Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

1

Nr 180.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till bestridande
av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter; given
Stockholms slott den 16 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag,
föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Åkerman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 16 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Schlyter, Örke.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Åkerman anför:

Vid anmälan den 8 januari 1923 av frågor, som tillhöra regleringen
för budgetåret 1923—1924 av utgifterna under riksstatens andra
huvudtitel, upptog jag under punkt [38] till behandling ärende rörande
anslag till understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter.

Jag erinrade därvid, att under de senare åren av riksdagen beviljats
medel för berörda ändamål. Senast hade detta skett vid 1922
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 144 käft. (Nr 180.) 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

års riksdag, då viss förhöjning av anslaget medgavs. I samband med
sitt beslut i ämnet både emellertid sistnämnda riksdag anhållit, att
Kungl. Maj:t måtte verkställa undersökning, huruvida icke begränsning
av kostnaderna för anstalterna kunde komma till stånd. Den sålunda
begärda utredningen hade igångsatts, men hade av angiven anledning
icke kunnat slutföras å sådan tid, att resultatet av densamma jämte
framställning om anslag till anstalterna kunde inflyta i statsverkspropositionen
till 1923 års riksdag.

Med anledning därav gjorde jag i sagda proposition allenast
anmälan om det föreliggande behovet av dylikt anslag; och föreslog
Kungl. Maj:t på min framställning riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter för
budgetåret 1923—1924 såsom extra förslagsanslag beräkna ett belopp
av 75,000 kronor.

Sedan förutnämnda utredning, vilken blivit utförd inom justitiedepartementet,
numera avslutats, får jag ånyo anmäla detta ärende.
Till en början vill jag härvid lämna några upplysningar rörande rättshjälpsanstalterna,
särskilt beträffande deras ekonomiska förhållanden.

Biträde i rättsliga angelägenheter kan genom statens försorg beredas
obemedlade personer enligt lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång
samt i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 12 september
1919 angående understöd av statsmedel till offentliga rättshjälpsanstalter.

Nämnda lag avser att i fall av rättegång möjliggöra ekonomiska
lättnader för mindre bemedlade personer genom att bereda dem befrielse
från rättegångskostnader och hjälp av sakkunnigt biträde, till vilket
ersättning utgår av allmänna medel.

Bestämmelserna i kungörelsen om understöd av statsmedel åt rättshjälpsanstalter
åsyfta i främsta rummet att utom rätta i juridiska angelägenheter
bereda bistånd åt mindre bemedlade personer, som därav
kunna vara i behov, varjämte rättshjälpsanstalt även har att, där så erfordras,
utföra sådana personers talan inför rätta.

Initiativet till införandet av statsunderstödda rättshjälpsanstalter
såsom institution här i landet togs av 1917 års riksdag. Sedan efter
begäran av nämnda riksdag utredning verkställts av frågan i vad mån
medverkan från statens sida kunde lämnas till upprättande av rättshjälpsanstalter,
gjordes av Kungl. Maj:t framställning om anslag till understöd
åt sådana anstalter först till 1918 års riksdag, som emellertid av förekommen
anledning ansåg sig icke kunna bifalla framställningen, och sedan
till 1919 års riksdag, vilken för ändamålet beviljade visst belopp. Där -

3

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 180.

efter utfärdades omförmälda ännu gällande kungörelse den 12 september
1919, vid vilken kungörelse finnes fogat normalreglemente för rättshjälps
an stal ter.

I nyssnämnda framställningar till riksdagen hade av föredragande
departementschefen angivits de grunder, i enlighet varmed statsbidrag
till rättshjälpsanstalter ansågs böra utgå, ävensom framlagts beräkning
rörande de kostnader, som kunde väntas uppkomma för statsverkerket.

Den ledande principen i nämnda grunder var, att staten borde
bidraga dels genom att helt återgälda vad anstalterna för sin verksamhet
utbetalat till statsinstitutioner av olika slag, dels genom att gottgöra
intill hälften av anstalternas övriga omkostnader efter avdrag av
vad som influtit från rättssökande eller deras motparter, dels slutligen
genom att, högst med ett belopp av 3,000 kronor, deltaga i engångskostnaderna
för anstalts upprättande. Emot dessa grunder hade i riksdagen
icke framkommit erinran.

I sina omförmälda kostnadsberäkningar hade departementschefen
— under betonande av att det icke vore möjligt att med någon större
grad av sannolikhet på förhand uppgöra dylika beräkningar — utgått från
att rättshjälpsanstalter under årens lopp kunde väntas bliva upprättade i
samtliga län och dessutom i 6 av de större städerna. Man skulle sålunda
hava att räkna med sammanlagt 30 anstalter. Engångskostnaderna kunde
beräknas bliva fördelade på ett. avsevärt antal år och kunde för angivna
antal rättshjälpsanstalter sammanlagt icke överstiga men väl underskjuta

75,000 kronor. De årliga utgifter, som skulle av statsverket helt ersättas,
uppskattades till 22,500 kronor. De utgifter, till vilka staten
skulle bidraga med intill hälften, upptogos, efter avdrag för anstalternas
inkomster, till 9,000 kronor för år vid varje kontor eller för 30 anstalter
tillhopa till 270,000 kronor. Det årliga bidraget skulle sålunda i denna
del kunna uppgå till högst 135,000 kronor. Emellertid utgick man
från, att statsbidraget i genomsnitt skulle stanna vid 25 å 30 procent
av de totala årliga utgifterna av hithörande slag. Statsbidraget skulle
sålunda i denna del icke behöva uppgå till mera än »80,000 å 90,000»
kronor och sammanlagda statsbidraget till icke fullt 100,000 kronor.

