Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
1
Nr 116.
Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till rikets allmänna
kartverk; given Stockholms slott den 16 februari 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bifogade utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna 1—3 hemställt.
Under Hans Maj:t
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thousson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, örke.
Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Linders följande:
Då jag den 8 sistlidne januari för Kungl. Maj:t anmälde av chefen
för rikets allmänna kartverk i skrivelse den 7 juli 1922 framlagd beräkning
för anslagsbehovet vid rikets allmänna kartverk för budgetåret
1923—1924, erinrade jag tillika, att 1902 års löneregleringskommitté,
jämlikt erhållet uppdrag, den 31 mars 1922 avgivit förslag till ny definitiv
lönereglering för kartverkets civila personal samt att iörsvarsväsendets
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 93 höft. (Nr 116.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
löneuämnd den 4 december 1922 inkommit med begärt förslag i avseende
å reglerandet av vissa förmåner för vid rikets allmänna kartverk
och sjökar teve rket tjänstgörande personal. Som behandlingen av sistnämnda
förslag då ännu icke slutförts och avlöningsförhållandena för
kartverkens personal syntes böra upptagas i ett sammanhang, fann Kungl.
Maj:t, på min hemställan, glitt föreslå riksdagen att i avbidan på den
proposition angående anslag till rikets allmänna kartverk, som Kungl.
Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen, för detta ändamål beräkna
dels såsom ordinarie anslag 598,400 kronor, dels ock såsom extra anslag
45,000 kronor.
Sedan över lönenämndens förslag yttranden avgivits av chefen för
rikets allmänna kartverk den 22 december 1922 och av kartverkskommissionen
den 10 februari 1923 samt därjämte till jordbruksdepartementet
överlämnats en av lönenämnden gjord framställning om intagande
i kartverkets stat av ett arvode att under viss förutsättning utgå
till kartverkschefen, anhåller jag att få anmäla anslagsbehovet för budgetåret
1923—1924 för rikets allmänna kartverk under följande anslagsrubriker,
nämligen:
1. Avlöning till kartverkets personal.
[1-]
Avlöning till
hartverkets civila
personal.
(ordinarie
anslag.)
Kartverkets
uppkomst,
arbetsuppgifter
och
organisation
m. m.
Innan jag närmare ingår på löneregleringskommitténs förenämuda
förslag till ny definitiv lönereglering för den civila personalen vid rikets
allmänna kartverk tillåter jag mig förutskicka vissa erinringar rörande
rikets allmänna kartverks uppkomst, arbetsuppgifter och organisation in. in.
De ekonomiska kartarbetena leda sitt ursprung från det forna länsoch
sockenkartverket, vilket på sin tid var ställt under generallantmäterikontoret
och hade till uppgift att upprätta geografiska kartor med beskrivningar
över alla socknar inom varje län. Å dessa kartor skulle i
lämplig skala upptagas omkretsen av alla inom socknen befintliga byar
och hemman med därå liggande torp, kronoparker m. m., varjämte, så
noga som den antagna skalan medgåve, skulle urskiljas vad som utgjorde
åker, äng, skog, utmark, mossar m. m. Sedermera inrättades
genom kungl. skrivelse den 15 april 1859 (Sv. förf. sand. nr 20) rikets
ekonomiska kartverk med huvudsakligt ändamål »att åstadkomma säker
kännedom om rikets areal samt dennas olika beskaffenhet och fördelning
i ekonomiskt avseende». Rikets ekonomiska kartverk skulle stå
under överinseende och ledning av överdirektören vid lantmäteriet, med
3
Kungl. Maj.ts proposition Nr 116.
biträde av överingenjören och ingenjörerna vid generallantmäterikontoret.
Härvid uppdrogs emellertid åt landshövdingen i Norrbottens län P. H.
Widmark att övertaga närmaste ledningen av och tillsynen över ekonomiska
kartverket i Norrbottens län.
Sedan genom kungl. brev den 16 december 1859 lantmäteriets dåvarande
chef på eget initiativ entledigats från befattningen med det ekonomiska
kartverket, handhade ingenjören i gem-rallantmäterikontoret E.
G. Ljunggren dettas ledning, i vad avsåge mellersta och södra delarna
av Sverige, intill 1870, då ledningen och överinseendet uppdrogs åt
lantmäteristyrelsen.
Enligt skrivelse den 15 december 1871 (Sv. förf. saml. nr 71) beslöt
Kungl. Maj:t, att det ekonomiska kartverket med vad därtill hörde,
såväl i vad det avsåge södra och mellersta delarna av riket som ock i
fråga om Norrbottens län, skulle vid ingången av 1873 ställas under
styrelse och ledning av chefen för topografiska kåren. Då vid generalstabens
upprättande 1873 topografiska kåren införlivades med densamma,
kom ekonomiska kartverket att ställas under avdelningschefen vid generalstabens
topografiska avdelning.
Det topografiska kartverkets tillkomst kan hänföras till 1805, då
fältmätningskåren ordnades. Denna kår, som 1831 erhöll benämningen
topografiska kåren, ålåg nämligen i fredstid att författa fullständiga, på
trigouometriska och astronomiska bestämmelser grundade militärkartor
över landet, åtföljda av topografiska, statistiska och militäriska beskrivningar.
Detta kartverk ansågs till en början uteslutande vara militärLkt
och skulle fördenskull hållas hemligt. Först genom kungl. brev
den 3 november 1857 anbefalldes kartverkets offentliggörande.
Enligt den av Kungl. Maj:t den 29 oktober 1912 (nr 311) utfärdade
instruktion för rikets allmänna kartverk har verket till uppgift att
upprätta och utgiva geodetiskt grundade ekonomiska och topografiska
kartor med erforderliga beskrivningar över riket. De med kartläggningen
och beskrivningen förenade arbetena utföras på tre särskilda avdelningar,
1) den geodetiska avdelningen, 2) den topografiska avdelningen
samt 3) avdelningen för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten.
Avdelningschefen vid generalstabens topografiska avdelning är
chef för rikets allmänna kartverk. Vid verket tjänstgör militär, civilmilitär
och civil personal. Den militära personalen utgöres av, förutom
chefen, dels vid generalstabens topografiska avdelning placerade generalstabsofficerare,
dels ock från armén kommenderade officerare och
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
underofficerare. Den civilmilitära personalen utgöres av generalstabens
professor och dess redogörare. Den civila personalen på ordinarie stat
utgöres av arbetschefen vid avdelningen för ekonomiska arbeten och
stomkartearbeten, därest denne ej är militär i aktiv tjänst, observatörer,
statsgeodeter, statskartografer, manliga ritare och gravörer, kvinnliga
ritare samt vaktmästare. På övergångsstat finnas dessutom statstopografer.
Vid verket tjänstgöra tillika för sin utbildning och på prov generalstabens
aspiranter ävensom geodet- och kartografaspiranter samt ritaroch
gravörelever, varjämte i man av behov anställes extra arbetspersonal.
För anställning såsom observator, statsgeodet eller statskartograf
erfordras, förutom provtjänstgöring vid kartverket, viss examen, nämligen
för observator filosofie licentiatexamen med ettdera av ämnena astronomi
eller geodesi, för statsgeodet filosofie ämbetsexamen eller filosofie
kandidatexamen, vardera med minst betyget med beröm godkänd i ettdera
av ämnena astronomi eller matematik, samt för statskartograf
lantmäteriexamen.
Manlig ritare eller gravör skall för att vinna ordinarie anställning
hava fyllt 22 år.
Professorn vid generalstaben förestår kartverkets geodetiska avdelning.
Därest ej kartverkschefen för visst fall annorlunda bestämmer,
skola observatörerna och statsgeodeterna tjänstgöra vid den geodetiska
avdelningen, kartverkets militära personal ävensom de civila statstopograferna
och de manliga ritarna och gravörerna vid den topografiska
avdelningen samt statskartograferna och de kvinnliga ritarna vid avdelningen
för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten.
Den civila personalen vid kartverket var före 1913 icke uppförd
å ordinarie stat, utan utgick under denna tid den fasta avlöningen till
personalen i form av arvoden.
Efter av löneregleringskommittén i ämnet avgivet förslag (del XXX
av kommitténs tryckta betänkanden) gjorde Kungl. Maj:t hos 1912 års
riksdag (IX H. T., p. 12) framställning om reglering av nämnda personals
anställnings- och avlöningsförhållanden. I enlighet med denna
Kungl. Maj:ts framställning fattade riksdagen (R. skr. nr 9, p. 14) beslut
om uppförande vid rikets allmänna kartverk dels på ordinarie stat
av följande befattningar, nämligen 2 observatörer, 6 geodeter, 12 manliga
ritare eller gravörer, 1 arbetschef å avdelningen för ekonomiska
eller stomkartearbeten, 18 kartografer, 8 kvinnliga ritare och 2 vaktmästare,
dels ock på övergångsstat av 4 civila topografi.
Sedan emellertid från åtskilliga personalgrupper vid kartverket
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
5
framställningar gjorts om förbättrade avlöningsförmåner, framlade Kungl.
Maj:t, efter hörande av löneregleringskommittdn, förslag till 1918 års
riksdag (prop nr 373) om viss reglering av lönerna lör kartverkets civila
personal, och beslöt riksdagen (R. skr. nr 372) genomförande av
sådan lönereglering ävensom i sammanhang därmed på förslag av Kung].
Maj:t uppförande å kartverkets stat av en tredje ordinarie vaktmästare.
Vidare blevo jämlikt beslut vid lagtima riksdagarna 1918 och 1919
löneförmånerna för vaktmästarna och de kvinnliga ritarna vid kartverket
bragta i överensstämmelse med vad som då tillerkändes motsvarande
befattningshavare inom ett flertal verk. Sedermera blevo på framställning
av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1920 års riksdag
(IX H. T., p. 92) — med uteslutande ur avlöningsstaten för kartverket av
3 kvinnliga ritare med avlöning såsom kvinnliga biträden i andra normalgraden
— i samma stat upplörda 3 kvinnliga ritare med avlöning
i likhet med kvinnliga biträden av tredje graden. Slutligen bar, efter
därom av Kungl. Maj t gjord framställning, 1921 års riksdag (IX H. T.,
p. 102 och R. skr. nr 9 A, p. 103) godkänt sådana ändringar i ordinarie
avlöningsstaten för kartverket, att tillämpas från och med 1922, att där
uppförts ytterligare 2 statsgeodetsbefattningar. I
I 1922 års riksstat äro anslagen till kartverket för avlöningar uppdelade
i dels »Bestämt anslag: avlöningar» å 223,045 kronor dels ock
»Förslagsanslag: ålderstillägg» å 41,155 kronor.
Jämlikt beslut vid 1918 års riksdag (prop. nr 373 och R. skr. nr
372) fastställdes för kartverket dels en avlöningsstat och dels en övergångsstat,
vilka efter ändringar jämlikt beslut vid riksdagarna 1919
(K. skr. s. å. nr 9 A, p. 96 jämf. med R. skr. 1918 nr 415 och 1919 nr
223), 1920 (R. skr. nr 9 A, p. 99) och 1921 (R. skr. nr 9 A, p. 103) äro,
med uteslutande av ålderstilläggsanslagen, av följande utseende:
Nu gällande
stater.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
Lön |
Tjänst- görings- pen ningar |
Orts- tillägg |
. Summa ! |
|
A. Avlöningsstat. 1. Dsn geodetiska avdelningen . |
1 |
1 |
||
1 observator ........................... |
3,600 |
1,800; |
400 |
5,800 |
1 dito ...................................‘I |
3,600 |
i,8oo; |
400 |
5,800 |
1 statsgeodet ........................... |
2,200 |
1,500 1 |
300 |
4,000 |
7 statsgeodeter ........................ 2. Den topografiska avdelningen |
15,400 |
10,500 i |
2,100 |
28,000 |
1 manlig ritare eller gravör...... |
1,700 |
1,000 |
300 |
3,000 |
11 manliga ritare eller gravörer Till arvode åt manlig ritare eller |
18,700 |
11,000 |
3,300 |
33,000 |
som vid inslrukiion av yngre |
300 |
|||
ritare och gravörer ............... |
— |
~~ |
||
3. Avdelningen för ekonomiska |
||||
1 arbetschef ...................... |
4,400 |
2,000 |
— |
6,400 |
1 statskartograf ................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
17 statskartografer ................ |
37,400 |
25,500 |
5,100 |
68,000 |
1 kvinnlig ritare..................... |
; 1,500 |
700 |
200 |
2,400 |
2 kvinnliga ritare .................. |
3,000 |
1,400 |
400 |
| 4,800 |
1 kvinnlig ritare..................... |
1,300 |
500 |
200 |
[ 2,000 |
4 kvinnliga ritare .................. Till ersättning åt de statsgeodeter |
5,200 |
2,000 |
800 |
| 8,C00 |
och staiskarlografer, vilka för-ordnas att biträda med ledning |
| 1,500 |
|||
och tillsyn av fältarbeten ...... |
— |
— |
— |
|
1 vaktmästare ....................... |
900 |
550 |
150 |
| 1,600 |
2 dito ................................... Till arvoden åt extra personal, gra |
1,800 |
1,100 |
300 |
3,200 |
tifikationer åt ritar- och gravör |
| 29,500 |
|||
elever samt vikariatsersättningai |
— |
— |
||
Summa |
— |
— |
— |
1 211,300 |
lEfter 5 år kan lönen höjas
med 500 kr. och efter 10
år med ytterligare 500 kr.
[Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kr., efter 10 år
med ytterligare 500 kr.
och efter 15 år med än
ytterligare 500 kr.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 400 kr., efter 10 år
■ med ytterligare 400 kr.
och efter 15 år med än
ytterligare 400 kr.
i
med 600 kr.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kr., efter 10 år
med ytterligare 500 kr,
och efter 15 år med än
ytterligare 500 kr.
Efter 5 år kan avlöningen
höjas med 200 kr. efter
10 år med ytterligare
2Ö0 kr. och efter 15 år
• med än ytterligare 200
kr.; skolande av varje avlöningsförhöjning
100 kr.
tillhöra lön och 100 kr.
tjänstgöringspenningar.
Efter 3 år kan lönen höjas
med 100 kr., efter 6 år
• med ytterligare 100 kr.
och efter 9 år med än
ytterligare 100 kr.
Kungl. Maj ds proposition Nr lid.
7
Anmärkningar:
1) Deri i staten upptagna avlöningen till arbetschefen vid avdelningen för ekonomiska arbeten och
stomkartoarbeten utgår endast under förutsättning, att han icke är militär i aktiv tjänst, i vilket fall han
endast äger uppbära arvode å 1,000 kronor.
2) 1 fråga om bostads- m. fl. förmåner för vaktmästare skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 (nr 83G) sådan denna paragraf lyder
i kungörelsen den 9 juli 1920 (nr 584).
B. Övergångsstat.
1 statstopograf, arvode, utgörande efter stadgat avdrag 3,915
a statstopografer dito dito.................................... 7,830
Summa 11,745
Av detta begynnelsearvode anses 1,500
kr. motsvara tjänstgöringspenningar.
Till arvodets återstående del kunna
komma tre ålderstillägg efter respektive
5, 10 och 15 år; utgörande dessa ålderstillägg,
likaledes efter stadgade avdrag,
det första 485 kr. samt det andra och
det tredje vartdera 480 kr.
Anmärkningar:
1) Jämlikt brev den 11 juli 1918 har Kungl. Haj:t föreskrivit, att för åtnjutande av de i avlöningsstaten
för ordinarie befattningshavare upptagna löneförmåner skola gälla de i kungörelsen av samma
dag (nr 583) intagna villkor och bestämmelser.
2) För åtnjutande av de i övergångsstaten upptagna avlöningar skola för civil topograf i tillämpliga
delar gälla samma villkor, som äro stadgade för kartograf.
Förutom ovan nämnda löneförmåner åtnjuter den civila personalen
vid rikets allmänna kartverk dyrtidstillägg enligt gällande bestämmelser,
varjämte tillfällig löneförbättring utgår med 1,000 kronor till observatörer
och arbetschefen å avdelningen för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten,
med 900 kronor till statsgeodeter och statskartografer,
med 850 kronor till statstopografer samt med 750 kronor till manliga
ritare och gravörer. Arbetschefen å avdelningen för ekonomiska arbeten
och stomkartearbeten åtnjuter sagda löneförbättring dock endast under
förutsättning, att han icke är militär i aktiv tjänst, i vilket fall han
allenast äger uppbära arvodestillägg å 250 kronor.
Över kommitténs
betänkande
avgivna
yttranden.
Över löneregleringskommitténs nu föreliggande betänkande och
förslag i fråga om ny definitiv lönereglering för kartverkets civila personal
hava utlåtanden avgivits den 12 maj 1922 av kommissionen för
de allmänna kartarbetena, samma dag av chefen för kartverket och den
14 augusti 1922 av statskontoret. Därjämte hava med anledning av
kommitténs förslag beträffande avlöningen till vissa kvinnliga befattningshavare
Ester Dahlström jämte övriga kvinnliga biträden av andra
graden inkommit med en framställning i ärendet, över denna framställning
har kartverkschefen yttrat sig den 23 september 1922.
Efter det löneregleringsknmmittén i sitt betänkande redogjort för ifrågasatt
åtskilliga till kommittén inkomna framställningar, har kommittén erinrat rörandlTkart
arbetenas
-
organisation.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
om vissa vid föregående riksdagsbehandling av frågor rörande kartverket
gjorda uttalanden i fråga om utredning för omorganisation av
kartverket eller del därav.
Kommittén har i sådant avseende anfört huvudsakligen följande.
Då 1912 års riksdag ansett sig böra medgiva den civila personalens vid allmänna
kartverket uppförande på ordinarie stat samt godkänt avlönings- och övergångsstater
för nämnda personal, hade detta skett »i avvaktan på en fullständig
utredning rörande verkets organisation». Den dåvarande organisationen av verket
och arbetssättet vid detsamma hade nämligen synts riksdagen icke vara i alla avseenden
ändamålsenliga. Bristerna hade vid flerfaldiga föregående tillfällen offentligt
påvisats; till deras avhjälpande hade visserligen tid efter annan reformer vidtagits,
men dessa hade städse varit endast partiella, aldrig byggts på en allsidig utredning,
som tagit organisationsfrågan i ögonsikte ända från grunden.
