Kung!. Maj:ts Proposition -Nr 127.

1

Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
till sjökar teverket; given Stockholms slott den 16 februari
1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 februari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

I det vid statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
fogade protokollet över försvarsärenden har å sid. 360—361 redogjorts
för de i riksstaten dels för år 1922 och dels för tiden 1 januari—30
juni 1923 uppförda ordinarie och extra anslag till bestridande av sjöBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 103 käft. (Nr 127.) 3io 23 1

2

Kutig!. Maj:ts Proposition Nr 127.

karteverkets utgifter samt för de medelstillgångar, som förutom nämnda
anslag beräknats för samma ändamål.

Av omförmälda anslag upptogos i statsverkspropositionen till årets
riksdag med definitiva belopp endast ordinarie anslaget till omkostnader
för kontroll- och undersökningsväsendet samt extra anslagen till förstärkning
av sistnämnda anslag, till tidskriften »Underrättelser för sjöfarande))
och till bidrag till internationella hydrografiska byrån. De
övriga anslagen ansågos stå i det samband med ett vid tiden för statsverkspropositionens
avlåtande ännu icke slutbehandlat förslag av försvarsväsendets
lönenämnd rörande vissa förmåner till sjökarteverkets
personal under sjömätningsarbeten, att medelsbehovet under dem borde
tillsvidare allenast approximativt beräknas, i avbidan på framtida proposition,
som komme att innefatta jämväl förslag till ny definitiv lönereglering
för kartverkets civila personal. Under bemärkande, att enligt
förslaget till ny lönereglering ordinarie anslaget till ålderstillägg icke
vidare komme att erfordras, beräknades därefter, i avvaktan på sagda
proposition, under följande anslagsrubriker nedannämnda belopp.

Avlöning till sjökarteverkets personal......... kronor 163,800: —

Omkostnader för sjömätningsväsendet......... )) 49,000:''—

Utförande av sjömätningar.............................. )) 238,500: —

Sedan yttrande över lönenämndens omförmälda förslag nu avgivits
av vederbörande myndigheter, anhåller jag att få underställa Kungl.
Maj:t berörda anslagsfrågor jämte frågan om ny definitiv lönereglering
för kartverkets civila personal och därmed i samband stående spörsmål.
Jag kommer därvid att följa nyssnämnda tre rubriker.

1. Avlöning till sjökarteverkets personal.

Den 3 december 1920 uppdrog Kungl. Maj:t åt 1902 års löneregleringskommitté
att verkställa utredning, i enlighet med uttalande till
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, beträffande ny
definitiv lönereglering för befattningshavare vid vissa grenar av den
civila statsförvaltningen, däribland sjökarteverket, samt att så snart ske
kunde inkomma med det förslag, som av utredningen föranleddes.

I anledning härav har nämnda kommitté den 31 mars 1922 avgivit
förslag i fråga om ny definitiv lönereglering för sjökarteverkets
civila personal.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

3

Innan jag ingår på löneregleringskommitténs förslag, tillåter jag
mig lämna en kortfattad redogörelse för sjökarteverkets uppkomst och
utveckling samt nuvarande ämbetsbefattning och organisation m. m.

Sedan mätning av riket omgivande farvatten genom beslut av 1756
års ständer blivit en offentlig angelägenhet, uppdrogs åt amiralitetskollegium
att utföra sjömätningar och observationer för upprättande av
nya sjökort. Särskilda statliga institutioner tillkommo sedermera för
här ifrågavarande ändamål. Sålunda inrättades år 1809 den s. k. sjömätningskåren,
vilken upplöstes år 1824 och efterträddes av sjökartearkivet.
År 1849 tillkom, efter det tidigare en sammanslagning av sjökartearkivet
och det av amiralen Gustaf af Klint på enskilt initiativ
bedrivna kartverksarbetet ägt rum, sjökartekontoret, vilken institution
sedermera, år 1871, erhöll namnet sjökarteverket.

Enligt det för sjökarteverket den 21 december 1871 utfärdade
reglementet skulle verket i militäriskt och tekniskt härseende lyda omedelbart
under chefen för sjöförsvarsdepartementet. Utom de på stat
vid sjökarteverket tjänstgörande officerarna kunde tillfälligtvis kommenderas
sjöofficerare eller i brist på lämpliga sådana anställas civila personer.
Dessa senare antogos till en början på lösa villkor och tjänstgjorde
endast undantagsvis någon längre följd av år. Först på senare
tid har civil personal vid sjökarteverket erhållit stadigvarande
anställning. I den för år 1911 gällande staten funnos upptagna bestämda
avlöningsförmåner endast för en förste ritare, en bokförare och
en vaktmästare.

Sedan genom beslut av 1912 års riksdag (riksdagens skrivelse
nr 5 A, punkt 19) den civila personalen vid sjökarteverket utökats så,
att staten för verket upptog 1 aktuarie, 11 manliga ritare eller gravörer,
2 kvinnliga biträden och 1 vaktmästare, uppfördes enligt 1918 års
riksdags beslut (riksdagens skrivelse nr 5 A, punkt 80) å kartverkets
stat ytterligare 1 förste aktuarie, 1 kartograf, 1 manlig ritare eller
gravör, 1 redogörare samt 1 kvinnligt biträde.

Vid 1921 års riksdag framlade Kungl. Maj:t — i samband med
förslag om överflyttande till sjökarteverket från och med år 1922
av vissa delar av dåvarande nautisk-meteorologiska byråns arbetsuppgifter,
nämligen den nautiska kontrollverksamheten samt det jordmagnetiska
undersökningsarbetet — förslag om härav föranledd utökning av den
civila personalen vid sjökarteverket. I skrivelse den 15 juni 1921,
nr 324, meddelade riksdagen sitt beslut och godkände därvid nedanstående
avlöningsstat för den civila personalen vid sjökarteverket, att

Sjökarte verkets uppkomst

och
utveckling.

4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

tillämpas från och med år 1922. I staten har därefter icke vidtagits
någon ändring.

Tjänst-

Lön

görings-

Orts-

Summa.

(arvode).

pen-

ningar.

tillägg

SjömUtnlngsväsendet.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

/Efter 5 år kan lönen hö-

3,600

1,800

400

5,800

J jas med 500 kronor och

\ efter 10 år med ytter-it ligare 500 kronor.

.Efter 5 år kan lönen hö-

jas med 500 kronor, efter

2,600

2,200

1,600

1,500

300

4,500

4,000

10 år med ytterligare
500 kronor och efter

1 kartograf ..............................

300

15 år med än ytterligare
500 kronor.

.Efter 5 år kan lönen hö-

jasmed400 kronor, efter

1 manlig ritare eller gravör ......

1,700

1,000

300

3,000

10 år med ytterligare

It manliga ritare eller gravörer...

18,700

11,000

3,300

33,000

400 kronor och efter
15 år med än ytterligare
400 kronor.

.Efter 5 år kan lönen hö-

1 kvinnligtbiträde av andra graden

1 » » )» » »

1,300

1,300

500

500

200

200

2,000

2,000

jas med 200 kronor, efter
10 år med ytterligare

1 kvinnligtbiträde av första graden

1,100

300

200

1,600

200 kronor och efter
15 år med än ytterligare
200 kronor.

Efter 3 år kan lönen hö-

jasmed 100 kronor, efter

1 vaktmästare ...........................

900

550

150

1,600

6 år med ytterligare
100 kronor och efter 9
år med än ytterligare
100 kronor.

Till arvode åt den, som förordnas

att leda och övervaka rit- och
gravyrarbetena .................... ...

600

600

Till arvoden åt extra personal.

gratifikationer åt ritar- och gra-vörelever samt vikariatsersätt-ningar (även beträffande redo-göraretjänsten) ........................

17,100

Säger

—

—

—

75,200

Kontroll- och undersöknings-

väsendet.

1 tjänsteman i andra lönegraden...

3,600

1,800

400

5,800\

/Efter 5 år kan lönen hö-j jas med 500 kronor och
| efter 10 år med ytter-it ligare 500 kronor.

1 » » » »

1 ombud i Stockholm.................

1 ombud i Göteborg ..................

3,600

3,000

3.000

2.000

1,800

400

5,800/

3,000

3.000

2.000

1 ombud i Malmö ......................

_

_

1 ombud i Kalmar ................

500

_

_

500

1 ombud i Sundsvall .................

Till arvoden åt extra personal samt

500

—

—

500

vikariatsersättningar ...............

—

—

3,900

Säger

—

—

24,500

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 127.

5

Lön

(arvode).

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Orts-

tillägg.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Gemensam personal.

Efter 5 år lcan lönen hö-jas med 400 kronor, efter

1 redogörare ........................

1,700

1,000

300

3,000

10 ur med ytterligare
400 kronor och efter
15 år med Un ytterligare
400 kronor.

Säger

—

—

—

3,000

Summa

—

—

—

102,700

Anm. 1. Den för förste aktuarien upptagna avlöningen utgår endast under förutsättning,
att befattningshavaren icke är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat,
i vilket fall flan endast äger uppbära arvode till belopp, som kan varda medgivet, allt efter
som ban är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat.

Anm. 2. Av varje ålderstillägg, som tillkommer kvinnligt biträde, tillhöra 100 kronor lön
och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Anm. 3. Därest åt vaktmästaren anvisas bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och
lyse, skola med avseende härå gälla i kungörelsen den 1 november 1918, angående avlöningsförbättring
från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavai-e,
meddelade bestämmelser.

Anm, 4. Ombuden erhålla var och en av de avgifter, som vid den agentur, han förestår,
inflyta för verkställda undersökningar av nautiska instrument och skeppslantemor samt
för utfärdade certifikat.

Förutom ovan nämnda löneförmåner åtnjuter den å sjökarteverkets
stat uppförda civila personalen dyr tid stillägg enligt gällande bestämmelser,
varjämte tillfällig löneförbättring utgår till vissa å staten uppförda
befattningshavare. Enligt riksdagens skrivelse den 30 maj 1922,
nr 201, angående tillfällig löneförbättring under år 1922 och första
halvåret 1923 för viss personal inom den civila statsförvaltningen, tillkommer
dylik löneförbättring vid sjökarteverket förste aktuarien vid
sjömätningsväsendet och de två övriga med honom i lönehänseende
likställda tjänstemännen av andra lönegraden med 1,000 kronor, aktuarien
och kartografen med 900 kronor, manliga ritare och gravörer samt
redogöraren med 750 kronor ävensom ombudet vid kontrollväsendets
agentur i Stockholm jämväl med 750 kronor.

Till bemälde förste aktuarie utgår nämnda belopp, 1,000 kronor,
endast under förutsättning, att han icke är militär i flottans stam eller
reserv (med pension) eller å reservstat, i vilket fall han endast äger
uppbära arvodestillägg till belopp, som må varda medgivet, allt efter
som han är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å
reservstat.

Enligt den av Kungl. Maj:t den 24 mars 1922 utfärdade instruktionen
för sjökarteverket (Svensk författningssamling nr 127) har verket
till åliggande:

Sjökarteverket
s
ämbetsbe
fattning.

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

att genom mätningar och undersökningar inhämta så noggrann
kännedom om riket omgivande farvatten och dess segelbara inlandsfarvatten,
som sjöfartens, försvars väsendets och den allmänna samfärdselns
behov fordra, samt att med stöd av vunna mätningsresultat utarbeta
och utgiva geodetiskt grundade sjökort;

att författa och tillhandahålla allmänheten tjänliga seglingsbeskrivningar
över rikets farvatten och därtill gränsande havsområden;

att, i den mån för rikets sjöfart befinnes ändamålsenligt och tillgängliga
medel det medgiva, utgiva kartor och seglingsbeskrivningar
över icke svenska farvatten och till svenska farvatten ej gränsande
områden;

att utarbeta och trycka för marinens behov särskilt erforderliga
kartor och seglingsbeskrivningar, i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar
och medel för ändamålet anvisas, dock att arbeten av mindre
omfattning, för vilka medel ej behöva särskilt anvisas, efter chefens
för sjökarteverket beprövande kunna för marinens behov verkställas,
utan att Kungl. Maj:t därom förordnat;

att utgiva veckoskriften »Underrättelser för sjöfarande», innehållande
meddelanden om förändringar rörande säkerhetsanstalterna för
sjöfart vid rikets kuster och segelbara iulandsfarvatten, meddelanden
om sjöfartshinder i riket omgivande farvatten och andra för sjöfarande
viktiga upplysningar ävensom, så fullständigt ske kan, underrättelse
beträffande förändringar i säkerhetsanstalterna och hinder för sjöfarten
vid andra länders kuster;

att mot den ersättning, som av Kungl. Maj:t fastställes, pröva och
undersöka fartygslanternor, kompasser och andra nautiska instrument
vid för ändamålet upprättade kontrollstationer samt att över de undersökta
lanternorna och instrumenten föra journaler och utfärda certifikat,
utvisande deras egenskaper;

att söka gagna sjöfarten genom att i mån av tillgång dels anskaffa
och för sjöfarande förevisa även andra nautiska instrument, dels anskaffa
och hålla tillgängliga böcker, tidskrifter och kartor av vikt i
nautiskt hänseende, dels ock söka väcka och underhålla fartygsbefälhavares
och redares intresse för samlandet av sådana upplysningar, som
kunna vara av vikt för navigationen å såväl världshaven som Sverige
närmast omgivande farvatten; samt

att utföra jordmagnetiska mätningar och undersökningar för tillgodoseende
av sjöfartens behov och, i den mån förhållandena det medgiva,
till gagn för andra allmänna intressen ävensom att till allmänhetens
tjänst offentliggöra resultaten.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

7

Till chef för sjökarteverket förordnar Kungl. Maj:t en officer vid
flottan av regementsofficers grad.

Vid sjökarteverket tjänstgör i övrigt militär och civil personal.

Att tjänstgöra vid byråarbeteua beordras officerare och underofficerare
vid flottan. Officerarna böra vara till antalet fyra, varav en
av regementsofficers grad. Utöver detta antal bör under erforderlig
tid för sin utbildning vid byråarbetena tjänstgöra sådan officer, som
är avsedd för chefsbeställning å mätningsfartyg.

En i marinstaben tjänstgörande sjöofficer beordras till tjänstgöring
i sjökarteverket såsom militärledsassistent.

Till tjänstgöring vid kartverkets mätningsarbeten beordras årligen
personal vid flottan.

I stället för officer vid flottan kan till tjänstgöring vid kartverket
i begränsad utsträckning beordras officer i flottans reserv.

I särskilda fall eller då militär personal icke kan beordras till
mätningsarbetena i tillräckligt antal eller av erforderlig beskaffenhet,
äger kartverkschefen att gå i författning om anställande av civil personal,
i den mån anvisade medel därtill lämna tillgång.

Sjökarteverkets civila personal utgöres av:
en förste aktuarie vid sjömätningsväsendet,

ytterligare två tjänstemän i andra lönegraden, den ene vid kontrolloch
den andre vid undersökningsväsendet,

en aktuarie och en kartograf vid sjömätningsväsendet,
en redogörare,

ett ombud vid var och en av kontrollväsendets agenturer i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall, tillika föreståndare för
den med agenturen förenade kontrollstationen,
tolv manliga ritare och gravörer,

två kvinnliga biträden av andra graden och ett kvinnligt biträde
av första graden, samt
en vaktmästare.

Därjämte tjänstgöra vid kartverket för sin utbildning aktuarie- och
kartografaspiranter samt ritar- och gravörelever, varförutom i mån av
behov annan civil extra personal anställes.