I förutnämnda kungörelse och normalreglemente angives anstalts
uppgift vara att inom anstaltens verksamhetsområde (viss stad eller landstingsområde)
kostnadsfritt i rättsliga angelägenheter tillhandagå mindre
bemedlade och i sådant avseende bland annat lämna råd och upplysningar
samt hjälp med upprättande av handlingar så ock biträde vid tvisters biläggande
genom förlikning samt vid utförande av talan i rättegång, an -

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

hängiggjord vid domstol inom anstaltens verksamhetsområde. Statsunderstöd
må erhållas dels till bestridande av samtliga för verksamheten
nödvändiga utgifter för postporto, abonnemang å rikstelefon samt telegram
och interurbana telefonsamtal, dels ock till resekostnadsersättning
jämlikt fjärde klas-en i gällande resereglemente för av anstaltens verksamhet
föranledda resor å statens järnvägar. Härutöver må ersättning
beredas för intill hälften av det belopp, som återstår, sedan från anstaltens
sammanlagda årsutgifter till avlöningar, skrivmaterialier och tryckningskostnader
dragits ersättningsbelopp, som till anstalten under året
av hjälpsökande återgäldats eller på grund av domstols beslut influtit till
anstaltens personal för lämnat biträde i rättegång. På särskild prövning
ankommer, huruvida ersättning må åtnjutas för bestridande av
engångsutgifter, förenade med anstalts upprättande. Sådan ersättning
må dock ej i något fall överstiga 3,000 kronor.

Den första ort, där statsunderstödd rättshjälpsanstalt kom till stånd,
var Stockholm. I denna stad hade förut funnits ett av kommunen helt
underhållet rättshjälpskontor. Detta ombildades till rättshjälpsanstalt
under benämning Stockholms stads rättshjälpsanstalt. Efter framställning
från stadsfullmäktige i Stockholm fastställde Kungl. Magt den 31
december 1919 reglemente för anstalten att tillämpas från och med den
1 januari 1920. Sedermera hava reglementen fastställts för ytterligare
fyra rättshjälpsanstalter, nämligen den 20 augusti 1920 för Hälsingborgs
stads rättshjälpsanstalt, den 26 november 1920 för Norrbottens läns
rättshjälpsanstalt, den 17 december samma år för Malmö stads rättshjälpsanstalt
och den 11 februari 1921 för Örebro läns rättshjäl|isanstalt;
och hava dessa rättshjälpsanstalter börjat sin verksamhet, Malmö stads
den 1 september 1920, Hälsingborgs stads från och med år 1921, Örebro
läns den 1 juli 1921 och Norrbottens läns först från och med år 1923.

Såsom anslag till bestridande av bidrag till rättshälpsanstalter har
i form av förslagsanslag anvisats av 1919 års riksdag för år 1920

15,000 kronor, av 1920 års riksdag för år 1921 25,000 kronor och av
1921 års riksdag för år 1922 likaledes 25,000 kronor. Av 1922 års
riksdag beviljades dels till förstärkning av 1922 års anslag på tilläggsstat
ett förslagsanslag, högst, å 25,000 kronor samt för budgetperioden
1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag å 75,000 kronor.

Framställningar om statsbidrag hava inkommit, så vitt angår år
1920, från Stockholms stads och Malmö stads rättshjälpsanstalter och,
såvitt anjrår år 1921, från nämnda båda anstalter samt dessutom från
Hälsingborgs stads och Örebro läns rättshjälpsanstalter.

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Ersättning för engångskostnader begärdes av Malmö stads, Hälsingborgs
stads och Örebro läns rättshjälpsanstalter med respektive

3,000 kronor, 2,928 kronor 26 öre och 3,000 kronor.

Nedanstående tabell utvisar de belopp ifrågavarande anstalter begärde
i statsbidrag för årskostnader:

Anstalt

År

Begärd ersättning
för kostnad som
htlt ersättes av
staten

Begärd ersättning
för kostnad som
delvis ersättes av
staten

Stockholms stads.......................................

1920

5,809: 13

38,445: 16

» » ............................

1921

8,665: 8 9

37,560: so

Malmö stads ............................................

1920

507: 40

3,598: 47

» » .....................

1921

899: 35

6,981: 41

Hälsingborgs stads .................................

1921

170: BO

8,226: 48

Örebro läns .............................................

1921

310:10

4,332: 6 5

Kungl. Maj:ts beslut i anledning av ifrågavarande framställningar
meddelades den 30 december 1922. Såsom bidrag till engångskostnader
tillerkändes de tre sökande anstalterna två tredjedelar av deras
verkliga utgifter. Understödet uppgick i intet fall till 3,000 kronor.
De utgifter, för vilka anstalt är berättigad erhålla full gottgörelse av
statsmedel, ersattes i enlighet med kungörelsens bestämmelser till utgifternas
hela belopp. Vad angår kostnader, för vilka anstalt må erhålla
statsunderstöd med viss del intill 50 procent av det grundbelopp,
som återstår eedan från kostnaderna dragits anstalternas inkomster, hade
samtliga anstalter begärt att för sagda kostnader utbekomma bidrag
efter högsta medgivna procentsats. Enligt Kungl. Majt:s beslut tillerkändes
emellertid anstalterna endast 25 procent av grundbeloppet.