I det yttrande av chefen för jordbruksdepartementet, som åtföljde Kungl.
Majrts proposition nr 373 till 1918 års lagtima riksdag med förslag till nya avlönings-
och övergångsstater för rikets allmänna kartverk, hade departementschefen
erinrat om de förnämsta orsakerna till att den av 1912 .års riksdag såsom önskvärd
betecknade utredning i avseende å kartverkets organisation icke genast igångsattes.
Man hade — meddelade han — funnit nödigt att ännu någon tid inhämta erfarenhet
om kartverkets verksamhet under de arbetsformer, som skapats för densamma.
Särskilt hade frågan om det fortsatta bearbetandet av det ekonomiska kartverket
då ännu ej synts mogen för avgörande; ännu vid tiden, då departementschefen avgav
sitt yttrande, syntes honom frågan om det ekonomiska kartverket ej vara mogen
till avgörande. Av stor betydelse för kartverksfrågans bedömande vore, enligt departementschefens
mening, i vad mån de ekonomiska kartornas användbarhet för
olika ändamål kunde röna inflytande av den anpassning till jordregistret, som man
skulle söka genomförd i så stor utsträckning som möjligt. Att därav vållades några
års uppskov med det slutliga avgörandet av kartverksfrågan, syntes departementschefen
ej kunna undvikas.
Vid 1921 års riksdag hade inom riksdagens första kammare av professorn
Gunnar Andersson väckts en motion (nr 37), däri hemställts, att riksdagen måtte
anhålla hos Kungl. Maj:t om utarbetande och föreläggande för riksdagen snarast
möjligt av förslag till allmän plan för den fortsatta kartläggningen av rikets landoch
sjöterritorium samt till organisation av ett civilt rikskartverk för denna kartläggnings
genomförande, ävensom förslag till ett gemensamt ordnande av utbildningen
för blivande tjänstemän inom detta rikskartverk och inom lantmätenet.
I utlåtande nr 48 i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om rikets
allmänna kartverk ävensom nyssberörda motion hade riksdagens jordbruksutskott
erinrat, hurusom frågan om organisationen och arbetssättet vid nämnda kartverk
vid flera föregående tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Särskilt
hade av utskottet erinrats om riksdagens uttalande 1912 vid granskning av
Kungl. Maj:ts förslag om lönereglering för verkets personal. _ Syftet med professorn
Anderssons motion hade synts jordbruksutskottet åtminstone i viss män sammanfalla
med vad riksdagen sålunda redan uttalat. Utan att taga ställning till de av motionären
uppdragna riktlinjerna för kartarbetenas organisation m. m., hade särskilt
motionärens tanke på åvägabringande av ett grundläggande kartmaterial med be
-
Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.
9
aktande från början av de särskilda synpunkter, som kunde vara av avgörande betydelse
för kartmaterialets vidare bearbetning i ena eller andra riktningen, synts
utskottet förtjänt av uppmärksamhet. På sätt framginge av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, bilagt statsverkspropositionen vid 1921 års riksdag, hade
— enligt vad utskottet fortsatte — departementschefen emellertid sin uppmärksamhet
riktad på kartverkets organisationsfråga. Vid sådant förhållande hade utskottet
ansett sig sakna anledning tillstyrka någon särskild riksdagens skrivelse i
ämnet, utan hemställt, att motionen ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Så hade ock blivit riksdagens beslut.
Enligt de direktiv, som lämnats kommittén till iakttagande vid den revision
av löneregleringar för verk och myndigheter, som uppdragits åt kommittén genom
Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1919 och den 3 december 1920. hade kommittén,
för revisionens fortskyndande i görligaste mån, att vid utredningens verkställande
i huvudsak inskränka sig till rent lönetekniska spörsmål och sålunda i
regel icke behandla frågor av organisatorisk natur.
Kommittén hade fördenskull ansett sig i förevarande sammanhang allenast
böra erinra om vad vid vissa föregående tillfällen anförts i fråga om behovet av
en mera ingående utredning rörande organisationen av allmänna kartverket och
arbetssättet därstädes; kommittén hade dock velat uttrycka den förhoppning, att
genom samverkan mellan de båda kartverken — allmänna och sjökarteverket —
måtte kunna i möjligaste mån undvikas dubbelarbete, varom uttalande gjordes vid
handläggning av förenämnda ärende vid 1921 års riksdag i fråga om inrättande av
ett rikskartverk och som jämväl kommit till tals vid överläggning inom kommittén
med representanter för de särskilda kartverken.
Statslcontoret har i sitt utlåtande förklarat sig finna den omständigheten,
att en omorganisation av kartverket framdeles kunde komma
till stånd, icke böra utgöra hinder för en lönereglering i syfte att låta
den genom avlöningsreglementet den 21 juni 1921 i fråga om statsdepartement
och vissa ämbetsverk införda nya lönesystemet vinna tilllämpning
jämväl å kartverkets personal.
Kartverkschefen och kommissionen för de allmänna kartarhetena hava
i de avgivna utlåtandena icke berört denna fråga; men båda hava tillstyrkt
framställning till riksdagen om lönereglering för kartverkspersonalen.
Vidare framgår särskilt av en utav kartverkschefen till löneregleringskommittén
avlåten skrivelse den 15 december 1920, att denne
ansett förhållandena göra det sjmnerligen önskvärt, att frågan om löneregleringen
icke bleve undanskjuten. I
I likhet med statskontoret håller jag före, att de med en eventuellt
blivande omorganisation av kartverket eller del därav sammanhängande
förhållandena rimligen icke böra utgöra hinder för att nu
genom lönereglering vid kartverket tillerkänna dess personal enahanda
avlöningsförmåner, som redan tillkomma motsvarande befattningshavare
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 93 käft. (Nr 116.) 2
Departementschefen
.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
vid andra grenar av statsförvaltningen. Jag vill emellertid betona, att
denna min uppfattning på intet vis innebär ett underkännande av angelägenheten
att frågan om verkets organisation vederbörligen utredes.
Att en utredning i sådant syfte icke redan igångsatts lärer hava berott
därpå, att man ansett sig först böra inhämta ei farenhet av den mera
detaljerade jordred o visning och den större utgivning sskala, som under
de senare åren tillämpats beträffande det ekonomiska kartverket, liksom
ock i vad mån de ekonomiska kartornas användbarhet för olika ändamål
kunde röna inflytande av den anpassning till jordregistret, som
skulle göras. Sådan mera detaljerad jordredovisning och större utgivningsskala
hava tillämpats beträffande kartorna över Malmöhus och Blekinge
län liksom ock beträffande kartan över Hallands län. Vid sistnämnda
kartas upprättaude har jämväl anpassning gjorts till jordregistret.
Sedan Hallandskartan, vars utgivning av åtskilliga anledningar
blivit fördröjd, börjat utgivas under 1922, vill det synas som skulle
tiden snart vara mogen för igångsättande av den ifrågasatta utredningen.
Detta spörsmål är också föremål för vederbörlig uppmärksamhet från
ruin sida. Jag har emellertid ansett, att med utredning rörande kartarbetets
fortsatta bedrivande och organisation i varje fall lämpligen bör anstå
i avvaktan på yttranden från vederbörande myndigheter över en av
Sveriges allmänna lantbrukssällskap gjord framställning om sådan utredning.
Dessa yttranden synas nämligen kunna förväntas giva vissa
riktlinjer för den blivande utredningen.
Ej heller har jag förbisett angelägenheten att ej föregripa den
omorganisation av kartverket, vartill eu dylik utredning må kunna föranleda.
Såsom lärer komma att framgå av den redogörelse för löneregleringskommitténs
förslag, som i det följande skall lämnas, avser
emellertid detta förslag i själva verket allenast en tillämpning på kartverkspersonalen
av det vid den övriga statsförvaltningen gällande lönesystemet
och kan följaktligen på intet sätt vara ägnat att verka föregripande
på en blivande omorganisation, liksom ej heller de obetydliga
ändringar i samma förslag, som jag kommer att förorda, lära kunna
få eu dylik verkan. Vid sådant förhållande har jag ej tvekat att föreslå
åtgärder för genomförande nu av lönereglering för kartverkets civila
personal.
Med avseende slutligen å vad löneregleringskommittén i fråga om
allmänna kartverkets och sjökarteverkets arbetsförhållanden anfört om
angelägenheten att undvika dubbelarbete, tillåter jag mig erinra, att
Kungl. Maj:t den 25 april 1919 föreskrivit, att innan förslag till arbetsplaner
för kommande kalenderår avgivas från rikets allmänna kartverk,
Kungl. Mnj:ts proposition Nr 116.
11
sjökarteverket och Sveriges geologiska undersökning, nämnda verks
chefer skola sammanträda till gemensamma överläggningar, vilka hava
till syfte bland annat dubbelarbetes undvikande. Enligt vad jag gjort
mig underrättad om hava också cheferna för de båda kartverken sin
uppmärksamhet riktad på angelägenheten av att dubbelarbete ej må
förekomma.
Då jag härefter övergår att behandla de olika delarna av löneregleringskommitténs
förslag och i sammanhang därmed förutnämnda
framställningar från försvarsväsendets lönenämnd, torde det därvid tilllåtas
mig att uppdela min framställning under följande huvudrubriker:
A. Kartverk schefens avlöningsförmåner.
Hos Kungl. Maj:t har chefen för sjökarteverket gjort framställning,
att bemälde chef, för den händelse han innehade lägre tjänsteställning
än kommendörs, måtte i avlöningshänseende bliva likställd
med överdirektör. 1 framställningen anmärkes, bland annat, att för
den händelse chefen för sjökarteverket vore kommendörkapten av 1 graden,
vore han enligt gällande bestämmelser lägre avlönad än de byråchefer
m. fl., som tillhöra högre löneklass än den lägsta inom 20:e lönegraden
i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen
den 22 juni 1921 (nr 451).
Over nämnda .framställning har lönereglering skommittén i sitt betänkande
rörande lönereglering för civila personalen vid sjökarteverket avgivit
yttrande och därvid anfört bland annat följande.
Kommittén finge till en början erinra därom, att samma förhållande, som
chefen för sjökarteverket påtalat såsom en brist i avlöningssystemet ävenledes kunde
inträffa och för övrigt för närvarande förefunnes vid rikets allmänna kartverk. I
likhet med sjökarteverkschefen skulle nämligen chefen för allmänna kartverket vara
officer av regementsofficers grad, och icke heller med sistnämnda chefsbefattning
såsom sådan följde någon särskild ersättning. Beträffande chefen för rikets allmänna
kartverk framträdde sagda förhållande än bjärtare än beträffande sjökarteverkets
chef. Under det ätt nämligen, vad den civila personalen vid sjökarteverket
anginge icke funnes tjänstemän av högre grad än den förutvarande andra normalgradens
vid centrala ämbetsverk, av vilka tjänstemän i hittills reglerade verk det
stora flertalet hänförts till 15:e lönegraden i det nya civila avlöningssystemet, vore
föreståndaren för rikets allmänna kartverks geodetiska avdelning (professorn vid
generalstaben) placerad i ‘20:e lönegraden och uppbure alltså, för den händelse han
tillhörde högre löneklass än den lägsta, inom sagda grad, högre löneförmåner än
Kartverks chefens avlönings förmåner -
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
chefen för kartverket. Kommittén, som icke kunnat undgå att finna de sålunda
angivna förhållandena anmärkningsvärda, hölle emellertid före att, så länge de båda
kartverken vore i den utsträckning, som för närvarande vore fallet, militäriskt anordnade
och cheferna för verken skulle vara militärer, det torde vara en militär avlöningsfråga,
huruvida för visst eller vissa fall särskilt avlöningstillägg borde tillerkännas
bemälde chef. Kommittén ansåge sig icke kunna tillstyrka, att särskilt
avlöningstillägg för ifrågavarande ändamål påfördes staten för den civila personalen
vid sjökarteverket.
Sedan chefen för sjökarteverket gjort förnyad framställning i ämnet,
har yttrande i ärendet avgivits av försvarsväsendets lönenämnd, som därvid
anfört bland annat följande.
Rikets allmänna kartverk och sjökarteverket torde med hänsyn till dessa
båda verks organisation, mängden av där anställd personal och de viktiga arbetsuppgifter,
som ålåge verken, kunna jämställas med de civila ämbetsverk, i spetsen
för vilkas förvaltning stode chefer i den s. k. lägre överdirektörsgraden. I anslutning
till vad av 1902 års löneregleringskommitté anförts hölle lönenämnden före,
att det måste anses anmärkningsvärt, att, då till chef för rikets allmänna kartverk
eller sjökarteverket förordnades officer i lägre beställning än såsom överste
respektive kommendör, denne bleve i avlöningshanseende väsentligt sämre ställd än
nyss berörda civila verks chefer. Det torde därför böra tagas under övervägande,
huruvida icke en ändring härutinnan borde vidtagas.
I detta avseende ansåge lönenämnden sig böra erinra därom, att vissa militära
beställningshavare på grund av beställningarnas ansvarsfulla art ansetts böra i lönehänseende
beredas ett visst försteg framför annan personal i samma lönegrad. Enligt
bestämmelserna i 31 § av officersavlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr
388) åtnjöte, bland andra, chefen för krigsskolan och fälttygmästaren vardera ett
arvode av 2,040 kronor. Beloppet av dessa arvoden hade föreslagits av 1918 års
militära avlöningssakkunniga och var så avpassat, att det motsvarade skillnaden i
lön på G-ort för personal i 5 och 6 lönegraderna, d. v. s. för överstelöjtnant respektive
överste, i den av de sakunniga föreslagna löneplanen för officerare m. fl.
Sedermera hade emellertid vidtagits en del ändringar i de sakkunnigas förslag, till
följd varav arvodena nu icke uppginge till skillnaden mellan nämnda löner.
Lönenämnden, som för närvarande icke velat ifrågasätta någon rubbning i
de av riksdagen fastslagna, i nämnda paragraf av officersavlöningsreglementet upptagna
arvoden, hade ansett det kunna komma under övervägande, huruvida icke den förhöjning
i lönen, som i nu ifrågavarande fall borde tillerkännas kartverkscheferna,
borde begränsas till samma belopp som nyss angivna arvoden. Den förutnämnda
jämförelsen mellan kartverkens chefer och överdirektör i lägre grad syntes dock
lönenämnden vara så bindande, att nämnden, för åstadkommande av full rättvisa,
funne sig böra förorda, att löneförhöjningen fastställdes till skillnaden mellan lön
på G-ort i 5 lönegraden enligt gällande löneplan för officerare, 10,500 kronor, och
den för överdirektörsbefattning i lägre lönegrad bestämda, 13,020 kronor, eller
2,520 kronor.
Möjligheten att till chef för allmänna kartverket eller sjökarteverket kunde
komma att förordnas officer i lägre beställning än överstelöjtnants respektive
kommendörkaptens av l:a graden torde visserligen icke vara utesluten. Då emeller
-
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
tid ett dylikt förordnande endast undantagsvis torde förekomma samt innehavandet
av den lägre beställningen för den förordnade kunde förutsättas komma att vara
endast under en kortare övergångsperiod, hade lönenämnden ansett sig kunna bortse
härifrån. Någon ytterligare förhöjning utöver nyss angivna belopp ansåge nämnden
därför icke böra i nu berörda fall förekomma.
Löneförhöjningen torde, i likhet med förenämnda särskilda ersättningar till
vissa andra militära beställningshavare, böra givas form av arvoden och bestämmas
att utgå från respektive kartverks anslag till avlöningar.
Med anledning härav finge lönenämnden beträtfande rikets allmänna kartverk
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att i avlöningsstaten
för samma kartverk finge uppföras ett arvode å 2,520 kronor, att utgå till chefen
för rikets allmänna kartverk, då denne vid generalstaben innehade lägre beställning
än såsom överste.
Om det berättigade i särskilt tilläggsarvode åt kartverkschef, som
är överstelöjtnant, råder uppenbart ingen tvekan. Då tillägget i detta
fall synes mig vara motiverat särskilt på grund av chefskapet för den
civila, till antalet större personalen vid kartverket, anser jag några betänkligheter
icke böra möta mot arvodets uppförande i kartveikets stat
och biträder alltså i denna del det av försvarsväsendets lönenämnd framlagda
förslaget.
B. Placering av kartverkets ordinarie civila personal i lönegrader
enligt det nya avlöningssystemet.
Beträffande å kartverkets geodetiska avdelning anställda observatörer
och siatsgeodeter samt de manliga ritarna och gravörerna å lopografiska
avdelningen har löneregleringskommittén anfört huvudsakligen
följande.
Från observatörernas sida hade i en till kommittén ställd, av kartverkschefen
insänd skrivelse begärts, att de måtte placeras i 16:de lönegraden, avdelning B, i
den löneplan, som funnes intagen i 9 § i avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.
Då vid 1912 års riksdag — i sammanhang med uppförandet på ordinarie
stat av civil personal vid rikets allmänna kartverk — medgivits inrättande vid
verkets avdelning för geodetiska arbeten av tvä observatorsbefattningar med avlöning
på stat av 4,000 kronor jämte fyra ålderstillägg å 500 kronor, hade dessa
tjänstemän, i överensstämmelse med förslag från kartverkets chef, ansetts i kompetens
närmast jämställda med tjänstemän vid Sveriges geologiska undersökning,
vilka åter i sin ordning jämställts med lektorer vid rikets allmänna läroverk.
Sedan emellertid vid 1914 års senare riksdag statsgeologerna erhållit enahanda
avlöningsförmåner, som tillkomme tjänstemän inom andra normalgraden i
centrala ämbetsverk, hade, efter framställning från observatörerna, även dessa
Departe
mentschefen.
Observatörer,
statsgeodeter
samt
manliga
ritare och
gravörer.