Beträffande förste aktuarien vid sjömätningsväsendet — vilken
likasom annan tjänsteman i andra lönegraden, aktuarie och kartograf
utnämnes av Kungl. Maj:t på förslag av kartverkschefen — är särskilt
stadgat i instruktionen, att han anställes medelst förordnande i det
fall, att han kvarstår i beställning vid flottan eller i dess reserv (med
pension) eller å reservstat.

Sjökarteverkets
organisation.

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

Villkor för
anställning
vid sjokarteverket.

För anställning som förste aktuarie vid sjömätningsväsendet erfordras
dels teoretisk kompetens, ej understigande vad som i det
följande angives såsom kompetensvillkor för aktuariebefattningen och
styrkt genom vederbörliga examina eller på annat fullt tillfredsställande
sätt, dels ock att genom tjänstgöring vid sjökarteverket eller annorledes
bava ådagalagt goda insikter inom till befattningen hörande
arbetsområden.

För anställning som tjänsteman i andra lönegraden vid kontrolloch
undersökningsväsendet erfordras dels att genom betyg över avlagd
filosofie licentiatexamen eller genom på annat minst lika betryggande
sätt hava styrkt sig äga erforderliga kunskaper i ämnet fysik, dels att
genom tjänstgöring vid sjökarteverket eller annorledes hava ådagalagt
goda insikter inom till befattningen hörande arbetsområden.

För anställning som aktuarie erfordras dels att hava avlagt filosofisk
ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen, vardera med minst
betyget med beröm godkänd i ettdera av ämnena astronomi eller matematik
samt omfattande jämväl ämnet fysik, dels ock att genom tjänstgöring
vid sjökarteverket eller annorledes hava ådagalagt tillfredsställande
insikt i utförandet av till befattningen hörande arbeten.

För anställning som kartograf erfordras att hava avlagt antingen
lantmäteriexamen eller filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen,
i senare fallen med betyg i samma ämnen, som erfordras för
aktuariebefattning, dock med rätt att utbyta betyg i fysik eller överbetyg
i astronomi eller matematik mot betyg i något geofysiskt ämne.
Vidare erfordras att genom tjänstgöring vid sjökarteverket eller annorledes
hava ådagalagt lämplighet för till befattningen hörande arbeten.

För anställning som redogörare erfordras styrkt förmåga att självständigt
föra enklare räkenskap, varvid såsom grundfordran gäller
kompetens motsvarande den för förrådskonstapeltjänst vid flottan föreskrivna.

Angående fordringar för anställning som ombud vid kontrollväsendets
agenturer, tillika föreståndare för kontrollstation, äro särskilda
bestämmelser meddelade.

Manlig ritare eller gravör skall för att vinna ordinarie anställninghava
fyllt 22 år.

Jag övergår nu till det av löneregleringskommittén avgivna förslaget
om ny definitiv lönereglering för sj ökarte verkets civila personal.

över förslaget hava utlåtanden avgivits av kommissionen för de
allmänna kartarbetena den 12 maj 1922 och av chefen för sjökarte -

Kungl. May.ts Proposition Nr 127.

9

verket den 15 maj 1922, varjämte tjänstförrättande chefen för marinetaben
den 19 maj samma år yttrat sig- i ämnet och därvid tillstyrkt
bifall till de av chefen för sjökarteverket i dennes berörda utlåtande
framställda förslag. Dessutom har fövsvarsväsendets lönenämnd yttrat
sig i anledning av en av kartverkschefen gjord framställning om ökad
avlöning. Tillika torde i sammanhang med löneregleringen få beröras
bestämmelserna om vissa förmåner för den vid sjökarteverkets mätningsarbeten
tjänstgörande personal.

För frågornas behandling redogöres under följande avdelningar.

A. Kartverkschefens avlöningsförmåner.

Hos Kung!. Maj:t har chefen för sjökarteverket gjort framställning,
att bemälde chef, för den händelse han innehade lägre tjänsteställning
än kommendörs, måtte i avlöningshänseende bliva likställd med överdirektör.

I framställningen anmärktes, bland annat, att för den händelse
chefen för sjökarteverket vore kommendörkapten av 1. graden, vore han
enligt gällande bestämmelser lägre avlönad än de byråchefer m. fl.,
som tillhörde högre löneklass än den lägsta inom 20:e lönegraden i
avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, den 22 juni
1921 (Svensk författningssamling nr 451).

Över nämnda framställning har löneregleringskommittén utlåtit sig,
att kommittén, som icke kunnat undgå att finna omförmälda i kartverkschefens
framställning berörda förhållande anmärkningsvärt, emellertid
hölle före, att, så länge kartverket vore i den utsträckning, som
för närvarande vore fallet, militäriskt anordnat och chefen för verket
skulle vara militär, det torde vara en militär avlöningsfråga, huruvida
för visst eller vissa fall särskilt avlöningstillägg borde tillerkännas bemälde
chef; detta i analogi med vad som gällde beträffande befattningshavare,
som vore upptagna i 31 § av officersavlöningsreglementet den
29 juni 1921 (Svensk författningssamling nr 388). I varje fall ansåge
sig kommittén icke kunna tillstyrka, att särskilt avlöningstillägg för
ifrågavarande ändamål påfördes staten för den civila personalen vid
kartverket.

Sedan chefen för sjökarteverket gjort förnyad framställning i ämnet,
har yttrande över denna avgivits av försvarsväsendets lönenämnd.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 103 höft. (Nr 127.) sio 23 2

Löneregle rings kommittén.

Försvars väsendets lönenämnd,

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

Lönenämnden har därvid framhållit, att sjökarteverket med hänsyn
till dess organisation, mängden av där anställd personal och de viktiga
arbetsuppgifter, som ålåge verket, torde kunna jämställas med de civila
ämbetsverk, i spetsen för vilkas förvaltning stode chefer i den s. k.
lägre överdirektörsgraden. I anslutning till vad av löneregleringskommittén
anförts hölle lönenämnden före, att det måste anses anmärkningsvärt,
att, då till chef för sjökarteverket förordnades officer i lägre
beställning än såsom kommendör, denne bleve i avlöningshänseende
väsentligt sämre ställd än nyss berörda civila verks chefer. Det torde
därför höra tagas under övervägande, huruvida icke en ändring härutinnan
borde vidtagas.

I detta avseende ansåge lönenämnden sig böra erinra därom, att
vissa militära beställningshavare på grund av beställningarnas ansvarsfulla
art ansetts böra i lönehänseende beredas ett visst försteg framför
annan personal i samma lönegrad. Enligt bestämmelserna i 31 § av
officersavlöningsreglementet åtnjöte, bland andra, chefen för krigsskolan
och fälttygmästaren vardera ett arvode av 2,040 kronor. Beloppet av
dessa arvoden föreslogs av 1918 års militära avlöningssakkunniga och
var så avpassat, att det motsvarade skillnaden i lön på G-ort för personal
i 5:e och 6:e lönegraderna, d. v. s. för överstelöjtnant respektive
överste, i den av de sakkunniga föreslagna löneplanen för officerare m. fl.
Sedermera vidtogos emellertid en del ändringar i de sakkunnigas förslag,
till följd varav arvodena nu icke uppginge till skillnaden mellan nämnda
löner.

Lönenämnden, som för närvarande icke velat ifrågasätta någon
rubbning i de av riksdagen fastslagna, i nämnda § av officersavlöningsreglementet
upptagna arvoden, hade ansett det kunna komma under
övervägande, huruvida icke den förhöjning i lönen, som i nu ifrågavarande
fall kunde böra tillerkännas kartverkschefen, borde begränsas till
samma belopp som nyss angivna arvoden. Den förutnämnda jämförelsen
mellan kartverkschefen och överdirektör i lägre grad syntes dock lönenämnden
vara så bindande, att nämnden, för åstadkommande av full
rättvisa, funne sig böra förorda, att löneförhöjningen fastställdes till
skillnaden mellan lön på G-ort i 5:e lönegraden enligt gällande löneplan
för officerare, 10,500 kronor, och den för överdirektörsbefattning i
lägre lönegrad bestämda, 13,020 kronor, eller 2,520 kronor.

Möjligheten att till chef för sjökarteverket kunde komma att förordnas
officer i lägre beställning än överstelöjtnants respektive kommendörkaptens
av 1. graden vore visserligen icke utesluten. Då emellertid
ett dylikt förordnande endast undantagsvis torde förekomma samt

Kunyl. Maj.ts Proposition Nr 127.

11

innehavandet av den lägre beställningen för den förordnade kunde förutsättas
komma att vara endast under en kortare övergångsperiod,
hade lönenämnden ansett sig kunna bortse härifrån. Någon ytterligare
förhöjning utöver nyss angivna belopp ansåge nämnden därför icke
böra i nu berörda fall förekomma.

Löneförhöjningen syntes, i likhet med förenämnda särskilda ersättningar
till vissa andra militära beställningsliavare, böra givas form av
arvode och bestämmas att utgå från kartverkets anslag till avlöningar,
varvid anslagets nuvarande benämning i riksstaten »avlöning till sjökarteverkets
civila personal-» borde utbytas mot »avlöning till sjökarteverkets
personal».

Med anledning härav Unge lönenämnden hemställa, det Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att i avlöningsstaten för sjökarteverket
Unge uppföras ett arvode å 2,520 kronor att utgå till chefen
för sjökarteverket, då denne vid flottan innehade lägre beställning än
såsom kommendör.

I förevarande fråga hava såväl löneregleringskommittén som för- Departementesvarsväsendets
lönenämnd yttrat sig. För löneregleringskommittén, som chefen''
haft att behandla frågan i sammanhang med den åt kommittén uppdragna
löneregleringen för sjökarteverkets civila personal, har frågan
strandat därpå, att densamma enligt kommitténs mening vore en militär
avlöningsfråga, vadan ett eventuellt avlöningstillägg åt kartverkschefen
icke borde belasta staterna för den civila personalen vid kartverket.
Lönenämnden däremot har ansett, att under hittillsvarande anslaget
»avlöning till sjökarteverkets civila personal», vars benämning emellertid
finge undergå lämplig omredigering, borde uppföras ett arvode å 2,520
kronor att utgå till kartverk schef, som vid flottan innehade lägre beställning
än såsom kommendör.

För min del finner jag mig kunna instämma med lönenämnden,
till vars yttrande jag hänvisar. Vad beträffar benämningen av anslaget,
torde detta lämpligen kunna upptagas under rubriken »avlöningsstat».

B. Placering av sjökarteverkets civila personal i lönegrader enligt det nya civila

avlöningssystemet.

Beträffande den å avdelningen för sjömätningsväsendet uppförda Förste
förste aktuariebefattningen har löneregleringskommittén erinrat, hurusom,
då denna befattning vid 1918 års lagtima riksdag inrättades, regieringsriksdagen
i enlighet med Kungl. Maj:ts, på kommitténs yttrande grundade kommittén,
förslag fastställde löneförmånerna, under i staten angiven förutsättning,

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

till 5,800 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. Befattningen
i fråga blev sålunda i avlöningshänseende likställd med befattningar
av andra normalgraden vid centrala ämbetsverk. I förslag,
som förelegat för kommittén, hade däremot befattningen ansetts böra i
avlöningshänseende likställas med befattningen såsom arbetschef vid
allmänna kartverkets avdelning för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten.

Hos löneregleringskommittén hade nu förste aktuarien — under förmenande
att hans tjänsteställning och ansvar närmast vore att jämföra
med byrådirektörs — anhållit, att berörda befattning måtte placeras i
samma lönegrad som byrådirektörsbefattning vid statens meteorologiskhydrografiska
anstalt eller i 18:e lönegraden, avdelning B i den nya
löneplanen. Till stöd för sin framställning hade förste aktuarien vidare
anfört, att han närmast under kartverkschefen ansvarade för arbetena
inom rit-, gravyr- och tryckeridetaljerna samt att han, jämlikt instruktionen
för sjökarteverket, vore skyldig att, för såvitt regementsofficer
ej vore kommenderad, träda i chefens ställe under den tid, denne på
grund av tjänsteresor eller semester vore frånvarande.

I sistnämnda hänseende finge kommittén erinra, hurusom, enligt
den nya instruktionen för sjökarteverket, av de till tjänstgöring vid
byråarbetena beordrade officerare vid flottan en borde vara av regementsofficers
grad, samt att till tjänstgöring vid kartverket kunde i begränsad
utsträckning beordras, i stället för officer vid flottan, officer i flottans
reserv. I anslutning till sistberörda bestämmelse innehölles ock i 13 §
den bestämmelsen, att under semester, tjänstledighet eller tillfälligt förhinder
för kartverkschefen att utöva befattningen densamma övertoges
av den främste vid kartverket tillstädesvarande officeren av regementsofficers
grad vid flottan eller i dess reserv eller, därest sådan officer
ej vore tillstädes, av förste aktuarien vid sjömätningsväsendet, Kungl.
Maj:t dock obetaget att, vid förfall för chefen att utöva befattningen,
förordna vikarie för honom, när anledning därtill gåves.

Med den större möjlighet, som sålunda komme att förefinnas att
erhålla militär vikarie för kartverkschefen under dennes ledighet eller
tillfälliga tjänsteförhinder, syntes de fall, då den ifrågavarande förste
aktuarien kunde böra träda i chefens ställe, komma att bliva synnerligen
fåtaliga. Hans eventuella ställföreträdarskap för chefen syntes
fördenskull ej kunna föranleda den av honom begärda ställning å löneskalan.

Till en sådan ställning kunde ej heller de honom i hans befattning
tillhörande göromål berättiga.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 127. 13

Enligt den nya instruktionen ålåge det honom närmast att ansvara
för redaktionen av de allmänna sjökorten, omfattande såväl deras första
tekniska utarbetande som deras alltjämt fortlöpande komplettering och
rättande, varjämte han skullo utöva tillsyn över sjökortens tryckning
och all sjömätningsväsendets övriga tekniska byråverksamhet.

För sin del kunde kommittén för den ifrågavarande, så nyligen
tillkomna förste aktuariebefattningen ej tillstyrka högre placeidng än i
lönegraden B 15, d. v. s. samma lönegrad, till vilken flertalet tjänstemän
av förutvarande andra normalgraden vid centrala ämbetsverk hänförts.
Bibehållas borde emellertid bestämmelse av innehåll, att avlöningen
enligt nämnda lönegrad utginge endast under förutsättning,
att förste aktuarien icke vore militär i flottans stam eller reserv (med
pension) eller å reservstat, i vilket fall han endast ägde uppbära arvode
till belopp, som av Kungl. Maj:t bestämdes, allt efter som han vore militär
i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena hemställde, att förste
aktuarien vid sjömätningsväsendet måtte, för den händelse de båda
tjänstemännen i andra lönegraden vid kontroll- och undersökningsväsendet
ansåges böra tilldelas högre löneställning än B 15, uppflyttas
i samma högre lönegrad.

Enligt chefens för sjökar te verket förmenande vore förste aktuariens
vid sjömätningsväsendet av löneregleringskommittén föreslagna placering
i lönegraden B 15 icke företagen med tillbörlig hänsyn till befattningens
ansvar och det med densamma förenade arbetets omfattning och betydelse.
Jämlikt gällande arbetsordning vid sjökarteverket vore arbetet
organiserat på fyra avdelningar, av vilka den första och största, sjökortsdetaljen
för allmänna sjökort och seglingsbeskrivningar, handhades
av förste aktuarien som föreståndare. Största delen, cirka 25 personer,
av den vid kartverket anställda civila personalen tjänstgjorde i de olika
karttekniska grenarna under förste aktuariens föreståndarskap. Den
omständigheten, att innehavare av förevarande befattning skulle förestå
avdelning inom verket, syntes motivera befattningens upptagande i
högre än den föreslagna lönegraden.