Totalsumman av statens bidrag till anstalterna belöpte sig till
29,523 kronor 6 öre för år 1920 och 43,296 kronor 69 öre för år 1921.

Rättshjälpsanstalternas kostnader och inkomster samt dem tillerkända
statsbidrag framgå av följande tabell:

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Å r

8 u t g i f

ter

I n

t o m s t e

r

Kättshjälpsanstalt och

räkenskapsår

Kostnad
som helt
ersättes
av staten

Kostnad
som delvis
ersättes av
staten

Kostnad,
vari staten
ej deltager

Utdömd
rättegångs-kostnad 0.
av hjälp-sökande
erlagd er-sättning

Av allm.
medel ut-given ersätt-ning för
rättshjälp

Övriga
inkom-ster
(räntor
m. m.)

Statsbidrag

Stockholms stads:

1920........................

5,809:18

93,195: 93

12,909: 52

3,523: 71

12,841: 48

75:3 7

25,016: 82

1921........................

8,665: 89

114,892: 59

13.390: 79

5,535: 04

31,942:30

102: 51

27,446: 29
726,788: 8 7

1922........................

9,595: 22

129,171: 40

20,762: 36

4,766: 83

55,829: 96

200:11

Malmö stads (fr. d.
Va 1920):

1920........................

507: 40

7,711: 95

884: 49

515: —

4,506: 24
4,390: 0 5

1921........................

899: 8 5

20,632: 82

2,069: 55

110: —

6,560: —

—

1922........................

976: 43

17,635: 43

3,377: os

362: 85

8,297: —

—

73,220:8 2

Hälsingborgs stads
(fr. o. m. 1921):

1921.......................

170: 50

18,456: 5 7

524: 27

43: lo

1,960: 60

130: 94

6,386:17

1922........................

416: 20

17,304: 02

1,372: 42

3,530: 93

—

7 3,859: 4 7

Örebro läns (fr. d.
7: 1921):

1921........................

310:10

8,911: 86

1,748: 56

246: 55

4: 6 7

5,074:18

1922........................

967: 89

15,488: 88

3,284: —

239: 56

858: 12

35: 28

74,565: 68

1) Beloppen för statsbidraget för år 1922 hava beräknats efter samma grunder som vid
bestämmandet av 1920 och 1921 års statsunderstöd.

Engångskostnaderna hava utgjort för Malmöanstalten 3,299 kronor
40 öre, för Hälsingborgsanstalten 2,928 kronor 26 öre och för örebroanstalten
3,896 kronor 62 öre.

Då fråga uppkom att av 1922 års riksdag begära nytt anslag för
understöd åt anstalterna ansågs, med hänsyn till de då föreliggande
upplysningarna rörande anstalternas utgifter och den fortsatta utveckling
av anstalterna, som kunde vara att emotse intill utgången av år 1923,
samt då ett par anstalter väntades bliva nyupprättade, det av riksdagen
förut beviljade anslagsbeloppet böra avsevärt höjas, även om statens
bidrag till de årskostnader, för vilka statsunderstöd endast till en del
utginge, sattes betydligt lägre än enligt den högsta procentsatsen eller
50 procent av det beräknade grundbeloppet. I den framställning, som
gjordes till 1922 års riksdag, begärdes på grund härav ett fyllnadsansiag
av 25,000 kronor till det för år 1922 beviljade beloppet, 25,000
kronor, samt ett anslag å 75,000 kronor för första halvåret 1923.

7

.Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Såsom av det sagda framgår, beviljade riksdagen de begärda
beloppen. I skrivelse nr 2 A den 3 juni 11)22, vari riksdagen anmälde
sitt beslut i ärendet, framförde emellertid riksdagen förut berörda hemställan,
att Kungl. Maj:t måtte verkställa undersökning, huruvida icke
genom ändring av de i kungörelsen den 12 september 1919 angivna
grunder för statsunderstöd till rättshjälpsanstalter eller eljest begränsning
av kostnaderna därför kunde komma till stånd.

I anledning av den av riksdagen sålunda begärda undersökningen
hava yttranden inhämtats från styrelserna för de fem i verksamhet
varande anstalterna.

I sina yttranden hava dessa samtliga uttalat, att en förändring av
nämnda grunder åsyftande en inskränkning av rätten till statsbidrag ej
vore av omständigheterna påkallad och ej heller borde ifrågakomma.

Den statistik, som föreligger från den korta tid rättshjälpsanstalter
ännu varit i verksamhet, visar, att de fylla ett verkligt behov och tillvunnit
sig allmänhetens förtroende. Till belysande härav må anföras
följande siffror rörande av anstalter handlagda ärenden.

Rättshjälpsanstalt

År

Antal

hjälp-

sökan-

de

In-

komna

ären-

den

Tvister,
som lett
till rätte-gång

Utan

rätte-

gång

förlikta

tvister

Ärenden,
däri med-delats råd
och upp-lysningar

Ärenden,
däri skrif-ter eller
handlingar
uppsatts

Ärenden,
däri an-nan åt-gärd vid-tagits

Stockholms stads ......