14 Kungl. Mäj:ts proposition Nr 116.
vid 1918 års lagtima riksdag blivit i avlöningshänseende likställda med nämnda
tjänstemän.
I den tjänsteförteckning, som funnes fogad vid det av 1921 års riksdag godkända
avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement med flera
verk, vore vid Sveriges geologiska undersökning sekreterare, museiföreståndare,
kemist och statsgeologer placerade i lönegraden B 15. Till samma lönegrad hänfördes
ock förste statsmeteorologer och förste statshydrografer vid statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt ävensom det stora flertalet i övrigt av dittillsvarande
tjänstemän i andra normalgraden vid centrala ämbetsverk.
Vid nu anförda förhållanden kunde kommittén för sin del ej tillstyrka, att
observatörerna vid rikets allmänna kartverk placerades i högre lönegrad än B 15.
Då geodeterna vid rikets allmänna kartverk vid 1912 års riksdag erhållit en
avlöning av 3,000 kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor, hade avsetts, att
de, i enlighet med kartverkschefens förslag, skulle i avlöningsväg jämställas med
adjunkter vid rikets allmänna läroverk.
Efter framställning från geodeterna hade de vid 1918 års lagtima riksdag
erhållit samma avlöningsförmåner, som tillkomme första gradens tjänstemän i centrala
ämbetsverk. Det hade i deras framställning erinrats, bland annat, att vid 1912 års
riksdag en ny ordinäre geodetbefattning, med benämningen »aktuarie», inrättats
vid sjökarteverket med, enligt sökandenas förmenande, i huvudsak samma kompetensfordringar
som för geodet vid rikets allmänna kartverk men med avlöning såsom
för tjänsteman i första normalgraden.
I en till kommittén överlämnad framställning från geodeter vid allmänna
kartverket hade — efter en ingående jämförelse mellan deras befattningar och
aktuariebefattningen vid sjökarteverket — begärts, att i förslaget till ny definitiv
lönereglering geodeterna vid rikets allmänna kartverk måtte placeras i samma lönegrad
som sjökarteverkets aktuarie.
Till förstående härav torde böra erinras om följande.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av chefen för sjökarteverket med yttrande den
24 november 1917 överlämnad skrift hade aktuarien vid sjökarteverket gjort framställning
om förbättrade avlöningsförmåner, varvid han erinrat om förslag av löneregleringskommittén
rörande löneförbättring för observatörer, geodeter och kartografer
vid rikets allmänna kartverk att gälla från och med den 1 januari 1919.
Aktuarien vid sjökarteverket hade anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder
för förbättring av löneförmånerna för aktuariebefattningen i den utsträckning, att
befattningen måtte bliva jämställd med observatorsbefattningarna vid rikets allmänna
kartverk.
Efter erhållen remiss hade löneregleringskommittén i ett den 28 november
1917 avgivet yttrande hemställt, att bemälde aktuaries framställning icke måtte
föranleda till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
En av kommitténs ledamöter (numera landshödingen K. Stenström) hade
emellertid varit av skiljaktig mening och för aktuariebefattningen förordat enahanda
avlöningsförmåner, som vid olika tillfällen av statsmakterna tillagts tjänster, vilka
ansetts böra intaga en ställning mellan förstagrads- och andragradstjänsterna vid
centrala verk, nämligen 4,500 kronor jämte tre ålderstillägg å 500 kronor.
Reservantens förslag hade, i överensstämmelse med kungl. propositionen,
blivit bifallet av 1918 års lagtima riksdag.
15
Kuntjl. Maj:tu proposition Nr 116.
1 den till avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
med liera verk hörande tjänsteförteckning vore, i utlutning till kommitténs förslag
i dess betänkande den 3 november 1920 (delen LXII sid. 36), till lönegraden B 13
hänförda befattningar, som varit reglerade efter den s. k. första normalgraden.
Dit hörde sålunda, bland andra, statsmeteorologer och statshydrografer vid statens
meteorologisk-hydrograliska anstalt, byråingenjörer vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
lantmäteristyrelsen och patent- och registreringsverket samt ingenjörer vid
mynt- och justeringsvei ket.
Att nu hänföra geodeterna vid rikets allmänna kartverk — statsgeodeter
som de numera benämndes — till högre lönegrad än B 13, ansåge sig kommittén
ej kunna tillstyrka.
Manliga ritare och gravörer vid allmänna kartverkets topografiska avdelning
hade vid 19! 2 års riksdag erhållit en avlöning å stat av 2,400 kronor jämte fyra
ålderstillägg å 400 kronor. Det hade därvid förutsatts, bland annat, att den
normala arbetstiden för dessa befattningshavare skulle bestämmas till sju timmar
per söckendag.
Efter framställning från manliga ritare och gravörer vid verket hade deras
avlöning vid 1918 års lagtima riksdag satts till 3,000 kronor med tre ålderstillägg
å 400 kronor.
Framställningen hade åsyftat, att dessa befattningshavare måtte erhålla en
avlöningsförhöjning, som innebure i stort sett ett bibehållande av ungelä i ligen
dåvarande relation mellan deras avlöningsförmåner och de avlöningar, som då åtnjötes
av geodeter och kartografer.
I till kommittén gjorda framställningar från manliga ritare och gravörer
hade erinrats, att, enligt det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglemente,
vid statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk funnes manliga
tjänstemän med titeln ritare hänförda till 8:de lönegraden. Vidare hade framhållits,
att manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk borde placeras i högre
grad än den motsvarande graden i avlöningsreglementet för statsdepartement med
flera verk. I sådant hänseende hade åberopats dels de fordringar, som ställdes på
dem i avseende å såväl skicklighet i ritning och gravering som ock kompetens i
topografisk fältmätning, dels ock bristande befordringsmöjligheter i jämförelse med
de nämnda tjänstemännen vid kommunikationsverken. Slutligen hade ock begärts
bibehållande av nuvarande relation i avlöningshänseende till övriga befattningshavare
vid kartverket.
\ id prövning av de på detta spörsmål inverkande omständigheter hade
kommittén emelleitid kommit till den uppfattning, att det måste anses såsom en
skälig placering, om manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk
hänfördes till lönegraden B 8.
hör egen del ansluter jag mig till löneregleringskommitténs förslag
i dessa delar, varemot ingen erinran gjorts i de utlåtanden, som
avgivits av kommissionen för de allmänna kartarbetena, kartverkschefen
och statskontoret.
Departe
mentschefen.
16
Arbetschefen
vid ekonomiska
avdelningen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
Vad angår arbetschefen vid avdelningen för ekonomiska och stomkartearbeten
torde erinras, hurusom vid tiden närmast innan civil personal
vid rikets allmänna kartverk uppfördes på ordinarie stat, arbetschefen
vid samma avdelning ägde uppbära arvode av 5,000 kronor, om han
ej var i aktiv krigstjänst, men eljest 1,000 kronor.
Vid 1912 års riksdag bestämdes avlöningen till 6,400 kronor jämte
ett ålderstil lägg å 600 kronor; varvid emellertid i en anmärkning till
avlöningsstaten bibehölls bestämmelse därom, att den i staten upptagna
avlöningen utginge endast under förutsättning, att arbetschefen icke vore
militär i aktiv tjänst. Därest arbetschefen vore militär i aktiv tjänst,
ägde han endast uppbära arvode å 1,000 kronor.
Enahanda avlöningsförmåuer äro upptagna i nu gällande stat;
varjämte arbetschefen, såsom förut är nämnt, äger tillgodonjuta tillfällig
löneförbättring av 1,000 kronor, därest han icke är militär i aktiv tjänst.
År arbetschefen militär i aktiv tjänst, äger han endast uppbära arvodestillägg
å 250 kronor.
Löner egt eringskommittén har beträffande arbetschefen anfört följande.
I nu förevarande ärende hade icke till kommittén inkommit något bestämt
förslag i fråga om arbetschefens blivande löneställning, men kartverkschefen hade
insänt en skrift från nuvarande arbetschefen, med vilken skrift denne överlämnat
ett utdrag av gällande arbetsordning »till ledning vid bestämmande av den lönegrad»,
vari arbetschefen lämpligen borde upptagas vid blivande lönereglering för
kartverkets civila personal.
Kommittén, som, på sätt i det följande i kommitténs yttrande omförmäldes,
ansett de vid ifrågavarande avdelning anställda statskartografer böra, liksom de å
geodetiska avdelningen anställda statsgeodeterna, hänföras till lönegraden B 13,
hade med avseende å det betydande antalet till avdelningen för ekonomiska och
stomkartearbeten hörande befattningshavare funnit sig böra hemställa, att arbetschefen
vid denna avdelning placerades i lönegraden B 17. med bibehållande emellertid
av bestämmelse, att avlöningen enligt nämnda lönegrad utginge endast°under
förutsättning att arbetschefen icke vore militär i aktiv tjänst, men att om så vore
förhållandet han endast skulle äga uppbära arvode till belopp, som av Kungl. Maj:t
bestämdes, dock ej utöver 1,500 kronor.
Kartverkschefen har i denna fråga anfört följande.
Då löneregleringskommittén uppfört arbetschefen vid kartverkets avdelning
för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten i lönegraden B 17, under det att
föreståndaren för geodetiska avdelningen, professorn vid generalstaben genom redan
skedd lönereglering placerats i lönegraden B 20, funne sig kartverkschefen böra göra
några erinringar i syfte att få arbetschefen placerad i den lönegrad, vartill omfattningen
av hans arbete och ansvaret i hans tjänsteåligganden efter kartverkschefens
mening berättigade.
Enligt för avdelningen gällande arbetsordning vore arbetschefen direkt inför
Kungl. Maj.ts proposition Nr 110.
17
kartverkets chef ansvarig för arbetenas utförande och skulle för ändamålet meddela
sådana föreskrifter av mera detaljerad natur, som ej intagits i arbetsordningen;
han skulle bereda och föredraga ärenden, upprätta förslag till arbetsplaner och
avgiva månatliga och årliga redogörelser för avdelningens arbeten, uppsätta och
kontrasignera avdelningen rörande skrivelser, order och förordnanden. Arbetschefen
skulle därjämte enligt kartverkets instruktion biträda vid redovisningen av för de
ekonomiska kartarbetena avsedda medel, handhava vården av arkivet och instrumenterna,
varjämte de ekonomiska kartornas och beskrivningarnas utgivning skulle
ske under uppsikt av honom.
Kommittén syntes i avlöningshänseende hava jämställt arbetschefen med
lägre avlönade byrådirektörer — högre avlönade voro nämligen upptagna i lönegraden
B 18. Denna jämförelse syntes knappast riktig, enär byrådirektör sorterade
under byråchef, under det att arbetschefen stode direkt under kartverkschefen.
Arbetschefens åligganden vore snarare jämförbara med dem, som påvilade en byråchef;
deras omfattning torde framgå därav, att den arbetschefen underställda personalen
uppginge till ett 30-tal personer, varav 18 tjänstemän tillsatta av Kungl.
Maj:t. Till jämförelse nämndes, att motsvarande antal å geodetiska avdelningen
vore 14 respektive 10.
Om föreståndaren för geodetiska avdelningen, såsom professor vid generalstaben,
på grund av den vetenskapliga utbildning, denna tjänst krävde, placerats i
lönegraden B 20, syntes med stöd av de gjorda erinringarna arbetschefstjänsten,
som krävde omfattande erfarenhet, mångsidiga kunskaper och betydande praktisk
träning, böra uppföras i lönegraden B 18.
Kartverkskommissionen har likaledes förordat arbetschefens placering
i lönegraden B 18.
Statskontoret har också med hänsyn till arbetschefens självständiga
ställning såsom föreståndare för en särskild, i fråga om personal och
arbetsuppgifter betydande avdelning av verket och de honom i övrigt
påvilande göromålen ansett befattningen skäligen böra placeras i lönegraden
B 18. Till jämförelse har statskontoret erinrat, att vid lantmäteristaten,
där det nya lönesystemet ännu icke genomförtB, överlantmätare
åtnjöte samma avlöning som byråchef enligt äldre lönestat samt
att lantmätare vid statens järnvägar, vilken befattning väl finge anses
ej oväsentligt mindre krävande än arbetschefens vid det ekonomiska
kartverket, hänförts till lönegraden B 17.
Med avseende å de ansvarsfulla uppgifter, som äro förenade med
befattningen såsom arbetschef vid kartverkets ekonomiska avdelning
och vilka göra, att man å befattningens innehavare måste ställa synnerligen
stora krav ej allenast på fackkunskaper och erfarenhet utan jämväl
på verkliga ledaregenskaper, tvekar jag icke att ansluta mig till den
av myndigheterna uttalande meningen, att arbetschefen bör uppföras i
lönegraden B 18 eller den högre byrådirektörsgraden.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 93 höft. (Nr 116.)
Departe
mentschefen.
3
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116,
Statskarto
graferna.
Löneregleringskommittén har tänkt sig, att den föreslagna avlöningen
till arbetschefen skulle — såsom också nu är förhållandet —
utgå endast under förutsättning, att denna icke vore militär i aktiv
tjänst, och skulle arbetschefen, därest han vore militär i aktiv tjänst
endast äga uppbära arvode till belopp, som av Kungl. Maj:t bestämdes,
dock ej över 1,500 kronor. För närvarande är arvodet för arbetschefen,
därest han är militär i aktiv tjänst, fixerat till 1,000 kronor. Föreskrift
om avlöningens reducering torde emellertid också böra givas för det
fall, att till arbetschef förordnas officer på reservstat eller i reserven (med
pension), ehuruväl icke så stor reducering torde få anses i sistnämnda
båda fall befogad. Vid sådant förhållande synes lämpligast, att föreskrift
lämnas, att den lör arbetschefen upptagna avlöningen utgår endast
under förutsättning, att arbetschefen icke är militär på aktiv stat eller
på reservstat eller i reserven (med pension), samt att till arbetschef,
som tillika är militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven
(med pension), utgår arvode med belopp, som kan varda av Kungl.
Älaj:t bestämt, allt efter som befattningshavaren är militär på aktiv
stat eller på reservstat eller i reserven (med pension). Jag tillåter mig
erinra, att i sjökarteverkets stat finnes beträffande avlöningen till förste
aktuarien upptagen liknande föreskrift, varigenom arvodets begränsning
lagts i Kungl. Maj:ts hand.
Vad därefter vidkommer kartograferna vid rikets allmänna kartverk
— statskartografer s<>m de numera benämnas — sattes vid 1912
års riksdag avlöningen för dem liksom för geodeterna till 3,000 kronor
jämte fyra ålderstillägg å 500 kronor. Såväl kartograferna som geodeterna
blevo således då i avlöningshänseende likställda med adjunkter
vid rikets allmäuna läroverk.
Sedermera blevo vid 1918 års riksdag för kartografer liksom för
geodeter avlöningsförmånerna bestämda såsom för tjänstemän i första
normalgraden vid centrala ämbetsverk.
Löneregleringskommittén har beträffande statskartograferna till eu
början redogjort för i denna fråga till kommittén gjorda framställningar
sålunda.
Kartverkschefen hade i skrivelse till kommittén den 15 december 1920 framhållit
angelägenheten av att kartverkets lönefråga snarast möjligt måtte komma
inför riksdagen, ity att alltsedan en ny organisation för lantmäteriet kommit på dagordningen
och än mera efter det genom 1920 års riksdags beslut lantmäteriets
omorganisation och därmed sammanhängande nya löne- och arvodesbestämmelser
från och med 1921 komme att tillämpas, det vore och bleve synnerligen svårt
för att ej säga omöjligt att rekrytera kartografkåren.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 116. 19
Vidare hade till kommittén inkommit eu skrivelse från åtskilliga kartografer,
däld — med anslutning till vad kartverkschefen i sin nyssberörda skrivelse framhållit
— begärts, att vid den blivande löneregleringen kartograferna måtte »jämställas
med distriktslantmätare», med beaktande därvid såväl av dessas kontanta
lön av staten som ock av »den genomsnittliga inkomsten av lantmäteritaxan».
Denna skrivelse hado insänts till kommittén av kartveikschefen, som därvid instämt
i de av kartograferna anförda synpunkterna.
Under erinran att kommittén i det föregående hemställt om statsgeodeternas
hänlörande till lönegraden B 13, har löneregleringskommittén
därefter förklarat, att kommittén för sin del ej kunde tillstyrka
att nu — med brytande av hittills varande likställighet i avseende å
avlöningen å stat mellan kartografer och geodeter — hänföra kartograferna
till en högre lönegrad än geodeterna. Kommittén har vidare
anfört.
Med de avlöningsförmåner, som tillkomme befattningshavare i lönegraden
B 13, och med de otvivelaktigt lugnare arbetsförhållandena för kartografer i jämförelse
med distriktslantmätare, syntes det kommittén ej böra vara omöjligt att
tänka sig, att en del unga män efter genomgången lantmäteriexamen kunde bliva
hugade att ingå på kartograf banan, allrahelst väl. i sammanhang med tillämpningen
av det nya. avlöningsreglementet på ordinarie kartografer, även avlöningarna till
kartografaspiranter torde komma att ökas. Uppmärksammas borde ock, dels att
ännu vore oavgjort, vilken löneställning distriktslantmätarna kunde få vid blivande
ny definitiv lönereglering, dels ock att under nuvarande tidsförhållanden det torde
vara osäkert, att så pass många förrättningar för enskilda komme att stå lantmätarna
till buds, att de kunde ernå sådan inkomst enligt taxa, som kartograferna
syntes hava förutsatt. En utväg syntes kommittén ock vara att i sammanhang
med blivande lönereglering för lantmäteristaten i orterna meddela särskild bestämmelse
i syfte att dithörande tjänsteman måtte kunna efter Kungl. Maj:ts bestämmande
förflyttas till statskartografbefattning.
