Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

1

Nr 170.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker m. m.; given Stockholms slott den
2 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917
(nr 340) angående försäljning av rusdrycker; samt

2) förordning om ändrad lydelse av 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen
den 11 oktober 1907 (nr 86) angående tillverkning av
brännvin.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

X «:,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 tand. 135 käft. (Nr 170.)

1

2

Kungl. Maj.ts proposition Nr 170.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340)
angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom forordnas, att 46 § i förordningen den 14 juni 1917
angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla, samt att
nedan angivna paragrafer och moment i samma förordning skola erhålla
följande ändrade lydelse:

I KAP.

Allmänna bestämmelser.

i §•

3. Den, som till avsalu äger tillverka rusdrycker, må ej tilldelas
rättighet till detaljhandel med sådana drycker.

5. Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna
paragraf, må ej heller vara styrelseledamot i bolag, som i 17 § sägs,
dock gäller vad sålunda stadgats icke i fråga om ecklesiastik ämbetseller
tjänsteman, kyrkobetjänt eller i allmän tjänst anställd lärare.

År bolag, som i 17 § sägs, aktiebolag, skola vid varje tid aktier
med ett röstvärde av mer än fyra femtedelar av röstetalet för bolagets
samtliga aktier ägas av personer, som enligt denna paragraf kunna
undfå tillstånd till försäljning. År bolaget handelsbolag, må ej någon,
som icke kan undfå sådant tillstånd, vara delägare i bolaget.

8 §-

1. Tillverkare av rusdrycker, så ock partihandelsbolag, som i 12 §
sägs, må ej i samband med rörelsens bedrivande annorledes än genom
försäljning avhända sig rusdrycker till annan.

10 §.

1. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolag,
som i 12 § sägs, samt, efter tillstånd av den i 19 § omförmälda prisoch
inköpsnämnd, av bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.

Kungl. Moj:ts proposition Nr 170: *

II KAP.

Om partihandel med rusdrycker.

12 §.

1. Partihandel inom riket med rusdrycker må, där fråga ej är
om försäljning, som i 13 eller 14 § sägs, bedrivas allenast av för sådant
ändamål bildat, i den ordning här nedan sägs antaget aktiebolag (partt handelsbolag).

, .

Försäljning för export må bedrivas uteslutande av partihandefs bolag

samt av tillverkare, som avses i 13 §.

2. Konungen antager efter därom gjord ansökan ett eller derå
partihandelsbolag för viss tid, högst fem år. Ansökan skall före ingången
av året näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början,
skriftligen göras hos Konungen. Ansökningen skall vara åtföljd av den
för bolaget antagna bolagsordningen.

Missbrukar bolaget sin partihandelsrätt eller varder bolaget försatt
i konkurs, må försäljningsrätten av Konungen återkallas att ^upphöra
å tid, som av Konungen bestämmes. Konungen äger ock i sådant
fall föreskriva viss annan tid, än nyss sagts, för avgivande av ansökning
om rätt att från den tidpunkt, då försäljningsrätten sålunda upphör att
gälla, vara partihandelsbolag.

3. Partihandelsbolag må icke avse att bereda delägarna vinning
utöver skälig ränta å de av delägarna tillskjutna kontanta medel.

4. Av den vinst, som å partihandelsbolags rörelse årligen uppstår,
må bolaget enligt Konungens medgivande använda viss del till
avskrivningar och avsättning till fonder. \ ad därefter, och sedan utdelning
till bolagets delägare ägt rum, kan återstå av vinsten, skall
bolaget efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång
insätta å statsverkets giroräkning i riksbanken.

5. Ej må partihandelsbolag antagas, där ej genom bestämmelse
i bolagsordningen eller på annat sätt, som finnes betryggande, åt staten
beretts övervägande inflytande å bolagets ledning; och skall bolaget
därutöver vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den särskilda
kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig.

6. Närmare bestämmelser i de i 4 och 5 mom. angivna hänseenden
ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å partihandelsbolags verksamhet
och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal,^ som
upprättas i samband med bolagets antagande. Konungen äger i sådant
avtal avgiva försäkran att ej för den tid, avtalet gäller, antaga annat
partihandelsbolag.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

ia §.

1. Den, som till avsalu äger tillverka spritdrycker, vare skyldig
att av det tillverkade till partihandelsbolag försälja vad som icke utföres
ur riket eller enligt stadgande i förordningen angående handel
med skattefri sprit användes i tillverkarens egen rörelse eller enligt
samma förordning försäljes till där avsedd partihandlare.

2. Inom riket tillverkat vin, som icke utföres ur riket, må försäljas
allenast till partihandelsbolag.

14 §.

Bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker, må försälja
sådana drycker till annan innehavare av rätt till detaljhandel i och för
dennes rörelse.

15 §.

Tillverkare, varom i 13 § förmäles, vare skyldig hålla sina handelsböcker
med tillhörande verifikationer tillgängliga för av kontrollstyrelsen
särskilt förordnat ombud och har att vid utövande av försäljningsrätten
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen
för tillsyn å försäljningen kan meddela.

16 §.

Efter ansökning äger kontrollstyrelsen medgiva, att för konkursbos
eller stärbhus räkning eller där eljest särskilda omständigheter före rusdrycker

må för visst fall utan hinder av de i denna förordning
givna föreskrifter försäljas till partihandelsbolag eller till bolag,
som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.

III KAP.

Om rättigheter till detaljhandel med rusdrycker.

19 §.

2. Vid utövande av sin verksamhet står bolag under överinseende
av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka
hos rusdrycker ävensom angående räkenskapers förande och i

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

övrigt beträffande bolagets förvaltning eller eljest i de i denna förordning
särskilt angivna hänseenden kan meddela.

Närmare bestämmelser angående kontrollstyrelsens verksamhet härutinnan
meddelas av Konungen.

För tillsyn och övervakande av bolags inköp av rusdrycker tillsätter
Konungen en pris- och inköpsnämnd av högst sju personer. Instruktion
för nämnden fastställes av Konungen.

IV KAP.

Särskilda föreskrifter om utminutering av rusdrycker.

50 §.

Anhåller någon å honom anvisat utminuteringsställe att få inköpa
visst slags rusdryck, som därstädes må till honom försäljas men ej
hålles i lager av vederbörande detalj handelsbolag, vare detaljhandelsbolaget,
därest det eljest finner utminutering till sökanden kunna äga
rum och han som säkerhet för betalningens fullgörande nedsätter det
belopp, bolaget kan fordra, pliktigt söka till skäligt pris anskaffa varan.

VII KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

75 §.

Överskrides rätt till partihandel, varom i 12 eller 13 § sägs, vare
straffet böter från och med trettio till och med fem tusen kronor. Åro
omständigheterna försvårande eller sker överskridande andra gången
eller oftare, må ock dömas till fängelse.

83 §.

1. Rusdrycker, som till riket införas av annan än den, vilken enligt
10 § är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest varan i
behörig ordning angivits till tullbehandling, åter utföras. Sker ej återutförsel
inom fyra månader, efter det angivning enligt tullstadgan senast
skolat ske, hemfaller varan till kronan, och skall för dess räkning med
varan förfaras på sätt i 90 § är stadgat.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

85 §.

Den, som i följd av bestämmelserna i 15 § undfått del av där
avsedd tillverkares räkenskaper och verifikationer, så oek den, som haft
eller har att taga befattning med tillsyn, å försäljning av rusdrycker,
som bedrives av innehavare av överlåten rättighet, vare förbjudet att,
där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa affärsförhållanden,
varom han fått kunskap. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna,
att han om de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,
då han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från och med
trettio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller
begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans fördel, må
dömas till fäng-else.

90 §.

2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning
förklarats förbrutna, skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick,
hembjudas till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker,
eller till partihandelsbolag. Kunna förbrutna rusdrycker på grund av
sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas till
partihandelsbolag, som till avsalu bedriver rening av brännvin, att av
bolaget för tekniskt bruk avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda
hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som av prisoch
inköpsnämnden fastställas, inköpa den hembjudna varan. År värdet
så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan
bevisligen förstöras.

Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser
i tullstadgan eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras
förbrutna.

Med den erlagda köpesumman för rusdrycker, som försålts på
grund av stadgande i 83 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan,
skall i tillämpliga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande
köpesumman för gods, som enligt samma stadga blivit genom
tullverkets försorg försålt å auktion; skolande, därest enligt tullstadgan
viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den
dag, då betalning kommit tullverket tillhanda.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924; dock att den
kontrollstyrelsen nu tillkommande befogenhet att meddela tillstånd till
partihandel med rusdrycker skall upphöra dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

författningssamling, samt att ansökan om rätt att från och med den L
januari 1924 vara partihandelsbolag må göras före september månads
utgång innevarande år. Utan hinder av vad i denna förordning stadgas,
skall den, som av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd till partihandel med
rusdrycker, där ej annan uppgörelse träffas, bibehållas vid den honom
jämlikt 13 § i förordningen angående försäljning av rusdrycker enligt
dess nuvarande lydelse tillkommande uppsägningstid samt vid övriga
honom enligt samma förordning tillförsäkrade rättigheter.

För slag

till

förordning om ändrad lydelse av 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen den
11 oktober 1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin skola erhålla följande
ändrade lydelse:

9 §.

1. Angående rätt till rening av brännvin gäller vad därom är
särskilt stadgat.

2. Kan i fråga om brännvin, som tillverkare jämlikt 13 § 1 mom.
i förordningen angående försäljning av rusdrycker är skyldig att sälja
till där avsett partihandelsbolag, frivillig överenskommelse ej träffas
om pris eller leveransvillkor i övrigt, skall, då tillverkaren eller partihandelsbolaget
det påfordrar, avgörande träffas av särskild prisnämnd,
bestående av sju ledamöter, av vilka två utses av vardera parten. Återstående
tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte suppleanter för dem
förordnas årligen av Kungl. Majrt.

Kostnaderna för prisnämndens verksamhet gäldas med hälften av
vardera parten.

Föreskrifter om nämndens sammankallande och verksamhet utfärdas
av Kungl. Maj:t.

37 §.

2. Den, som tillverkar brännvin i sammanhang med pressjästberedning,
utan att samtidigt det av Kungl. Maj:t bestämda minsta utbyte
av jäst i medeltal erhålles, böte från och med 100 till och med
1,000 kronor. _

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Utdrag av protokollet över Jinansärenden, hållet inför Hans KungL
Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms slott
den 2 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:

aV le^anc^e tankarna i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning»*
ordning är att så långt möjligt avlägsna allt privatekonomiskt intresse
detaljhandeln med rusdrycker. Systembolagen, vilkas nettoavkastpartihandeis-
^ing, så när som på fem procents utdelning till aktieägarna, oavkortat
rätt. tillfaller statsverket, hava praktiskt taget erhållit monopol på detaljhandeln
med rusdrycker. Nykterhetskommittén, till vars förslag nu
gällande rusdrycksförsäljningsförordning i alla väsentliga delar ansluter
sig — jag bortser härvid från de av kommittén föreslagna bestämmelserna
om kommunal folkomröstning angående rusdryckshandeln eller det
s. k. lokala vetot, som ej vunno statsmakternas bifall — ansåg däremot
vid den tidpunkt, då förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning utarbetades,
ingå tvingande skäl föreligga för avlägsnandet av det privatekonomiska
intresset från partihandeln med rusdrycker. Bestämmelserna
om partihandel på grund av meddelat tillstånd, vilka bestämmelser återfinnas
i rusdrycksförsäljningsförordningens 13 §, fingo därför en sådan
avfattning, att partihandelsrätt kan tilldelas även i privatekonomiskt intresse
arbetande firmor eller enskilda handlande. De som i första hand
härvid skulle ifrågakomma, voro, enligt uttalande av nykterhetskommittén,
sådana näringsidkare, vilka tidigare »jämte det de haft rätt till minutförsäljning
av vissa slag, förnämligast utländska, finare spritdrycker och
viner, jämväl berett dessa drycker ävensom punsch för försäljning».
Enligt stadgande i 12 § rusdrycksförsäljningsförordningen tillkommer
därjämte utan särskilt tillstånd partihandelsrätt i viss begränsad utsträckning
tillverkare av rusdrycker samt den, som bedriver rening av brännvin,
ävensom detalj handelsbolag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17(>. ii

På grund av den koncentration av partihandeln med rusdrycker, Partihan<iein$
som ägde rum under åren närmast före rusdrycksförsäljningsförordningens koneenlrattonikraftträdande,
har emellertid det nyss omnämnda stadgandet i 13 § i
rusdrycksförsäljningsförordningen aldrig kommit till sådan tillämpning,
att tillstånd till partihandel lämnats de av nykterhetskommittén i dess
av mig återgivna yttrande åsyftade näringsidkare, d. v. s. de gamla
vin- och spirituosafirmorna. Omkring tidpunkten för rusdrycksförsäljningsförordningens
ikraftträdande — början av år 1919 — var nämligen
situationen den, att aktiebolaget Vin- och spritcentralen, i vilket stamaktierna
och därmed röstmajoriteten på bolagsstämman ägdes av aktiebolaget
Stockholmssystemet och enligt vars bolagsordning de enskilda
aktieägarnas vinstmöjligheter voro begränsade, samt dess dotterbolag inlöst
praktiskt taget samtliga de firmor, som tidigare bedrivit vin- eller
spirituosahandel i riket. I följd härav utlämnades partihandelsrättigheter
allenast till aktiebolaget Vin- och spritcentralen och fyra bolag, i vilka
aktiebolaget Vin- och spritcentralen hade övervägande inflytande och
vilkas bolagsordningar jämväl stadgade inskränkningar i de enskilda
aktieägarnas rätt till vinsten. Från och med ingången av år 1919 råder
sålunda det faktiska förhållandet, att partihandelsrätt är upplåten uteslutande
åt bolag, som stå under viss offentlig kontroll och lämna de
enskilda aktieägarna endast en begränsad utdelning.

På det närmare förloppet av den koncentrationsrörelse på partihandelns
område, vars stora drag i det föregående angivits, anser jag
mig ej hava anledning ingå, utan får jag i detta avseende hänvisa till
bevillningsutskottets utlåtande nr 39 vid 1921 års riksdag.

I fråga om aktiebolaget Vin- och spritcentralens organisation vill
jag anföra följande.

Aktiebolaget Vin- och spritcentralen konstituerades i oktober 1917. SpritcentraAktierna
utefiordes dels av stamaktier, som tecknades av aktiebolaget [e.ns

n . ill*-- tl0n mitten

Stockholmssystemet, dels av preferensaktier, som tecknades i öppna au ^ 1920.
marknaden. Stamaktierna voro utrustade med röstövervikt vid bolagsstämman
och gåvo därigenom sin innehavare det avgörande inflytandet
på bolagets ledning. Bland annat kunde härigenom aktiebolaget Stockholmssystemet
tillsätta samtliga styrelseledamöter i aktiebolaget Vin- och
spritcentralen. Preferensaktierna berättigade till intill 7 procent ackumulativ
utdelning. Återstående vinst skulle, sedan avsättningar till fonder
skett, tillfalla stamaktieägarna. Då stamaktierna, som nyss nämnts, tillhörde
aktiebolaget Stockholmssystemet, vars nettovinst enligt 1905 års
brännvinsförsäljningsförordning liksom enligt nu gällande lagstiftBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 135 höft. (Nr. 170). 2

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Vin■ och sprit.
centralens
nuvarande
organisation.

ning inlevererades till statsverket, kom härigenom i sista hand överskottet
på aktiebolaget Vin- och spritcentralens rörelse staten till godo.
Att detta förhållande skulle bestå även för framtiden, hade aktiebolaget
Stockholmssystemet betygat i en skrivelse i augusti 1917 till dåvarande
chefen för finansdepartementet, däri förklarats, att bolaget icke ämnade
frånhända sig stamaktierna i aktiebolaget Vin- och spritcentralen. Bolaget
vore dock villigt att, när så påfordrades, överlämna ifrågavarande aktier
till statsverket till parikurs eller att, om tillstånd därtill gåves, inleverera
dem såsom vinstmedel.