1920

6,645

6,690

1,607

1,158

2,211

814

4,364

» » ......

1921

8,109

8,139

1,781

1,162

3,300

806

2,166

» » ......

1922

8,845

8,953

1,305

1,214

3,652

2,370

Malmö stads (verksam

från den 1/a 1920) ...

1920

237

237

34

15

45

15

129

D:o d:o ......

1921

694

694

236

130

40

29

274

Hälsingborgs stads (fr.

o. m. 1921) ............

1921

1,452

520

84

39

222

68

107

D:o d:o ......

1922

3,887

1,448

127

125

878

179

221

Örebro läns(från Vi 1921)

1921

368

368

21

66

139

40

102

Ytterligare må omnämnas, att vid Stockholms stads rättshjälpsanstalt
antalet besök uppgått, år 1920 till 21,300, år 1921 till 22,400
och år 1922 till 25,000.

De erinriugar, som gjorts av 1922 års riksdag, hava ej heller vänt
sig mot riktigheten av den princip, som legat till grund för anstalternas
upprättande, eller mot legitimiteten av det behov, som genom dem fylles.

8

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 180.

Riksdagen fäster uppmärksamheten på de oväntat stora kostnader
anstalterna dragit med därav följande avsevärda krav på statsbidrag och
den bristande överensstämmelsen häremellan och de kostnadsberäkningar,

0 7

som åberopats i samband med institutionens införande.

Anledningarna till överskridandet av de beräknade statsutgifterna
för anstalterna äro beroende av såväl tillfälliga som mera bestående
förhållanden.

Vad först angår statens bidrag till engångskostnader för anstalternas
upprättande, hava dessa bidrag icke medverkat till överskridandet
av de uppskattade beloppen för statens understöd. I kostnadsberäkningen
har angivits, att statens bidrag till engångskostnaderna för beräknade
30 anstalter sammanlagt icke skulle överstiga men väl underskjuta 75,000
kronor. Medeltalet utgör sålunda högst 2,500 kronor för anstalt. För
de tre anstalter, vilka begärt och erhållit bidrag för engångskostnader,
uppgår medeltalet av bidraget till 2,329 kronor 99 öre för anstalt och
sålunda till något mindre än vad som beräknats.

Enligt kostnadsberäkningen har statens understöd till årskostnaderna
ansetts kunna för utgifter, som skola helt ersättas av staten, för
varje anstalt i genomsnitt beräknas till 750 kronor, därav 500 kronor
avse postporton, rikstelefon och telegram samt 250 kronor resor å
statens järnvägar. Ersättning för dylika resor har ännu icke ifrågasatts
från anstalternas sida, utom såvitt angår en anstalt, som för ett år
begärt ett mindre belopp. Med hänsyn till att, såsom är att förmoda,
dylika resor framdeles skola komma att visa sig erforderliga i större
utsträckning, torde fortfarande anslag med nämnda summa böra beräknas
för ändamålet. Statsutgifterna för porton, telefon och telegram
synas däremot i allmänhet komma att för framtiden väsentligt överstiga
vad som beräknats. År 1922 utvisar för nämnda utgifter följande belopp,
nämligen för Stockholmsanstalten 9,595 kronor 22 öre, för Malmöanstalten
976 kronor 43 öre, för Hälsingborgsanstalten 416 kronor
20 öre och för Öre broanstalten 967 kronor 89 öre. Endast Stockholmsanstaltens
ifrågavarande utbetalningar för år 1922 motsvara ungefär 2/s
av det belopp 15,000 kronor, som i kostnadsberäkningen upptagits såsom
anstalternas utlägg i förevarande avseende. De sjunkande postportosatserna
samt telefon och telegramavgifterna kunna väntas skola uppvägas
av den kostnadsökning, som följer av anstalternas fortgående
utveckling. En förhöjning med 100 procent av det för statens understöd
för dylika kostnader beräknade beloppet torde innebära en låg
uppskattning, om man vill nå en någorlunda tillförlitlig siffra.

I kostnadsberäkningen hava lönerna uppskattats till i genomsnitt

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

10,000 kronor för anstalt samt utgifterna för skrivmaterialier och tryckning
till 1,000 kronor, tillhopa 11,000 kronor, varifrån avgå beräknade
inkomster 2,000 kronor, allt för år och anstalt. Återstående 9,000
kronor utgöra det grundbelopp, vara statens delbidrag till ifrågavarande
kostnader skall beräknas.

Så vitt med ledning av tillgänglig statistik kan bedömas, får det
belopp, som beräknats för skrivmaterialier och tryckningskostnader, anses
någorlunda tillräckligt. Med undantag för Stockholmsanstalten, där
kostnaderna härför väsentligt överstigit 1,000 kronor, hava utgifterna
för ifrågavarande ändamål icke för någon av de nuvarande anstalterna
uppgått till det kalkylerade beloppet.