Kartverkschefen har erinrat om en av honom den 17 maj 1921
gjord framställning i fråga om påskyndande av lönereglering för kartverkets
civila personal. Denna framställning hade varit föranledd av
den svårighet att erhålla kompetenta kartografaspiranter, som varit
rådande sedan början av 1918 och smil sammanhängde med de förbättrade
utkomstmöjligheterna inom lantmäteristaten. Ehuru det torde
vara osäkert, huruvida den av löneregleringskommittén föreslagna placeringen
av statskartografer i lönegraden B 13 kunde komma att medföra
önskad förbättring av rekryteringsmöjligheterna, hade kartverkschefen
med hänsyn till att svårigheterna möjligen skulle visa sig hava
varit av kristidsuatur och åter komma att försvinna, icke ansett sig
böra i sitt yttrande över kommitténs förslag påyrka statskartografernas
upptagande i en högre lönegrad, särskilt som ett inom kartverkskom
-
20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
missionen framställt sådant förslag icke vunnit nämnda kommissions
anslutning.
Kommissionen för de allmänna hartarbetena har anslutit sig till
löneregleringskommitténs förslag, varemot ej heller statskontoret haft
något att erinra.
Departe- För egen del ansluter jag mig i denna fråga till lönereglerings
msntschefen
kommitténs förslag.
Kvinnliga Beträffande de kvinnliga ritarna vill jag erinra, att vid 1912 års
ritare. riksdag å ordinarie stat uppfördes 8 kvinnliga ritare på avdelningen
för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten, med enahanda avlöning,
som bestämdes för kvinnliga biträden med mera kvaliticerade arbetsuppgifter,
d. v. s. 1,600 kronor med två ålderstillägg å 200 kronor.
Vid 1919 års lagtima riksdag bragtes dessa kvinnliga ritares avlöningsförmåner
i överensstämmelse med vad som då tillerkändes motsvarande
befattningshavare (av andra graden) inom ett flertal verk.
Begynnelseavlöningen höjdes alltså till 2,000 kronor och ålderstilläggen
blevo tre, vart å 200 kronor.
För tre av de kvinnliga ritarbefattningarna höjdes sedermera vid
1920 års riksdag avlöningen till likhet med kvinnliga biträdena av tredje
graden; d. v. s. begynnelseavlöningen blev 2,400 kronor. Enligt statsrådsprotokollet
i ärendet (se IX H. T., sid. 304 och 305) åberopade
chefen för jordbruksdepartementet till stöd för denna åtgärd ett yttrande
av chefen för rikets allmänna kartverk i skrivelse den 30 augusti
1919. Ur detta yttrande må här anföras följande.
De arbeten, som utfördes av de åtta kvinnliga ritarna vid kartverkets avdelning
för ekonomiska och stomkartearbeten, vore av väsentligen tvänne olika slag
dels karttransporteringar och färgläggningsarbeten, dels ock renritningsarbeten för
de ekonomiska kartornas reproduktion och utgivning. För de förstnämnda arbetena
erfordrades endast en jämförelsevis ringa grad av teknisk ritskicklighet; samvetsgrannhet
och noggrannhet vore här framför allt av vikt. Yad åter renritningsarbetena
beträffade, krävde dessa, utöver fordringarna på samvetsgrannhet och noggrannhet,
största möjliga anspråk på teknisk ritskicklighet. Bland de kvinnliga
ritare, som hade eller sökte anställning vid kartverket, vore det mera sällan någon
anträffades, som besutte eller vid kartverket förvärvade den grad av ritskicklighet,
som erfordrades för reproduktionsarbetet. För att kunna nöjaktigt rekrytera reproduktionsritningspersonalen
syntes det kartverkschefen nödvändigt, att de för
kartutgivningen erforderliga tre ritarplatsema bleve bättre avlönade än de övriga.
Och då fordringarna på utbildning och yrkesskicklighet vore så ojämförligt mycket
större beträffande renritningspersonalen än beträffande dem, vilka arbetade med
karttransporteringen, syntes det kartverkschefen med rättvisa och billighet fören
-
Kungl. proposition Nr 116. 21
ligt, att den förra erhölle större ersättning för sitt mera både maktpåliggande och
ansträngande arbete.
Lönereglering ^kommittén liar meddelat, att i eu till kommittén av
kartverkschefen med tillstyrkande överlämnad framställning från kvinnliga
ritare av andra lönegraden vid ifrågavarande avdelning av rikets
allmänna kartverk dessa nu på anförda skäl anhållit, att, om de tre
kvinnliga ritarna av tredje lönegraden komme att upptagas i femte lönegraden,
avdelning C, i vederbörande löneplan, de övriga fem ritarna
av andra lönegraden måtte placeras i lönegraden C 4.
Kommittén har emellertid med hänsyn till den synnerligen stora
skillnad i fordringarna på utbildning och yrkesskicklighet, s^m enligt
kartverkschefens nämnda yttrande förefunnes mellan de kvinnliga ritarna
av nuvarande tredje och andra lönegraderna vid ifrågavarande avdelning,
förklarat sig ej kunna tillstyrka nyssberörda framställning. Kommittén
har sålunda i sitt förslag hänfört de tre kvinnliga ritarna av
nuvarande tredje lönegraden till lönegraden C 5 i det nya avlöningsreglementet
samt de övriga under benämningen kvinnliga ritbiträden
till lönegraden C 3.
I de över kommitténs förslag avgivna utlåtanden hava varken
kartverkschefen eller kommissionen för de allmänna kartarbetena framställt
någon erinran mot kommitténs förslag i denna del.
Statskontoret har — efter erinran att de kvinnliga ritbiträdena av
kommittén hänförts till samma lönegrad som kanslibiträden — anfört,
att det visserligen forefölle statskontoret, som om det dessa ritbiträden
åliggande arbete skulle vara av mera kvalificerad beskaffenhet än det
som i allmänhet utfördes av kanslibiträden i de centrala verken, men
då något yrkande på förmånligare placering i lönehänseende av dessa
befattningshavare icke framförts i kartverkschefens och kartverkskommissionens
utlåtanden, ville statskontoret, som givetvis icke vore i tillfälle
uttala något mera bestämt omdöme i saken, icke ifrågasätta någon ändring
i kommitténs förslag.
I av mig förut omnämnda framställning av Ester Dahlström jämte
övriga kvinnliga ritare vid kartverket i andra normalgraden hava dessa,
jämte erinran om sin hos löneregleringskommittén gjorda hemställan,
att kommittén måtte föreslå dem till placering i fjärde lönegraden för
kvinnliga befattningshavare, anfört huvudsakligen följande.
Kommittén hade föreslagit biträdenas placering i tredje lönegraden. I denna
lönegrad vore enligt det nya systemet placerade kanslibiträdena, vilkas arbete
emellertid i kvalitativt hänseende måste betecknas som väsentligt underlägset
sökandenas. Med avseende å arbetets art kunde dessa då snarare jämföras med
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
Departe
mentschefen.
kvinnliga ritare vid statens järnvägar, vilka vore placerade i lönegrad med begynnelselön
av 3,204 kronor och slutlön av 3,828 kronor, motsvarande femte lönegraden
i den löneplan, som skulle äga tillämpning på kartverkets personal. Emellertid
måste man anse, att även deras arbete vore betydligt mindre krävande än
sökandenas och mera ensartat, i det att det huvudsakligen bestode av kopiering av
kartor å kalkerväv samt färgläggning av dessa kopior. Dessutom vore dessa kartor
i stor skala, varför arbetet med desamma ej vore så ögonfrestande och ej
krävde den grad av noggrannhet och uppmärksamhet som den vid kartverket utförda
ritningen och färgläggningen av transporter i skalorna 1:20,000 eller 1:50,000.
För att kunna fylla sin uppgift måste kartverkets ifrågavarande ritare därjämte
äga kännedom om pantografens teori och skötsel samt kunna inställa instrument
för olika skalor och förstoringsprocent, vilket krävde en icke obetydlig specialutbildning.
Den största noggrannhet vore härvid av vikt, då stomkartan sammansattes
av det av ritaren utförda arbetet, vilket således vore grundläggande för den
ekonomiska kartan. Härtill komme, att arbetet vore fysiskt ansträngande, då stående
och böjd ställning i regel måste intagas.
Vid rikets allmänna kartverks ekonomiska avdelning tjänstgjorde åtta kvinnliga
ritare å ordinarie stat, vilka blivit godkända efter samma ritprov. Tre av
dessa ritare hade emellertid från och med den 1 januari 1921 blivit uppflyttade i
nuvarande tredje lönegraden och hade i det nu föreliggande förslaget placerats i
femte lönegraden. Deras arbete utgjordes av renritning för reproducering och vore
visserligen fordrande. Man borde likväl kunna säga, att de övriga ritarnas arbete
vore i sitt slag fullt jämförligt med deras, varför ock sökandena ansåge sig med
skäl kunna göra anspråk på att ej placeras i sämre ställning i lönehänseende. I
detta sammanhang erinrades även om, att manliga befattningshavare vid verket,
som vore anställda som fältmätare, alla voro placerade i samma lönegrad, ehuru
de utförde olika arbete, krävande olikartad kompetens. På grund av det anförda
kunde sökandena icke finna annat än att de rättvisligen borde placeras i femte
lönegraden av det nya systemet.
Kartverkschefen, som anmodats yttra sig med anledning av denna
framställning, har i sådant avseende aofört.
Då det arbete, som utfördes av i tredje lönegraden placerade kvinnliga
kanslibiträden, torde vara av mycket växlande beskaffenhet, ansåge kartverkschefen
sig icke kunna fälla något omdöme om, huruvida det vore kvalitativt underlägset
det arbete, som utfördes av de för närvarande till andra lönegraden hänförda
kvinnliga ritarna vid kartverket. De senares arbete torde däremot kunna anses
i kvalitet fullt jämförbart med det, som utfördes av kvinnliga ritare vid statens
järnvägar. Beträffande de förhållanden, som föranledde uppflyttning av tre kvinnliga
ritare i tredje lönegraden från och med 1921, gällde alltjämt samma synpunkter,
som anfördes av dåvarande kartverkschefen i skrivelse den 30 augusti 1919.
Som några rekryteringssvårigheter icke yppat sig beträffande de fem kvinnliga ritarna
av lägre lönegrad, ansåge kartverkschefen icke anledning föreligga att placera
dem i högre lönegrad än i den fjärde.
Enligt vad jag inhämtat har löneregleringskommittén vid avgivande
av sitt nu ifrågavarande förslag beaktat löneförmånerna för kvinnliga
ritare vid statens järnvägar.
Kunyl. Maj:ts proposition Nr Ilo. 23
För egen del är jag av den uppfattning, att även om de fem
kvinnliga ritarnas vid kartverket arbetsuppgifter skulle vara i kvalitativt
hänseende fullt jämförbart med det arbete, som utföres av kvinnliga
ritare vid statens järnvägar, denna omständighet ej bör i och för sig
föranleda rubbning av det hittills rådande förhållandet mellan kvinnliga
ritare i olika grader vid kartverket. Då detta skulle bliva fallet, om
kommitténs förslag frånginges, kan jag icke tillstyrka att så sker.
Såsom i det föregående erinrats uppfördes vid 1912 års riksdag Kxpeditionså
ordinarie stat vid rikets allmänna kartverk även två vaktmästar- vaktorbefattningar
med samma avlöningsförmåner som vaktmästare i allmänhet
vid centrala ämbetsverk, alltså 1,200 kronor jämte två ålderstillägg,
vart å 100 kronor. Vid 1918 års lagtima riksdag tillkom en tredje
vaktmästarbefattning. Vid samma riksdag bragtes också löneförmånerna
för vaktmästare vid kartverket i överensstämmelse med vad som då tillerkändes
motsvarande befattningshavare vid ett flertal verk. Avlöningen
utgör alltså numera 1,600 kronor jämte tre ålderstdlägg, vart å 100
kronor efter respektive 3, 6 och 9 år, därvid emellertid för två av
vaktmästarna, vilka åtnjuta fri bostad med bränsle och lyse, å lönen
avdrages 325 kronor för en var.
Löner egleringskommittén har anfört, att i enlighet med vad som
numera gällde för motsvarande befattningshavare vid statsdepartementen
med flera verk, vaktmästarna vid allmänna kartverket torde böra,
med benämning expeditionsvakter, hänföras till lönegraden B 1.
För egen del ansluter jag mig till löneregleringskommitténs för- Departeslag
i denna del, varemot ingen erinran gjorts av de i ärendet hörda mentsohefenmyndigheterna.
C. Avlöning till å övergångsstat uppförd personal.
Såsom i det föregående omnämnts finnes vid rikets allmänna kart- statstopoverk
å övergångsstat uppförda tre civila statstopografer. Antalet å srafernaövergångsstat
uppförda dylika befattningshavare var ursprungligen fyra,
men en av dessa har numera avgått.
Tillkomsten av civila topografer var från början att betrakta såsom
ett försök, föranlett av yppad svårighet att erhålla tillräckligt antal
militära topografer. Sedan emellertid 1907 anordningar vidtagits,
varigenom denna svårighet undanröjdes, hava icke vidare civila topografer
anställts. Vid sådant förhållande ansågs vid 1912 års löneregle
-
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
ring anledning ej förefinnas att å stat uppföra då tjänstgörande dylika
topografer såsom ordinarie tjänstemän.
Enär emellertid civila topografer varit i åtnjutande av enahanda
fasta arvoden jämte ålderstillägg, som tillkommo geodeter och kartografer,
medgav 1912 års riksdag, att civil topograf finge å övergångsstat
åtnjuta avlöning i form av arvode med ålderstillägg till enahanda
belopp, som i ordinarie avlöning bestämts för kartograf, minskat med
så stort belopp — avrundat till närmast högre fem- eller tiotal kronor
— som motsvarade den pensionsavgift, vilken enligt lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension skulle erläggas av kartograf i
motsvarande avlöningsgrad.
Enahanda medgivande lämnades vid 1918 års lagtima riksdag i
sammanhang därmed, att avlöningsförmånerna höjdes för kartografer
och geodeter.
Löneregleringshommittén har beträffande dessa befattningshavares
anställnings- och avlöningsförhållanden anfört följande.
Att i sammanhang med den nu ifrågasatta löneregleringen för rikets allmänna
kartverk föreslå någon ändring beträffande statstopografernas anställningsförhållanden,
därtill saknade kommittén anledning. Dessa befattningshavare torde
fördenskull även för framtiden böra uppföras på övergångsstat.
Vad deras avlöningsförmåner beträffade hade dessa varit bestämda i nära
anslutning till statskartografers; i samband med de hittills genomförda löneregleringarna
för dessa senare hade jämväl statstopograferna fått sina avlöningsförmåner
framförda till ungefär samma nivå som dessa. Vid nämnda förhållande och då
statstopograferna alltjämt skulle fullgöra tjänstgöring i samma omfattning som de
med dem jämförliga ordinarie tjänstemännen vid verket, syntes det kommittén billigt,
att statstopograferna även vid nu förevarande reglering komme i åtnjutande
av löneförbättring i ungefär samma omfattning som statskartografer.
Kommittén hade i sådant hänseende tänkt sig, att statstopograferna skulle
å övergångsstat avlönas i likhet med å extra stat uppförda tjänstemän i samma
lönegrad som statskartografer eller sålunda enligt löneklass, som vore närmast lägre
än den, som skulle hava gällt, därest vederbörande varit innehavare av ordinarie
befattning i 13:e lönegraden. Då samtliga de tre kvarvarande statstopograferna
innehaft sina befattningar så länge, att de såsom ordinarie skulle hava uppnått
högsta löneklassen inom graden eller den 20:e klassen, torde de alltså böra å övergångsstat
åtnjuta avlöning enligt 19:e löneklassen.
För dessa befattningshavare torde i övrigt i tillämpliga delar böra gälla enahanda
avlöningsbestämmelser som för statskartograf.
I sådant hänseende torde sålunda, i analogi med vad som föreskrivits i fråga
om ordinarie tjänstemän i allmänhet vid statsdepartement med flera verk, kostnader
för läkarvård m. m. enligt 25 § i avlöningsreglementet samt för begravningshjälp
enligt 32 § i reglementet, i vad avsåge statstopografer, lämpligen kunna bestridas
från det anslag till avlöningar åt statstopografer, som kunde komma att uppföras
å övergångsstat. Likaledes syntes från samma anslag kunna utgå den en
-
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
gångskostnad, som skulle föranledas av den i det följande omförmälda övergångsanordningen
vid övergång från fÖi skotts- till efterskottsutbetalning av viss del av
avlöningen. Med hänsyn till vad sålunda anförts, torde ifrågavarande anslag böra
erhålla förslagsanslags natur.
Kartverkschefen såväl som kartverkskom mission en har föreslagit den
ändring i löneregleringskommitténs förslag i denna del, att statstopograf
måtte å övergångsstat tillerkännas avlöning i form av arvode till
enahanda belopp, som i ordinarie avlöning årligen tillkommer statskartograf
i högsta löneklassen, minskat med så stort belopp — avrundat i
kronor uppåt till jämn delbarhet med 12 — som den pensionsavgift,
vilken enligt lagen angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension
skall årligen erläggas av statskartograf i sagda löneklass.
Kartverkschefen har därvid anfört.
Då statskartografs pensionsavgift i högsta löneklassen uppginge till 136 kronor
90 öre, uppginge nuvarande skillnad mellan statstopografs och statskartografs
avlöning till 140 kronor. Enligt löneregleringskommitténs förslag skulle motsvarande
skillnad komma att uppgå till 7,668 — 7,212 = 456 kronor. Den årliga pensionsavgift,
statskartograf i högsta löneklassen efter skedd lönereglering och på
grund därav väntad reglering av pensionsförhållandena skulle komma att erlägga,
vore nu icke känd men torde knappast komma att stiga från 136 kronor 90 öre
till 456 kronor. Därför innebure kommitténs förslag beträffande statstopograferna
en relativ försämring för dessa. Om denna försämring också icke vore betydande,
syntes den dock icke vara tillräckligt motiverad och hade föranlett den personal,
den avsåge, att efter tagen del av förslaget hemställa om åtgärd för den nuvarande
relationens bibehållande.
Statskontoret däremot har icke framställt någon erinran mot löneregleringskommitténs
förslag beträffande statstopograferna.
