Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

1

Nr 136.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tecknande av aktier
i ett för övertagande av aktiebolaget Svenska lantmännens banks
rörelse bildat bankaktiebolag; given Stockholms slott den 16
mars 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott
den 16 mars 1923.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Schlyter, örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:

Jag anhåller att få för Kungl. Maj:t anmäla en fråga av synnerligen
angelägen art.

Till en början ber jag få erinra om att 1922 års riksdag på Kungl.
Maj:ts förslag beslutat, att såsom garantifond åt ett aktiebolag med
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 111 höft. (Nr 136.) 1

2

Kungl. Ma}:ts proposition Nr 136.

uppgift att bereda stöd åt inhemska banker finge genom riksgäldskontor
tillhandahållas ett belopp av 50 miljoner kronor statsobligationer.
Ifrågavarande aktiebolag, benämnt aktiebolaget Kreditkassan av år 1922,
har jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade direktiv för bolagets verksamhet
att lämna stöd åt kredit anstalt, som i anledning av annan kreditanstalts
iråkade eller befarade insolvens bildats för övertagande av den senare
anstaltens förbindelser, dock under förutsättning att bolagets styrelse
finner tillfredsställande garanti förefinn as för anstaltens soliditet.

I enlighet med de grunder, på vilka propositionen i ämnet vilade,
begränsades bolagets rätt att utlåna eller ikläda sig förbindelser till ett
belopp motsvarande förutnämnda garantifond och bolagets aktiekapital,
5 miljouer kronor, eller tillhopa 55 miljoner kronor.

Efter framställning från fullmäktige i riksbanken har emellertid
årets riksdag, enligt skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 februari 1923,
nr 30, beslutat, att totalbeloppet av kredit kassans förpliktelser må uppgå
till högst dubbla summan av kassans fonder. Därjämte har riksdagen
medgivit, att kassan, när sådant finnes vara oundgängligen nödvändigt,
må medverka vid rekonstruktion av kreditanstalt även genom lån till
avlyftande av kreditanstalts engagemang.

Jag skall inom den närmaste tiden återkomma till frågan om de
åtgöranden, som från Kungl. Maj:ts sida erfordras med hänsyn till vad
riksdagen sålunda beslutat.

Den av riksdagen nu medgivna utvidgningen av kreditkassans
verksamhet var, såsom allmänt är känt, föranledd av bland annat nödvändigheten
av att bispringa aktiebolaget Svenska lantmännens bank,
som på grund av inträffade förluster krävde en genomgripande rekonstruktion.
Det har emellertid visat sig, att detta syfte ej står att nå
inom den hittillsvarande ramen för kreditkassans verksamhet, även med
den jämkning, som årets förberörda riksdagsbeslut innebär.

Till chefen för finansdepartementet hava nämligen ordföranden i styrelsen
för kreditkassan, advokaten E. Löfgren och kassans verkställande
direktör, bankdirektören H. S. Tamm ingivit en skrivelse av den 13 mars
1923, vari anföres följande:

»I samband med bankrekonstruktionerna under senare delen av förra året
har även frågan om rekonstruktion av aktiebolaget Svenska lantmännens bank,
som på sin tid bildades för att finansiera de kooperativa sammanslutningarna mellan
landets jordbrukare, blivit allt mera aktuell, särskilt sedan bankens likviditetsställning
under november månad avsevärt försämrats. I samråd med bankinspektören
uppgjordes därpå i december en plan för rekonstruktion på basis av då befintliga
uppgifter rörande bankens ställning. För genomförandet av denna plan
förutsattes medverkan i olika avseenden av aktiebolaget Kreditkassan av år 1922.

Sedan bokslut i banken i januari månad uppgjorts, framlade styrelsen ett av

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

tvänne styrelseledamöter oeh eu revisor utarbetat förslag till konsolidering av banken
; i detta förslag utgick man från att av bankens egna fonder m. m. ett belopp
av kronor 7,100,000 borde avskrivas samt ett belopp av kronor 9,000,000 skulle
avsättas på delcrederekonto för att möta väntade förluster. Sedan detta förslag
diskuterats med bankinspektören och undertecknad Tamm, vilka redan i sakens
dåvarande läge ansågo att större avskrivningar borde äga rum, inlämnade bankens
styrelse i medio av februari ett förslag till kreditkassans styrelse, enligt vilket
ytterligare kronor 2,500,000 avsatts till delcrederekonto. Det då framlagda rekonstruktionsförslaget
avsåg, att en ny bank med en grundfond av kronor 10,000,000
skulle bildas för övertagande av aktiebolaget Svenska lantmännens banks rörelse.
Av den nya bankens grundfond skulle 5,000,000 kronor nytecknas. Banken skulle
dessutom börja med en reservfond av 2,500,000 kronor. Av den gamla bankens
kapital skulle alltså kronor 7,500,000 anses vara kvar.

