Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Nr 114.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
utförande av vissa fiskehamnar; given Stockholms slott
dm 2 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikation särenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Majrts, Min allernådigste Konungs
och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Anders Örne.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet d
Stockholms slott den 2 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Örne anför:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition i ämnet,
som kan komma att till riksdagen avlåtas, till bestridande av kostnaden
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 91 höft. (Nr 114.) S96 23 1

Historik.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 114.

för utförande av de till fiskeliamnsgrupp I hörande hamnbyggnader i
riksstaten för budgetåret 1923 — 1924 beräkna ett extra reservationsanslag
av 600,000 kronor.

Sedan i förevarande fråga pågående utredning numera inkommit,
anhåller jag att få upptaga densamma till behandling. Därvid torde jag
till en början i korthet få redogöra för vad ifråga om statens fiskehamnsverksamhet
hittills åtgjorts.

Den s. k. fiskehamnskommissionen framlade i sitt betänkande år
1909 förslag om utförande i viss angiven ordning genom statens försorg
eller med bidrag av statsmedel av 79 fiskehamnar vid rikets kuster,
bland vilka hamnar kommissionen ansåg vissa vara av beskaffenhet att
böra i första hand komma till utförande, under det att de övriga förordades
att utföras i andra hand. Inom vardera av dessa grupper ansåg
kommissionen en del hamnar böra byggas och för framtiden underhållas
av staten, varemot i övriga hamnar, med anslag en gång för alla av
statsmedel, skulle under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kontroll byggas
och för framtiden underhållas av intressenterna själva. Antalet av
de hamnar, som av staten själv skulle byggas och underhållas, utgjorde
bland de i första hand föreslagna 24 och bland de i andra hand förordade
20.

Riksdagen beslöt därefter år 1911 byggande av samtliga de 24 till
utförande i första hand föreslagna hamnar, vilka skulle byggas och underhållas
genom statens försorg. Sedermera beslöt riksdagen, att till denna
grupp av hamnbyggnader skulle hänföras ytterligare 2 sådana.

För utförande av ifrågavarande 26 hamnar anvisade riksdagen för
åren 1912—1921 tillhopa 10,768,000 kronor. Med dessa medel blevo
9 hamnar, nämligen vid Träslöv, Glommen, Grundsund, Kivik, Nogersund,
Stenshamn, Hönö-Klåva, Östra Torp och Grönhögen med utgången
av år 1921 antingen färdigställda eller åtminstone i huvudsak fullbordade,
varjämte hamnarna vid Hällevik och Gislöv vid denna tid påbörjats.

Beträffande utförande av andra i fiskehamnskommissionens förslag
avsedda hamnar än de förut angivna hade riksdagen före år 1921 ännu
ej fattat beslut.

Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt
1921 års riksdag vissa ändringar i sättet och ordningen för utförande
av statens fiskehamnar med mera. Beslutet innebar huvudsakligen, att
dels, för påskyndande av vissa smärre i huvudsak av muddringar bestående
hamnförbättringar, av dessa skulle bildas en särskild grupp

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

- 3

(Jiskehamnsgrupp 11), vilken skulle komma till utförande jämsides med
övriga fiskehamnar (Jiskehamnsgrupp 1), dels eu allmän revision skulle
äga rum beträffande ordningsföljden för fiskehamnarnas färdigställande,
i samband varmed till utförande skulle upptagas ett betydande antal
hamnar, vilka tidigare ej beslutits, medan å andra sidan vissa beslutade
hamnar skulle ur planen utgå, dels ock samtliga hamnar skulle utföras
och underhållas genom statens försorg. De av riksdagen beslutade företagen
och fiskehamnsförbättringarna skulle utföras å följande orter i
nedan angivna ordning:

Fiskehamnsgrupp I.

(Hamnar, som kvarstå eller inflyttats i den ursprungligen föreslagna gruppen
av hamnar, som avsetts att utföras i första hand).

Hällevik, Blekinge län

Gislöv, Malmöhus »

Herrevik, Gottlands »

Smögenholmarna, Göteborgs o.Bohus »
Barsebäck, Malmöhus »

Byxelkrok, Kalmar »

Kårehamn, » »

Gnisvärd, Gottlands »

Kapelludden, » »

Hölick, Gävleborgs län

Yärskär, Kalmar »

Utvalnäs, Gävleborgs »

Bremö-Kalven, Västernorrlands »

Yändborg, Gottlands »

Faludden, » »

Stendörren, Södermanlands »

Långö, » »

Bokö, » »

Fiskehamnsgrupp II.

(Muddringshamnar, avsedda att utföras jämsides med hamnarna i grupp I).

Gårdskär, Uppsala län

Fågelsundet, » »

Prästgrundet, Gävleborgs »

Agö, » »

B ergo, » »

Grisslan, Yästernorrlands »

Gäddbäckssund, Västerbottens »

Rönnskär, » »

Rödkallen, Norrbottens län

Holma, Yästernorrlands »

Skeppsmalen, » »

Marviksgrunnan » »

Storhamn, » »

Jättholmarne, Gävleborgs »

Våtnäs, » »

Tupparne, » »

I grupp II avsågs sedermera skola ingå jämväl i andra delar av
landet belägna, av fiskehamnskommissionen till utförande i andra hand
förordade fiskehamnsarbeten av liknande art, som av riksdagen senare
komme att beslutas.

För utförande av nu nämnda hamnarbeten har riksdagen för åren
1921 och 1922 samt första halvåret 1923 anvisat, till företag inom fiskehamsgrupp
1 2,500,000 kronor och till arbeten under fiskehamnsgrupp II

1,250,000 kronor, varjämte riksdagen beslutat, att berörda anslag, tillhopa
3,750,000 kronor, finge för avsedda ändamål enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott meddela, användas under

1922 års
riksdagsbeslut.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området för hamnarna
än även av det område i land, som med hänsyn till den rörelse,
som vore avsedd att bedrivas i hamnarna, borde avsöndras för det gemensamma
behovet.

Beträffande den i gruppen I upptagna Barsebäcks hamn, varå byggnadsarbetena
under vanliga förhållanden skolat påbörjas under loppet av
år 1923 men som redan i början av år 1922 befann sig i sådant skick,
att dess snara iståndsättande vore oundgängligt, medgav 1922 års riksdag,
att kostnaderna för påbörjande under nämnda år av arbetena härmed
finge bestridas av medel, som anvisats för till fiskehamnsgruppen II
hörande hamn förbättringar, och skulle vad sålunda förskjutits framdeles
återbetalas från anslag, som komme att beviljas till företag inom fiskehamnsgruppen
I.

Av de år 1921 beslutade hamnarna hava numera inom gruppen I
hamnarna vid Hällevik och Gislöv i det närmaste fullbordats och beträffande
hamnarna vid Smögenhohnarna och Barsebäck avsevärda arbeten uti örts.

Efter tidpunkten för framläggande av fiskehamnskommissionens förslag
hava sålunda till utförande av fiskehamnar anvisats sammanlagt

13,268,000 kronor, oberäknat de till muddringshamnar under senaste
åren beviljade belopp om tillhopa 1,250,000 kronor. Däremot hava
endast 13 fiskehamnar hittills blivit färdigställda eller påbörjade. Enligt
den av statsmakterna godkända planen skulle återstå ytterligare 14 fiskehamnar,
tillhörande fiskehamnsgrupp I, samt härjämte samtliga de till
fiskehamnsgrupp II hänförliga anläggningar, av vilka ingen ännu blivit
påbörjad.

Vid anmälan av sitt beslut om anslag till statens fiskehamnsbyggnader
yttrade nästlidet års riksdag i skrivelse den 10 maj 1922, nr 139,
bland annat, följande:

Med hänsyn till de betydande kapitalutlägg, som de nya anläggningarna
inom fiskehamnsgrupp I enligt den vunna erfarenheten medförde,
och särskilt i betraktande av nu rådande depression, som i och för
0ig gjorde störa inskränkningar med avseende å statsutgifterna nödvändiga,
hade det synts riksdagen, att ett fullföljande av den uppgjorda planen
i hela dess omfattning med all sannolikhet kunde väntas komma att
medföra anslagskrav, som åtminstone under den närmaste framtiden icke
kunde tillgodoses i den utsträckning, som tidigare varit avsett.

Ytterligare borde uppmärksammas, hurusom de ursprungliga planerna
till ifrågavarande hamnanläggningar uppgjorts under förutsättningar, som
delvis icke längre torde kvarstå. I fråga om metoderna för bedrivande
av fisket vore det sålunda att märka, att större fiskefartyg numera komme

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 114. 5

till användning än som tidigare varit fallet. Detta förhållande kunde
komma att inverka på frågan om storleken och djupet av hamnanläggningarna,
delvis i fördyrande riktning. Å andra sidan hade säkerligen
å vissa platser inträtt förändringar med avseende å befolkningens storlek,
dess yrkes förhållanden m. in., vartill man ej heller kunde underlåta
att taga hänsyn.

Nu angivna omständigheter såväl beträffande det allmänna tidsläget
som ock i övrigt syntes riksdagen motivera, att det toges under övervägande,
huruvida samtliga tidigare planerade hamnanläggningar borde
komma till utförande eller om icke vissa inskränkningar i det uppgjorda
byggnadsprogrammet borde företagas.

I vissa fall syntes vidare vara påkallat att taga under förnyad omprövning
möjligheterna att genom förenklingar åstadkomma eu nedsättning
av byggnadskostnaderna utan eftergi.vaude av kraven på hållbarhet
och motståndskraft mot sjö och vind. I sistnämnda hänseende borde
dock icke förbises, hurusom erfarenheten från äldre hamnbyggnadsarbeten
givit vid handen, att man genom ett för svagt byggnadssätt lätt kunde
riskera hela arbetets ödeläggelse genom de påfrestningar, för vilka anläggningarna
enligt sin natur vore utsatta.

Det syntes alltså riksdagen, att eu utredning i nu angivna hänseenden
borde komma till stånd. Åven om vid densammas företagande
frågan om det tekniska utförandet av fiskehamnarna borde vinna beaktande,
torde utredningen dock i huvudsak böra inriktas på att åstadkomma
ett bedömande ur allmän ekonomisk synpunkt av behovet av hamnars
anläggande å de olika platserna, varvid särskilt borde uppmärksammas
nödvändigheten av att byggnadskostnaderna komme att stå i rimlig proportion
till den framtida nyttan av respektive anläggningar.

Den undersökning, om vars företagande riksdagen således ansett sig
böra göra framställning, skulle, såsom av det ovan sagda framginge,
närmast avse de större fiskehamnsanläggningarna inom grupp I. I den
mån så befunnes lämpligt borde givetvis hinder icke möta mot att undersökningen
utsträcktes att omfatta även muddringshamnarna och de möjligheter,
som beträffande jämväl dessa hamnförbättringar kunde föreligga
att, utan åsidosättande av skäliga krav på deras verkställande inom
rimlig tid, nedbringa statens utgifter även för denna grupp av anläggningar.

Under åberopande av vad sålunda anförts anhöll riksdagen, att
Kungl. Maj:t måtte i huvudsaklig överensstämmelse med sålunda angivna
riktlinjer låta verkställa utredning rörande statens fiskehamnsbyggnadsverksamhet
och de ekonomiska förutsättningarna för densamma.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Ämbetsverken
och de sakkunniga.

Genom brev den 26 maj 1922 anbefallde Kungl. Maj:t väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att gemensamt med lantbruksstyrelsen och med
biträde av högst tre sakkunniga personer, vilka skulle utses av chefen
för kommunikationsdepartementet, skyndsamt verkställa den sålunda begärda
utredningen samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda, och utsåg departementschefen jämlikt
berörda bemyndigande att såsom sakkunniga biträda ämbetsverken vid
utförande av det dem sålunda lämnade uppdraget ledamoten av riksdadens
första kammare, redaktören E. J. G. Rosén, ledamoten av riksdagens
andra kammare, numera landshövdingen S. E. J. Liibeck och hamnöveringenjören
i Göteborg, kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren
K. E. Petterson.

Sedermera har Kungl. Maj:t den 13 januari 1923 på därom av vägoch
vattenbvggnadsstyrelsen gjord framställning förordnat, att ovanberörda
utredning skulle omfatta frågan om iståndsättande av jämväl
andra, icke till fiskehamnsgrupperna I och II hörande fiskehamnar, som
vore i omedelbart behov av iståndsättande.

Med skrivelse den 5 februari 1923 hava ämbetsverken och de sakkunniga
avgivit utredning och förslag rörande samtliga till fiskehamnsgruppen
I hörande hamnar och de inom fiskehamnsgruppen II upptagna
hamnförbättringarna vid Gårdskär och Fågelsundet i Uppsala län samt
Gäddbäckssund i Västerbottens län. Beträffande övriga hamnar inom sistnämnda
grupp ävensom de i uppdraget av den 13 januari 1923 avsedda
hamnar hava ämbetsverken och de sakkunniga för avsikt att senare
under år 1923 inkomma med utredning och förslag.

Nu ifrågavarande utredning och förslag ävensom en av chefen för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning, överstelöjtnanten i
väg- och vattenbyggnadskåren O. Z. Ekdahl den 8 februari 1923 avgiven
reservation torde få såsom bilagor A och B vidfogas protokollet.

Ämbetsverken och de sakkunniga framhålla till en början, att syftemålet
med statsmakternas beslut år 1911 om byggandet av fiskehamnarna
var att kraftigt befrämja fiskerinäringens utveckling för framtiden samt
att ett oeftergivligt villkor härför ansågs vara anläggandet på statens
bekostnad av goda fiskehamnar av tillräckligt djup och rymlighet. Man
hade sålunda aldrig ansett sig kunna förutsätta, att anläggningskostnaden
skulle kunna direkt förräntas genom inflytande hamnumgälder från fiskarena
och dylikt.

Efter att hava meddelat vissa uppgifter, betsande den utveckling
havsfisket, trots ogjmnsamma förhållanden, hittills undergått, lämna ämbets -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

verken och de sakkunniga en redogörelse för förutsättningarna för uppkomsten
av ett större och för vårt land betydelsefullare fiske än det
nuvarande, vilken redogörelse, då i förslaget huvudsakligen behandlas
hamnar vid Östersjökusten, begränsas till att gälla förhållandena i Östersjön.
Av redogörelsen framgår, att av svenska hydrografisk-biologiska
kommissionen och lantbruksstyrelsen verkställda undersökningar samt
sedermera anställda praktiska försök givit vid handen, att möjlighet till
ett sådant större fiske förefinnes i södra Östersjön beträffande rödspotta,
i mellersta Östersjön ifråga om flundra, sandskädda, piggvar och särskilt
torsk samt i lidande hav och Bottniska viken vidkommande torsk, strömming
och lax.

Ämbetsverken och de sakkunniga aDgiva härefter vilka båttyper,
som synas lämpliga i olika delar av Östersjön för bedrivande av ett
större fiske, samt meddela, att i fråga om de föreslagna hamnarna vid
Norrlandskusten jämväl beaktats den i dessa trakter alltjämt fortgående
landhöjningen.

De till fiskehamnsgruppen I hörande hamnar, vilka av riksdagen
beslutats men ännu icke påbörjats, äro belägna i Gottlands, Kalmar,
Gävleborgs, Västernorrlands och Södermanlands län. Ämbetsverken och
de sakkunniga, vilka beträffande de3sa hamnar infordrat yttranden i
vissa angivna avseenden från respektive länsstyrelser och vilka besökt
de särskilda hamnplatserna för ett närmare studium av förhållandena
därstädes, behandla frågan om hamnarnas utförande länsvis.

I Gottlands län skola enligt riksdagens beslut anläggas fiskehamnar
vid Herrevik, Gnisvärd, Kapelludden, Vändborg och Faludden. Ämbetsverken
och de sakkunniga föreslå nu, att fiskehamnsbyggnaderna vid
Faludden, Vändborg och Kapelludden icke skola komma till utförande,
och åberopas härför dels statsfinansiella skäl, dels ock de små utvecklingsmöjligheter,
sistnämnda tre orter ägde. De förbättringar av hamnförhållandena
vid Faludden och Vändborg, som onekligen vore erforderliga,
kunde åvägabringas genom smärre bidrag från anslaget till understödjande
av mindre fiskehamnsbyggnader. Herrevik och Gnisvärd, belägna
på Gottlands ost- respektive västkust, läge synnerligen väl till i förhållande
till fiskeplatserna, och bedreves där redan nu ett mera utvecklat
fiske av ett större antal fiskare, i Herrevik 53 och i Gnisvärd 44.
Herrevik hade ett stort avsättningsområde. En fiskehamn därstädes skulle
ej blott möjliggöra bedrivande året om av ett mera regelbundet och
lönande storfiske med större däckade båtar och ändamålsenligaste fiskredskap
utan jämväl bliva en god nödhamn för större kustfartyg och
eu utskeppningsplats för kalksten från omedelbart invid hamnplatsen

Fiskehamnsgruppen
I.