För egen del biträder jag i nu förevarande del lönereglerings- Departekommitténs
förslag, vilket, vad avlöningsbeloppen angår, ansluter sig till mentschefen.
i allmänhet tillämpad praxis beträffande befattningar å extra stat. Den
omständigheten, att en mindre förskjutning till statstopografernas nackdel
på sådant sätt uppstår i relatiouen mellan kartografernas och topografernas
avlöning synes icke tillräckligt motivera en avvikelse från
ovannämnda praxis.
D. Särskilda arvoden för ledning och övervakande av vissa arheten.
I gällande avlöningsstat för rikets allmänna kartverk äro uppförda särskilda
dels ett anslag av 300 krouor till arvode åt manlig ritare eller gravör, arvoden för
som förordnas att biträda vid ritar- och gravörarbetenas övervakande ^vervfkån^
och ledning ävensom vid instruktion av yngre ritare och gravörer, dels det av vissa
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 93 höft. (Nr 116) 4
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
ock ett anslag å 1,500 kronor till ersättning åt de geodeter och kartografer,
vilka förordnas att biträda med ledning och tillsyn av fältarbeten.
Beträffande användningen av sistberörda anslagsbelopp, 1,5*»0 kronor,
har Kungl. Maj:t föreskrivit, att ersättning icke må utgå till någon
befattningshavare med högre belopp än 500 kronor för år räknat.
I 10 § av gällande instruktion för rikets allmänna kartverk är
ock stadgat, att geodeter och kartografer kunna förordnas att biträda
med ledning och tillsyn under geodetiska och ekonomiska fältarbeten
samt att manlig ritare eller gravör kan förordnas att biträda med övervakande
och ledning av ritar- och gravörarbeten ävensom med instruktion
av yngre ritare och gravörer.
Löner eg] er ing skommitténs yttrande i vad avser dessa arvoden är av
följande lydelse.
Vidkommande anslaget å 300 kronor hade kommittén i sitt betänkande den
10 november 1911, delen XXX, yttrat, att, enär utbildningen av ritare och gravörer
fortfarande såsom dittills syntes böra försiggå vid kartverket samt behovet av särskild
tillsyn över ritar- och gravörpersonalen gjorde sig gällande i all synnerhet
under den tid av året, då större delen av kartverkets personal vore borta på fältarbeten,
kommittén ansett sig böra tillstyrka, att ett arvode av 300 kronor finge
avses för nyssberörda särskilda åligganden.
I fråga om den särskilda ersättningen för ledning och tillsyn av fältarbeten
hade kommittén i sitt nyssnämnda betänkande anfört, bland annat, följande:
»Högsta ledningen och övervakandet av arbetena inom kartverket tillkommer
givetvis kartverkschefen och närmast under honom professorn vid generalstaben
beträffande de geodetiska arbetena samt vederbörande arbetschef i avseende å de
ekonomiska och stomkartearbetena. Under fältarbetena sker detta övervakande
genom inspektioner av nämnda personer vid de särskilda arbetsplatserna. För fältarbetenas
behöriga gång lärer emellertid den vid inspektionerna utövade tillsynen
näppeligen kunna under alla förhållanden anses tillfyllest, för så vitt icke antalet
inspektioner ökas i betydande grad, vilket emellertid skulle medföra avsevärda kostnader.
Av sådan anledning lärer det få anses lämpligast, att den närmare ledning
och tillsyn av arbetet inom en arbetsavdelning, som i förekommande fall må anses
erforderlig, uppdrages åt någon av de å avdelningen tjänstgörande. Yad de geodetiska
fältarbetena beträffar, skulle det tilläventyrs kunna ifrågasättas, huruvida
ej ett dylikt uppdrag kunde lämnas åt någon av de föreslagna observatörerna.
Då emellertid ovisst är, om dessa befattningshavare i allmänhet komma att
vid fältarbeten samarbeta med geodeterna, lärer det få antagas, att uppdrag av ifrågavarande
beskaffenhet inom geodetiska avdelningen kommer att givas åt geodeter.
Vid sådant förhållande och då även någon hänsyn torde böra tagas till omfattningen
av det arbete, som ankommer på vederbörande arbetsledare, anser kommittén
att, i stället för tre bestämda arvoden, ett belopp av högst 1,500 kronor
om året skulle kunna ställas till kart verkschefens förfogande att användas till ersättning
åt de geodeter och kartografer, som må varda förordnade att biträda med
Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.
27
ledning och tillsyn under fältarbeten, dock att dylik ersättning icke till någon befattningshavare
må utgå med högre belopp än 500 kronor för år räknat».
Båda de ifrågavarande anslagen hade uppförts vid 1912 års riksdag i enlighet
med kommitténs förslag uti den då beslutade avlöningsstaten samt bibehållits
med oförändrade belopp i den 1918 fastställda nya avlöningsstaten.
Då de förhållanden, som föranlett uppförandet av nämnda båda anslagsposter,
alltjämt torde äga giltighet, hade kommittén ansett sig kunna förorda, att posterna
upptoges med sina hittillsvarande belopp i den nya staten.
Kartverkschefen har beträffande denna fråga anfört.
Löneregleringskommitténs förslag i allmänhet syntes avse en genomsnittlig
ökning av omkring 50 % på de kort före kriget utgående löneförmånerna. Beträffande
de särskilda förmansarvoden, som utginge till vissa statsgeodeter, statskartografer
samt manliga ritare och gravörer, vore däremot ingen ökning föreslagen. Do
av dessa arvoden, som avsåge ersättning med högst 1,500 kronor till statsgeodeter
och statskartografer, förordnade att biträda med tillsyn och ledning av fältarbeten,
syntes tillräckliga för sitt ändamål, då fältarbetena endast påginge fem månader
av året och vederbörande vid dessa förrättningar åtnjöte reseersättning. Däremot
syntes arvodet till den manlige ritare eller gravör, vilken förordnades att biträda
vid rit- och gravyrarbetenas övervakande och ledning m. m., böra höjas med 50
till 450 kronor, då detta förmanskap påginge året runt. Men därutöver vore en
ökning av arvodet behövlig av följande skäl. Till förman plägade förordnas den
äldste av de ritare och gravörer, vilka kunde anses därför lämpliga. Som denne
för närvarande vore ritare, hade utbildningen av nya gravörer måst anförtros åt en
yngre gravör, vilken härför icke kunnat beredas något arvode. Visserligen vore
denne skyldig förrätta den tjänst, som honom ålades, men den särskilda skicklighet,
som meriterade för dylikt uppdrag, och det ansvar, som därigenom ålades honom
utöver det, som påvilade de andra gravörerna, syntes förtjäna en extra ersättning,
varför ett tillägg om 150 kronor torde få anses skäligt.
Kartverkskommissionen har i anslutning härtill hemställt, att det i
staten upptagna arvodet åt manlig ritare eller gravör, 300 kronor, måtte
höjas till 600 kronor att utgå till manliga ritare eller gravörer, som
förordnas biträda vid rit- och gravyrarbetenas övervakande och ledning
ävensom vid instruktion av ritar- och gravyrelever.
Statskontoret har med hänsyn till det förmanskap, som förordnandet
att biträda vid ritar- och gravyrarbetenas ledning m. m. innebure,
och jämväl till de små befordringsutsikterna för ifrågavarande grupper
av tjänstemän funnit den av kartverkschefen och kartverkskommissionen
förordade anslagsökningen befogad.
Försvarsväsendets lönenämnd har i sitt förenämnda utlåtande den
4 december 1922 under erinran att särskilt ledararvode utginge ej mindre
till statsgeodeter och statskartografer, som förordnats att biträda med
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
ledning och tillsyn av fältarbeten, än även till ledare av sjömätningsarbeten
anfört följande.
Vid de topografiska fältmätningarna vore vid varje arbetsavdelning anställd
en officer som befälhavare, vilken hade till uppgift att vid sidan av eget mätningsarbete
leda och kontrollera arbetet vid avdelningen — det senare såväl genom
granskning av utförda arbeten som genom inspektionsresor till de olika till avdelningen
hörande mätningsdistrikten. Med hänsyn till de ansvarsfulla åligganden,
som påvilade avdelningsbefälhavaren i jämförelse med övriga honom underställda
fältmätare, och för att åvägabringa största möjliga likformighet i lönehänseende
mellan såväl de olika kartverken som dessas militära och civila personal inbördes
borde särskild ersättning för det med ledningen förenade arbetet tillerkännas även
dylik avdelningsbefälhavare. Då den årliga arbetstiden för de topografiska fältavdelningarna
växlade mellan tre och fem månader, ansåge lönenämnden ledarersättningen
böra utgå med visst belopp för dag räknat, och torde detta belopp
lämpligen kunna bestämmas till en krona för dag i likhet med vad hittills utgått
och av lönenämnden föreslagits att fortfarande utgå till ledare av sjömätningsarbeten.
Kartverkschefen har i utlåtande häröver den 22 december 1922 framhållit,
att dylika ledararvoden bleve särskilt befogade om, såsom lönenämnden
föreslagit, nu efter resereglementet utgående traktamente skulle
ersättas med s. k. tjänstgöringstraktamente, som vid vistelse på samma
ort mera än 15 dagar vore lägre än resereglementets traktamente. Kartverkschefen
har i anslutning härtill vidare anfört.
De under militära avdelningsbefälhavare ställda militära fältmätarnas arbete
utfördes nämligen under relativt täta kvarterombyten, i regel oftare än var femtonde
dag, varför de i regel ej komme att få vidkännas reduktion i traktamentet. Den
militäre avdelningsbefälhavaren däremot skulle hava ett huvudkvarter, centralt beläget
inom avdelningsområdet. Från detta huvudkvarter företoges, i regel under flera dagar
i följd varje vecka, resor för personalens handledning och kontroll av arbetsresultatet
på fältet och för samtidigt utförande av barometerhöjdmätning. Däremellan
skedde i huvudkvarteret granskning av insända ritningar och beskrivningar, korrespondens
med ortsmyndigheter och handläggning av övriga expeditions- ävensom
förvaltningsgöromål. Som avdelningsbefälhavare i regel tillhörde samma reseklass
som fältmätarnas flertal, skulle hans ersättning sjunka under även de yngsta underlydandes,
sedan vistelsen i huvudkvarteret uppgått till mera än 15 dagar.
Lönenämndens förslag vore emellertid i likformighetshänseende haltande, ty
under det att den ersättning, som bestodes civil geodet eller kartograf av samma
reseklass för ett mindre omfattande och ansvarsfullt ledarskap vid fältarbeten, finge
utgå med 500 kronor per år, d. v. s. vid fem månaders fältarbeten med omkring
3 kronor per dag, hade nämnden för militär avdelningsbefälhavare föreslagit en
krona per dag. Det syntes därför rättvist, att ersättning till befälhavare för militär
fältmätningsavdelning utginge med tre kronor per dag.
Kartverkskommissionen har instämt med kartverkschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd. 29
I likhet med myndigheterna finner jag viset fog föreligga för någon
höjning av ersättningen för biträde vid övervakandet och ledningen
av rit- och gravyrarbeten.
Då såsom kartverkschefen meddelat, viss del av arbetet nu överlämnats
åt en av de yngre gravörerna, svnes dennes anpart av arbetet
skäligen böra, på sätt kartverkschefen anfört, ersättas med 150 kronor.
Genom den skedda fördelningen av arbetet har emellertid givetvis en
lättnad uppstått för den äldre ritare, vars övervakande och instruktion
numera allenast avser ritarna, varför någon arvodesförhöjning åt denne
ej synes tillräckligt motiverad. Vid sådant förhållande synes anslaget
till ersättning för biträde vid övervakandet och ledningen av rit- och
gravyrarbetena m. m. böra i den nya staten upptagas med ett till 450
kronor höjt belopp.
Anslaget till ersättning åt geodeter och kartografer för biträde med
ledning och tillsyn av fältarbeten torde böra upptagas med oförändrat
belopp, 1,500 kronor, att utgå enligt samma bestämmelser som nu gälla
d. v. s. med högst 500 kronor för år räknat.
Under förmälan, att jag senare i dag vid behandling av anslaget
till kartarbeten kommer att föreslå, att vid fältarbeten till militärer ej
längre skall utgå traktamente efter resereglementet utan s. k. tjänstgöringstraktameute,
vill jag i likhet med lönenämnden tillstyrka, att
särskilt ledararvode bör utgå till militär befälhavare över arbetsavdelning
vid de topografiska fältmätningarna. På av kartverkschefen anförda
skäl finner jag dock ledararvodet böra bestämmas efter samma
grunder som gälla för ledararvoden åt geodeter och kartografer d. v. s.
till högst 500 kronor för år räknat.
För erhållande av riksdagens medgivande att utbetala dylikt arvode
åt militär avdelningsbefälhavare torde för ändamålet äskas ett särskilt
belopp att, i likhet med vad som skett för arvodena till geodeterna och
kartograferna, upptagas i staten för kartverket. Då, enligt vad jag av
chefen för kartverket inhämtat, fyra avdelningsbefälhavare pläga förordnas,
tillstyrker jag, att för ifrågavarande arvoden uppföres ett belopp
av 2,000 kronor.
E. Icke ordinarie personal.
Vad angår avlöningsgrunderna för andra icke ordinarie befattningshavare
än de av mig förut omnämnda, å övergångsstat uppförda statstopograferna,
torde det, på sätt också av löneregleringskommittén i dess
föreliggande yttrande erinrats, i enlighet med 34 § i avlöningsregle
-
Deparle
mentschefen.
Icke ordinarie
personal.
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
men tet få ankomma på Kung!. Maj:t att därutinnan meddela bestämmelser.
F. Särskilda avlöning sbestämmelser m. m.
Särskilda av- I fråga om de särskilda avlöningsbestämmelser för kartverket»
sttmmeker civ^a personal, som kunna erfordras, har lönereglering skommittén anfört
m. m. huvudsakligen följande.
Enligt vad som framginge av 2 § i avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
skulle jämte avlöningsreglemenlets stadganden kunna för tjänstemän vid
vissa verk gälla särskilda, av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade avlöningsbestämmelser.
Enligt nu gällande avlöningsvillkor skulle innehavare av ordinarie civil befattning
vid rikets allmänna kartverk vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad
organisation av verket eller dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet
kunde varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom därest verkets ställning
inom statsförvaltningen så förändrades, att detsamma ej längre kunde anse»
såsom självständigt verk, eller därest vissa ifrågavarande verk tillhörande göromål
överflyttades till annat verk eller icke vidare förekomme, vara pliktig att, med
bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehade, efter ny eller förändrad
arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl.
Maj:ts förordnande, tjänstgöra å befattning med motsvarande eller liknande uppgifter
i annat verk.
Den omfattande skyldighet att låta sig förflyttas till annan befattning, som
sålunda föreskrivits för civila tjänstemän vid rikets allmänna kartverk, hade föranletts
av den redan vid utfärdandet av sagda bestämmelse uppkomna frågan om
en omorganisation av verket. Då nämnda fråga fortfarande vore svävande, synte»
det kommittén vara lämpligt att bibehålla en dylik vidsträckt förflyttningsskyldighet.
För sådant ändamål torde, utöver vad i sådant hänseende uti avlöningsreglementets
13 § 3 mom. stadgades, böra såsom särskild bestämmelse föreskrivas, att
ordinarie civil tjänsteman vid rikets allmänna kartverk skulle, med bibehållande av
innehavande lönegrad, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t prövades lämpligt,
låta sig förflyttas till befattning med motsvarande eller liknande uppgifter inom
annat verk.
Uti gällande avlöningsvillkor för rikets allmänna kartverk vore i fråga om
semester, bland annat, föreskrivet, att, vad beträffande personal, som deltoge i fältarbeten,
semester i regel ej finge åtnjutas under den tid, då sådana arbeten påginge.
Kommittén ansåge visseidigen, att även för framtiden en dylik inskränkning
i semesterrätten borde iakttagas, men torde i berörda hänseende icke erfordras någon
särskild tilläggsbestämmelse till avlöningsreglementet, enär enligt 21 § i reglementet
såsom allmän föreskrift gällde, att semester finge åtnjutas, »när det kan
ske utan hinder för göromålens behöriga gång».
I 25 § i avlöningsreglementet stadgades, att tjänsteman vid skada till följd
av olycksfall i tjänsten på vederbörande myndighets bekostnad erhölle erfoderlig
läkarvård m. m.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116. 31
I Kamma paragraf vore emellertid tillagt, att i den mån vid vissa verk eu
utvidgad rätt i förenämnda hänseenden ansåges böra ifrågakomma, skulle till efterrättelse
lända vad Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan beslutade.
Enligt vad som framginge av kommitténs motivering till nämnda paragraf
(delen LXII, sid. 64—65), hade med sistberörda tillägg avsetts huvudsakligen, att,
därest inom en viss förvaltningsgren förmånen av kostnadsfri läkarvård m. m. dittills
varit medgiven i större omfattning än som enligt kommitténs förslag i allmänhet
skulle gälla, nämnda förmån icke skulle upphävas.
Nu hade av observatörer och statsgeodeter vid rikets allmänna kartverk
gjorts framställning därom, att nämnda tjänstemän måtte icke blott vid olycksfall
utan även vid sjukdom, som ådragits under fältarbeten, komma i åtnjutande av fri
läkarvård m. m.
I anledning av berörda framställning finge kommittén, under erinran att förmånen
av fri läkarvård för närvarande icke ens vid olycksfall i tjänsten vore tillförsäkrad
tjänsteman vid rikets allmänna kartverk, uttala, att enligt kommitténs
mening tillräcklig anledning icke syntes föreligga, att för observatörers och statsgeodeters
vidkommande medgiva någon utvidgad rätt i fråga om fri läkarvård m. m.
utöver vad huvudbestämmelsen i 25 § i avlöningsreglementet därom stadgade.
Kommittén hade sålunda funnit sig icke böra föreslå någon särskild bestämmelse
uti ifrågavarande hänseende.
Beträffande de verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 blivit
tillämpligt från och med ingången av år 1922, hade i fråga om anordning vid övergång
till efterskottsutbetalning av hela avlöningen meddelats särskild övergångsbestämmelse.
