för de
riksskogstaxeringar, som för närvarande pågå i våra grannländer Norge och Finland,
vilket visar att dessa båda länder insett vikten och den nationalekonomiska betydelsen
av dylika undersökningar.

Att en sådan taxering även av vårt lands skogstillgångar förr eller senare
kommer att bliva nödvändig har allt starkare framhållits av såväl olika myndigheter
och tillkallade sakkunniga som av skogsägare och skogstjänstemän i enskild
och allmän tjänst.

Många problem rörande vår skogspolitik kunna genom en sådan taxering få
sin belysning, såsom av olika sakkunniga påvisats. Bland de viktigare och för närvarande
mest aktuella må framhållas betydelsen av att vi erhålla kännedom om
storleken och virkesförrådet i de överåriga norrländska skogarna. Skiljaktiga meningar
hava på senaste tiden uppstått, huruvida vi skola upprätta en statlig industri
för att utnyttja de delar av dessa virkesförråd, som det för närvarande är svårt
att på annat sätt finna avsättning för, eller om dessa skola sparas som en välbehövlig
reserv till de tider, då vår trävaruindustri får svårt att skaffa sig jämn tillgång
på råvara. En riksskogstaxering lämnar grundläggande direktiv för att bedöma
en sådan fråga.

Kolonisationskommittén påvisar i sitt år 1922 avgivna betänkande, att 40
procent av de nuvarande avverkningsbeloppen på kronoparkerna i Norrland måste
betraktas som kapitaluttag och att den grövre skogen över 25 centimenter i brösthöjd
sannolikt kan beräknas vara uttagen på relativt kort tid. På de enskilda
skogarna torde läget ej vara bättre. Den viktiga frågan angående i vilken utsträckning
dessa gamla skogar ersättas av växtliga ungskogar, kan även belysas av rikstaxeringen.

Att få klarhet i dessa nämnda och andra förhållanden rörande våra skogar
är av största vikt för vår ställning som ett skogsproducerande och virkesexporterande
land och på samma gång för hela vår ekonomiska framtid.

Efter den förflutna högkonjunkturen med dess starkt ökade förbrukning av
virke börja våra skogar nu komma in i en lugnare utvecklingsperiod. När världs -

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

handeln så småningom återvänder till normala förhållanden kunna vi med tämligen
stor visshet motse eu ökad efterfrågan på vårt virke, och det är därför av största
vikt, att en rikstaxering kommer till stånd inom den närmaste tiden, så att vi ha
reda på våra skogstillgångar och kunna hushålla med dem på bästa sätt, när normala
tider komma.

Aven ur den synpunkt, som framhållits av Svenska forstmästarförbundet,
synes tiden vara mycket lämplig för en riksstaxering. På grund av den för närvarande
rådande arbetslösheten bland såväl fackutbildade skogsmän som annat lämpligt
skogsfolk skulle en rikstaxering kunna verkställas för en mindre kostnad än
under normala arbetsförhållanden samtidigt som hjälp skulle beredas en stor yrkesgrupp,
vilken blivit lidande på de indragningar, som företagits av såväl staten som
enskilda

Med åberopande av ovan framförda synpunkter anse sig de sakkunniga böra
framhålla, att det är av stor betydelse för vårt land, att en rikstaxering av våra
skogar snarast möjligt igångsättes.»