Kassans stöd ifrågasattes för belåning av de nya aktierna intill kronor
5,000,000, varjämte för stärkande av bankens likviditet engagement till angivet
betydande belopp skulle av kassan övertagas. Kassans styrelse, som redan den 2
februari på förfrågan förklarat sig under vissa förutsättningar icke vilja ställa sig
avvisande beträffande ifrågasatt stöd vid en rekonstruktion av banken, beslöt med
anledning av denna framställning att uppdraga åt representanter inom kassan för
riksbanken, riksgäldskontoret och de privata bankerna att verkställa den ingående
undersökning av bankens ställning, som ansågs nödig för ett definitivt ställningstagande
till frågan om kassans medverkan. Denna undersökning har givit till
resultat, att för att bringa banken på solid grund en ytterligare nedskrivning beträffande
vissa engagement vore erforderlig, varjämte de av styrelsen ifrågasatta
åtgärderna för att förskaffa den nya banken nödig likviditet icke vore tillfyllestgörande.

Dessutom gav undersökningen vid handen, att bankens största kund, Svenska
lantmännens riksförbund, var i en sådan ställning, att även detta företag erfordrade
en konsolidering.

Vid sådant förhållande har kassans styrelse icke ansett sig böra eller ens
jämlikt sina av Kungl. Maj:t erhållna direktiv vara befogad att medverka vid
rekonstruktionen på sätt densamma ifrågasatts.

I det att undertecknade, efter styrelsens uppdrag och i samråd med bankinspektören,
härmed bringa styrelsens sagda beslut till herr statsrådets kännedom,
hava vi samtidigt att fästa uppmärksamheten å följderna av den inträdda situationen.

Banken står, efter vad som konstaterats, inför omedelbar betalningsinställelse,
varmed sannolikt måste följa betalningsinställelse av riksförbundet och möjligen
även av vissa dess underorganisationer.

Med hänsyn till de fullkomligt oberäkneliga konsekvenserna av en dylik
eventualitet lärer herr statsrådet icke underlåta att överväga möjligheten av ett
ingripande på annan väg än som i gällande direktiv för kreditkassan är förutsatt
i syfte att förebygga en omfattande katastrof såväl inom jordbruksnäringen som
för mängden av insättare hos banken av såväl allmänna som enskilda medel.»

Till komplettering av de i den nu återgivna skrivelsen lämnade
uppgifterna angående bankens ställning torde jag böra omnämna, att

Departements chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

bankens aktiekapital utgjort 20 miljoner kronor samt i övrigt fonderade
eller eljest avsatta medel vid senaste årsskiftet uppgingo till i rent tal
6.2 miljoner kronor.

Jag bör även framhålla, att sedan bankens ledning erhållit underrättelse
om den uppfattning, man inom kreditkassans styrelse vunnit
angående möjligheten att bispringa banken, bankstyrelsen efter samråd
med bankinspektören beslutat att tillsvidare från och med den 15 innevarande
mars i viss omfattning avstänga bankrörelsen.

Den från kreditkassans ordförande och verkställande direktör inkomna
skrivelsen ger vid handen, att förhållandena beträffande Svenska lantmännens
bank måste betecknas såsom i hög grad bekymmersamma.
Anledningarna till att utvecklingen av banken fått en så ogynnsam riktning,
skall jag ej närmare inlåta mig på. Att en utebliven rekonstruktion
av banken skulle få vittgående följder torde vara otvivelaktigt, beroende
framför allt på den stora utbredning, som Svenska lantmännens
riksförbund med anslutna föreningar bland jordbrukarna erhållit inom
snart sagt alla delar av landet.