Kartverkschefen erinrade, hurusom kommittén å sid. 39 i sitt betänkande
LXII den 3 november 1920 rörande utredning och förslag
beträffande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement
och centrala ämbetsverk bland annat anfört, att kommittén
ansett med fog böra till 16:e lönegraden hänföras jämväl intendenterna

Kommission
nen för de
allmänna
kartarbetena.

Chefen för
sjökarteverket.

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

vid nationalmuseum och antikvarierna vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
med avseende å de krav, som borde ställas å dessa
befattningshavare såsom föreståndare för avdelningar inom respektive
institutioner. Med avseende på de fordringar, som jämlikt instruktionen
för sjökarteverket vore uppställda på förste aktuarien, syntes denne
kunna jämställas med förenämnda av kommittén angivna föreståndare.
Det syntes därför, som om förste aktuarien vid sjökarteverket med fog
kunde vara berättigad att bliva placerad i minst lika hög lönegrad som
dessa.

Enligt kommitténs föreliggande förslag hade, då frågan om inrättandet
av nu förevarande befattning varit under behandling, förslag
framlagts om befattningens jämställande i avlöningshänseende med befattningen
såsom arbetschef vid allmänna kartverkets avdelning för
ekonomiska arbeten och stomkartearbeten. Ehuru så icke blev fallet,
förtjänade detta dock att framhållas i detta sammanhang för belysande
av befattningens natur av föreståndarskap.

Om också det ovan framhållna syntes vara av den art, att en
revision av kommitténs löneplaceringsförslag i förevarande avseende
därav kunde påkallas, vore det likväl en annan omständighet, som ännu
starkare talade härför.

Kommittén hade ansett, att den förste aktuarien åliggande skyldigheten
att jämlikt § 13 i instruktionen för kartverket vid förfall för
chefen träda i dennes ställe endast sällan komme att påfordra förste
aktuariens uppehållande av chefskapet. Kommittén syntes därvid haft
uppmärksamheten riktad på bestämmelsen i § 2 mom. 2 i sagda instruktion,
vari föreskreves, att av de till tjänstgöring vid byråarbetena
i sjökarteverket kommenderade officerarna en borde vara av regementsofficers
grad. Jämlikt förenämnda § 13 tillkomme det i första hand
denne att under chefens frånvaro förestå ämbetet. För vinnande av
klarhet, huruvida denna fråga kunde komma att röna inverkan av en
eventuell revision av sjöförsvaret, hade kartverkschefen hos försvarsrevisionen
gjort förfrågan härom och hade till svar erhållit det meddelandet,
att, såvitt för det dåvarande kunde bedömas (april 1922),
försvarsrevisionen uti sitt blivande förslag angående sjöförsvarets ordnande
komme att för tjänstgöring i sjökarteverket beräkna endast en
regementsofficer, nämligen chefen för verket. För den händelse ett
förslag i sådan riktning vunne statsmakternas gillande, vilket förefölle
ganska sannolikt, syntes således ställföreträdarskapet för kartverkschefen
komma att påvila förste aktuarien i alla de fall, då Kungl. Maj:t icke
förordnat vikarie. Som kartverkschefen på grund av de under mätnings -

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 127. 15

säsongen förekommande inspektionsresorna ofta nödgades lämna verket,
syntes i motsats till kommitténs förmenande de tillfällen, då chefsbefattningens
arbetsbörda och ansvar komme att överflyttas på förste
aktuarien, bliva såväl talrika som relativt långvariga.

Beträffande placeringen av tjänstemännen i andra lönegraden vid
kontroll- och undersökningsväsendet hade kommittén i sitt betänkande
(jfr sid. 23 och 24 härefter) yttrat, att kommittén visserligen icke
ville bestrida, att vissa skäl kunde anföras för tilldelande åt dem av
något högre löneställning än enligt 15:e lönegraden, men hade kommittén
— helst tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits rörande omfattningen
och den närmare beskaffenheten av det arbete, som ålåge
dem efter kontroll- och undersökningsväsendets inordnande i sjökarteverket.
— ansett sig böra förorda, att dessa tjänstemän åtminstone
tillsvidare inordnades i samma lönegrad, till vilken tjänstemän i hittillsvarande
andra normalgraden i allmänhet blivit hänförda, eller
den 15:e lönegraden. Av löneregleringskommitténs nämnda uttalande
framginge tydligen, att kommittén ansåge, att tjänstemännen i andra
lönegraden vid kontroll- och undersökningsväsendet vore mer berättigade
till placering i en högre lönegrad än förste aktuarien vid sjömätningsväsendet.
Enligt vad kartverkschefen från kommittén sport,
syntes denna ståndpunkt bero på, att i kartverkets instruktion examenskompetensen
för de båda förstnämnda befattningarna satts högre än
för förste aktuarien vid sjömätningsväsendet. Gentemot detta anhölle
kartverkschefen dock få framhålla, att för förste aktuarietjänsten vid
sjömätningsväsendet huvudvikten måste läggas på att denne tjänsteman
vore en person med ingående praktisk erfarenhet om sjömätning och
fartygs navigering, samt att han i grunden förstode de fordringar, vilka
såväl handelssjöfarten som marinen måste ställa på såväl sjökort som
seglingsbeskrivningar, samt icke minst att han med mognat omdöme i
dessa frågor förenade fallenhet för och kunskap i sjökarteteknik. Dessa
betingelser vore enligt kartverkschefens mening av största betydelse,
men de vunnes icke genom någon högre akademisk examen utan genom
mångårigt arbete, såväl praktiskt som teoretiskt, ävensom fallenhet
för yrket.

Dessutom vore att framhålla, att förste aktuarien vid sjömätningsväsendet,
som varje år vid flera tillfällen komme att bestrida chefskapet,
principiellt icke borde ställas lägre i löneavseende än någon
tjänsteman, han vid dylika tillfällen vore chef för. Detta skulle dock
vara fallet, om de båda andra ifrågavarande tjänstemännen placerades
i 16:e lönegraden och förste aktuarien vid sjömätningsväsendet i 15:e
lönegraden.

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

Departements

chefen.

Aktuarien.

Löne reglerings kommittén.

Vad kommittén i sitt förslag anfört vid behandlingen av frågan
om förevarande befattnings löneplacering syntes kartverkschefen tyda
på ett underskattande av befattningens betydelse för sjökarteverkets
verksamhet. Kartverkschefen ville framhålla behovet av, att befattningen
bleve så pass väl avlönad, att till densamma kunde vid nytillsättande
erhållas fullt kvalificerad och i allo lämplig arbetskraft.

I anslutning till vad kartverkschefen sålunda anfört beträffande
förste aktuarien vid sjömätningsväsendet anhölle han få föreslå, att
denna tjänst placerades i 16:e lönegraden.

Lika med löneregleringskommittén finner jag tillräcklig anledning
icke föreligga att placera ifrågavarande befattningshavare i högre lönegrad
än B 15. Givetvis bör den av kommittén omförmälda, vid befattningen
nu knutna lönebestämmelsen bibehållas.

Vidkommande aktuariebefattningen vid sjökarteverket har löneregleringskommittén
erinrat om, att befattningen inrättades vid 1912 års
riksdag, varvid befattningshavaren i avlöningshänseende likställdes med
tjänstemän i första normalgraden vid centrala ämbetsverk. Hans löneförmåner
bestämdes sålunda till 4,000 kronor jämte tre ålderstillägg,
vartdera å 500 kronor.

Samtidigt jämställdes geodeterna vid rikets allmänna kartverk i
avlöningshänseende med adjunkter vid rikets allmänna läroverk, alltså
med en avlöning av 3,000 kronor jämte fyra ålderstillägg å 500 kronor.
Aktuarietjänsten vid sjökarteverket ansågs fördenskull med de krav,
som ställdes å befattningen, böra ställas i en något högre löneställning
än geodet vid allmänna kartverket.

Enahanda blev förhållandet vid 1918 års lagtima riksdag, då geodeterna
vid sistnämnda kartverk tillerkändes de löneförmåner, som då
tillkommo tjänstemän i första normalgraden. Aktuarien vid sjökarteverket
erhöll då samma avlöningsförmåner som vid olika tillfällen av
statsmakterna tillagts tjänster, vilka ansetts böra intaga en ställning
mellan förstagrads- och andragradstjänsterna vid centrala verk, nämligen
4,500 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor.

I en till löneregleringskommittén ingiven framställning hade aktuarien
vid sjökarteverket begärt upprätthållande av den marginal i avlöningshänseende,
som rådde och som alltsedan befattningens inrättande
rått mellan nämnda befattning och geodetbefattningarna vid rikets allmänna
kartverk.

Enligt den nya instruktionen för sjökarteverket hade aktuarien att
utföra geodetiska mätningar och beräkningar ävensom andra observa -

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 127.

tioner eller beräkningar, som folie inom området för sjökarteverkets
verksamhet, samt att öva tillsyn över verkets koncept- och originalmätningskartor
ävensom över dess samling av andra kartor och böcker.

Det syntes ej kunna förnekas, att aktuarien vid sjökarteverket i
förhållande till geodeterna vid allmänna kartverket hade en mera självständig
tjänsteställning och mera än dessa vore hänvisad till arbete på
eget ansvar. Under det att nämligen den geodetiska avdelningen vid
allmänna kartverket stode under närmaste chefskap av professorn vid
generalstaben och arbetet inom avdelningen utfördes på tre s. k. »detaljer»,
av vilka eu stode under direkt ledning av professorn, och i regel
en av de två observatörerna utövade ledningen av var sin av de övriga
två detaljerna, hade aktuarien vid sjökarteverket icke över sig någon
på det geodetiska området särskilt sakkunnig person.

Vid nu antydda förhållanden hade kommittén icke ansett sig böra
föreslå någon rubbning av den ställning i avlöningshänseende i förhållande
till geodeterna vid rikets allmänna kartverk som bemälde aktuarie
enligt statsmakternas beslut hittills intagit. Kommittén, som i
samtidigt avlåtet utlåtande angående den civila personalen vid rikets
allmänna kartverk hänförde bemälda geodeter till lönegraden B 13, hemställde
alltså, att aktuarien vid sjökarteverket placerades i lönegraden
B 14.

Mot detta löneregleringskommitténs förslag hava myndigheterna
icke giort någon erinran.

Med hänsyn till aktuariens arbetsuppgifter och den självständiga
ställning, som av honom intages i jämförelse med geodeterna vid rikets
allmänna kartverk, anser även jag, att den marginal i avlöningshänseende
mellan aktuarie- och geodetbefattningarua, som upprätthållits
sedan aktuariebefattningens tillkomst, fortfarande bör bibehållas. Enligt
vad jag inhämtat, kommer chefen för jordbruksdepartementet att föreslå
omförmälda geodeter till placering i lönegraden B 13, varför jag, med
anslutning till det nyss anförda, anser mig böra förorda aktuariebefattningens
upptagande i lönegraden B 14.

Löneregleringskommittén erinrade om, att kartograf befattningen vid
sjökarteverket hade uppförts å kartverkets stat vid 1918 års lagtima riksdag,
varvid innehavaren av befattningen, såsom ock vid samma riksdag
skedde beträffande kartograferna vid rikets allmänna kartverk, i avlöningshänseende
likställdes med tjänstemän av första normalgraden
vid centrala ämbetsverk.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 103 käft. (Nr 127.) 31023 3

Myndig heterna.

Departements chefen.

Kartografen,
manliga ritare
och gravör er,
kvinnliga
biträden samt
vaktmästaren.

Löne reglerings kommittén.

18

Kungh Maj:tft Proposition Nr 127.

I överensstämmelse härmed hemställde kommittén, att kartografen
vid sjökarteverket måtte placeras i lönegraden B 13.

Kommittén erinrade vidare om, att manliga ritare och gr anor er vid sjökarteverket
jämlikt beslut av 1912 års riksdag erhållit enahanda avlöningsförmåner,
samma riksdag fastställde för motsvarande befattningshavare
vid rikets allmänna kartverk, eller 2,400 kronor jämte fyra ålderstillägg,
vart och ett å 400 kronor. Det blev därvid förutsatt, att den normala
arbetstiden å tjänsterummet för dessa befattningshavare skulle sättas
till i allmänhet minst sju timmar per söckendag.

Vid 1918 års lagtima riksdag tillerkändes manliga ritare och gravörer
såväl vid sjökarteverket som vid rikets allmänna kartverk de
löneförmåner, nu gällande stater för de båda kartverken upptoge, eller
3,000 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor.

I en till löneregleringskommittén ingiven framställning hade manliga
ritare och gravörer vid sjökarteverket, med erinran, att, enligt det
för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet, tjänstemän
med titeln ritare blivit hänförda till 8:e lönegraden, hemställt, att ritare
och gravörer vid sjökarteverket måtte placeras i högre lönegrad än den,
till vilken sagda tjänstemän vid kommunikationsverken sålunda hänförts.
Till stöd för framställningen hade, bland annat, anförts, att ritare vid
sjökarteverket dels på grund av tjänstgöring såsom mätningsförrättare
vid sjömätningsarbetet dels ock på grund av den utbildning, som erfordrades
för befattningen, borde kunna jämställas med mätaretekniker vid
statens vattenfallsverk, vilken befattning hänförts till 9:e lönegraden
i det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet, samt att
gravörernas arbete syntes kunna likställas med de åligganden, som i
sistnämnda lönegrad placerade instrumentmakare vid statens vattenfallsverk
hade att utföra.

I sitt utlåtande angående den civila personalen vid rikets allmänna
kartverk hade kommittén beträffande avlöningen för manliga ritare och
gravörer vid sistnämnda kartverk givit tillkänna, att vid prövning av
de på spörsmålet inverkande omständigheter kommittén kommit till den
uppfattning, att det måste anses såsom en skälig placering, om manliga
ritare och gravörer vid nämnda kartverk hänfördes till lönegraden B 8.

Kommittén hemställde, att även manliga ritare och gravörer vid
sjökarteverket — 12 till antalet enligt nuvarande stat — måtte hänföras
till samma lönegrad, B 8.

Enligt vad kommittén inhämtat sysselsattes alla tre å sjökarteverkets
stat upptagna kvinnliga biträden med ritarbeten. Två av dem
vore uppförda i hittillsvarande andra graden och det tredje i första

Kun (fl. Maj.ts Preposition Nr 187.

1!)

graden. De två förstnämnda syntes under benämningen kvinnliga ritbiträden
böra hänföras till lönegraden C 3 och det sistnämnda biträdet
under benämningen kvinnligt biträde till lönegraden C 2 i den nya
löneplanen.

Vid 1912 riksdag uppfördes å ordinarie stat vid sjökarteverket en
vaktmästare med samma avlöningsförmåner som vaktmästare i allmänhet
vid statskontoret m. fl. centrala ämbetsverk, alltså 1,200 kronor jämte
två ålderstillägg å 100 kronor. Vid 1918 års lagtima riksdag bragtes
löneförmånerna för vaktmästaren vid sjökarteverket i överensstämmelse
med vad som då tillerkändes motsvarande befattningshavare vid ett
flertal verk. Avlöningen utginge alltså numera med 1,600 kronor jämte
tre ålderstillägg å 100 kronor efter respektive 3, 6 och 9 år.

I enlighet med vad som numera gällde för motsvarande befattningshavare
vid statsdepartement med flera verk ansåge löneregleringskommittén
vaktmästaren vid sjökarteverket böra, med benämning expeditionsvakt,
hänföras till lönegraden B 1.

De i ärendet hörda myndigheterna hava icke haft någon erinran
mot löneregleringskommitténs förevarande förslag.

Även jag ansluter mig till kommitténs förslag i dessa delar.

Löneregleringskommittén erinrade, att vid 1918 års lagtima riksdag
hade, i enlighet med löneregleringskommitténs av Kungl. Maj:t upptagna
förslag, å sjökarteverkets stat uppförts en ordinarie redogörare
med lika avlöning, som tillerkändes manliga ritare och gravör er vid
verket, d. v. s. 3,000 kronor jämte tre ålderstillägg å 400 kronor.

I en av dåvarande kartverkschefen utarbetad, för kommittén tillgänglig
promemoria hade föreslagits, att för anställning såsom redogörare
skulle erfordras styrkt förmåga att självständigt föra enklare
räkenskap, varvid såsom grundfordran kunde uppställas kompetens tör
förrådskonstapelstjänst vid flottan. Befattningen skulle vidare i avlöningshänseende
likställas med de vid sjökarteverket förefintliga ritareller
gravörtjänsterna.

Kompetensfordringar av enahanda innebörd funnes för redogörarbefattningen
föreskrivna såväl i instruktionen för verket den 23 december
1918 som i instruktionen den 24 mars 1922.

I den nya instruktionen sades, att redogöraren omhänderhade och
redovisade kartverkets kassa och inventarier, med undantag av fartygsinventarier,
förde verkets räkenskaper samt biträdde i övrigt efter kart -

Myndig heterna.

Departements chefen.

Redogöraren.

Löne reglerings kommittén.

Kommissionen
för de allmänna
kartarbetena.

Chefen för
ejökarteverket.

20 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127,

verkschefens bestämmande med expeditionsgöromål och vid handhavandet
av kartverkets ekonomi.

I en till löneregleringskommittén ingiven framställning från redogöraren
vid sjökarteverket hade denne, med hänvisning till instruktion
och arbetsordning ävensom till en promemoria från förutvarande kartverkschefen,
sökt visa omfattningen och betydelsen av de redogöraren
åliggande göromålen, i och för bedömandet av frågan om befattningens
placering i lönegrad.

Med hänsyn emellertid dels därtill, att i den nya instruktionen för
sjökarteverket de dittillsvarande enkla kompetensfordringarna för redogörarbefattningen
bibehållits oförändrade, dels ock till avlöningarna för
underofficerare vid armén och marinen enligt avlöningsreglementet den
29 juni 1921, ansåge kommittén sig icke kunna tillstyrka frångående
av den hittillsvarande likställigheten i avlöningshänseende mellan redogöraren
samt de manliga ritarna och gravörerna vid sjökarteverket,
utan hemställde, att redogöraren, liksom dessa andra, hänfördes till
lönegraden B 8.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena hemställde, att redogöraren,
som enligt den för sjökarteverket gällande instruktionen även
biträdde vid expeditionsgöromålen och av vilken, enligt av kartverkschefen
lämnad upplysning, måste fordras vissa särskilda kvalifikationer
i och för utförande av sekreteraregöromål, måtte uppföras i lönegraden
B 9.

Enligt chefens för sjökarteverket mening hade löneregleringskommittén
med avseende å redogörarens löneplacering varit alltför njugg.
Befattningens ansvar ävensom dess efter hand alltmer ökade arbetsbörda
syntes kartverkschefen tala för dess upptagande i högre lönegrad
än den av kommittén föreslagna. 1 den män som kartverkets
verksamhet svällt ut hade expeditionsgöromålen och speciellt arbetet
med uppsättandet av avgående skrivelser ökats väsentligt. Tack vare
den nuvarande redogörarens fallenhet för denna verksamhet hade han
i anmärkningsvärd grad kunnat biträda kartverkschefen i detta hänseende.
Skulle kartverkschefen i enlighet med § 6 mom. 1 i kartverkets
instruktion verkligen medhinna att »ombesörja, leda och övervaka
kartverkets samtliga arbeten ävensom ägna tillsyn åt vården och
underhållet av dess material och tillbörigheter — — — — — m. m.»,
måste, bland annat, enligt kartverkschefens mening och erfarenhet hans
arbete med skrivgöromålen underlättas genom att han disponerade över en

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

21

kraft, som ägde förmåga att i någon utsträckning förarbeta de föreliggande
frågorna. Det borde härvid beaktas, att övriga tjänstemän vid
verket icke vore avsedda för kansligöromål eller för handläggning av
förvaltningsärenden, varför deras tid endast i nödfall syntes böra upptagas
med dylika.

Även beträffande affärsförbindelserna med statsinstitutioner och
privatföretag i utlandet både under senare tid en avsevärd ökning ägt
rum, och Sveriges anslutning till internationella hydrografiska byrån i
Monaco, med det därav följande mera intima samarbetet med främmande
länders sjökarteverk, hade föranlett en redan nu rätt omfattande
skriftväxling, som kunde förväntas att än ytterligare ökas och som
ställde nästan oavvisliga krav på någon kännedom om främmande språk,
synnerligast engelska, hos den befattningshavare, som hade att granska
ingående räkningar och anbud, verkställa likvider samt diarieföra och
omhänderhava ingångna handlingar och koncepthandlingar, om vilkas
innehåll han givetvis måste äga kännedom, såväl för att kunna fullgöra
nu nämnda göromål som för att sedermera kunna tillhandagå med
erforderliga upplysningar om dessa och för att på ett verksamt sätt
kunna biträda chefen med utredning i de frågor av ekonomisk art, som
uppkomme av förenämnda affärsförbindelser och skriftväxling. Åven i
detta avseende hade den nuvarande redogöraren visat sig uppfylla rimliga
anspråk.

Löneregleringskommittén hade vid redogörartjänstens placering i
lönegrad fäst sig vid de i instruktionen angivna enkla kompetensfordringarna.
Uppmärksamgjord på detta förhållande måste kartverkschefen
instämma med kommittén. Vid uppgörandet av förslag till ny
instruktion hade han beklagligen icke beaktat de konsekvenser, som
i lönehänseende tydligen vore förenade med bibehållande av dessa
från 1918 års instruktion hämtade kompetensfordringar för redogörartjänsten.

I samband med uppgörande av förslag till de smärre förändringar
i instruktionen, som givetvis bleve en följd av den förestående löneregleringen
för kartverkets civilpersonal, syntes även en skärpning
av kompetensfordringarna för redogöra^änsten böra vidtagas för att
bringa de författningsenliga fordringarna till närmare överensstämmelse
med de fordringar, som verkligheten ställde på denne befattningshavare,
ävensom för att instruktionen i detta avseende skulle i
vidare mån än hittills ange de fordringar, som borde ställas på innehavaren
eller sökanden av redogörarbefattningen.

Befattningens placering i lönegrad 8 B, såsom av löneregleringskommittén
föreslagits, ansåge kartverkschefen vara lägre än som kunde

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

Departements chefen.

Tjänstemännen
av
andra lönegraden
vid
kontroll- och
undersökningsväsendet.

Löneregleringskommittén.

ansea skäligt med hänsyn till det ansvar och arten av de göromål, som
ålåge redogöraren. Och även för att vid framtida tillsättning av befattningen
kunna påräkna en tillräckligt kvalificerad person syntes det
vara nödvändigt att något höja den föreslagna lönen.

Hos kartverkschefen hade innehavaren av redogörarbefattningen
hemställt om utverkande av befattningens placering i lönegrad 10 B.
De i bemälda framställning angivna synpunkterna syntes kartverkschefen
vara värda beaktande; och hemställde han, att befattningen
måtte hänföras till lönegrad B 9.

Vad chefen för sjökarteverket anfört synes mig icke böra föranleda,
att redogörarebefattningen uppföres i högre lönegrad än kommittén
föreslagit eller B 8. Till jämförelse må nämnas, att till närmast motsvarande
lönegrad i löneplanen för underofficerare i vederbörande militära
avlöningsreglemente, nämligen den 4:e, där avlöningen dock är
något lägre än i nyssnämnda B 8, hänförts bland andra redogöraren
vid ridskolan, till vars göromål hör att förestå kassaförvaltning och
ombesörja åligganden, som eljest ankomma på regementsintendent.

I fråga om den å staten för sjökarteverket uppförda tjänsteman i
andra lönegraden, vilken närmast förestode det från nautisk-meteorologiska
byrån överflyttade kontrollväsendet, erinrade kommittén, hurusom nämnde
befattningshavare uti Kungl. Maj:ts förslag till 1921 års riksdag (propositionen
nr 111) upptagits såsom byrådirektör, men enligt riksdagens
beslut placerats i andra lönegraden.

Av den nuvarande innehavaren av sagda befattning hade yrkats,
att densamma å den blivande nya staten icke måtte placeras i lägre
lönegrad än B 17 eller möjligen B 16.

Enligt den nya instruktionen ålåge det ifrågavarande tjänsteman
huvudsakligen att utöva den närmaste tillsynen över kontrollstationernas
verksamhet, att vid behov själv deltaga i kontrollarbetet, att med uppmärksamhet
följa utvecklingen inom kontroll väsendets samtliga arbetsområden
och till kartverkschefen däröver avgiva rapporter, att till
sjöfartens gagn med uppmärksamhet följa utvecklingen inom den
nautiska instrument- och apparattillverkningen samt litteraturen ävensom
att till kartverkschefen däröver avgiva rapporter och förslag.

I instruktionen angåves såsom kontrollväsendets huvudsakliga uppgifter
att pröva och undersöka fartygslanternor, kompasser och andra
nautiska instrument. Kontrollväsendet ålåge i övrigt att noga uppmärksamma
de magnetiska företeelserna å järn- och andra fartyg samt
nya kompasskonstruktioner och metoder för undersökning av fartygs -

Kung], Maj:ta Proposition Nr 127''.

2ä

kompassers egenskaper, devotion och kompensering och för detta ändamål
sätta sig i förbindelse med utländska institutioner med likartad
verksamhet. Dessutom tillkomme det kontrollväsendet att, då sådant
påfordrades, biträda vid kompassväsendets ordnande på flottans fartyg,
vid anskaffning och undersökning för flottans räkning av kompasser
och andra nautiska instrument och vid fartygs magnetiska undersökning.

Då det nu gällde för kommittén att föreslå placering av ifrågavarande
tjänsteman i löneplanen, ville kommittén visserligen icke bestrida,
att vissa skäl kunde anföras för tilldelande åt honom av något
högre löneställning än enligt 15:e lönegraden, men hade kommittén —
helst tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits rörande omfattningen och
den närmare beskaffenheten av det arbete, som ålåge honom efter kontrollväsendets
inordnande i sjökarteverket — ansett sig böra förorda,
att denne tjänsteman åtminstone tillsvidare inordnades i samma lönegrad,
till vilken tjänstemän i hittillsvarande andra normalgraden i allmänhet
blivit hänförda, eller den 15:e lönegraden.

Befattningshavaren i fråga syntes tillsvidare kunna erhålla benämningen
förste aktuarie.

I gällande stat vore vidare uppförd en tjänsteman i andra normalgraden
vid det jordmagnetiska undersökningsväsendet. De uppgifter,
som tillkomme ifrågavarande tjänsteman, tillhörde före år 1922 nautiskmeteorologiska
byrån och utfördes av en assistent med avlöning i form
av arvode. Genom beslut vid 1921 års riksdag blev nyssnämnda
assistentbefattning ombildad till en tjänst i andra normalgraden.

Jämväl innehavaren av sistnämnda tjänst hade yrkat, att befattningen
måtte i den blivande nya staten uppföras i lönegrad ej lägre
än B 17 eller möjligen B 16.

Ifrågavarande tjänstemans huvudsakliga åligganden angåves i den
nya instruktionen sålunda: att utföra jordmagnetiska mätningar och
undersökningar; att utföra erforderliga beräkningar av mätningsresultaten;
att utföra lämpliga sammanställningar och bearbetningar av mätningarnas
och undersökningarnas resultat till för publicering lämpad
form; att med uppmärksamhet följa sin vetenskaps framsteg och söka
bidraga till dess utveckling; ävensom att vid förefallande behov leda
och övervaka av annan personal utförda jordmagnetiska arbeten. Enligt
instruktionen omfattade kartverkets jordmagnetiska mätnings- och undersökningsarbeten
magnetisk kartläggning huvudsakligen av rikets
kuster och segelbara inlandsfarvatten, undersökning av den magnetiska
sekulärvariationen samt publicering av de vunna resultaten jämte andra

Kommissionen
för de
allmänna
kartarbetena.

Chefen för
sjökarteverket.

24 Kung1. Maj:ts Proposition Nr 127.

ifrågakommande jordmagnetiska arbeten, som kunde vara till gagn för
sjöfarten och andra allmänna intressen.

Vid placering av ifrågavarande tjänsteman i löneplanen hade kommittén
av liknande skäl, som nyss anförts i fråga om motsvarande
tjänsteman vid kontrollväsendet, funnit sig böra föreslå, att nu omhandlade
tjänsteman tills vidare hänfördes till 15:e lönegraden, avdelning
B, i löneplanen, vid vilket förhållande jämväl denne lämpligen
syntes kunna tilldelas tjänstetiteln förste aktuarie.

Mot lönereglingskommitténs förslag i nu ifrågavarande delar har
kommissionen för de allmänna kartarbetena intet haft att erinra.

Chefen för sjökarteverket har närmare angivit åtskilliga omständigheter,
som enligt hans mening talade för sagda tjänstemäns placering
i högre lönegrad än som av löneregleringskommittén föreslagits.

Kommittén hade för sin del ansett vissa skäl kunna anföras för
dessa tjänstemäns placering i högre lönegrad än den 15:e, men emellertid
funnit, att, tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits rörande omfattningen
och den närmare beskaffenheten av det arbete, som ålåge
dessa båda tjänstemän, varför kommittén ansett sig böra förorda, att
de åtminstone tills vidare placerades i 15:e lönegraden.

Vad beträffade den bristande erfarenhet, som kommittén åsyftade,
förefölle det kartverkschefen, som om ett misstag förelåge. Ingendera
av dessa tjänster kunde anses vara ny i egentlig mening, ej heller hade
några som helst nya uppgifter tillkommit efter nautisk-meteorologiska
byråns upphörande. Allt sedan år 1908 hade under nautisk-meteorologiska
byrån lytt samma fem kontrollstationer, som nu hörde under sjökarteverket,
och under hela denna tid hade vid kontrollstationerna undersökts
lanternor och kompasser och utfärdats motsvarande certifikat m. m.
Samma skyldighet att leda och övervaka kontrollstationernas arbeten och
att följa utvecklingen inom samtliga dithörande områden, som nu ålåge
sjökarteverket, ålåg mellan 1908 och 1921 nautisk-meteorologiska byrån.
Någon ytterligare erfarenhet rörande omfattningen och den närmare
beskaffenheten av de arbeten, som ålåge tjänstemannen i andra lönegraden
vid kontrollväsendet, syntes därför icke erfordras.