Do munst gr elsen bär för egen del i utlåtandet den 20 februari 1923
anfört följande:

»I det underdåniga utlåtande, som styrelsen den 30 december 1916 avgav över
den s. k. Värmlandskommissionens förslag till taxering av rikets skogar, yttrade
styrelsen, att styrelsen ansåge sig kunna till fullo instämma i de synpunkter, som
av kommissionen och över förslaget hörda myndigheter anförts om den stora betydelse
för framtida skogspolitik, som en genom rikstaxering utförd undersökning berörande
storleken av samtliga svenska skogars virkeskapital, detta kapitals tillväxt
och beskaffenhet samt ägolagens fördelning måste medföra. Vidare uttalade styrelsen
sin säkra förvissning, att de på ett sådant företag, därest detsamma väl planlädes,
nedlagda kostnaderna, om ock i sig själva avsevärda, skulle komma att uppvägas
av det ernådda resultatet och bliva för framtiden fruktbärande

Skugstaxeringssakkunniga hava i sitt nu avgivna yttrande framhållit, att
många problem rörande vår skogspolitik genom en riksskogstaxering kunde bliva
belysta och bland de viktigare problemen nämnt sådana, som beröra de överåriga
virkesförråden i de norrländska skogarna och dessa skogars ersättande med växtliga
ungskogar.

De approximativa uppskattningar, som vid skilda tillfällen verkställts angående
landets virkesförråd och detta förråds tillväxt, om storleken av de avverkningar,
som årligen ske till förbrukning inom landet och för export m. m., vila i
stort sett på rena antaganden och äro därför i hög grad summariska och osäkra.
Att på dessa lösa beräkningar grunda den plan för framtida hushållning med landets
skogar, som i betraktande av landets betydelse såsom skogsproducerande och
virkesexporterande måste anses erforderlig, låter sig givetvis icke göra. Styrelsen
anser därför för sin del alltjämt, att det är synnerligen önskvärt, att en riksskogstaxering
snarast möjligt må komma till stånd.

Med de arbetsmöjligheter, som, så vitt nu kan bedömas, torde yppa sig under
instundande sommar, lärer kunna antagas, att ett högst betydande antal personer
med avgångsexsamen från skogshögskolan och statens skogsskolor då komma att
befinna sig utan nämnvärd sysselsättning.

Under förutsättning att Eders Kungl. Maj:t över huvud taget finner medel

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

kunna disponeras till påbörjande snarast möjligt av en riksskogstaxering, torde nuvarande
tidpunkt vara synnerligen lämplig härför ur den synpunkten att ej endast
god tillgång nu finnes å personal lämplig för ledning av och biträde vid taxeringen,
utan även till att helt visst denna personal, likasom hantlangningspersonal, nu kan
erhållas för jämförelsevis ringa kostnad. Uppskjutes påbörjandet av riksskogstaxeringen
ännu några år, är det icke osannolikt, att kostnaderna för denna personal då
bliva större än nu.

Under åberopande av vad ovan anförts får domänstyrelsen i underdånighet
på det livligaste tillstyrka, att Eders Kungl. Maj:t, därest medel finnas därtill nu
kunna disponeras, måtte vidtaga åtgärder för att en riksskogstaxering snarast möjligt
måtte verkställas.»

Med lornyad framställning i ämnet den 12 mars 1923 har domänstyrelsen
fogat följande yttrande av skog staxering ssakkunnig as ordförande,
professorn Henrik Hesselmun:

»En av de svåraste frågor, som förelädes skogstaxeringssakkunniga, var utarbetandet
av en metod för en statistik angående husbehovsförbrukningen på landet.
Genom den nu slutförda undersökningen i Värmland torde denna fråga kunna anses
ha fått sin lösning. Undersökningen har icke blott lämnat ett för Värmlands län
gott och tillförlitligt resultat, den har även visat, att husbehovsförbrukningen är
ganska nära bunden till vissa yttre förhållanden och att det synbarligen föreligger
ett ganska lagbundet samband mellan t. ex. vinterns medeltemperatur och den genomsnittliga
bränsleförbrukningen i orten. Genom att utföra liknande undersökningar
i ett mera nordligt och i ett eller annat av våra mera sydliga län torde man kunna
få en fullt tillfredsställande insikt i vår virkesförbrukning till husbehov. En eventuell
riksskogstaxerings resultat bör därför även kunna diskuteras med hänsyn till
husbehovsförbrukningens storlek.