Att kreditkassan icke kunnat direkt ingripa för stödjande av banken,
följer därav att enligt de uppgjorda rekonstruktionsplanerna banken
icke skalle erhålla nödig soliditet. Och att söka genom medverkan av
andra privatbanker och enskilda åstadkomma en hållbar rekonstruktion
på annan bas har befunnits vara uteslutet.

Då jag för min del ansett alla ansträngningar böra göras för att
bereda en utväg ur det för vida kretsar inom jordbruksnäringen bekymmersamma
läget, har jag samrått såväl med representanter för kreditkassan
och bankinspektören som med bankledningen om den lämpligaste
lösningen. Efter övervägande i olika riktningar har jag kommit till
den uppfattningen att staten bör tillskjuta erforderligt kapital för bildande
av en ny bank, som övertager lantmannabankens samtliga fordringar
och skulder, de förra vederbörligen nedskrivna.

Enligt den plan för den nya banken, som hittills hunnit skisseras,
skulle staten i banken teckna aktier för ett belopp av 15 miljoner kronor.
Härutöver skulle 5 miljoner kronor tecknas av enskilda personer,
i första hand aktieägarna i den nuvarande banken. Denna teckningav
enskilda skulle*garan teras av kreditkassan. På så sätt skulle den nya
bankens aktiekapital uppbringas till 20 miljoner kronor, vilket belopp
befunnits vara nödigt men också tillräckligt för att banken skall nå erforderlig
styrka. Huruvida de gamla aktieägarna skulle kunna på grund
av nuvarande aktieinnehav berättigas att utan kontant insats erhålla

Kungl. Maj:ta proposition Nr 136.

5

aktier i deri nya banken, torde få bliva beroende på den slutliga värderingen
av bankens portfölj. I varje fall kan en på sådant sätt åstadkommen
tillökning av aktiekapitalet utöver ovan berörda 20 miljoner
kronor icke komma att röra sig om mer än ett par miljoner kronor.

Förutom kreditkassans medverkan för teckning av förberörda 5
miljoner kronor aktier torde det vara nödvändigt, att kreditkassan
övertager vissa av lantmannabankens engagemang.

Det belopp, med vilket staten skulle ingå i den nya banken, är
ju högst betydande. Givetvis måste det förutsättas, att de engagemang,
som banken skulle övertaga, nedskrivas till fullt betryggande värden
och att banken tillförsäkras en fullt affärsmässig ledning. Vad själva
beloppet angår, vill jag framhålla, att detsamma bör ses mot bakgrund
av att en stor mängd kommunala och andra mer eller mindre offentliga
institutioner i lantmännens bank insatt betydande belopp, vilka vid en
vanlig likvidation av banken med eventuellt åtföljande konkurs till stor
del skulle äventyras.

För att möjliggöra statens ifrågavarande aktieteckning bör under
utgifter för kapitalökning äskas ett anslag å 15 miljoner kronor. Detta
belopp bör anskaffas genom fast upplåning, vilket föranleder höjning
av lånemedelstiteln å riksstaten för budgetåret 1923—1924. Jag vill
emellertid i detta sammanhang framhålla, att det i statsverkspropositionen
upptagna lånemedelsbeloppet icke kommer att för därmed avsedda
ändamål fullt utnyttjas, i det att det för kapitalökning å egnahemslånefonden
i budgetförslaget beräknade beloppet 25 miljoner kronor i den
slutliga propositionen i ämnet begränsats till 21 miljoner kronor.

Beträffande formerna för statens medverkan i ledningen av den
nya banken är jag ej i tillfälle att nu närmare yttra mig, men torde
erforderliga bestämmelser få meddelas av Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad jag nu anfört får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels å riksstaten för budgetåret 1923—1924 under utgifter för kapitalökning
och rubriken »statens aktier» anvisa ett anslag, att utgå av
lånemedel, av 15,000,000 kronor, att efter Kungl. Maj:ts beprövande användas
för aktieteckning i ett för övertagande av aktiebolaget Svenska
lantmännens banks rörelse bildat bankaktiebolag,

dels och vid bifall härtill höja den i statsverkspropositionen upptagna
inkomsttiteln »fast upplåning» med 11,000,000 kronor.
bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 111 höft. (Nr 136.)

2

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll
utvisar, skall till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

STOCKHOLM 1923, ISAAC MARCUS1 BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG.