Kungl. Maj.ts proposition N> 160.

I

Nr 160.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående skogsvårdsstyrelser; given Stockholms slott den 10
mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den
10 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena BranTING, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

Då jag den 27 oktober 1922 anmälde inom departementet utarbetade
förslag till skogsvård slag, lag angående vård av kommunskogar,
sockenallmänningsskogar samt vissa stiftelsers, föreningars och sällskaps
skogar ävensom låg angående skyddsskogar, angav jag min avsikt att
senare förelägga Kungl. Maj:t förslag till förordning angående skogsBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 126 käft. (Nr 160.) 1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

vårdsstyrelser. Jag anhåller nu att få göra detta, sedan Kungl. Maj:t
förut i dag förordnat om avlåtande av propositioner till riksdagen angående
omförmälda tre lagförslag.

Aven det nu anmälda förslaget är utarbetat på grundval av den
i de förutberörda ärendena omförmälda skogslag-stiftning-skommitténs
betänkande.

Då vid genomförandet av 1903 års skogslagstiftning skogsvårdsstyrelserna
infördes såsom de organ, åt vilka den närmaste uppsikten
över att skogsägaren iakttoge sina i lagen angivna skyldigheter
skulle vara anförtrodd, hade det i motiveringen för dessa organ yttrats
följande:

Någon befogenhet att direkt ingripa gentemot skogsägaren skulle dessa
styrelser icke äga, utan detta borde tillkomma Konungens befallningshavande på
anmälan av styrelserna. Uppdraget att på nämnda sätt hava tillsyn och kontroll
över skötseln av de enskilda skogarna skulle icke vara skogsvårdsstyrelsernas och
deras biträdens enda eller ens betydelsefullaste uppgift. Fastmera skulle dessa
styrelser söka främja och understödja den enskilda skogshushållningen på alla sätt,
som kunde anses lämpliga. I sådant avseende kunde exempelvis anföras sådana
åtgärder som att^ utbreda kunskap angående rationell skogsvård, att bevilja bidrag,
med eller utan aterbetalningsskyldighet, för avdikning av skogsmark, hyggesrensning,
skogsodling, bildande eller utvidgning av härads- eller sockenallmänning, att
anställa tjänstemän och betjänte med uppgift att lämna enskilde jordägare bistånd
och råd vid skogsskötsel^ att tillhandahålla skogsfrö och plantor m. m. Då skogsvårdsstyrelsen
alltså skulle bliva det egentliga organet för det kommunala arbetet
i skogshushållningens intresse, borde den ock omhänderhava och förvalta alla medel,
som ansloges för detta ändamål. Den allmänna författningen angående deras verksamhet
borde reglera blott huvuddragen av densamma, detaljerade föreskrifter däremot
lämnas i särskilda reglementen, utfärdade av Kungl. Maj:t efter förslag av
vederbörande styrelse och sedan landsting och hushållningssällskap blivit hörda.
På sådant sätt skulle behörig hänsyn kunna tagas till de stora skiljaktigheter, som
förekomme mellan de olika orternas skogsförhallanden. Genom dessa reglementen
kunde jämväl bemyndigande lämnas skogsvårdsstyrelse att utse personer inom de
olika socknarna i länet att biträda styrelsen vid tillsynen över den enskilda skogsskötseln.

Kommittén har i sitt betänkande funnit den grund, varpå skogsvårdsstyrelserna
sålunda byggdes, och de riktlinjer, som uppdrogos för
deras verksamhet, vara av det värde, att institutionen borde bibehållas
i dess nuvarande gestaltning. Det har icke heller från något håll
ifiågasatts, att skogsvardsstyrelserna skulle upphävas eller ersättas med
andra myndigheter på det område, där de hittills varit verksamma.
Särskilt i tvenne viktiga hänseenden har det emellertid påyrkats änd -

3

Kungl. Maj.ts proposition Nr 160.

ringar i do nuvarande förhållandena. Dels har det med hänsyn till de
ökade uppgifter, som med nya lagbestämmelser skulle tillkomma skogsvårdsstyrelserna,
ansetts nödvändigt att förläna dessa större fackkunskap.
Dels ock har det, på grund av framkomna klagomål över bristande
enhetlighet i lagtillämpningen inom olika skogsvårdsstyrelseområden och
då dylika brister skulle medföra än större olägenheter med en skärpt
lagstiftning, påkallats införandet av en centralmyndighet med större
eller mindre befogenheter över skogsvårdsstyrelserna.

Vad den förstnämnda frågan beträffar eller förstärkande av skogsvårdsstyrelsernas
fackmässiga kompetens, har kommittén icke föreslagit
någon ändring i fråga om själva styrelserna, utan bibehållit den hittillsvarande
bestämmelsen, att de skola bestå av tre med skogsförhållandena
i orten förtrogne män, utsedda en såsom ordförande av Kungl. Maj:t,
en av landstinget och en av hushållningssällskapets förvaltningsutskott.
Den förstärkning i fackkunskap, som kunde varda erforderlig, har kommittén
avsett böra komma styrelserna till del genom ökning i antalet
hos dem anställda fackutbildade tjänstemän.

Av skogsvårdsstyrelserna utsedda delegerade, vilka haft i uppdrag
att avfatta förslag till yttrande över kommitténs betänkande, har liksom
beträffande skogsvårdslagen utarbetats ett nytt förslag till lag angående
skogsvårdsstyrelser. Åven i detta har den hittillsvarande bestämmelsen
om styrelsernas sammansättning bibehållits.

Domänstyrelsen har däremot ansett kravet på mera sakkunskap
hos skogsvårdsstyrelserna bäst kunna ernås på det sätt, att styrelserna
erhölle ytterligare tvenne medlemmar, av vilka en med skoglig bildning
utsåges av Kungl. Maj:t och den andre, vilken skulle hava avlagt fullständig
avgångsexamen från skogsinstitutets högre kurs eller skogshögskolans
jägmästarekurs, utsåges av de övriga fyra ledamöterna i
styrelsen och tillika skulle vara länsjägmästare.

Åven i andra yttranden över kommittéförslaget hava framkommit
j^rkanden på ökad sakkunskap inom skogsvårdsstyrelserna själva.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har sålunda anfört, att om skogsvårdsstyrelsen
skulle kunna anförtros de uppgifter, som vore i fråga,
dess sammansättning borde, utan att grunderna för densamma rubbades,
ombildas, så att den skogliga sakkunskapen alltid finge någon företrädare
i styrelsen, t. ex. genom en av Kungl. Maj:t tillsatt, forstligt
bildad ledamot, som tillika kunde vara sekreterare, eller genom vissa
normerande bestämmelser rörande de valda ledamöterna, varjämte styrelsen
borde utökas med ytterligare två ledamöter.

Skogsvårds styrehemas sakkunskap.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har, förutom den utvidgade
maktbefogenhet, som borde tillkomma skogsvårdsstyrelserna,
såsom ytterligare ett skäl för ökad sakkunskap inom desamma framhållit
den stora vikten utav, att ett förtroendefullt förhållande städse
vore radande mellan skogsvårdsstyrelserna och skogsägarna. Vid eventuellt
uppkommande meningsskiljaktigheter mellan dessa sistnämnda
och skogsvårdsstyrelsens tjänstemän borde det nämligen bereda skogsägarna
en trygghetskänsla, att deras sak kunde i själva styrelsen vinna
en sakkunnig prövning. Antalet ledamöter i skogsvårdsstyrelsen borde
därför ökas med en forstligt kunnig eller på det förstuga området särskilt
erfaren person, vilken kunde utses av länsstyrelsen. Härigenom
skulle ock erhållas en ytterligare representant i skogsvårdsstyrelsen för
det statliga intresset.

Departe- ^ Att någon rubbning av grundlinjerna för den hittillsvarande skogsmentschefen.
vårdsstyrelseorganisationen icke bör ske, torde vara givet och har redan
vid anmälandet av förslaget till skogsvårdslag av mig framhållits.

Vad angår frågan om skogsvårdsstyrelsernas sammansättning och
deras ledamöters kvalifikationer, är att märka, att enligt kommitténs
förslag skogsvårdsstyrelserna skulle få befattning icke allenast med de
hittills under deras tillsyn stående skogarna, utan även skyddsskogar
och de skogar, som inordnats uti lagen angående vård av kommunskogar
m. fl. Det synes hava varit framför allt med hänsyn till dessa
ökade uppgifter som betänkligheter framkommit rörande skogsvårdsstyrelsernas
kompetens. Då i de nu till riksdagen avgivna förslagen
skyddsskogarna icke inlagts under skogsvårdsstyrelsernas tillsyn, utan
bibehållits under skogsstaten, torde därmed de yppade betänkligheterna
i väsentlig grad hava neutraliserats. I fråga om de under kommunskogslagen
hörande skogarna hava anmärkningarna i främsta rummet
gällt, att skogsvårdsstyrelserna icke skulle förmå bedöma hushållningsp
lan er och därtill hörande förhållanden. Såsom jag vid framläggandet
för Kungl. Maj:t av förslaget till lag angående vård av kommunskogar
m. fl. anförde, synas mig emellertid skogsvårdsstyrelserna besitta tillräcklig
kompetens för det ifrågavarande åliggandet. Den närmaste
granskningen av uppgjorda planförslag tillkommer skogsvårdsstyrelsens
fackutbildade tjänsteman, och styrelsens egna ledamöter äro för sin
uPPgift intresserade män, som genom flera liknande frågors behandling''
förvärvat en icke ringa erfarenhet om även rent skogstekniska spörsmål.
Härtill kommer ytterligare den säkerhet för en sakkunnig prövning,
som i den föreslagna lagen beretts skogsägarna genom rätt att

Kungl. Maj:ts proposition Nr .160. 5

hos domänstyrelsen överklaga skogsvårdsstyrelsens beslut angående
fastställelse eller ändring av hushållningsplan.

Beträffande vidare den föreslagna anordningen att skogsvårdsstyrelsernas
fackutbildade tjänstemän, de s. k. länsjägmästarna, i stället
skulle vara ledamöter av styrelserna, synes mig därmed intet vara att
vinna ur ren fackkunskapssynpunkt. Däremot torde åtskilliga olägenheter
bliva förenade med en dylik anordning, bland annat då det gällde
frågor om länsjägmästarens anställningsvillkor, pensionering in. m., därvid
han bleve jävig att deltaga i besluten. Då det av domänstyrelsen
framhållits såsom ett rättmätigt krav från skogsägarnas sida, att en
skogsvårdsstyrelse besutte erforderlig kompetens för att självständigt
bedöma skogliga frågor, kan det erinras, att såväl landsting som hushållningssällskap
till stor del bestå utav skogsägare. Dessa äro sålunda
även med den nuvarande sammansättningen av styrelserna i tillfälle att
utse ledamöter ur sakkunniga kretsar, om de så önska. Då så ej ägt
rum i större utsträckning än som skett, synes detta visa, att behov i
sådan riktning icke funnits föreligga.

Med hänsyn till det auförda har jag icke funnit anledning föreslå
någon ändring uti skogsvårdsstyrelsernas sammansättning.

övergår man härefter till frågan om någon centralmyndighet över
skogsvårdsstyrelserna, må erinras, hurusom av den norrländska skogsvårdskommittén
föreslogs inrättandet av ett skogskonto!- inom jordbruksdepartementet
för det högsta överinseendet över de enskilda skogslagarnas
tillämpning. Direkt avsåg detta visserligen endast de inom
Väster- och Norrbottens län gällande lagarna angående enskildas skogar,
skyddsskogar samt socken allmänningar och besparingsskogar inom
Kopparbergs och Gävleborgs län, men det framhölls därjämte, att om
sådana ändringar komrne att vidtagas i lagstiftningen om de skogar,
som stode under skogsvårdsstyrelsernas inseende, att en mera ingående
kontroll från statens sida bleve en nödvändig följd därav, det föreslagna
skogskontoret helt visst vore den myndighet, åt vilken ett dylikt
uppdrag lämpligen kunde anförtros.

Av en utav ledamöterna i nyssberörda kommitté yttrades sedermera
rörande spörsmålet om ett centralt organ följande:

»Medan man ännu hade anledning antaga, att den föreslagna departementalreformen
skulle bliva verklighet, syntes det mig, att detta centralorgan borde
givas formen utav en i jordbruksdepartementet inrättad särskild byrå. Sedan det
nu torde få anses avgjort, att reformen uti föreslagen omfattning ej för det närvarande
blir genomförd, håller jag före, att det i domänstyrelsen bör inrättas en

Centralmyndighet.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

särskild byrå, som har till uteslutande uppgift att behandla alla ärenden, som röra
den enskilda skogshushållningen. Ett för hela landets ekonomiska liv så viktigt
intresse som denna hushållning bör ej längre sakna sin egen målsman uti den
centrala förvaltningen.

r^en./c^e minst betydelsefulla vinningen utav eu sådan anordning borde
bliva j en närmare beröring med och därigenom ett intimare samarbete mellan å
ena sidan denne företrädare för statens intresse av en god hushållning med de
enskildas skogar och å andra sidan ägarne av dessa skogar. Endast genom ett
sadant samarbete torde man kunna erhålla den allsidiga belysning av alla uppkommande
frågor rörande lagstiftning och lagtillämpning, utan vilken en lycklig
‘ösning av densamma knappast är att förvänta och i alla händelser oftare blir ett
tillfällighetens verk än resultatet av verklig kunskap om förhållandena. Av en
statens tjänsteman, som betungas av mångahanda uppdrag för statens egen skogsförvaltning,
samtidigt som han skulle handhava alla frågor rörande den enskilda
skogshushållningen, vore det ej rimligt att begära ett sådant uppgående i den
senare uppgiften, som dess vikt krävde. En även på detta plan konsekvent genomförd
uppdelning av statsförvaltningens arbete är sålunda en förutsättning för ett
gott arbetsresultat.»

1 annan riktning’ än de anförda förslagen om en sammankoppling
av högre myndigheter för statsskogarna och de enskilda skogarna gingo
uttalanden, som framkommo vid av skogslagstiftningskommittén hållna
diskussionsmöten i orterna. Dessa uttalanden avsågo inrättandet av en
särskild överstyrelse över skogsvårdsstyrelserna eller av något slags
förtroenderåd, inneslutande övervägande skoglig men även juridisk sakkunskap
och vars beslut vore att betrakta såsom en »skogsjustitieombudsmans».