Sådan förblev aktiebolaget Vin- och spritcentralens organisation till
mitten av år 1920, då genom vissa synnerligen betydelsefulla förändringar
i bolagsordningen bolaget fick sin nuvarande utformning. Aktiebolaget
Stockholmssystemet hade i skrivelse, dagtecknad den 20 december
1919, till chefen för finansdepartementet meddelat, att bolaget funne
det önskvärt, att det befriades från det direkta engagemanget i aktiebolaget
Vin- och spritcentralen, och framlagt förslag till åtgärder för
realiserande av detta önskemål. Redan tidigare samma år hade kontrollstyrelsen
i skrivelse till chefen för finansdepartementet givit uttryck åt
den uppfattningen, att tidpunkten vore inne för staten att övertaga
stamaktierna i aktiebolaget Vin- och spritcentralen och därmed bestämmanderätten
över partihandeln med spritdrycker och viner.

Det förslag, som avgivits av aktiebolaget Stockholmssystemet,
godkändes den 5 mars 1920 av Kungl. Magt med åtskilliga modifikationer,
avseende, bland annat, att ytterligare öka statens inflytande å
aktiebolaget Vin- och spritcentralens ledning.

Den nya ordningen innebar, att stamaktierna i aktiebolaget Vinoch
spritcentralen av aktiebolaget Stockholmssystemet överlätos till ett
konsortium, bestående av tio av Kungl. Maj:t godkända personer. I
samband härmed begränsades genom ändring av bolagsordningen,
vilken torde fogas såsom bilaga I till statsrådsprotokollet, utdelningen
å stamaktierna till högst det belopp, som motsvarade genomsnittlig
aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken. Bestämmelsen
om begränsad utdelning till preferensaktieägarna bibehölls.
En ny bestämmelse infördes i bolagsordningen om att återstående vinst
skulle, efter det avsättningar till reservfond och pensionsfond blivit
gjorda, i den mån den ej användes för inlösen av preferensaktier eller
för sådant ändamål avsattes, inlevereras till statskontoret för statsverkets
räkning. Antalet styrelseledamöter ökades till åtta med fyra suppleanter.
Av de åtta ledamöterna berättigades Kungl. Maj:t att utse

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

fyra, däribland ordföranden och vice ordföranden; av suppleanterna skulle
Kungl. Maj:t utse två. Vid lika röstetal inom styrelsen skulle ordföranden
äga &utslagsrösten. Av bolagets fyra revisorer skulle Kungl. Maj: t äga
utse två och av de fyra revisorssuppleanterna likaledes två. b ör att åt
staten bevara möjligheten att, i händelse så befunnes lämpligt och önskvärt,
inlösa stamaktierna och för att tillgodose vissa andra önskemal avslöts
vidare mellan staten, aktiebolaget vStockholmssystemet _ och det
konsortium, till vilket Stockholmssystemet överlåtit stamaktierna, ett

särskilt avtal. ,

Genom avtalet, som torde fogas såsom bilaga 11 till statsrådsprotokollet,
förbundo sig köparna av stamaktierna att icke överlåta
stamaktierna till annan än statsverket eller av Kungl. Maj.t godkänd
person. De förbundo sig vidare att, när helst statsmakterna så påfordrade,
överlåta samtliga stamaktier till parikurs; dock under förbehåll
att statsverket åtoge sig att av de preferensaktieägare, som
inom viss tid så påfordrade, inlösa dem tillhöriga preferensaktier till
deras nominella värde. Köparna förbundo sig slutligen att vid bolagsstämma
låta talan för samtliga stamaktier föras av en enda av köparna
därtill utsedd person. Genom sistnämnda bestämmelse^ vanns bland
annat garanti för att den hälft av styrelsen, som ej utsågs av Kungl.
Maj:t, skulle komma att utses av de av Kungl. Maj:t godkända innehavarna
av stamaktierna, varigenom ett till syften och önskemål oberäkneligt
inflytande på bolagets ledning av dem, som genom aktieköp
i öppna marknaden blivit preferensaktieägare i bolaget, förhindrades.

Den utveckling i fråga om partihandeln med rusdrycker, föi vais
huvuddrag jag i det föregående redogjort, har, så betydelsefull och
genomgripande som den varit, ej kunnat försiggå utan att statsmakterna
vid olika tillfällen haft anledning taga ställning till densamma.
Om vad härvid förekommit, anser jag mig böra i korthet erinra, varvid
jag dock vill inskränka mig till att beröra vad som skett efter aktiebolaget
Vin- och spritcentralens bildande.

Vid tillkallandet den 31 december 1917 av sakkunniga för utredning
av frågan, i vad mån på grund av den nya rusdrycksförsäljningsförordningens
genomförande ersättning borde utgå till därav berörda
yrkesgrupper, uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet,
bland annat, följande:

Det vore obestridligt, att såväl ur nykterhetssynpunkt som med hänsyn till
det allmännas ekonomiska intresse undvikande av privata partihandlare vore önskvärt.
En intressekonflikt mellan det allmännas intresse och det enskilda förvärvs -

Partihandelns
koncentration
och statsmakterna.

12

1918 års
riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

intresset toi''de här svårligen kunna, undvikas. På grund härav vore under övervägande
ett förslag om en sådan organisering av partihandeln, att jämväl denna
komme att handhavas av organ, som i sitt förhållande till det allmänna mer eller
mindre bleve jämställt med detaljhandelsbolagen.

Efter att hava erinrat om aktiebolaget Vin- och spritcentralens
och dess dotterbolags organisation och dittillsvarande verksamhet framhöll
departementschefen vidare:

De sakkunniga borde undersöka, huruvida möjlighet förefunnes för frivillig
överenskommelse mellan aktiebolaget Vin- och spritcentralen och övriga återstående
vin- och spirituosahandlande om förvärvande av nämnda firmors lager in. m. och
övertagande av deras personal, allt för det nämnda bolagets räkning.

År 1918 bragtes frågan inför riksdagen. I motion (nr 137) i andra
kammaren hemställdes, »att riksdagen måtte fatta beslut om sådant förtydligande
av gällande lagstiftning, att partihandeln med alkoholhaltiga
drycker (utom egentligt brännvin), må, i enlighet med av fjolårets riksdag
antagna bestämmelser, oförhindrat utövas av enskilda näringsidkare».
Motionen avstyrktes emellertid av bevillningsutskottet och avslogs av
bägge kamrarna. Bevillningsutskottet, vars hemställan bifölls av andra
kammaren, anförde i sin motivering bland annat följande:

Utskottet vore ej övertygat därom, att det vore lämpligt eller önskvärt, att
några hinder lädes i vägen för den utveckling, som faktiskt ägde rum. Utskottet
hölle före, att även med en omläggning av partihandeln i den riktning, som skedde,
hanteringens kvalitetsstandard kunde upprätthållas och vore förvissat om, att, därest
partihandeln utövades av ett fåtal, under offentlig kontroll stående bolag med begränsad
vinstandel, åtskilliga dittillsvarande osunda företeelser på ifrågavarande område,
såsom varuförfalskning och varuförsämring, anbringande av missvisande etiketter
in. in., skulle komma att upphöra.

Mot utskottets motivering reserverade sig fyra av utskottets ledamöter.
I reservationen, som godkändes av första kammaren, uttalades
bland annat:

Erfarenheten hade ej dittills visat, att några verkliga olägenheter vore förknippade
med koncentrationen. Det kunde även enligt reservanternas mening antagas,
att, därest partihandeln utövades av ett mindre antal, under offentlig kontroll
stående bolag med begränsad vinstandel, åtskilliga dittillsvarande osunda företeelser
på ifrågavarande område, såsom varuförfalskning och varuförsämring, anbringande
av missvisande etiketter m. m. komme att upphöra. Skulle emellertid erfarenheten
giva vid handen, att sådana förväntningar ej uppfylldes, eller att den konsumerande
allmänhetens berättigade anspråk icke tillgodosåges, ansåges det uteslutet, att icke
kontrollstyrelsen skulle veta att åvägabringa erforderlig rättelse bland annat genom
begagnande av sin befogenhet att lämna nya medgivanden till partihandel med vin
eller spritdrycker.

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Redan vid denna tidpunkt ställde sig sålunda riksdagen välvillig
mot de åtgärder, som vidtagits i syfte att avlägsna det privatekonomiska
intresset från partihandeln med rusdrycker, och ansåg att vissa betydande
fördelar härigenom kunde vinnas.

På grund av framställd interpellation hade jag vid 1919 års riksdag
anledning att själv uttala mig i partibandeisfrågan. Efter att
hava lämnat en redogörelse för vad som dittills förekommit framhöll
jag, att för fullföljande av nykterhetsreformen av år 1917 jag ansåge
det betydelsefullt och fördelaktigt, att särskilt genom aktiebolaget Vinoch
spritcentralens tillkomst en koncentration skett inom branschen. Jag
uttalade ock, att garantier förelåge, för att de allmänna intressena skulle
bliva vederbörligen tillvaratagna uti aktiebolaget Vin- och spritcentralens
verksamhet. Det oaktat vore det riktigast, att riksdagen bereddes tillfälle
att pröva, huruvida statsverkets kontrollerande ställning till detta
bolag borde, på annat sätt än som då skedde, komma till uttryck. Jag
angav vidare i interpellationssvaret min avsikt att söka få hela frågan
förelagd 1920 års riksdag.

Jag blev emellertid icke i tillfälle att till sagda riksdag framföra
annat än frågan om ersättning åt vissa näringsidkare i anledning av
genomförandet av 1917 års rusdrycksförsäljnings förordning. I mitt uttalande
till statsrådsprotokollet angående propositionen i berörda fråga anförde
jag, att, i fråga om de firmor och enskilda, som vore att räkna till vinoch
spirituosabranschen i egentlig mening, ersättningsspörsmålen genom
aktiebolaget Vin- och spritcentralens dittillsvarande förfarande och av
bolaget lämnade utfästelser kunde anses hava erhållit en sådan lösning,
att någon särskild åtgärd från statsmakternas sida icke vore erforderlig.
I sitt beslut i anledning av nämnda proposition anslöt sig ock riksdagen
till denna uppfattning.

På grund av motioner i båda kamrarna (nr 58 i första kammaren,
nr 96 i andra kammaren) blev frågan om partihandelns med rusdrycker
lämpliga ordnande ånyo föremål för prövning vid 1921 års riksdag.
Motionerna avslogos av riksdagen, som dock samtidigt beslöt att anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, på vad sätt det
allmännas inflytande inom den förefintliga faktiska organisationen av
partihandeln med rusdrycker bäst kunde ordnas, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.. Ur riksdagsskrivelsen
anser jag mig böra anföra de delar, däri riktlinjerna för utredningen
angivas.

1919 års
riksdag.

1920 in
riksdag.

1921 års
riksdag.

14

Riksdagsskrivelsen
1921.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

»Ur saklig synpunkt har riksdagen, i likhet med vad riksdagen i sitt ovan
återgivna uttalande av år 1918 framhållit, ansett, att den koncentration av partihandeln
till ett fåtal bolag med begränsad utdelning, som ägt rum, varit till gagn
och väsentligt underlättat genomförandet av den nya rusdryckslagstiftningen. Det
privatekonomiska intressets avlägsnande från handeln med rusdrycker har länge varit
en ledande princip i svensk rusdryckslagstiftning, även om dess fulla tillämpning
varit förenad med störa svårigheter. Att principen på grund av den utveckling,
som ägt rum under de sista åren, kunnat vinna tillämpning jämväl på partihandelns
område, har riksdagen ansett vara enbart fördelaktigt.

Genom det sätt, på vilket koncentrationen av partihandeln ägt rum, har ock
det allmänna vunnit den betydelsefulla fördelen, att de synnerligen svårlösta ersättningsproblem,
som måste uppstå vid avlösningen av den enskilda spirituosahandeln,
fått sin lösning utan statens direkta ingripande och på ett sätt, som vunnit föregående
års riksdags godkännande.

Vad riksdagen i samband med behandlingen av förevarande motioner ansett
höra beaktas, är sålunda ej den av motionärerna företrädda tanken på en återgång
till en mera fri näringsutövning på partihandelns område. Fastmer synes det böra
i författningen fastslås, att rätt till partihandel icke må kunna utövas i privatekonomiskt
intresse.

Det sätt, varpå den nuvarande organisationen kommit till stånd, gör det
emellertid helt naturligt, att statsmakterna böra undersöka, huruvida inom den nuvarande
organisationen av partihandeln det allmännas inflytande är i önskvärd utsträckning
tillgodosett. Ehuruväl riksdagen anser det vara en angelägenhet av stor
vikt, att det eller de affärsföretag, som skola handhava denna gren av rusdryckshandeln,
äro väl konsoliderade och sålunda i stånd att själva bära konsekvenserna
av de inskränkningar i deras rörelse, som statsmakterna må finna lämpliga, är det
icke desto mindre av vikt, att klara bestämmelser finnas rörande medelsdispositionen
inom dylika företag. Riksdagen har väl beaktat, att inom den nuvarande partihandelsorganisationen
det allmännas representanter hava ett avgörande inflytande, men
ifrågasätter, huruvida ej genom avtal eller på annat lämpligt sätt, i likhet med vad
fallet är med aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, det allmänna bör tillförsäkra
sig rätt till utsträckt kontroll dels i fråga om den löpande affärsverksamheten, dels
ock i fråga om bolagsstämmans avsättningar till fonder och dylikt.

Slutligen har riksdagen ansett tiden vara inne att utreda, huruvida de principer
för partihandelns handhavande, som numera bragts till tillämpning, böra inskrivas
i rusdrycksförsäljningsförordningen och tillbakagång på detta område sålunda
omöjliggöras.

Yad motionärerna i övrigt anfört om den nuvarande organisationens åtgärder
i olika hänseenden, har riksdagen ansett icke vara av beskaffenhet att i detta sammanhang
påkalla riksdagens yttrande.

Det är givetvis av vikt för frågans lösning, att under tiden för den utredning,
som riksdagen sålunda finner sig böra begära, inga åtgärder vidtagas, som äro
ägnade att föregripa ett eventuellt kommande beslut från riksdagens sida, utan att
utredningens resultat avvaktas under bibehållande av sakernas nuvarande läge. Härförutom
får det anses vara ett statsfinansiellt intresse av särskild betydelse under
nuvarande situation, att åtgärder icke vidtagas, som kunna vara ägnade att minska
statens vinstandel från partihandeln.»

ID

Kanyl. MaJ.ts proposition Nr 170.

Vid anmälan av donna skrivelse i statsrådet den 12 september 1 Hd 1
anförde dåvarande chefen för finansdepartementet i fråga om riktlinjerna
för utredningen följande:

»Under framhållande av de fördelar, som den genomförda koncentrationen av DepartemenUpartihandeln
med spritdrycker modfört, har riksdagen i meranämnda skrivelse av- chef^te^J2
visat tanken på en återgång till on mera fri näringsutövning på partihandelns om- 1921.

råde, samt uttalat, att det fastmera syntes böra i författningen fastslås, att partihandel
icke må kunna utövas i privatekonomiskt intresse. Till denna mening ber
jag att få ansluta mig.

Ett godkännande från statsmakternas sida av den utveckling på partihandelns
område, som faktiskt ägt rum, förutsätter emellertid ovillkorligen, att det allmänna
tillförsäkras tillfyllestgörande inflytande och kontroll över partihandeln. Att de nuvarande
förhållandena härutinnan äro i åtskilliga hänseenden otillfredsställande, låter
sig svårligen förneka och är för övrigt i betraktande av utvecklingens gång endast
naturligt. Jag anser fördenskull synnerligen angeläget, att åtgärder träffas för
igångsättande av den av riksdagen begärda utredningen, på vad sätt det allmännas
inflytande inom den nuvarande faktiska organisationen av partihandeln med rusdrycker
bäst må ordnas.