Kungl. Ma,j:ts Proposition Nr 114.

belägna, Svenska Sockerfabriksaktiebolaget och aktiebolaget Gottlands
Kalkverk tillhöriga kalkstensberg. Oaktat vid hittills förda förhandlingar
intet penningbidrag kunnat erhållas från nämnda bolag, ansåge ämbetsverken
och de sakkunniga fiskehamnen vid Herrevik böra byggas, dock
med viss minskning av hamnbassängen och den västra vågbrytareu och
ändrat byggnadssätt i avseende å underbyggnaden. Därvid syntes emellertid
såsom oeftergivligt villkor för hamnens byggande böra föreskrivas,
att Svenska Sockerfabriksaktiebolaget eller dess rättsinnehavare tillhanduhölle
erforderlig mark i enlighet med förut gjort erbjudande. Yad beträffade
Gnisvärd, vore hamnplatsen svårt utsatt för västliga och nordvästliga
stormar, och kunde erforderligt djup i hamnen vinnas enbart
genom utsprängning i berggrunden. Vid den söder om Gnisvärd belägna
hamnplatsen Västergarn skulle däremot kunna anordnas en tillräckligt
stor och djup fiskehamn för väsentligt lägre kostnad än vid
Gnisvärd. Emellertid hade någon definitiv ståndpunkt icke kunnat fattas
till frågan om Gnisvärds utbytande mot Västergarn såsom plats för
fiskehamn, då länsstyrelsens och fiskarbefolkningens åsikt härom ännu
icke hunnit inhämtas. Kostnaden för hamnarna vid Herrevik och Gnisvärd,
som enligt nu gällande planer uppginge till respektive 1,038,200
och 462,000 kronor, beräknades nu till respektive 619,000 och 433,000
kronor. En hamnanläggning vid Västergarn beräknades draga eu kostnad
av 254,300 kronor.

Av de beslutade hamnarna i Kalmar län, nämligen hamnarna vid
Byxelkrok och Kårehamn på Oland samt å Värskär 3 mil norr om
Västervik, förorda ämbetsverken och de sakkunniga, att fiskehamnsbyggnaden
vid Kårehamn såsom av beskaffenhet att kunna under nuvarande
förhållanden anstå uteslutes ur planen. Beträffande Byxelkrok
anföres, att i närheten av denna det visserligen funnes en hamn, Grankullavik,
som anlagts av domänstyrelsen för xitskeppning av det virke,
som avverkades å Böda kronopark och förädlades i statens sågverk i
Grankullavik. Denna hamn lämpade sig emellertid icke till fiskehamn.
Ämbetsverken och de sakkunniga föreslå därför, att fiskehamnen vid
Byxelkrok komme till utförande. Emellertid skulle enligt den nu framlagda
planen hamnanläggningens storlek minskas, vågbrytaren göras
kortare och byggnadssättet beträffande underbyggnaden ändras, varigenom
kostnaden kunde nedbringas från 870,300 kronor till 529,000 kronor.
Med hänsyn till att hamnen vid Byxelkrok torde komma att i väsentlig
grad tjäna jämväl handels- och fraktintressen ansåge ämbetsverken och
de sakkunniga hamnen böra utföras under villkor att kostnaden för densamma
bestredes med 66V3 % från anslagen till understödjande av bro -

Kungl. May.ts Proposition Nr 114.

byggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader, med 15 % av Böda
kommun eller vederbörande landsting samt med återstående 18l/s % av
de till fiskehamnsbyggnaderna anvisade medlen. Aven hamnen vid Värskär
föreslås skola anläggas, ehuru med inskränkning av planen till att
omfatta utbyggande av endast en kortare vågbrytare, varmed en nedsättning
av kostnaden från 283,600 kronor till 53,000 kronor vinnes.

Enligt riksdagens beslut skola i Gävleborgs län anläggas fiskehamnar
vid Hölick och Utvalnäs. Beträffande dessa platser föreslås, att den nya
fiskehamnen vid Hölick anlägges icke, såsom är beslutat, där den nuvarande
uppgrundade hamnen är belägen, utan i en större vik omedelbart
norr om fiskläget samt att fiskehamnens storlek och vågbrytarnas
längd minskas samt dess djup nedsättes till 2 meter. I fråga om Utvalnäs
förordas arbetenas inskränkande till stenreusning och muddring
å ett grund utanför södra delen av fiskeläget samt att därför detta arbete
överflyttas till fiskehamnsgruppen II. Kostnaderna för arbetena vid
Hölick och Utvalnäs skulle härigenom kunna nedbringas från respektive
370,800 och 17 7,400 kronor till 191,500 och 12,000 kronor.

I Västernorrlands län är en fiskehamn beslutad att utföras, nämligen
hamnen å ön Bremö-Kalven i Kalvsundet mellan Bremön och fastlandet
sydväst om Bremön. Med hänsyn till de dryga kostnader, som denna
anläggning på grund av sitt för stormar utsatta läge och sin storlek
skulle betinga, eller icke mindre än 956,700 kronor hava ämbetsverken
och de sakkunniga föreslagit, att hamnen vid Bremö-Kalven skulle utgå
ur planen och i stället den grunda och trånga samt av stormar förstörda
hamnen vid det viktiga fiskeläget Lörudden på fastlandet mitt emot den
nordligaste udden av Bremön förbättras sålunda, att därstädes anlades
en kort vågbrytare samt utfördes muddring och stenrensning. Kostnaderna
för dessa arbeten beräknades till 100,500 kronor.

De av riksdagen beslutade anläggningarna vid Stendörren, Långö
och Bokö i Södermanlands län skola endast bestå av vid farleden inomskärs
från Stockholm söderut uppförda bryggor, vid vilka fiskarena, som
bo på spridda platser i skärgården, skulle kunna avsända sina fångster
med de ångbåtar, som trafikera denna farled. Då fisket i dessa trakter
är tämligen ringa och dessa bryggor mera skulle få betydelse för den
allmänna samfärdseln än befrämja en utveckling av fisket i länet, anse
ämbetsverken och de sakkunniga, att ifrågavarande bryggor borde utföras
med andra medel än de till fiskahamnsbyggnader avsedda, samt
föreslå därför, att berörda anläggningar må uteslutas ur fiskehamnsgruppen
I.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 91 käft. (Nr 114.)

396 23 2

Fiskehamnsgruppen
II.

KungI. Maj:ts Proposition Nr 114.

Beträffande slutligen den redan utförda fiskehamnen vid Hönö-Klåva
i Göteborgs och Bohus län föreslå ämbetsverken och de sakkunniga med
anledning av en vid 1922 års riksdag väckt motion om ytterligare
muddring i nämnda hamn, att för att bereda plats för det å denna ort
hastigt växande antalet djupgående större fiskebåtar det i hamnen befintliga
området med 3,5 meters djup genom muddring ökas med en ny
bassäng om samma djup, att det s. k. Döingesundet uppmuddras till

3,5 meters djup med 15 meters bottenbredd samt att en kortare stenarm
utfylles i sydostlig riktning från skäret Kattbådan. Såsom villkor
för dessa arbetens utförande anse ämbetsverken och de sakkunniga böra
stadgas, att fiskarena vid Hönö-Klåva själva jämlikt åtagande skola bekosta
vid den nya bassängen erforderliga strandskoningar och bryggor
samt att till staten kostnadsfritt överlåtes det strandområde innanför
nämnda bassäng, som är beläget mellan de redan till staten överlåtna
strandområdena. Därjämte framhålles önskvärdheten av att vid detta
ärendes fortsatta behandling måtte övervägas, huruvida något bidrag
till kostnaden för ifrågavarande arbeten, beräknad till 115,000 kronor,
skulle kunna erhållas av vederbörande kommun, landsting eller annan
lokal institution.

Med hänsyn till vad därom i riksdagens förberörda skrivelse nr 139
anförts hava ämbetsverken och de sakkunniga ansett sig böra pröva
frågan om huruvida samtliga tidigare planerade muddringsarbeten borde
komma till utförande eller om vissa inskränkningar eller förändringar i
den beslutade planen för dessa arbeten borde företagas. För sådant
ändamål hade under år 1922 besökts hamnplatserna vid Gårdskär och
Fågelsundet i Uppsala län och vid Gäddbäckssund i Västernorrlands län.

Beträffande Gårdskär och Fågelsundet i Uppsala län föreslå ämbetsverken
och de sakkunniga, att hamnförbättringarna å dessa platser skola
komma till utförande, dock med inskränkt omfattning. Vid Gårdskär
skulle sålunda inseglingsrännan göras mindre rak än enligt nu fastställd
plan samt rännans djup och bottenbredd minskas till respektive 2 och 8
meter, varjämte muddringen i hamnbassängen skulle inskränkas. Vid
Fågelsundet skulle arbetena begränsas till att avse uppmuddring i den
s. k. Storhamnen och den s. k. Gråslätshamnen utmed sjöbodarna av
rännor om respektive 2 och 1,5 meters djup ävensom stenrensning i
västra delen av sundet utanför Storhamnen. Härigenom skulle kostnaderna
för arbetena vid Gårdskär och Fågelsundet minskas från respektive

240,600 och 239,600 kronor till respektive 93,400 och 78,000 kronor.

I fråga om Västei''bottens län anföra ämbetsverken och de sakkunniga,
att ortsbefolkningen ansett, att anläggandet av en fiskehamn vid Byviken

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 114.

å nordvästra sidan av Holmön mera skulle gagna fiskerinäringen i dessa
trakter än den nu beslutade hamnförbättringen vid det mellan Holmön
och Ångsön belägna Gäddbäckssundet, enär Byviken läge bättre till såväl
i förhållande till de bästa fiskeplatserna och befolkningens bosättning
som för ett gott ordnande av fiskefångstens avsättning. Det föreslås
därför, att hamnförbättringen vid Gäddbäckssund, som beräknats draga
en kostnad av 445,800 kronor, måtte utbytas mot eu fiskehamnsanläggning
vid Byviken för en kostnad av 287,700 kronor, vilken anläggning
på grund av sin beskaffenhet borde hänföras till fiskehamusgruppen I.

De ändringar i byggnadsprogrammet, som ämbetsverken och de
sakkunniga sålunda föreslå, innebära alltså, att ur fiskehamnsgruppen I
uteslutas hamnarna vid Kårehamn, Kapelludden, Utvalnäs, Bremö-Kalven,
Vändborg, Faludden, Stendörren, Långö och Bokö samt ur fiskehamnsgruppen
II hamnförbättringen vid Gäddbäckssund, varemot skulle tillkomma
i fiskehamnsgruppen I hamnen vid Lörudden (i stället för hamnen
vid Bremö-Kalven) och Byviken (i stället för hamnförbättringen vid Gäddbäckssund)
samt inom fiskehamnsgruppen II hamnförbättringar vid Utvalnäs
(i stället för ny fiskehamn därstädes) och Hönö-Klåva. Beträffande
ordningsföljden för arbetenas utförande hava ämbetsverken och de sakkunniga,
då hittills på statens bekostnad endast fiskehamnar på södra
och västra Sveriges fastlandskust blivit anlagda, ansett sig böra tillgodose
Norrland och Gottland samt föreslå därför följande ordning inom fiskehamnsgruppen
I, nämligen: 1) Herrevik, 2) Byviken, 3) Hölick, 4) Lörudden,
5) Värskär, 6) Byxelkrok. Därvid har förutsatts, att hamnarbetena vid
Herre vik och By viken skulle påbörjas samtidigt. I fråga om hamnanläggning
vid Gnisvärd eller Västergarn skulle senare meddelas beslut. Inom fiskehamnsgruppen
II föreslås följande ordning i avseende å hittills undersökta
hamnar, nämligen: 1) Gårdskär, 2) Fågelsundet, 3) Utvalnäs,
4) Hönö-Klåva.

Den sammanlagda kostnaden för utförande av de utav ämbetsverken
och de sakkunniga nu föreslagna fiskehamnarna inom gruppen I samt
hittills behandlade, till utförande föreslagna arbeten inom gruppen II
framgår av nedanstående tabell, där jämväl upptagits den sammanlagda
kostnaden enligt nu gällande arbets- och materialpriser för tidigare beslutade,
nu återstående hamnbyggnader inom gruppen I och för de förut beslutade
till gruppen II hörande hamnförbättringarna vid Gårdskär, Fågelsundet
och Gäddbäckssund ävensom för jämförbarhetens skull det nu
föreslagna arbetet vid Hönö-Klåva:

Samman fattning.

Kostnader.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Reservation.

Fiskehamnsgrupp.	Nu Kronor	Enligt förslaget, om hamn utföres
vid Gnisvärd Kronor	vid Väster-garn Kronor
j	6,234.600	2,723,600	2,544,900
II ..........................................................................	1,041,000	298,400	298,400
Summa	7,275,600	3,022,000	2,843,300
Total nedsättning i kostnaden....................................	—	4,253,600	4,432,300

Ämbetsverken och de sakkunniga framhålla vidare, att i syfte att
om möjligt vinna en ytterligare nedsättning av bygga ad skostnad erna
det före påbörjande av varje särskild hamn syntes böra tagas under
övervägande, huruvida och i vilken omfattning arbetet lämpligen kunde
utföras å entreprenad med anlitande av svenska firmor.

Reservanten, överstelöjtnanten Ekdahl framhåller, att enligt hans
mening ämbetsverken och de sakkunniga i sina ändringar av programmet
gått för långt i strävan efter en nedsättning av byggnads kostnaderna
på bekostnad av hamnarnas antal, storlek och ändamålsenlighet.
Sålunda avstyrker reservanten uteslutandet ur fiskehamnsgruppen 1 av
hamnen vid Kapelludden samt de föreslagna inskränkningarna i planerna
för hamnarna vid Byxelkrok och Herrevik och framhåller, att sistnämnda
hamns tillkomst genom de sakkunnigas förslag skulle äventyras, då
hamnens utförande enligt den nu gällande planen utgjorde förutsättningen
för den av Svenska Sockerfabriksaktiebolaget erbjudna upplåtelsen
av mark för den nya hamnen. Beträffande de föreslagna muddringsarbetena
i fiskehamnen vid Hönö-Klåva hemställer reservanten, att dessa
arbeten måtte utföras snarast möjligt oberoende av tiden för utförandet
av hamnarbetena vid Gårdskär, Fågelsundet och Utvalnäs, varjämte reservanten
anser, att ifrågavarande arbeten, som föranletts av den oförutsedda
hastiga ökningen av fiskeflottan vid Hönö-Klåva, icke rättvisligen
borde till en del bekostas av fiskarena eller bestridas på annat sätt
än med de för statens fiskehamnsbyggnader beviljade statsmedlen.

I anledning av ämbetsverkens och de sakkunnigas uttalande, att före
påbörjande av varje särskild hamn borde tagas under övervägande, huruvida
och i vilken omfattning arbetet lämpligen kunde utföras å entreprenad,
framhåller reservanten, att då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
redan hade den för utförande av fiskehamnsbyggnaderna behövliga materielen
och erfarna arbetschefer och förmän, som nu besutte den speciella
kännedomen och vanan vid ledning av detta särskilda slags arbeten,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

det icke vore lämpligt att anlita entreprenörer för fiskehamn sbyggnaderna,
så mycket mindre som det icke funnes någon entreprenör i vårt
land, som hade större erfarenhet eller vana vid utförande just av
fiskehamnsbyggnader på oskyddad, öppen kust än vad bemälde arbetschefer
nu hunnit förvärva. Reservanten erinrar vidare, att staten själv
tidigare tillämpat entreprenadsystemet beträffande hamnar, som utförts
av staten, men att man efter de erfarenheter, detta system givit,
och på grund av riksdagens i anledning härav år 1916 gjorda uttalanden
övergått till att utföra ifrågavarande arbeten direkt genom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Då sedermera intet inträffat av beskaffenhet att
giva fiskhamnarnas byggande på entreprenad företräde framför deras utförande
i egen regi, hemställer reservanten, att fortfarande såsom hittills
måtte iakttagas, att utförande på entreprenad av fiskehamnarna finge
äga rum endast i undantagsfall och om särskilda omständigheter därtill
föranledde.

Avsikten med statsmakternas beslut år 1911 om statens fiskehamnsbyggnadsverksamhet
bar varit att avhjälpa den brist på lämpliga hamnar,
vilken dittills på ett betänkligt sätt verkat hämmande på utvecklingen
av den viktiga gren av landets fiskerinäring, som det större havsfisket
utgör. Däremot har man icke ansett sig kunna utgå från att det kapital,
som staten komme att nedlägga i fiskehamnarna, skulle kunna förräntas.
De förutsättningar, varunder fiskehamn sbyggandet år 1911 planerades,
hava emellertid sedermera så förändrats och på senare år därjämte det
statsfinansiella läget så försämrats, att det alltmer framstått såsom nödvändigt
att söka genom minskning av fiskehamnarnas antal eller förenklingar
i planerna för deras utbyggande i möjligaste mån nedbringa
statens utgifter för ändamålet. Endast genom en dylik reduktion torde
det överhuvud bliva möjligt att utan oskäligt dröjsmål få till stånd
en utbyggnad av de för havsfiskets utveckling mest betydelsefulla
hamnarna. Den utredning rörande fiskehamnsbyggandet, som i enlighet
med riksdagens därom givna direktiv nu verkställts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt lantbruksstyrelsen jämte särskilt tillkallade sakkunniga,
synes mig på ett tillfredsställande sätt hava beaktat nyss angivna
synpunkter. Jag har därför ansett mig böra biträda de av ämbetsverken
och de sakkunniga framlagda förslagen såväl i fråga om de
hamnar, vilka skulle komma till utförande, som beträffande sättet och
ordningen för deras utbyggnad.