För egen del har skogslagstiftningskommittén yttrat följande:

»För kommittén står det klart, att skogsvårdsstyrelsernas styrka och den
framgång de haft i sin verksamhet äro en följd av deras självständighet, icke blott
gentemot lagen, därigenom att denna endast angiver huvudreglerna men icke »döda
bokstavsföreskrifter», med vilkas tillämpande alla krav skulle vara fyllda, utan även
i förhållande till andra, sido- eller överordnade, organ. Någon rubbning i denna
deras ställning har därför synts kommittén icke kunna ifrågasättas. Ett överordnat
organ lärer icke, såvida det icke skulle bliva utan någon praktisk betydelse, kunna
tänkas utan att detsamma över skogsvårdsstyrelserna erhölle en myndighet och
bestämmanderätt, som måste inskränka deras självständighet på ett för resultatet
av deras verksamhet menligt sätt. Det kunde vara att befara, att genom övermyndigheten
i flera avseenden genomdreves en schablonmässighet, som stode föga väl
tillsammans med de olikheter, som förefinnas inom de olika styrelseområdena, och
en icke mindre beklaglig påföljd kunde bliva, att skogsvårdsstyrelsernas hittillsvarande
levande intresse för sina uppgifter genom den förändrade ställningen bleve
dämpat och styrelserna mer eller mindre inskränkte sig till ett så minimalt fullgörande
av sina åligganden som möjligt. Vad nu sagts gäller det egentliga skogsvårdsavgift.
Beträffande statistiska förhållanden, bokföring, organisation, därmed
sammanhängande bestämmelser och dylikt bör däremot en fullständigare överens -

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

stämmelse mellan skogsvårdsstyrelserna givetvis kanna åvägabringas. För detta
torde emellertid en fullständig övermyndighet icke erfordras, ehuruväl å andra sidan
icke heller, såsom av vad ovan anförts torde framgå, en frivillig överenskommelse
mellan skogsvårdsstyrelserna lärer vara nog. Kommittén bär trott sig finna en
lämplig lösning av spörsmålet däruti, att inom jordbruksdepartementet anställdes
en skog svår dsinspektör. Denne skulle emellertid icke stanna vid de senast berörda
uppgifterna.»

Enligt kommitténs förslag skulle skogsvårdsinspektörens åligganden
i huvudsak vara:

att inhämta noggrann kännedom om den enskilda skogshushållningens och
skogsvårdens tillstånd i landet, med uppmärksamhet följa dess utveckling och för
Kungl. Maj:t framlägga förslag till åtgärder från det allmännas sida, som kunna
vara ägnade att främja denna utveckling;

att sammanfatta och till skogsvårdsstyrelserna överbringa meddelanden angående
de i avseende å skogshushållning och skogsvård genom statens skogsförsöksanstalt
eller eljest gjorda rön och erfarenheter, vilka kunna vara av betydelse
för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet;

att bereda och för chefen för jordbruksdepartementet eller uti statsrådsberedningen
föredraga alla på Kungl. Maj:ts avgörande beroende frågor rörande den enskilda
skogsvården i riket samt att uppsätta förslag till Kungl. Maj:ts beslut i
ärendet;

att inom viss tid för varje år till Kungl. Maj:t avlämna berättelse angående
den enskilda skogsvården med däri ingående sammandrag av samtliga skogsvårdsstyrelsers
berättelser och skogsstatistiska uppgifter;

att fastställa uppställning av skogsvårdsstyrelsernas årsredogörelser och, i
den mån så är erforderligt, formulär för i nämnda redogörelser ingående och eljest
skogsvårdsstyrelsen åliggande uppgifter;

att granska de jämlikt lagarna angående vård av kommunskogar m. m. och
om häradsallmänningar av skogsvårdsstyrelserna fastställda, till honom insända hushållningsplaner
och, där omständigheterna sådant påkalla, däri söka ändring;

att på framställning av vederbörande skogsvårdsstyrelse meddela förordnande
för lämplig person att upprätta förslag till hushållningsplaner för under nyssberörda
lagar lydande skogar;

samt att med råd och upplysningar tillhandagå skogsvårdsstyrelserna i deras
verksamhet.

Skogsvårdsstyrelsernas delegerade hava anfört.

Inrättandet av den föreslagna skogsvårdsinspektörsbefattningen vore ej behövligt
med hänsyn till den ställning styrelserna skulle komma att intaga i förhållande
till inspektören och den risk, som förelåge, att styrelserna då så småningom
skulle utvecklas till ämbetsverk. För närvarande arbetade skogsvårdsstyrelsema
med sin av Kungl. Maj:t utsedde ordförande och sina två förtroendemän
från länet utan påtryckningar eller direktiver från ovanstående ämbetsmän och endast
med hänsynstagande till gällande lagar och till för varje län förefintliga förhållanden.
Det skulle vara lyckligt, om så finge fortfara. Den ifrågasatta organi -

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

sationen skulle lätt kunna leda till ett stöpande i samma form och en byråkratism,
vilka borde undvikas.

Domänstyrelseu liar beträffande den föreslagna skogsvårdsinspektören
yttrat:

»För att verkligen kunna med uppmärksamhet följa skogshushållningens utveckling
och för Kungl. Maj:t framlägga förslag till åtgärder från det allmännas
sida, som kunde vara ägnade att främja denna utveckling, synes det knappast vara
till fyllest, att en person inom jordbruksdepartementet granskade och samarbetade
skogsvårdsstyrelsernas årsberättelser och dessas statistiska bilagor, utan vore det
väl framför allt nödvändigt att å orterna gjordes direkta rön beträffande den enskilda
skogshushållningens ståndpunkt och utveckling. Huru nu den föreslagne
skogsvårdsinspektören skall kunna bilda sig en uppfattning om de enskilda skogslagarnas
verkan och det sätt, varpå desamma handhavas, synes styrelsen svårfattligt.
Med den självständighet, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma skogsvårdsstyrelserna,
lärer ett inspekterande av deras görande och låtande genom en person,
som icke är dem överordnad, och till vilkens önskningar och åsikter skogsvårdsstyrelserna
icke synas vara pliktiga att taga hänsyn, näppeligen låta sig anordnas
utan att slitningar och meningsskiljaktigheter komma att uppstå.

Av den förut lämnade redogörelsen för skogsvårdsinspektörens huvudsakliga
tjänsteuppgift får man den uppfattningen, att han skulle komma att erhålla närmast
en skogsvårdsstyrelserna sidoordnad, för att icke säga underordnad ställning. Säkerligen
kommer det ej heller att befordra ett gott samarbete mellan skogsvårdsinspektören
och skogsvårdsstyrelserna, att åt den förre lämnas bemyndigande att
med samma rättsställning som enskild skogsägare överklaga skogsvårdsstyrelsernas
beslut angående fastställande av hushållningsplaner. För övrigt synes skogsvårdsinspektören
huvudsakligen få till uppgift att vara skogsvårdsstyrelsernas statistiker
och såsom kommissionär stå dem till tjänst vid anskaffande av förrättningsmän för
skogsindelningar å de under skogsvårdsstyrelsernas inseende ställda skogar.

