Kungl. Maj:ts proposition Nr 14.
3
Nr 14. ,
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående sänkning av räntan
å lån från fonden för befrämjande av hantverk och därmed
jämförlig mindre industri; given Stockholms slott den 13
januari 1923.
Kungl. Maj:t vill, härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF. ■
1 . C. EUSvensson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, örne.
f ''. • . J'':"- '' ./.• , . ■> ;''. •.* '' ; ..,7 V
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson:
På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning beslöt 1910 års
riksdag att för bildande av en lånefond för befrämjande av hantverk
och därmed jämförlig mindre industri bemyndiga riksgäldskontoret att
under år 1911, i mån av behov, tillhandahålla statskontoret ett belopp
av högst 50,000 kronor. För lån, som av Kungl. Maj:t beviljades,
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 14.
skulle gälla vissa av riksdagen godkända allmänna villkor och bestämmelser,
varjämte Kungl. Maj:t ägde meddela de ytterligare föreskrifter,
som i avseende å ifrågavarande lånerörelse kunde finnas erforderliga.
Med ändring av riksdagens ursprungligen tillika lämnade medgivande,
att inflytande räntor å de från fonden utlämnade lån skulle få
ingå till fonden, bestämde 1911 års riksdag, att räntorna från och med
år 1912 skulle tillföras statsverket.
Till ökning av fondens kapital har sedermera 1911 års riksdag
anvisat 75,000 kronor, 1912 och 1913 års riksdagar ävensom 1914 års
senare riksdag envar 25,000 kronor samt 1920 års riksdag 100,000
kronor. Fondens kapitaltillgång utgjorde alltså vid 1922 års slut cirka
300,000 kronor.
A lån skulle enligt de ursprungligen meddelade bestämmelserna
erläggas ränta med fyra procent.
Enligt beslut av 1916 års riksdag höjdes emellertid räntan till
fem procent, i likhet med vad samtidigt skedde beträffande vissa andra
av statens utlåningsfonder. Den nya räntesatsen tillämpades från och
med den 1 juli 1916. Å då redan befintliga lån förblev räntan oförändrat
fyra procent.
Den sålunda förhöjda räntesatsen bibehölls sedermera, till dess
1920 års riksdag beslöt, att å de lån, som från och med den 1 januari
1921 beviljades att utgå från fonden, skulle beräknas fem och en halv
procent ränta.
Enligt vad jag från kommerskollegium inhämtat, äro av fondens
medel för närvarande utlämnade lån å 835 kronor mot fyra procent,
92,868 kronor mot fem procent och 152,910 kronor mot fem och en
halv procent ränta, medan återstoden utgöres av dels redan beviljade
men icke uttagna lån, dels ock ännu icke till lån disponerad fondbehållning.
I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att för lån från fonden
gäller bland annat, att, sedan lån innehafts under ett år från lyftningsdagen,
en femtedel av det ursprungliga lånebeloppet skall återbetalas
under vart och ett av de följande fem åren, så att hela lånet blir inom
utgången av det sjätte året tillfullo guldet, samt att, därest förfallet
kapitalbelopp icke inom föreskriven tid inbetalas, å det förfallna beloppet
skall erläggas sex procent årlig ränta från förfallodagen till dess inbetalning
sker. Enligt vad kommerskollegium under hand upplyst, äro
förenämnda mot fyra procent ränta utlämnade lån — inalles tre stycken
å sammanlagt 835 kronor — numera i sin helhet till betalning förfallna,
och löpa alltså samma lån med sex procent ränta.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 14.
5
I eu till Kungl. Maj:t a vlåten skrivelse liar nu kommerskollegium Kommershemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att ränta å kolle9‘umlån,
som från och med den 1 juli 1923 beviljades från fonden, måtte få
utgå efter en till fem procent nedsatt räntesats.
Till stöd för sin framställning har kollegium, efter erinran om de
åren 1916 och 1920 beslutade ränteförhöjningarna, anfört följande:
»Det under senaste två år inträffade omslaget i konjunkturerna har ju emellertid
kännetecknats, bland annat, av en högst väsentlig sänkning av den allmänna
räntefoten. Sålunda har Sveriges riksbanks officiella diskonto, efter att under åren
1919 och 1920 hava varierat mellan 6 och 7 1/2 procent, numera från och med 1
juli 1922 fastställts till 4 1/2 procent.