Vid bifall till vad sålunda förordats skulle följande fiskehamnar
komma till utförande i nedan angiven ordning:

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Fiskehamnsgrupp I.

11 Herrevik.

2) Byviken.

3l Hölick.

41 Lörudden.

5) “Värskär.

6) Byxelkrok.

FisJcehamnsgrupp II.

11 Gårdskär.

2) Fågelsundet.

3) Utvalnäs.

4) Hönö-Klåva.

Härvid är att märka, att i gruppen I skulle senare komma att ingå
en hamn på Gottlands västkust vid Gnisvärd eller Västergarn samt i
gruppen II tillkomma ytterligare ett antal muddringshamnar. Förslag i
dessa senare hänseenden torde efter slutförd utredning få ett följande år
underställas riksdagen. De angivna arbetena vid Herrevik och Byviken
vore avsedda att bedrivas samtidigt.

Beträffande de villkor om bidrag, som enligt förslaget skulle uppställas
i fråga om hamnarna vid Byxelkrok, Herrevik och Hönö-Klåva,
torde särskilda bestämmelser om markupplåtelser vid sistnämnda två
hamnar icke behöva upptagas, då ju såsom villkor för användande av
till fiskehamnsbyggnaderna anvisade medel hittills stadgats och jämväl
fortfarande torde böra stadgas kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva
området för hamnarna än även av det område i land, som med hänsyn
till den rörelse, som är avsedd att bedrivas i hamnarna, bör avsöndras
för det gemensamma behovet. Däremot torde med hänsyn till vad av
ämbetsverken och de sakkunniga anförts böra påfordras dels i fråga om
hamnanläggningen vid Byxelkrok, att 15 % av kostnaden bestrides av
Böda kommun eller landstinget, dels ock att vid Hönö-Klåva strandskoning
och bryggor utmed den nya bassängen bekostas av fiskarena.
I vad mån bidrag till förstnämnda hamnanläggning skall utgå ur fonden
för broar och mindre hamnar torde få bero på framtida övervägande.

Vad beträffar frågan, huruvida fiskehamnsarbetena fortfarande skola
utföras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i egen regi eller utlämnas
på entreprenad, torde det givetvis ej kunna ifrågasättas, att den
materiel och de sakkunniga arbetskrafter, som styrelsen genom bedrivande
under flera år i egen regi av fiskehamnsbyggnaderna förvärvat,
icke skulle utnyttjas i den utsträckning, som kan visa sig ur teknisk och
ekonomisk synpunkt lämpligt. Då emellertid statens intresse fordrar, att
ifrågavarande arbeten utföras icke blott på ett betryggande sätt utan
jämväl för minsta möjliga kostnad, och det i ett och annat fall icke torde
vara uteslutet, att ett sådant arbete kan verkställas på ett för staten
förmånligare sätt genom att utlämnas på entreprenad, synes väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen före påbörjandet av varje företag böra undersöka
vilket system för arbetets utförande som kan visa sig lämpligast.

Kung!. May.ts Proposition nr 114.

Denna synpunkt har jämväl framförts av 1922 års riksdag, som, vid
beviljande av anslag till fiskehamnsbyggandet, beträffande kostnaden
för Barsebäcks hamn uttalade, att vid den av riksdagen begärda undersökningen
rörande möjligheterna att nedbringa kostnaderna för hamnens
byggande det måhända kunde visa sig lämpligt att införskaffa entreprenadanbud
från enskilda firmor på ifrågavarande område.

I likhet med vad tidigare varit fallet torde samtliga de nu föreslagna
fiskehamnarna böra utföras och underhållas genom statens försorg.

Det belopp av 600,000 kronor, som i statsverkspropositionen beräknats
för budgetåret 1923—1924 till bestridande av kostnaden för utförande
av de till fiskehamnsgruppen I hörande hamnbyggnader, är, enligt
vad ämbetsverken och de sakkunniga meddelat, tillräckligt för bedrivande
under nämnda budgetår av berörda arbeten i nu föreslagen utsträckning.
Något anslag till företag inom fiskehamnsgruppen II erfordras
ej för samma budgetår, enär för detta ändamål tidigare anvisade
medel ännu ej tagits i bruk.

Jag förutsätter, att nödiga kostnader för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hamnavdelning fortfarande som hittills få bestridas från de
till hamnarnas byggande anslagna medel.

Slutligen må framhållas, att ämbetsverkens och de sakkunnigas
ifrågavarande utredning och förslag icke omfattat de mindre fiskehamnar,
som erhålla statsbidrag från de av riksdagen sedan år 1920 beviljade anslagen
till understödjande av mindre fiskehamnsbyggnader. Då nu statens
fiskehamnsbyggnadsverksamhet huvudsakligen av ekonomiska skäl måste
kraftigt inskränkas och sålunda åtskilliga hamnar uteslutits ur planen
för fiskehamnsbyggandet, synes det rimligt, att för nödvändiga mindre
förbättringsarbeten å dessa hamnar skulle kunna erhållas statsbidrag från
berörda anslag. En sådan utväg har också förordats av ämbetsverken
och de sakkunniga beträffande de nu uteslutna hamnarna vid Faludden
och Vändborg. Det är därför angeläget, att anslagen till understödjande
av mindre fiskehamnsbyggnader icke för framtiden tillmätas allt för
knappt.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

l:o) besluta, att följande till fiskehamnsgrupp I hörande
hamnbyggnader, nämligen vid Herrevik, By viken, Hölick, Lörudden,
Värskär och Byxelkrok — hamnbyggnaden vid Byxelkrok
under det i statsrådsprotokollet angivna villkor om bidrag
från vederbörande kommun eller landsting — skola i nu angiven
ordning utföras;

Kungl. Maj:ts Proposition nr 114.

2:o) besluta, att följande till fiskehamnsgruppen II börande,
huvudsakligen av muddringar bestående hamnförbättringar, nämligen
vid Gårdskär, Fågelsundet, Utvalnäs och Hönö-Klåva —
hamnförbättringen vid Hönö-Klåva under det i statsrådsprotokollet
angivna villkor beträffande kostnaderna för strandskoning
och bryggor — ävensom andra fiskehamnsarbeten av liknande
art, som av riksdagen komma att beslutas, skola utföras jämsides
med andra i gång varande fiskehamnsbyggnader, därvid
omförmälda fyra hamnförbättringar skola äga företräde framför
de övriga hamnarbeten, som komma att till gruppen hänföras,
ävensom utföras i den inbördes ordningsföljd, som nu angivits;

3:o) besluta, att de hamnar vid Kårehamn, Kapelludden,
Bremö-Kalven, Vändborg, Faludden, Stendörren, Långö och Bokö
samt den hamnförbättring vid Gäddbäckssund, som av riksdagen
tidigare beslutats, icke skola komma till utförande;

4: o) till bestridande av kostnaden för de till fiskehamnsgruppen
I hörande hamnbyggnader för budgetåret 1923—1924
anvisa ett extra reservationsanslag av................. kronor 600,000;

5:o) besluta, att ifrågavarande anslag må för avsett ändamål,
enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t må finna gott
meddela, användas under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej
mindre av själva området för hamnarna än även av det område
i land, som med hänsyn till den rörelse, som är avsedd att
bedrivas i hamnarna, bör avsöndras för det gemensamma ändamålet;
samt

6:o) medgiva, att även för fall, där sådant ej tidigare beslutats,
samtliga de hamnar, som under l:o) avses, ävensom
de under 2:o) uppräknade fyra hamnar skola utföras och underhållas
genom statens försorg.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, alt proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Kungl. May.ts Proposition Nr 114.

Bilaga A.

Till Konungen.

Genom nådigt brev den 26 maj 1922 bar Eders Kungl. Maj:t anbefallt Vägocli
Vattenbyggnadsstyrelsen att gemensamt med Lantbruksstyrelsen och med
biträde av högst tre utav chefen för Kommunikationsdepartementet utsedde sakkunnige
personer i huvudsaklig överensstämmelse med de i riksdagens skrivelse
den 10 maj samma år angivna riktlinjer skyndsamt verkställa utredning rörande
statens fiskehamnsbyggnadsverksamhet och de ekonomiska förutsättningarne för
densamma samt till Eders Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.

Jämlikt det av Eders Kungl. Maj:t förstnämnda dag statsrådet och chefen
för Kommunikationsdepartementet givna bemyndigandet har statsrådet samma
dag utsett undertecknade G. Rosen, Sv. Liibeck och Kn. Petterson att såsom
sakkunnige biträda Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen vid utredningen i fråga
samt sedermera på därom av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen gjord framställning
den 20 juli samma år medgivit de utsedde sakkunnige att på statens bekostnad
företaga för utredningen erforderliga resor till fiskehamnar inom Sverige.

Efter verkställda gemensamma besiktningar på de platser, som nedan omförmälas,
få Styrelserna och undertecknade sakkunnige härmed till Eders Kungl.
Maj:t i underdånighet inkomma med följande utredning och förslag, som omfatta
endast samtlige till fiskehamnsgruppen I hörande hamnar och de till gruppen II
hörande hamnarne vid Gårdskär och Eågelsundet i Uppsala län samt Gäddbäckssund
på Holmön i Västerbottens län, enär tiden icke medgivit besök vid de
övriga till gruppen II hörande hamnarne. Styrelserna och de sakkunnige skola
senare under år 1923 inkomma med särskild utredning beträffande de återstående
hamnarne inom fiskehamnsgruppen II.

Uti skrivelse den 10 maj 1922 har riksdagen anfört, att det, efter framläggandet
av fiskehamnskommissionens förslag, både för åren 1912—1922 anvisats
sammanlagt 12,768,000 kronor till utförande av fiskehamnar, tillhörande fiskehamnsgruppen
I, och 1,000,000 kronor till utförande av fiskehamnsgruppen II, de s. k.
muddringshamnarne, samt att förstnämnda beviljade belopp, 12,768,000 kronor,
beräknas vara tillräckligt för täckande av byggnadskostnaderna för de 11 ä 12
första hamnarna tillhörande gruppen I, men att det enligt den uppgjorda planen
återstode omkring 15 fiskehamnsanläggningar, till vilka anslag ännu icke anvisats.

Riksdagen anförde därefter att det, med hänsyn till de betydande kapitalutlägg,
som dessa nya anläggningar inom grupp I enligt den sålunda vunna erfarenheten
medförde och särskilt i betraktande av nu rådande depression, som i
och för sig gjorde stora inskränkningar med avseende å statsutgifterna nödvändiga,
hade synts riksdagen, att ett fullföljande av ovannämnda plan i hela dess
omfattning med all sannolikhet kunde väntas komma att medföra anslagskrav,
som åtminstone under den närmaste framtiden icke kunde tillgodoses i den utsträckning,
som tidigare varit avsett.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 91 höft. (Nr 114.)

Riksdagens
skrivelse den
10 maj 1922.
(Nr 139.)

396 23 3

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 114.

Anledning
garne till
statens fiskehamnsby
g gnadsverksamhet.

Ytterligare borde uppmärksammas, hurusom de ursprungliga planerna till
ifrågavarande hamnanläggningar uppgjorts under förutsättningar, som delvis icke
längre kvarstode. I fråga om metoderna för bedrivande av fisket vore det sålunda
att märka, att större fiskefartyg numera komma till användning än som
tidigare varit fallet. Detta förhållande kunde, såsom av den rörande hamnen
vid Hönö-Klova väckta motionen bestyrktes, komma att inverka på frågan om
storleken och djupet av hamnanläggningarne, delvis i fördyrande riktning. A
andra sidan hade säkerligen å vissa platser inträtt förändringar med avseende å
befolkningens storlek, dess yrkesförhållanden m. m., till vilka man ej heller kunde
underlåta att taga hänsyn.

Nu angivna omständigheter såväl beträffande det allmänna tidsläget som
ock i övrigt syntes riksdagen motivera, att det toges under övervägande, huruvida
samtliga tidigare planerade hamnanläggningar borde komma till utförande
eller om icke vissa inskränkningar i det uppgjorda byggnad sprograi n in et borde
företagas.

I vissa fall kunde vidare vara påkallat att taga under förnyad omprövning
möjligheterna att genom förenklingar åstadkomma en nedsättning av byggnadskostnaderna
utan eftergivande av kraven på hållbarhet och motståndskraft mot
sjö och vind. I sistnämnda hänseende borde dock icke förbises, hurusom erfarenheten
från äldre hamnbyggnadsarbeten givit vid handen, att man genom ett
för svagt byggnadssätt lätt kan riskera hela arbetets ödeläggelse genom de påfrestningar,
för vilka anläggningarne enligt sin natur äro utsatta.

Det syntes alltså riksdagen, att en utredning i nu angivna hänseenden borde
komma till stånd. Även om vid densammas företagande frågan om det tekniska
utförandet av fiskekamnarne borde vinna beaktande, borde utredningen dock i
huvudsak inriktas på att åstadkomma ett bedömande ur allmän ekonomisk synpunkt
av behovet av hamnars anläggande å de olika platserna, varvid särskilt
borde uppmärksammas nödvändigheten av, att byggnadskostnaderna komma att
stå i rimlig proportion till den framtida nyttan av respektive anläggningar.

Den undersökning, om vars företagande riksdagen således ansett sig böra
göra framställning, skulle, såsom av det ovan sagda framginge, närmast avse de
större fiskehamnsanläggningarne inom grupp I. I den mån så befunnes lämpligt,
borde givetvis hinder icke möta mot att undersökningen utsträcktes att omfatta
även muddringshamnarne och de möjligheter, som beträffande jämväl dessa hamnförbättringar
kunna föreligga att, utan åsidosättande av skäliga krav på deras
verkställande inom rimlig tid, nedbringa statens utgifter även för denna grupp
av anläggningar.

Innan Styrelserna och de sakkunnige redogöra för de kapitalutlägg och de
anslagskrav, som skulle erfordras, om den uppgjorda planen för fiskehamnsbyggandet
skulle fullföljas i hela dess omfattning, torde böra erinras om anledningarne
till att statens fiskehamnsbyggnadsverksamhet kommit till stånd.

I den underdåniga skrivelse den 1 februari 1910, varmed Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
och Lantbruksstyrelsen överlämnade till Eders Kungl. Maj:t
Eiskehamnskommissionens betänkande och förslag, hade ämbetsverken, under
hänvisning till sina underdåniga framställningar om Kommissionens tillsättande,
ånyo framhållit angelägenheten av, att de missförhållanden snarast avhjälptes,
under vilka havs- och kustfisket i vårt land haft och fortfarande hade att arbeta.

Kungl. Maj.ts Preposition Nr 114.

Ått det icke blott vore av stor vikt utan även en ren nödvändighet, så framt
fiskerinäringen icke skulle gå tillbaka i stället för att utvecklas, framginge än
tydligare av den omfattande utredning, som framlagts av fiskehanmskommissionen,
vilken genom sina undersökningar haft tillfälle att erfara, huru saknaden av
goda hamnar hindrat fiskarena att bedriva sin näring på ett tidsenligt och inbringande
sätt med ändamålsenligare båtar och redskap samt hurusom den hjälp,
som staten redan lämnar genom fonden för fiskerinäringens befrämjande, endast
kunnat tagas i anspråk, där goda naturliga eller konstgjorda hamnar lämna skydd
åt den tidsenliga, dyrbara båtmateriell, som med denna hjälp kunnat anskaffas.
Kommissionen hade haft rika tillfällen att konstatera, att havsfiskets utveckling
och tillväxt framför allt vore beroende av, att fiskarena kunde vara utrustade
med sådana båtar och redskap, som gjorde det möjligt för dem att bedriva fisket
långt ut till sjöss på de från våra kuster avlägsna rikare fiskeplatserna, där ett
vinstgivande fiske kan idkas. Överallt, där en skyddande skärgård saknades,
kunde fiskarena icke våga sig på att anskaffa de stora dyrbara båtar och den
moderna fiskeredskap, som måste användas för fiske å sådana långt borta från
hemkusten belägna fiskeplatser, och kunde därför icke heller tillgodogöra sig de
möjligheter till en rikligare vinst, som där stode till buds. Endast om på den
öppna kristen goda och trygga hamnar funnos, kunde det nu bedrivna, föga
lönande strandfisket, med mindre båtar övergivas och fiskarena förskaffa sig en
riklig inkomst genom storfiske, bedrivet vid de avlägsna fiskeplatserna ute till
havs med stora båtar, som de tider av året, då de ej vore ute på fiske, kunde
ligga trygga i säker hamn på hemorten.