Samma sak gällde de jordmagnetiska undersökningarna. Allt sedan
år 1908 t. o. m. år 1921 hade av nautisk-meteorologiska byrån utförts
jordmagnetiska mätnings- och undersökningsarbeten, huvudsakligen utmed
landets kuster, med samma skyldighet att publicera mätningsresultaten,
som nu ålåge sjökarteverket. Av nautisk-meteorologiska

Kung]. Maj:ts Proposition Nr 127.

25

byrån byggdes år 1912 med särskilt av riksdagen anvisat anslag den
motorjakt, som alltsedan använts vid dessa mätningar, och som nu för
samma ändamål övertagits av sjökarteverket. Arbetenas omfattning
och art under tiden 1908—1921 gåve fullt tillräcklig erfarenhet för
bedömande av omfattningen och den närmare beskaffenheten av det
arbete, som komme att för framtiden åligga tjänstemannen i andra
lönegraden i undersökningsväsendet. Ej heller här syntes ytterligare
erfarenheter fordras.

Vad vidare beträffade dessa tjänsters placering tills vidare i 15:e
lönegraden, inträffade med denna åtgärd ett provisorium, som ej kunde
sägas överensstämma med kommitténs betänkande angående ny definitiv
lönereglering. De tjänstemän, som överflyttades till sjökarteverket
från nautisk-meteorologiska byrån, kunde dessutom anses under
lång tid hava haft sina löner endast provisoriskt ordnade, varför även
billighetshänsyn syntes fordra, att de äntligen bleve definitivt placerade
i lönegrad, som motsvarade deras arbete och av dem fordrad
kompetens.

Samma synpunkt, som för kommittén varit bestämmande vid placering
av aktuarien i en högre lönegrad än exempelvis geodeterna vid
rikets allmänna kartverk, emedan han i högre grad än dessa vore hänvisad
till arbete på eget ansvar och icke hade över sig någon på det
geodetiska området särskilt sakkunnig person, syntes kunna anläggas
vid placeringen av här åsyftade tjänstemän. För ingendera kunde påräknas
förmånen av sådan inom det speciella arbetsområdet högt kvalificerad
ledning, som stode flertalet andra någorlunda motsvarande tjänstemän
till buds, varjämte egenarten av såväl den teknisk- praktiska som
den teoretiska utbildning, som erfordrades av dem, borde redan i och
för sig berättiga till placering i 16:e lönegraden. Vid nybesättning
av dessa tjänster syntes ock svårighet kunna komma att föreligga att
finna kompetenta sökande, om ej högre lön erbjödes än som stode
t. ex. läroverkslektorer till buds.

Vad omförmälde tjänsteman vid undersökningsväsendet beträffade,
syntes man vidare med fog kunna jämställa den honom enligt instruktionen
åliggande redigeringen av de jordmagnetiska, internationellt betydelsefulla
publikationerna med vissa förste kanslisekreterares arbeten, om
vilka löneregleringskommittén i sitt betänkande den 3 november 1920
beträffande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement
och centrala ämbetsverk, sid. 38, yttrat, att »med de i många
fall långt gående anspråk, som måste ställas å dem — i vilket hänseende
särskilt må erinras om det vissa av dessa tjänstemän tillkommande arbetet
Bihang till riksdagens protokoll 1223. 1 sand. 103 häjt. (Nr 127.) 8io 23 4

26

Kungl. May.ts Proposition Nr 127.

med avfattande av propositioner till riksdagen — förste kanslisekrerarne
med fog böra upptagas i den 16:e lönegraden.»

Vid jämförelsen med de motiv, som löneregleringskommittén vid
dessa och flera andra tillfällen åberopat för placering i 16:e eller
högre lönegrad, syntes det kartverkschefen framgå, att verkligt fog för
placering av tjänstemännen i andra lönegraden vid sjökarteverkets
kontroll- och undersökningsväsende i lägre lönegrad än 16:e icke
förelåge.

Departements- För min del finner jag anledning icke föreligga att frångå komc
e en'' mittens förslag, enligt vilket ifrågavarande båda tjänstemän placerats i
lönegraden B 15 med benämningen förste aktuarier.

C. Arvode för ledning och övervakande av rit- och gravyrarbetena.

Löneregie- Löneregleringskommittén erinrade, att i gällande stat för sjökarte kommittén.

verket vore uppfört ett belopp av 600 kronor till arvode åt den, som
förurdnades att leda och övervaka rit- och gravyrarbetena.

Enligt vad kommittén inhämtat, åtnjotes sedan flera år tillbaka
nyssnämnda arvode av den äldste manliga ritaren.

Kommittén erinrade jämväl, att å rikets allmänna kartverks stat
vore upptaget ett belopp av 300 kronor till arvode åt manlig ritare
eller gravör, som förordnades att biträda vid ritar- och gravörarbetenas
övervakande och ledning ävensom vid instruktion av yngre ritare och
gravörer. Enligt vad som framginge av kommitténs avgivna utlåtande
rörande allmänna kartverket, hade kommittén föreslagit bibehållande
av sistberörda arvode med oförändrat belopp av 300 kronor.

Då, såvitt kommittén kunde finna, ifrågavarande bägge arvoden
avsåge ersättning för likartade uppdrag vid de särskilda kartverken
samt då icke heller någon mera avsevärd skiljaktighet beträffande uppdragens
omfattning syntes finnas, förefölle det näppeligen föreligga
någon anledning, att detta arvode vid sjökarteverket skulle utgå med
högre belopp än vid allmänna kartverket. Vid nämnda förhållande och
då manliga ritare och gravörer skulle genom den föreslagna löneregleringen
få sina avlöningar ej oväsentligt förbättrade, hade kommittén
ansett sig böra i sitt statförslag för sjökarteverket uppföra ett belopp
av 300 kronor till arvode åt den manliga ritare eller gravör, som förordnades
att biträda vid ritar- och gravörarbetenas övervakande och
ledning ävensom vid instruktion av yngre ritare och gravörer.

Kungl. Maj: ts Proposition Nr 127.

27

Kommissionen för de allmänna kartarbetena hemställde, att ifråga- Kommisnionen
varande arvode måtte bibehållas vid dess hittills varande storlek och Jånna8kartutgå
såsom arvode åt manliga ritare eller gravörer. arbetena.

Det i gällande stat för sjökarteverket uppförda arvodet av 600 Chefon för
kronor att utgå till den, som förordnades att leda och övervaka rit- och
gravyrarbetena, hade av löneregleringskommittén föreslagits till nedsättning
med halva beloppet och hade i kommitténs statförslag sålunda
blivit uppfört med endast 300 kronor. Kommittén grundade denna sin
åtgärd på den omständigheten, att ett arvode för liknande ändamål
å rikets allmänna kartverks stat upptagits med allenast det lägre beloppet.
Att kommittén kommit till denna uppfattning syntes bero av,
att kommittén helt naturligt saknade ingående kännedom om arbetsledarens
vid sjökarteverket åliggande och de ökade i stället för minskade
göromål, som blivit en följd av den alltjämt fortgående utvecklingen
inom sjökarteverket och de stegrade fordringarna på tillförlitligare
och detaljerade sjökort. Måhända hade härtill även bidragit antagandet,
att i och med de sedan år 1919 å sjökarteverkets stat tillkomna nya
befattningarna — förste aktuarien och kartografen — arbetsledarens
arbetsbörda härigenom kunnat lättas. Att så emellertid ingalunda vore
fallet, syntes framgå av chefens för sjökarteverket skrivelse till Kungl.

Maj:t den 5 november 1913 angående anställandet av en assistent och
en kartograf vid sjökarteverket. Chefen anförde därvid:

»Assistenten skulle i viss mån komma att intaga ställning av arbetschef.

På grund av de uppgifter, som sålunda skola tillkomma honom, har jag ansett
mig böra taga i övervägande, huruvida på honom också borde överlåtas förordnande
att leda och övervaka rit- och gravyrarbetena, för vilket uppdrag enligt
nu gällande stat utgår särskilt arvode. Detta förordnande, som nu är lämnat till
en av kartverkets ritare, l:e ritaren, kräver emellertid i och för sig en mans
arbetstid. Skulle detta arbete, som omfattar dels det tekniska framställandet av
uppritade kartor, dels den alltjämt fortlöpande kompletteringen av utgivna sjökort
och deras plåtar med nytillkomna rättelser, övertagas av assistenten, kommer
kartverkschefen fortfarande att sakna bistånd av en lämplig tjänsteman för framställning
av nya sjökort. Vid sådant förhållande anser jag, att, om en assistent
kommer att anställas med föreslagna avlöningsförmåner, detta bör ske under den
uttryckliga förutsättningen, att på honom icke överflyttas de åligganden eller det
arvode, som nu tillkommer den, som leder och övervakar rit- och gravyrarbetena.»

Granskades dessutom sjökarteverkets utveckling under perioden
1910—1921, framginge, att ritare-, gravör- och tryckeripersonalen utgjordes
1910 av 18 personer och 1921 av 29 personer; att antalet sjökortsplåtar
utgjorde 1910 48 stycken och 1921 70 stycken; att antalet
tryckta sjökort belöpte sig 1910 till 17,191 stycken och 1921 till 27,739

28

Kung!., Maj:ts Proposition Nr 127.

stycken; samt att rättelsernas antal, utom de större sjömätarerättelserna
i kopparplåtarna (delvis också i de tryckta sjökortsupplagorna), i bokförda
nummer utgjorde 1910 i runt tal 1,400 och 1921 i runt tal 1,900.

Under perioden 1910—1921 hade dessutom tillkommit följande arbeten
för sjökarteverket, vilka i väsentlig grad ökat arbetsledarens arbete.
Genom omorganisationen 1913 hade sjökarteverket övertagit hela sjökortsförsäljningen,
vilken före denna tid hade varit överlämnad till en
agent, Nautiska magasinet i Stockholm. Genom denna förändring distribuerade
sjökarteverket sjökorten till försäljning genom för närvarande
58 återförsäljare, vilka vid årsskiftet hade skyldighet att till sjökarteverket
insända inneliggande sjökortslager för rättelsers införande samt
omstämpling, allt under arbetsledarens ledning och ansvar. Antalet av
sålunda insända och rättade kort utgjorde vid senaste årsskifte 2,650
stycken. Slutligen hade sjö karte verkets övertagande från och med den
1 oktober 1920 av utgivandet av tidskriften »Underrättelser för sjöfarande»
utökat arbetet med, bland annat, utarbetande av kartor och
klichéer som bilagor till tidskriften.

Av det anförda syntes framgå, att arbetsledarens arbetsbörda icke
oväsentligt ökats, varför arvodet till arbetsledaren icke rimligen nu borde
minskas utan åtminstone bibehållas vid det ursprungligen fastställda beloppet.
Löneregleringskommitténs skäl för arvodets minskning syntes
huvudsakligen ligga i den missvisande jämförelsen mellan sjökarteverkets
och allmänna kartverkets arbetsledare, som kommittén ansåge hava likartade
uppdrag utan mera avsevärda skiljaktigheter beträffande uppdragens
omfattning.

Rikets allmänna kartverks kartor upptoge i stort sett endast svenska
landet; sjökarteverkets kartor däremot upptoge, utom eget land, hela
Bottenvikens, Bottenhavets, Finska vikens och hela Östersjöns kuster,
nästan hela Danmarks och delar av Norges kuster samt Nordsjökusterna
ned till Engelska kanalen. Från alla dessa länders kartverk inhämtades
de förändringar, som årligen uppstode och som skulle i rättelsekorten och
kopparplåtarna införas, helt eller delvis under arbetsledarens inseende.
Härtill komme, att arbetsledaren hade den närmaste tillsynen över sjökortens
tryckning, deras rättande och hållande å jour. Han skulle vidare
upprätta rättelsekort såväl för flottans sjökarteförråd som till sju
utländska kartverk. Dessa rättelsekort uppgingo år 1921 till 280 stycken.

I detta sammanhang syntes det kartverkschefen vara skäl att erinra
därom, att kommittén i sitt betänkande den 14 december 1911, i
fråga om reglering av löneförhållanden beträffande den civila personalen
vid sjökarteverket, vid behandling av dåvarande kartverkschefens hem -

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 127.

29

ställan om uppförande i staten av ett belopp av 000 kronor såsom arvode
till en arbetsledare ansett någon erinran ej skäligen kunna göras
beträffande arvodets belopp. Av detta uttalande kunde man således
sluta, att kommittén funnit arvodets storlek väl avvägt. Att kommittén
nu kommit till en annan uppfattning syntes såsom ovan framhållits
uteslutande ha sin grund i åstundan att åvägabringa likställighet i avlöningshänseende
mellan arbetsledarna inom de båda kartverken. Kommittén
hade vid sitt ståndpunkstagande givetvis även letts av hänsyn
till nödig sparsamhet. Denna synpunkt syntes dock i detta fallet vara
av underordnad betydelse, alldenstund det här endast rörde sig om
förhållandevis små lönebelopp och löntagarnas antal inskränkte sig till
allenast två. ''

För att emellertid bereda möjlighet för kartverkschefen att, om så
skulle visa sig ändamålsenligt, kunna uppdela ifrågavarande arvode mellan
äldste ritaren och äldste gravören finge kartverkschefen föreslå, att
texten beträffande detta arvode i den föreslagna staten finge följande
formulering: Arvode åt den eller de manliga ritare och gravörer, som
förordnas att biträda vid rit- och gravyrarbetenas övervakande och
ledning ävensom vid instruktion av yngre ritare och gravörer, förslagsanslag,
högst, 600 kronor.

Under åberopande av vad kartverkschefen sålunda anfört hemställde
han, att ifrågavarande arvode måtte upptagas med nu utgående
belopp eller 600 kronor.

Enligt gällande stater för sjökarteverkets civila personal och rikets Departementsallmänna
kartverk äro omförmälda arvoden å 600 kronor i den förra cheIenoch
300 kronor i den senare staten avsedda, vad sjökarteverket beträffar,
åt den, som förordnas att leda och övervaka rit- och gravyrarbetena,
samt, i fråga om allmänna kartverket, åt den, som förordnas
att biträda vid rit- och gravyrarbetenas övervakande och ledning ävensom
vid instruktion av yngre ritare och gravörer.

Löneregleringskommittén har kommit till det resultat, att någon
mera avsevärd skiljaktighet icke föreligger beträffande omfattningen av
ifrågavarande båda arvodestagares uppdrag. Enligt vad jag inhämtat
förefinnes dock en påtaglig skillnad i uppdragens omfattning, i det att
arvodestagaren vid sjökarteverket enligt detta verks organisation självständigt
har sig anförtrodd hithörande arbetens ledning och övervakning,
innefattande jämväl den fortlöpande bokföringen och kontrollen
av det synnerligen omfattande och ansvarsfulla rättelsearbetet i redan
utgivna sjökort, medan arvodestagarens vid rikets allmänna kartverk
tjänstebefattning icke omfattar kontrollerande av arbetes riktighet.

30

Kungl. Maj ds Proposition Nr 127.

Löneregle rings kommittén.

Enligt min mening motiverar nämnda skiljaktighet i omfattningen
av de båda befattningshavarnas uppdrag någon skillnad i de båda
arvodenas belopp. Jag finner mig därför böra förorda, att arvodet för
ledning och övervakning av rit- och gravyrarbetena vid sjökarteverket
bibehålies vid dess nuvarande belopp, 600 kronor.

Mot chefens för sjökarteverket förslag om beredande av möjlighet
till uppdelning av arvodet har jag intet att erinra.