Vid frågans utredning torde böra undersökas förutsättningarna för och lämpligheten
av att inrätta ett statligt monopol i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som gäller för tobakstillverkningen inom landet. Det torde dock icke vara
riktigt att binda utredningen genom bestämt direktiv i denna riktning. Även andra
lösningar kunna nämligen tänkas, exempelvis i form av avtal mellan statsmakterna
och vederbörande enskilda företag. Det synes mig vara önskvärt, att de skäl av
olika slag, som kunna åberopas för anlitande av den ena eller andra utvägen, noga
utredas och vägas emot varandra.

Självfallet bör jämväl upptagas spörsmålet om den blivande partihandelsorganisationens
ställning till den tillverkning av spritdrycker, som drives inom landet,
ävensom till importen från utlandet av olika slag av spritdrycker. Vad sistberörda
fråga beträffar, torde det i varje fall böra sörjas för att viss möjlighet hålles öppen
för enskild person att från namngiven firma utom riket förskaffa sig viss önskad
vara, och detta till skäligt pris.

Vad utredningen i övrigt angår, vill jag i anslutning till riksdagens skrivelse
påpeka, att, vilken form för partihandelns ordnande än må komma att föreslås,
statsmakterna böra tillförsäkras ej blott en fortlöpande och fullt effektiv kontroll
över affärsverksamheten utan även ett avgörande inflytande över företagets medelsförvaltning.
För sistnämnda ändamål torde bestämmelser bliva erforderliga bland
annat rörande avskrivningar samt avsättningar till fonder. Tillika torde vid utredningen
böra uppmärksammas spörsmålet, huruledes förhållandet mellan den ifrågasatta
partihandelsorganisationen och detaljhandlarna, särskilt i avseende å prissättning,
närmare skall utformas.

Det faller av sig självt, att utredningen jämväl bör innefatta uppgörande
av förslag till de ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen eller till de andra
författningsbestämmelser, som kunna finnas påkallade.

Då frågan om ordnandet av partihandeln med rusdrycker synes höra föreläggas
redan 1922 års riksdag, bör utredningens resultat föreligga i så god tid, att
proposition i ämnet må kunna till nämnda riksdag avlåtas.»

16

Utsedda

sakkunniga.

1921 års
partihandelssakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Samma dag tillkallades för ändamålet justitierådet A. G. S. Borgström,
ledamöterna av riksdagens första kammare, kammarherren C. A.
E. von Hofsten och riksgäldsfullmäktigen S. H. Kvarnzelius samt generaltulldirektören
N. H. R. Themptander, varjämte uppdrogs åt Borgström
att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Med skrivelse den 23 november 1921 överlämnade de sakkunniga
ett i anledning av uppdraget utarbetat förslag, vilket jämte av två av
de sakkunniga, herrar von Hofsten och Kvarnzelius, avgivna särskilda
yttranden linnes lögat såsom bilaga till statsrådsprotokollet angående
propositionen nr 191 till 1922 års riksdag. Under hänvisning beträffande
detaljerna till de sakkunnigas utlåtande anser jag mig här endast böra
lämna en kort sammanfattning av förslaget. Till åtskilliga delar
av de sakkunnigas förslag, som jag därvid förbigår, skall jag i det
följande återkomma.

I enlighet med vad riksdagen i sådant avseende uttalat, utgingo de sakkunniga
från den grundsatsen, att partihandel med rusdrycker icke borde få utövas i
privatekonomiskt intresse. För genomförandet av detta syfte borde den enskild
person eller firma enligt rusdrycksförsäljningsförordningen förbehållna möjligheten
att erhålla tillstånd till partihandel med rusdrycker borttagas. De sakkunniga avvisade
tanken på att staten skulle, efter partihandelsverksamhetens monopolisering,
själv taga hand om densamma. Ej heller funne de skäl förorda bildandet av ett i
anslutning till principerna för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet organiserat bolag,
däri staten skulle ingå såsom huvuddelägare. Såsom ett huvudskäl mot en
dylik anordning anfördes nödvändigheten för staten att i sådant fall tillskjuta ett
avsevärt kapitalbelopp, något som under rådande förhållanden syntes böra ifrågakomma
endast i nödfall. Vidare skulle vid ett tillämpande av monopolprincipen
uppkomma svårlösta ersättningsfrågor.

Den utväg till lösning av frågan, som de sakkunniga förordade, gick ut på
åvägabringandet av ett avtal mellan staten och vederbörande redan existerande företag,
varigenom partihandelsrätten upplätes uteslutande till detta företag, samtidigt
som önskvärda förändringar i dess organisation genomfördes och statsmakterna tillförsäkrades
avgörande inflytande på företagets skötsel.

Jämte det de sakkunniga utarbetade förslag till de ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,
vilka erfordrades vid den av dem ifrågasatta anordningen,
inriktade de sakkunniga sitt arbete på att undersöka möjligheten av att staten med
aktiebolaget Vin- och spritcentralen träffade ett avtal av angiven innebörd. Förslag
till sådant avtal framlades ock av de sakkunniga.

Då staten genom sina representanter i aktiebolaget Vin- och spritcentralens
styrelse redan hade avgörande inflytande på styrelsens beslut, ansåge sig de sakkunniga
ej böra ifrågasätta någon förstärkning av statens representation i styrelsen.
För tillsyn över den dagliga skötseln av spritcentralen och dess dotterbolag
föreslogo de sakkunniga emellertid, att Kungl. Maj:t skulle, i likhet med vad fallet
vore i aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, utse en jourhavande direktör. De

17

Kanal. Maj:ts proposition Nr 170.

sakkunniga förordade vidare, att i de fall, då enligt bolagsordningen i dotterbolag
skulle utses mer än en revisor, en av de av Kungl. Maj:t förordnade revisorerna i
aktiebolaget Vin- och spritcentralen skulle utses till revisor jämväl bos dotter För

tillgodoseende av det av riksdagen framställda önskemålet, att det allmänna
borde tillförsäkra sig rätt till kontroll i fråga om avsättningar till fonder,
intogo de sakkunniga i förslaget till avtal detaljerade bestämmelser om disposition

av eventuellt uppkommande vinst. ,

De sakkunniga ingingo därvid på frågan, i vad mån partihandelsbolags vaksamhet
borde gå ut på att bereda bolaget och därmed statsverket största möjliga
vinst. De sakkunniga betonade, att enligt deras förmenande partihandelsbolag borde
i främsta rummet inrikta sig på att söka tillhandahålla varor av tillfredsställande
beskaffenhet under riktiga ursprungsbeteckningar, och att vinstfrågan borde komma
i andra rummet. Därest statsverket ville av rusdryckshantermgen uttaga inkomst,
kunde detta på enklare sätt ske i form av brännvinstillverkmngsskatt, omsättningsskatt
eller utskänkningsskatt. . .. , ,

Detaljhandelsbolagens rätt till import av spritdrycker och vin var enligt förslaget
avsedd att kvarstå. Import skulle dock icke få äga rum utan att tillstånd
därtill lämnats av en av kontrollstyrelsen för ett rationellt ordnande av detaljhandelsbolagens
inköp tillsatt pris- och inköpsnämnd. Föreskrifter angående en
dylik nämnd borde inryckas i rusdrycksförsäljningsförordnmgen. ... , ...

Under påvisande, att rening av brännvin endastbedreves av aktiebolaget Vinoch
spritcentralen och vissa dess dotterbolag, ansågo de sakkunniga det lämpligt,
att i lagstiftningen intoges uttryckligt stadgande om att rätt till rening av brännvin
för förbrukning inom riket förbehölles de under offentlig kontroll stående partihandelsbolagen.
Tillverkare av brännvin skulle vara skyldig att med vissa angivna
undantag försälja allt det tillverkade råbrännvinet till partihandelsbolag. För att
skydda tillverkarna funno de sakkunniga det erforderligt att, i likhet med vad som
ägde rum vid införandet av tobaksmonopolet i fråga om prissättningen av inom
riket odlad tobak, i lagstiftningen intoges föreskrifter om tillsättande av en särskild
prisnämnd för bestämmande av råbrännvinspriset.

De sakkunniga sökte slutligen sörja för att viss möjlighet hölles öppen för
enskild person att från firma utom riket förskaffa sig viss önskad vara och detta
till ett skäligt pris.

I ett i anledning av de sakkunnigas förslag infordrat yttrande
erinrade kontrollstyrelsen, att styrelsen tidigare förordat vidtagande av
åtgärder i syfte, att stamaktierna i aktiebolaget Vin- och spritcentralen
måtte inlevereras till statsverket. Styrelsen både icke funnit anledning
att uppgiva denna av styrelsen tidigare hävdade uppfattning. Enär det
emellertid vore föga sannolikt, att partihandeln, åtminstone undei de
närmaste åren, komme att ordnas enligt de av kontrollstyrelsen angivna
riktlinjerna, ansåge sig styrelsen under framställande av vissa erinringar
mot förslaget icke böra avstyrka detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 135 käft. (Nr 170.)

Kontrollstyrelsen
om
de sakkunnigas
förslag.

3

18

Proposition
till 1922 års
riksdag.

Departements ehefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Genom den av de sakkunniga framlagda utredningen ansåg jag
förevarande fråga bragt i det läge, att den kunde upptagas till avgörande.
På min hemställan avläts därför propositionen nr 191 till
1922 års riksdag. De till propositionen fogade förslagen till ändringar i
rusd rycks försälj ningslörordningen och brännvinst ill verknings förordningen
tillstyrktes med några mindre ändringar av bevillningsutskottet. Utskottets
hemställan bifölls av första kammaren med 82 röster mot 49
men avslogs av andra hammaren med 94 röster mot 90, vadan sålunda
den framlagda propositionen icke blev av riksdagen bifallen.

Då det synes mig angeläget, att frågan om organisationen av
partihandeln med rusdrycker vinner sin definitiva lösning, har jag
ansett, att frågan ånyo bör föreläggas riksdagen. På den grund har
jag låtit inom finansdepartementet utarbeta ett nytt förslag i ämnet.
Därvid har jag sökt att, så långt det synts mig möjligt och lämpligt,
taga hänsyn till de önskemål och synpunkter, som framkommo
vid riksdagsbehandlingen av föregående års förslag. Då emellertid vissa
av de anmärkningar, som riktades mot förslaget, synas hava haft sin
grund i missuppfattningar av förslagets innebörd, vill jag nu något
utförligare, än vad jag lörra året ansåg erforderligt, angiva min ståndpunkt
i frågan.

Jag vill därvid först i korthet angiva de skål, som för mig varit
avgörande, då jag biträtt den uppfattningen, att det privatekonomiska
intresset bör avlägsnas från partihandeln med rusdrycker.

Såsom jag redan i det föregående framhållit, hava detaljhandelsbolagen
genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning praktiskt taget
fått monopol på detaljhandeln med rusdrycker. Det förhållandet, att
ansvariga för detaljhandeln med rusdrycker varit i första hand företagr
vilkas delägare kunnat erhålla endast en begränsad utdelning på tillskjutna
medel och därutöver ej haft något intresse av företagens avkastning,
har bildat den första och nödvändigaste förutsättningen för
genomförandet av de konsumtionsreglerande åtgärder, på vilka 1917 års
rusdrycksförsäljningsförordning till väsentliga delar bygger. Det lärer
vara för envar uppenbart, att de resultat i nykterhétsavseende, som
vunnits under de sista åren, ej kunnat nås, därest detaljhandeln handhafts
av enskilda, vilka genom varje restriktiv åtgärd, som inskränkt
försäljningen, sett sina inkomster i större eller mindre utsträckning
minskade. Det aktiva eller passiva motstånd, som under sådana förhållanden
skulle hava rests från deras sida, hade säkerligen varit tillräckligt
starkt att på väsentliga punkter hindra utvecklingen.

19

Kungl. Maj.ts proposition Nr 170.

Partihandlarna kunna ju oj lika direkt som detaljliandlarno inverka
på försäljningens storlek, men, då även partihandeln måste ekonomiskt
kännbart beröras av restriktioner, som minska försäljningen, kan
det ej förutsättas, att privata partihandlare skulle hava utan kraftigt
motstånd funnit sig i de sista årens utveckling. Hur kännbart denna
måst drabba dem, belyses t. ex. av att konsumtionen av spritdrycker,
som år 1913 uppgick till över 44 miljoner liter, år 1922 ej uppgick till
fullt 26 miljoner liter. Koncentrationen av partihandeln hos aktiebolaget
Vin- och spritcentraleti och dess dotterbolag har därlör enligt min
mening väsentligt bidragit till att underlätta genomförandet av 191/
års rusdrycksförsäljningsförordning. Den uppfattning om nödvändigheten
av det privatekonomiska intressets avlägsnande även från partihandeln
med rusdrycker, som säkerligen varit ett av ledmotiven vid de nuvarande
partihandelsföretagens tillkomst, måste enligt min mening, såsom ock
1921 års riksdag önskat, inskrivas i lagstiftningen. Endast om det privatekonomiska
intresset är avlägsnat från såväl detaljhandel som partihandel
och genom principernas erkännande i lagstiftningen garanti
mot återgång till äldre förhållanden skapats, finnas förutsättningar för
att nykterhetslagstiftningen skall kunna handhavas utan hänsynstagande
till ekonomiska intressen, som, hur naturliga de än kunna förefalla
från den enskildes synpunkt sett, dock äro för hela lagstiftningen
främmande.

Vad jag i det föregående anfört rörande det värdefulla ur nykterhetssynpunkt
av en från privatekonomiskt intresse frigjord partihandel,
har för mig i första hand vant bestämmande vid mitt ståndpunktstagande
i förevarande fråga. Det lärer emellertid vara uppenbart, att även vägande
skäl av annan art tala i samma riktning. Redan flera år före
ikraftträdandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning centraliserades
med utgångspunkt från ett uttalande av 1915 års riksdag- systembolagens
inköp hos en av kontrollstyrelsen tillsatt pris- och inköpsnämnd.
Systembolagen kommo härigenom att i viss utsträckning uppträda såsom
en euda köpare på marknaden. Skulle systemet med privata partihandlare
kommit att i praktiken tillämpas efter rusd rycks försälj ningsförordningens
ikraftträdande den 1 januari 1919, hade sålunda samtliga
partihandlare blivit hänvisade att uteslutande sälja till denna enda köpare
utan att längre hava den möjlighet att sälja direkt till allmänheten, som
de före denna tidpunkt ägt. Att en sådan ordning icke i längden kunnat
ä«a bestånd utan betydande olägenheter, torde vara oemotsägligt. På
ett område, där svårigheten att objektivt bedöma kvaliteter och priser
är så stor som på här förevarande, skulle bestämmandet av dessa pii -

20

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 170.

ser så, att det allmännas berättigade intressen tillgodosetts och att rättvisa
skipats mot de enskilda partihandlarna, hava varit en särdeles ömtålig
uppgift. Åven en fördelning av inköpskvantiteterna på de olika
firmorna skulle utan tvivel hava skapat svårartade friktionsanledningar.
Att importera och bereda drycker, för vilka avsättning ej kunnat vinnas,
om ej den ende avnämaren velat köpa dem, hade för de enskilda partihandlarna
måst leda till ett ekonomiskt osäkerhetstillstånd, som icke
kunnat vara annat än till skada för såväl dem som det allmänna. En
osund konkurrens med en lagtillämpningen försvårande reklam för olika
varor och märken hade måst bliva följden.

Det synes mig slutligen, i likhet med vad bevillningsutskottet vid
1918 års riksdag uttalade, som om under offentlig kontroll stående bolag,
från vilka det privatekonomiska intresset avlägsnats, skulle erbjuda
säkerhet mot åtskilliga på förevarande område tidigare förekommande
osunda företeelser, såsom varuförfalskning och varuförsämring, anbringande
av missvisande etiketter in. m.

Jag har hittills icke berört den statsfinansiella betydelse, en omläggning
av bestämmelserna angående partihandeln med rusdrycker i
förut angiven riktning kan äga. De statsfinansiella synpunkterna hava
nämligen icke varit bestämmande för mitt ståndpunktstagande i frågan.
Partihandelssakkunniga uttalade, såsom jag redan i det föregående framhållit,
i detta avseende i sitt betänkande, att partihandelsbolagen främst
borde inrikta sig på att söka tillhandahålla varor av tillfredsställande beskaffenhet
under riktiga ursprungsbeteckningar, och att vinstfrågan borde
komma i andra rummet, även om varornas prissättning borde ske så,
att vinstmarginalens storlek ej äventyrade bolagens konsolidering. De
framhöllo vidare, att, i den mån statsverket ville ur rusdryckshauteringen
uttaga inkomst, detta kunde ske på enklare sätt i form av brännvinstillverkningsskatt,
omsättningsskatt eller utskänkningsskatt.

Detta de sakkunnigas uttalande gav jag min anslutning i mitt anförande
till statsrådsprotokollet vid framläggande av föregående års
proposition i partihandelsfrågan, och jag har ej haft anledning att
därefter ändra ståndpunkt. Givetvis är det ett statstinansiellt intresse,
som ej får åsidosättas, att de företag, som komma att erhålla partihandelsrätt,
komma att skötas på ett ur ekonomisk synpunkt så tillfredsställande
sätt som möjligt, och att det överskott, som, därest
företagen skötas efter sunda affärsprinciper, måste uppstå på deras rörelse,
kommer statsverket till godo. Alt detta överskott i allmänhet
måste bliva högst betydande, då fråga är om företag, som driva en så
omfattande rörelse som partihandelsföretagen, framhöll jag redan i det

21

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 170.

tidigare av mig berörda interpellationssvaret vid 15)19 års riksdag.
Till do föreskrifter oeh kontrollåtgärder, som för tryggande av denna
statsfinansiella synpunkt till äventyrs kunna vara erforderliga, skall jag
framdeles återkomma. Det synes mig däremot föga ändamålsenligt,
att statsmakterna skulle ställa sådana ekonomiska anspråk på företagen,
att företagen med utnyttjande av sin faktiska monopolställning skulle
nödgas hålla högre försäljningspriser, än prisläget på världsmarknaden
betingade. Anmärkas må i detta sammanhang, att de vinstmedel, som
staten erhåller genom partihandelsföretagen, kommunalt beskattas. För
att kunna inleverera en viss summa till statsverket måste partihandelsföretagen
med hänsyn härtill av allmänheten genom höjda priser uttaga
avsevärt mera än som motsvarar det belopp, som statsverket erhåller.
Det synes mig också, som om större garantier för eu affärsmässig
skötsel av partihandelsföretagen vinnas, därest dessa lå sköta sin
prispolitik efter vanliga kommersiella grunder.

I överensstämmelse med de allmänna synpunkter, som jag nu
angivit, var det förslag till partihandelsfrågans ordnande, som förelädes
sistlidet års riksdag, utarbetat. Beträffande formerna för det företag,
som i huvudsak skulle handhava partihandeln med rusdrycker, uttalade
jag då i mitt anförande till statsrådsprotokollet, att jag, i anslutning
till de synpunkter, som jag år 1919 utvecklat, kunde biträda partihandelssakkunnigas
principiella uppfattning och alltså ansåge, att partihandeln
borde upplåtas åt enskilt företag med avlägsnande ur detta av
privat vinstintresse och under effektiv kontroll från statens sida. Den
uppfattning, som jag då uttalade och som jag finner stå i bästa överensstämmelse
med'' den tankegång, åt vilken riksdagen gav uttryck i
den tidigare av mig omnämnda skrivelse, genom vilken riksdagen anhöll
om viss utredning rörande partihandelsfrågan, har jag av skäl, som jag
nu skall angiva, icke haft anledning senare frånträda.

Om man fasthåller vid att partihandel med rusdrycker icke må
bedrivas i privatekonomiskt intresse, synas av tänkbara organisationsformer
följande med hänsyn till föreliggande omständigheter kunna
ifrågakomma:

1) det rena statsmonopolet,

2) bolag av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets typ,

3) bolag av aktiebolaget Vin- och spritcentralens typ.

Vad först det rena statsmonopolet beträffar, synes det mig ur
principiella synpunkter mindre tilltalande, att staten så engagerar sig i
rusdryckshanteringen, att den direkt uppträder såsom köpare och säljare.
Det lärer ej heller vara uteslutet, att det kunde vara förenat med vissa

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

ej obetydliga olägenheter för staten att själv uppträda på den utländska
marknaden såsom köpare av viner och spirituösa. Härtill kommer,
att inrättandet av ett statsmonopol i egentlig mening helt naturligt ej
kan ske utan betydande kapitalutlägg från statens sida. Att belasta
staten med stora kapitalutlägg, låt vara för räntebärande ändamål, torde
emellertid särskilt under nuvarande förhållanden ej böra ske, med mindre
betydande fördelar härigenom vinnas, som ej kunna på annat sätt
erhållas.

I valet mellan de två alternativen att upplåta rätten till partihandel
med rusdrycker åt ett nybildat bolag av aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolets typ eller att bibehålla den nuvarande organisationsformen,
sedan statsmakternas inflytande däri genom vissa åtgärder ytterligare
stärkts, stannade partihandelssakkunniga i sin förenämnda utredning,
såsom för övrigt redan av mig framhållits, vid det senare
alternativet, vilken ståndpunkt jag ock föregående år gav min anslutning.

Såsom skäl för sin ståndpunkt anförde partihandelssakkunniga
följande:

»Skulle den förstnämnda vägen beträdas, komme detta givetvis att medföra
ett avsevärt kapitaltillskott från statens sida, vilket under nu rådande förhållanden
synes böra ifrågakomma endast i nödfall. Dessutom skulle i samband med de nu
existerande partihandelsföretagens nödtvungna nedläggning av verksamheten förvisso
uppstå svårlösta ersättningsfrågor med avseende å såväl inlösningen av företagens
tillgångar som behandlingen av den hos dem anställda personalen. Slutligen bör
erinras, att då ingen säkerhet finnes, att det tilltänkta nya bolaget skulle kunna
tillgodogöra sig den stora erfarenhet på hithörande områden, som vunnits inom den
nuvarande organisationen, detta bolag åtminstone i början av sin verksamhet skulle
mötas av stora svårigheter.»

Den slutsats, till vilken partihandelssakkunniga kommit, står otvivelaktigt
i god överensstämmelse med den ståndpunkt, som 1921 års
riksdag intog, då den anhöll, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om
utredning, på vad sätt det allmännas inflytande inom den nuvarande
faktiska organisationen av partihandeln med rusdrycker bäst kunde ordnas.
Det lärer också vara uppenbart, att, då en organisation finnes färdig,
man icke bör ersätta denna med en ny, så vitt icke vägande skäl härför
kunna anföras.

Skulle det emellertid förhålla sig så, att statens inflytande på ledningen
av och dess kontroll över partihandeln med rusdrycker bleve
avsevärt starkare, därest partihandelsrätten upplätes åt ett nybildat bolag
av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets typ, än om den upplätes åt
bolag av aktiebolaget Vin- och spritcentralens typ, skulle dylika vägande
skäl kunna sägas vara för handen.

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Det gäller därför att undersöka, huru i detta avseende må förhålla
sig. För enkelhets skull väljer jag därvid att jämföra de faktiskt
existerande företagen tobaksmonopolet och spritcentralen.

Statens inflytande på ledningen av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,
i vilket staten äger aktiemajoriteten, regleras genom bestämmelser
i bolagsordningen och i ett särskilt mellan staten och bolaget
träffat avtal. För aktiebolaget Vin- och spritcentralens vidkommande
äro motsvarande bestämmelser för närvarande att söka i bolagsordningen
och i det av mig förut nämnda avtalet mellan staten, aktiebolaget Stockholinssystemet
och de tio stamaktieägarna i aktiebolaget \ in- och spritcentralen.
Skulle partihandelsrätten framdeles komma att upplåtas till
sistnämnda bolag, torde, såsom jag redan lösgående år föreslog, härtill
höra komma ett vid partihandelsrättens upplåtande träffat avtal.

Enligt bestämmelse i tobaksmonopolets bolagsordning skall Kungl.
Magt utse halva antalet styrelseledamöter jämte suppleanter för dem.
En av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna skall alltid vara ordförande
vid styrelsesammanträde. 1 spritcentralens bolagsordning stadgas, såsom
jag redan i det föregående nämnt, att Kungl. Maj:t av de åtta ledamöterna
i styrelsen äger utse fyra, därav en såsom ordförande och en såsom
vice ordförande. Av de fyra suppleanterna äger Kungl. Maj:t utse
två. Vid val av den hälft av tobaksmonopolets styrelse, som ej
utses av Kungl. Maj:t, äga enligt bolagsordningen allenast preferensaktieägarna
rösträtt. Motsvarande hälft av spritcentralens styrelse väljes
på ordinarie bolagsstämma, där preferensaktieägarna äro praktiskt taget
utan inflytande. Genom bestämmelserna om olika rösträtt för stamaktierna
å ena sidan och preferensaktierna å den andra disponera
stamaktieägarna, vilka, såsom redan nämnts, äro tio av Kungl. Maj:t
godkända personer, över röstmajoriteten på spritceutralens bolagsstämma
och kunna alltså utse denna hälft av styrelsen, förutsatt att de äro sinsemellan
eniga.

I tobaksmonopolets bolagsordning finnes vidare föreskrivet, att en
av de utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i styrelsen skall vara jourhavande
direktör, samt att till bolagets verkställande direktör skall utses
en av de utav preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna.

Vad jourhavande direktören, som närmast skall tillgodose statens
kontinuerliga inflytande på vederbörande företags ledning, beträffar, äger
Kungl. Maj:t icke för närvarande rätt att utse sådan i aktiebolaget \ inoch
spritcentralen. Detta utgör dock i och lör sig icke något företräde
för ett bolag av tobaksmonopolets typ, då bestämmelse i nu berörda
avseende kan, därest spritceutralens bolagsform väljes, inryckas i

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

det avtal, vilket, såsom förut antytts, lärer böra upprättas vid partihandelsrätts
upplåtande till visst bolag. Vad åter beträffar den i tobaksmonopolets
bolagsordning intagna bestämmelsen om skyldighet för monopolets
styrelse att till verkställande direktör utse en av de utav preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna, så lärer någon anledning
att söka få till stånd motsvarande anordning för det bolags vidkommande,
som erhåller partihandelsrätt med rusdrycker, icke vara för
handen ur de synpunkter, som nu äro aktuella. I stället för att utgöra
en garanti för statens inflytande är nämnda bestämmelse givetvis tillkommen
för att skydda de enskilda aktieägarna.

Av tobaksmonopolets fyra revisorer utses enligt bestämmelse i
bolagsordningen två av Kungl. Maj:t och två av preferensaktieägarna.
I spritcentralen äger Kungl. Maj:t likaledes för närvarande utse två
revisorer. Övriga två väljas å bolagsstämma och komma sålunda att
faktiskt utses av representanter för de tio av Kungl. Maj:t godkända
stamaktieägarna.

Såväl å tillsättandet av bolagets ledning som å dess revision kan
sålunda Kungl. Maj:t erhålla minst samma inflytande i fråga om ett bolag
av aktiebolaget Vin- och spritcentralens typ, som Kungl. Maj:t äger
beträffande aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.

Beträffande rätten till avskrivningar och avsättningar till fonder
finnes i det mellan staten och aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
upprättade avtalet följande stadgat:

»Utdelning till aktieägarna må ej ske, innan nedan stadgade avskrivningar
och avsättning ägt rum.

Å byggnader skall årligen avskrivas 2 procent och å inventarier
10 procent.

Till reservfonden skall årligen avsättas 10 procent av årsvinsten.
Sedan reservfonden uppgår till 10 procent av aktiekapitalet, skall vidare
avsättning till reservfond ej äga rum.

Till pensionsfond må genom bolagsstämmans beslut avsättning äga
rum av vinstmedel, som återstå, sedan till aktieägarna utdelats 6 procent.

I övrigt skall avsättning till fonder ej äga rum.»

De förut återgivna bestämmelser, varigenom aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolets rätt att verkställa avskrivningar å byggnader och inventarier
samt avsättningar till reservfond och pensionsfond regleras, böra,
därest partihandelsrätten skulle komma att upplåtas till ett bolag av
aktiebolaget Vin- och spritcentralens typ, enligt min mening, såsom
ock av 1921 års partihandelssakkunniga föreslogs, få sin motsvarighet
i det ifrågasatta avtalet. Härvid lärer dock med hänsyn till tänk -

25

Kung!. Maj:ts proposition Nr 170.

barhoten av ett totalförbud i fråga om försäljning av rusdrycker rätten
till avskrivningar och fondering ej böra erhålla eu så snäv begränsning
som för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet; dock bör rätten att verkställa
avsättning till pensionsfond begränsas till visst maximum.

I fråga om utdelning å aktier gälla för aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet enligt dess bolagsordning följande bestämmelser:

»Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt
till årlig utdelning av bolagets vinst intill G procent å preferensaktiebeloppet,
ävensom rätt att, därest under ett eller flera år sådan utdelning
ej lämnats, av följande årens vinster bekomma vad däri brustit,
innan utdelning å stamaktierna må äga rum. Härefter skola å stamaktierna
utdelas intill 6 procent.

Giver bolagets rörelse utdelningsbar vinst utöver 6 procent å
aktiekapitalet, skall den överskjutande vinsten sålunda fördelas, att för
varje V8 procent, som härav tillfaller stamaktie, V8 procent skall tillfalla
preferensaktie, intill dess varje preferensaktie erhållit tillhopa 7 procent,
varefter återstående vinst fördelas så, att för varje 9/io procent å
stamaktie Vio procent skall tillfalla preferensaktie».

I aktiebolaget Vin- och spritcentralens bolagsordning finnes beträffande
denna fråga följande stadgat:

»Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt
till årlig utdelning av bolagets vinst intill sju för hundra av aktiebeloppet,
ävensom rätt, att, därest under ett eller flera år sådan utdelning
ej kunnat lämnas, av följande års vinst bekomma vad däruti
brustit, innan utdelning å stamaktierna må äga rum. Därutöver skola
preferensaktierna icke medföra rätt till utdelning av vinsten.

Å stamaktierna må utdelas endast det belopp, som motsvarar
genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken.

Återstående vinst skall, efter det avsättningar till reservfond och
pensionsfond blivit gjorda, i den mån den ej enligt § 8 användes för
inlösen av preferensaktier eller för sådant ändamål avsättes, inlevereras
till kungl. statskontoret för statsverkets räkning».

Av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets vinst skola sålunda
preferensaktiägarna först erhålla 6 procent. Överskjutande vinst delas
därefter efter vissa grunder mellan staten såsom ägare av stamaktierna
och preferensaktieägarna. Preferensaktieägarnas vinst är alltså ej begränsad
till något angivet maximum. Dessutom har staten i det mellan
staten och aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet träffade avtalet förbundit
sig att, därest för utdelning tillgänglig årsvinst ej skulle förslå
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 135 höft. (Nr 170.) 4

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

till 4 Vä procents utdelning å bolagets preferensaktiekapital, av influtna
tobaksskattemedel tillhandahålla så stort belopp, som erfordras, för att
utdelning å preferensaktierna av 4 Va procent må kunna ske. 1 aktiebolaget
Vin- och spritcentralen är däremot såväl utdelningen å preferensaktierna
som utdelningen å stamaktierna begränsad till visst maximum.
Överskjutande vinst erhåller staten utan att hava tillskjutit något eget
kapital. Av vad jag sålunda anfört torde framgå, att de enskilda aktieägarnas
vinstmöjligheter närmast äro snävare begränsade i aktiebolaget
Vin- och spritcentralen än i aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.

Det lärer av vad jag nu anfört framgå, att staten genom sådana
bestämmelser som dem, vilka redan för närvarande finnas intagna i aktiebolaget
Vin- och spritcentralens bolagsordning och i avtalet med de tio
stamaktieägarna, och genom de ytterligare bestämmelser, som kunna intagas
i det av mig föreslagna avtalet vid antagande av partihandelsbolag, i ett
bolag av Vin- och spritcentralens typ kan erhålla garantier för inflytande
på bolagets förvaltning och för kontroll över densamma, som ej äro
mindre betryggande än motsvarande garantier i fråga om aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolet, och att även i de av mig i övrigt angivna
avseenden berättigade krav kunna fyllas lika väl av ett bolag av spritcentralens
typ som av ett bolag av tobaksmonopolets typ. Vid sådant
förhållande synes mig anledning icke finnas att frångå den organisationsform,
som under de senaste åren vuxit fram. Jag anser därför, att lagstiftningen
på förevarande område bör utgå från den bestående formen,
blott med förstärkande, där så finnes nödigt, av garantierna för statens
rätt till kontroll och inflytande.

Jag vill nu övergå till frågan om vilka förändringar i rusdrycksförsäljnings
förordningen som betingas av de utav mig i det föregående
angivna principerna.

Det lärer därvid vara uppenbart, att endast de bestämmelser, som
hava rent principiell innebörd, böra inflyta i rusdrycksförsäljningsförordningen,
medan det däremot lärer böra ankomma på den, som har
att antaga partihandelsbolag att vid dess antagande tillse, att de tilllämpniugsföreskrifter,
som kunna vara erforderliga för de principiella
bestämmelsernas realiserande, vid antagandet bliva på ett ur det allmännas
synpunkt betryggande sätt fastställda.

I överensstämmelse med den ståndpunkt, jag redan föregående år
intog, finner jag det med hänsyn till ärendets stora betydelse lämpligt, att
i rusdrycksförsäljningsförordningen föreskrives, att partihandelsrätt skall
meddelas på viss tid av Konungen.

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

1 rusdrycksförsäljningsförordningen bör vidare intagas föreskrift.
om att partiliandelsriitt må medgivas endast åt aktiebolag, som fyllei
vissa bestämda kvalifikationer. Sålunda bör i förordningen stadgas:

att partihandelsbolag icke må avse att bereda delägarna vinning
utöver skålig ränta på av dem tillskjutna kontanta medel, samt

att vad som kan återstå av partihandelsbolags årliga vinst, sedan
avsättningar till fonder och avskrivningar verkställts och stadgad utdelning
till delägarna ägt rum, skall inlevereras till statsverket.

Genom fastställandet av dessa bägge villkor torde principen, att
partihandel med rusdrycker ej må bedrivas i privatekonomiskt intresse,
få anses hava på ett tillräckligt tydligt sätt kommit till uttryck i lagstiftningen.
hör att förhindra att vinstmedel i onödig utstickning
under längre tidsperioder kvarhållas hos företaget, synes därjämte, även
om vinstmedlen utan någon dylik bestämmelse så småningom måste
komma statsverket till godo, rätten till avsättningar till fonder och avskrivningar
böra göras beroende av Konungens medgivande.

Såsom ytterligare förutsättningar för upplåtande av partihandelsrätt
torde i rusdrycksförsäljningsförordningen böra angivas:

att bolag ej må antagas till partihandelsbolag, där ej genom bestämmelser
i bolagsordningen eller på annat betryggande sätt åt staten
beretts övervägande inflytande på bolagets ledning, samt

att bolaget vid verksamhetens bedrivande skall vara underkastat
den särskilda kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig.

Genom dessa bägge sistnämnda villkor är principen, att staten
skall hava det avgörande inflytandet i fråga om partihandeln med rusdrycker,
fastslagen i lagstiftningen.

Jag vill i samband härmed till behandling upptaga frågan, huruvida
efter genomförandet av de principer, som i det föregående angivits,
i rusdrycksförsäljningsförordningen bör föreskrivas, att rätt till partihandel
må medgivas allenast ett bolag eller om möjlighet alltjämt bör
finnas att antaga flera dylika.

Såsom jag redan föregående år uttalade, måste det anses uteslutet
att inrätta flera med varandra konkurrerande partihandelsföretag. Annorlunda
ställer sig däremot frågan, huruvida det kan anses lämpligt, att partihandelsrätt
må kunna upplåtas åt flera med varandra ekonomiskt sammanhörande
företag. Denna fråga är närmast ett organisatoriskt spörsmål,
som lärer böra prövas från fall till fall under hänsynstagande till
i det särskilda fallet föreliggande omständigheter. Med hänsyn tillvinimporten
synes det kunna ifrågasättas att låta ett särskilt bolag, ekonomiskt
sammanhörande med det bolag, som utövar partihandeln i allmän -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

het, handhava den väsentliga handeln med viner. Det kan även tänkas,
att det skulle kunna visa sig fördelaktigt att bilda mer eller mindre
inslående bolag för utövande av partihandel med spritdrycker och viner
avsedda att användas för särskilda ändamål. Det vill därför synas, att
det icke kan vara Olämpligt att i rusdrycksförsäljningsförordningen begränsa
antalet partihandelsutövare.

Som en komplettering av nu angivna bestämmelser bör slutligen i
rusdrycksförsäljningsförordningen föreskrivas, att vid partihandelsbolags
antagande skall _ upprättas ett avtal, som skall innehålla dels de tilllämpningsföreskrifter,
som direkt följa av förut angivna bestämmelser,
dels de ytterligare föreskrifter rörande partihandelsbolags verksamhet
och drift, som. kunna behnnas erforderliga. Innehållet i detta avtal
kan givetvis ej på förhand allmängiltigt preciseras. Det måste i viss
utsträckning bliva olika allt efter de olika förhållanden, som föreligga
beträffande det bolag, med vilket avtalet skall ingås. Av de föreskrifter,
som jag ansett böra intagas i rusdrycksförsäljningsförordningen, och av
vad jag i det föregående anfört, torde emellertid vissa huvudpunkter i
avtalet framgå. Jag anser sålunda, att avtalet bör innehålla närmare
bestämmelser rörande storleken uv de avskrivningar och de avsättningar
till fonder, som partihandelsbolag skall få verkställa. Det synes mig
ock lämpligt, att i avtalet intagas bestämmelser, varigenom partihandelsbolags
rätt att förvärva aktier i annat företag liksom dess rätt att ikläda
sig ekonomiska förpliktelser för dotterbolag eller att lämna dotterbolag
försträckning göres beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd i varje särskilt
afl. I avtalet lära ock böra inflyta särskilda bestämmelser rörande
dotterbolags förvaltning och revision. Vidare synes i avtalet, för att
statens fortlöpande kontroll över förvaltningen skall säkerställas, böra
stadgas rätt . för staten att utse en jourhavande direktör med i avtalet
närmare angiven befogenhet.

^De ändringar i rusdrvcksförsäljningsförordningen, som jag i det
föregående föreslagit, äro givetvis oberoende av vilket företag, som
kommer att erhålla partihandelsrätten.

Med hänsyn till föreliggande förhållanden anser jag mig emellertid
liksom föregående år böra beröra vissa frågor, som kunna framställa sig,
därest partihandelsrätten kommer att upplåtas till aktiebolaget Vin- och
spritcentralen.

Lnder debatten i första kammaren sistlidet år angående propositionen
om partihandeln gavs uttryck åt den farhågan, att, om de föreslagna
ändringarna i rusdrvcksförsäljningsförordningen vunne riksdagens

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

bifall, Kungl. Magt »kulle avstå från den statsverket nu tillkommande
rätten att, då statsmakterna så påfordra, inlösa stamaktierna i aktiebolaget
Vin- och spritcentralen. Då ifrågavarande rätt grundar sig på
det flera gånger av mig omnämnda avtalet mellan staten, aktiebolaget
Stockholmssystemet och de tio stamaktieägarna i spritcentralen, befarades
sålunda, att Kungl. Magt antingen skulle medgiva, att nämnda avtal i
sin helhet finge upphöra att gälla, eller godkänna för statsverket ofördelaktiga
ändringar i detsamma. Jag vill i anledning härav framhålla,
att jag betraktar det som en självfallen sak och som en förutsättning
för upplåtande av partihandelsrätt åt aktiebolaget Vin- och spritcentralen,
att Kungl. Magt icke medgiver några ändringar i för statsverket oförmånlig
riktning i nämnda avtal.

Under diskussionen om partihandelsfrågan har från vissa håll
gjorts gällande, att partihandelsrätt ej lämpligen kunde upplåtas till
aktiebolaget Vin- och spritcentralen, förrän en ingående undersökning
av bolagets tidigare verksamhet ägt rum.

Jag vill i anledning härav erinra, att 1921 års riksdag i den av
mig flere gånger omnämnda skrivelse, genom vilken viss utredning i
fråga om partihandeln med rusdrycker begärdes, preciserade utredningskravet
att avse, »på vad sätt det allmännas inflytande inom den nuvarande
faktiska organisationen av partihaudeln med rusdrycker bäst
må ordnas». De uttalanden i övrigt, som återfinnas i nämnda riksdagsskrivelse,
giva ej heller på något sätt vid handen, att en utredning av
partihandelsföretagens tidigare verksamhet och förvaltning ansetts påkallad.
I riksdagsskrivelsen framhålles fastmera uttryckligen, att vad i
tvenne motioner anförts »om den nuvarande organisationens åtgärder
i olika hänseenden, har riksdagen ansett icke vara av beskaffenhet att
i detta sammanhang påkalla riksdagens yttrande».

Det lärer ock, enligt min mening, vara uteslutet, att en undersökning
av aktiebolaget Vin- och spritcentralens verksamhet under föregående
år, skulle kunna lämna några resultat av avgörande betydelse
för bedömandet av frågan, om partihandelsrätt bör upplåtas åt bolaget
eller ej. Frågan om upplåtande av partihandelsrätt lärer väl fastmer
böra prövas ur synpunkten av om bolagets ställning och organisation
är sådan, att det kan väntas komma att framdeles på ett med hänsyn
till det allmännas intresse tillfredsställande sätt fylla sin uppgift som
partihandelsföretag. Jag vill med hänsyn härtill framhålla, att, enligt vad
jag inhämtat, inga avtal av aktiebolaget Vin- och spritcentralen under
tidigare år slutits, som skulle kunna i oförmånlig riktning påverka dess
möjlighet att på ett ur det allmännas synpunkt tillfredsställande sätt

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

handhava partihandeln med rusdrycker. Särskilt torde böra anmärkas,
att, enligt vad jag erfarit, inga för framtiden bindande avtal med utländska
leverantörer finnas. Av väsentlig betydelse för bedömandet av
frågan om partihandelsrätt bör upplåtas åt spritcentralen är givetvis bolagets
ställning i ekonomiskt avseende. På grund härav och med föranledande
av vissa erinringar lät jag under februari månad förra året genom
revisorerna i bolaget — av vilka ju två utses av Kungl. Maj:t — verkställa
en särskild utredning i sådant hänseende. Den av dem i anledning
härav avgivna berättelsen, som finnes fogad såsom bilaga till statsrådsprotokollet
angående föregående års partihandelsproposition, gav vid
handen, att ställningen kunde betecknas såsom god. Jag ansåg mig
med hänsyn härtill då kunna giva uttryck åt den uppfattningen, att ur
denna synpunkt hinder icke kunde anses möta mot att partihandelsrätt
upplätes åt aktiebolaget Vin- och spritcentralen. Under den tid, som
därefter förflutit, har icke något inträffat, som givit mig anledning att
ändra uppfattning i detta avseende, utan har utvecklingen fastmera bekräftat
densamma. Ett förslag till balansräkning för år 1922, av
vilket jag haft tillfälle taga del, ger vid handen, att bolagets såväl
soliditet som likviditet under nämnda år ytterligare förbättrats. Under
förra årets riksdagsdebatt framfördes önskemålet, att för belysande av
aktiebolaget Vin- och spritcentralens ekonomiska ställning vissa undersökningar
borde verkställas i fråga om dotterbolagen. Jag vill i anledning
härav först erinra om att i den av mig nyss omförmälda av bolagets
revisorer verkställda utredningen ingick även en undersökning av
realvärdet på dotterbolagens tillgångar och skulder. Mot denna undersökning
gjordes under debatten den invändningen, att någon uppskattning
av dotterbolagens — särskilt porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie
& C:o och aktiebolaget Nya Grand Hotell — ekonomiska bärighet icke
verkställts. Det kan emellertid icke för närvarande vara möjligt att
verkställa någon dylik uppskattning i fråga om porterbryggeriaktiebolaget
D. Carnegie & C:o. Dess förmåga att förränta i detsamma nedlagt kapital
är givetvis i väsentlig grad beroende av det beslut, som riksdagen kommer
att fatta rörande det så kallade starkölsförbudet. Det torde emellertid
här böra ihågkommas, att inköpet av detta företag skett just för att
förekomma, att den starkare portern och därmed det starkare ölet komme
i marknaden, innan utredningen i starkölsfrågan lett till beslut av statsmakterna.
Härigenom har vunnits, att staten vid införandet av ett
eventuellt starkölsförbud icke behöver stå inför nödvändigheten att möta
de betydande ersättningskrav, som utan tvivel skulle kommit att resas,
därest starka maltdrycker av svensk tillverkning kommit att utsläppas

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

i marknaden. Vad aktiebolaget Nya Grand Hotell beträffar, påverkas
givetvis dess driftresultat i oförmånlig riktning av den rådande ekonomiska
depressionen, som ock lärer försvåra en säker kalkyl av dess
ekonomiska bärighet. Den hittillsvarande utvecklingen lärer dock enligt
upplysningar, som jag inhämtat, lämna bestämda förhoppningar därom,
att bolaget skall komma att lämna skälig avkastning på det i detsamma
investerade kapitalet.

Jag övergår härefter till frågan om de till aktiebolaget Vin- och
spritcentralen anslutna dotterbolagens framtida ställning. Jag vill därvid
först erinra om, vad jag redan i det föregående uttalat, nämligen att
i det avtal, som därest de av mig föreslagna ändringarna i rusdrycksförsäljningsförordningen
bliva genomförda, skall upprättas vid partihandelsbolags
antagande, böra inflyta bestämmelser om att partihandelsbolag
ej må förvärva aktier i annat företag utan inhämtande av Kungl.
Maj:ts tillstånd och ej heller utan sådant tillstånd ikläda sig ekonomiska
förpliktelser för dotterbolag eller lämna dotterbolag försträckningar.

Såsom jag i det föregående omnämnt, hava tidigare fyra till aktiebolaget
Vin- och spritcentralen anslutna dotterbolag haft rätt till partihandel
med rusdrycker. Sedan aktiebolaget Tegnér och Wilcken och
aktiebolaget J. Cederlunds Eftr. numera likviderat, återstå av dessa fyra
bolag två, nämligen aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o samt Carlshamns
punschfabriksaktiebolag. Det förstnämnda, vilket så gott som uteslutande
driver handel med viner, torde i anslutning till synpunkter, som jag i
det föregående utvecklat, om partihandelsrätt framdeles upplåtes till spritcentralen,
jämväl böra erhålla sådan rätt. Vad Carlshamns punschfabriksaktiebolag''
beträffar, är, enligt vad jag inhämtat, dess införlivande med
aktiebolaget Vin- och spritcentralen för närvarande under övervägande.