Domänstyrelsen kan därför icke finna att ett tillsättande av en skogsvårdsinspektör
inom jordbruksdepartementet skulle vara till något särskilt gagn.»

Domänstyrelsen har vidare anfört bland annat följande:

»Domänstyrelsen är visserligen icke blind för de stora utvecklingsmöjligheter,
som finnas på ett område, där ledningen tillerkänts ett ganska stort mått av självstyrelse,
men kan å andra sidan icke heller finna, att en styrelse eller dess funktionärer
skulle känna det såsom något för sig nedsättande eller såsom ett hinder i
sitt arbete att detsamma ställdes under offentlig ledning och kontroll. Man må ock
i detta sammanhang ej förglömma att de stora anslag, som årligen ställas till
skogsvårdsstyrelsernas förfogande kunna anses såsom statsanslag, vadan även från
det allmännas sida krav på offentlighet och offentlig kontroll över denna verksamhet
må anses fullt berättigade.

En utväg att åstadkomma system och konsekvens uti skogsvårdsstyrelsernas
arbete och tillämpningen av skogslagarna vore ju, som från visst håll även från
privata skogsägares sida framhållits, att inom domänstyrelsen tillskapa en särskild

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160. 9

avdelning för vad som rör de enskilda skogarna och för desamma gällande lagstiftning.

Skulle man åter se denna fråga uteslutande ur den synpunkten att domänstyrelsen
är ett affärsdrivande verk, och att styrelsen av denna anledning icke bör
betungas med administrativ verksamhet, som icke har något sammanhang med dess
affärsrörelse, kunna givetvis starka skäl anföras emot förslaget, att domänstyrelsen
skulle utgöra ifrågavarande högre instans. Domänstyrelsen finner sig därför böra
tillstyrka inrättande av en skogsvårdsstyrelserna överordnad institution. — — —
En sådan institution, förslagsvis benämnd skogsvårdsstyrelsernas överrevision, synes
böra utgöras av tre medlemmar, av vilka två verkligt sakkunniga och såsom framstående
skogsmän erkända personer utses av Kungl. Maj t, den ene såsom ordförande fölen
tid av sex år och den andra för tre år samt den tredje likaledes en erkänt
framstående skogsman — vilken ej får vara ledamot i någon skogsvårdsstyrelse —
utses av skogsvårdsstyrelserna ävenledes för en tid av tre år. Ordföranden i denna
överrevision skulle beständigt vara i tjänstgöring och åtnjuta så hög avlöning att
för denna befattning det vore möjligt att vinna en verkligt duglig och för ändamålet
fullt lämplig person. De övriga tvenne ledamöterna, vilka jämte ordföranden
skulle hava till uppgift att utöva inspektion och granskning av skogsvårdsstyrelsernas
arbeten, skulle tillkallas, då så erfordrades, för fattande av vissa och mera
viktiga beslut. Med biträde av juridiskt bildad sekreterare och erforderlig kanslipersonal
skulle de löpande ärendena avgöras av ordföranden. Overrevisionen
skulle såsom besvärsinstans motsvara ett centralt ämbetsverk, och besvär över
överrevisionens beslut skulle följaktligen anföras hos Kungl. Maj:t i vederbörande
departement.

Domänstyrelsen har den uppfattningen att en på i huvudsak nu skisserat sätt
anordnad skogsvårdsstyrelserna överordnad instans ej blott skulle fylla sin uppgift
utan även emottagas med förståelse av nämnda styrelser. Overrevisionen skulle
därjämte hava till uppgift att i olika avseenden leda skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.
»

Uti andra över kommittébetänkandet avgivna yttranden har den
av kommittén föreslagna skogsvårdsinspektörsbefattningen i allmänhet
avstyrkts, varemot meningarna om skogsvårdsstyrelsernas inordnande i
större eller mindre omfattning under en övermyndighet varit synnerligen
delade. Särskilt från skogsstatshåll har det hävdats säsong nödvändigt
att en dylik myndighet av statlig karaktär tillskapades. Aven skogsägareförbundet
har förordat en övermyndighet, viiken dock icke finge
bliva något ämbetsverk, utan borde vara sammansatt mera i överensstämmelse
med skogsvårdsstyrelserna själva.

Från andra håll återigen har det invänts, att en dylik överstyrelse
skulle medföra schablonmässighet uti lagarnas tillämpning inom de olika
skogsvårdsstyrelseområdena samt minska skogsägarnas förtroende till
skogsvårdsstyrelserna. Av länsstyrelsen i Jämllauds län har uttalats, att
en centralmyndighet väl skulle vara av betydelse för ett rätt utförande
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 126 höft. (Nr 160.) 2

Departe -mentschefen

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

av det skogsvårdsstyrelserna anförtrodda handhavandet av lagstiftningen
om enskildas skogar, men att det syntes tvivelaktigt, huruvida redan
nu och såsom betingelse för en förbättrad skogslagstiftning en sådan
myndighet borde tillskapas; något mera trängande behov därav hade
icke enligt länsstyrelsens mening framträtt. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län har framhållit, att skogsvårdsstyrelsernas självständiga
ställning borde höja deras intresse och skärpa deras ansvarskänsla,
varemot en statlig kontrollerande myndighet över dem lätt kunde hava
en menlig inverkan på deras företagsamhet, enär de kände sig bundna
med hänsyn till kontrollmyndigheten.

De synpunkter, ur vilka en central myndighet över skogsvårdsstyrelserna
ansetts erforderlig eller önskvärd, "hava i stort sett varit dels
erhållandet av en sakkunnig överinstans, dit klagan kunde föras över
skogsvårdsstyrelsernas beslut, och dels åstadkommandet av så stor enhetlighet
i lagtillämpningen och styrelsernas verksamhet i övrigt, som
kunde ske utan för stort ingrepp i den av lokala förhållanden betingade
smidigheten.

Vad angår den skogliga kompetensen hos de myndigheter, vilka
tillerkänts bestämmanderätt uti skogsvårds frågor, gäller enligt såväl
nuvarande som föreslagna bestämmelser, att frågor om reproduktionsåtgärder
falla under domstols avgörande, medan utsynings- eller tillståndsfrågor
i händelse av missnöje med skogsvårdsstyrelsens beslut skola
prövas av länsstyrelsen och Kungl. Maj:t. Då det nu påyrkats införandet
av en särskild, fackutbildad besvärsinstans, lärer därmed avsetts att ersätta
länsstyrelsen, icke däremot vederbörande domstol. Visserligen föreligger
den olikheten beträffande dessa båda myndigheters befattning med hithörande
frågor, att det vid domstolsförfarandet gäller att avgöra, huruvida
någon skyldighet föreligger att vidtaga vissa skogsvårdsåtgärder,
medan länsstyrelsens prövning hänför sig till vad som ur rent skoglig
synpunkt under vissa förutsättningar bör ske eller kan fordras, men ur
denna olikhet torde näppeligen kunna härledas något stöd för kravet på en
starkare fackutbildad myndighet än länsstyrelsen. Lika väl som vid
domstolen kan hos länsstyrelsen erhållas en allsidig handläggning, därvid
olika forstliga synpunkter kunna komma till sin rätt. På samma gång
får icke förglömmas den kommunala karaktären hos skogsvårdsstyrelserna
och att vid avgörandet av hithörande frågor många av ortsförhållandena
och dylikt härflytande omständigheter äro av betydelse, vilkas rätta
beaktande lättare kan ske hos länsstyrelsen än av en central övermyndighet.
Icke utan betydelse torde slutligen vara, att den särskilda