Vad beträffar kostnaderna för avlöningar, torde det framdeles
icke vara omöjligt, att i en del mindre städer anstaltsföreståndare, som
må anses vara kompetent, samt erforderligt skrivbiträde åt honom kunna
erhållas för omkring 10,000 kronor för år, därvid dock icke hänsjm tages
till dyrtidstillägg. Till jämförelse kan nämnas, att de nuvarande anstalternas
utgifter för ifrågavarande ändamål betydligt överstigit nämnda
siffra. Bortsett från Stockholms rättshjälpsanstalt, som intager en klass
för sig, hava år 1922 i avlöningar utgått vid Malmöanstalten 16,938
kronor 27 öre, vid Hälsingborgsanstalten 17,131 kronor 51 öre och
vid Örebroanstalten 14,995 kronor 6 öre. Härvid är emellertid att
märka, att en del av nämnda summor avser dyrtidstillägg. Dyrtidstilläggen
komma ju dock att försvinna, och den förhöjning av statsbidragen
till anstalterna, som påkallats därav att dyrtidstillägg utgått, bör behandlas
såsom andra kostnader för dyrtidstillägg som staten har att
utgiva, d. v. s. såsom eu tillfällig hjälp vid sidan av det ordinarie
anslaget.

Vid bedömande av statens kostnader för anstalterna äro vidare de
inkomster, anstalterna kunna hava att påräkna, av stor betydelse.
Hittillsvarande erfarenhet giver vid handen, att inkomsterna avsevärt
överstiga vad i kostnadsberäkningen upptagits. Enligt denna ansågs
omkring 2,000 kronor skola i genomsnitt årligen bliva anstalt ersatt
dels av statsmedel såsom ersättning för biträde, som av anstalts
personal lämnades part som åtnjöte fri rättegång, dels ock av hjälpsökande.
Sedan anstalterna något kommit i gång med sin verksamhet,
har det visat sig, att inkomsterna i förevarande avseende i
vissa fall stigit till betydligt högre belopp. Stockholm intager även i
förevarande avseende en särställning och har att uppvisa exempelvis
för år 1922 en inkomst av nämnda slag å ej mindre än 60,596 kronor
79 öre. För samma år hade i dylik inkomst Malmö stads rättshjälpsBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 144 höft. (Nr 180.) 2

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

anstalt 8,659 kronor 85 öre, Hälsingborgs stads rättshjälpsanstalt
3,530 kronor 93 öre och Örebro läns rättshjälpsanstalt 1,097 kronor
68 öre. Av dessa belopp utgöres den huvudsakliga delen av den
gottgörelse av allmänna medel, som anstalterna uppburit med stöd
av bestämmelserna i lagen om fri rättegång. Komma grunderna i
nämnda lag att bliva bestående, synes anledning knappast finnas
till antagande att ifrågavarande intäkter för anstalterna skola avtaga.
Snarare komma de, allt efter som anstalterna bliva mer kända och anlitade,
att stiga.

Tages hänsyn till å ena sidan inkomsternas uppgång och å andra
sidan dyrtidstilläggens försvinnande och därav följande minskning i utgifterna
för avlöuingar, torde icke vara omöjligt att det grundbelopp,
vars bestridande staten delvis åtagit sig, skall kunna hållas nere, om
ock icke vid i kostnadsberäkningen upptagna 9,000 kronor så dock vid
ett belopp, som icke synnerligen överstiger detta. En böjning med

1,000 kronor räknat för varje anstalt torde törhända visa sig tillräcklig.
Grundbeloppet må sålunda för anstalt beräknas förslagsvis till 10,000
kronor eller för 30 anstalter till 300,000 kronor.

Om emellertid sålunda, såvitt av hittills vunnen erfarenhet kan
bedömas, de mindre anstalternas utgifter för avlöningar, skrivmaterialier
och tryckning komma att stanna vid belopp, som ej synnerligen överstiga
vad i den ursprungliga kostnadsberäkningen upptagits, bliva vid
större anstalter utgifterna så väsentligt högre, att särskild hänsyn härtill
måste tagas vid en kostnadsberäknings uppgörande.

Vid Stockholmsanstalten voro under år 1920 anställda 4 jurister
och 9 andra biträden samt under år 1922 tillhopa 6 jurister och 11
andra biträden. Kostnaderna för skrivmaterialier och tryckning utgjorde
för nämnda år respektive 7,142 kronor 14 öre och 5,180 kronor
27 öre. Åven vid andra större anstalter torde komma att tarvas flera
juridiskt bildade och jämväl andra biträden, liksom även där kostnaderna
för skrivmaterialier och tryckning lära överstiga 1,000 kronor
för år. Vidare kan i de största städerna för där erforderliga större
anstalter icke erhållas föreståndare för den låga avlöning, som enligt
kostnadsberäkningen förutsättes skola utgå. Föreståndaren för Stockholms
städs rättshjälpsanstalt åtnjuter för närvarande i fast årslön
12,900 kronor, inberäknat två ålderstillägg, och första juridiskt bildade
biträdet uppbär 12,200 kronor. Fasta årslönen för föreståndaren vid
Malmö stads rättshjälpsanstalt. är 9,400 kronor och vid Hälsingborgs stads
rättshjälpsanstalt i0,300 kronor, inbegripet tre för närvarande utgående
ålderstillägg.