För övrigt torde även följande böra påpekas. Den av Värmlandskommissionen
utarbetade metoden, publicerad 1914, ha de skogstaxeringssakkunniga funnit i alla
väsentliga delar lämplig, men skulle för sin del vilja föreslå några mindre förändringar
såsom med hänsyn till provträdens uttagande, markens bonitering etc. De i Norge
utförda taxeringarna, i allt väsentligt grundade på Värmlandsundersökningen, ha
även visat lämpligheten av någon mindre förändring.

Det är emellertid ganska lätt att genomföra dessa förändringar och att utarbeta
nya blanketter, ett arbete, som dock borde anförtros åt de skogstaxeringssakkunniga.

För att få enhetlighet i arbetet och nödig kontroll på att alla nödvändiga
siffror införas i blanketterna behövas en överledare för varje landskap och en föreståndare
för ett mindre kontor, dit alla fyllda blanketter insändas och preliminärt granskas.
För överledarna torde man böra räkna med ett arvode av 780 kronor per månad,
för kontorsföreståndaren 630 kronor. Då överledarna och kontorsföreståndaren böra
börja sina förberedande arbeten den 1 maj, om taxeringarna skola börja den 1 juni,
och dessutom behöva en del tid på hösten för att lägga en sista hand vid det insamlade
materialet, bör för dessas del räknas med en tid av sex månader, alltså —
om tvenne överledare behöva anställas — ett sammanlagt arvode av 13,140 kronor,
vartill böra läggas 4,000 kronor för resor till överledarna.»

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

hfter åberopande av detta yttrande, varav domänstyr elsen (inner
det framgå, att genom nu slutförd undersökning i Värmlands län den
å avverkningsstatistikens ordnande inverkande viktiga frågan om utarbetande
av en metod lör eu statistik angående husbehovsförbrukningen
pa landet torde kunna anses hava fatt sin lösning, anför domänstyrelsen
i sin senaste framställning:

»Vidare har styrelsen vid förhandlingar med statens arbetslöshetskommission
funnit, att arbetslösa borde kunna användas såsom hantlangningsmanskap vid en
riksskogstaxering.

Med hänsyn till de möjligheter, som genom en riksskogstaxering sålunda
skulle yppa sig för beredande av arbete åt såväl arbetslösa i vanlig bemärkelse
som ock åt de, enligt vad ovan omförmälts, från skogshögskolans jägmästar- och
forstmästarkurser samt statens skogsskolor examinerade, utan sysselsättning varande
personer, får styrelsen nu framställa förslag om, att ifrågavarande taxering måtte
påbörjas redan med instundande sommars ingång.

Enligt uppgift från arbetslöshetskommissionen skulle, i betraktande av rådande
arbetslöshet, Kopparbergs, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län i första
hand böra komma i fråga vid denna taxering. I dessa län skulle finnas ett avsevärt
antal arbetslösa industriarbetare, vilka, såsom förut delvis sysselsatta vid industrier
i skogsbygder, torde kunna förutsättas skickade att i huvudsak utföra det hantlangningsarbete,
som förekommer vid en dylik taxering.

För egen del anser styrelsen nu nämnda län vara lämpliga även ur rent
skoglig synpunkt med hänsyn till deras betydelse för landets skogsproduktion.

I det förslag angående en riksskogstaxering, som Värmlandskommissionen
framlade i sitt betänkande den 5 maj 1914, beräknade kommissionen, att nedan
angivna ytor skulle inom förenämnda län taxeras, nämligen inom:

Kopparbergs län........................................................ 3,000 hektar

Jönköpings » ...................................................... 2,300 »

Kronobergs » ........................................................ 2,000 »

Kalmar » ...................................................... 2,300 »

Varje taxeringslag skulle enligt kommissionen bestå av 1 ledare och 8 man
med en genomsnittlig arbetseffekt, för hela landet räknat, av 5 geografiska kilometer
eller 5 hektar taxerad yta per dag och arbetslag.