D. Arvoden åt föreståndare för sjökarteverkets kontrollstationer.

Å sjökarteverkets stat funnes under avdelningen för kontroll- och
undersökningsväsendet upptagna arvoden åt fem ombud vid kontrollväsendets
agentur (jämväl föreståndare för de med agenturerna förenade
kontrollstationerna) i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall,
varjämte i en till staten hörande not angåves, att ombuden i fråga
erhölle var och eu 1U av de avgifter, som vid den agentur, han förestode,
inflöte för verkställda undersökningar av nautiska instrument och
skeppslanternor samt för utfärdade certifikat. Arvodena utginge med
med 3,000 kronor till envar av ombuden i Stockholm och Göteborg,
med 2,000 kronor till ombudet i Malmö samt med 500 kronor till envar
av ombuden i Kalmar och Sundsvall. För ombudet i Stockholm hade
härjämte i propositionen nr 126 till 1922 års riksdag upptagits tillfällig
löneförbättring med 750 kronor.

Å den för nautisk-meteorologiska byrån senast gällande staten
— alltså den, som gällde närmast före det med 1922 års början byråns
ifrågavarande kontroll- och undersökningsverksamhet övertogs av sjökarteverket
— vore upptagna arvoden allenast till fyra ombud, nämligen
i Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall. För ombuden i Göteborg
och Malmö hade arvodena så pass sent som från och med år
1919 genom beviljande av anslag å extra stat höjts från i stat upptagna
500 kronor till 3,000 kronor i Göteborg och 2,000 kronor i
Malmö. Att i staten för nautisk-meteorologiska byrån ej fanns upptaget
arvode till ombudet (kontrollstationsföreståndaren) i Stockholm
berodde därpå, att detta uppdrag var förbundet med assistentbefattning
vid nautisk-meteorologiska byrån. Innehavaren av denna befattning
åtnjöt ej blott arvode såsom assistent utan ock i denna sin
egenskap tillfällig löneförbättring. Efter vad för kommittén uppgivits,
hade ombuden i Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall begärt tillfällig
löneförbättring å sina arvoden, men detta hade ej beviljats.

Enligt de grunder, som i allmänhet tillämpades vid löneregleringar
efter det nya avlöningssystemet, syntes arvodena till nu ifrågavarande

31

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

kontrollstationsföreståndare icke vidare böra specifikt upptagas i stat,
utan lämpligen utgå från ett för ändamålet avsett gemensamt anslag.
De särskilda arvodenas belopp syntes då i anslutning till stadgandet
i 34 § i avlöningsreglementet den 22 juni 1921, böra bestämmas av
Kungl. Maj:t. Det i not till nu gällande stat för sjökarteverket intagna
medgivandet, att ifrågavarande befattningshavare skulle äga åtnjuta en
var 1U av vid agenturen influtna avgifter för verkställda undersökningar
och för utfärdade certifikat, syntes tills vidare böra bibehållas, men kunde
lämpligen av Kungl. Maj:t meddelas i särskild ordning.

Vid beräknande av det för ifrågavarande arvoden erforderliga anslagsbeloppet
hade kommittén ansett nu utgående arvoden jämte förut
omförmälda tillfälliga löneförbättring till föreståndaren för kontrollstationen
i Stockholm böra läggas till grund; och utgjorde sammanlagda
beloppet av nämnda arvoden och löneförbättring tillhopa 9,750
kronor. Med någon avrundning av nämnda summa syntes i staten
böra för ändamålet upptagas ett belopp av 10,000 kronor.

Mot vad av löneregleringskommittén sålunda föreslagit hava de
hörda myndigheterna intet haft att erinra.

Enligt kommitténs av myndigheterna biträdda förslag skola arvodena
till ifrågavarande fem ombud vid kontrollväsendets agenturer icke vidare
specifikt upptagas i stat utan sammanföras till ett gemensamt anslag,
vars storlek beräknats till sammanlagda beloppet av de för närvarande
utgående arvodena jämte den tillfälliga löneförbättring, som enligt 1922
års riksdags beslut utgår till ombudet i Stockholm, samt därpå avrundats
till 10,000 kronor.

Då förslaget härom är i överensstämmelse med de grunder, som i
allmänhet tillämpas vid löneregleringar enligt det nya avlöningssystemet,
biträder jag detsamma i princip, men anser, att då dyrtidstillägg
å arvodena, vilka enligt förslaget äro beräknade till oförändrade belopp,
kommer att utgå enligt de grunder, som gälla för nyreglerade
ämbetsverk, den föreslagna summan bör höjas i förhållande till skillnaden
mellan dyrtidstillägg enligt nämnda grunder och de grunder, som
gälla för icke nyreglerade verk. Sagda höjning synes mig skäligen
kunna beräknas till 16 % och anslaget sålunda böra bestämmas till
11,600 kronor.

E. Icke ordinarie personal.

Vad anginge avlöningsförmånerna åt icke-ordinarie befattningshavare,
syntes det löneregleringskommittén i enlighet med 34 § i avlönings -

Myndig heterna.

Departements chefen.

Löne reglerings kommittén.

Myndig heterna.

Departements chefen.

Löne reglerings kommittén.

32 Kungl. Maj ds Proposition Nr 127.

reglementet den 22 juni 1921 få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma
grunderna för sådan personals avlöning.

Häremot hava de i ärendet hörda myndigheterna icke haft något
att erinra.

Ej heller från min sida finnes anledning till erinran i denna del.

F. Särskilda avlöningsbestämmelser m. m.

Enligt vad som framginge av 2 § i avlöningsreglementet den 22
juni 1921 skulle jämte avlönirgsreglemeutets stadganden kunna för
tjänstemän vid vissa verk gälla särskilda, av Kungl. Maj:t och riksdagen
beslutade avlöningsbestämmelser.

I sitt förutberörda utlåtande angående ny definitiv lönereglering
för den civila personalen vid rikets allmänna kartverk hade kommittén
i fråga om denna personal föreslagit, att, utöver vad i avlöningsreglementets
13 § 3 mom. stadgades, såsom särskild bestämmelse borde föreskrivas,
att ordinarie civil tjänsteman vid rikets allmänna kartverk
skulle, med bibehållande av innehavande lönegrad, vara pliktig att,
när helst så av Kungl. Maj:t prövades lämpligt, låta sig förflyttas till
befattning med motsvarande eller liknande uppgifter inom annat verk.

En motsvarande föreskrift syntes kommittén ock böra gälla för
ordinarie civila tjänstemän vid sjökarteverket.

Uti gällande avlöningsvillkor för den civila personalen vid sjökarteverket
vore i fråga om semester, bland annat, föreskrivet, att, vad
beträffade personal, som deltoge i sjömätnings- och därmed sammanhängande
arbeten, semester i regel ej finge åtnjutas under den tid, då
sådana arbeten påginge.

Kommittén ansåge visserligen, att även för framtiden en dylik inskränkning
i semesterrätten borde iakttagas, men syntes i berörda hänseende
icke erfordras någon särskild tilläggsbestämmelse till avlöningsregiementet,
enär enligt 21 § i reglementet såsom allmän föreskrift
gällde, att semester finge åtnjutas, när det kunde ske utan hinder för
göromålens behöriga gång.

Beträffande de verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921
blivit tillämpligt från och med ingången av år 1922, hade i fråga om
anordning vid övergång till efterskottsutbetalning av hela avlöningen
meddelats särskild övergångsbestämmelse. En motsvarande anordning
skulle givetvis bliva erforderlig beträffande den civila personalen vid
sjökarteverket till töjd av det nya avlöningssystemets tillämpning
å dithörande befattningshavare, och syntes riksdagens medgivande i
sådant hänseende böra äskas.

33

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

De särskilda övergångsbestämmelser i övrigt, som erfordrades beträffande
nu ifrågavarande befattningshavare, syntes Kungl. Magt vara
i tillfälle att själv meddela på grund av riksdagens medgivande i sådant
hänseende i sammanhang med antagandet år 1921 av avlöningsreglementet
för statsdepartement med flera verk.

Häremot hava de i ärendet hörda myndigheterna icke gjort någon
erinran.

Enligt 13 § 3 mom. i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 är
tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen, skyldig att
med bibehållande av innehavande lönegrad låta sig förflyttas till annan
befattning vid det verk, han tillhör. Kommittén har nu föreslagit, att
tjänsteman vid sjökarteverket skall vara pliktig underkasta sig förflyitning,
med bibehållande av innehavande lönegrad, jämväl till befattning med motsvarande
eller liknande uppgifter inom annat verk. Mot denna utvidgning
av förflyttningsbestämmelserna, som föranletts av att för tjänstemännen
vid rikets allmänna kartverk motsvarande föreskrift redan nu
gäller och med hänsyn till den svävande frågan om omorganisation av
sistnämnda verk torde komma att bibehållas, har jag intet att erinra.

Till meddelandet av erforderliga övergångsbestämmelser m. m. i
överensstämmelse med vad som beslutats vid löneregleringen för statsdepartementen
och de centrala ämbetsverken torde riksdagens medgivande
böra utverkas.

Då erfarenheten därjämte givit vid handen, att det till förebyggande
av omgång skulle vara ändamålsenligt, att Kungl. Maj:t ägde bemyndigande
att i förekommande fall, utan riksdagens hörande, utfärda särskilda
föreskrifter rörande tillämpningen i övrigt av avlöningsreglementet
den 22 juni 1921, synes det mig lämpligt, att riksdagens medgivande
även i sådant hänseende nu inhämtas beträffande sjökarteverkets civila
personal.

G. Ersättning till den vid sjökarteverkets mätningsarbeten tjänstgörande personal.

Försvarsväsendets lönenämnd har i samråd med 1902 års löneregle,
ringskommitté avgivit förslag till ersättning åt den vid sjökarteverkets
mätningsarbeten tjänstgörande personal. Över förslaget hava chefen
för sjökarteverket och kommissionen för de allmänna kartarbetena
yttrat sig.

Nämnda förslag innebär, vad den militära personalen beträffar, bibehållande
av följande av de nu utgående särskilda förmånerna under

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 103 käft. (Nr 127.) 3io 23 5

Myndig heterna.

Departements chefen.

34 Ktmgl. May.ts Proposition Nr 127.

sjömätningsarbete, nämligen mässpenningar, sjötillägg, sjömätararvode,
vilket i förslaget upptagits under benämningen sjömätarersättning, samt,
för vissa fall, ledarersättning. För den civila personalen däremot, vilken
för närvarande i allmänhet åtnjuter samma förmåner som den militära
med undantag av förmånen sjötillägg, vars bortfallande dock i någon
mån motväges av högre sjömätararvode, innebär förslaget i huvudsak
bibehållande av den i vissa fall utgående ledarersättningen, samt mässpenningars
och sjömätararvodes utbytande mot traktamentsersättning,
som emellertid icke utgår då, såsom för närvarande regelmässigt är
fallet vid förläggning i land, fri kost och inkvartering åtnjutes. Enär
det synts lönenämnden tvivelaktigt, huruvida det för statsdepartementen
m. fl. verk gällande avlöningsreglementet, vilket är avsett att vinna
tillämpning å sjökarteverkets civila personal, lämnar möjlighet att tilldela
sistnämnda personal omförmäld ledarersättning, har lönenämnden
ansett, att medgivande i sådant hänseende borde äskas av riksdagen.
I övrigt kräves icke riksdagens medverkan till genomförande av lönenämndens
förslag.

Den dagliga arbetstiden under sjömätningarna utgör, för både militär
och civil personal, omkring 11 timmar om dagen. Med hänsyn
härtill och till önskvärdheten att kunna på frivillighetens väg rekrytera
kartverkets militära personal har lönenämnden, såsom sagt, ansett den
särskilda gottgörelse, sjömätarersättningen utgör, böra bibehållas för
denna personal. Men enahanda synpunkter torde med fullt lika berättigande
kunna göras gällande beträffande den civila personalen, vilken
det oaktat enligt nämndens förslag skulle bliva berövad sagda gottgörelse.
Chefen för sjökarteverket har också, däri understödd av kommissionen
för de allmänna kartarbetena, kraftigt framhållit det oegentliga
i, att den civila personalen, vars dagliga arbetstid under en årlig
period av omkring 4 V» månader ökas med fyra timmar, icke skulle
tillerkännas någon särskild ersättning härför. Förhållandet tillspetsas,
då, såsom under sjömätningarna är fallet, den civila personalen är förlagd
med och arbetar jämsides med den enligt förslaget uti ifrågavarande
hänseende bättre tillgodosedda militära personalen.

På grund härav finner jag det nödvändigt, att under tjänstgöringvid
kartverkets mätningsarbeten den civila personalen i likhet med den
militära beredes särskilda förmåner. För den militära personalen äger
Kungl. Maj:t med stöd av de militära avlöningsreglementena bestämma
grunderna för dylika förmåner. Huruvida Kungl. Maj :t enligt det civila
avlöningsreglementet har motsvarande befogenhet kan, såsom av det
föregående framgår, vara tvivelaktigt. Med anledning härav och då den

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 1X7. 35

civila personalen tillkommande förmåner synas böra bestämmas i samma
ordning- som för den militära personalen, torde av riksdagen böra inhämtas
medgivande, att till civil befattningshavare vid sjökarteverket
må, under tjänstgöring vid kartverkets mätningsarbeten, utgå särskilda
förmåner enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

H. Stater och kostnadsberäkning.

För den civila personalen vid sjökarteverket vore i gällande riksstat
uppfört, jämte ett förslagsanslag till ålderstillägg, ett bestämt anslag,
från vilket, jämlikt gällande avlöningsstat, utginge avlöningar till
den ordinarie personalen, arvode åt den, som förordnades att leda och
övervaka rit- och gravyrarbetena, arvoden åt extra personal, gratifikationer
åt ritar- och gravörelever, vikariatsersättningar samt arvoden åt
sjökarteverkets ombud i vissa städer.

Därest, såsom avsett vore, det nya avlöningsreglementet skulle
vinna tillämpning å den civila personalen vid sjökarteverket, betingades
därav förändrad uppställning av avlöningsstaten. Därvid borde, i den
mån och på sätt ske kunde, beaktas de allmänna grunder, som funnes
angivna å sid. 130—133 i kommitténs betänkande delen'' LXII rörande
utredning och förslag beträffande ny definitiv lönereglering för befattningshavare
vid statsdepartement och centrala ämbetsverk.

Sålunda skulle kostnaderna för avlöningar till ordinarie befattningshavare
angivas i en anslagspost, varifrån jämväl skulle bestridas de i
lönerna ingående belopp, som motsvara nuvarande åldertillägg. Denna
anslagspost skulle erhålla förslagsanslags natur och hade av kommittén
beräknats till 120,900 kronor.

I nu gällande avlöningsstat funnes under rubriken »sjömätningsväsendet»
upptagen en anslagspost å 17,100 kronor till arvoden åt
extra personal, gratifikationer åt ritar- och gravörelever samt vikariatsersättningar
(även beträffande redogörartjänsten) samt under rubriken
»kontroll- och undersökningsväsendet» en anslagspost å 3,900 kronor
till arvoden åt extra personal samt vikariatsersättningar.

Vid det nya avlöningsreglementets tillämpande å sjökarteverkets
civila personal sjmtes ett dylikt särskiljande av anslag för ifrågavarande
ändamål icke böra bibehållas, utan syntes å staten böra uppföras en
särskild anslagspost till vikariatsersättningar åt vikarier å ordinarie
befattningar samt ett anslag till avlöningar för icke-ordinarie befattningshavare
m. m.

Den förstnämnda anslagsposten hade av kommittén upptagits till
800 kronor, och syntes densamma böra betecknas såsom förslagsanslag.