En motsvarande anordning skulle givetvis bliva erforderlig beträffande
den civila personalen vid rikets allmänna kartverk till följd av det nya avlöningssystemets
tillämpning å dithörande befattningshavare, och torde riksdagens
medgivande i sådant hänseende böra äskas.
De särskilda övergångsbestämmelser i övrigt, som erfordrades beträffande nu
ifrågavarande befattningshavare, torde Kungl. Maj:t vara i tillfälle att själv meddela
på grund av riksdagens medgivande i sådant hänseende i sammanhang med
antagandet år 1921 av avlöningsreglementet för statsdepartement med flera verk.
Statskontoret har anfört, att till undvikande av, att de särskilda
frågor, som möjligen kunde uppstå rörande tillämpningen å kartverkets
personal av avlöningsreglementet den 22 juni 1921, måste hänskjutas
till riksdagen med därav följande omgång, det torde vara ändamålsenligt,
att bemyndigande av riksdagen lämnades Kungl. Maj:t att förutom
vanliga övergångsbestämmelser utfärda jämväl tillämpningsföreskrifter.
Jag biträder vad löneregleringskommittén anfört därom, att nu- Departevarande
bestämmelser angående viss vidsträcktare skyldighet för kart- m<mt8Chefen.
verkets civila personal att låta sig förflyttas till annan befattning bör
bibehållas. Åven för framtiden synes böra iakttagas, att personal,
som deltager i fältarbeten, i regel icke må åtnjuta semester under
den tid, då sådana arbeten pågå. Till följd av lydelsen av 21 § i
32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
avlöningsreglementet erfordras emellertid icke, såsom också av kommittén
påpekats, i sistnämnda hänseende någon särskild tilläggsbestämmelse
till avlöningsreglementet. Beträffande åter den vidsträcktare förflyttningsskyldigheten
lärer särskild bestämmelse erfordras.
Vidkommande observatörernas och statsgeodeternas framställning
om att komma i åtnjutande av fri läkarvård m. m. jämväl vid sjukdom,
därest denna ådragits under fältarbeten, torde — på sätt av kommittén
framhållits — tillräcklig anledning icke föreligga att för dessa tjänstemän
medgiva någon särskild utvidgad rätt till fri läkarvard.
I avseende å övergången till de nya avlöningsbestämmelserna torde
det, såsom kommittén erinrat, vara nödvändigt att meddela vissa närmare
föreskrifter i överensstämmelse med vad som ägt rum vid den
1921 beslutade löneregleringen för statsdepartementen och de centrala
verken. I sådant hänseende påkallas riksdagens beslut för möjliggörande
av övergång till vad i avlöningsreglementet stadgas om utbetalning i
efterskott av samtliga avlöningsförmåner. Jag tillstyrker alltså, att hos
riksdagen äskas medgivande till att, där till den civila personalen vid
rikets allmänna kartverk hörande ordinarie tjänsteman, å vilken det
nya avlöningsreglementet skulle komma att äga tillämpning, enligt
hittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära något! del av avlöningen
— såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig avlöningsförbättring
— i förskott, vid ingången av juli månad 1923 må till honom
på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad han
skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni månad 1923
innehade, i förskott lappbunt för juli månad 1923, om de hittillsvarande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande. Vidare torde
riksdagens medgivande höra äskas till att detsamma skall i tillämpliga
delar gälla i fråga om statstopograf å övergångsstat. Kostnaden för
sagda övergångsanordning torde, i likhet med vad 1921 års riksdag"
för motsvarande fall medgivit, böra, i vad avser ordinarie befattningshavare,
få bestridas av den anslagspost, därifrån avlöningen till ordinarie
tjänstemän bestrides. Beträffande statstopograferna torde ifrågavarande
övergångskostnad böra bestridas av blivande anslag å övergångsstat till
avlöning åt tre statstopografer.
Vidare torde av riksdagen böra utverkas en allmän förklaring om,
att övriga i dess skrivelse den 22 februari 1921, nr 55, lämnade medgivanden
i anledning av den av riksdagen då beslutade löneregleringen
för statsdepartementen och de centrala ämbetsverken må i tillämpliga
delar gälla även beträffande den civila personalen vid rikets allmänna
kartverk.
33
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 116.
Då statskontoret ifrågasatt utverkande av bemyndigande för Kungl.
Maj:t att, förutom vanliga övergångsbestämmelser, jämväl utfärda erforderliga
föreskrifter rörande tillämpningen å kartverkets civila personal
av avlöningsreglementet den 22 juni 1921, lärer detta haft sin grund
däri, att statskontoret tänkt sig möjligheten, att vissa särskilda frågor
skulle uppkomma rörande reglementets tillämpning på den i åtskilliga
hänseenden mera särställda personalgrupp, som nämnda personal utgör,
vilka frågors hänskjutande till riksdagen skulle medföra omgång. Jag
biträder statskontorets förslag i denna del och förordar förty inhämtande
av det avsedda bemyndigandet.
G. Stater.
För den civila personalen vid rikets allmänna kartverk äro i gällande
avlöning sstat uppförda följande ordinarie anslag nämligen:
dels ett bestämt anslag, från vilket bestridas avlöningar — med
undantag av ålderstillägg — till den ordinarie personalen, arvode åt
manlig ritare eller gravör, som förordnas att biträda vid ritar- och
gravörarbetenas övervakande och ledning ävensom vid instruktion av
yngre ritare och gravörer, ersättning åt de statsgeodeter och statskartografer,
vilka förordnas att biträda med ledning och tillsyn av fältarbeten,
arvoden åt extra personal, gratifikationer åt ritar- och gravörelever
samt vikariatsersättningar,
dels ock ett förslagsanslag till ålderstillägg.
Likaledes äro å övergångsstat uppförda dels ett bestämt anslag till
arvoden åt statstopografer dels ock ett förslagsanslag till ålderstillägg
åt bemälde tjänstemän.
I fråga om stater för kartverkets civila personal har löneregleringskommittén
anfört.
Därest, såsom avsett vore, det nya avlöningsreglementet skulle vinna tilllämpning
å den civila personalen vid rikets allmänna kartverk, betingades därav
förändrad uppställning av staterna. Därvid borde, vad avlöning ^stulen beträffade, i
den mån och på sätt ske kunde, beaktas de allmänna grunder, som funnes angivna
i kommitténs betänkande delen LXII, sid. 130—133.
Sålunda skulle kostnaderna för avlöningar till ordinarie befattningshavare
angivas i en anslagspost, varifrån jämväl skulle bestridas de i lönerna ingående
belopp, som motsvarade nuvarande ålderstillägg. Denna anslagspost skulle erhålla
förslagsanslags natur, och hade av kommittén beräknats till 312,000 kronor.
Vidare torde böra uppföras en särskild anslagspost till vikariatsersättningar
åt vikarier å ordinarie befattningar. Denna anslagspost, vilken likaledes måste
hava förslagsanslags natur, hade av kommittén upptagits till 2,000 kronor.
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare bestredes för närvarande av
det bestämda anslaget. Enligt kommitténs mening torde det vara lämpligt, att å
Bikung till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 93 höft. (Nr 116.) 5
Stater.
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
den nya staten uppfördes en särskild anslagspost för avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m., av kommittén beräknad till 39,000 kronor. Anslaget i
fråga torde böra betecknas såsom förslagsanslag, högst.
I enlighet med vad kommittén förut förordat, torde vidare å avlöningsstaten
uppföras dels ett anslag å 300 kronor till arvode åt manlig ritare eller gravör,
som förordnades att biträda vid ritar- och gravörarbetenas övervakande och ledning
ävensom vid instruktion av yngre ritare och gravörer, dels ock ett anslag å 1,500
kronor till arvoden åt de statsgeodeter och statskartografer, vilka förordnades att
biträda med ledning och tillsyn av fältarbeten. Dessa anslag torde likaledes böra
betecknas såsom förslagsanslag, högst.
Slutligen torde under rubriken övergångsstat uppföras en anslagspost till avlöningar
åt tre å samma stat uppförda statstopografer. Anslaget, vilket torde böra
betecknas såsom förslagsanslag, hade av kommittén upptagits till 21,700 kronor.
Kartverkschefen har i sitt yttrande beträffande löneregleringskommitténs
förslag till avlöningsstat allenast erinrat, att för den händelse
av kartverkschefen i nämnda yttrande framställda önskemål bifölles,
förslagsanslaget till ordinarie tjänstemäns avlöning borde höjas från
312,000 till 312,500 kronor och förslagsanslaget, högst, till förmansarvoden
åt manliga ritare och gravörer från 300 till 600 kronor. Förslagsanslaget,
högst, till icke ordinarie befattningshavares avlöningar
syntes vara väl avvägt. Summan å avlöningsstat skulle alltså höjas
från 354,800 till 355,600 kronor. Förslagsanslaget å övergångsstat
skulle under samma förutsättning höjas från 21,700 till 22,500 kronor.
Statskontoret har anfört.
I kommitténs förslag till avlöningsstat hade upptagits, bland annat, ett förslagsanslag,
högst, å 39,000 kronor till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare
samt ett förslagsanslag å 2,000 kronor till vikariatsersättningar. Efter det
kommittén avgivit sitt betänkande hade emellertid Kungl. Maj.t i överensstämmelse
med riksdagens beslut föreskrivit (kungörelsen nr 370 den 15 juni 1922), att vid
verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 ägde tillämpning, kostnaderna
för lön till icke ordinarie befattningshavare, vilken såsom vikarie uppehälle ordinarie
tjänst, finge bestridas, till den del lönen icke överstege vad den ordinarie
tjänstemannen under ledigheten avstode, från i vederbörande stat upptagen anslagspost
till avlöningar till ordinarie tjänstemän och till överskjutande del från anslagsposten
till vikariatsersättningar. Detta stadgande torde komma att medföra en väsentligt
hårdare belastning av anslaget till vikariatsersättningar, än därförutom
skulle blivit fallet, och en motsvarande minskning av medelsbehovet för avlöningar
till icke ordinarie tjänstemän. Statskontoret saknade emellertid material till bedömande,
i vad mån en jämkning av de respektive anslagsbeloppen av denna anledning
kunde böra ske. Statskontoret ville dock framhålla, att, oavsett sålunda
påpekade förhållanden, anslagsposten till vikariatsersättningar torde få anses väl
knappt tillmätt.
I en den 27 oktober 1922 avgiven promemoria har kartverkschefen
i anledning härav anfört.
Kunyl. Maj:Is proposition Nr 110.
35
Till följd av bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni 1922 vore ett frångående
av löneregleringskommittens förslag i fråga om vikariatsanslaget och anslaget
till avlöning åt icke ordinarie befattningshavare av omständigheterna påkallat.
En beräkning, som stödde sig på dels en flerårig sjukstatistik och det nya avlöningsreglementets
bestämmelser angående semester, dels den praxis i avseende på
vikarieförordnandenas omfattning, som vid kartverket utbildat sig, gäve vid handen,
att i medeltal per år och med tillämpning av bestämmelserna i den av statskontoret
omförmälda kungörelsen, skulle för avlöning av extra personal under vikariat
behöva tagas i anspråk 5,580 kronor, varav 580 kronor från ordinarie avlöningsanslaget
och 5,000 kronor från förslagsanslaget till vikariatsersättningar. Då från
sistnämnda anslag endast en obetydlighet behövde tagas i anspråk för avlöning av
ordinarie personal under vikariat, bleve beräkningens resultat, att 3,000 kronor
torde böra från förslagsanslaget, högst, till icke ordinarie befattningshavare överflyttas
till förslagsanslaget till vikariatsersättningar. Anslagen torde sålunda böra
upptagas till det förra 36,000 kronor och det senare 5,000 kronor.
Mot löneregleringskommitténs förslag om uppställning av staterna
har jag ingen annan erinran än dels vad som följer därav, att jag i
det föregående förordat upptagande av ett arvode å 2,520 kronor att
under viss förutsättning utgå till kartverkschefeu och ett arvodesbelopp å
2,<»00 kronor till militära avdelningsbefälhavare vid topografiska fältmätningar
dels ock att anslagen till icke-ordinarie befattningshavare och
till arvoden böra upptagis utan särskild anslagsbeteckning.
Vad beträffar de olika anslagsposternas belopp, bar såsom nämnts
anslaget till avlöning åt ordinarie tjänstemän av lön<*regleringskommittén
beräknats till 312,000 kronor. I det föregående har jag förordat d^n
ändring i löneregleringskommitténs förslag beträffande ordinarie befattningshavare,
att arbetschefen å den ekonomiska avdelningen skulle hänföras
till lönegraden B 18 i stället för som av kommittén föreslagits
till B 17. Detta skulle medföra en ökning av den utav kommittén
beräknade anslagssumman med 480 kronor till 312,480 kronor eller
för avjämning av avlöningsstatens slutbelopp 312,530 kronor. Förslagsanslaget
till vikariatsersättningar torde, i enlighet med vad kartverkschefen
i den avlämnade promemorian föreslagit, böra upptagas
till 5,000 kronor och anslaget till avlöning åt icke ordinarie befattningshavare
— likaledes i enlighet med kartverkschefens i promemorian
avgivna förslag — till 36,000 kronor. Det av kommittén till 300
kronor beräknade anslaget till arvoden åt manlig ritare eller gravör
för biträde vid ritar- och gravörarbetenas övervakande m. m. har av
mig föreslagits förhöjt till 450 kronor. Beträffande anslaget till arvoden
åt statsgeodeter och statskartografer för biträde med ledning och tillsyn
av fältarbeten, av kommittén föreslaget till 1,500 kronor, har intet
Departe
mentschefen.
Kostnadsbe
räkning.
36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
varit att erinra från min sida, liksom ej heller mot det föreslagna anslaget,
21,700 kronor, till avlöningar till tre statstopografer.
Därest vad av mig i olika hänseenden föreslagits godkännes,
skulle avlönings- och övergångsstaterna för personalen vid rikets allmänna
kartverk erhålla följande utseende:
Avlöningsstat:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.....................................
Vikariatsersättningar, för>l»gs(nisl>g ..........................................................
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.................................
Arvode åt chefen för rikets allmänna kartverk, då denne vid generalstaben
innehar lägre beställning än överste ............................................
Arvoden åt manliga ritare eller gravörer, som förordnas att biträda vid
ritar- och gravörarbetenas övervakande och ledning ävensom vid instruktion
av yngre ritare och gravörer
Arvoden åt de statsgeodeter och statskai tografer, vilka förordnas att biträda
med ledning och tillsyn av fältarbeten ..........................
Arvoden åt militära avdelningsbefälhavare vid topografiska fåltmätningar
Summa förslagsanslag kronor
Övergångsstat:
Avlöningar till tre statstopografer, förslagsanslag —...................... kronor 21,700.
Till ledning vid bedömandet av den kostnadsökning, som tillämpning
— med av mig förordade ändringar — av kommitténs förevarande
förslag till lönereglering för den civila personalen vid rikets allmänna
kartverk skulle medföra, torde få anföras nedanstående uppgifter:
För 1922 äro för kartverket i riksstaten uppförda, bland annat, följande
ordinarie anslag:
Bestämt anslag till avlöningar............................................... kronor 223,045
Förslagsanslag till ålderstillägg ....................................... » 41,155 264 200
Läggas härtill kostnaderna för tillfällig löneförbättring för
vissa befattningshavare, beräknade efter 1921 års förhållanden,
omkring...................................................... » 35,000
erhålles en totalsumma av kronor 299,200.
De av mig förordade nya staterna sluta å ett sammanlagt belopp av kronor 381,700
Oberäknat den kostnadsökning, som under första budgetåret för de
nya staternas tillämpning föranledes av löneökningen vid efterskottsutbetalning
av hela avlöningen, skulle förslaget sålunda kunna
anses medföra en merkostnad av....,.................................................. » 82,500.
Kronor
312,530
5,000
36,000
2,520
450
1,500
J>,000
360,000.
37
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
Härvid har emellertid hänsyn ej tagits till dyrtidstillägg och de bestämmelser,
i utjämningssyfte, som av riksdagen år 1921 vidtogos och tilläventyrs även under
följande år kunna varda vidtagna beträffande dyrtidstillägg för befattningshavare
vid nyreglerade och dyrtidstillägg för befattningshavare vid icke-nyreglerade verk.
Under åberopande av vad jag i detta ärende anfört får jag nu
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
Departe
mentschefens
hemställan.
dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, skall från och
med den 1 juli 1923 äga tillämpning på den civila
personalen vid rikets allmänna kartverk;
dels besluta, att uti den till samma reglemente
hörande tjänstelörteckningen må under nionde huvudtiteln
införas följande:
Verk och befattningar
Nionde huvudtiteln.
Avdelning
och lönegrad
enligt löueplanen
-
Rikets allmänna kartverk:
1. Den geodetiska avdelningen.
Observator ........................... B 15
Statsgeodet........................................................ B 13
2. Den topografiska avdelningen.
Manlig ritare eller gravör............................. B 8
3. Avdelningen för ekonomiska arbeten och
stomkartearbeten.
Arbetschef1....................................................... B 18
Statskartograf ................................................. B 13
Kvinnlig ritare................................... C 5
Kvinnligt ritbiträde.......................................... C 3
Expeditionsvakt .............................................. B 1;
dels bestämma antalet av till den civila personalen
1 Därest till arbetschef förordnas militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven
(med pension), äger arbetschefen allenast uppbära arvode till belopp, som kan varda medgivet av
Kungl. M»j:t, allt efter som arbetschefen är militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven
(med pension).
88
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
vid rikets allmänna, kartverk hörande ordinarie befattningshavare
på följande sätt:
Avlönings -
grad
1. Den geodetiska avdelningen.
2 observatörer................................................... B 15
8 statsgeodeter................................................... B 13
2. Den topografiska avdelningen.
12 manliga ritare eller gravörer.................. B 8
3. Avdelningen för ekonomiska arbeten och
stom kart earl >eten.
