1
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 125.
Nr 125.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss ändring
i den vid avlöningsreglementet dm 19 juni 1919 för
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vatten fallsverk fogade tjänsteförteckning; given
Stockholms slott den 9 mars 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Anders Örne.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 9 mars 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Örne anför:
Med skrivelse den 30 december 1922 har generalpoststyrelsen överlämnat
en framställning från ombudsmannen vid postverket C. Gr. E.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 102 käft. (Nr 125—126.) 582 23
Framställning
av ombudsmannen
lios
generalpoststyrelsen
C. G.
E. Breitholtz.
2 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 125.
Breitholtz i fråga om särskilt arvode åt honom för göromål för postsparbanken.
Vid 1919 års lönereglering för kommunikationsverken blev ombudsmannen
vid postverket placerad i 16:e lönegraden med en avlöning av
lägst 8,580 kronor och högst 10,020 kronor. I sin egenskap av ombudsman
hos postsparbanken har ombudsmannen hos generalpoststyrelsen
härutöver sedan en följd av år av postparbankens medel uppburit särskild
ersättning, vilken från och med år 1919 utgått med 1,500 kronor
för år.
Jämlikt beslut av 1922 års riksdag har postsparbanken med utgången
av år 1922 upphört såsom självständigt ämbetsverk och vid ingången
av år 1923 inordnats i postverket. På grund härav har berörda
särskilda ersättning till ombudsmannen vid postverket från nämnda tidpunkt
bortfallit.
Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående postsparbankens
omorganisation väcktes i första kammaren en motion, nr 131, däri på anförda
skäl hemställdes, bland annat, att åtgärd snarast möjligt måtte vidtagas,
för att, sedan nämnda särskilda ersättning bortfallit, postverkets
ombudsman måtte placeras i en högre tjänsteställning eller lämpligen i 18:e
lönegraden. Sammansatta stats- och bankoutskottet förklarade sig förutsätta
(utlåtande nr 9), att vid den omvärdering av tjänsterna vid postverkets
olika förvaltningar, som det ålåge 1920 års postkommitté att verkställa,
kommittén torde komma att beakta det av motionären omnämnda förhållandet.
Utskottet hemställde därför, att berörda motion icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda, och blev denna utskottets hemställan
bifallen av riksdagen.
I sin framställning har nu Breitholtz anfört, att postsparbankens
inordnande i postverket icke komme att medföra någon minskning i
den honom åvilande arbetsbördan utan tvärt om en ökning på grund
av dels övergången till ett nytt system beträffande postsparbankens
organisation och arbetssätt, dels och i synnerhet de ändrade föreskrifterna
angående postsparbankens och allmänhetens rättsförhållande gentemot
varandra. Då det utlåtande, som det ålåge 1920 års postkommitté att
avgiva, länge torde låta vänta på sig och i varje fall under inga förhållanden
kunde komma att medföra, att Breitholtz redan från ingången
av år 1923 finge bibehållas vid och kontinuerligt uppbära den honom
då tillkommande ersättningen för hans arbete som ombudsman i postverket
och för göromål i postsparbankens tjänst, hemställde Breitholtz, att
Kungl. Maj:t måtte bemyndiga generalpoststyrelsen att till postverkets
3
Kunyl. Maj:t,s Proposition Nr 125.
ombudsman tills vidare och intill dess Kung!. Maj:t annorledes beslutade
utanordna, utöver honom enligt avlöningsreglementet tillkommande löneförmåner,
ett årligt arvode av 1,500 kronor.
General poststyrelsen förklarar sig dela den i förberörda motion vid
1922 års riksdag uttalade uppfattningen, att vid ombudsmannens löneplacering
hänsyn tagits därtill, att innehavaren av befattningen åtnjutit
särskilt arvode från postsparbanken. Då nu detta arvode försvunne,
syntes det riktigt, att befattningens placering på nytt prövades. Enär
emellertid 1920 års postkommitté icke syntes kunna verkställa denna
prövning så tidigt, att ej ett kännbart avbrott i utbetalningen av viss
del av ombudsmannens avlöningsförmåner i avvaktan härå komme att
uppstå, tillstyrkte styrelsen den av ombudsmannen gjorda framställningen.
Kommunikationsverkens lönenämnd har i infordrat utlåtande den 19
februari 1923 anfört:
Efter det postsparbanken från och med 1923 års ingång uppgått i postverket,
kunde enligt lönenämndens mening de postverkets ombudsman åliggande göromål,
som avsåge berörda gren av verkets rörelse, icke anses falla utom sagda tjänstemans
ordinarie tjänstutövning. Förutsättningen för att särskild gottgörelse
enligt 40 § i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 skulle kunna beredas ombudsmannen
för sagda del av det honom påvilade arbetet vore sålunda icke längre
för handen. Vid sådant förhållande ansåge sig lönenämnden icke kunna tillstyrka
bifall till den i ärendet gjorda framställningen om bemyndigande för generalpoststyrelsen
att från och med den 1 januari 1923 tills vidare, intill dess annorlunda
bestämdes, till bemälde ombudsman utbetala, utöver honom enligt avlöningsreglementet
tillkommande avlöningsförmåner, ett särskilt arvode om 1,500 kronor för
år räknat.
Lönenämnden vore emellertid av den uppfattningen, att sedan den tidigare
till postverkets ombudsman utgående särskilda ersättningen för omhänderhavande
av ombudsmansgöromål för postsparbanken bortfallit och ifrågavarande tjänsteman
sålunda endast ägde uppbära lön enligt 16:e lönegraden, denna löneställning
icke kunde anses motsvara med befattningen förenat arbete och ansvar. Det
ville synas lönenämnden, som om det förelåge fog för det tidigare framställda
yrkandet, att ombudsmannabefattningen vid postverket måtte hänföras till 18:e
lönegraden.
Såsom i ärendet framhållits, förutsatte sammansatta stats- och bankoutskottet
vid 1922 års riksdag, att 1920 års postkommitté komme att ägna denna fråga tillbörlig
uppmärksamhet.
Med hänsyn till de förändrade förhållanden beträffande ifrågavarande
kommittés arbete, som inträtt till följd av Kungl. Maj:ts beslut den 30 november
1922, ansåge sig lönenämnden emellertid böra ifrågasätta, huruvida icke Kungl.
Maj:t ville finna skäl att utverka riksdagens bifall till en omedelbar uppflyttning,
på sätt ovan angivits, av ombudsmannabefattningen vid postverket från 16:e till
18:e lönegraden. I samband härmed syntes även böra medgivas, att den nu
-
Goneralpost
styrelsen.
Kommunika
tionsverkens
lönenämnd.
4
Kungl. May.ts Proposition Nr 125.
Departe
mentschefen.
varande innehavaren av sagda befattning finge för placering i löneklass inom
sistnämnda lönegrad tillgodoräkna sig hela den tid, han varit ordinarie innehavare
av befattningen såsom ombudsman vid postverket.
Lönenämnden hemställer därför, att proposition av nu angiven innebörd
måtte avlåtas till riksdagen.
Kungl. Maj:t har den 30 november 1922 beslutat, att 1920 års postkommittés
arbete skall upphöra med utgången av år 1922, därvid dock
uppdragits åt vissa medlemmar av kommittén att senast den 31 maj 1923,
bland annat, inkomma med utredning beträffande frågan om förekomsten
av överkvalificerad arbetskraft inom postverkets olika förvaltningar. Enligt
vad jag inhämtat, kommer emellertid spörsmålet om ombudsmannens
vid postverket löneställning icke att bliva föremål för behandling i samband
med berörda utredning. Vid sådant förhållande torde denna fråga
med anledning av den nu föreliggande framställningen böra upptagas till
prövning. I likhet med lönenämnden anser jag därvid, att, sedan förberörda
särskilda ersättning bortfallit, en avlöning enligt 16:e lönegraden
icke är riktigt avvägd i förhållande till det ökade arbete och ansvar, som
efter postsparbankens inordnande i postverket åvilar ombudsmansbefattningen
vid postverket. Jag vill därför förorda, att ifrågavarande befattningshavare
erhåller en högre löneställning, och kan jag ansluta mig till det
därutinnan framförda förslaget att uppflytta befattningen i 18:e lönegraden.
Härigenom skulle befattningen, såsom ock synes rimligt, bliva
likställd med ombudsmansbefattningen vid statens järnvägar. Vad jag
sålunda förordat synes lämpligen böra träda i tillämpning från och med
den 1 juli 1923. Därjämte torde, såsom lönenämnden föreslagit, böra
utverkas riksdagens medgivande, att den nuvarande innehavaren av omförmälda
befattning må för placering i löneklass inom den föreslagna
högre lönegraden tillgodoräkna sig hela den tid, han varit ordinarie innehavare
av befattningen såsom ombudsman vid postverket.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels besluta sådan ändring i den vid avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk fogade tjänsteförteckning, att den under
avdelning A. av berörda förteckning i 16:e lönegraden
upptagna befattningen ombudsman vid postverket skall,
räknat från och med den 1 juli 1923, i stället upptagas
i 18:e lönegraden under samma avdelning;
Kung!. Majt:s Proposition Nr 125.
5
dels ock, vid bifall härtill, medgiva, att den nuvarande
innehavaren av nämnda befattning må för
placering i löneklass inom 18:e lönegraden tillgodoräkna
sig hela den tid, han varit ordinarie innehavare
av befattningen såsom ombudsman vid postverket.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
(Jr protokollet:
Waldemar Wiens.