Löne reglerings kommittén.

36

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 127.

Departements chefen.

Anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare
in. m. hade kommittén förslagsvis beräknat till 29,000 kronor.

I enlighet med vad kommittén förut förordat, syntes slutligen å
sjökar teverkets stat böra uppföras dels ett anslag å 300 kronor till
arvode åt den manlige ritare eller gravör, som förordnades att biträda
vid ritar- och gravörarbetenas ledning och övervakande ävensom vid
instruktion av yngre ritare och gravörer, dels ock ett anslag å 10,000
kronor till bestridande av arvoden åt föreståndare för sjökarteverkets
kontrollstationer.

Med iakttagande av vad kommittén sålunda i olika hänseenden föreslagit,
har kommittén därefter uppgjort förslag till avlöningsstat för den
civila personalen vid sjökarteverket, slutande å ett belopp av 161,000
kronor.

Mot vad löneregleringskommittén i denna del yttrat har jag intet
annat att erinra än som följer av, att jag i det föregående förordat
dels uppförande i förevarande stat av ett arvode å 2,520 kronor åt
chefen för sjökarteverket, då denne vid flottan innehar lägre beställning
än såsom kommendör, dels bibehållande vid dess nuvarande belopp,
600 kronor, av arvodet åt den manlige ritare eller gravör, som förordnas
att biträda vid rit- och gravyrarbetenas ledning och övervakande
ävensom vid instruktion av yngre ritare och gravörer, varvid möjlighet
borde beredas till uppdelning av arvodet, dels ock höjning av anslaget
till arvoden åt kontrollstationsföreståndare till 11,600 kronor.

Med iakttagande härav torde avlöningsstaten för sjökarteverket
böra erhålla följande avfattning:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 120,900

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .............................. » 800

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. » 29,000

Arvode åt chefen för sjökarteverket, då denne vid
flottan innehar lägre beställning än såsom kommendör.
............................................................................ » 2,520: —

Arvode åt den eller de manliga ritare eller gravörer,
som förordnas att biträda vid rit- och gravyrarbetenas
ledning och övervakande ävensom vid

instruktion av yngre ritare och gravörer........... » 600: —

Arvoden åt föreståndare för sjökarteverkets kontrollstationer
........................................................................... » 11,600: —

Summa förslagsanslag kronor 165,420:

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 127.

37

Till ledning vid bedömandet av den kostnadsökning, som tillämpning
av förevarande förslag till lönereglering för personalen vid sjökarteverket
kommer att medföra, torde få anföras nedanstående uppgifter:

För år 1922 voro för sjökarteverket i riksstaten uppförda, bland
annat, följande ordinarie anslag:

ett bestämt anslag för avlöning till

sjökarteverkets civila personal kronor 102,700: —
ett förslagsanslag till ålderstillägg

åt bemälda personal..................... » 7,000: — jqq kronor

Läggas härtill kostnaderna för tillfällig löneförbättring för

vissa befattningshavare............................................ 15,300 »

erhålles en totalsumma av 125,000 kronor.

Den föreslagna nya avlöningsstaten slutar å ett belopp av 165,420 kronor.
Oberäknat den kostnadsökning, som under första budgetåret
för den nya avlöningsstatens tillämpning
föranledes av löneökningen vid efterskottsutbetalning
av hela avlöningen, kan förslaget sålunda
anses medföra en merkostnad av................................. 40,420 »

Härvid har emellertid hänsyn ej tagits till dyrtidstillägg och de
bestämmelser i utjämningssyfte, som av riksdagen kunna varda vidtagna
beträffande dyrtidstillägg för befattningshavare vid nyreglerade och
dyrtidstillägg för befattningshavare vid icke-nyreglerade verk.

För tiden 1 januari—30 juni 1923 äro ovannämnda anslag och tillfälliga
löneförbättring upptagna med halva beloppen och sålunda i sakligt
hänseende orubbade.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
skall från och med den 1 juli 1923 äga tillämpning på den
civila personalen vid sjökarteverket;

dels besluta, att uti den till samma reglemente hörande tjänsteförteckningen
må under fjärde huvudtiteln införas följande:

38

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

......

Verk och. befattningar.

Avdelning
och lönegrad
enligt löne-planen.

Fjärde'' huvudtiteln.

Sjökarteverket.

Förste aktuarie*) .....................................................:.................................

B 15

Aktuarie .......................................................:...........................................

B 14

Kartograf.................................................................................................

B 13

Manlig ritare eller gravör...........................................................................

B 8

Redogörare ...............................................................................................

B 8

Kvinnligt ritbiträde .................................................................................

C 3

Kvinnligt biträde .....................................................................................

C 2

Expeditionsvakt.........................................................................................

B 1

*) Därest till förste aktuarie å sjökarteverkets avdelning för sjömätningsväsendet förordnas
militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat, äger han endast uppbära arvode
till belopp, som av Kungl. Maj:t kan varda medgivet, allt efter som han är militär i flottanB Btam eller
reserv (med pension) eller å reservstat.

dels bestämma antalet till den civila personalen vid sjökarteverket
hörande ordinarie befattningshavare på följande sätt:

Avlönings-

grad.

3 förste aktuarier*)....................................................................................

B 15

1 aktuarie ...............................................................................................

B 14

1 kartograf .................................................. ..........................................

B 13

12 manliga ritare eller gravörer ..................................................................

B 8

1 redogörare ............................................................................................

B 8

2 kvinnliga ritbiträden ...........................................................................

C 3

1 kvinnligt biträde....................................................................................

C 2

1 expeditionsvakt.......................................................................................

B 1

*) Därest till förste aktuarie å sjökarteverkets avdelning för sjömätningsväsendet förordnas
militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat, äger lian endast uppbära arvode
till belopp, som av Kungl. Maj:t kan varda medgivet, allt efter som han är militär i flottans stam eller
reserv (med pension) eller å reservstat.

dels godkänna det av mig framlagda förslag till avlöningsstat för
sjökarteverket;

dels godkänna följande särskilda bestämmelse att från och med
den 1 juli 1923, utöver vad i 13 § 3 mom. i avlöningsreglementet
stadgas, lända till efterrättelse beträffande tjänstemän tillhörande den
civila personalen vid sjökarteverket:

Kung1. Muj:ts Proposition Nr 127.

39

ordinarie civil tjänsteman vid sjökarteverket skall, mod bibehållande
av innehavande lönegrad, vara pliktig att, när hälst så av Kungl.
Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till befattning med motsvarande
eller liknande uppgifter inom annat verk;

dels besluta, att, där till den civila personalen vid sjökarteverket
hörande ordinarie tjänsteman, å vilken förenämnda avlöningsreglemente
skulle komma att äga tillämpning, enligt hittills gällande bestämmelser
ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning
som tillfällig löneförbättring —- i förskott, vid ingången av juli månad
1923 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,
motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid
utgången av juni månad 1923 innehar, i förskott uppburit för juli
månad 1923, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande
varit gällande;

dels medgiva, att kostnaderna för berörda övergångsanordning må
bestridas av den i avlöningsstaten för sjökarteverket upptagna anslagsposten
till avlöning åt ordinarie tjänstemän;

dels förklara, att övriga av riksdagen i dess skrivelse den 22
februari 1921, nr 55, lämnade medgivanden i anledning av den av riksdagen
då beslutade löneregleringen för statsdepartement med flera
verk må i tillämpliga delar gälla även beträffande den civila personalen
vid sjökarteverket, ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att, förutom vanliga
övergångsbestämmelser, jämväl, därest det visar sig erforderligt,
utfärda föreskrifter rörande tillämpningen å kartverkets civila personal
av förenämnda avlöningsreglemente;

dels medgiva, att till civil befattningshavare vid sjökarteverket
må, under tjänstgöring vid kartverkets mätningsarbeten, utgå särskilda
förmåner enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder;

dels ock under riksstatens fjärde huvudtitel, med uteslutande av följande
under avdelning Sjökarteverket uppförda ordinarie anslag, nämligen
ett bestämt anslag för avlöning till sjökar teverkets civila personal
och ett förslagsanslag till ålderstillägg åt samma personal, under
samma avdelning uppföra under rubriken »avlöningsstat» ett ordinarie
förslagsanslag å 165,420 kronor.

2. Omkostnader för sjömätningsväsendet.

Ordinarie anslaget till omkostnader för sjömätningsväsendet jämte
extra anslaget till utförande av sjömätningar, bidraget från handels- och

Chefens
för sjökarteverket
framställning.

40 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

sjöfartsfonden samt behållningen av sjökortsförsäljningen under närmast
föregående år äro avsedda till bestridande av allmänna utgifter för sjömätningsväsendet.

1921 års riksdag hade för år 1922 beräknat motsvarande poster till
(49,000 + 233,200 + 21,000 + 55,000 =) 358,200 kronor. Sedan chefen
för sjökarteverket anmält, att behållningen av sjökortsförsäljningen för
år 1921 visat sig icke kunna beräknas till högre belopp än 50,000
kronor, fastställdes för sjökarteverkets allmänna utgifter en stat, som
slutade å ett belopp av 353,200 kronor, sålunda fördelade:

till sjömätningsexpeditioner och resekostnader........... kronor 190,000: —

» rustning och underhåll .............................................. » 100,000: —

)> komplettering av båtmateriel m. m........................ » 14,500: —

» tryckningskostnader ................ » 38,700: —

» underhåll av fastigheter och inventarier.............. » 3,000: —

» skrivmaterialier och expenser................................. » 7,000: —

Summa kronor 353,200: —

För tiden 1 januari—30 juni 1923 har riksdagen upptagit förevarande
anslag, extra anslaget till utförande av sjömätningar, bidraget från
handels- och sjöfartsfonden samt (hela) behållningen av sjökortsförsäljningen
år 1922 till (24,500 + 91,700 + 10,500 + 50,000=) 176,700 kronor,
vilket belopp enligt den för nämnda tid fastställda stat fördelats på
följande sätt:

till sjömätningsexpeditioner och resekostnader ......... kronor 71,700: —

)) rustning och underhåll ................................................ » 65,000: —

» komplettering av båtmateriel och mätningsinstru ment

.......................................................................... » 4,000: —

» tryckningskostnader................................................... » 30,000: —

» underhåll av fastighet och inventarier.................. » 2,000: —

» skrivmaterialier och expenser ................................. » 4,000: —

Summa kronor 176,700: -—

Chefen för sjökarteverket har i skrivelse den 31 augusti 1922
avgivit förslag till beräknande av de allmänna utgifterna för sjömätningsväsendet
under budgetåret 1923—1924.

Beträffande sjömätningsexpeditioner och resekostnader har kartverkschefen
i en tablå sammanställt fullständiga beräkningar över kostnaderna
för nämnda budgetår. I tablån äro fartygsexpeditionerna samt
vissa mätningar, för vilka under år 1923 avsåges förläggningar med

Kttngl. Maj:ts Proposition Nr 127.

41

kvarter i land, beräknade pågå 150 dagar under tiden juli—september
1923 och maj—juni 1924. Vidare äro i tablån kostnaderna för kol och
oljor specificerade, kol efter ett pris av 30 kronor per ton, samt kostnaderna
därutöver per mätningsförrättare och månad angivna efter
medelvärden under maj, juni och juli 1922. Enligt tablån skulle totalkostnaderna
belöpa sig till 151,434 kronor. I beräkningen är förutsatt,
att ingen personal behöver förhyras.

För mötande av eventuella prisförändringar har kartverkschefen ansett
skäligt att till tablåns slutsumma foga en marginal av 3 i enlighet
varmed för sjömätningarna borde beräknas i avrundat tal 156,000
kronor. Enär kostnaden för de resor, som kartverkschefen jämlikt sin
instruktion årligen skulle företaga för sjömätningsarbetets ledande och
övervakande, icke inberäknats i utgifterna för sjömätningsexpeditionerna,
borde till omförmälda belopp läggas 1,000 kronor, vartill nämnda resor
med stöd av vunnen erfarenhet kunde beräknas uppgå. Anvisningens
belopp borde därför upptagas till (156,000 + 1,000=) 157,000 kronor.

För förhyrning av viss personal har riksdagen hittills icke anvisat
medel.

Kartverkschefen har nu erinrat om, att han vid avgivandet av förslag
till medelsbehovet för tiden 1 januari—30 juni 1923 begärt
medel för anställande av två civila maskinister, men att detta äskande
icke föranledde någon åtgärd från Kung]. Maj:ts sida. Under framhållande
av den stora ekonomiska betydelsen för kartverket att för övervakandet
av alla rustnings- och underhållsarbeten kunna helt och fullt
disponera över minst två maskinister, vilka icke såsom de från flottan
kommenderade maskinisterna ombyttes, utan hade till huvuduppgift att
tillse och sköta kartverkets fartygs- och båtmateriel, har nu kartverkschefen
förnyat sin framställning om anslag till anställande av två civila *
maskinister och för ändamålet beräknat ett belopp av 5,000 kronor för år.

Därjämte har kartverkschefen återupptagit frågan om anställande
av civila motorskötare. De motorskötare, som under 1921 års sjömätningar
erhållits från flottan, hade kunnat tillfredsställande fullgöra dem
åliggande göromål. Med anledning härav hade kartverkschefen trott frågan
om anställande av civila motorskötare kunna bero, dock givetvis under
förutsättning att de militära motorskötarnas utbildning även framgent
bleve tillfredsställande. Tyvärr hade erfarenheterna från 1922 års sjömätningar
visat, att så icke varit förhållandet med de motorskötare,
som därunder ställts till kartverkets förfogande. Sjömätningsarbetenas
effektiva bedrivande vore naturligtvis i största utsträckning beroende
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 103 höft. (Nr 127.) 3io 23 6

42

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

av den personal, som handhade båtmotorernas skötsel. Om båtarna icke
kunde hållas i gång, kunde lodningsarbetet icke utföras. Det hade
under året hänt allt för många gånger, att båtar under hela dagar icke
kunnat användas på grund av att vedex-börande motorskötare varit oförmögna
att tillfredsställande handhava motorerna. Då nu flera års erfarenhet
tydligen utvisat, att fullt kunniga motorskötare icke av kartverket
med säkerhet kunde påräknas från flottan, ansåge sig kartverkschefen
icke kunna underlåta att begära medel för anställande av motorpersonal.
Antalet syntes försöksvis kunna begränsas till två motorskötare,
vilka avsåges att tjänstgöra som förhandsmän å de två större
mätningsfartygen. Efter eu beräknad dagavlöning av högst 10 kronor
under en anställningstid av 150 dagar skulle kostnaden för denna personals
avlönande uppgå till 3,000 kronor.

För förhyrning av viss personal (två maskinister och två motorskötare)
erfordrades sålunda (5,000 + 3,000 =) 8,000 kronor.

Beträffande utgifterna för rustning och underhåll under de senare
åren har kartverkschefen upprättat en tablå, som utvisar, att nämnda
utgifter i runt tal belöpt sig till: år 1920 124,000 kronor, år 1921 164,800
kronor och januari—juli 1922 142,400 kronor. För återstoden av år
1922 beräknades cirka 20,000 kronor i kostnader för fartygens avrustning
och uppläggning. Totalutgifterna år 1922 borde sålunda beräknas
till 162,400 kronor, i vilket belopp emellertid inginge kostnaden, 37,500
kronor, för omfattande reparationer å mätningsfartyget Falken, vilka
möjliggjorts genom förefintlig reservation från tidigare år. Med bortseende
av kostnaden för Falkens reparation skulle 1922 års ordinarie
kostnader följaktligen belöpa sig till (162,400 — 37,500=) cirka 125,000
kronor.

