Kungl. Maj ds proposition nr 1 hd.
1
Nr 140.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av § 12 i lagen den 31 maj 1889 angående
döv stumundervisningen; given Stockholms slott den
9 mars 1923.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till lag om ändrad lydelse av § 12 i lagen den 31 maj 1889 angående
dövstumundervisningen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Olof Olsson.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 114 käft. (./Vr lAO.j
2
Kungl. Maj:ts proposition nr l40.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av § 12 i lagen den 31 maj 1889 (nr 27) angående döv
stumundervisningeu.
Härigenom förordnas, att § 12 i lagen den 31 maj 1889 angående
dövstumundervisningen skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 12.
Ledamöter av skolstyrelse och nämnd likasom revisorer äga att
tillgodonjuta, envar av den kommun, som honom utsett, dagtraktamente
och reseersättning enligt de för landstingsmän stadgade grunder.
Denna lag träder i kraft den 1 september 1923.
Kungl. Maj ds proposition nr lJtO.
3
Utdrag ur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 9 mars 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notion, Svensson, Hansson,
Åkerman, Schlyter, Örne.
Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Olsson:
Sedan chefen för socialdepartementet förut denna dag anmält kommunalförfattningssakkunnigas
betänkande angående ersättning åt innehavare
av kommunala förtroendeuppdrag samt Kungl. Maj:t beslutat
avlåta proposition till riksdagen med förslag till vissa därav föranledda
ändringar i kommunallagarna, får jag nu till behandling upptaga nämnda
sakkunnigas förslag om ändrad lydelse av § 12 i lagen den 31 maj 1889
(nr 27) angående dövstumundervisningen.
Enligt nämnda lag skola landsting eller stadsfullmäktige i städer, GäUtmde beföra
icke deltaga i landsting, föranstalta om undervisning åt de inom s amme sei''
vederbörande landstingsområden eller städer befintliga dövstumma barn,
å vilka lagen är tillämplig. För ordnande av denna undervisning bar
riket indelats i särskilda distrikt, varje distrikt med sin skolstyrelse.
Ledamöter i skolstyrelsen utses för en tid av fyra kalenderår av vederbörande
landsting och stadsfullmäktige i förhållande till folkmängden.
I distrikt, omfattande mer än ett landstingsområde eller en stad, som
ej i landsting deltager, äger skolstyrelsen att besluta i alla frågor rörande
dövstumundervisningen. Styrelsens beslut i vissa frågor skola emellertid
då underställas vederbörande landstings och stadsfullmäktiges prövning.
Uppstå därvid olika beslut, skall frågans avgörande hänskjutas till en
nämnd, till vilken landsting eller stad, som nyss nämnts, för varje år väljer
ledamöter i förhållande till folkmängden. För granskning av styrelsens
förvaltning och räkenskaper äger varje landsting eller stad, som ej i
landsting deltager, årligen utse revisorer. Ledamöter av skolstyrelse och
nämnd liksom revisorer äga enligt § 12 uti ifrågavarande lag i dess
4
Kungl. Maj ds proposition nr l-iO.
nuvarande lydelse att tillgodonjuta, envar av den kommun, som utsett
honom, resekostnadsersättning såsom för landstingsman är stadgat.
De sak- De sakkunniga hava nu föreslagit sådan ändring av berörda para
kunmga.
graf? a^t däri omförmälda ledamöter och revisorer tillförsäkrades, jämte
redan nu förefintlig rätt till reseersättning, även dagtraktamente enligt
de för landstingsmän stadgade grunder. I sin motivering erinra de sakkunniga
till en början, hurusom vederbörande riksdagsutskott i princip
funnit de krav berättigade, som genom väckta motioner framställts om
kompletterande bestämmelser i detta hänseende, samt anföra vidare.
Det syntes icke kunna bestridas, att nu ifrågavarande uppdragsinnehavare
i lika hög grad som t. ex. ledamöter av inskrivningsrevisionen kunde göra anspråk
på ersättning jämväl i form av dagtraktamente. I motsats till ersättningen
åt sistnämnda ledamöter måste emellertid ersättningen för nu ifrågavarande
uppdrags utförande utgå av landstingets medel. För erhållande i största
möjliga omfattning av enhetliga bestämmelser och så få undantag som möjligt
från den allmänna regeln, att uppdragsinnehavare icke borde vara enligt lag berättigad
till gottgörelse av kommunens medel, skulle det under sådana omständigheter
vara önsbligt, att stadgandet såväl om dagtraktamente som angående
reseersättning i nu ifrågavarande fall erhölle formen av en hänvisning till landstingsförordningens
föreskrifter om ersättning åt ledamöter av landstingets styrelser
och nämnder. Å andra sidan måste, enligt de sakkunnigas mening, hänsyn
tagas därtill, att enligt i andra författningar än landstingsförordningen givna
bestämmelser om ersättning för länskommunala uppdrag, i vilka bestämmelser
ändring ej föreslagits, i vissa fäll förefunnes en ovillkorlig rätt till ersättning.
Då även i nu ifrågavarande fall de redan förefintliga bestämmelserna därutinnan
vore av enahanda beskaffenhet och då uppdragen angående dövstumundervisningen
inom flera landsting föranledde resor och uppehåll till och med utanför länet,
hade det synts de sakkunniga mindre lämpligt att borttaga den genom lagen
redan tillförsäkrade resekostnadsersättningen. Som det icke heller vore tillrådligt
att låta sagda ersättning vara oberoende av landstingets beslut, medan dagtraktamentet
gjordes beroende därav, hade de sakkunniga funnit sig nödsakade att
låta de med bestämmelse om dagtraktamente kompletterade stadgandena fortfarande
erhålla formen av en vederbörande tillerkänd rättighet.
Departc- Emot vad de sakkunniga sålunda föreslagit har jag intet att er
mentschejen.
-mVå'' Anmärkas må dock, att genom de förut denna dag vidtagna jämkningarna
i de sakkunnigas förslag till ändring i förordningen om landsting
har i fråga om traktamentsersättningens storlek sambandet med
resereglementets bestämmelser borttagits och i stället fastställts visst belopp
för sammanträdes- och resedag. Härigenom bar den i förevarande
förslag gjorda hänvisningen till landstingsförordningen erhållit eu förändrad
innebörd. Av skäl, som föredragande departementschefen anfört vid behandlingen
av förslaget till ändringar i kommunallagarna, torde även i före
-
Kungl. Maj ds proposition nr 140. 5
liggande förslag uttrycket resekostnadsersättning böra utbytas mot reseersättning.
Departementschefen uppläser härefter ett inom departementet upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av § 12 i lagen den 31 maj
1889 angående dövstumundervisningen samt hemställer, att förslaget
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Harald Frisk.