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 180. 11

På grund av det inflytande utgifterna vid de större anstalterna
måste utöva å statens totalkostnader för anstalterna torde säkerligen,
även om hänsyn tages till de avsevärda inkomster, som tillflyta de
större anstalterna, eu höjning av minst 25 procent böra ske av det
beräknade grundbeloppet för bedömande av statens bidrag. Upptages
detta grundbelopp med den förhöjda summa, som nyss här ovan föreslagits,
eller 300,000 kronor, skulle efter tillägg av 25 procent å sagda
belopp slutsumman bliva 375,000 kronor.

Med tillämpning av här ovan anförda jämkningar och tillägg till
den ursprungliga kostnadsberäkningen skulle med ett antal av 30
rättshjälpsanstalter statens utgifter för kostnader, vilka av staten helt
bestridas, nämligen för postporton, rikstelefon, telegram och resor å
statens järnvägar, uppgå till omkring 37,500 kronor. Det belopp, vari
staten skulle hava att delvis deltaga, avseende andel i kostnader för
löner, skrivmaterialier och tryck, skulle, såsom nyss nämnts, belöpa sig
till 375,000 kronor. Beräknas statens andel häri skola utgå efter
samma procentsats, som tillämpats för åren 1920 och 1921 beträffande
de då i verksamhet varande anstalterna, eller 25 procent, utgör statens
andel i nämnda summa 93,750 kronor. Sammanlagda statsbidraget
blir efter dessa grunder 131,250 kronor. Häri ingår icke andel i dyrtidstillägg,
vilken andel emellertid för närvarande motsvarar ett jämförelsevis
mindre belopp. Utslås nämnda summa 131,250 kronor på 30
anstalter, belöpa på varje anstalt 4,375 kronor, en beräkning som
emellertid icke lämpligen bör läggas till grund för bedömande av ställningen
för viss anstalt.

Vid dessa beräkningar har icke medtagits statens anslag till
engångsutgifter för anstalternas upprättande. Då utgifterna härför fördela
sig på lång tid och hittills ställt sig lägre än beräknats, torde
desamma icke i detta sammanhang föranleda vidare yttrande.

Med fortsatt tillämpning av de grunder, varå Kungl. Maj:ts beslut
den 30 december 1922 angående anslag till anstalterna vilar, skulle
de kostnader, som för de fyra under år 1922 verksamma anstalterna
belöpa å statsverket, för sagda år uppgå tillhopa till 38,384 kronor 34
öre, d. v. s. till lägre belopp än för år 1921. Häri ingå då anslag till
Stockholms stads stora anstalt med 26,738 kronor 87 öre och till envar
av de tre övriga anstalterna med i medeltal 3,881 kronor för anstalt.

Vad beträffar den rent ekonomiska synpunkten må vidare erinras
om den direkta besparing, som genom anstalternas förlikningsverksamhet
beredes statsverket. Såsom av förut anförda statistik framgår, hava
genom anstalternas bemedling tvister i stor utsträckning blivit bilagda.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Säkerligen skulle i många fall dessa tvister annars lett till rättegång,
i vilka staten jämlikt lagen om fri rättegång skulle haft att bekosta
den ena eller eventuellt båda parternas kostnader för rättegången. Det
har visat sig, att statens kostnader för den fria rättegången årligen
belöpa sig till avsevärda summor. Dessa kostnader kunna väntas bliva
betydligt minskade genom rättshjälpsanstalternas arbete, och osannolikt
är ej, att genom anstalternas förlikningsverksamhet för staten kunna
komma att inbesparas kostnader för fri rättegång, som mer än uppväga
de anslag staten medgiver anstalterna.

En nedsättning av statsanslaget skulle säkerligen även verka återhållande
med avseende å uppkomsten av nya anstalter. Hittills har
tendensen att upprätta nya anstalter visat sig föga livlig. Härtill har
törhända i icke ringa grad bidragit den rådande ekonomiska depressionen,
men säkerligen har man även ställt sig avvaktande för att se
i vad utsträckning statsbidrag kunde vara att påräkna för anstalterna.

Önskvärt lärer även vara, att de anstalter, som komma till stånd,
i största utsträckning fullfölja den plan, som avsetts skola tillämpas vid
verksamheten. De förhoppningar man haft, att anstalterna skulle bliva
till vidsträcktare gagn genom upprättande av filialer och personalens
resor till platser utom huvudorten för att där vara tillgänglig för
konsultationer, hava ännu icke infriats. Åven denna fråga sammanhänger
med anstalternas ekonomiska ställning, och om denna äi
alltför svag, torde en utveckling i nu antydd riktning hava svårt att
taga fart.

Beträffande statens bidrag till anstalterna är å andra sidan för
staten av största intresse, att anstalterna i sin verksamhet iakttaga all
sparsamhet. I sådant avseende må framhållas, att anstalternas utgifter för
postporton, rikstelefon och telegram visat sig stiga till jämförelsevis
avsevärda belopp. Visserligen ingå avgifterna härför till staten. Men
det arbete, som förorsakas statens funktionärer genom dylik korrespondens,
motsvarar givetvis alltid en viss kostnad för staten, som
icke onödigtvis bör uppdrivas. Ifrågasättas kan därför, om icke en
allmän bestämmelse borde införas, att ersättning för dessa utgifter, som
för närvarande bestrides med utgifternas hela belopp, bör utgå efter
prövning av vad i varje fall må finnas skäligt. För liten erfarenhet
med avseende å dessa utgifter synes emellertid ännu hava vunnits för
en sådan bestämmelses upptagande.