En särskild grupp bilda de till aktiebolaget Vin- och spritcentralen
anslutna dotterbolag, som uteslutande bedriva agenturverksamhet. Då
större utländska vin- och spirituosafirmor torde vilja i Sverige företrädas
av särskilda representanter, lärer det såväl ur ekonomiska som
andra synpunkter vara fördelaktigast, att detta sker genom till partihandelsföretaget
anslutna dotterföretag.

Beträffande aktiebolaget Astra, Apotekarnas kemiska fabriker, vill
jag allenast framhålla, att bestämmandet av den tidpunkt, då detta företag
skall helt avskiljas från spritcentralen, numera är att betrakta
såsom en lämplighetsfråga, samt att värdet av bolagets tillgångar, enligt
vad jag inhämtat, med säkerhet överstiger det belopp, till vilket spritcentralens
engagement i företaget redan i 1921 års bokslut är upptaget.

32

4 § 3 mom.

4 § 5 inom.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Vad angår Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & C:o, anser
jag mig av skäl, som jag i det föregående angivit, ej för närvarande
böra göra något särskilt uttalande, då dess framtida ställning är i väsentlig
grad beroende på det beslut, innevarande års riksdag kommer
att fatta i fråga om det så kallade starkölsförbudet.

Vad aktiebolaget Nya Grand Hotell vidkommer, anser jag, i likhet
med vad jag föregående år uttalade, att en avveckling av detta
företag torde böra äga rum först efter sorgfällig prövning och allenast
under förutsättning, att densamma kan ske utan nämnvärd förlust.

För att ytterligare belysa innebörden av det avtal, som enligt
föreliggande förslag skall upprättas vid partihandelsbolags antagande,
torde såsom bilaga III till statsrådsprotokollet fogas ett utkast till sådant
avtal, så som detta i huvudsak skulle komma att lyda, därest partihandelsrätt
komme att upplåtas till spritcentralen. Under samma förutsättning
utarbetat utkast till instruktion för jourhavande direktör torde
såsom bilaga IV fogas till statsrådsprotokollet.

Jag övergår härefter till de särskilda detaljbestämmelserna. Då
de ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen och brännvinstillverkningsförordningen,
som jag nu förordar, i allt väsentligt sammanfalla
med de ändringar, som Kungl. Maj:t på min hemställan genom propositionen
nr 191 till 1922 års riksdag då föreslog riksdagen att antaga,
anser jag mig i fråga om de punkter, där inga eller endast mera formella
avvikelser föreligga, allenast böra hänvisa till det nämnda proposition bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet för finansärenden den 10 mars 1922.

Förordningen angående försäljning av rusdrycker.

4 § 3 mom. är likalydande med samma moment i förra årets förslag.

Jag finner mig i detta sammanhang böra anmäla en av kontrollstyrelsen
till mig överlämnad framställning från systembolag3föreningarnas
förtroendenämnd, avseende viss ändring i 4 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

Svstembolagsföreningarnas förtroendenämnds skrivelse är i huvudsak
av följande lydelse:

*1 4 § 5 mom. kungl. förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av
rusdrycker stadgas:

Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna paragraf, må ej
heller vara styrelseledamot eller delägare i bolag, varom i denna förordning sägs,

Kungl. Maj.ts proposition Nr 170. 33

flock att ecklesiastik ämbete- eller tjänsteman, kyrkobetjänt eller i allmän tjänst
anställd lärare må vara styrelseledamot i sådant bolag.

Med ''bolag, varom i denna förordnings sägs’, avses sådant för detaljhandel
med rusdrycker särskilt bildat bolag, varom linnes närmare stadgat i 17—19 §§ av
nämnda förordning.

Enligt ordalydelsen innebär det anförda lagrummet närmast blott, att den,
som ej äger undfå tillstånd till försäljning av rusdrycker enligt 4 g av förordningen,
han må ej heller, med i lagrummet angivna undantag, vara styrelseledamot eller
delägare i ''bolag av ovannämnda slag. Emellertid torde lagrummets stadgande fä
antagas äga även den innebörden, att bolag, som i sin styrelse eller bland sina delägare
råkar räkna någon, som saknar förutsättningarna för erhållande av tillstånd
till försäljning av rusdrycker enligt 4 §, av denna grund icke heller kan tilldelas
sådan rättighet till detaljhandel med rusdrycker, varom i 17 § sägs. Vidare torde
kunna ifrågasättas, huruvida icke bolag, som tilldelats sådan rättighet, blir inhabilt
för vidare utövande av dylik rättighet, ej blott för det fall, att någon person, som
redan tillhör bolagets styrelse eller dess delägare, under oktrojtiden förlorar förutsättningarna
för erhållande av försäljningstillstånd enligt 4 §, utan jämväl för det
fall, att personer, som sakna nämnda förutsättningar, exempelvis genom arv inträda
såsom ägare av aktier i bolaget. Därjämte torde lagrummet få anses lägga hinder
i vägen för s. k. juridiska personer att vara delägare i bolag a\ bär ifrågavarande
beskaffenhet.

Angivna konsekvenser av stadgandet i 4 ij f> mom. kunna särskilt för aktiebolag
med detaljhandelsrätt medföra avsevärda olägenheter, som med ökad styrka
framträda, ju större antal delägare bolaget räknar. När ett bolag ansöker om rättighet
till detaljhandel med rusdrycker, skall enligt 17 § 2 mom. denna ansökan vara
åtföljd av bland annat intyg om delägarnas behörighet att idka rörelsen, sålunda
även av bevis, att samtliga delägare i bolaget råda över sig och sitt gods. Systembolagsföreningarnas
förtroendenämnd bär sig bekant mer än ett fall, då sadana bevis
endast med största svårighet kunnat införskaffas av det skäl, att någon av bolagets
delägare utflyttat till okänd ort. Skulle i ett dylikt fall de stadgade intygen om
delägarnas behörighet att idka rörelsen icke kunna uppbringas vid tiden för ingivandet
eller prövningen av ett bolags ansökan om detaljhandelsrättighet, riskerar
bolaget att bliva förklarat inhabilt för erhållande av den sökta rättigheten. På
samma sätt kan den omständigheten, att en delägare i ett bolag under tiden närmast
före prövningen av bolagets rättighetsansökan förlorat förutsättningarna att undfå
tillstånd till försäljning enligt 4 §, diskvalificera bolaget såsom sådant. Dä ingen
rättslig möjlighet finnes att framtvinga försäljning av aktier, tillhörande en sålunda
diskvalificerad delägare i bolaget, kan, vid en strängt formell tillämpning av 4 §
5 mom., resultatet bliva, att stora samhällen, såsom t. ex. Stockholm eller Göteborg,
för ett helt år framåt gå förlustiga detaljhandel med rusdrycker, även om
förbud mot dylik handel inom dessa samhällen icke från något håll varit ens
ifrågasatt

Nu antydda olägenheter och risker torde kunna undanrödja^ genom en sådan
ändring av stadgandet i åberopade lagrum, att i fråga om detaljhandelsaktiebolag
kravet, att delägarna skola äga undfå tillstånd till försäljning enligt 4 §, begränsas
till ägarna av en viss majoritet, exempelvis fyra femtedelar, av bolagets aktier.

På anförda grunder tillåter sig systembolagsföreningarnas förtroendenämnd

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 135 häft. (Nr 170.) o

Kontroll styrelsen.

Departements chefen.

8 och 10 §§.

12 §.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

hemställa, att kungl. kontrollstyrelsen, i samband med möjligen kommande förslag
om andra ändringar i kungl. förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av
rusdrycker, ville hos Kungl. Maj:t göra framställning om att åt 4 § 5 mom. i
nämnda förordning måtte givas följande lydelse:

Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna paragraf, må ej
heller vara styrelseledamot i bolag, varom i denna förordning sägs, dock gälle, vad
sålunda stadgats, icke i fråga om ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt
eller i allmän tjänst anställd lärare.

Idkas sådan handel, som här avses, av aktiebolag, skola vid varje tid mer
än fyra femtedelar av bolagets aktier eller, om aktier med olika röstvärde finnas,
så många aktier, att röstetalet för dem vid varje tid överstiger fyra femtedelar av
röstetalet för bolagets samtliga aktier, ägas av personer, som äga undfå tillstånd
till försäljning enligt denna paragraf.

Ej må någon, som ej kan erhålla sådant tillstånd, vara delägare i handelsbolag,
varom i denna förordning sägs.»

Kontrollstyrelsen bär vid berörda framställnings överlämnande förklarat
sig icke hava något att erinra mot bifall till densamma.

Nu gällande villkor för styrelseledamotskap i detalihandelsbolag
skulle enligt förtroendenämndens förslag komma att bibehållas. Likaledes
skulle bestämmelserna om kvalifikation för delägarskap i detalj handelsbolag,
som är handelsbolag, bliva oförändrade. Däremot skulle omförmälda
villkor upphöra att gälla för eu mindre, med hänsyn till sitt inflytande
betydelselös del av aktieägarna i detalj handelsbolag, som är aktiebolag.
Jag finner mig under sådana förhållanden kunna förorda den föreslagna
ändringen med allenast vissa formella jämkningar, betingade av de av
mig tillstyrkta ändringarna i andra paragrafer.

Detta ändringsförslag är, liksom det beträffande 83 och 90 §§
framställda, oberoende av frågan om partihandeln med rusdrycker.

8 och 10 §§ äro likalydande med samma paragrafer i förra årets
förslag.

Enligt den lydelse, som 12 § 2 mom. hade i förra årets förslag,
var den tid, för vilken partihandelsbolag kunde antagas, bestämd till
minst fem högst tio år. Bevillningsutskottet hemställde emellertid om
sådan ändring av momentets lydelse, att tiden begränsades till högst
fem år. Ehuru vissa olägenheter torde kunna vara förenade med en så
snäv begränsning av den tid, för vilken partihandelsrätt kan upplåtas,
anser jag mig dock kunna tillstyrka den ifrågasatta ändringen.

För att giva ett tydligare uttryck åt Kungl. Maj:ts befogenhet att

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

för viss tid upplåta uteslutande rätt till partihandel åt ett eller flera
företag, har åt mom. 2 och 6 givits eu något annan lydelse än den, de
hade i förra årets förslag. Med hänsyn till den stora omfattningen av
den rörelse, som partihandelsbolag utövar, anser jag det därjämte lämpligt,
att ansökan skall vara ingiven minst ett år före den tidpunkt, då
försäljningen är avsedd att taga sin början. Inträder det fall, som
åsyftas i 2 momentets andra stycke, lärer Konungen dock böra kunna
föreskriva, att ansökan må kunna inlämnas kortare tid än ett år före
den tidpunkt, då försäljningen skall taga sin början.

Som en motsvarighet till de bestämmelser, som för närvarande
finnas intagna i 15 § 2 och 3 mom., anser jag, att i 12 § 2 inom. bör
inflyta bestämmelse för det fall, att partihandelsbolag varder försatt i
konkurs. 12 §, 1, 3, 4 och 5 mom. äro likalydande med samma moment
i förra årets förslag.

13 § innehåller de bestämmelser, som reglera rusdryckstillverkares §.

rätt att försälja sina produkter. I ett särskilt 3 mom. var i förslaget
till 1922 års riksdag stadgat vad som i detta avseende skulle
gälla i fråga om Öl tillverkare. Dylika särskilda bestämmelser angående
öltillverkares rätt anser jag mig med hänsyn till de förslag till ändrade
bestämmelser i fråga om försäljningen av maltdrycker (proposition
nr 131), som i annat sammanhang föreläggas innevarande års riksdag,
icke nu böra föreslå. Skulle emellertid sistnämnda förslag ej vinna riksdagens
bifall, bör till 13 § fogas ett tredje moment av följande lydelse:

»3. Öl, som icke utföres ur riket, må av tillverkare försäljas
allenast till partihandelsbolag eller till bolag, som äger rätt till detaljhandel
med rusdrycker.»

14, 15 och IG §§ äro likalydande med samma paragrafer i förra u, lö och 16
årets förslag.

På min hemställan erhöll i fjolårets förslag 19 § 2 mom. andra *9 § 2 mom
stycket (tredje stycket i årets förslag) sådan avfattning, att där om förmälda
pris- och inköpsnämnd skulle tillsättas av kontrollstyrelsen, som
jämväl skulle hava att fastställa instruktion för nämnden. Bevillningsutskottet
ansåg emellertid, att med hänsyn till de åligganden, som ledamöterna
i nämnden skulle hava sig anförtrodda, dessa borde tillsättas av
Konungen. Likaså borde enligt utskottets mening instruktion för nämnden
fastställas av Konungen. Då några praktiska olägenheter icke lärer vara att
befara av eu sådan anordning, anser jag mig nu böra tillstyrka densamma.

36

Kungl. Maj:is proposition Nr 170,

I överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört i fråga
om 13 § anser jag det ej böra föreslås, att i 19 § 2 mom. intagas
några bestämmelser, som hava avseende å försäljningen av öl. Skulle
emellertid av mig tidigare omnämnda förslag till ändrade bestämmelser

1 fråga om maltdrycksförsäljningen ej vinna riksdagens bifall, bör 19 §

2 mom. tredje stycket erhålla följande lydelse:

»För tillsyn och övervakande av bolags inköp av andra rusdrycker
än inom riket tillverkat Öl tillsätter Konungen en pris- och inköpsnämnd
av högst sju personer. Instruktion för nämnden fastställes
av Konungen.»

46 §. Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört, då fråga var om

13 §, anser jag, att, under förutsättning att törslaget till ny maltdryckslagstiftning
bifalles, 46 § bör upphöra att gälla. Skulle emellertid nämnda
förslag ej vinna riksdagens bifall, bör 46 §, såsom sistlidet år föreslogs,
erhålla följande lydelse:

»Bolag äger överenskomma med den, som tillverkar Öl, att hos
bolaget inköpt Öl jämväl må, med iakttagande av de av kontrollstyrelsen
lör sådant fall meddelade föreskrifter, av tillverkaren försändas direkt
till köpare.»

Skulle samma förslag av riksdagen bifallas men det till detta
statsrådsprotokoll fogade förslaget till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen
däremot avslås, bör paragrafen erhålla följande lydelse:

»Bolag äger överenskomma med den, som äger rätt till partihandel
med vin, att sådan från bolaget inköpt dryck jämväl må, med iakttagande
av de av kontrollstyrelsen för sådant fall meddelade föreskrifter,
av partihandlaren försändas direkt till köpare.»

so §■ 50 § är likalydande med samma paragraf i fjolårets förslag.

75 §■ Pen lydelse av 75 §, jag nu förordar, innebär i förhållande till

förra årets förslag allenast en formell ändring.

85 §■ 85 § är likalydande med samma paragraf i förra årets förslag.

S3 och 90 §§. '' I sammanhang med behandlingen av förslaget till de ändringar

i rusdrycksförsäljningsförordningen, som motsvarade dem, för vilka jag
nu redogjort, anmälde jag förra året eu framställning från generaltullstyrelsen
om vissa ändringar i 83 § 1 mom. och 90 § 2 mom. rus -

37

Kungl. Maj: ta proposition Nr 170.

drycks försälj ningsförordningen. Ändringen i 83 § 1 inom. avsäg införandet
av uttrycklig föreskriit om att i momentet omiörmäld återutförsel
av utan tillstånd införda rusdrycker skulle ske inom fyra
månader, efter det angivning enligt tullstadgan senast skolat äga rum.
Skedde ej återutförsel inom denna tid, skulle varan hemfalla till kronan.
Ändringen i 90 § 2 mom. avsåg införandet av bestämmelser, huru
förfaras skulle med köpesumma, som erlagts lör rusdrycker, vilka
försålts på grund av stadgandet i 83 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan.
Under hänvisning till vad jag förra året anlörde om de ifrågasatta
ändringarna, finner jag mig alltjämt böra förorda desamma, och
tillåter jag mig uttryckligen betona, att anledning torde förefinnas att
genomföra dessa ändringar, även om förslaget till partihandelns ordnande
ej skulle av riksdagen bifallas.