Då nu ifrågavarande lånefond i viss mån torde vara avsedd att bereda ett
verkligt ekonomiskt stöd åt hantverkare och mindre industriföretag, är det givet,
att den sålunda inträdda rubbningen i förhållandet mellan den allmänna räntefoten
och den för hantverkslån nu gällande betagit lånen denna deras karaktär.
Till följd av angivna förhållanden och då den nuvarande låga räntefoten icke
torde få anses vara endast tillfällig, är det, enligt kommerskollegii mening, önskligt
att en sänkning av gällande ränta å nu ifrågavarande lån till 5 procent vidtages
beträffande sådana lån, som må beviljas från och med den 1 juli 1923.
Såsom ett ytterligare stöd för sin uppfattning får kollegium erinra därom,
att gällande ränta å lån från manufakturförlagslånefonden utgör 5 procent.»
Över kommerskollegii framställning har statskontoret avgivit utlåtande,
varjämte fullmäktige i riksgäldskontoret, efter att hava därtill
beretts tillfälle, inkommit med yttrande i ärendet.
Statskontoret har därvid — under uttalande att de av kommers- statskontoret.
kollegium anförda skälen för räntesänkningen syntes beaktansvärda och
att jämväl ur statsverkets synpunkt icke vore något att erinra mot en
dylik åtgärd — förklarat sig för sin del kunna ansluta sig till den av
kollegium gjorda framställningen.
Även fullmäktige i riksgäldskontoret hava förklarat sig icke Fullmäktige
hava något att erinra mot räntans sänkning, på sätt av kollegium r^tfrdJ''
ifrågasatts.
Med hänsyn såväl till den betydelse, som statens ifrågavarande Departementslåneverksamhet,
trots fondens jämförelsevis ringa storlek, äger för be- »hefen.
främjandet av hantverkets och den mindre industriens utveckling, som
ock till den i allmänna marknaden nu gällande, förhållandevis låga räntesatsen,
anser jag mig böra tillstyrka, att åtgärder vidtagas för eu nedsättning
av räntan å hantverkslån till fem procent.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 11 käft. (Nr 13—14.) 2
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 14.
För att göra åsyftat gagn synes mig räntesänkningen emellertid
böra givas tillämplighet icke blott, såsom av myndigheterna avsetts, å
nya lån utan jämväl å sådana redan beviljade lån, för vilka den högre
räntesatsen av fem och en halv procent nu är gällande. Att på dylikt
sätt giva den sänkta räntan retroaktiv tillämpning skulle stå i full
överensstämmelse med den princip, som i enahanda avseende följdes
vid den under fjolåret med riksdagens medverkan genomförda sänkningen
av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande. Den
minskning i statsverkets inkomster, som genom den lägre räntans tillämplighet
å redan beviljade lån skulle uppstå, komme att inskränka sig till
en halv procent å 152,910 kronor, d. v. s. för år räknat till omkring
750 kronor.
Den av mig nu förordade räntesänkningen nödvändiggör ändring
av punkt 7 i kungörelsen den 17 juni 1916 (nr 230) angående ändrade
bestämmelser för lån från fonden för befrämjande av hantverk och därmed
jämförlig mindre industri, sådan denna punkt lyder enligt kungörelse
den 22 juni 1920 (nr 444).
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels att, med ändring av nu gällande bestämmelser för lån från
fonden för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri,
besluta, att å lyftat lånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen
med fem procent, dock med skyldighet för låneinnehavaren att, därest
förfallet kapitalbelopp icke inom åtta dagar efter förfallodagen inbetalas,
å det förfallna beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen,
till dess betalning sker;
dels ock förklara, att nämnda ändrade bestämmelse, innebärande
sänkning av den å lyftat lånebelopp utgående räntan, skall tillämpas
jämväl i fråga om lån, som tidigare beviljats.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt
förordnar, att proposition skall till riksdagen avlåtas
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
J. 11. Göransson.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.