De fyra länen skulle, enligt denna beräkning, kräva 3,000 + 2,300 4- 2,000
+ 2,300 = 9,600 : 5 = 1,920 dagars taxering.

Utgår man från att antal av 100 effektiva arbetsdagar under den för taxeringsarbete
särskilt lämpliga delen av sommarhalvåret skulle sålunda erfordras
1920 : 100 = omkring 19 taxeringslag.

Vid beräkning av kostnaden för denna taxering synes man böra utgå från,
bland annat:

att såsom ledare för varje lag anställes en person med avgångsexamen från
skogshögskolans jägmästar- eller forstmästarkurs;

att bland förutnämnda 8 hantlangare ingår såsom förman en person, examinerad
från skogsskola; samt dessutom en någorlunda skogsvan person, exempelvis
aspirant till inträde vid skogsskola eller skogshögskolan;

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 154 häft. (Nr 191.) 2

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

att såsom hantlangningsmanskap i övrigt anställas arbetslösa i vanlig bemärkelse
*

att ersättningen till ledare och förmän, med hänsyn till taxeringens egenskap
av nödhjälpsarbete. bestämmes avsevärt lägre än det arvode, som till dylik personal
under vanliga förhållanden utgår;

att på sätt föreslagits i bilagda utlåtande den 12 mars 1923, anställas 2 överledare
och 1 kontorsföreståndare;

att i kostnadsberäkningen bör ingå inköp av erforderliga mätningsinstrument,
av kartor, varå taxeringslinjei'' inläggas, och av blanketter ävensom reseersättningar;

alt arbetsdagarna i tillbörlig grad utnyttjas såsom förhållandet var vid den
av kommissionen verkställda taxeringen av V ärmland och såsom fallet är och måste
vara vid skogsarbeten av ifrågavarande art;

samt att med bearbetning av taxeringsmaterialet tillsvidare anstår och i alla
händelser till budgetåret 1924—1925. _ ....

Kostnaderna för taxeringen synas, vad ersättning åt arbetslösa i egentlig
bemärkelse beträffar, böra utgå av de anslag, som disponeras av statens arbetslöshetskommission.
I övrigt torde kostnaderna böra bestridas av det särskilda
anslag, som för ändamålet må kunna göras tillgängligt.

Sistnämnda kostnader synas kunna beräknas ungefärligen på följande sätt:

dagsersättning åt ledare och förmän, (resedagar och helgdagar inräknade)
.............................................................. ................ kronor 41,000

kostnad för instrument, kartor, blanketter och reseersättningar . » 19,000

kostnad för överledare och kontorsföreståndare enligt skogstaxerings sakkunniga.

.............................................................................................. *_____17,140

Summa kronor 77,140,

vartill torde böra läggas kostnad för ersättning åt förenämnda aspiranter, vilken
ersättning synes böra beräknas lika med ersättning åt arbetslösa i vanlig bemärkelse
eller till 3.2o å 3.4 5 kronor per dag. För 19 aspiranter torde denna kostnad, etter
samma grunder i övrigt som beträffande ledare och förmän, böra beräknas till

cirka 8,500 kronor.

Totala kostnaden skulle sålunda belöpa sig till 77,140 8,500 = 85,640

kronor eller avrundat 86,000 kronor.

Under åberopande av vad nu anförts får domänstyrelsen i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att en riksskogstaxering
under innevarande år må komma till utförande inom Kopparbergs, Jönköpings,
Kronobergs och Kalmar län samt att för detta ändamål må dels anlitas
arbetslösa i egentlig bemärkelse dels ock, till bestridande av kostnader för ledande
och mera kvalificerad personal samt för vissa inköp och reseersättningar, anvisas
ett särskilt anslag av 86,000 kronor.»

