Kungl. May.ls Proposition Nr 151.

13

Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd
å allmänna indragning sstaten åt Ida Brita Thorells i
Bergsjö son Per Einar; qiven Stockholms slott den 16
mars 1923.

Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 16 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Enligt § 4 mom. 3 i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i ättledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgives,
om skadan medfört döden, livräntor till vissa den skadades efterlevande,
bland andra till minderårigt barn, som fötts före den tidpunkt, då skadan
(sjukdomen) uppköm, eller födes därefter i ett förut slutet äktenskap.

584 23

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 151.

Värnpliktige 316 62/14 ä Viktor Olsson inryckte till värnpliktstjänstgöring
vid Jämtlands fältjägarregemente den 7 januari 1920 samt insjuknade
under tjänstgöringen i epidemisk influensa, i vilken sjukdom
han avled den 21 februari 1920. Riksförsäkringsanstalten fann genom
beslut den 7 april samma år dödsfallet bava inträffat under sådana omständigheter,
att ersättning i anledning av detsamma skulle utgå enligt
ovannämnda förordning.

Olssons trolovade Ida Brita Thorell i Bergsjö anhöll sedermera hos
riksförsäkringsanstalten, att som Olsson vore fader åt hennes den 26
september 1920 födde son Per Einar, ersättning i anledning av dödsfallet
måtte tillerkännas även denne. Då emellertid barnets födelse inträffat
efter den tidpunkt, då sjukdomen yppades, fann riksförsäkringsanstalten,
under hänvisning till ovannämnda författningsrum, hennes anhållan
icke kunna bifallas.

Ida Brita Thorell har därefter, med instämmande av barnavårdsmannen,
hos Kungl. Maj:t sökt, att ersättning måtte av nåd tillerkännas
hennes bemälde son. Hon har därvid åberopat, att hon sedan år 1913
sammanbott med Olsson, vilken erkänt sig vara fader till en av henne
år 1914 född son, ävensom att hon befunne sig i dåliga ekonomiska
förhållanden samt bodde hos och försörjdes av sin fader, som vore
torpare, 59 år gammal och sjuklig.

Riksförsäkringsanstalten har före avgivande av yttrande över sistnämnda
ansökan infordrat upplysningar från vice pastorn i Bergsjö församling,
som anfört:

Med stöd av vad barnets moder uppgivit och med stöd av barnavårdsmannens
utredning i ärendet och vad den avlidne Yiktor Olssons föräldrar upplyst
och medgivit samt med hänvisning till den omständigheten att Yiktor Olsson
erkänt sig som fader till Ida Brita Thorells förra barn: Erik Bertil f. 2''/2 1914
och då var trolovad med henne, anser jag sådana omständigheter föreligga, att
det från pastorsämbetets sida med största sannolikhet kan vitsordas det Yiktor
Olsson är fader till Ida Brita Thorells son utom äktenskapet Per Einar.

Riksförsäkringsanstalten har därefter utlåtit sig:

Stadgandet om omförmälda begränsning av efterlevande barns rätt till ersättning
synes enligt vad förarbetena till motsvarande bestämmelse i lagen den
5 juli 1901, angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, giva
vid handen, hava tillkommit av praktiska hänsyn. I Kungl. Maj:ts proposition
nr 39 till 1901 års riksdag med förslag till nyssnämnda lag har ifrågavarande

stadgande följande lydelse: »dock att livränta ej utgår till-------

barn, avlat efter olycksfallet — — —- — —». Vederbörande utskott inom riksdagen
föreslog emellertid, att stadgandet skulle erhålla sådan lydelse, att liv -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 151.