Icke allenast de poster, som direkt kunna avläsas i anstalternas
räkenskaper, öva emellertid. inflytande vid ett bedömande ur ekonomisk
synpunkt av anstalternas verksamhet. Jämväl det sätt, på vilket

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

arbetet vid varje särskild anstalt bedrives, inverkar härvid givetvis i
hög grad. Å ena sidan kan genom förutseende och klokhet staten
besparas avsevärda utgifter, vilka utan anstalternas ingripande annars
eventuellt skulle hava uppkommit. Å andra sidan kan en misskött
verksamhet för staten föranleda högst betydande kostnader. Förut har
antytts de ekonomiska fördelar, som kunna uppkomma för staten genom
en väl ledd förlikningsverksamhet. Anstalterna själva vinna emellertid
ekonomiskt intet på detta arbete. Tvärtom förlora de därpå. Åvägabringandet
av en förlikning kan vara ett både svårt och tidsödande
uppdrag. Hade däremot tvisten hänvisats till domstol, skulle anstalten
haft att påräkna en säker inkomst.

Vidkommande vådorna av anstalts misskötande gäller, att det
såväl för bevarandet av anstalternas eget anseende som med hänsyn
till statens kostnader lör domstolsväsendet är av största vikt, att
genom anstalterna domstolarna icke överhopas med påtagligt onödiga
rättegångar.

Till belysande av denna fråga må åberopas följande enligt anstalternas
statistiska uppgifter upprättade tabell rörande antalet mål, i vilka
uti olika instanser biträde lämnats av rättshjälpsanstalt, samt utgången
av den av anstalterna förda talan:

Riittshj älp sanstalt

År

Vid dom-stol av-gjorda
tvister

Av omstående tvister hava avgjorts

i underrätt

i andra instans

i högsta domstolen

talan

bifallen

ej bi-fallen

talan

bifallen

ej bi-fallen

talan

bifallen

ej bi-fallen

Stockholm stads .........

1920

1,069

838

80

93

45

7

6

» » .........

1921

1,257

918

109

127

82

12

9

Malmö stads ...............

1920

15

14

1

—

—

—

—

» » ...............

1921

163

141

—

19

2

—

1

Hälsingborgs stads ......

1921

54

53

1

—

—

—

—

» > ......

1922

79

66

5

6

1

—

1

Örebro läns..................

1921

14

12

i

1

—

—

—

Under tvister, däri talan bifallits, upptagas i denna statistik mål,
så vitt talan i huvudsaken beträffande någon del blivit bifallen.

Vidare må här anmärkas en inom Svea hovrätt upprättad, justitiedepartementet
tillhandakommen uppgift rörande under år 1922 i hovrätten
avdömda mål, såväl civila som kriminella, däri Stockholms stads och
Örebro läns rättshjälpsanstalter utfört parts talan:

14

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Stockholms stads råttshjälpsanstalt.

a) Mål, däri kärandetalan utförts.............................................................. 116

därav mål, i vilka talan bifallits .................................................. 41

» y> » » ej bifallits.............................................. 75

b) Mål, däri svarandetalan utförts ........................................................... 42

därav mål, i vilka talan bifallits...................................................... 18

» » » » ej bifallits............................................... 24

Örebro läns rättshjälpsanstalt.

Mål, däri kärandetalan utförts ..................................................................... 7

därav mål, i vilka talan bifallits......................................................... 5

» » » » ej bifallits .................................................. 2

Svarandetalan har under år 1922 av sistnämnda anstalt icke i hovrätten
utförts i något mål.

Beträffande ovan intagna statistiska tabell kan särskilt påpekas de
synnerligen gvDnsamma siffrorna för Malmö stads och Hälsingborgs stads
anstalter men å andra sidan anmärkas, hurusom enligt den i Svea hovrätt
för år 1922 uppgjorda statistiken av 116 mål, däri Stockholmsanstalten
fört kärandetalan, talan avslagits i 75 mål, och att av 42 mål,
däri svarandetalan förts, talan ej bifallits i 24 mål.

1 två mål, däri sistnämnda anstalt i hovrätten fört talan, har, enligt
upplysning i promemorior från hovrätten, under respektive år 1922 och
år 1923 inträffat, att vederbörande klagande och anstaltens i hovrätten
begagnade ombud dömts till böter för ohemul klagan. Från hovrätten
har jämväl i vi-sa andra avseenden mot anstalten framkommit anmärkningar,
däribland här må nämnas, att vid underrätten uppskov av austalten
ideligen brukade begäras, utan att någon väsentlig ny utredning eller
bevisning i målen förebringades. Det är emellertid att förmoda, att
styrelsen för anstalten skall draga försorg om att dylika anmärkningar
mot anstalten för framtiden icke behöva förekomma.

Att med någon större grad av säkerhet beräkna det belopp, vartill
totalsumman av statens understöd, beräknat enligt för närvarande
gällande grunder, kan i framtiden komma att belöpa, är givetvis synnerligen
svårt. Den av mig förut åberopade, med stöd av erfarenheten från
de nuvarande anstalternas verksamhet gjorda uppskattningen i sådant
hänseende upptager statens årsbidrag för 30 anstalter tillhopa till 131,250
kronor, bortsett från bidrag till dyrtidstillägg samt de vid anstalts upprättande
uppkommande engångskostnaderna. Denna beräkning torde,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. 15

så vitt hittills vunnen erfarenhet giver vid handen, kunna lända till
ledning.