Likaledes oberoende av frågan om partihandeln med rusdrycker är
en ytterligare ändring i 90 § 2 mom., som jag nu finner mig böra förorda.
I sagda moment finnes stadgat, att detaljhandelsbolag och partihandlare
vid inlösen av rusdrycker, som förklarats förbrutna, skola erlägga
skäligt pris. Tillämpningen i praktiken av detta stadgande har
visat sig medföra betydande svårigheter, då de mest skiftande meningar
framförts rörande rätta innebörden av uttrycket »skäligt pris». Ur beslagarnas
synpunkt har det givetvis varit av intresse att erhålla så höga
pris som möjligt för beslagtagna rusdrycker. Under åberopande av före
den nuvarande rusdrycksförsäljningstörordningens ikraftträdande gällande
bestämmelser har man på sina håll till och med velat göra gällande, att
med skäligt pris rätteligen skulle avses detaljhandelsbolagens utminuteringspris,
i vilka ingå såväl nämnda bolags handelsvinst som jämväl omsättningsskatt.
Åven om så höga pris allenast i enstaka undantagsfall
erlagts, lärer dock redan detta exempel giva vid handen, att ett förtydligande
av förevarande stadgande är av behovet påkallat. Med hänsyn
till den synnerligen olikartade beskaffenheten av de rusdrycker, som
hembjudas till inlösen, lärer dock ej detaljbestämmelser böra inflyta i
rusdrycksförsäljningsförordningen. Jag finner mig fördenskull böra förorda
en sådan formulering, att bestämmandet av de grunder, efter vilka
det skäliga priset skall fastställas, uppdrages åt pris- och inköpsnämnden.
Pris- och inköpsnämnden lärer därvid böra utgå ifrån att som skäligt
pris i första hand skall betecknas det pris, till vilket varor av liknande
beskaffenhet kunna inom landet tillverkas eller från utlandet anskaffas.
I fråga om den varusort, högprocentig sprit, som torde vara den bland
de beslagtagna rusdryckerna allmännast förekommande varusorten, och
vilken enligt upplysningar, som jag inhämtat, på grund av bristande

Förord ningens ikraft trädande.

9 § 2 mom.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

renhetsgrad eller olämplig alkoholhalt i vanliga fall icke torde kunna
utan särskild rektifikation eller annan åtgärd försäljas, lärer pris- och
inköpsnämnden vid fastställandet av prissättningsgrunder kunna finna
viss ledning av inom landet gällande råbrännvinspris. Detsamma lärer
vara förhållandet ifråga om de övriga spritdrycker ävensom viner, i vilka
allenast själva alkoholen kan utnyttjas.

Den föreslagna organisationen av partihandeln med rusdrycker
synes lämpligen böra träda i kraft från och med ingången av nästkommande
år. I förordningen har därför införts bestämmelse om ikraftträdande
den 1 januari 1924. För att den nya ordningen i fråga om
partihandeln skall kunna vinna tillämpning redan från den 1 januari
1924, lärer därjämte böra föreskrivas dels att bestämmelserna i 12 §
angående ordningen för partihandelsbolags antagande skola tillämpas
redan under innevarande år, dels att ansökningar om rätt att från den
1 januari 1924 vara partihandelsbolag, skola, utan hinder av vad som
eljest finnes stadgat om tid för ingivande av ansökan, kunna göras före
september månads utgång innevarande år. Såsom konsekvens av den
nya ordningen för partihandelsbolags antagande lärer böra följa, att
den kontrollstyrelsen enligt 13 § rusdrycksförsäljningsförordningen i den
nuvarande lydelsen tillkommande befogenhet att meddela tillstånd till
partihandel med rusdrycker upphör redan under innevarande år.

Enligt 13 § i dess nuvarande lydelse äger partihandelsbolag, för
vilket partihandelsrätten återkallas på annan grund än missbruk av
försäljningsrättigheten, rätt till två års uppsägningstid. Vid den nya
partihandelsorganisationens genomförande lärer rubbning icke böra ske
i denna rätt. Stadgande härom synes böra intagas i övergångsbestämmelserna.

Förordningen angående tillverkning av brännvin.

I det till förra årets proposition fogade förslaget till ändringar
i brännvinstillverkningsförordningen tillstyrktes intagande i 9 § 2 mom.
av föreskrift om att för bestämmandet av priser å det brännvin,
som tillverkare enligt 13 § rusdrycksförsäljningsförordningen är skyldig
att sälja till där avsett partihandelsbolag, skulle tillsättas en
prisnämnd. Partihandelssakkunniga, som föreslagit tillsättandet av en
dylik nämnd, hade i fråga om nämndens verksamhet framhållit, att det
naturligtvis vore avsett, att prisnämnden skulle träda i funktion endast
för den händelse kontrahenterna icke kunde träffa frivillig överenskom -

39

Kungl. Maj.ts proposition Nr 170.

melse om prissättningen. Denna enligt min mening fullt riktiga uppfattning
torde dock lämpligen kunna komma till uttryck på ett något
annat sätt, än vad som skett i förra årets förslag till lydelse av 9 §
2 mom. Jag anser mig nu böra förorda en sådan formulering
av momentets lydelse, att nämndens trädande i funktion uttryckligen
göres beroende av framställning från vederbörande partibandelsbolag
eller tillverkare. Prisnämndens uppgift torde ej heller, såsom i förra årets
förslag förutsattes, böra inskränkas till att avse allenast själva prissättningen,
utan nämnden synes även lämpligen böra hava att taga befattning
med övriga leveransvillkor, vilka för respektive parter torde kunna
vara nära nog lika betydelsefulla som bestämmandet av priset. Nämnden
skulle enligt förra årets förslag bestå av nio ledamöter, av vilka
tre, däribland ordföranden, skulle utses av Kungl. Maj:t, tre av vederbörande
partihandelsbolag och tre av tillverkarna. Det lärer emellertid
vara att befara, att tillverkarna, som utgöras av skilda grupper med i
viss grad divergerande intressen, icke skulle anse sig väl tillgodosedda
med en gemensam representation i nämnden. Det torde också
kunna bliva förenat med vissa svårigheter att finna lämplig form för
utseende av tillverkarnas ledamöter i nämnden. Dessa svårigheter synas
emellertid undanröjas genom den av mig nu förordade anordningen,
som lämnar åt den enskilda tillverkaren eller den sammanslutning av
tillverkare, som påkallar nämndens ingripande, att utse representanter
i nämnden. Vid sådant förhållande lärer emellertid antalet ledamöter
i prisnämnden kunna något inskränkas. Såväl tillverkares
som partihandelsbolags berättigade intressen torde vara Fullt tillgodosedda,
om de vardera företrädas av två representanter. Kungl. Maj:t
lärer däremot enligt min mening böra utse tre ledamöter. Dessa lära
ock av praktiska skäl böra utses ej för visst tillfälle utan årligen.

Den lydelse av 9 § 1 mom., som jag förordar, torde såsom konsekvens
böra medföra en redaktionell ändring i 37 § 2 mom., innebärande
borttagande av de straffbestämmelser för underlåten anmälan
om destillering av brännvin, som nu finnas där intagna.

Då de av mig nu förordade ändringarna i brännvinstillverkningsförordningen
sammanhänga med de ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,
för vilka jag förut redogjort, lärer även denna förordning
böra träda i kraft den 1 januari 1924.

I fråga om det med de av mig nu förordade ändringarna i brännvinstillverkningsförordningen
sammanhörande förslaget till vissa ändringar

3? § 2 mom.

Förord ningens ikraft trädande.

40

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 170.

i näringsfrihetsförordningen, vilket förslag innebär, att rätten till rening
av brännvin skulle förbehållas partihandelsbolag, lärer hemställan om
förslag angående proposition till riksdagen senare i dag komma att
framläggas av chefen för handelsdepartementet.

Departe mentschefens hemställan.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till

1) förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917
(nr 340) angående försäljning av rusdrycker; och

2) förordning om ändrad lydelse av 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen
den 11 oktober 1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin,

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga
berörda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet :

Martin Philipson.

Kungl. Maj tis proposition Nr 170.

41

Bilaga I.

Ordning för Aktiebolaget Vin- k Spritcentralen,
antagen vid ordinarie stamma den It juni 1920 Registrering beviljad den 30 juli 1920.

§ 1.

Detta bolag, vars firma är »Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen», är giundat
på aktier med begränsad ansvarighet enligt bestämmelserna i 1910 års lag
om aktiebolag.

§ 2.

Bolagets verksamhet har till föremål att framställa, förädla eller på annat
sätt bereda sprit, brännvin och andra alkoholhaltiga drycker, att driva handel
med dylika varor samt att handhava därmed i sammanhang stående rörelse.

§ 3.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 8,000,000 kronor och högst 24,000,000
kronor.

§ 5.

Aktie skall lyda å ettusen (1,000) kronor. Aktiebreven skola ställas till
viss man Med varje aktiebrev skola följa vinstutdelningskuponger för tio år,
varje å ett års utdelning, jämte talong. Efter dessa kupongers inlösen utgivas
mot avlämnande av talongen behörigen kvitterad, nya kuponger till samma
antal; och förfares på samma sätt allt framgent.

§ 6.

Aktierna skola vara dels stamaktier, dels preferensaktier, vilka sistnämnda
skola kunna utgivas till ett belopp av högst 23,500,000 kronor.

Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till
årlig utdelning av bolagets vinst intill sju för hundra av aktiebeloppet, ävensom
rätt, att därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas,
av följande års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna
må äga rum. Därutöver skola prefensaktierna icke medföra rätt till
utdelning av vinsten.

Å stamaktierna må utdelas endast det belopp, som motsvarar genomsnittlig
aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken.

Återstående vinst skall, efter det avsättningar till reservfond och pensionsfond
blivit gjorda, i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen av preferensaktier
eller för sådant ändamål avsättes, inlevereras till kungl. statskontoret
för statsverkets räkning.

Då bolaget upplöses, skall innehavare av preferensaktie med förmånsrätt
framför stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, motsvaBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 135 höft. (Nr 170.) 6

42

Kungl. Maj.ts proposition Nr 170.

rande aktiens nominella värde jämte nyss angivna utdelning i den mån, densamma
ej guldits. Övriga tillgångar tillfalla stamaktiernas ägare.

Iakttagas skall att stamaktierna städse motsvara lägst en femtiondedel
(‘/so) av hela aktiekapitalet.

§ 7.

Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets
ökning, skola förutvarande aktieägare äga företrädesrätt, envar i förhållande
till antalet av honom innehavda aktier, till de nya aktierna, dock att, därest
dessa skola helt och hållet eller delvis utgöras av stamaktier, förutvarande stamaktieägare
ensamma skola äga på nyssnämnda sätt bestämd företrädesrätt till
de nya stamaktierna.

§ 8.

Utelöpande preferensaktier skall bolaget kunna inlösa, dock att aktiekapitalet
därigenom ej må nedsättas under minimikapitalet.

Vid dylik inlösen gälla följande bestämmelser:

Om av uppkommen årsvinst finnas till förfogande medel utöver vad som
enl. § 6 erfordras för avsättande till fonder och för utdelning, äger bolaget använda
sådant vinstöverskott till inlösen av preferensaktier.

Bolaget må för sådant ändamål ävenledes begagna på annat sätt anskaffade
penningmedel.

Det antal intill samtliga preferensaktier, som för varje gång skall inlösas,
bestämmes med enkel majoritet å bolagsstämma och bestämmes ordningen för
inlösen genom utlottning inför notarius publicus i Stockholm.

Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att en månad efter uppsägning,
verkställd i den ordning som i fråga om meddelanden till aktieägarna
är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande aktiens
nominella värde jämte ränta efter sju procent om året från det löpande räkenskapsårets
början samt dessutom möjligen ogulden utdelning för föregående år,
dock att, därest under tiden före den 1 januari 1923 beslut fattas om inlösen av
preferensaktier till antal, som för ett år överstiger en femtedel av det vid bolagets
bildande utsläppta preferensaktiekapitalet, skall för den del av det inlösta
aktiebeloppet, som överstiger en femtedel, lämnas lösen, som — förutom ränta
och ogulden utdelning efter förut angivna grunder — motsvarar 103 procent av
aktiens nominella belopp. Genom lottning inför notarius publicus bestämmas de
aktier, som skola inlösas efter sistnämnda grund.

Från den dag, då lösenbeloppet förfallit till betalning, upphör all ränteberäkning
därå.

Då aktie enligt vad ovan sagts blivit inlöst, skall aktiebrevet genom styrelsens
försorg förses med påskrift om inlösandet.

§ 9.

Av bolagets aktier må allenast så många aktier, att röstetalet för dem
utgör viss del, vid varje tid mindre än en femtedel av röstetalet för bolagets
samtliga aktier, genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare,
samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk
bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag, vars

43

Kuugl. Maj.ts proposition Nr

170.

aktiebrev ma ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag, i vars
bolagsordning ej intagits sådant förbehåll, som avses i 2^ av lagen den 30 mai
1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom e 1 ler gr uv
eller aktier i vissa bolag, dock att utan hinder av nu gjorda förbehåll aktier ma
förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening, som avses i 18 ^ av nyssnämnda
lag.

§ 10.

Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för dem.
Kungl. Maj:t utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande och
eu såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och
suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma. , , .

Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens medlemmar, deribland tva
av de av Kungl. Maj:t utsedda, finnas tillstädes. Om ett jämnt antal styrelseledamöter
äro tillstädes och lika röstetal står mot lika, äger ordföranden utslagsröst.

§ 11.

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller
suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan an
styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

§ 12.

För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses
årligen å ordinarie bolagsstämma två revisorer och två suppleanter för dem för
tiden, intill dess å nästa ordinarie bolagsstämma nytt val ägt rum.

Kungl. Maj:t äger att för samma tid utse två revisorer och tva suppleanter
för dem.

§ 13.

Bolagets räkenskaper skola för den 31 december varje år i fullständigt
bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande
år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen
avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning och balansräkning
för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till de utsedda
revisorer, vilka senast den 1 maj böra över granskningen avgiva skriftligt
utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes.

§ 14.

Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för honom,
av annan ledamot av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade genom
öppen omröstning sig emellan välja ordförande vid stämman.

§ 15.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång om årej; före

juni månads utgång. .

Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jamte
vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret
tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande hänsk
jutas, skola å stämman följande ärenden till behandling förekomma, nämligen:

1. Fastställande av balansräkning;

2. Fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen
omfattar;

3. Fråga om användning av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,
samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarna
lyftas;

4. Val av styrelseledamöter och suppleanter för dem; samt

5. Val av revisorer och revisorssuppleanter.

§ 16.

Å bolagsstämmor må aktieägare rösta för fulla antalet av envar ägda
aktier. Varje stamaktie medför femtio röster, varemot varje preferensaktie
allenast medför en röst.

§ 17.

Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna
skola ske medelst kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörelse angående
ordinarie bolagsstämma skall vara införd i tidningen senast fjorton dagar före
stämman och kungörelse angående extra stämma senast åtta dagar före
stämman.

§ 18.

Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

Kungl. Muj:ts proposition Nr 1''0.

45

Bilaga II.

Avtal.

Sedan aktiebolaget Stockholmssystemet, här nedan kallat säljaren, till
undertecknade bankdirektören M. Billing, doktorn Ivan Bratt, professorn Helge
Bäckström, kammarrättsrådet C. Carleson, direktören Allan Cederborg, riksgäldsfullmäktigen
greve G. Lagerbjelke, fabriksidkaren C. J. Lund, kanslisekreteraren
Alfred Peyron, bankdirektören 0. Rydbeck och advokaten John
Tjerneld, här nedan benämnda köparna, försålt samtliga stamaktierna, uppgående
till ett antal av 400, i aktiebolaget Vin- & spritcentralen, har i samband
därmed och i enlighet med nådigt brev i ämnet den 5 mars 1920 träffats följande
avtal att gälla dels mellan säljaren och köparna, dels mellan köparna och
svenska staten och dels mellan köparna inbördes.