Ett oeftergivligt villkor för havsfiskets och hela fiskerinäringens utveckling
genom ett allmänt användande av fullt tidsenliga fiskebåtar och fångstredskap
vore därför, att tillräckligt djupa, väl skyddade och lämpligt belägna hamnar
funnes till fiskarenas förfogande.

Då de starka och dyrbara fiskehamnar, som sålunda erfordrades för fiskerinäringens
utveckling, alldeles otvivelaktigt icke kunde komma till stånd på annat
sätt, än att staten direkt ingrepe och bringade dem till utförande, tillstyrkte
ämbetsverken för sin del på det allra kraftigaste, att staten med det allra snaraste
måtte gripa verket an i överensstämmelse med vad fiskehamnskommissionen i
sin utredning i detta avseende förordat.

De undersökningar och utredningar, som fiskehamnskommissionen hade
verkställt, hade hos Kommissionen stadgat den åsikten, att fiskarena själva omöjligen
kunde bidraga med någon andel i fiskehamnarnes byggnadskostnad. En
sådan fordran lade ett oöverstigligt hinder i vägen för anläggande eller förbättrande
av fiskehamnar. Fiskarena behövde använda alla sina tillgångar och all
sin kredit för anskaffande av de större och dyrbarare båtar samt den nya och
bättre redskap, vars användning en god, tillräckligt djup och trygg hamn kunde
möjliggöra. Skulle bidrag utgå från dem, inverkade detta mycket hämmande på
fiskets utveckling, som hamnarne just avsåge att främja. — Fiskehamnskommissionen
hade i sin utredning vidare utgått från och betonat, att de hamnumgälder,
som fiskarena borde erlägga enligt blivande hamntaxor, icke kunde göras större
än, att de räckte till blott för hamnarnes normala underhåll, men att kostnaderna
för reparation av större stormskador eller för större muddringsarbeten för återställande
av djupet, orsakade av uppgrundning vid starka stormar, finge bestridas
av staten.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 114.

Riksdagens
beslut den

30 maj 1911.

Syftemålet
med riksdagens
beslut
år 1911 och
innebörden av
beslutet.

Havsfisket i
hela riket.

När riksdagen därefter år 1911 fattade beslut om byggande av fiskehamnarne,
skedde detta, såsom riksdagen anförde i sin skrivelse till Eders Kungl. Maj:t
den 30 maj sagda år, därföre att riksdagen i likhet med departementschefen och
de i ärendet hörda myndigheterna vore livligt övertygad därom, att tillgången på
väl byggda och lämpligt belägna fiskehamnar vore en nödvändig förutsättning
för ett lönande havsfiske. Såsom förut vid flera tillfällen inom riksdagen framhållits
lämnade emellertid våra kuster mycket övrigt att önska i nämnda avseende.
Det läge därför, betonade riksdagen, stor vikt uppå, att åtgärder snarast
vidtoges för att åstadkomma en förändring i nämnda förhållande till det bättre.
Och då erfarenheten av de från statens sida redan vidtagna åtgärderna i sådant
syfte finge anses hava ådagalagt, att den hittills i allmänhet för statens medverkan
till hamnanläggningar uppställda fordran på ekonomisk medverkan jämväl
från vederbörande enskildes eller kommuners sida nästan omöjliggjort eller åtminstone
i hög grad hämmat en allmännare utveckling av fiskehamnsväsendet,
syntes för sakens vidare framförande icke återstå annat, än att staten i avsevärd
utsträckning på ett mera omedelbart sätt själv toge densamma om hand, och
syntes därvid fiskehamnskommissionens förslag lämpligen kunna följas i avseende
på den allmänna planen för kusternas förseende med fiskehamnar och beträffande
de särskilda hamnarnes inrättande. På grund härav beslöt riksdagen,
att de 24 av Kommissionen till utförande i första hand förordade fiskehamnarne
skulle byggas och underhållas av staten.

Syftemålet med riksdagens beslut år 1911 om byggandet av fiskehamnarne
var sålunda att kraftigt befrämja fiskerinäringens utveckling för framtiden. Riksdagen,
Kungl. Maj:t och myndigheterna samt fiskehamnskommissionen voro
ense om att byggandet på statens bekostnad av goda fiskehamnar av tillräckligt
djup och rymlighet vore ett oeftergivligt villkor för en utveckling av sagda näring.

Alltifrån början har det därvid framstått såsom tydligt och klart för såväl
fiskehamnskommissionen och myndigheterna som för Kung!. Maj:t och riksdagen,
att statens kraftiga ingripande för havsfiskets utveckling genom byggandet av
de därför nödvändiga rymliga och djupa hamnarne vore en rent nödvändig
åtgärd, som måste företagas utan tanke på en direkt förräntning av de stora
byggnadskostnaderna. Att fiskehamnarne skulle direkt förränta anläggningskostnaderna
genom inflytande hamnumgälder från fiskarena har man sålunda icke
ansett sig kunna förutsätta.

Statsmakterna hava velat kraftigt befrämja fiskerinäringens utveckling
genom att ställa goda fiskehamnar till näringens förfogande samt dymedelst förminska
emigrationen ur landet och kvarliålla även den yngre fiskarebefolkningen,
som kan energiskt ägna sig åt yrket, så att en allt större befolkning kan vinna
sin bärgning av denna näring, vilket allt betyder förbilligad folknäring och i viss
grad ökade skatteinkomster, i mån som näringen utvecklas och en talrikare fiskarebefolkning
ägnar sig åt densamma.

Att havsfisket skall kunna under gynnsammare omständigheter utvecklas
till en näring av stor betydelse, det torde kunna antagas, när man ser på den
utveckling, näringen varit mäktig i trots av att den hittills arbetat under ogynnsamma
förutsättningar, ofta i saknad av goda fiskehamnar och därav beroende
möjligheter till användning av de större båtar och den ändamålsenligare fiskeredskap,
som, därest goda fiskehamnar funnits, man då hade kunnat våga anskaffa.

Kumjl. Maj.ts Proposition Nr 114.

Medan saltsjöfiskets fångstvärde år 1900 utgjorde för hela riket endast cirka
5 miljoner kronor, hade det år 1910 stigit till cirka 13.8 miljoner kronor, år 1913
till cirka 16 miljoner kronor, år 1914 till nära 17 miljoner lcroner, år 1915 till
cirka 31.6 miljoner kronor, år 1916 till cirka 45 V2 miljoner kronor, år 1917 till
48 miljoner kronor och år 1918 till icke mindre än 84.8 miljoner kronor, varefter
det under år 1919 nedgick till 43 */2 miljoner kronor och under år 1920 till
32 */4 miljoner kronor. (Tabell I.)

Under den av normala förhållanden kännetecknade tidsperioden 1900—1914
ökades fångstvärdet sålunda med icke mindre än 233 %, så att det under år
1914 var 3 l/3 gånger så stort som under år 1900. Under krigsåren 1915-1917
ökades fångsvärdet på grund av den allmänna prisstegringen med 186 %, så att
det år 1917 var cirka 2.9 gånger så stort som år 1914 (Tabell III), ehuru fångstmängden
under år 1917 var endast cirka 10 % större än under år 1914, och
under åren 1915 och 1916 respektive 4 % och 4.2 % mindre än år 1914. (Tabell
TV). — Under år 1918 var fångstvärdet mer än 5 gånger så stort som 1914 års
fångstvärde, ehuru fångstmängden var endast 27.2 % större än år 1914: fångstvärdets
ökning — 400 % — berodde således huvudsakligen på den stora prisstegringen
i följd av kriget. — Under åren 1919 och 1920 hava både fångstvärdet
och fångstmängden nedgått, på grund av den allmänna depressionen under kristiden
och därmed sammanhängande försämrade avsättningsmöjligheter, så att
fångstvärdet år 1920 var ej fullt 2 gånger (= 1.94) så stort som år 1914 och
fångstmängden nära 10 % mindre än då.

Uppgifter om fångstmängdens storlek saknas före år 1914. Det torde emellertid
kunna antagas, att under tiden före världskriget fångstvärdet var ungefärligen
proportionellt mot fångstmängden, varför man bör kunna approximativt
antaga att saltsjöfiskets fångstmängd under perioden 1900—1914 ökats i ungefär
samma proportion som dess fångstvärde och sålunda år 1914 varit omkring 3 ''/3
gånger så stor som under år 1900. De efter år 1914 tillgängliga uppgifterna utvisa
att under de första krigsåren nedgick fångstmängden för hela riket så, att
den under år 1915 var endast 96 % av fångstmängden år 1914 och under år 1916
endast 95.8 % av 1914 års fångstmängd, varefter den under åren 1917 och 1918
steg till respektive 109.9 % och 127.2 % av 1914 års fångstmängd, men åter avtog
till respektive 106.7 % och 90.4 % under år 1919 och 1920. (Tabell TV.) År 1914
utgjorde fångstmängden 107,193,769 kg., år 1915 endast 102,848,356 kg., år 1916
endast 101,921,551 kg , år 1917 108,260.655 kg., år 1918 136,303,742 kg., år 1919
114,355,986 kg. och år 1920 endast 96,863,604 kg.

Totala värdet av fiskeredskap och båtar i nytt tillstånd uppgick år 1913 för
hela riket till cirka 16 V2 miljoner kronor, år 1914 till 21.4 miljoner, år 1916 till
26 miljoner, år 1917 till 30.9 miljoner, år 1918 till 38.8 miljoner, år 1919 till 42.5
miljoner och år 1920 till cirka 42. i miljoner kronor. (Tabell II och Y.)

Värdet av fiskeredskap och båtar var sålunda år 19i0 i det närmaste 2
gånger (= 1.9 7) så stort som under år 1914, vilket huvudsakligast torde haft sin
orsak i den starka prisstegringen i följd av kriget.

Antalet fiskebåtar har visserligen för hela riket vuxit, men icke på långt
när i motsvarande grad. Utvecklingen under tiden 1914—1920 företer för hela
riket en fortgående ökning av antalet däckade båtar med motor och en fortgående

Fångstvärdet.

Fångst mängden.

Värdet av
båtar och
redskap.

Antalet

fiskebåtar.

Antalet yrkesfiskare.

Antalet

binärings fiskare.

Havsfiskets
relativa avkastning
i
förhållande
till kapitalutlägget.

Fångstvärdet
per fiskare.

Havsfisket i
de särskilda
länen.

Kungl. May.ts Proposition Nr 114.

stark minskning av däokade båtar utan motor. År 1920 var antalet däckade fiskebåtar
med motor 31.7 % större än år 1914 och antalet däckade båtar utan motor
icke mera än 45.3 % av antalet år 1914. De öppna båtarne med motor både
ännu starkare ökats i antal, så att detta år 1920 var 158 6 % större än år 1914,
medan de öppna båtarne utan motor under perioden hållit sig nära oförändrade
till antalet. Under år 1918 var antalet 1.9 % över och år 1920 däremot 1.7 %
under antalet år 1914. (Tabell VII.)

I fråga om dessa förändringar förhålla sig i allmänhet de särskilda länen
som riket i dess helhet. Överallt har man sökt att genom insättande av motorer
följa med i strävandena att förbättra materiellen för fiskets bedrivande, och i de
flesta länen även genom att i växande omfattning övergå till att använda däckade
båtar.

Antalet yrkesfiskare, som ägnade sig åt havsfisket, uppgick år 1913 för hela
riket till cirka 11,400 st., år 1915 till cirka 12,600 st., år 1917 till cirka 14,100 st.,
år 1919 till cirka 14,500 st. och år 1920 till cirka 13,400 st. (Tabell II.)

Antalet personer, som idkade havsfisket som binäring, var år 1914 i hela
riket cirka 10,800 st. och har under åren 1914—1920 varit tämligen oförändrat,
uppgående till i medeltal cirka 10.300 st. (Tabell II.)

En måttstock på havsfiskets relativa avkastning kan erhållas genom att
sätta fångstens värde i relation till de kapitalutlägg, som gjorts vid anskaffande
av redskap och båtar samt till antalet fiskare Av en sådan sammanställning
(Tabell VI) framgår, att fångstvärdet under år 1914 för hela riket uppgick till
79 % av värdet av redskap och båtar, år 1915 till 142.8 %, år 1916 till 175.1 %,
år 1917 till 156.8 % och år 1918 till 218.3 %, och nedgick sedan under åren 1919
till 102.4 % och år 1920 till 78.4 % eller till ungefär samma relativa värde som
år 1914. Fångstvärdet under år 1920 var 94.3 % större än år 1914 och värdet
av redskap och båtar år 1920 var 96.6 % större än år 1914. Eångstvärdet och
värdet av redskap och båtar hade på grund av prisstegringen från 1914 till 1920
ökats i ungefär samma proportion och var därför den relativa avkastningen år
1920 och år 1914 ungefär densamma.

Eångstvärdet per fiskare var statt i ständig stigning från 1914 till 1918, då
det var cirka 4.8 gånger så stort som år 1914. Under år 1920 var fångstvärdet
per fiskare ungefär 2 gånger så stort som under 1914. (Tabell VI.) — Fångstmängden
per fiskare steg även från 1914 till 19! 8, så att den år 1918 var 21 %
större än år 1914, men nedgick under åren 1919 och 1920 på grund av kristidens
försämrade avsättningsförhållanden, så att den var cirka 9.2 % mindre år 1920
än år 1914. — För hela riket utgjorde nämligen fångstmängden per fiskare 4,548
kg. år 1914, 5,501 kg. år 1918 och 4,129 kg. år 1920. — Ökningen av fångstvärdet
per fiskare, som år 1918 var cirka 380 % och år 1920 cirka 100 %, berodde sålunda
huvudsakligen på den stora prisstegringen i följd av kriget.

Undersöker man i vad omfattning havsfisket bedrivits av de särskilda länens
fiskarebefolkning, finner man vilket värdefullt bidrag till folknäringen under krigsårens
svårigheter, som havsfisket lämnat. Under den då starka efterfrågan på

Kungl Maj-.ts Proposition Nr 114.

livsmedel kunde fiskfångsterna utfylla den knappa tillgången på en del andra
födoämnen. Avsättningen kunde därför även ske till goda priser.

Inom Norrbottens län var fångstmängden under år 1917 cirka 54.7 % större
än år 1914 (Tabell IV), inom Västerbottens län var den år 19It) cirka 112.3 %
större och år 1917 cirka 153.6 % större än år 1914, inom Västernorrlands län år

1917 cirka 66.8 % större och år 1918 cirka 100.8 % större än år 1914, inom
Gävleborgs län under år 1917 cirka 63.0 % större och år 1918 cirka 59.2 %
större än år 1914, inom Uppsala län år 1917 cirka 116.6 % större och år 1918
cirka 114.6 % större än år 1914. Inom dessa län har havsfisket sålunda kraftigt
bidragit att tillgodose folknäringen.

Inom Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och Kalmar län har fiskets
bidrag varit endast ungefär detsamma som före kriget, i det att fångstmängden
inom Stockholms län var under år 1916 cirka 2 i % större, år 1917 cirka 12.7 %
mindre och år 1918 cirka 3.8 % större än år 1914, inom Södermanlands län år
1916 cirka 35.8 % större, år 1917 cirka 15.3 % mindre och år 1918 cirka 1.2 %
större än år 1914, inom Östergötlands län år 1917 cirka 29. i % större, år 1918
cirka 23.8 % större än år 1914, och inom Kalmar län år 1916 cirka 16.1 % större
och år 1917 cirka 29.1 % större än år 1914.

En kraftig hjälp åt folknäringen har havsfisket däremot lämnat även inom
Gottlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, i det att fångstmängden
inom Gottlands län var år 1917 cirka 39.8 % större, år 1918 cirka 108.9 % större
än år 1914, inom Blekinge län år 1916 cirka 132. i % större, år 1917 cirka 124.2 %
större och år 1918 cirka 89.2 % större än år 1914, inom Kristianstads län år
1916 cirka 65.8 % större, år 1917 cirka 64.6 % större än år 1914, och inom
Malmöhus län år 1916 cirka 132.2 % större, år 1917 cirka 117.4 och år 1918 83.6 %
större än år 1914.

Inom Hallands län var fångstmängden år 1917 cirka 1.3 % större och år

1918 cirka 1.9 % större äu år 1914, och inom Göteborgs och Bohus län år 1916
cirka 24.9 % mindre, år 1917 cirka 19.3 % mindre och år 1918 cirka 21 i %
större än år 1914. Dessa särskilt för Göteborgs och Bohus iiin mindre gynnsamma
siffror torde sammanhänga med de under kriget verkställda mineringarne,
bristen på kol och olja samt de försvårade avsättningsförhållandena under krigsåren,
då ju fisket på västkusten i stor utsträckning måste räkna med export av
fångsten, särskilt beträffande sill och makrill.

Efter kriget hava förhållandena med avseende på exporten i högsta grad
försvårats genom de uppkomna ogynnsamma valutaförhållandena.