11

Kungl. Maj:ts proposition iVr 160.

fackmyndigheten väl icke skulle bliva slutlig instans över skogsvårdsstyrelserna,
utan i allt tall hithörande tvistefrågor tå dragas intör
Kungl. Magt. Åsikten, att den vid organiseringen av skogsvårdsstyrelserna
'' tillämpade grundregeln om deras självständighet visat sig
lycklig och fortfarande bör bibehållas, delas av mig. Härmed synes
mig dock icke oförenligt att få till stånd en större enhetlighet i styrelsernas
verksamhet i vissa avseenden. Att uppdraga regler härför på
sådant sätt, att självständigheten icke förspilles, är givetvis förenat med
svårigheter; i stort sett synes mig emellertid intet vara att erinra mot
vad i detta hänseende av kommittén föreslagits beträffande den av densamma
tilltänkte skogsvårdsinspektörens uppgifter. De i denna del framkomna
anmärkningarna hava egentligen icke heller hänfört sig till dessa
uppgifter, utan riktat sig emot det våga och obestämda uti själva befattningen
och därmed förknippad svårighet att göra sig gällande. På
grund av det fog, som ej kan frånkännas dessa anmärkningar, och då
över huvud en särskild myndighet icke torde vara lämplig eller erforderlig
för de angivna uppgifternas tillgodoseende, har det synts mig
naturligt att inordna de för den önskade enhetligheten erforderliga åtgärderna
uti domänstyrelsens verksamhet. De avseenden, som härvid
ifrågakomma, framgå närmare vid de särskilda paragraferna i den förevarande
förordningen; mera direkt gälla de 4 och 8 §§. I samband
med dessa domänstyrelsen tillagda uppgifter bör ock ses den befattning
med prövning av hushållningsplaner och uppsikt å från lagen om kommunskogar
m. m. dispensera^ skogar, som enligt nämnda lag uppdrag^
åt domänstyrelsen.

Rörande de särskilda paragraferna i förslaget må följande framhållas.

1 §-

Då det, såsom jag anmärkte vid remitterandet till lagrådet av förslaget
till skogsvårdslag, icke ansetts lämpligt att för något fall flera än
en skogvårdsstyrelse skulle kunna finnas inom ett landstingsområde, samt
det icke synts erforderligt att vidtaga någon ändring i styrelsernas sammansättning,
överensstämmer paragrafen, bortsett från en mindre jämkning,
med 1 § i den nuvarande förordningen.

2 §•

Enligt nu gällande bestämmelser fordras, att det forstligt bildade
biträde, som skall vara anställt hos skogsvårdsstyrelsen, helst bör hava
fullgjort vad som erfordras för vinnande av anställning såsom tjänsteman
i skogsstaten.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

I kommitténs förslag har såsom ovillkorligt krav för dylik anställning
stadgats genomgången högre kurs vid skogshögskolan eller skogsinstitutet.
Kommittén yttrar härom:

»Även om med 1903 års lag och för dess handhavande ett dylikt krav icke
hehövt vara ovillkorligt, lärer detta vara oundgängligt med de nu föreslagna skogsrf
innehåll, icke blott med hänsyn till vissa skogars underkastande under

hushållmngsplaner, utan jämväl med hänsyn till behandlingen av skogar i exponerat
läge, växtlig ungskog m. m. Det må härutinnan erinras, hurusom vid införandet
av den nuvarande gottlandslagen de enligt denna på skogsvårdsstyrelsen
ankommande åliggandena ansågos av sådan mera krävande natur än de i 1903 års
lag angivna, att den gottländska skogsvårdsstyrelsens forstliga biträde måste äga
den kompetens, som erfordrades för vinnande av anställning såsom tjänsteman i
skogsstaten. Den i kommittéförslaget använda avfattningen beror därpå, att enligt
de för skogshögskolan gällande stadganden även den där anordnade lägre kursens
genomgående medför kompetens till viss anställning i skogsstaten. Att för skogsv
styrelsernas ifrågavarande biträden nöja sig därmed skulle icke vara tillfredsställande
eller lämpligt, så mycket mindre som å de skogsegendomar, beträlfande
vilka skogsvårdsstyrelserna skola hava att öva tillsyn, i allt större utsträckning
börjat anställas skogsmän av den högre fackutbildningen, gentemot vilka alltså en
på samma utbildningsplan fotad auktoritet är av nöden.»

_ h)et sålunda framställda kravet på högsta möjliga teoretiska utbildnmg
hos skogsvårdsstyrelsernas fackmannabiträde har biträtts utav
såväl styrelsernas delegerade som domänstyrelsen, och icke heller har
någon gensaga däremot gjorts uti de över kommittébetänkandet
övrigt avgivna yttrandena.

För de ifrågavarande biträdena har som bekant alltifrån tillkomsten
av skogsvårdsstyrelserna använts benämningen länsjägmästare. Av kommittén,
dit framställningar om ändring av sagda benämning inkommo
från »föreningen Sveriges ordinarie jägmästare» och »de extra jägmästarnes
förbund», uttalades att då benämningen ifråga hunnit växa fast i
det allmänna medvetandet samt någon annan, för den skogsägande befolkningen
lika signifikativ benämning svårligen stode att finna, kommittén
icke funnit anledning föreslå någon ändring.

Med anslutning till detta uttalande har jag ytterligare funnit det
lämpligt att i själva förordningen införa den hävdvunna benämningen.
Såsom av kommittén anmärkts, har så redan skett uti ett par av Kungl.
Maj:t fastställda skogsvårdsstyrelsereglementen.

Uti kommitténs förslag hade vidare intagits en bestämmelse därom,
att om för någon skogsvårdsstyrelses verksamhet mera än ett forstligt.
biträde funnes erforderligt, Konungen skulle äga att på framställning av

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Btvrelsen förordna därom. Denna bestämmelse bär emellertid avstyrkts
i ”ett flertal yttranden, och även mig har densamma synts icke böra
medtagas. Ån viktigare än att olika skogsvårdsstyrelser arbeta likformigt
är, att varje styrelses verksamhet för sig varder enhetlig, och
för ernåendet härav kan det icke vara lyckligt med flera jämnställda
länsjägmästare, huru än en arbetsfördelning dem emellan må ske. Däremot
synes mig en nödigbliven ökning av de fackutbildade arbetskrafterna
lämpligen böra ske genom anställande av biträdande, d. v. s. under den
ordinaries ledning stående, länsjägmästare. Sådana finnas redan uti
ett flertal landstingsområden, och denna anordning torde hava visat sig
fördelaktig. En bestämmelse i ämnet har synts mig hava sin plats här.

3 §•

De bestämmelser, som i denna paragraf tillagts till vad nu gäller,
avse att ordna förfarandet vid förfall för den av Kungl. Maj:t utsedde
ordföranden. Kommitténs av skogsvårdsstyrelsernas delegerade biträdda
förslag har härvid blivit följt, och till vad kommittén därom anfört torde
intet vara att tillägga.