§ 1.

Säljaren överlåter till envar av köparna 40 stycken av ifrågavarande
aktier med 1920 och efterföljande års kuponger till ett pris enligt parikurs av
ettusen (1,000: —) kronor för stycket jämte sju (7) procents ränta därå från och
med den 1 januari 1920 till dess likvid sker. Aktierna transporteras på köparna,
så snart detta avtal blivit av Kungl. Maj:t godkänt samt köpesumman blivit
erlagd.

§ 2.

1. Köparna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än statsverket
eller den Kungl. Maj:t på förslag av styrelsen för aktiebolaget Vin- &
spriteentralen godkänner såsom innehavare av aktierna.

2. Skulle aktier annorledes än genom överlåtelse, som i 1 mom. avses,
lagligen övergå från någon av köparna till person, som icke på sätt i nämnda
mom. sägs, godkännes såsom innehavare av desamma, är statsverket berättigat
att inlösa samma aktier med löpande och efterföljande års kuponger till parikurs
med tillägg av sju procents ränta från och med den 1 januari det år,
inlösen sker.

3. Innehavare av aktie, som överlåtits enligt bestämmelserna i denna paragraf,
är skyldig ikläda sig de förpliktelser detta avtal innehåller.

§ 3.

Köparna förbinda sig att, närhelst statsmakterna så påfordra, till statsverket
överlåta samtliga ifrågavarande aktier med löpande och efterföljande års
kuponger enligt parikurs med tillägg av sju procents ränta från och med den
1 januari det år, överlåtelsen sker, dock under förbehåll att statsverket åtager
sig att av preferensaktieägare i aktiebolaget Vin- & spritcentralen, vilka inom
tre månader efter dagen för överlåtelsen sådant påkalla, inlösa dem tillhöriga
preferensaktier med belopp, som innehavare av dylika aktier enligt 6 § i bolagsordningen
i händelse av aktiebolaget Vin- & spritcentralens upplösning äga ur
bolagets tillgångar utbekomma.

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

§ 4.

Köparna förbinda sig att till säkerhet för fullgörandet av vad i 2 och 3 §§
här ovan blivit stadgat deponera ifrågavarande aktier i Sveriges riksbank under
förbud för banken att annat än med Kungl. Maj:ts medgivande och på villkor,
som Kungl. Maj:t må bestämma, utlämna aktierna; dock att köpare, som för
likviderande av sina aktier behöver i annan bank eller hos statsinstitution belåna
desamma, skall äga att i stället för aktierna till riksbanken överlämna en
av långivaren utgiven förbindelse av innehåll, att de belånade aktierna icke
komma att av långivaren utlämnas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

§ 5.

Vid bolagsstämma skall talan för samtliga stamaktierna föras av en enda
av köparna därtill utsedd person. Kunna köparna icke enas om valet av sådan
person, eller vägrar någon av dem att deltaga i valet, anses den vald, om vilken
de flesta förena sig. Vid lika röstetal avgör lotten.

§ 6.

För giltigheten av detta avtal fordras, att detsamma godkännes av Kungl.

Maj: t.

§ 7.

Av detta avtal erhåller säljaren ett och köparna gemensamt ett exemplar,
varjämte särskilda exemplar därav överlämnas till chefen för finansdepartementet,
kontrollstyrelsen, statskontoret och fullmäktige i Sveriges riksbank.

Stockholm den 1 september 1920.

För aktiebolaget Stockholmssystemet:

F. Bergenholtz.

M. Billing. Ivan Bratt.

Conrad Carleson. Allan Cederborg.

C. .T. Lund. Alfred Peyron.

John Tjerneld.

G. Wahl.

Helge Bäckström.
G. Lagerbjelke.

O. Rydbeck.

Hrr generalkrigskommissarien F. Bergenholtz’, direktören G. Wahls, bankdirektören
M. Billings, doktorn Ivan Bratts, professorn Helge Bäckströms, kammarrättsrådet
C. Carlesons, direktören Allan Cederborgs, riksgäldsfullmäktigen
greve G. Lagerbjelkes, fabriksidkaren C. J. Lunds, kanslisekreteraren Alfred
Peyrons, bankdirektören O. Rydbecks och advokaten John Tjernelds egenhändiga
namnteckningar bevittna:

C. Norlin. S. Nedahl.

Ovanstående avtal godkännes.

Stockholm den 19 oktober 1920.

Å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar:

Rickard Sandler.

Statsrådet R. Sandlers egenhändiga namnteckning bevittnas:

Karl Skogman. B. von Essen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

47

Bilaga 111.

Utkast

till

avtal angående upplåtande åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen av rätt att

idka partihandel med rusdrycker.

Med föranledande av 12 § i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den
1923, upplåter Kungl. Maj:t å svenska statens vägnar härmed fölen
tid av fem år från och med den 1 januari 1924 till och med den 31 december
1928 åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen (här nedan kallat Spritcentralen)
rätt att inom riket bedriva partihandel med rusdrycker med de rättigheter och
skyldigheter, som enligt nämnda förordning och eljest enligt gällande författningar
tillkomma partihandelsbolag, som i ovannämnda lagrum avses, samt på
följande villkor i övrigt.

§ 1.

Kungl. Maj:t upplåter icke för tid, under vilken detta avtal är gällande,
sådan rätt till partihandel med rusdrycker, som ovan sagts, åt annat bolag än
sådant, i vilket Spritcentralen har övervägande inflytande.

Spritcentralen avstår från och med den 1 januari 1924 från det bolaget
av kontrollstyrelsen meddelade tillstånd till partihandel.

§ 2.

Det åligger Spritcentralen

att under den tid, avtalet gäller, bedriva sådan handel, som partihandelsbolag
skall handhava,

att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla
områden av sin verksamhet anordna driften på det mest rationella och effektiva

sätt,

att bedriva inköp, tillverkning och beredning av rusdrycker på sådant
sätt, att berättigade handelsintressen från leverantörer tillgodoses, att garanti
vinnes för en fullt ärlig varubeteckning, och att behörig hänsyn tages till den
konsumerande allmänhetens smak och vanor,

samt att vid sin försäljning av rusdrycker tillämpa sådana prissättningsgrunder,
att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av
varorna, på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst av rörelsen.

§ 3.

För kontroll och tillsyn över Spritcentralens rörelse och förvaltning ävensom
rörelsen i och förvaltningen av bolag, vilka i förhållande till Spritcentralen
äro att anse såsom dotterbolag, äger Kungl. Maj:t utse en för ändamålet lämplig
person att vara jourhavande direktör hos Spritcentralen. Jourhavande direktören
skall vara närvarande vid alla sammanträden med styrelsen för Sprit -

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170

centralen och äger rätt att, när* han så finner erforderligt, deltaga i styrelsesammanträde
hos dotterbolag. Då jourhavande direktören är närvarande vid
styrelsesammanträde, äger han deltaga i överläggningarna med rätt att, där
hans mening avviker från styrelsens beslut, få densamma antecknad till protokollet.
Finner jourhavande direktören sig höra påkalla sammanträde med styrelsen
i visst bolag, skall styrelsens ordförande vara skyldig utlysa sådant
sammanträde. Jourhavande direktören äger att för fullgörande av
sitt uppdrag, när helst han så önskar, taga del av bolagens samtliga handlingar
och räkenskaper samt inspektera deras förråd och tillhörigheter. Närmare
bestämmelser om jourhavande direktörens åligganden meddelas i en för
honom av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion. Avlöning till jourhavande direktören
fastställes av Kungl. Maj:t och gäldas av Spritcentralen.

§ 4.

För åvägabringande av planmässigt samarbete mellan Spritcentralen och
dess dotterbolag skall finnas ett direktörsråd. Rådet skall dels söka åstadkomma
nödig enhetlighet rörande inköp, prissättning, benämning och saluförande
av viktigare varuslag, dels ock avhandla frågor rörande tjänstemäns
och arbetarepersonals avlöningar och arbetsvillkor samt i övrigt alla spörsmål
av större betydelse för bolagens handhavande av sin verksamhet. Verkställande
direktör må icke vidtaga åtgärd i strid mot av rådet gjort uttalande, med rätt
dock för honom att hänskjuta frågan till styrelsens avgörande.

Ledamöter av rådet skola vara verkställande direktören och vice verkställande
direktören i Spritcentralen ävensom verkställande direktörerna i dotterbolag
med partihandelsrätt samt cheferna för mera självständiga avdelningar
inom Spritcentralen. Därjämte utser Spritcentralens styrelse tre ledamöter
av rådet, av vilka en skall vara rådets ordförande och eu dess vice ordförande.
Av dessa tre ledamöter skall minst en utses bland de av Kungl. Maj:t
tillsatta ledamöterna av Spritcentralens styrelse.

Jourhavande direktören är självskriven ledamot av rådet. Skulle han
finna något av rådet gjort uttalande ej överensstämma med de intressen, vilka
det tillkommer honom att bevaka, skall sådan fråga hänskjutas till avgörande
av vederbörande bolags styrelse.

§ 5.

Spritcentralen skall till de av Kungl. Maj:t utsedda revisorernas disposition
ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande av
sifferrevision och övrig kontroll, som de pröva nödig.

§ 6.

Spritcentralen må ej efter denna dag utan Kungl. Maj:ts tillstånd förvärva
aktier eller andelar i annat bolag eller ekonomisk förening.

§ 7.

Beträffande Spritcentralens rätt till avskrivningar och avsättningar till
fonder skall gälla,

att årligen må avskrivas å byggnader högst fem procent och å inventarier
högst femton procent, samt att för ytterligare avskrivningar fordras Kungl.
Maj:ts särskilda medgivande,

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

att till reservfond årligen må avsättas högst tjugu procent av årsvinsten,
och att, när reservfonden uppgår till femtio procent av aktiekapitalet, vidare
avsättning till denna fond ej må äga rum utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande,

att till pensionsfond årligen må avsättas belopp, som prövas skäligt, dock
högst fem procent av årsvinsten, och att, när pensionsfonden uppgår till tio procent
av aktiekapitalet, vidare avsättning till denna fond ej må äga rum utan
Kungl. Maj:ts särskilda medgivande,

samt att i övrigt avsättning till fonder ej må äga rum.

§ 8.

Spritcentralen må ej efter denna dag utan Kungl. Maj:ts tillstånd ikläda
sig ekonomiska förpliktelser för dotterbolag eller lämna dotterbolag försträckning.

§ 9.

Spritcentralen må efter denna dag, så länge dotterbolag är anslutet till
Spritcentralen, icke vidtaga eller biträda åtgärd, varigenom Spritcentralens inflytande
över bolagets rörelse och verksamhet förminskas.

§ 10.

Spritcentralen förbinder sig att tillse:

att gällande bestämmelser om rätt till vinstutdelning från dotterbolag och
tillgångarnas fördelning vid eventuell upplösning av dotterbolag icke i för
Spritcentralen ogynnsam riktning förändras,

att av dotterbolag ej verkställas avskrivningar eller avsättningar till fonder
i vidare mån än enligt de bestämmelser, som enligt § 7 gälla för Spritcentralen,

att dotterbolag icke utan särskilt medgivande från Spritcentralen ikläder
sig förpliktelser, som kunna medföra avsevärda utgifter, eller verkställer mera
betydande kapitalplaceringar,

att en av ledamöterna i varje dotterbolags styrelse utses bland de av
Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna i Spritcentralens styrelse,

att beträffande dotterbolag, för vilket enligt bolagsordningen skall utses
mer än en revisor, en av de utav Kungl. Maj:t tillsatta revisorerna hos Spritcentralen
jämväl utses till revisor hos dotterbolaget,

samt att jourhavande direktören beredes tillfälle att fullgöra de skyldigheter,
som enligt § 3 och av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion åligga honom
för kontroll och tillsyn över dotterbolags rörelse och förvaltning.

§ 11.

Spritcentralen förbinder sig att, så snart sådant av Kungl. Maj:t påfordras
och utan avsevärdare förlust för Spritcentralen kan ske, avveckla sitt
förhållande till dotterbolagen Aktiebolaget Nya Grand Hotell och PorterbrygBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 135 käft. (Nr 170.) 7

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

geri Aktiebolaget D. Camegie & Co., antingen genom försäljning av Spritcentralens
innehav av aktier i dessa bolag eller på annat sätt, som kan finnas
lämpligt.

§ 12.

Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen av
detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt gällande lag om skiljemän. Skiljemännen
skola vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att vardera parten
utser en och överståthållarämbetet den tredje.

Stockholm den 1923.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

51

Bilaga IV.

Utkast

till

instruktion för den av Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören i
aktiebolaget Vin- och Spritceutralen.

§ 1.

Den i enlighet med avtal den 1923 mellan Kungl. Maj:t å

svenska statens vägnar och aktiebolaget Vin- och Spritcentralen (här nedan
kallat Spritcentralen) av Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören i
nämnda bolag skall, med särskilt aktgivande på att statens och det allmännas
intressen varda av bolaget och dess dotterbolag behörigen tillvaratagna, göra
sig noga underrättad om bolagets och dess dotterbolags förhållanden samt med
uppmärksamhet följa bolagens verksamhet och därvid i synnerhet övervaka, att
bolagen i allo ställa sig till efterrättelse ej mindre de vid varje tid gällande
bestämmelser å rusdryckslagstiftningens område än även föreskrifterna i den
för vederbörande bolag gällande ordningen samt i de mellan Kungl. Maj:t och
Spritcentralen ävensom annat bolag med partihandelsrätt träffade avtalen.
Särskilt åligger det honom därvid:

att närvara ej mindre vid alla sammanträden med styrelserna i Spritcentralen
och dotterbolag med partihandelsrätt än även vid bolagsstämmor, såväl
ordinarie som extra, med dessa bolag,

att, när omständighet därtill kan föranleda, övervara sammanträde med
styrelse i annat dotterbolag till Spritcentralen,

att närvara vid sammanträde med det i § 4 av ovannämnda avtal mellan
Kungl. Maj:t och Spritcentralen omnämnda direktörsrådet,

att i regel vara tillstädes å Spritcentralens huvudkontor under den dagliga
kontorstiden,

att granska uppgörandet av kalkylerna rörande vederbörande bolags fabrikat
samt varornas försäljningspris,

att vaka över att vid bokslutens uppgörande bolagens tillgångar upptagas
till skäliga värden,

att i god tid före varje bolagsstämma, såväl ordinarie som extra, med
Spritcentralen hos chefen för finansdepartementet göra anmälan om stämman,
samt att årligen, så snart ske kan, till chefen för finansdepartementet ingiva
de av styrelserna för Spritcentralen samt dess dotterbolag avgivna förvaltningsberättelser
ävensom vinst- och förlusträkningar för samma bolag.

§ 2.

Finner jourhavande direktören under utövande av sin befattning någon
vidtagen eller tillämnad åtgärd sådant föranleda, bör han hos ordföranden i
vederbörande bolags styrelse påkalla utlysande av sammanträde med styrelsen.

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

§ 3.

Därest jourhavande direktören anser sig icke kunna biträda beslut, som
vid styrelsesammanträde i något av bolagen fattats, bör han låta till protokollet
anteckna sin avvikande mening.

§ 4.

Finner jourhavande direktören något av vederbörande bolag eller dess
styrelse fattat beslut stridande mot gällande bestämmelser å rusdryckslagstiftningens
område eller mot föreskrifterna i den för bolaget gällande ordningen
eller mot de mellan Kungl. Maj:t och bolag med partihandelsrätt träffade avtal,
eller anser han eljest i vederbörande bolags förvaltning något hava förekommit,
som kan påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, har han att ofördröjligen
därom göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.

§ 5.

Kungl. Maj :t utser särskild ställföreträdare för jourhavande direktören
att vid semesterledighet eller tillfälligt förfall uppehålla tjänsten.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1923.