Fångstvärdet var inom Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs
och Uppsala län år 1918 från cirka 226 % till cirka 631 % större än år
1914 och år 1920 från cirka 133 % till 208 % större än 1914. Inom Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands och Kalmar län var det år 1918 från cirka 149 %
till 487 % större än år 1914, och år 1920 från cirka 68.5 % till 222 % större än
1914. — Inom Gottlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län år 1918 från
cirka 203 % till cirka 524 % större än år 1914, och år 1920 från cirka 102 % till
cirka 394 % större än år 1914. Inom Hallands, Göteborgs och Bohus län var
det år 1918 cirka 404 % och cirka 422 % större än 1914, och år 1920 cirka 52 %
och 118 % större än år 1914. (Tabell III.)

Värdet av redskap och båtar var inom Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands,
Gävleborgs och Uppsala län år 1920 från cirka 75 % till cirka 232 %

Fångstvärdet
inom de olika
länen.

Värdet av
redskap och
båtar.

Fiskets utveckling
smöjlighet
er i
Östersjön.

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 114.

större än år 1914, inom Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och Kalmar
län år 1920 från cirka 72 % till cirka 175 % större än år 1914, inom Gottlands,
Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län år 1920 från cirka 76 % till cirka
185 % större än år 1914, samt inom Hallands och Göteborgs och Bohus län år
1920 från cirka 64 % till cirka 102 % större än år 1914. (Tabell Y.)

Intresset att övergå till större, däckade och motorförsedda båtar för att
kunna gå längre ut till havs och följa fisken, när den avlägsnar sig från kusterna,
har under tiden år 1914—1920 varit särskilt stort inom Malmöhus, Blekinge,
Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Hallands, Kristianstads, Gottlands och
Stockholms län, inom vilka en stark ökning av antalet däckade och motorförsedda
fiskebåtar ägt rum. En börjande ökning har visat sig inom Norrbottens
län, varemot ingen övergång till däckade båtar med motor ägt rum inom Uppsala,
Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län.

De öppna båtarna hava dock till stor del försetts med motor. (Tabell Vn.)

Innan frågan om de olika hamnarnas iståndsättande upptagas till behandling,
må lämnas en redogörelse för vilka förutsättningar, som finnas för uppkomsten
av ett större och för vårt land betydelsefullare fiske än det nuvarande.
Då styrelserna och de sakkunnige i detta betänkande huvudsakligen behandla
hamnar vid Östersjökusten, torde denna redogörelse kunna begränsas till att
gälla förhållandena i Östersjön. För övrigt äro utvecklingsmöjligheterna för
fisket på västkusten, på grund av dess gynnsamma läge i förhållande till de
stora öppna havsområdena med deras större och mera växlande möjligheter mera
påtagliga.

Genom de undersökningar, som under en följd av år verkställts av svenska
hydrografisk-biologiska kommissionen i södra Östersjön, har det påvisats, att det
inom vissa områden söder om Skånekusten och i djupbassängen öster om Simrishamn
och norr om Bornholm finnes ett stort och tills på allra sista tiden
outnyttjat bestånd av rödspotta. Denna är särskilt å sistnämnda område av god
kvalitet, fullt jämförlig med rödspottan i Kattegat och Skagerak. På dessa områden
har lantbruksstyrelsen sedermera anställt praktiska fiskeförsök med förhyrda
lämpliga båtar och fiskare, bland vilka fanns en för dessa försök kunnig
fiskare från västkusten. Försöken gåvo ett.gynnsamt resultat. Under sommaren
och hösten 1922 började ett flertal större motorbåtar från Bohuslän att på det
nämnda området norr om Bornholm idka fiske efter rödspotta. De erhöllo rikliga
fångster och dessa försåldes i Simrishamn, Karlshamn m. fl. platser. Det
visade sig emellertid, att detta fiske ställer sig mest lönande, om rödspottan
föres levande iland.

Efter detta framgångsrika fiske kommer nu på sydkusten av landet redan
i år att anskaffas flera större däckade motorbåtar för ifrågavarande fiske, och
det må nämnas, att just till fiskeläget Hällevik i Blekinge, varest den av staten
byggda fiskehamnen är i det närmaste färdig, skall anskaffas en dylik båt.

Av allt att döma kommer alltså i nu avsedda del av Östersjön att uppstå
ett nytt större fiske.

Under de senaste åren har lantbruksstyrelsen utfört undersökningar rörande
fiskebeståndet i mellersta Östersjön, Ålands hav och Bottniska viken upp till
Kvarken.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Beträffande det förstnämnda området tiar av dessa undersökningar framgått,
att det i allmänhet finnes god tillgång på flundra utanför Ölands och Gottlands
kuster. Särskilt må nämnas, att den förekommer rikligt på bankarna söder om
dessa öar, på de grundare områden, som sträcka sig mellan Ölands och Gottlands
sydspetsar, vid ostkusten av Gottland och norr om Öland.

Sandskäddan förekommer allmänt på djupare vatten och torde inom området
liittast kunna bliva föremål för fiske vid Öland och på Gottlands västkust.

Piggvaren är inom området visserligen småväxt, men är dock av god beskaffenhet.
Den förekommer talrikt särskilt på Gottlands ostkust samt omkring
Pårön och Gottska Sandön. Den tillgodogöres nu icke, men bör kunna giva ett
värdefullt tillskott i fångsterna.

Torsken har under undersökningsåren visat sig vara allmän i mellersta
Östersjön. Dock har den sitt huvudtillhåll på djupare vatten och är där också
störst. Ifrån de delar av kusten, som ligga närmast de djupare områdena, blir
det därför lättast att bättre än hittills utnyttja den rika torsktillgången. Sålunda
ligger fiskeläget Herrevik, beläget som det är på en mot Gottlandsdjupet utskjutande
udde på Gottlands ostkust, synnerligen väl till för ett dylikt fiske.
Detsamma gäller ock Gpttlands västkust och norra delen av Öland.

I området kring Östersjöns största djup öster om Landsort har också påträffats
en mycket god torskförekomst. För ett torskfiske på detta område har
Nynäshamn ett gott läge. Dels har denna ort en betydande befolkning, som
torde kunna förbruka en avsevärd fångstmängd, dels har den ock goda järnvägsförbindelser
inåt landet, särskilt med Stockholm, varigenom avsättningen borde
bliva god.

Det gynnsamma resultatet av undersökningarna i Landsortsområdet har
också gjort, att under sistlidet år ett par fiskelag från Båå i Skåne slagit sig ned
i Nynäshamn och därifrån bedrivit torskfiske med större däckade motorbåtar.
Genom detta exempel torde man kunna förvänta, att även ortens fiskare skola
komma att ägna sig åt ett större torskfiske.

I Ålands hav och Bottenhavet torde det bland bottenfiskarna, om vilka det
vid nu behandlade undersökningar i främsta rummet ovarit fråga, blott vara
torsken som erbjuder möjligheter till ett bättre fiske. I Ålands hav förekommer
den talrikt på det djupare området, men är i regel ej så vanlig i de grundare
delarna. För tillgodogörande av torsktillgången i Ålands hav har Grisslehamn
med omnejd det bästa läge.

I Bottniska viken synes torsken på grundare vatten i regel endast förekomma
i den sydligaste delen utmed Upplandskusten och inemot Gävlebukten.
För övrigt håller den sig på det djupa området. Men detta stöter blott på
kuststräckan ungefär från Sundsvall till Örnsköldsvik nära intill den svenska
sidan. Här erhöllos också med grövre långrevar göda fångster av stor torsk.
På denna kuststräcka finnes därför säkerligen goda förutsättningar för ett torskfiske
med långrev under den tid vattnet är öppet.

Strömmingsfisket kan säkerligen också utveckla sig, i den mån avsättningen
för strömmingen förbättras.

Även laxfisket är av stor betydelse för Östersjön och torde särskilt i nordliga
delen av Bottniska viken erbjuda betydande möjligheter för ett bättre fiske.

Med hänsyn till de möjligheter för fiskets utveckling, vilka nu i korthet
behandlats, torde båttyper av ungefär följande dimensioner vara lämpliga.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 91 höft. (Nr 114.) 3% 23 4

Båttyper.

Åierstdende

hamnar.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

För bedrivande av det förut nämnda rödspottefisket i södra Östersjön med
fiskens ilandförande i levande tillstånd torde däckade båtar med en längd av
10—11 m., en bredd av 4—4.6 m. och med ett djupgående (på last) av 2—2.2 m.
vara mest lämpliga. De böra givetvis vara försedda med motorer och dessa hava
en styrka av omkring 12 hästkrafter.

För bedrivande av ett större fiske i mellersta Östersjön i området kring Öland
och Gottland synes en båttyp av följande beskaffenhet vara lämplig:

däckad motorbåt,

7.6 — 8 m. lång

3 —3.5 » bred

1.4—1.8 » djupgående (på last).

Motorn torde böra ha en styrka av 6 å 8 hästkrafter.

För fiskelägena utmed norrländska kusten torde en något förstärkt typ av
samma slag som de största nu använda motorbåtarna komma att motsvara kraven
för ganska lång tid framåt.

Dimensionerna av en sådan båttyp torde lämpligen böra bliva:

8.3—8.5 m. lång

2.2— 2.7 » bred

1.2— 1.6 » djup (på last).

Motorernas styrka torde böra vara 5 å 10 hästkrafter.

I det följande hava förslagen angående de föreslagna hamnarnas storlek
och djup uppgjorts med hänsyn till storleken av dessa båttyper, varjämte för
Norrland hänsyn även tagits till landhöjningen därstädes.

Fiskehamnsgruppen I.

De hamnar tillhörande fiskehamnsgruppen I, vilka av riksdagen beslutats
till utförande, men icke ännu äro påbörjade, äro belägna dels på Gotland och
Öland, dels i Kalmar län i övrigt samt i Gävleborgs, "Vasternorrlands och Södermanlands
län.

Uti skrivelser den 11 juli 1922 har Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, efter
gemensamt beslut av Styrelsen, Lantbruksstyrelsen och de utsedde sakkunnige,
hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i dessa län anhållit, att Konungens
befallningshavande ville avgiva yttrande om:

huruvida behovet av fiskehamnsanläggning vid respektive fisklägen, för
vilka hamn enligt den beslutade byggnadsplanen skulle anläggas, nu vore mindre
stort än vid tiden för fiskehamnskommissionens besök på platsen åren 1907
och 1908,

huruvida det på respektive hamnplatser inträtt sådana förändringar i befolkningens
storlek och yrkesförhållanden, att behovet av hamnanläggning försvunnit
eller så väsentligt minskats, att enligt Konungens befallningshavandes
mening fiskehamnsanläggning därstädes numera icke borde ifrågakomma,

vilka av de beslutade fiskehamnarna, som enligt Konungens befallningshavandes
mening borde komma till utförande, om det av statsfinansiella skäl
visar sig ofrånkomligt att koncentrera fiskehamnsbyggandet så, att antalet hamnbyggnader
inom länet minskas,

huruvida det förefinnes gynnsamma avsättningsmöjligheter för större fångstmängder
från respektive fisklägen efter en hamnanläggning därstädes,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

vilka avsättningsplatser för fångsten som kunna påräknas och vilka transportmedel,
som anses kunna bliva att tillgå för transporter från hamnen.

Sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes yttranden inkommit, hava
styrelserna och de sakkunnige besökt de särskilda hamnplatserna för ett närmare
studium av förhållandena därstädes.

Vid ett övervägande av huruvida samtliga tidigare planerade hamnanläggningar
inom gruppen I böra komma till utförande, synas förhållandena inom de
särskilda länen höra avhandlas för vart län för sig.

Gottlands län.

På Gottland skulle enligt den beslutade byggnadsplanen anläggas till
gruppen I hörande fiskehamnar vid Herrevik, Gnisvärd, Kapelludden, Yändborg
och Faludden.

Utanför Gottlands kuster fiskas huvudsakligen strömming, torsk och flundra,
men även lax och ål, gädda, id, sik m. m.

Totala fångstmängden utgjorde år 1914 cirka 1,207,100 kg., år 1918 cirka
2,521,700 kg. ocm år 1920 cirka 2,389,300 kg., utvisande en ökning av 1914 års
fångstmängd av respektive 109 % och 98 %, med eu värdeökning från cirka
227,100 kronor år 1914 till cirka 1,416,100 kronor år 1918 och cirka 1,121,600
kronor år 1920.

Inom Gottlands län visa fiskarena flerstädes intresse för en övergång till
användning av större och mera sjödugliga båtar. Medan år 1914 funnos endast
8 st. däckade fiskebåtar med motor, funnos år 1920 22 st. sådana. Bristen på
goda hamnar verkar dock mycket hämmande för en utveckling i denna riktning,
då mera sjödugliga, större motorförsedda båtar icke av fiskarena kunna dragas
upp på land, utan med nödvändighet kräva skyddande hamnanläggningar.

Redan i underdånigt utlåtande den 13 september 1919 har Lantbruksstyrelsen
framhållit, att kusten ingenstädes är så vanlottad på fiskehamnar som på Gottland
och Öland, men fisktillgången däremot i denna del av Östersjön, enligt vad de
med statsmedel bekostade och under åren 1918—1919 utförda undersökningarna
utvisat, så riklig, att därpå kan med säkerhet grundas ett långt större fiske än det
nuvarande, lämnade en betydligt större avkastning än nu, därest icke bristen på
lämpliga hamnar utgjorde ett synnerligen svårt hinder därför. — I skrivelse till
Yäg- och Yattenbyggnadsstyrelsen den 30 april 1920 har Konungens befallningshavande
i Yisby jämväl framhållit, att den rådande bristen på goda fiskehamnar
på Gottland i hög grad verkar hämmande på utvecklingen av fiskerinäringen i
länet, samt att fiskarena vid upprepade tillfällen, särskilt vid de sammanträden,
som under sommaren 1919 hållits med dem angående åstadkommande av en
gemensam fiskeristadga för Gottlands kuster, framhållit klagomål över berörda
förhållande.

Uti sitt den 25 juli 1922 avgivna yttrande med anledning av Yäg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förut omförmälda skrivelse av den 11 i samma månad har
Konungens befallningshavande framhållit, att det icke vid Herrevik, Gnisvärd,
Kapelludden eller Yändborg inträtt sådana förändringar i befolkningens storlek
och yrkesförhållanden, att behovet av hamn på dessa platser försvunnit eller så
väsentligt minskats, att fiskehamnsanläggning därstädes numera icke borde ifrågakomma,
utan vore behovet av hamnanläggning icke mindre stort nu än vid tiden
för fiskehamnskommissionens besök å dessa platser åren 1907 och 1908. Be -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Styrelserna
och de sakkunnige.

träffande Faludden bar Konungens befallningshavande framhållit, att behovet av
hamnanläggning därstädes visserligen icke minskats sedan sagda år, men att det
varken då varit eller nu är särdeles stort. Där funnes ingen yrkesfiskare och
utvecklingsmöjligheterna vore icke synnerligen stora. Om det av statsfinansiella
skäl visar sig ofrånkomligt att koncentrera fiskehamnsbyggandet så, att antalet
inom länet begränsas, borde enligt Konungens befallningshavandes mening i
främsta rummet Herrevik, därefter Gnisvärd, så Kapelludden och sist Vändborg
komma till utförande. — Konungens befallningshavande har vidare anfört att
avsättningsorter för samtliga fiskelägen å Gottland vore den kringliggande landsbygden,
för vissa fisklägen även i trakter i det inre Gottland samt för Herre vik
och Gnisvärd och delvis för Kapelludden jämväl Visby, och transportmedlen
vore motorbåtar och lastbilar. — Slutligen har Konungens befallningshavande
framhållit, att, om föreslagna hamnanläggningar komma till stånd, förefinnes utsikt
att kunna skaffa större båtar och flera lastbilar, samt att i vidsträcktare mån
än hittills kringföra på Gottland och ävenledes transportera till fastlandet den
fisk, som fångas av de gottländska fiskarena,

Av de förberörda 5 beslutade fiskehamnarne på Gottland torde utan tvivel
Faludden, Vändborg och Kapelludden hava väsentligen mindre utvecklingsmöjligheter
än Herre vik och Gnisvärd.

Faludden och Vändborg äro belägna på östra kusten längst ned i söder,
endast cirka 2 och 1 mil från Gottlands södra udde i en glest bebyggd trakt
utan större utsträckning. För fiskefångster från dessa platser måste avsättningen
sökas inom den närmaste bygden eller över den på ett avstånd av 1 och 1*4
mil belägna Burgsviks station utefter järnvägen från Burgsvik till Visby, dit avståndet
från Faludden och Vändborg är 8 mil järnväg förutom 1 ä 1 x/4 mil körväg.
— Vid Faludden finnas nu endast 12 fiskare, därav ingen yrkesfiskare, samt 14
öppna båtar, därav endast 1 med motor, och vid Vändborg endast 15 fiskare,
därav 3 yrkesfiskare, samt 2 däckade motorbåtar, 2 däckade båtar utan motor, 1
öppen båt med motor och 12 öppna båtar utan motor. Sannolikt torde å ingendera
platsen komma att framkallas någon mera avsevärd ökning av fisket genom
anläggning av en fiskehamn därstädes, då avsättningsmöjligheterna äro ytterst
begränsade och fisket vid dessa platser ej inom överskådlig framtid kan bliva
av den omfattning, att det kan anses försvarligt att där göra stora och dyrbara
hamnanläggningar.