Styrelsen för skogsbo g skolan och statens skogsförsöksanstalt har i
utlåtande den 14 mars 1923 förklarat sig hava inhämtat, att skogstaxeringssakkunniga
under sin verksamhet Utarbetat fullt tillförlitliga
metoder ifråga om såväl själva taxeringen som ock underlaget för
avverkningsstatistiken beträffande virke för industriellt behov. Jämväl

11

Kungl. Maj.ts proposition Nr 191.

rörande husbehovsförbrukuingen har genom de sakkunnigas utredningar
en fullt, tillförlitlig grund skapats för bedömandet av virkesutgången
för detta ändamål. På grund härav och med hänsyn till de möjligheter,
som genom en riksskogstaxering skalle yppa sig för beredande av arbete
åt såväl arbetslösa i vanlig bemärkelse som ock åt de från skogshögskolans
jägmästur- och forstmästarkurser samt statens skogsskolor
examinerade personer, vilka nu i stor utsträckning saknade sysselsättning,
har styrelsen tillstyrkt omedelbart igångsättande av en taxering
av rikets skogstillgångar på sätt domänstyrelsen föreslagit.

Arbetslös})etskommissionen har den 15 mars 1923 utlåtit sig sålunda;

»Under förutsättning att allenast sådana arbetslösa personer, vilka av kommissionen
förklaras kvalificerade att komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp, bliva
anvisade att deltaga i det handräckningsarbete, som i domänstyrelsens framställning
ifrågasattes, har arbetslöshetskommissionen för sin del icke något att erinra mot,
att arbetslöshetsanslaget tages i anspråk för ändamålet. I anseende till de säregna
förhållanden, under vilka detta slags arbete kommer att utföras, och som komma
att försvåra eller omöjliggöra en lönesättning efter de principer, som eljest tillämpas
vid de statliga nödhjälpsarbetena, anser kommissionen praktiska skäl tala för, att
till den organisation, som kommer att handhava taxeringsarbetet, utbetalas av
arbetslöshetskommissionen bestämt visst belopp per dagsverke för de arbetslösas
avlöning och inkvartering, dock högst 86,000 kronor. Beträffande övriga villkor
för anslagets åtnjutande torde sådant få bero på överenskommelse mellan arbetslöshetskommissionen
och den ovanberörda organisationen.»

De återgivna uttalandena för anordnande av en rikstaxering av
Sveriges skogar — därvid jag särskilt vill framhålla vad riksdagen
1910 anfört — s}mes mig klart ådagalägga önskvärdheten därav. Jag
anser mig alltså kunna utgå från, att en sådan bör komma till stånd.

Sakkunniga myndigheter äro ense om, att den för en dylik taxering
av Värmlandskommissionen utarbetade plan numera blivit av skogstaxeringssakkunniga
så kompletterad och förbättrad, att därigenom
kunna erhållas de med en rik staxering avsedda uppgifter.

Rådande arbetslöshet, som sträckt sig jämväl till skogsvårdsutbildade
personer, gör det särdeles önskvärt igångsätta taxeringen redan
i år. Härigenom skulle jämväl vinnas, att en icke oväsentlig del av
kostnaderna för taxeringen kunde bestridas av medel, som anvisats för
minskande av arbetslösheten.

Ehuru det givetvis varit önskvärt, att skogstaxeringssakkunnigas
betänkande med detaljförslag om närmare kostnadsberäkningar för taxeringen
kunnat avvaktas, anser jag mig dock, på de anförda skälen och
då tiden för avlämnande av propositioner inom de närmaste dagarna

Departements chefen.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

går till ända, böra tillstyrka, att till riksdagen redan nu göres framställning
om medel för rikstaxeringens påbörjande i enlighet med domänstyrelsens
förslag.