1 arbetschef1..................................................... B 18
18 statskartografer ......................................... B 13
3 kvinnliga ritare............................................ C 5
5 kvinnliga ritbiträden.................................. C 3
3 expeditionsvakter ....................................... B 1;
dels godkänna av mig förordade förslag till stater
för personalen vid rikets allmänna kartverk;
dels godkänna följande särskilda bestämmelse att
från och med den 1 juli 1923, utöver vad i 13 § 3 mom.
i avlöningsreglementet stadgas, lända till efterrättelse
beträffande tjänstemän, tillhörande den civila personalen
vid rikets allmänna kartverk:
Ordinarie civil tjänsteman vid rikets allmänna
kartverk skall, med bibehållande av innehavande lönegrad,
vara pliktig att, när helst så av Knngl. Maj:t
prövas lämpligt, låta sig förflyttas till befattning med
motsvarande eller liknande uppgifter inom annat verk;
dels im-dgiva, att, statstopograf må å övergångsstat
åtnjuta avlöning i form av arvode enligt löneklass,
som är närmast lägre än den, som skulle hava gällt,
därest vederbörande» varit innehavare av ordinarie befattning
i 13:e lönegraden, avdelning B, i löneplanen,
samt att för statstopograf skola i övrigt i tillämpliga
1 Därest till arbetschet förordnas militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven
(med pension), äger arbetschefen allenast uppbära arvode till belopp, som kan varda medgivet av
Kungl Maj t, allt efter som arbetschefen är militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven
(med pension).
Kungl. Maj.ta proposition Nr 116.
39
delar gälla enahanda avlöningsbestämmelser som för
statslån ograf;
dels besluta, att, där till den civila personalen vid
rikets allmänna kartverk hörande ordinarie tjänsteman,
å vilken förenämnda avlöningsreglemeute skulle komma
att äga tillämpning, enligt hittills gällande bestämmelser
ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl
i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring
— i förskott, vid ingången av juli månad 1923 till
honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett
belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i
den befattning, han vid utgången av juni månad
1923 innebar, i förskott uppburit för juli månad 1923,
om de dittillsvaraude avlöningsbestämmelserna då fortfarande
varit gällande, samt att vad sålunda föreslagits
skall gälla jämväl i fråga om statstopograf å övergångsstat;
dris
medgiva, att kostnaderna för sagda övergångsanordning
må bestridas, vad angår ordinarie personal,
av den i avlöningsstaten för den civila personalen
vid rikets allmänna kartverk upptagna anslagsposten
till avlöning åt ordinarie tjänstemän samt, beträffande
statstopografer, av den å övergåugsst-it för samma verk
uppförda anslagsposten till avlöningar åt tre statstopografer;
dels
förklara, att övriga av riksdagen i dess
skrivelse den 22 februari 1921, nr 55, lämnade medgivanden
i anledning av den av riksdagen då beslutade
löneregleringen för statsdepartement med flera
verk må i tillämpliga delar gälla även beträffande den
civila personalen vid rikets allmänna kartverk, ävensom
bemyndiga Kungl. Maj:t att, förutom vanliga
övergångsbestämmelser, jämväl, därest det visar sig
erforderligt, utfärda föreskrifter rörande tillämpningen
å kartverkets civila personal av avlöningsreglementet
den 22 juni 1921;
dels ock, med uteslutande ur riksstaten av följande
under anslagstiteln Rikets allmänna kartverk
uppförda ordinarie anslag, nämligen ett bestämt an
-
40
[2.]
Kartarbeten
m. m.
(ordinarie
anslag.)
Diverse behov
vid rikets allmänna
kartverk.
(extra anslag.)
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
slag till avlöningar och ett förslagsanslag till ålderstillägg,
i riksstaten under samma anslagstitel uppföra
under rubriken »avlöningsstat» ett ordinarie förslaqsanslag
med.
.....................................................kronor 360,000
och under rubriken »övergångsstat» ett ordinarie
förslagsanslag
med .............................................................. kronor 21,700.
2. Kartarbeten m. m.
Det under ordinarie anslagen till rikets allmänna kartverk uppförda
reservationsanslaget till kartarbeten m. m. blev jämlikt beslut vid
1921 års riksdag (se IX H. T. p. 102) bestämt till 223,700 kronor.
För första halvåret 1923 är anslaget upptaget med halva beloppet eller
111,850 kronor.
Jämte de ordinarie anslagen till rikets allmänna kartverk har i
riksstaten från och med 1919 å extra stat uppförts ett reservationsanslag
för diverse behov vid kartverket, vilket utgjort för 1922 90,800
kronor och för första halvåret 1923 35,000 kronor.
Det för första halvåret 1923 anvisade extra anslagets belopp är
grundat på den kostnadsberäkning för kartarbeten, avseende hela året
1923, som framgår av nedanstående sammanställning, däri jämväl angivits
i vad mån de särskilda kostnadsposterna beräknats skola bestridas
ur ordinarie anslaget till kartarbeteu.
Fältarbeten vid geodetiska avdelningen ..................... » » topografiska » ........................ > » ekonomiska » ..................... ■ Utgivnings- och byråarbeten vid topografiska avdelningen '' Biträde vid tillsyn och vård av kartor........................... | Övningsavdelmngens ritkurs ....................................... |
Beräknad årskostnad |
Att gäldas |
Återstod |
95.000 70.000 65.000 2,000 5,400 13,100 |
79.000 56.000 4,750 2,400 4,100 |
16,000 14,000 5.250 7.250 3.000 9.000 |
|
Summa |
311,000 |
223,700 |
87,300 |
Sålunda uppgick det av mig i 1922 års statsverksproposition beräknade
kostnads beloppet för hela 1923, i den mån detta icke täcktes
av ordinarie anslaget till kartarbeten, till 87,300 kronor. Härav beräknades
43,525 kronor erforderliga för första halvåret. Då inkomst
41
Kun yl. Maj:ts proposition Nr 116.
för kart försal fn ing ej inflöte under första halvåret men å andra sidan å
reservationsanshigen till kartverket beräknades en besparing till 1923 av
lägst 8,525 kronor, begränsades anslaget å extra stat för första halvåret
1923 till 35,000 kronor.
Under en följd av år har riksdagen ställt medel till Kungl. Maj:ts
förfogande för bestridande av kostnaderna för namngranskning vid rikets
allmänna kartverk. För första halvåret 1923 är för ändamålet å extra
stat anvisat ett reservationsanslag av 1,500 kronor. Motsvarande anslag
för 1922 var upptaget till 3,000 kronor.
I skrivelse der 7 juli 1922 har chefen för rikets allmänna kartverk
framlagt beräkning över anslagsbehovet för budgetåret 1923 — 1924
vid kartverket, däri jämväl inräknats erforderligt belopp för namngranskning.
Enligt denna beräkning skulle det sammanlagda knstuadsbeloppet
för budgetåret 1923—1924 uppgå till 318,600 kronor. Då härav 223,700
kronor täcktes av det ordinarie anslaget, skulle alltså, inberäknat kostnad
för narnngranskning, återstå 94,900 kronor att bestridas å anslag å
extra stat eller kartförsäljningsmedel.
Beträffande kartförsäljningsmedel har kartverkschefen i nämnda
skrivelse anfört.
Inkomsten av 1922 års kartförsäljningo — som inflöte under 1923 — vore
under rådande depression svår att beräkna. Å ena sidan finge antagas, att försäljningen
nedginge i samma proportion, som ägt rum under åren 1919-1921, men å
den andra kunde tagas i betraktande, att mot den minskade omsättningen svarade
en ökning av nettovinsten per styck genom under 1922 minskad tillverkningskostnad.
Därför torde en inkomst av 40,000 kronor kunna påräknas.
Med frånräknande av sålunda påräknad inkomst av kartförsäljning
har kartverkschefen upptagit erforderligt extra reservationsanslag
till ett belopp av (94,900 — 40,000 =) 54,900 kronor. I
I eu sedermera den 16 november 1922 avgiven promemoria har
kartverkschefen med ledning av 1922 års utgiftsposter, de verkliga för
tiden intill utgången av oktober och beräknade för återstående del av
året, verkställt viss komplettering av sin beräkning i skrivelsen den 7
juli 1922, varigenom årskostnaden skulle minskas till 305,500 kronor.
Detta förutsatte emellertid inställande även för 1924 av övningsavdelningens
ritkurs, vilket kunde ske utan att omöjliggöra rekrytering av
topografiska fältmätare.
nya utgiftsberäkningen, jämförd med utgifterna för 1922,
framgår av följande uppställning:
.Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 93 käft. (Nr 116.)
6
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
Utgifter 1922 |
Av kart-verkschefen |
Att bestridas |
ått bestridas |
|
Fältarbeten geodftiska ......................................... topografiska.......................................... ekonomiska''....................................... |
105,7301 |
91,000 |
75,000 |
16,000 |
72,700 |
70,000 |
56,000 |
14,000 |
|
62,700 |
62,700 |
59,750 |
2,950 |
|
Utgivnings- och byråarbeten geodeliska ...................................... topografiska.......................................... |
50,440 |
4,000 48,500 |
4,000 17,700 |
30,800 |
ekonomiska .......................................... |
15,660 |
12,000 |
4,750 |
7,250 |
Orlsnamngranskning.............................. |
3,000 |
3,000 |
— |
3,000 |
Biträde vid tillsyn och vård av kartor ... |
2,000 |
2,000 |
4,100 |
2,000 |
Städning, uppvärmning och belysning ...... Summa |
12,180 |
12,300 |
8,200 |
|
324,410 |
305,500 |
221.300 |
84,200 |
1 Häri ingå 4,000 kronor till geodetiska byråarbeten.
Från härovan omförmälda anslaasposter till fältarbeten bestridas
re=e- och traktamentsersättningar åt därvid sysselsatt såväl civil som
militär personal vid kartverket, hantlanguingskostnader m. m. Anslagsposten
till utgivnings- och byiåarbeten å topografiska avdelningen är avsedd
bland annat för den särskilda ersättning (tjänstgöringstraktamente),
som tillkommer militärer under kommendering till byråarbeten å topografiska
avdelningen.
Försvursväsendets lönenämnd har nu i sitt förenämnda utlåtande
den 4 december 1922 framlagt vissa förslag till ändrade grunder för
dessa ersättningar och arvoden.
Vad då först angår ersättningarna vid fältarbeten så äger enligt
nu gällande bestämmelser (se prop. 373/1918) såväl civil som militär
personal vid kartverket under fältarbeten uppbära rese- och traktamuntsersättning
enligt gällande resereglemente samt geodeterna dessutom en
särskild ersättning av 1 krona 50 öre för dag.
Sedan i det från och med 1922 gällande avlöningsreglementet för
officerare m. fl. (nr 388/1921) stadgats i 25 §, att under tjänstgöring å
annan ort än förläggningsorten beställningshavare må komma i åtnjutande
av tjänstgöringstraktamente enligt av Kungl. Maj:t bestämda grunder,
dock icke till högre belopp än i resereglementet bestämd traktamentsersättning,
har Kungl. Maj:t i kungörelse (nr 831/1921) meddelat
bestämmelser angående dylikt tjänstgöringstraktamente, som därvid under
vistelse å samma ort under angivna tidrymder bestämts till vissa
i förhållande till resereglementets traktamentsersättning reducerade be
-
43
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 116.
lopp. Motsvarande bestämmelser om tjänstgöringstraktamente hava jämväl
(nr 753/1921) utfärdats såsom tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet
för civila befattningshavare vid statsdepartement m. fl.
Försvarsväsendets lönen ämnd har nu föreslagit, att ersättningen till
den militära personalen under fältarbeten skulle för framliden utgå i
enlighet med de i förenämnda kungörelse nr 831 år 1921 meddelade
bestämmelser om tjänstgöringstraktamente. För den civila personalen
vid kartverket anser lönenämnden, att, sedan nya avlöningsreglementet
vunnit tillämpning å denna personal, föreskrifterna i kungörelsen nr 753
år 1921 böra tillämpas. Den hittills statsgeodeterna medgivna ytterligare
ersättningen av 1 krona 50 öre om dagen borde enligt lönenämndens
mening bortfalla; För resa till eller från förrättningsorterna anser
lönenämnden dock, att resekostnads- och traktamentsersättning fortfarande
bör utgå enligt resereglementet.
Kartrerkschefen har i utlåtande den 22 december 1922 på anförda
skäl hemställt, att lönenämndens ovannämnda förslag beträffande ersättning
till militär och civil personal under fältarbeten icke måtte föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Kartverkskommissionen har instämt med kartverkschefen. I
I fråga om den särskilda ersättningen till militär personal vid byråarbete
å topografiska avdelningen gäller för närvarande följande bestämmelser.
Till officerare och underofficerare på aktiv stat med undantag av generalstabsofficerare
och andra beställningshavare, som hava Stockholm till förläggningsort
(ordinarie tjänstgöringsort), ävensom till beställningshavare, tillhörande arméns
reservstater eller arméns reserver, utgår vid tjänstgöring vid kartverkets byråarbeten
dels ersättning enligt »tariff utvisande det belopp, varmed dagtraktamente
skall enligt fredsavlöningsreglementet för armén i vissa fall utgå», sådan nämnda
tariff är avfattad enligt kungörelsen den 7 maj 1920 (nr 194) angående provisorisk
förhöjning av de jämlikt reglementet för arméns avlöning under fred den 11 oktober
i907 (nr 110) i vissa fall utgående dagtraktamenten, dels ock därutöver efter
första anställningsåret vid kartverket särskild gottgörelse med en krona för dag;
dock att i intet fall den sammanlagda ersättningen må överstiga beloppet av den
för vederbörande beställningshavare enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.
Före 1922 utgick ersättning efter samma grunder jämväl till beställningshavare
med Stockholm till förläggningsort med undantag för generalstabsofficerare.
Ändringen har förorsakats av förenämnda bestämmelse i
25 § av avlöningsreglementet för officerare m. fl., enligt vilken Kungl.
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd
Maj:t
äger tillerkänna beställningshavare särskilt tjänatgöringstraktameute
allenast vid tjänstutövuing å annan ort än förläggningsorton.
Försvarsväsendets lönenämnd har beträffande ersättning åt militära
befattningshavare vid byråarbeten anfört, bland annat, följande.
Den militära personalen vid rikets allmänna kartverk utgjordes av dels generalstabsofficerare
dels till kartverket från armén kommenderade officerare och underofficerare.
Till sistnämnda grupp hörde beställningshavare såväl på aktiv stat som
i reserv; även beställningshavare på reservstat både tidigare varit kommenderade
till tjänstgöring vid kartverket, ehuru detta för närvarande icke vore fallet.
I fråga om generalstubsofficerarna torde någon ändring i nu rådande förhållanden
icke vara erforderlig. Tjänstgöringen vid kartverket utgjorde nämligen
en del av dessa officerares tjänstgöring i innehavd befattning vid generalstaben, och
någon särskild ersättning hade därför icke ifrågasatts.
Vad åter anginge de till kartverket (generalstabens topografiska avdelning)
från tv upp förbiluden kommenderade, officerarna och underofficerarna på aktiv dut,
ställde sig frågan annorlunda. Officer eller underofficer, som kommenderades till
dylik tjänstgöring, skulle i enlighet med gällande bestämmelser dels vart tredje
(undantagsvis vart fjärde) år återgå till tjänstgöring vid eget truppförband, dels
ock under ett av två på varandra följande tjänstgöringsår vid kartverket fullgöra
tjänstgöring vid truppförbandet under regementsövningarna. Dessutom skulle han
deltaga i sådana fälttjänstövningar med två eller flera arméfördelningar, i vilka
hans eget regemente deltoge. Därest dylik officer eller underofficer ansåges lämplig
för arbetet vid kartverket, kunde han, efter det tredje årets tjänstgöring vid
truppförbandet, kommenderas till förnyad tjänstgöring vid kartverket enligt nu
nämnda regler. Vid upprepade dylika kommenderingar till kartverket minskades
naturligen den kommenderades förmåga och kännedom om den aktiva tjänsten vid
truppförbandet, och i samma mån torde även hans befordringsmöjligheter minskas.
Föi- kartverket torde det å andra sidan vara av stort intresse att så länge som
möjligt få behålla den personal, som visat sig särskilt lämplig för arbetet och
genom längre tids arbete i verket förvärvat större vana och skicklighet. Till
dessa båda omständigheter — de minskade befordringsutsikterna för den vid kartverket
tjänstgörande personalen och angelägenheten att säkerställa bästa möjliga
rekrytering för kartverket — torde hänsyn hava tagits vid fastställande av den
särskilda ersättning, som hittills utgått till den militära personalen under byråarbeten.
Detta bestyrktes även därav, att dylik ersättning utgått jämväl till personal,
som haft Stockholm till förläggningsort.
I ifrågavarande hänseende förefunnes den olikheten mellan allmänna kartverkets
och sjökarteverkets militära personal, att den sistnämnda numera icke ägde
utöver de för vederbörande beställning fastställda avlöningsförmåner uppbära någon
särskild ersättning under byråarbetena. Denna personal kommenderades från Stockholms
station och ägde alltså åtnjuta sin avlöning efter den ortsgrupp, till vilken
Stockholm hörde, under det att den till allmänna kartverket kommenderade militära
personalen till övervägande del tillhörde truppförband i landsorten och å innehavande
beställning uppbure avlöning enligt den ortsgrupp, till vilken truppförbandets
förläggningsort vore hänförd.
Med hänsyn till hithörande stadganden i gällande avlöningsreglemente liksom
K uncjl. Mai ds proposition Nr 116. 45
ock till önskvärdheten av att i möjligaste män vinna likformighet i de båda kartverkens
avlöningsförhållanden ansåge lönenämnden den nu ifrågavarande särskilda
gottgörelsen till allmänna kartverkets militära personal under byråarbeten icke böra
i sin nuvarande form bibehållas.