Styrelserna och de sakkunnige vilja emellertid icke förneka, att vissa mindre
åtgärder kunna vara av behovet för att förbättra förhållandena å dessa platser.
Sådana förbättringar kunna dock möjliggöras genom smärre bidrag av anslaget
till understödjande av vissa mindre fiskehamnars byggande.

I fråga om Kapelludden äro förhållandena något gynnsammare än vid Vändborg
och Faludden.

Kapelluddens fiskläge är ävenledes beläget på södra delen av Gottlands
östra kust, men med en vidsträcktare bygd som uppland än de förra. Däremot
är det något längre till järnvägsstation, nämligen cirka 1.6 mil till Stånga och
cirka 2.1 mil till Hemse stationer. Avståndet till Visby är 4.7 mil plus 1.6 mil
landsväg. Vid Kapelludden finnas 31 stycken fiskare, därav dock endast 1 yrkesfiskare,
samt 10 öppna motorbåtar, därav 4 med inombords- och 6 med utombordsmotorer,
och 20 öppna båtar utan motor. Enligt den fastställda arbetsplanen
skulle vid Kapelludden utbyggas en vågbrytare för beredande av skydd.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 111.

Den utveckling, som här närmast kunde äga rum, om den beslutade hamnanläggningen
komme till stånd, vore att fiskarna kunde allmänt förse sina båtar med
motorer och till eu viss utsträckning övergå till användande av större båtar, varigenom
fisket skulle befrämjas.

På västra sidan av Gottland träffas strömmingen vid alla årstider i omedelbar
närhet av kusten. På ostkusten av ön avlägsnar sig strömmingen på vintern
långt från kusterna. Fiskegrunden utanför Herrevik äro särskilt goda fångstplatser
för torsk. Flundra påträffas allmänt runt hela Gottland, men är särskilt
talrik på ostkusten av ön, och goda fångstplatser för denna fisksort finnas även
i trakten av Herrevik. Ål vandrar höstetiden utefter ostkusten och fångas även
vid Herrevik. Laxen förekommer under höst och vinter talrikt utefter Gottlands
kuster. Utanför Gnisvärd träffas strömming och s. k. djuptorsk i stor mängd.

I förhållande till fångstplatserna ligga Herrerik och Gnisvärd synnerligen
väl till, Herrevik mitt på Gottlands östra kust, där denna sträcker sig längst
öster ut i havet, Gnisvärd längst västerut mitt på Gottlands västra kust. Från
båda platserna bedrives därjämte redan ett mera utvecklat fiske av ett större
antal fiskare. Vid Herrevik finnas 53 fiskare, därav 8 yrkesfiskare, samt 2 däckade
motorbåtar, 10 halvdäckade båtar med motor, 1 öppen båt med motor och
30 öppna båtar utan motor, och vid Gnisvärd finnas 44 fiskare, därav 20 stycken
yrkesfiskare, samt 1 däckad motorbåt, 14 öppna båtar med motor och 28 öppna
båtar utan motor. Gnisvärd ligger endast cirka 2 mil söder om Yisby och kan
där få sin naturliga avsättning för fiskefångsterna. Avsättningen från Herrevik
kan gå till den tätt befolkade vidsträckta bygden, som sträcker sig västerut över
bredaste delen av ön. Avståndet från Herrevik till Hörna järnvägsstation utgör
cirka 3.5 mil och därifrån är endast 2.1 mil järnväg till Visby. Herreviks fiskläge
bör därför kunna vinna avsättning för sina fiskefångster även i Visby för
export till fastlandet.

Sedan en hamnanläggning blivit utförd vid Herrevik, som kan bereda behövligt
skydd åt större båtar, kunna fiskarena där allmänt insätta motorer samt
anskaffa större däckade båtar, som medgiva idkande av fiske hela året om och
längre ut från kusterna på de stora djupen, dit fisken söker sig ut vintertiden.
Ett regelbundet försiggående fiske, som lämnar jämnare och rikligare fångstutbyte,
kommer då säkerligen att tvinga fiskarena att dels bättre än nu sörja för
en tryggad avsättning genom sammanslutning för gemensamt ordnande av transporterna
med lastbilar, dels söka genom insaltning, torkning, rökning eller andra
åtgärder trygga avsättningen av de fiskmängder, som icke kunna omedelbart avyttras
i färskt tillstånd.

En väl skyddad fiskehamn vid Herrevik skulle dels på grund av sitt läge
mitt på östra kusten, där denna skjuter längst ut i havet, dels på grund av det
stora naturliga djupet av intill 6.5 meter under medelvattenytan och hamnens
rymlighet, bliva en god och trygg nödhamn där icke blott fiskebåtarne utan även
större kustfartyg kunde vid behov söka en säker tillflykt.

Hamnen vid Herrevik kan även möjliggöra eu omfattande utlastning av
kalksten. Omedelbart vid hamnplatsen finnas kalkstensberg, som på östra stranden
ägas av svenska sockerfabriksaktiebolaget och på västra stranden av aktiebolaget
Gottlands kalkverk. Med det stora vattendjup, som utan någon muddring
skulle erhållas i hamnen, kunde ångare av 4.6—5 meters djupgående ingå
för lastning av kalksten för sockerbruken och andra avnämare. Utan förändringar
i planen för fiskehamnen och utan olägenhet för fiskebåtstrafiken i denna kan

KungI. Maj:ts Proposition Nr IM.

det nämligen för denna utlastning av bolagen med vederbörligt tillstånd utbyggas
två lastbryggor i hamnens inre del, ungefär där ett djup av cirka 6 meter begynner.
För de nämnda ägarne till kalkbergen har det — vare sig de själva
komma att exploatera kalkbergen eller eventuellt försälja dem — en stor betydelse
och förlänar kalkbergen ett högre värde, om utskeppningen kan ske från
den av vågbrytare skyddade hamnviken.

Vid hittills förda förhandlingar med de båda bolagen hava dessa förklarat
sig icke kunna bidraga med något belopp till kostnaden för hamnens anläggning.

Då Gnisvärd icke ligger mer än två mil söder om Yisby, hava styrelserna
och de sakkunnige undersökt, om icke Yisby hamn skulle kunna erbjuda så stora
möjligheter även såsom fiskehamn, att den skulle kunna göra en hamn vid Gnisvärd
obehövlig. Därvid har det emellertid visat sig, att så icke är fallet. Den
nuvarande hamnen i Yisby är nämligen i hela sin utsträckning tagen i bruk för
fraktfart. Endast med svårighet har där under förra året kunnat beredas plats
för tre i Yisby hemmahörande däckade fiskebåtar. I eller i närheten av hamnområdet
saknas också ytterligare utrymme för torkning av fiskeredskap utöver
det, som nu användes av Visby fiskare. Någon möjlighet för ytterligare något
större antal fiskare att bedriva fiske från Visby hamn synes således icke vara
för handen.

För att utröna, huruvida någondera av de tvenne hamnarne vid Herrevik
och Gnisvärd skulle kunna med större fördel ersättas av fiskehamnar på några
andra platser i närheten, hava undersökningar blivit verkställda vid Katthammarsvik
och Gryngeudd på östra kusten och vid Yalbyte och Västergarn på västra
kusten av Gottland.

I förhållande till fiskeplatserna för torsk, strömming och lax ligga Katthammarsvik
och Gryngeudd sämre till än Herrevik. Varken vid Katthammarsvik
eller vid Gryngeudd torde det bliva någon större utveckling av fisket genom anläggning
av en fiskehamn. Däremot är en större fiskarebefolkning koncentrerad
kring Herrevik och fisket därstädes mera utvecklat

Vid Gryngeudd besväras läget av stark sanddrift och finnes ingen bosatt
befolkning på halv mils avstånd, varjämte vägförhållandena dit äro dåliga.

Vid Herrevik finnas större sjöfartsmöjligheter och större möjligheter för
vinterfiske, då hamnviken där är ständigt isfri, under det att Katthammarsviken
och Gryngeuddsviken bliva mycket fort isbelagda.

Läget för fiskehamn vid Gnisvärd är, fastän gynnsamt i förhållande till
själva fiskeplatserna, svårt utsatt för grov sjö vid västliga till nordvästliga stormar.
Vidare kan det behövliga djupet 2 meter under medelvattenytan erhållas i hamnen
endast genom utsprängning i berggrunden. En framtida utvidgning av eu från
början till det minsta möjliga begränsad bassäng finge likaledes ske genom
sprängning i grunden.

Vid Valbyte äro förhållandena för anläggning av en fiskehamn icke i någon
avsevärd mån gynnsammare än vid Gnisvärd.o Vid Yalbyte är vattendjupet invid
stranden ringa med rent berg i bottnen. Åstadkommande av skydd för fiskebåtarne
genom utbyggande av erforderlig vågbrytare mot sydvästlig till västlig
sjö och fördjupning till en nödig hamnbassäng med 2 meters vattendjup under
medelvattenytan skulle kräva större kostnad än vid Gnisvärd.

Vid den cirka 600 meter norr om Valbyte belägna nuvarande lanthamnsbryggan
vid Västergarn skulle däremot med väsentligen mindre kostnad än vid

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Gnisvärd kunna anordnas en fiskehamn med 2 meters vattendjup och nödigt utrymme,
varjämte, om så skulle i framtiden visa sig erforderligt, en utvidgning
av hamnbassängen skulle kunna utföras för lägre kostnad iin vid Gnisvärd.

Gnisvärd ligger visserligen 1 mil närmare Visby, men Västergarn ligger
däremot närmare järnvägsstation.

Ehuruväl vid Gnisvärd redan finnes en bofast fiskarebefolkning av 44 fiskare,
av vilka 20 äro yrkesfiskare, medan antalet fiskare vid Västergarn är ringa, torde
likvisst goda utvecklingsmöjligheter, och i byggnadsavseende bättre utvecklingsmöjligheter,
förefinnas vid Västergarn, dit fiskarena från det närbelägna Valbyte
kunna flytta sina sjöbodar. Läget i förhållande till fiskeplatserna är för Gnisvärd
och Västergarn ungefär likvärdigt.

Beträffande Gottlands län hava styrelserna och de sakkunnige med hänsyn
till resultaten av de verkställda undersökningarne samt nödvändigheten att åstadkomma
största möjliga inskränkningar i statsutgifterna, ansett sig böra föreslå,
att de tidigare beslutade fiskekamnsbyggnaderna vid Ealudden, Vändborg och
Kapelludden må uteslutas ur den av riksdagen antagna planen för fiskehamnsbyggnaderna
tillhörande gruppen I. Till frågan huruvida den av riksdagen beslutade
fiskehamnsbyggnaden vid Gnisvärd bör utbytas mot fiskehamnsbyggnad
vid Västergarn, hava styrelserna och de sakkunnige icke ännu kunnat taga definitiv
ställning, då Konungens befallningshavandes och fiskarenas åsikt härom ännu
icke hunnit inhämtas.

Då tillkomsten av hamnanläggningen vid Herrevik har den största betydelse
för utvecklingen av ett tidsenligt och rikligt givande fiske i Östersjön, anse styrelserna
och de sakkunnige, att denna hamn bör byggas, oaktat intet penningebidrag
vid hittills förda förhandlingar kunnat erhållas från de båda bolagen.
Emellertid bör såsom oeftergivligt villkor för hamnens byggande uppställas, att
Svenska Sockerfabriksbolaget eller dess rättsinnehavare tillhandahålla erforderlig
mark i enlighet med förut gjort erbjudande. Då trafik i hamnen för utskeppning
av kalksten förr eller senare lärer komma till stånd, torde i blivande hamntaxa
sådana hamnavgifter böra fastställas, att statsverket erhåller skälig gottgörelse
för den del av kostnaderna för hamnbyggnaden, som kan komma att disponeras
för industriellt ändamål.

Styrelserna och de sakkunnige anse sålunda, att inom fiskehamnsgruppen
I må utföras fiskehamnsanläggningar vid Herrevik och endera vid Gnisvärd eller
Västergarn inom Gottlands län, som då skulle få en god fiskehamn mitt på östra
och en nära mitten av västra kusten, vilka kunna gå i spetsen för en utveckling
av fisket på Gottland genom dess bedrivande som storfiske långt ut till havs
med tidsenliga större däckade båtar och ändamålsenligaste fångstredskap.

Byggnadskostnaden för de till uteslutning nu föreslagna hamnarne vid
Kapelludden, Vändborg och Ealudden är beräknad till sammanlagt 717,600
kronor.

Byggnadskostnaden för hamnen vid Herrevik skulle enligt den tidigare
arbetsplanen uppgå till 1,038,200 kronor. I den nu föreslagna planen har hamnens
storlek minskats, västra vågbrytaren gjorts kortare och byggnadssättet i
avseende å underbyggnaden ändrats. Härefter har kostnaden nu beräknats till
619,000 kronor.

Byggnadskostnaden för hamn vid Gnisvärd har enligt den tidigare planen
beräknats till 462,000 kronor, vilken kostnad efter föreslagen minskning av hamnbassängens
storlek nu beräknas till 433,000 kronor.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

En hamnanläggning vid Västergarn i stället för vid Gnisvärd har beräknats
kosta endast 254,300 kronor. Hamnplatsen vid Västergarn är icke så utsatt för
svår sjö som vid Gnisvärd, och 2 meter vattendjup kan därstädes erhållas genom
muddring, under det att detta vattendjup vid Gnisvärd kan erhållas endast genom
utsprängning i kalkbergsgrunden.

Nedsättningen i byggnadskostnaden för fiskehamnar på Gottland skulle således
bliva 1,165,800 kronor, om hamn vid Gnisvärd kommer till utförande, men
1,344,500 kronor, om hamn anlägges vid Västergarn i stället för vid Gnisvärd.

Kalmar län med Öland.

På Öland skulle enligt den beslutade byggnadsplanen anläggas till gruppen
I hörande fiskehamnar vid Byxelkrok och Kårehamn samt i Kalmar län i övrigt
fiskehamn vid Värskär, cirka 3 mil norr om Västervik.

Utanför Ölands och Kalmar läns kuster fiskas strömming, torsk, flundra,
piggvar, sjurygg, lax, ål, gädda, aborre, sik, mört, id och lake m. m.

Totala fångstmängden utgjorde år 1914 cirka 3,837,261 kg., år 1917 cirka
4,954,626 kg. och år 1920 cirka 3,024,343 kg., utvisande en ökning år 1917 med
29.i %, men en minskning år 1920 med 21.2 % av 1914 års fångstmängd. År
1914 uppgick fångstens värde till cirka 1,344,000 kronor, år 1917 till cirka
3,032,970 kronor, år 1918 till nära 3,347,000 kronor och år 1920 till cirka 2,263,570
kronor.

Inom länet användes under år 1914 25 st. däckade båtar med motor och 8
st. däckade båtar utan motor för havsfisket samt 156 öppna båtar med motor
och 2,560 öppna båtar utan motor. Under år 1916 funnos 31 däckade båtar med
motor, men därefter har antalet sådana båtar stadigt för vart år avtagit, så att
det år 1919 icke fanns mer än 9 däckade båtar med motor och år 1920 endast
12 dylika. Intresset för att övergå till motordrivna båtar vid havsfisket inom
länet har dock varit starkt, vilket visat sig därigenom att, medan år 1914 funnos
endast 156 öppna båtar med motor, deras antal stadigt ökats för vart år, så att
år 1920 funnos 259 öppna båtar med motor. Bristen på göda fiskehamnar har
vållat, att fiskarena icke vågat i nämnvärd utsträckning anskaffa större däckade
motorbåtar, utan har i stället antalet dylika starkt avtagit.

Centralstyrelsen för Nationalföreningen mot emigration har i skrivelse den
23 november 1916 fästat Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten av
snara och effektiva åtgärders vidtagande för hämmande av emigrationen från
Öland. I underdånigt utlåtande den 29 december 1917 över nämnda framställning
har Konungens befallningshavande i Kalmar län framlagt vissa förslag i
syfte att vinna ökade utkomstmöjligheter för Ölands befolkning och såmedelst
bidraga till emigrationens minskande. Bland annat hemställde länsstyrelsen i
fråga om fiskets befrämjande, att vid Byxelkrok och Kårehamn anläggning av
hamnar snarast måtte ske. En av länsstyrelsen i mars 1919 tillsatt kommitté
för utredning av frågan om nödiga åtgärder för befrämjande av det öländska
kustfiskets utveckling har framhållit nödvändigheten av att fiskehamnarne vid
Byxelkrok och Kåreliamn med det snaraste byggas.

I underdånigt utlåtande den 13 september 1919 har Lantbruksstyrelsen
framhållit, att kusten på Öland är vanlottad på fiskehamnar, men att fisktillgången
i denna del av Östersjön är mycket riklig och kunde giva upphov till

Kung], Maj:ts Proposition Nr 114.

ett mycket större fiske än (let nuvarande, blott det funnes lämpliga fiskehamnar.
Konungens befallningshavande bär även vid flera tillfällen framhållit, att saknaden
av göda fiskehamnar är ett av de svåraste hindren för ett ändamålsenligt
tillgodogörande av den rikliga fisktillgången vid Ölands kuster.