Åt skogstaxeringssakkunniga, vilkas arbete jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut den 30 november 1922 är inskränkt till redan igångsatta undersökningar
för erhållande av vid virkesmätning erforderliga relationstal
ävensom rörande åtgången av virke till husbehov, torde höra uppdragas
att skyndsamt inkomma med för taxeringens utförande erforderliga
detalj bestämmelser.

Den centrala ledningen av rikstaxeringen anser jag böra ligga
hos domänstyrelsen. Därest icke erforderligt kontorsarbete kan utföras
med för styrelsen redan tillgänglig arbetskraft, torde å styrelsen ankomma
att förordna om den sakkunniga arbetsförstärkning, som må
påkallas, och som bör bekostas från domänfondens avkastning. Likaledes
synes det mig med hänsyn till rikstaxeriugens stora betydelse för statens
egna skogar icke mer än rimligt, att från samma avkastning jämväl utgår
avlöning till de föreslagna två överledarna, som domänstyrelseu torde
böra förordna.

Då vid den föreslagna anordningen arbetslöshetskommissionen ej
behöver vidkännas kostnad för arbetsledning för sådana till arbetslöshetsunderstöd
berättigade personer, som komma att anställas vid taxeringen,
torde i överensstämmelse med vad kommissionen föreslagit,
kommissionen böra till domänstyrelsen för dessas avlöning och inkvartering
m. m. dylikt betala visst belopp per dagsverke, beräknat efter
av kommissionen eljest för nödhjälpsarbete och ledning därav tillämpade
grunder.

Vad härutöver för avlöning, bestämd med hänsyn till arbetets
natur av nödhjälpsarbete, erfordras till lagledare, förmän och omförmälda
aspiranter ävensom åtgår till instrument, kartor, blanketter, reseersättningar
in. m. bör utgå från särskilt för ändamålet anvisat anslag.
Domänstyrelsens överslagsberäkning giver vid handen, att härför torde
erfordras omkring 70,000 kronor.

Ehuruväl de utgifter för taxeringen, som enligt vad jag föreslagit
skola utgå från arbetslöshetsanslaget, icke nu kunna beräknas och således
icke heller kan angivas en totalkostnad för den i år ifrågasatta
taxeringen, vill jag dock för möjliggörande av någon jämförelse med de
av Värmlandskommissionen på sin tid beräknade kostnaderna för en
rikstaxering framhålla, att taxeringen av skogarna i de nu föreslagna
länen motsvarar 22 procent av en skogstaxering av hela riket med
undantag av det redan taxerade Värmlands län.

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Då arbetet delvis bör igångsättas redan från och med den 1 maj,
men anslag icke lämpligen bör ifrågasättas till anvisande förrän i budgeten
för budgetåret 1 juli 1923—30 juni 1924, torde domänstyrelsen
anbefallas att förskottera vad av anslaget erfordras före den 1 juli
1923.

För det nu ifrågasatta anslaget har icke beräknats något belopp
i statsverkspropositionen. Jag vill emellertid erinra, att för understöd
till jorddelningsväsendet, varför i avbidan på utredning i statsverkspropositionen
beräknats under nionde huvudtiteln 290,000 kronor, av
Kungl. Maj:t i senare avlåten proposition äskats allenast 226,000 kronor.
Även med beaktande av att Kungl. Maj:t förut i särskild proposition
äskat ett i statsverkspropositionen ej beräknat anslag å 10,225 kronor,
kommer emellertid det för täckande av de under nionde huvudtiteln
upptagna utgifterna beräknade belopp att vid bifall till av mig nu
ifrågasatt anslag överskridas med allenast 16,225 kronor. Anslaget
torde, för att, i den mån det ej erfordras för årets arbete, kunna användas
för fortsatt taxering av rikets skogar, givas natur av reservationsanslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att för anordnande av en taxering av skogarna i Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar och. Kopparbergs län anvisa för budgetåret 1923—
1924 under nionde huvudtiteln ett extra reservationsanslag
av ......................................................................................... kronor 70,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 154 käft. (Nr 191.)

3