Beträffande sådan till allmänna kartverket kommenderad personal på aktiv
stat, som hade annan ort än Stockholm till förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort),
torde enligt lönenämndens mening två utvägar kunna ifrågakomma: antingen
att vederbörande jämlikt 1 kap. 3 § 3 mom. av kungörelsen den 31 december 1921
(nr 831) förklarades under kommenderingen till Stockholm fullgöra ordinarie tjänstgöring,
varigenom Stockholm under tjänstgöringstiden betraktades som hans förläggningsort,
eller ock att den kommenderade, jämlikt 8 kap. 1 § 1 mom. samma
kungörelse, berättigades under tjänstgöring vid kartverket uppbära tjänstgöringstraktamente.
Enligt det förstnämnda alternativet skulle nu ifrågavarande personal
komma i åtnjutande av dels lön enligt den ortsgrupp, till vilken Stockholm hänfördes,
dels flyttningsersättning till och från Stockholm, dels ock tjänstgöringstraktamente
under den tjänstgöring som, enligt vad ovan nämnts, skulle fullgöras vid
eget truppförband. Enligt det senare alternativet åter skulle den kommenderade,
med bibehållande av lön enligt den för truppförbandet gällande ortsgrupp, under
tjänstgöringen vid kartverket äga uppbära tjänstgöringstraktamente. varemot han
under tjänstgöringen vid det egna truppförbandet skulle åtnjuta allenast lönen;
någon flyttningsersättning skulle här ej ifrågakomma. Vilketdera av dessa alternativ
lämpligen borde väljas, syntes böra i varje särskilt fall bliva beroende på
prövning av föreliggande omständigheter.
Till beställningshavare, som vid kommenderingen till kartverket redan hade
Stockholm till ordinarie förläggningsort, torde i likhet med vad nu vore fallet vid
sjökarteverket, någon särskild ersättning icke böra utgå.
Den enligt nu gällande bestämmelser medgivna särskilda gottgörelsen av en
krona om dagen efter första tjänstgöringsåret torde, vid bifall i övrigt till lönenämndens
förslag, icke böra bibehållas.
Vad härefter beträffade gottgörelsen till militär personal i reserv under byråarbeten
vid allmänna kartverket hemställde lönenämnden. att densamma skulle utgå
i form av arvoden för helt år att bestämmas av Kungl. Maj:t. Beloppen av dessa
arvoden syntes skäligen kunna såsom regel fastställas att utgöra 3,600 kronor för
regementsofficer, 3.180 kronor för kompaniofficer och 2,340 kronor för underofficer.
Häiigenom skulle åt ifrågavarande beställningshavare beredas en gottgörelse, vilken
icke allt för mycket avveke från den särskilda ersättning, som hittills till dem utgått.
Lönenämnden ville emellertid hava framhållit, att därest — såsom för närvarande
torde vara fallet beträffande åtminstone en av de till kartverket kommenderade
officerarna i reserven — någon officer eller underofficer anställts för eller
erhållit i uppdrag att utföra särskilt kvalificerade arbetsuppgifter, någon ytterligare
goti?ÖI!else, vare sig i form av höjning i arvodet eller på annat sätt, borde kunna
på förslag av chefen för allmänna kartverket beredas honom.
Därest Kungl. Maj:t, på sätt av lönenämnden föreslagits, funne skäligt bestämma
ifrågavarande personals ersättning till för år bestämda arvoden, varav torde
följa, att arvodena finge åtnjutas även under semester, funne lönenämnden den hittills
utgående särskilda ersättningen av en krona om dagen efter första anställningsåret
icke vidare böra förekomma.
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
Vad nu vore sagt ansåge lönenämnden böra gälla ej blott pensionsavgången
beställningshavare i reserv — annan reservpersonal torde för närvarande ej vara
anställd vid kartverket — utan även, i förekommande fall, förtidsavgångna och reservutnämnda
beställningshavare.
Därest bedällnmqshavare på reservstat skulle kommenderas till tjänstgöring
vid allmänna kartverket, torde gottgörelsen till dylik beställningshavare likaledes
böra utgå enligt de grunder, som av lönenämnden föreslagits beträffande personal
i reserv.
Kartverkschefen har i sitt utlåtande av den 22 december 1922 anfört,
bland annat, följande.
Lönenämnden föresloge, att bestämmelserna i kungörelsen nr 831 år 1921
skulle tillämpas under ifrågavarande byråarbeten, varvid för varje särskilt fall
skulle i samband med vederbörandes beordrande tagas under ompi övning, huruvida
den ena eller andra av åsyftade ersättningsgrunder skulle gälla.
I stället för de hittills för alla fall tillämpliga bestämmelsernas ersättande
med andra dylika, skulle alltså frågan för framtiden lämnas öppen med utsikt för
Kungl. Maj:t att årligen flera gånger behöva taga befattning med densamma Oavsett
att en förenkling av statsförvaltningen knappast främjades genom en dylik ordning,
följde därav en viss osäkerhet om vilken ersättning, som kunde erbjudas en
till kommendering ifrågasatt. Som kommendering av här ifrågavarande slag alltid
varit och framdeles borde vara grundad på frivillighet, kunde denna ovisshet tänkas
försvåra anställning av för arbetet lämpliga och önskvärda personer.
Även om denna ovisshet skulle bortfalla, sedan genom någon tids tillämpning
praxis uppstått, syntes den föreslagna ordningen allvarligt äventyra möjligheten att
rekrytera kartarbetena med just den personal, som ägde härför nödiga kvalifikationer,
och att länge kvarhålla vid dessa arbeten de personer, som förvärvat högre skicklighet
och ådagalagt framstående arbetsduglighet. Den föreslagna ersättningen mnebure
nämligen just i de fall, då det gällde långvarig anställning, en påtaglig försämring
av de hittills utgående förmånerna.
Långvarig anställning vid kartarbetena skulle, i händelse lönenämndens förslag
bifölles, i verkligheten icke medföra någon ekonomisk förmån för vederbörande
jämfört med fortsatt tjänstgöring vid eget truppförband, snarare försämring, ty den
ökning i lönen, som inträdde vid flyttning till huvudstaden, motsvarade i praktiken
knappast de högre levnadskostnaderna därstädes, och flyttningsersättningen utginge
inom en viss gräns endast mot verifikation å havda flyttningskostnader. Villighet
att mottaga sådan kommendering, varom det här vore fråga, torde därför bliva
mindre påräknelig hos den fåtaligt förekommande kategori av topografutbildade
militärer, varur personalen vid byråarbetena rekryterades, nämligen sådana, som
ådagalagt särskilda anlag för kartverkets speciella byråarbeten och bland vilka
kartverkschefen haft tillfälle till urval tack vare hittills gällande särskilda avlöningsbestämmelser.
Det läge nämligen i sakens natur, att den, som under avsevärd
del av sin subaltärn- och kaptenstid varit ur trupptjänst, skulle komma till
korta mot kamraterna i den skarpa konkurrensen om befordran till regementsofficer;
och från sådan utsikt torde endast den frivilligt avstå, som i stället bjödes
ett tidigt utgående, säkert ekonomiskt vederlag.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.
47
Ovanstående synpunkter hade icke vant för lönenämnden obekanta, vilket
framginge av dess yttrande, men de hade icke vunnit det beaktande, som kontinuiteten
vid kartarbetena krävde. Denna vilade nämligen till större delen på den personliga
arbetsskickligheten, förvärvad under flerårigt arbete under äldre kamraters
ledning; arbetsinstruktionerna i och för sig kunde icke ersätta densamma. Skulle
den möjlighet till bättre utkomst borttagas, som hittills säkerställt rekryteringen
av kvalificerad militär personal vid byråarbetena, löptes risken, att redan utbildad
personal efterhand försvunne och nyrekryteringen hänvisades till personer, vilkas
privata ekonomi tilläte dem att någon tid vistas i huvudstaden. Kartarbetena torde
icke härigenom komma att främjas.
Den betydande försämring i den ifrågavarande personalens ställning, som
lönenämndens förslag innebure, motiverades endast därmed, att likformighet i förhållande
till sj ökarte verket borde eftersträvas. Härvid borde beaktas, att sjökarteverket
rekryterade sin personal från Stockholms staiion, men kartverket från hela
landet. Dylik likformighet för så små personalgrupper, som det här gällde, torde
icke kunna tillmätas praktisk betydelse ej heller böra vinnas på bekostnad av kartarbetena.
Den hade för övrigt icke kunnat av nämnden genomföras i fråga om
kartverkets fältarbeten och sjökarteverkets sjömätningsarbeten, enär de båda verken
arbetade under vitt skilda förhållanden.
Hittills hade de extra kostnader, som vållats genom militär personals anställning
vid kartarbetena, gäldats av kartverkets anslag. Av lönenämndens förslag
framginge icke, i vilka fall de olika slagen av ersättning som ifrågasattes, nämligen
löneskillnad mellan ortsgrupper, flyttningsersättning och tjänstgöringstraktamente,
skulle utgå från fjärde eller nionde huvudtitelns medel. På grund härav kunde ett
statförslag för året 1921—1924, fotat på nämndens förslag, knappast uppgöras.
Omöjligheten att på förhand beräkna flyttningskostnader för personal, vars grad
och förläggningsorter ännu vore okända, skulle även i övrigt försvåra statförslagens
uppgörande.
I syfte att betrygga en tillfredsställande rekrytering av den aktiva militära
personal, vilken uppbure kontinuiteten vid de allmänna topografiska kartarbetena,
hemställde kartverkschefen, att beträffande nämnda personal ersättningsbestämmelser
av följande innehåll måtte utfärdas, nämligen att till militär personal på aktiv stat,
beordrad till tjänstgöring vid generalstabens topografiska avdelning, med undantag
för sådan, som hade Stockholm till förläggningsort, skulle under byråarbeten från
och med den 1 juli 1923, utgå tjänstgörinystraktamente för dag enligt följande
grunder;
för kapten ....................... 6 kronor 50 öre,
» subaltärnofficer ........ 5 » ,
» underofficer ............... 4 » ,
vilka belopp efter första anställningsåret skulle höjas med en krona. För den händelse
att ortsgruppen för vederbörandes förläggningsort vore lägre än huvudstadens,
tillkomme ett belopp motsvarande 1/s,.5 av löneskillnaden minskad med eventuellt
åtnjutet kallortstillägg — mellan ortsgrupperna i vederbörande löneklass; men för
den händelse att ortsgruppen för vederbörandes förläggningsort vore lika med eller
högre än huvudstadens, fråndroges ett belopp motsvarande av löneskillnaden
mellan ortsgrupperna i vederbörandes löneklass och av eventuellt åtnjutet kallortstillägg.
48
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
Departements
chefen.
Mot lönenämndens förslag beträffande militär personal i reserv och på reservstat
hade kartverkschefen intet att erinra.
Kartverkskommissionen har, under uttalande att verklig skada för
de allmänna kartarbetena skulle uppstå genom antagande av lönenämndens
förslag, anslutit sig till kartverkschefens yrkanden.
Därest det nya avlöningsreglementet för civila befattningshavare
i statsdepartementen m. Ö. från och med den 1 juli 1923 blir tillämpligt
å kartverkets civila personal, torde konsekvensen bjuda att vid
samma personals fältarbeten tillämpa bestämmelserna om tjänst göringstraktamente.
Från samma tid bör motsvarande för officerare m. H. gällande
bestämmelser tillämpas vid den militära personalens fältarbeten.
Föreskrift härom torde alltså i enlighet med vad lönenämnden föreslagit
böra av Kungl. Maj:t utfärdas.
Vid tillämpning från och med den 1 juli 1923 av sålunda av mig
förordade bestämmelser om ersättning till civil och militär personal vid
fältarbeten kunna, enligt vad jag från kart verkschefen inhämtat, de i
promemorian den 16 november 1922 för budgetåret 1923 —1924 beräknade
beloppen minskas för de geodetiska fältarbetena från 91,000 kronor
till 89,200 kronor och för de ekonomiska ''fältarbetena från 62,700
kronor till 56,000 kronor. Jag vill härvid framhålla, att kartverkschefen
vid beräkning av sistnämnda två belopp utgått från att två
kartografer på grund av sjukdom icke kunde deltaga i fältmätningarna
samt att en aspirantbefattuing icke i år tillsattes. För de topografiska
fältarbetena torde någon nämnvärd minskning i det till 70,000 kronor
beräknade beloppet ej kunna antagas.
Vad beträffar frågan om ersättning till militära beställningshavare
vid byråarbeten vid topografiska avdelningen, så skulle, åtminstone i
de flesta fall, ett antagande av lönenämndens förslag medföra en försämring
av nu utgående förmåner. Under erinran, att även lönenämnden
framhållit svårigheten att erhålla lämplig personal till kartverket
vid minskning av ersättningen, ansluter jag mig till kartverkschefens
förslag i denna fråga. I fråga om militärer å aktiv stat erhållas
därigenom fästa bestämmelser för ersättningen och någon prövning av
grunderna för ersättningens utgående i varje särskilt fall blir icke erforderlig.
Icke heller uppkommer någon tvekan rörande det anslag, varur ersättningen
skall utgå. I fråga om militärer i reserven eller på reservstat
överensstämmer kartverkschefens förslag med lönenämndens.
Som vid tillämpning av lönenämndens förslag åtminstone för de
Kungi. Maj: tu proposition Nr Hd 49
fall, då beställningshavarens förläggningsort ändrades, hela lians avlöning
komrne att gäldas från anslag under fjärde huvudtiteln, kunde vid
antagande av detta förslag den till kartverkets topografiska byråarbeten
under nionde huvudtiteln beräknade anslagsposten väsentligt minskas.
Att på förhand beräkna anslagsbehovet torde emellertid, såsom kartverkschefen
framhållit, vara omöjligt.
Kartverkschefens förslag, som är uppgjort i nära överensstämmelse
med nu för såväl aktiv personal som reservpersonal gällande bestämmelser,
medför icke någon förändring av den i promemorian den 16
november 1922 gjorda beräkningen av anslag för topografiska byråarbeten
nästa budgetår.
Vad vidare angår anslagsberäkningen för budgetåret 1923 —1924
får jag påpeka, att kartverkschefens förslag innebär, att det för närvarande
särskilt anvisade reservationsanslaget till namngranskning skulle
inflyttas under anslagsposterna till diverse behov. Mot en sådan anordning,
som synes ägnad att bidraga till förenkling av räkenskaperna,
torde icke vara något att erinra.
Vidare vill jag erinra, att jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 15
december 1922 övningsavdelningens ritkurs, liksom tidigare skett för
1922, blivit för 1924 inställd. Det i det ordinarie anslaget ingående
för kursen beräknade beloppet 2,400 kronor kan således för nästa budgetår
överföras till annan anslagspost.
Genom kursens inställande minskas jämväl behovet av extra anslagsmedel
i förhållande till 1922. Minskningen uppgår här till 3,000
kronor.
Sista posten i den av mig åberopade uppställningen av kartverkschefens
anslagsäskanden för budgetåret 1923—1924, avseende städning,
uppvärmning och belysning, som enligt kartverkschefens förslag med
120 kronor överstiger 1922 års utgifter för ändamålet, synes mig böra
och kunna ytterligare begränsas till 11,500 kronor.
I enlighet med vad jag sålunda ifrågasatt skulle för budgetåret
1923—1924 utgifterna för kartarbeten m. m. vid rikets allmänna kartverk
beräknas sålunda:
liihang till riksdagens protokoll 1923. I samt. 93 höft. (Nr 116.)
l
50
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
Summa kronor |
Att bestridas av kronor |
Att. bestridas av |
|
Fältarbeten |
1 |
||
geodetiska.......................................... |
89,200 |
75,000 |
14,200 |
topografiska ....................................... |
70,000 |
56,000 |
14,000 |
ekonomiska ...................................... |
56,000 |
56,000 |
— |
Utgivnings- och byråarbeten |
|||
geodetiska.......................................... |
4,000 |
4,000 |
— |
topografiska ....................................... |
48,500 |
20,100 |
28,400 |
ekonomiska ....................................... |
12,000 |
8,500 |
3,500 |
Ortsnamngranskning .............................. |
3,000 |
— |
3,000 |
Biträde vid tillsyn och vård av kartor...... |
2,000 |
— |
2,000 |
Städning, uppvärmning och belysning ...... |
11,500 |
4,100 |
7,400 |
296,200 |
223,700 |
72,500 |
Då kartförsäljningsmedlen beräknas till 40,000 kronor och då å
reservationsanslagen till kartverket för första halvåret 1923 kan, enligt
vad jag inhämtat, beräknas en besparing till nästa budgetår å 2,500
kronor, skulle alltså å extra stat behöva anvisas 30,000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
dels i riksstaten uppföra ordinarie reservationsanslaget
till kartarbeten m. m. med ... kronor 223,700,
dels ock för diverse behov vid rikets allmänna kartverk
anvisa för budgetåret 1923—1924
ett extra reservationsanslag av............... kronor 30,000.
3. Utgivande av ekonomisk karta över Hallands län.
bifall till Kungl. Maj:ts under punkt 95 av nionde huvud1920
års riksdag gjorda framställning har riksdagen såsom
kostnaderna för utgivande av ekonomisk karta över Hallands
Hallands län. län beviljat ett anslag av 56,000 kronor. Härav har anvisats å extra
(extra anslag.) stat för ett vart av åren 1921 och 1922 ett reservationsanslag av 8,000
kronor. Till följd av att igångsättandet av arbetet med utgivande av
kartan blivit försenat, behövde inga ytterligare medel för ändamålet
anvisas för första halvåret 1923.
[3.] Med
Utgivande av titeln till
ekonomisk j___pp
karta över
bidrag
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
51
I överensstämmelse med därom av chefen för rikets allmänna kartverk
i skrivelse den 6 juli 1922 gjord framställning, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att av det utav 1920 års riksdag beviljade anslaget
å 56,000 kronor såsom bidrag till kostnaderna för utgivande
av ekonomisk karta över Hallands län anvisa
för budgetåret 1923—1924 ett extra
reservationsanslag av ................................... kronor 8,000.
Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen
hemställt uti de under 1—3 här ovan antecknade ärenden.
Hans Maj:t Konungen behagar härtill lämna bifall
samt förordnar, att proposition i dessa ämnen
skall med den lydelse, bil. till detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.
Departementt
chefen.