4 §•

Av de olika punkterna vid angivandet av skogsvårdsstyrelsernas
uppgifter nämnes även här den undervisande och bispringande verksamheten
först, såsom varande den förnämsta även efter den skärpning
som de nya lagbestämmelserna innebära.

Beträffande liäntydningen uti mom. c) till åligganden för skogsvårdsstyrelse
enligt andra lagar än direkta skogsvårdslagar, må erinras
om exempelvis lagen om förvaltning av bysamlälligheter m. m., enligt
vilken skogs vårdsstyrelse har vissa uppgifter.

I likhet med införandet uti 2 § av benämningen länsjägmästare
har här i mom. f) intagits beteckningen länsskogvaktare för skogsvårdsstyrelsernas
personal med lägre skoglig utbildning.

Uti en del av de över kommittébetänkandet avgivna yttrandena
har anförts, att i sammanhang med bestämmelserna om avlöning till
skogsvårdsstyrelsernas personal jämväl borde föreskrivas skyldighet att
ordna dess pensionering. Denna fråga torde emellertid numera hava
ordnats på sådant sätt, att dylika bestämmelser icke äro erforderliga.

En ny bestämmelse innehåller mom. g) om fastställelse av visst
stämpelmärke för skogsvårdsstyrelse. Vid anmälan den 24 februari 1922
av förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 27 maj 1921
(nr 265) om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

å fastighet i enskild ägo berörde chefen för justitiedepartementet, med
återgivande av ett utav en skogsvårdsstyrelse anmärkt fall, frågan huruvida
bestämmelserna i 12 kap. 7 § strafflagen om straff för den, som
falskeligen anväode allmänna stämplar och märken, vore tillämpliga beträffande
skogs vårdsstyrelses märke, men ansågs frågan icke hava något
egentligt samband med den provisoriska skogslagstiftningen. Då nu en
ny skogslag framlägges, har det synts lämpligt att föreskriva fastställandet
av särskilt stämpelmärke för skogsvårdsstyrelse. Därigenom torde
åt sådant märke förlänas en karaktär av allmänt, som ställer dess inrymmande
under straffskyddet i 12 kap. 7 § strafflagen utom allt tvivel.

I fråga om bestämmelserna rörande sakkunnig hjälp och anvisning
från skogsvårdsstyrelsen samt därför av denna meddelade villkor hava
vissa jämkningar i kommitténs förslag ansetts nödiga i syfte att tydligare
utmärka förhållandet mellan berörda bestämmelser och närstående stadganden
i skogsvårdslagen.

För främjande av den önskvärda enhetligheten i skogsvårdsstyrelsernas
organisation och A-erksamhet bör det vara till gagn, att domänstyrelsen
yttrar sig över uppgjorda förslag till reglementen, innan sådana
av Kungl. Maj:t fastställas. Bestämmelse härom har därför här intagits.

5 §''

Om tillsättande av skogsvårdskommittéer gäller för närvarande,
att sådant må ske inom kommun, som sådant önskar. Häri har skogslagstiftningskommittén
föreslagit den ändring, att tillsättandet skall bero
av, om skogsvårdsstyrelsen påfordrar det. Skogsvårdsstyrelsernas delegerade
hava upptagit båda förutsättningarna såsom alternativa, och härtill
har jag anslutit mig.

Det i paragrafen nya andra stycket har föreslagits av kommittén
och likaledes upptagits av styrelsernas delegerade. Den däri innehållna
bestämmelsen återfinnes för närvarande i vederbörande reglementen, men
har synts hava en riktigare plats här.

Av nuvarande instruktioner innehåller flertalet medgivande för
skogsvårdskommittéerna att själva få välja sina ordförande, medan i ett
par är föreskrivet, att den av skogsvårdsstyrelsen utsedde ledamoten
skall vara ordförande. Uti några av de över kommittébetänkandet avgivna
yttrandena har uttalats, att sistberörda förhållande alltid borde
vara regel. Då emellertid, enligt vad nyss sagts, skogsvårdsstyrelserna
redan nu hava i sin hand att ordna ordförandeskapet på nämnda sätt,
om så finnes önskligt, torde någon bestämmelse i denna del icke vara
i förordningen erforderlig.

Kungl. Maj:ts proposition Nr U>0.

15

6 §.

Uti den nuvarande skogsvårdsstyrelseförordningen innehåller motsvarande
paragraf, att de under skogsvårdsstyrelsens förvaltning ställda
medel ej få användas för skogar, tillhörande stat, kommun eller allmänna
inrättningar och stiftelser och ej heller för häradsallmänningar. Sammanställer
man denna bestämmelse med stadgandet i 5 § av förordningen
om skogsvårdsavgift den 11 oktober 1912, att nämnda förordning
frånsett de geografiska begränsningarna för densamma — icke gäller
virke, som avverkats inom området för städer, som icke tillhöra landstingsområde,
innebär förstberörda bestämmelse, att för de där angivna
skogarnas del, utom de inom nyssnämnda städers områden liggande,
skogsvårdsavgift skall erläggas, men något bidrag från skogsvårdskassan
icke kan erhållas.

Beträffande statens skogar har kommittén yttrat, att staten icke
blott icke behövde, utan ej heller borde för sina skogsvårdsarbeten taga i
anspråk något av skogsvårdsstyrelsernas medel, oaktat staten erlade
skogsvårdsavgift; utgåendet av denna avgift från statens skogar vore
nämligen att betrakta som en form, vari staten lämnade understöd åt
den enskilda skogsvården. I fråga om övriga skogar har kommittén hävdat
den uppfattningen, att skyldigheten att erlägga skogsvårdsavgift och rättigheten
att åtnjuta bidrag ur skogsvårdskassan borde korrespondera med
varandra, Något hållbart skäl, varför icke, såsom naturligt syntes vara, alla
skogar, som stode under skogsvårdsstyrelses tillsyn, skulle kunna få del
av skogsvårdskassans medel, syntes kommittén icke kunna andragas.
Skulle som skäl för uteslutandet av de i den gällande skogsvårdsstyrelseförordningen
i sådant hänseende angivna skogarna hava ansetts, att
dessas ägare själva, utan ett dylikt ekonomiskt understöd, borde vara i
stånd att vidtaga skogsvårdsarbeten, kunde detta icke av kommittén
godkännas som rättmätigt, för såvitt avsåges andra än statens skogar.
Det kunde nämligen väl tänkas, att i särskilda fall det ställde sig svårare
för en enligt de nuvarande bestämmelserna från bidrag utesluten
skogsägare — t. ex. en kommun, som med kännbara uppoffringar skaffat
sig en skog, där kulturåtgärder vore av nöden — än för en till bidrag
berättigad att bekosta åtgärder för skogens förbättring eller vård. Det
måste ock anses som principiellt orätt att från erhållande av bidrag
från skogsvårdskassan utestänga vissa kategorier skogar, då de alla
skulle erlägga till nämnda kassa ingående avgifter. Med en utsträckt
rätt att få del utav skogsvårdskassans medel vore emellertid icke sagt,
att icke vid beviljandet av bidrag hänsyn borde tagas till de olika skogs -

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

ägarnes ekonomiska ställning, tvärtom borde man därvid alltjämt räkna
på vad redan 1896 — 99 års kommitté uttalat därom, att den med ortens
skogsförhållanden förtrogna skogsvårdsstyrelsen vid utlämnande av bidrag
till enskilde skogsägare komme att taga behörig hänsyn till vad billigheten
härutinnan krävde.