15

ränta utginge till varje minderårigt barn, som fälts före olycksfallet, då enligt utskottets
mening ett fastställande av tidpunkten för avlelsen skulle komma att
möta vissa svårigheter. Utskottets förslag vann riksdagens bifall; och har stadgandet
oförändrat upptagits i förordningen den 18 juni 1909, varvid vederbörande
departementschef vid ärendets föredragning i statsrådet betonat, att nu ifrågavarande
punkt i 4 § vore avfattad i full överensstämmelse med motsvarande del
av 4 § i lagen den 5 juli 1901.

t förevarande fall synes emellertid det skäl, som legat till grund för bestämmelsen
om ifrågavarande begränsning av efterlevande barns rätt till ersättning,
icke vara för handen. Enligt vad handlingarna i ärendet utvisa, inryckte Olsson
till militärtjänstgöring den 7 januari 1920. Han insjuknade den 5 februari 1920
i epidemisk influensa, samt intogs samma dag å sjukhus, där han den 21 i samma
månad avled, varefter ifrågavarande barn föddes den 26 därpå följande september.
Under förutsättning, att Olssons faderskap till ifrågavarande barn över huvud
kan antagas vara fastställt, för vilket antagande de från vice pastorn i Bergsjö
infordrade upplysningar synas giva stöd, torde det därför få anses otvivelaktigt,
att barnet avlats före sjukdomens uppkomst.

På grund av vad sålunda anförts och då enligt vad handlingarna i ärendet
giva vid handen härjämte ömmande omständigheter föreligga, synes sålunda skäl
förefinnas för ett bifall till framställningen.

Därest ifrågavarande barn tillerkännes ersättning jämlikt bestämmelserna i
1909 års förordning, utgives till barnet en årlig livränta av nittio kronor från
barnets födelse till dess detsamma uppnått femton års ålder, vartill kommer den
förhöjning av ersättningen enligt samma förordning, som av riksdagen medgivits
eller framdeles kan komma att medgivas.

Arméförvaltningens civila departement har på de av riksförsäkringsanstalten
anförda skäl hemställt, att i proposition till riksdagen måtte
föreslås, att till Ida Brita Thorells son Per Einar måtte från hans födelse,
till dess han fyllt femton år, från beväringsmanskapets invalidoch
pensionsfond utbetalas en årlig livränta till det belopp, som skolat
till honom utgå, därest förordningen den 18 juni 1909 kunnat i förevarande
fall tillämpas, jämte den förhöjning av ersättningen enligt samma
förordning, som av riksdagen medgivits eller framdeles komme att
medgivas.

Statskontoret har yttrat i ärendet, att då det torde kunna anses visat,
att Per Einar i likhet med Erik Bertil vore son till Viktor Olsson,
vilken avlidit under sådana omständigheter att riksförsäkringsanstalten,
enligt vad statskontoret inhämtat, ansett sig kunna tilldela Erik Bertil
livränta enligt förordningen den 18 juni 1909, och då i detta fall synnerligen
ömmande omständigheter förelåge, syntes starka billighetsskäl
tala för att livränta eller motsvarande förmån bleve beviljad jämväl åt
Per Einar. Statskontoret ansåge därför, att Kungl. Maj:t borde genom
proposition föreslå riksdagen medgiva, att till Ida Brita Thorells son Per

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 151.

Einar finge från och med den 1 januari 1922, intill dess han uppnådde
femton års ålder, från allmänna indragningsstaten utbetalas det understöd,
som skulle hava tillkommit honom, därest förordningen den 18
juni 19,09 varit på honom tillämplig, dock utan rätt för honom att å
sagda understöd åtnjuta dyrtids- eller pensionstillägg.

På grund av förekommande bevekande omständigheter och då man
torde kunna utgå från, att Viktor Olsson varit fader till Ida Brita Thorells
son Per Einar, finner jag lika med myndigheterna, att understöd
bör beredas den sistnämnde i samma utsträckning som om förordningen
den 18 juni 1909 varit tillämplig beträffande honom. I fråga om formen
för åtgärden ansluter jag mig till statskontorets förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att till Ida Brita Thorells i Bergsjö den 26 september 1920 födde son
Per Einar må från och med den 1 januari 1922, intill dess han uppnått
femton års ålder, från allmänna indragningsstaten utbetalas understöd
med belopp, som skulle hava tillkommit honom, därest förordningen den
18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, varit tillämplig på honom såsom son till avlidne
Viktor Olsson, dock utan rätt för honom att å sagda understöd åtnjuta
dyrtids- eller pensionstillägg.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Fritz Dahlbom.