Uti sitt den 26 augusti 1922 avgivna yttrande med anledning av Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsens förut omnämnda skrivelse den 11 juli samma år har
Konungens befallningshavande framhållit, att behovet av fiskehamnsanläggning
vid Byxelkrok, Kårehamn och Värskär enligt länsstyrelsens åsikt vore betydligt
större nu än vid tiden för fiskeliamnskommissionens besök å nämnda platser åren
190 < och 1908. Detta sammanhängde med det sedan några år nyvaknade intresset
att söka i större omfattning tillgodogöra sig de rika fisktillgångar, som
förefinnas i Östersjön. Vad kustbefolkningen i nämnda hänseende eftersträvade
vore att mera allmänt övergå till det givande storsjöfisket. Den viktigaste förutsättningen
härför vore tillkomsten av välbelägna, skyddade och tillräckligt
djupa hamnar. Sakna,den av sådana vore den främsta orsaken till fiskets mindre
gynnsamma ställning inom länet. Till följd av denna kännbara brist vore fisken
mångenstädes oåtkomlig för fiskarebefolkningen.

Länsstyrelsen uttalade därför som sin åsikt, att fiskehamnsanläggningar böra
ifrågakomma vid de förenämnda tre fisklägena. Sådana förändringar hade nämligen
inträtt, att behovet av omförmälda hamnar numera gjorde sig mer gällande
än tillförne. Beträffande särskilt Öland vore det av utomordentlig vikt, att sådana
åtgärder vidtoges från statsmakternas sida, som vore ägnade att upphjälpa
Olands av en förödande emigration nedsatta näringsliv och därigenom skapa
ökade utkomstmöjligheter för Ölands befolkning. Samma skäl, som föranlett
statsmakterna att göra betydande uppoffringar för framdragande av järnvägar
inom övre Norrlands ödebygder, kunde även åberopas, när det gällde att befrämja
kommunikationer och näringsliv i andra, i vissa avseenden efterblivna
landsändar. I båda fallen vore syftet att väcka till liv de slumrande möjligheterna
till ekonomisk utveckling, vilka i rik män förefunnes.

^ Då ett verkligt uppsving i orten vore att förvänta genom inrättandet av
ifrågavarande hamnar, syntes det nödvändigt, att såväl Byxelkrok som Kårehamn
byggdes såsom större fiskehamnar och Värskär såsom eu mindre dylik hamn.

Om det av statsfinansiella skäl visar sig ofrånkomligt, att hamnar vid
Byxelkrok och Kårehamn icke kunna samtidigt anläggas, ansåge länsstyrelsen,
att hamnen vid Byxelkrok först bör bringas till utförande.

Konungens _ befallningshavande anför slutligen, att det givetvis förefinnes
gynnsamma möjligheter för större fångstmängders avsättning från Byxelkrok och
Kårehamn ävensom från Yärskär efter inrättandet av hamnar å dessa platser.
Från Byxelkrok och Kårehamn kan därjämte påräknas avsättning av lantmannaprodukter
och skogsbär samt från Byxelkrok därjämte av trävaror. Från sistnämnda
plats komme exporten att gå till Borgholm, Kalmar, Oskarshamn, Nynäshamn
och Stockholm ävensom till Gottland, och från Kårehamn framför allt
till andra orter på Gottland, men därjämte till Kalmar, Oskarshamn och andra
order på fastlandet ävensom till Gottland. Från Yärskär vore främst Västervik,
Linköping och Norrköping att räkna såsom avsättningsplatser.

Byxelkrok är beläget pa (Hands västra kust omkring 0.6 mil från öns norra
udde. Platsen är val belägen som utgångspunkt för bedrivande av ett regelbundet
fiske på de fiskrika grunden vid och utanför Ölands norra udde. GrankullaBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 91 höft. (Nr 114.) 39c 23 5

Styrelserna
och de sakkunnige.

Kungl Maj:ts Proposition Nr 114.

viks hamn, som anlagts av Domänstyrelsen, ligger visserligen närmare dessa
tangstplatser, men denna hamn är olämplig som fiskehamn da den ar synnerligen
svår att angöra under nordlig och nordostlig storm på grund av den da

hårda strömmen och sjögången i inloppet ... , . m „

I trakten av Byxelkrok idkas nu fiske med 38 öppna batar och 1 mntorbåt.
Yrkesfiskare finnas nu 8 st. och 20 binäringsfiskare, men ar 1919 bedrevs
yrkesmässigt fiske av 78 personer, av vilka 47 voro helt hanvisade till fisket tor
sitt uppehälle. Goda boplatser för en ökad fiskarebefolkning finnas i omedelbar
närhet intill platsen för den beslutade hamnen. Bukten vid Byxelkrok har sa
stort naturligt djup, att den beslutade fiskehamnen därstädes skulle kunna anlöpas
av 4 meters djupgående ångbåtar och fraktskutor och en god regelbunden
förbindelse med fastlandet skulle därifrån kunna anordnas. Sedan flera år utskeppas
från Byxelkrok virke från flera sågverk i trakten. Förutom betydande
mängder av trävaror omfattar utskeppningen kalksten samt spannmål och andra
lantmannaprodukter. Införseln för norra Olands behov av handelsvaror, gödningsämnen
m. m. går över Byxelkrok. Hamnen skulle säkerligen komma att
förmedla en icke obetydlig frakttrafik,..samtidigt som den kan möjliggöra ett regel
bundet fiske på grunden norr om Oland och annorstädes i Östersjön. Fiskefångsterna
kunde från hamnen försändas till fastlandet i trafik pa Oskarshamn
och Stockholm. Fiskehamnen skulle bliva av betydelse icke blott for norra
Öland utan även för de fastlandsfiskare, som bedreve fiske på fiskeplatserna norr
om ön samt för kustfararne. Såsom välbelägen nödhamn skulle Byxelkroks
hamn nämligen erbjuda skydd dels åt .fiskare från andra platser, dels åt den
stora mängd handelsfartyg, som passera Olands norra udde. ...

Med hänsyn därtill att hamnen sålunda torde komma att i väsentlig grad
tjäna handels- och fraktintressen, synes det rimligt att anläggningskostnaden til
lämpligt avpassade andelar bestrides dels av Boda kommun eller landstinget,
dek av fonden för bro- och hamnbyggnader samt farleder, dels av de till faske hamnsbvggnaderna

beviljade medlen. _ , , ,

Kårehamn är beläget på Olands östra kust, cirka 2 mil från Borgholm, och
Häger bra till för bedrivande av fiske öster om Oland. För närvarande finnas
emellertid därstädes endast 3 fiskare, som bedriva strömmings- al-, flundre- och

torskfiske med 3 st. båtar. Det finnes till hamnplan avsatt ett område av 9. <

har och till boplats för en framtida fiskarebefolkning ar avsatt 13.6 har,.förutom

9.6 har till lotsplats. Fn hamn därstädes skulle utgöra stödjepunkt för bedrivandet
från Öland av ett givande fiske ute på de göda fiskeplatserna i Östersjön
samt göra stor nytta som nödhamn för en stor del av de sjöfarande, som
passera längs Ölands ''östra kust. En fiskehamnsanlaggnmg därstädes synes
emellertid icke under nuvarande tidsförhållanden kunna forordas, utan tills vidare

böra anstå, ehuruväl Öland är i avsaknad av någon fiske- och nödhamn pa hela

ostra kusten- ^ bd & en mindre ö ute i havsbandet cirka 3.o mil norr om

Västervik. Antalet fiskare å Värskär har sedan år 1908 minskats från dåvarande
10 st till 6 st., vilka alla äro yrkesfiskare. Hela befolkningen pa on uppgives nu
utgöra endast 28 personer. — En öppen motorbåt och 2o öppna batar utan motor
användas för fisket, som bedrives av de 6 fiskarena med biträde av 7 andra personer
som medhjälpare. — Ön äges av fiskarena, som fnkopt densamma. En
hamnanläggning, vare sig på nordvästra eller sydvastra sidan av on, skulle visserligen
kunna giva skydd åt fiskarenas båtar och oka avsättningsmöjligheterna dan -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

genom att man kunde övergå till användande av flera motorbåtar i stället för de
små öppna båtarne. Någon stor utveckling av fiskerinäringen skulle icke kunna
främjas genom en hamn på ön, men skulle en hamnanläggning därstädes möjliggöra,
att fisket kunde tryggare bedrivas och i ökad omfattning.

Då den svåraste sjön vid Yärskär kommer från nordost, varifrån grov sjö
bryter in i den lilla hamnviken på öns nordvästra sida, där fiskebåtarne ligga, så
kunde större trygghet för dessa för eu relativt mindre kostnad vinnas genom att
längre in i viken utbygga en kortare vågbrytare. Härmed skulle visserligen icke
erhållas en så lugn hamnplats därstädes som om den beslutade större, fullt skyddade
fiskehamnen komme till utförande med dess båda längre ut belägna vågbrytare,
men med hänsyn till de sannolika utvecklingsmöjligheterna har anläggningen
ansetts böra inskränkas till utbyggande av en kortare vågbrytare från
västra stranden av hamn viken.

Beträffande Kalmar län och .Öland hava styrelserna och de sakkunnige ansett
sig böra föreslå att fiskehamnsbyggnaden vid Kåreliamn må uteslutas ur den
av riksdagen antagna planen för fiskehamnsbyggnaderna tillhörande gruppen I
och att således av denna grupp må inom detta län utföras endast hamnar vid
Yärskär och Byxelkrok, denna sistnämnda med villkor att */3 av kostnaden bestrides
med anslag ur fonden för broar och mindre hamnar, och att 15 % av kostnaden
bestridas av Böda kommun eller landstinget samt att de återstående 18V3 %
av kostnaden bestridas av de till fiskehamnsbyggnaderna beviljade byggnadsmedlen.

Såsom i det föregående anförts, finnes i närheten av Byxelkrok en hamn,
Grankullavik.

Denna hamn har anlagts av domänstyrelsen för utskeppning av det virke,
som avverkas å Böda kronopark och förädlas i statens sågverk vid Grankullavik.
Om denna hamn skulle tagas i anspråk även som fiskehamn, måste väg anläggas
från Byxelkrok till Grankullavik, varjämte i sågverkets närhet mark måste upplåtas
icke blott för fiskebodar och torkplatser utan även för bostäder. Emellertid
skulle likväl behov av hamnanläggning i Byxelkrok föreligga, enär härifrån utskeppas
skogs- och jordbruksprodukter, vilka icke lämpligen kunna föras över
Grankullaviks hamn. Däremot hade det enligt styrelsernas och de sakkunniges
förmenande varit ändamålsenligt och till stort gagn för orten, om hamnen vid
Grankullavik icke kommit till stånd utan i stället lastageplats för virke från kronans
skog anlagts vid Byxelkrok.

I sådant fall hade ytterligare eu hamn vid norra delen av ön varit obehövlig.
På grund av vad sålunda förekommit anse sig styrelserna och de sakkunnige böra
uttala önskvärdheten av att när fråga uppstår om lösning av trafikproblem, även
i sådana fall då dessa avse tillgodoseende av allenast ett verks trafikbehov, överläggningar
måtte föras med respektive kommuner och länsstyrelser i syfte att
med dylika anläggningar olika intressen må kunna främjas. Yid sådant förfarande
skulle i här ifrågavarande fall av allt att döma fråga om anläggande för fiskets
behov av ytterligare en hamn å norra Öland ej nu hava behof! föreligga.

Kostnaden för hamnanläggningen vid Kårehamn har beräknats till 735,300
kronor.

Kostnaden för hamnen vid Värskär skulle enligt den tidigare beslutade
arbetsplanen uppgå till 283,600 kronor. I den nu föreslagna planen har hamnbassängen
minskats samt upptagits endast en, till längden avkortad vågbrytare.
Härigenom har kostnaden nedbringats till endast 53,000 kronor.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Kostnaden för hamnen vid Byxelkrok skulle enligt den tidigare arbetsplanen
uppgå till 870,300 kronor. I den nu föreslagna planen har hamnanläggningens
storlek minskats, vågbrytaren gjorts kortare och byggnadssättet i avseende på
underbyggnaden ändrats. Härefter har kostnaden nu beräknats till 529,000 kronor.

Nedsättningen i byggnadskostnaden för fiskehamnar inom Kalmar län skulle
sålunda bliva 1,307,200 kronor.

Gävleborgs län.

Inom Gävleborgs län skulle enligt den beslutade byggnadsplanen anläggas
till gruppen I hörande fiskehamnar vid Hölick och Utvainäs.

I detta län fiskas huvudsakligen strömming samt en del lax, sik och aborre.

Totala fångstmängden utgjorde år 1914 cirka 3,315,000 kg., år 1917 cirka
5,403,000 kg., år 1918 cirka 5,279,000 kg. och år 1920 cirka 3,809,000 kg., utvisande
en ökning av 1914 års fångstmängd av respektive 63 %, 59 % och 15 %, med en
värdeökning från cirka 476,785 kronor år 1914 till cirka 1,957,000 kronor år 1917,
cirka 3,486,000 kronor år 1918 och cirka 1,108,600 kronor år 1920.

I Gävleborgs län hava fiskarena under senare åren allmera övergått till användande
av motordrivna fiskebåtar, dock användas ännu endast öppna båtar.
Medan år 1914 funnos endast 206 öppna båtar med motor och 863 sådana utan
motor, funnos år 1920 496 med motor och 577 utan motor.

I anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 11 juli 1922
har Konungens Befallningsliavande med överlämnande av infordrade yttranden
från fiskeriintendenten d:r Hugo Ågren samt vederbörande ortsmyndigheter, såsom
eget utlåtande med hänsyn till den kännedom länsstyrelsen hade om förhållandena
till alla delar instämt i vad fiskeriintendenten i sitt yttrande anfört.

Beträffande de ifrågavarande fiskehamnarne inom länet har fiskeriintendenten
anfört, att honom syntes behovet av deras iståndsättande vara minst lika stort
nu som vid fiskehamnskommissionens besök på platserna åren 1907—1908, och så
trängande, att det vore ytterst beklagligt, om icke de för samtliga dessa fisklägen
föreslagna liamnförbättringarne nu äntligen kunde bringas till förverkligande. I
avseende å ordningsföljden syntes honom inom fiskehamnsgruppen I Hölick böra
sättas före Utvalnäs.

Avsättningsmöjligheter och avsättningsplatser för fångsten torde efter hamnförbättringarne
bliva desamma som hittills. Transportmedel till och från hamnarne
vore och ansågs tillsvidare bliva huvudsakligen motorbåtar.

Vid av landsfiskalen enligt länsstyrelsens resolution hållet sammanträde den
21 juli 1922 med fiskarebefolkningen i Hölick hava fiskarena framhållit, att behovet
av fiskehamnsanläggning vid Hölick är nu större än vid tiden för fiskehamnskommissionens
besök på platsen åren 1907 och 1908, enär den lilla otillräckliga
fiskehamn, som nu finnes, årligen slammas allt mer igen, och enär, då vid
höststormarne, när havet ligger på, båtarne måste föras in i en smal ränna, det
är nästan omöjligt, att få ut dem igen, när lugn inträtt. Det hade till och med
hänt, att de då blivit liggande på land. Båtarne vore dessutom nu mera djupgående
och alltså svårare att få in och ut. Såväl båtarne som även redskapen
hade stigit i värde och nyanskaffning allmänt förekommit sedan kommissionens
besök, varför risken vore större och ständigt förefintlig, då intet stormskydd
finnes. — Några sådana förändringar i befolkningens storlek eller yrkesförliållanden,
att hamnanläggningen vore överflödig, hade icke inträtt, utan snarare tvärtom,
och vore man övertygad, att befolkningen skulle ökas med flere fiskare, om

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 1II.

eu fiskehamn bleve anlagd. Avsättningsorterna vore företrädesvis Hudiksvall,
Sundsvall och Gävle och som transportmedel använde fiskarena sina motorbåtar.
När Ostkustbanan kommer till stånd, komme säkert avsättningsplatsernas antal
att ökas. Skulle ej fiskehamn komma att anläggas vid Hölick, skulle fiskarena
där ställas inför den eventualiteten att få sluta med fisket.

I fråga om Utvalnäs har magistraten i Gävle till Konungens Befallningshavande
översänt yttrande av stadens hamnstyrelse, uti vilket uttalats, att behovet
av fiskehamnsanläggning vid Utvalnäs nu icke är mindre stort än vid tiden för
fiskehamnskommissionens besök på platsen åren 1907 och 1908, och att det på
denna hamnplats icke hade inträtt sådana förändringar i befolkningens storlek
och yrkesförhållanden, att behovet av hamnanläggningen försvunnit eller så väsentligen
minskats, att den numera icke bör ifrågakomma, utan hade fiskarena ökats
i antal. Avsättningsmöjligheterna torde icke förändras genom en hamnanläggning,
då avsättningsplats för fångsten är och torde förbliva Gävle. Transportmedlen
vore mindre, öppna farkoster med eller utan motorer samt i undantagsfall ångbåt,
som uppehåller förbindelse med Gävle och Utvalnäs.