Förut har nämnts att, därest den tillämpning av nuvarande grunder
för statsbidragets beräknande, som tagit sig uttryck i Kungl. Maj:ts
ifrågavarande beslut den 30 december 1922, fortfarande kommer till
användning, skulle statens bidrag till de under år 1922 verksamma anstalterna
för samma år uppgå till 38,384 kronor 34 öre eller sålunda något
understiga 39,000 kronor. Härav skulle, i överensstämmelse med vad
förut jämväl omlörmälts, omkring 26,750 kronor belöpa å Stockholms
stads rättshjälpsanstalt och i medeltal omkring 3,900 kronor å en var
av Malmö stads, Hälsingborgs stads och Örebro läns rättshjälpsanstnlter.

Den uppoffring, som staten med utgångspunkt från förut nämnda,
å nuvarande bestämmelser grundade siffror skulle ikläda sig, synes ingalunda
oskälig i förhållande till den sociala rättvisa och det gagn i övrigt,
som rättshjälpsanstalterna bidraga att bereda. Skall över huvud
statsanslaget bliva av någon betydelse för anstalterna, torde det näppeligen
kunna sättas att utgå med lägre belopp än för närvarande är
fallet. Hänsyn bör härvid jämväl tagas till de förutsättningar, varunder
anstalterna upprättats. 1 detta hänseende kan erinras om den skyldighet
anstalt har att, med tillgodoseende av ett mera statligt ändamål,
stå till förfogande icke allenast för personer från den ort, där anstaltens
kontor är beläget, utan även för därutom boende, vare sig dessa direkt
eller genom annan anstalt hänvända sig till densamma. Vad särskilt
gäller Stockholmsanstalten är givet, att denna på grund av huvudstadens
ställning såsom centralpunkt med säte för högsta domstolen, rikets största
hovrätt, kammarrätten m. fl. högre myndigheter, som av allmänheten i
vidsträckt omfattning anlitas, genom berörda skyldighet att åtaga sig
uppdrag för utom staden boende skall tillföras ett betydligt ökat arbete,
utöver vad den hade under den tid, då den utgjoide en uteslutande
kommunal anstalt och var till förpliktad att biträda allenast persouer
från Stockholm. De fyra anstalterna i Malmö. Hälsingborg, Örebro och
Luleå lära hava tillkommit närmast med anledning av den maning till
bildande av rättshjälpsanstalter, som legat i statens utfästelse att bereda
sådana anstalter understöd. Vid den hittills skedda utdelningen av
statsanslag till rättshjälpsanstalterna har anslaget hållit sig vid det lägsta
belopp, som vid förberedelserna för införandet av anstaltsinstitutionen förutsattes.
Skulle nu, omedelbart efter institutionens införande, genom
ändring av nämnda grunder anslagen ytterligare nedsättas, torde detta
för de redan upprättade anstalterna komma att te sig som mindre
berättigat.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Tillräcklig anledning synes fördenskull icke för närvarande föreligga
att göra ändring i nn tillämpade grunder för statsunderstödets
beräknande. Åven beträffande övriga vid anstalterna rådande förhållanden
anser jag ytterligare erfarenhet böra inhämtas, innan åtgärder i
ena eller andra riktningen vidtagas. Under tiden bör anstalternas verksamhet
med uppmärksamhet följas, under tillseende av att största sparsamhet
av anstalterna iakttages och att de i övrigt bedriva sitt arbete
så, att det med dem avsedda ändamål på bästa sätt främjas.

Såsom förut nämnts har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till
1923 års riksdag hemställt, att riksdagen för understöd åt anstalterna måtte
för budgetåret 1923—1924 beräkna ett belopp av 75,000 kronor. Enligt
vad jämväl förut omförmälts, skulle statens kostnader för år 1922 för
anstalterna i Stockholm, Malmö, Hälsingborg och Örebro kunna beräknas
till omkring 39,000 kronor. Under år 1923 har tillkommit anstalten i
Luleå, till vilken skall utgå utom understöd för andra utgifter även
gottgörelse för engångskostnader med anledning av anstaltens upprättande.
Statens bidrag till sistnämnda anstalt, som under sitt första verksamhetsår
icke torde hava att emotse mera betydande inkomster, torde böra uppskattas
för engångskostnader till 3,000 kronor och i understöd i övrigt
till omkring 5,000 kronor. På grund härav och med hänsyn till de
ytterligare kostnader, som kunna uppkomma genom eventuellt upprättande
av ny anstalt, samt för beredande i särskilt fäll av något större statsbidrag
till viss anstalt synes för understöd åt rättshjälpsanstalterna böra
beräknas ett anslag å 50,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen

att till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter
i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som finnas angivna i
statsrådsprotokollet över justitiedepartementsäronden den 12 april 1918
samt i ämnet den 12 september 1919 utfärdad kungörelse med därvid
fogat normalreglemente för dylik anstalt, för budgetåret 1923—1924
bevilja ett extra förslagsanslag av 50,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan finner Haris Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
gott lämna bifall; och skall till riksdagen
avlåtas proposition i ämnet av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Steg fried Mats.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.