• Vid beräknandet av medelsbehovet för budgetåret 1923—1924,
syntes enda möjligheten vara att bygga på siffrorna från år 1922. Med
bortseende från Falkens reparation finge man utgå från att rustningsoch
underhållsarbetena komme att bliva av minst samma omfattning som
under år 1922. På grund av materielens ålder och tillstånd kunde de
icke förväntas bliva mindre. För kartverkets nuvarande båtmateriel
skulle således komma att erfordras 125,000 kronor. Emellertid komme
kartverket att av medel från arbetslöshetsanslaget genom nybyggnad
tillföras två nya mätningsfartyg, som avsåges att användas i stället för
de nu i brist på fartyg använda landförläggningarna. Dessa torde
komma att överlämnas år 1923 och avsåges att utgå på mätningsexpeditioner
våren 1924. Medel måste därför beräknas för även deras ut -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

43

rustning, huvudsakligen utgörande dockning och bottenmålning. Härtill
torde 3,000 kronor per fartyg vara tillräckligt eller tillhopa 6,000 kronor.

Anvisningen till rustning och underhåll borde alltså uppgå till
(125,000 + 6,000 =) 131,000 kronor.

För komplettering av bätmateriel m. m. har kartverkschefen, trots beloppets
knapphet, icke ansett sig böra begära mera än enligt staten för
år 1922 ställts till förfogande för ändamålet eller 14,500 kronor.

Tryckningskostnaderna hade, enligt kartverkschefens framställning,
under de senare åren visat en gradvis skeende stegring, och följden
härav hade blivit, att för ändamålet anvisade medel visat sig otillräckliga.
Nedanstående tablå åskådliggjorde förhållandet.

År

Anvisade

medel.

Verkliga

kostnaden.

1915

1916

1917

1918

1919

1920

1921

1922

16,700

— 20,337:

52

16,700

— 25,335:

71

16,700

— 24,276:

73

16,700

— 28,976:

65

23,700

— 38,113:

27

28,700

— 55,087:

—

38,700

— 63,191:

50

38,700

— omkring 49,000:

—

För år 1922 vore såsom syntes anvisade 38,700 kronor. Redan
den 1 augusti hade kostnaderna emellertid sprungit upp till 37,456
kronor 69 öre och beräknades ytterligare komma att uppgå till cirka

11,000 kronor. Sammanlagda tryckningskostnaderna för år 1922 torde
sålunda komma att belöpa sig till cirka 49,000 kronor, varigenom komme
att uppstå ett underskott på cirka (49,000 — 38,700=) 10,300 kronor,
till vars täckande i första hand komme att tagas i anspråk befiutligt
överskott å sjökortsförsäljningsmedel för år 1921, 3,481 kronor.

Enligt tablån hade 1922 års tryckningskostnader icke oväsentligt
minskats i förhållande till kostnaderna under åren 1920 och 1921.
Minskningen vore i någon mån beroende på sänkta materialpriser men
framför allt på det förhållandet, att kartverkets inköp av sjökortspapper
under år 1922 endast torde komma att uppgå till cirka 1,000 kronor,
då däremot denna utgift under åren 1920 och 1921 belöpte sig till i
runda tal 14,100 resp. 15,000 kronor. I början av år 1924 torde kartverkets
papperslager vara konsumerat, och måste på grund härav nytt

44

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

lager, motsvarande ett års förbrukning, inköpas. Enligt till kartverket
inkommet anbud torde detta kräva en kostnad av cirka 6,300 kronor,
varav 60 % eller 3,780 kronor borde hänföras till utgifterna under budgetåret
1923—1924. Någon ytterligare avsevärd nedgång i de nuvarande
sjökortspapperspriserna torde enligt meddelande från sakkunnigt
håll icke kunna förväntas.

Av tablån framginge, att tryckningskostnaderna alltsedan år 1915
mer eller mindre överstigit de anvisade beloppen. Bristerna hade dock
i allmänhet kunnat täckas medelst de överskott, som uppstått å sjökortsförsäljningen
och som framginge av följande tablå.

yr Beräknad

inkomst.

1915 ............................ 39,000: —

1916 ................................ 35,000: —

1917 ................................. 35,000: —

1918 ................................. 35,000: —

1919 ............................... 40,000: —

1920 ................................ 50,000: —

1921 .................................. 50,000: —

Influtna försäljnings-medel.

Överskott.

44,872: 22
59,749: 73
47,465: 34

5,872: 22
24,749: 73
12,465: 34
35,997: 42

70,997: 42

81,894: 43

41,894: 43

78,980: 70

28,980: 70

53,481: 32

3,481: 32

Såsom syntes hade under år 1921 influtna försäljningsmedel lämnat
ett i förhållande till tidigare år endast obetydligt överskott, som under
år 1922 måste tagas i anspråk för täckande av merkostnaderna för
tryckning av sjökort m. m. Sjökortsförsäljningens intäkter under år
1922 hade upptagits med enahanda belopp, som beräknats inflyta
under år 1921, 50,000 kronor. Att döma av försäljningens omfattning
under den gångna delen (januari—augusti) av år 1922 kunde icke något
överskott väntas uppstå utöver det beräknade inkomstbeloppet. Inga
tecken tydde på en livligare omsättning av sjökort under första halvåret
1923. Sjöfarten lede allt fortfarande av den allmänna depressionen.
Om kartverkschefen icke förty räknade med en behållning av sjökortsförsäljningsmedel
från första halvåret 1923 av 25,000 kronor eller
hälften av det för 1922 beräknade beloppet, så syntes någon möjlighet
att erhålla överskottsmedel härifrån utesluten.

Kostnaderna för tryckning av sjökort in. m. vore ofrånkomliga utgifter,
som under alla förhållanden måste bestridas. Detta innebure,
att, därest icke för ändamålet anvisade medel försloge för utgifternas
täckande, måste övriga under anslaget tillgängliga medel disponeras i
erforderlig utsträckning, eller med andra ord penningar tagas från sjömätningarna,
som således bleve lidande.

Kung1. Maj:t.‘i Proposition Nr 127.

45

Tryckningen kunde heller icke eftersättas. Såväl kartverkets instruktion
som praktiska svårigheter lade hinder i vägen härför. Det
tekniska framställandet av sjökort medgåve icke sådan forcering, som
understundom skulle bliva en given följd, därest tryckning endast utfördes
i mån sv efterfrågan.

Enligt statsverkspropositionen till 1922 års riksdag ansågs, att
tryckningskostnaderna borde för hela året 1923 kunna beräknas till
samma belopp som för åren 1921 och 1922, eller 38,700 kronor,
ökat med ett för nytryck av »Svensk Lots» erforderligt belopp, 9,000
kronor. För det första halvåret 1923 upptogs 60 % av det sålunda beräknade
årsbeloppet, 47,700 kronor, till i avjämnat tal 28,600 kronor,
emot vilken beräkning riksdagen intet hade att erinra.

Av det för nytryckning av »Svensk Lots» beräknade beloppet,

9,000 kronor, ingick 60 % = 5,400 kronor i det för tryckningskostnader
under första halvåret 1923 beräknade beloppet. Återstående 40 %, 3,600
kronor, borde således ställas till förfogende under budgetåret 1923—
1924 jämlikt den av 1922 års riksdag godtagna beräkningsgrunden.

1922 års tryckningskostnader borde, på sätt i det föregående angivits,
beräknas till 49,000 kronor. Det vore icke möjligt att för närvarande
räkna med mindre kostnader för samma ändamål under budgetåret
1923—1924. Härtill komme emellertid enligt vad ovan framhållits
dels ett belopp av 3,780 kronor för inköp av papper, dels återstående
3,600 kronor för »Svensk Lots». Medelsbehovet skulle således komma
att uppgå till (49,000 + 780 + 3,780=) 56,380 kronor eller avrundat till
56,400 kronor.

För underhåll av fastighet och inventarier hade, erinrade kartverkschefen,
för vartdera av åren 1913 och 1914 anvisats 4,000 kronor.
Åren 1915—1922 hade anvisningen för ändamålet uppgått till 3,000
kronor för år. För första halvåret 1923 hade anvisningen upptagits
med 1,500 kronor.

Fastighetens ålder ävensom den allmänna prisstegringen, som gjort
sig gällande icke minst inom byggnadsbranschen, syntes emellertid vara
tillräckligt vägande motiv att nu begära medel till åtminstone samma
belopp, som stått till förfogande före kristiden. Kartverkschefen hemställde
fördenskull, att medel för ifrågavarande ändamål måtte upptagas
med ett belopp av 4,000 kronor.

Kartverkschefen har vidare framhållit, att av riksstatsanslagen för
åren 1919—1922 anvisats för skrivmaterialier och expenser 7,000 kronor

46

Kung!. Maj.is Proposition Nr 127.

årligen, medan utgifterna för ändamålet uppgått till, i runda tal, åren
1919 8,200 kronor, 1920 11,900 kronor och 1921 11,000 kronor samt
för år 1922, även med iakttagande av den största sparsamhet, icke
komme att understiga 12,800 kronor. En höjning av anvisningen för
detta ändamål under budgetåret 1923—1924 syntes därför ofrånkomlig
för täckande av de oundgängliga kostnaderna. Det kunde nämligen icke
förväntas, att kostnaderna under sagda anslagsperiod skulle komma att
väsentligt understiga kostnaderna under år 1922. Då emellertid möjligheten
av en mera betydande höjning icke kunde förutsättas, ansåge
kartverkschefen anvisningen för ifrågavarande anslagsperiod kunna begränsas
till 10,000 kronor.

Medlen till täckande av kartverkets omkostnader för sjömätningsväsendet
under budgetåret 1923—1924 ansåge kartverkschefen sålunda
få beräknas till följande belopp:

sjömätningsexpeditioner och resekostnader

förhyrning av viss personal .........................

rustning och underhåll......................................

komplettering av båtmateriel m. m............

tryckningskostnader............................................

underhåll av fastighet och inventarier........

skrivmaterialier och expenser .......................

............... kronor

157,000

—

................ »

8,000

—

............... »

131,000

—

............... »

14,500

—

............... »

56,400

—

................ »

4,000

—

................ »

10,000

—

Summa kronor

380,900

—

Till täckande av dessa omkostnader stode i första hand till buds
under första halvåret 1923 inflytande medel av sjökortsförsäljningen.
Dessa kunde icke uppskattas högre än till 25,000 kronor, vilket endast
vore hälften av den beräknade behållningen av sjökortsförsäljningen
under år 1922. Denna vore emellertid avsedd att i sin helhet tagas i
anspråk under första halvåret 1923. För budgetåret 1923—1924 måste
minskningen av denna tillgång fyllas med anslagsmedel. Under förutsättning,
att det ordinarie reservationsanslaget upptoges med samma
belopp som under år 1922, eller 49,000 kronor, samt att från handelsoch
sjöfartsfonden finge påräknas lika stort belopp, som för närvarande
vore tillgängligt, 21,000 kronor, återstode att genom extra anslagsmedel
täcka [380,900—(49,000 + 21,000 + 25,000)=] 286,000 kronor i
avrundat tal.

Departements- Posten till sjörnätning se xp editioner• och resekostnader har av chefen
chefen. sjökarteverket beräknats efter samma personalstyrka och mätnings -

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 127.

47

tid, som tagits i anspråk för mätningarna under år 1922, och har han
därvid uppskattat medelsbehovet under posten till 157,000 kronor. Med
hänsyn till den kostnadsökning, som kan beräknas uppstå därigenom,
att kolpriset i allmänna marknaden numera stigit från 30 kronor, varmed
kartverkschefen räknat, till 35 kronor per ton, lärer någon nedsättning
av det av kartverkschefen äskade beloppet icke böra vidtagas.

Då riksdagen hittills icke anvisat medel för förhyrning av viss personal,
torde ej heller nu medel för ändamålet böra beräknas.

Oaktat fartygsmaterielens ålder och det kända förhållandet, att
under de senare åren dess underhåll till följd av bristande meHelstillgång
blivit mycket eftersatt, torde posten till rustning och underhäll böra
begränsas till samma belopp, som för ändamålet anvisats för år 1922
eller 100,000 kronor, med tillägg av den för de båda nytillkommande
mätningsfartygen beräknade rustningskostnaden, 6,000 kronor, eller tillhopa
106,000 kronor.

Posten till komplettering av båtmateriel in. m. torde i enlighet med
kartverkschefens förslag böra upptagas med 14,500 kronor.

Tryckningskostnaderna hava, såsom kartverkschefen påvisat, under
en följd av år stigit till betydligt högre belopp än som för ändamålet
blivit anvisade. Underskotten hava likväl i allmänhet kunnat täckas
medelst överskott, som uppstått (utöver beräknad behållning) å sjökortsförsäljningen.
Dylika överskott synes man emellertid för framtiden ej
kunna räkna med. Väl har, efter vad jag inhämtat, även under år 1922
uppstått visst överskott å sjökortsförsäljningen, men detta kommer att
tagas i anspråk för täckande av den del av bristen i samma års anvisning
till tryckningskostnader, vilken ej kunnat fyllas av överskottet å
sjökortsförsäljningen för år 1921. Vid sådant förhållande synes mig
annan erinran mot kartverkschefens beräkning av posten icke kunna
göras än att, då i beräkningen ingår visst belopp för inköp av papper,
men posten i övrigt synes innefatta 1,000 kronor för samma ändamål,
anvisningens slutsumma torde kunna minskas med nämnda belopp till
55,400 kronor.

Posten till underhåll av fastighet och inventarier torde få begränsas
till 3,000 kronor eller samma belopp som anvisats för år 1922.

I betraktande av de överskridanden, som under de senast förflutna
åren måst ske å anvisningen till skrivmaterialier och expenser, synes en
ökning av nämnda anvisning till det av kartverkschefen föreslagna beloppet,
10,000 kronor, icke kunna undvikas.

Sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1923 — 1924 skulle sålunda
belöpa sig till (157,000 + 106,000 + 14,500 + 55,400 + 3,000 +
+ 10,000 =) 345,900 kronor.

48

Kung!. Maj.is Proposition Nr 127.

Till täckande av detta belopp torde först böra beräknas ordinarie
reservationsanslaget till omkostnader för sjömätningsväsendet, vilket torde
upptagas med oförändrat årsbelopp, 49,000 kronor, samt bidraget från
handels- och sjöfartsfonden, 21,000 kronor. Till buds för ändamålet
står vidare, enligt kartverkschefens förslag, behållningen av sjökortsförsäljningen
under första halvåret 1923. Intet hinder torde likväl möta
att för budgetåret 1923 —1924 taga i anspråk den under hela året 1923
uppkommande behållningen, vilken, efter vad jag inhämtat, må uppskattas
till 50,000 kronor. Täckning har härigenom beretts för (49,000 +
+ 21,000 -t-50,000 =) 120,000 kronor.

För återstoden (345,900 — 120,000 =) 225,900 kronor torde böra
begäras extra anslag.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten upptaga ordinarie reservationsanslaget
till omkostnader för sjömätningsväsendet med

49,000 kronor.

3. Utförande av sjömätningar.

Under åberopande av vad jag under närmast föregående anslagsrubrik
anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till utförande av sjömätningar för budgetåret
1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag av
225,900 kronor.

Vad departementschefen här ovan hemställt, däld
statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Thomas Adlercreutz.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1923.