Med inordnandet av både skyddsskogar, kommuners skogar och
häradsallmänningar under skogsvård sstyrelsernas tillsyn har den angivna
grundregeln ställt sig tämligen lätt för kommittén att genomföra i dess
förslag. Ett par jämkningar hava därvid föreslagits uti förordningen
om skogsvårdsavgift, och åt förevarande paragraf av skogsvårds förordningen
har givits ny lydelse, som bibehållits i departementets förslag.

Den här för skogsvårdsstyrelsernas del angivna regeln bör nämligen
gälla, även om skogsvårdsavgifter utgå från andra skogar än som
äro ställda under skogsvårdsstyrelsernas tillsyn. De bestämmelser om
dylika skogsvårdsavgifter, som bliva erforderliga med hänsyn till den
olika behandlingen av vissa skogar i kommitténs och i det nu framlagda
förslaget, återfinnas i lagen om skyddsskogar och förordningen
om vissa ändringar i skogsvårdsavgiftsförordningen.

Vid förevarande paragraf har skogslagstiftningskommittén även
till behandling upptagit en fråga, som kommit till uttryck i riksdagens
skrivelse den 23 april 1907 om utarbetande och framläggande av förslag
till lagbestämmelser, varigenom skogsvårdsstyrelserna tillädes rättighet
att i fall, då sådant funnes lämpligt, förvärva skogsmark till bildande
av allmänningar för vederbörande landstingsområde samt för sådant
ändamål använda influtna skogsvårdsavgifter.

Sådana bestämmelser, som sålunda satts i fråga, hava av kommittén
bestämt avstyrkts. Som skäl härför har kommittén anfört dels det oklara
och oegentliga uti att, med det sätt, varpå skogsvårdskassan bildas, dess
medel skulle användas till förvärv åt landstinget, och dels det för skogsvårdsstyrelsernas
egentliga uppgifter främmande och för den enskilda
skogsvården menliga, som läge uti dylika bestämmelser.

Dessa kommitténs synpunkter, för vilkas närmare utförande jag
får hänvisa till betänkandet,1 hava synts mig avgörande, och något stadgande
i antydd riktning har förty icke av mig upptagits.

7 §•

Denna paragraf är oförändrat lika med motsvarande i den gällande
förordningen.

1 Komm. bet. I s. 508—512.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

17

8 §•

Bland de avseenden, vari oenhetlighet påklagats rörande de olika
skogsvårdsstyrelserna, hava framhållits formen och grunderna för deras
årsberättelse. Påtagligt är ock, att olikheter härutinnan kunna försvåra
och t. o. m. omöjliggöra eu jämförelse av frågor och förhållanden inom
de särskilda verksamhetsområdena, vilken kunde vara nyttig eller önsklig.
För avhjälpande av dylika olägenheter har intagits en bestämmelse, att
domänstyrelsen äger meddela föreskrifter om grunderna för och uppställningen
av skogsvårdsstyrelsernas redovisningar och framställningar
om skogarnas tillstånd och skötsel.

Den nuvarande bestämmelsen, att det ankommer på landstinget
och hushållningssällskapet att bevilja eller vägra skogsvårdsstyrelse ansvarsfrihet,
synes hava grundats på styrelsens karaktär av kommunal
myndighet och lämnandet av bidrag till styrelsen från nämnda korporationer.
I den mån dylika bidrag lämnas, torde ock någon ändring
uti berörda bestämmelser i fråga om ansvarsfrihet icke böra göras.
Däremot har det synts mig, att även från statens sida en prövning
av frågan om ansvarighet bör förekomma, likasom ju redan enligt
hittillsvarande regler en av revisorerna utses av Kungl. Maj:t. Det
må ock härvid erinras om att de från skogsvårdsstyrelserna till Kungl.
Maj:t inkomna berättelserna jämte revisionsberättelser brukat av Kungl.
Maj:t överlämnas till domänstyrelsen för den åtgärd, vartill domänstyrelsen
kunde anse desamma föranleda; något vidare i anledning därav
har emellertid icke förekommit. Åt de bestämmelser i ämnet, jag ansett
mig böra föreslå, har givits en något annan läggning.

9 §•

Beträffande denna paragraf har någon ändring av saklig innebörd
icke funnits påkallad.

De beträffande övergången från de äldre förordningarna — angående
skogsvårdsstyrelser och angående sådan styrelse inom Gottlands
län — till de nya uti förslaget upptagna bestämmelserna torde icke
tarva någon särskild förklaring.

Departementschefen uppläser härefter inom departementet utarbetat,
såsom bilaga vid detta protokoll fogat förslag till förordning angående
skogsvårdsstyrelser samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdngen

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 126 käft. (Nr 160.) 3

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

att antaga samma förslag till förordning angående skogsvårdsstyrelser.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

19

Bilaga.

Förslag

till

Förordning

angående skogsvårdsstyrelser.

Härigenom förordnas som följer:

1 §''

Skogsvårdsstyrelse, som jämlikt skogsvårdslagen skall finnas för uppsikt
över lagens efterlevnad, skall inom varje landstingsområde bestå av tre
med skogsförhållandena i orten förtrogna män, utsedda för tre år i
sänder, en såsom ordförande av Kungl. Maj:t, en av landstinget och en
av hushållningssällskapets förvaltning sutskott. Finnes inom landstingsområde
mera än ett hushållningssällskap, utses för varje hushållningssällskap
eu ledamot samt av landstinget så många ledamöter, som hushållningssällskapen
äro. Suppleanter till lika antal som ledamöterna
utses för samma tid och på enahanda sätt som dessa.

Sammanfaller landstingsområde icke med verksamhetsområdet för ett
eller flera hushållningssällskap, förordnar Kungl. Maj:t, med iakttagande,
i den mån sådant kan ske, av ovan stadgade grunder, huru med utseende
av ledamöter i skogsvårdsstyrelse och suppleanter för dem skall förfaras.

2 §•

Hos skogsvårdsstyrelse skall såsom biträde (länsjägmästare) vara
anställd en skogligt bildad man, vilken avlagt fullständig avgångsexamen
från skogsinstitutets högre kurs eller skogshögskolans jägmästarekurs.

Därjämte må skogsvårdsstyrelse, där så finnes erforderligt, anställa
biträdande länsjägmästare; och må härtill utses jämväl person, som
allenast avlagt avgångsexamen från skogsinstitutets lägre kurs eller
skogshögskolans forstmästarekurs.

3 §•

För besluts fattande inom skogsvårdsstyrelse fordras, att densamma
skall vara fulltalig. Vid förfall för den av Kungl. Maj:t utsedde ord -

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

föranden inträder såsom ordförande den i styrelsen äldste ledamoten eller,
där de äro samtidigt till ledamöter valda, den till levnadsåren äldste,
samt i dennes ställe den för honom utsedde suppleanten. Åro vid omröstning
inom styrelsen meningarna delade, bliver den mening gällande,
varom de flesta förenat sig; äro rösterna för olika meningar lika delade,
gäller den mening, som biträdes av ordföranden.

4 §•

Skogsvårdsstyrelse har till uppgift att

a) befrämja den enskilda skogshushållningen genom utbredande av
kunskap i skogsskötsel, beviljande av bidrag till och utförande av arbeten
för skogskultur samt vidtagande i övrigt av åtgärder, ägnade att befordra
en förbättrad skogshushållning;

b) föranstalta därom, att inom verksamhetsområdet finnes tillräcklig
tillgång på skogsfrö och plantor av kontrollerad, för orten lämplig beskaffenhet; c)

utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande
skogsvårds- och andra lagar på skogsvårdsstyrelse ankomma, samt beträffande
de åtgärder, styrelsen i sådant avseende vidtager, så ock om
beslut, som på styrelsens framställning av domstol eller annan myndighet
meddelats, föra förteckning samt lämna upplysning, när sådant begäres;

d) föra förteckning över de inom styrelsens verksamhetsområde befintliga
skogar, som äro underkastade bestämmelserna i lagen angående
vård av kommunskogar m. m.;

e) förvalta de medel, som genom skogsvårdsavgift^ eller eljest
inflyta till skogsvårdskassan;

f) antaga och med omhänderhavda medel avlöna dels i 2 § omförmälda
länsjägmästare, så ock sekreterare, där särskild sådan erfordras,
dels ock därutöver, i den mån så prövas nödigt, skogligt utbildade tillsyningsman
(länsskogvaktare) ävensom kontorsbiträden samt att utfärda
instruktioner för dessa;

g) fastställa visst stämpelmärke att användas vid utsyningar och
andra förrättningar, som verkställas av styrelsens personal, samt på
lämpligt sätt bringa detta märke till allmän kännedom.

önskar i annat fall än i skogsvårdslagen angivits ägare eller innehavare
av skogsmark sakkunnig hjälp eller anvisning för tillämnad avverkning
eller i avseende å skogsmarks behandling, må skriftlig
anmälan därom göras hos skogsvårdsstyrelsen, som förordnar lämplig
person att lämna sökanden den hjälp eller de upplysningar han begärt.
På skogsvårdsstyrelse ankommer att föreskriva de villkor, under vilka

21

Kungl. Maj:ts preposition Nr 160.

skogsägare må erhålla sådant biträde av styrelsens länsjägmästare eller
länsskogvaktare; ägande styrelse därvid att i fall av behov lämna dylikt
biträde avgiftsfritt.

Skogsvårdsstyrelse bar att vid fullgörande av sin uppgift ställa sig
till efterrättelse det reglemente, som Kungl. Magt efter styrelsens förslag
samt landstingets, hushållningssällskapets förvaltningsutskotts och domänstyrelsens
hörande fastställer.

5 §•

För att medverka vid utförandet av den skogsvårdsstyrelse enligt
4 § a) — c) tillkommande uppgift i avseende å skogsvården skall inom
kommun, som så önskar eller där skogsvårdsstyrelsen så påfordrar, tillsättas
en skogsvårdskommitté av tre personer, vilka för en tid av tre
år utses, en av skogsvårdsstyrelsen samt de två övriga av kommunalstämman
enligt den grund, som för utseende av gode män vid laga
skifte är stadgad.

Skogvård skommitté vare skyldig att efter instruktion, som av styrelsen
fastställes, lämna de meddelanden och uppgifter rörande skogsvården,
som av styrelsen begäras, ävensom att i övrigt inom kommunen
tillhandagå styrelsen vid utövandet av dess verksamhet.

6 §>

De under skogsvårdsstyrelses förvaltning ställda medel få ej användas
för andra skogar än dem, som stå under skogsvårdsstyrelsens tillsyn.

7 §‘

Ordförande och ledamöter i skogsvårdsstyrelse samt de i 8 § av
denna förordning omförmälda revisorer skola för varje sammanträde ävensom
för de resor, som av deras berörda uppdrag föranledas och äro att
såsom nödiga anse, ur skogsvårdskassan erhålla ersättning enligt tredje
klassen i gällande resereglemente.

8 §''

Skogsvårdsstyrelse åligger att före april månads utgång varje år
till länsstyrelsen avgiva redovisning för sin förvaltning under näst
föregående kalenderår, skolande vid denna redovisning vara fogad en
kortfattad framställning angående de under skogsvårdsstyrelsens tillsyn
stående skogarnas tillstånd och skötsel. Denna redovisning och framställning
skall vara avfattad enligt grunder och i uppställning, varom
domänstyrelsen äger meddela föreskrifter.

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Redovisningen skall granskas av revisorer, utsedda för ett år i
sänder, en av Kungl. Maj:t och de övriga till antal och enligt de grunder,
som om ledamöter i skogsvårdsstyrelsen är föreskrivet. Revisionsberättelsen,
i vilken ansvarsfrihet för styrelsen skall till- eller avstyrkas,
skall tillika med nämnda framställning angående skogarnas tillstånd och
skötsel till trycket befordras samt dels utdelas bland ledamöterna i landstinget
och vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott minst
en månad före landstingets nästa lagtima sammanträde, dels ock samtidigt
insändas till domänstyrelsen.

På landstinget och hushållningssällskapet ankommer att för dess del
bevilja eller vägra skogsvårdsstyrelsen ansvarsfrihet för styrelsens förvaltning
under det år, revisionsberättelsen omfattar. Domänstyrelsen
skall efter verkställd granskning överlämna handlingarna till Kungl. Maj:t
med till- eller avstyrkande av ansvarsfrihet för skogvårdsstyrelsen och
med angivande i övrigt av de erinringar eller framställningar, vartill
omständigheterna må föranleda. Finner Kungl. Maj:t ansvarsfrihet icke
böra beviljas skogsvårdsstyrelse, förordnar Kungl. Maj:t domänstyrelsen
att genom sin fiskal vidtaga därav påkallade åtgärder.

9 §•

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse ansvara
gemensamt för de medel, styrelsen haft under sin förvaltning. Denna
ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit efter tv i 8 § sägs eller,
om klander anställes, av vederbörlig domstol godkänd/eller ock till dess
natt och år efter räkenskapens avlämnande förflutit, utan att klander i
laga ordning blivit anställt.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 juli 1923.

Genom densamma upphävas förordningarna den 24 juli 1903 (nr
79 s. 11) angående skogsvårdsstyrelser samt den 13 juni 1908 (nr 44 s. 5)
angående skogsvårdsstyrelse inom Gottlands län, med iakttagande likväl:

1) att enligt äldre förordning utsedda ordförande och ledamöter i
skogsvårdsstyrelserna skola fortfara med sina berörda uppdrag den därför
bestämda tiden;

2) att jämlikt 2 § i äldre förordning hos skogsvårdsstyrelse
anställt biträde må i sin anställning bibehållas, även om han icke fullgjort
vad därför enligt samma § i den nya förordningen erfordras; samt

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

3) att efter utfärdandet av denna förordning skogsvårdsetyrelserna
ofördröjligen skola till domänstyrelsen insända sina reglementen med
förslag''till de ändringar och tillägg ddrh 80.m kunna finnas erforderliga,
varefter och sedan landstingen och hushållningssällskapens förvaltningsutskott
däröver yttrat sig, domänstyrelsen med eget yttrande överlämnar
samtliga reglementen och förslag till Kungl. Maj:t för prövning och
fastställelse.