Hölichs fiskläge är beläget på södra udden av Hornslandet, cirka 2V2 mil
från Hudiksvall, där segelleden från staden går ut i öppna havet. Från läget
fiskas med för närvarande 14 öppna båtar, av vilka 10 äro försedda med motorer,
och med 3 man på varje båt. Fisket utgöres huvudsakligen av strömmingsfiske
samt något lax, och bedrives från och med maj till och med oktober månad såsom
vanligt inom de norrländska länen.

Hamnen utgöres för närvarande av en liten och smal bukt, cirka 100 meter
lång och endast 10 meter bred. Vattendjupet i denna lilla hamnbukt minskas
allt mer genom landhöjningen och uppgår numera till endast cirka 0.6 meter
under medelvattenytan, vilket är otillräckligt, så att fiskarena ej nu kunna hava
sina fiskebåtar vid sjöbodarna. Det blir därför nödvändigt att upphöra med
fisket, om ej genom en hamnanläggning förbättrade förhållanden kunna beredas.
Vid prövning av frågan om huru detta bäst kunde ske, har undersökts tvänne
alternativa möjligheter: att fördjupa och vidga den nuvarande bukten vid sjöbodarne
eller att anlägga en ny hamn i en större bukt belägen omedelbart norr
om fiskläget.

Då i den gamla hamnen bottnen utgöres av berg och hård pinmo på så
ringa djup som 0.5 till 0.8 meter under den uppgrundade sandbottnen, och en
fördjupning och breddning av den endast 10 meter breda bukten icke skulle
kunna företagas av sådan omfattning, att hamnen därefter skulle kunna fylla behovet
av nödigt utrymme för en utveckling av fisket, så kan det icke vara ändamålsenligt
att lägga ner kostnader för en bättring av den trånga gamla hamnen.

I den större bukten omedelbart norr om fiskläget finnas däremot gynnsammare
betingelser för anläggning av en ny hamn med 2.0 meter djup vid
medelvattenytan utan alltför stor kostnad. — Bottnen i denna vik utgöres av
sand till sådant djup att en ytterligare fördjupning till 2.6 ä 3.0 meter eller mera
kan ske utan svårighet, och utrymmet i hamnbassängen, om så i framtiden erfordras,
lätt ökas genom att utsträcka muddringen i hamnbassängen till större
vidd. — Hamnen kan således härstädes bliva tillräckligt rymlig och djup även
för en framtida utveckling av fisket från Hölick, och i följd av sitt läge i havsbandet
kan den även få betydelse såsom nödhamn i storm för bogserbåtar och
pråmar, som passera kusten och för fiskebåtar från andra fisklägen.

Styrelserna
och de sakkunnige.

Kungl. May.ts Proposition Nr 114.

Vid Utvalnäs bedrives fisket för närvarande med 19 öppna båtar med motor
och med 17 öppna båtar utan motor. Fångsten utgöres huvudsakligen av strömming,
som försäljes dels färsk, dels rökt eller saltad, samt lax och sik m. m.

Utvalnäs fiskläge, cirka 2 mil nordost om Gävle, är beläget på staden tillhörig
mark, på öppen strand utan skydd för ostliga och sydliga vindar. Svår
sjö kommer från sydost och ost till norr. Vid hård pålandssjö äro fiskebåtarne
svårt utsatta vid de smärre bryggor, som äro utbyggda vid stranden. Fiskehamnskommissionen
hade ansett, att på platsen erfordrades byggande av en
skyddande vågbrytare eller hamnarm så förlagd, att den mot vågsvall skyddade
en bassäng, där större fiskebåtar, smärre ångslupar och bogserbåtar kunde finna
skydd i stormigt väder. Vid styrelsernas och de sakkunniges besök på platsen
hava emellertid fiskarena ansett sig kunna reda sig utan skydd av någon vågbrytare
och endast påyrkat, att en mindre stenrensning och muddring verkställes
på ett i södra delen av fiskläget på något avstånd från stranden befintligt grund,
där sjön nu bryter så svårt, att fiskebåtarne icke utan stor fara kunna angöra
strandbryggorna innanför grundet i fråga.

Styrelserna och de sakkunniga anse det av dem ifrågasatta arbetet vara
ändamålsenligt och efter allt att döma tillfyllest för att åstadkomma bättre förhållanden.

Utvalnäs och Hölick äro bland de största fisklägena inom länet.

Beträffande Gävleborgs län hava styrelserna och de sakkunnige ansett sig
böra föreslå, att anläggning av fiskehamn utföres vid Hölick i den större bukten
omedelbart norr om fiskläget, och att stenrensning och muddring vid Utvalnäs
utföres å grundet utanför södra delen av fiskeläget.

Kostnaden för hamnanläggningen vid Hölick har enligt den tidigare planen
beräknats till 370,800 kronor. I den nu föreslagna planen har hamnens storlek
minskats, vågbrytarne avkortats i längd och vattendjupet i hamnen nedsatts till
2 meter. I den förstnämnda arbetsplanen var vattendjupet dels 2.5 meter, dels
2.0 meter.

Härefter har kostnaden nu beräknats till 191,500 kronor.

Kostnaden för hamnanläggning vid Utvalnäs har enligt den tidigare planen
beräknats till 177,400 kronor. Efter arbetets begränsning till endast muddring
och stenrensning har kostnaden beräknats till 12,000 kronor.

Nedsättningen i byggnadskostnaden för fiskehamnar inom Gävleborgs län
skulle således bliva 344,700 kronor.

Västernorrlands län.

I detta län skulle enligt den beslutade byggnadsplanen anläggas endast en
fiskehamn, tillhörande gruppen I, nämligen vid Bremö-Kalven.

Utanför Yästernorrlands kust fiskas betydande kvantiteter strömming samt
i övrigt lax, laxöring, sik, gädda och lake.

Totala fångstmängden utgjorde år 1914 cirka 1,712,900 kg., år 1916 cirka

2,441,600 kg., år 1918 cirka 3,431,700 kg. och år 1920 cirka 2,818,200 kg., utvisande
en ökning år 1916 med 42.5 %, år 1918 med 100.3 % och 1920 med
64.5 % av 1914 års fångstmängd. År 1914 uppgick fångstens värde till cirka
347,700 kronor, år 1916 till cirka 879,300 kronor, år 1918 till cirka 2,350,200
kronor och år 1920 till cirka 1,070,600 kronor.

Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Inom länet användes år 1914 1 ö 1 st. öppna båtar med motor cell 546 st.
öppna båtar utan motor. Under år 1916 både man 216 öppna båtar med motor
och 578 öppna båtar utan motor, år 1918 346 öppna båtar med motor och 676
öppna båtar utan motor, samt år 1920 icke mindre än 432 öppna båtar med
motor och 535 öppna båtar utan motor. Intresset för eu övergång till motordrivna
båtar vid havsfisket har inom länet varit statt i ständigt stigande.

Ursprungligen skulle enligt riksdagsbeslutet år 1911 fiskehamn anläggas vid
Sanna på Bremön. I underdånig skrivelse den 2 december 1916 ifrågasatte lantbruksstyrelsen,
att den beslutade fiskehamnsanläggningen vid Sanna borde utbytas
mot annan dylik anläggning på lämpligare belägen plats, och i underdånig skrivelse
den 18 december 1917 fann styrelsen på anförda grunder otvetydigt framgå,
att den beslutade hamnen vid Sanna å Bremön skulle vara olämplig till fiskehamn,
men att däremot en lämplig plats för en fiskehamn i samma trakt funnes
i det s. k. Kalvsundet mellan Bremön och den söder om Bremön belägna holmen
Bremö-Kalven. Någon fiskarebefolkning vore nämligen ej bosatt eller uppehölle
sig ens tidvis vid Sanna och möjlighet förefunnes ej heller för fiskare att bosätta
sig å platsen, enär denna disponerades av lotsverket. Sanna ansågs i övrigt icke
hava något fördelaktigt läge i förhållande till fiskeplatserna i trakten. Däremot
besöktes Kalvsundet under fisketiden av trakten3 fiskare, och hade nämnda sund
ett mycket fördelaktigare läge än Sanna i förhållande till fiskeplatserna. Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen har därefter i underdånig skrivelse den 6 december
1919 biträtt vad lantbruksstyrelsen sålunda anfört, samt sedermera med underdånig
skrivelse den 1 november 1920 med överlämnande av arbetsplan för fiskehamn
i Kalvsundet anfört, att med då rådande prisförhållanden en besparing av
omkring 400,000 kronor skulle uppnås genom att utföra fiskehamnsanläggningen
i Kalvsundet vid Bremö-Kalven i stället för vid Sanna. -— Vid 1921 års riksdag
bifölls Kung! Maj:ts förslag, att fiskehamn skulle byggas vid Bremö-Kalven i
stället för vid Sanna å Bremön.

Uti sitt den 5 augusti 1922 avgivna yttrande med anledning av Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens förut omnämnda skrivelse den 11 juli 1922 har Konungens
befallningshavande i fråga om fiskehamnsanläggning vid Bremö-Kalven,
med erinran om huruledes denna hamnanläggning blivit beslutad av riksdagen
1921, framhållit, att vid Bremö-Kalven funnes dock icke något egentligt fiskläge
och att något sådant kommer sannolikt icke heller att därstädes uppstå, även
om en fiskehamn där anlägges. Någon dyrbarare hamnanläggning borde sålunda
där under inga omständigheter ifrågakomma. Emellertid uppehålla sig i det
s. k. Kalvsundet fiskare från närbelägna fisklägen tidvis, då fiskeförhållandena i
trakten av Bremö-Kalven äro särskilt gynnsamma. Enligt uppgift fiskas då därstädes
icke blott av Njurundafiskare utan även av fiskare från Alnön och Hälsingland
till ett sammanlagt antal av på en gång ända till 80 båtlag. Till skydd för
dessas fiskebåtar, i allmänhet jämförelsevis små motorbåtar, torde i Kalvsundet
vid Bremö-Kalven erfordras två vågbrytare, vartill alltså en anläggning lärer
kunna inskränkas. — Med hänsyn till den betydande kostnad, vartill denna beslutade
fiskehamn beräknats, och den enligt länsstyrelsens mening jämförelsevis
mindre nytta, den skulle medföra, hemställde länsstyrelsen, att frågan om denna
fiskehamnsanläggnings utförande toges under förnyad omprövning, därvid borde
undersökas, huruvida icke erforderliga hamnanstalter borde kunna åstadkommas
för kostnader, vilka icke stå i alltför stor disproportion till anläggningens blivande
betydelse. Det kunde nämligen enligt länsstyrelsens mening icke antagas, att

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Styrelserna
och de sakkunnige.

efter en hamnanläggning därstädes avsättningsmöjligheterna avsevärt förbättras,
nya avsättningsplatser erhållas eller förbättrade transportmedel anordnas.

I skrivelse till lantbruksstyrelsen den 7 april 1922 hava 19 fiskare vid Lörndden
hemställt, att fiskehamnen därstädes måtte snarast möjligt iståndsättas. Uti
häröver den 11 juli 1922 avgivet yttrande till lantbruksstyrelsen har fiskeriintendenten
i nedre norra distriktet anfört, att Löruddens fiskehamn borde iståndsättas
samtidigt med övriga med denna jämförliga norrländska fiskehamnar, såsom
Höliek, Prästgrundet, Bergö, Grisslan m. fl. — Därest Lörudden på grund av arten
av de förbättringsarbeten, som där äro erforderliga, icke kunde inrangeras i
fiskehamnsgruppen II (Gårdskär, Fågelsundet m. fl.), syntes hamnen vid Lörudden
böra placeras i grupp I som nr 13 i stället för Bremö-Kalven. — Det vore visserligen
av stor betydelse att få två vågbrytare uppförda i Kalvsundet, men om
dessa icke skulle kunna utföras för en ringa bråkdel av den för fiskehamnsanläggningen
å Bremö-Kalven beräknade kostnaden, syntes honom ingen anläggning
därstädes böra ifrågakomma. Det vore ojämförligt viktigare, att hamnen
vid Lörudden snarast möjligt iståndsättes, än att fiskehamn anordnas i Kalvsundet.

Uti sitt den 5 augusti 1922 avgivna jdtrande i anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
skrivelse den 11 juli 1922 har Konungens befallningshavande
beträffande Lörudden anfört, att fiskehamnskommissionen angivit, att hamnen vid
Lörudden ej för rimliga kostnader kan bliva någon framtidshamn, och att fiskehamnskommissionen
antager, att åtminstone en del av de yngre fiskarena skulle
komma att överflytta till Sanna å Bremön, i fall därstädes anlades hamn; dock
förmodades, att flertalet fiskare och däribland alla de äldre skulle stanna kvar
vid Lörudden, därest hamnen därstädes komme att upprensas. — Denna hamn
befinner sig numera i dåligt skick, då den, av naturen grund och trång, under
eu vinterstorm år 1917 blev svårt förstörd. Dessutom förekomma stenar utanför
inloppet. — Då Lörudden är ett av de viktigaste fisklägena inom länet, bör den
här behövliga hamnförbättringen snarast komma till utförande. Givetvis skulle
den bästa hamnen erhållas förutom medelst hamnens uppmuddring genom anläggande
av nya vågbrytare. Ett sådant omfattande arbete torde dock draga allt
för betydande kostnader, varför i första hand torde vara tillräckligt att, jämte
uppmuddring av hamnen, iståndsätta det av stormen skadade bålverket till en
vågbrytare. Länsstyrelsen tillstyrkte sålunda såsom i högsta grad angeläget förbättrande
inom den närmaste tiden av Löruddens fiskehamn. Underlåtenhet
härav kunde föranleda, att fisket därstädes måste helt och hållet nedläggas. Anläggandet
av fiskehamn vare sig vid Sanna eller i Kalvsundet å Bremö-Kalven
kan enligt länsstyrelsens mening ingalunda ersätta en hamn vid Lörudden.

Löruddens fiskläge är beläget på fastlandet mitt emot den nordligaste udden
av Bremön. I Kalvsundet mellan Bremön och den sydväst om denna ö belägna
holmen Bremö-Kalven skulle den beslutade fiskehamnen vid Bremö-Kalven förläggas.
Då denna sistnämnda fiskehamn skulle ersätta den tidigare beslutade
fiskehamnsanläggningen vid Sanna å Bremön, så skulle denna hamn erhålla samma
rymlighet, vattendjup av 3.o m. och utrustning med kajbyggnad och släpställe som
fiskehamnskommissionen ansett behövliga för den fiskehamn vid Sanna, som den
skulle ersätta.

Om däremot anläggningen skulle inskränkas till anordnande av endast skydd
för fiskebåtarne, vilket nu enligt Konungens befallningsliavandes mening vore

Kmujl. Maj.is Proposition Nr 114.

tillräckligt, och sålunda kaj, släpställe och muddring icke utföres, så bliva endast
tvenne vågbrytare behövliga för att fiskebåtarne skulle kunna ligga trygga i skydd
av dessa. För att kunna bereda skydd för det stora antal av ända till 80 båtlag,
som på en gång lära samlas till fiske i trakten av Bremö-Kalven, skulle utan
tvivel erfordras den rymlighet för hamnbassängen, som i liamnpldnen angivits.
Det vore uppenbarligen icke synnerligen tillfredsställande att bereda skydd för
endast en del av båtlagen, och att sålunda väsentligen, t. ex. till hälften, minska
det genom vågbrytare inneslutna och skyddade området, men även om anläggningen
i sådan omfattning inskränkes, så kunde man icke komma ifrån nödvändigheten
att åt vågbrytarne giva den styrka och de dimensioner, som betingas
av hamnens utsatta läge. Svår sjö från SO och S samt även från N går genom
Kalvsundet. Vågbrytarne måste kunna stå emot den hårda sjön, som kommer
från öppet hav och djupt vatten direkt mot vågbrytarne. Under alla förhållanden,
vare sig man skulle enligt den fastställda arbetsplanen bereda skydd för en tillräckligt
rymlig hamnbassäng, avpassad efter behovet för ända till 80 båtlag, eller
för endast hälften därav, så skulle kostnaden för vågbrytarne bliva väsentligen
större än en hamnanläggning vid Lörudden.

Beträffande Västernorrlands län hava styrelserna och de sakkunnige, som
dela Konungens befallningshavandes uppfattning, funnit sig böra föreslå, att den
beslutade fiskehamnsanläggningen vid Bremö-Kalven må uteslutas ur den av
riksdagen antagna planen för fiskehamnsbyggnaderna tillhörande gruppen I och
ersättas i denna grupp av fiskehamn vid Lörudden.

Kostnaden för hamnanläggningen vid Bremö-Kalven har enligt den tidigare
beslutade planen beräknats till 956,700 kronor.

Kostnaden för hamnarbetet vid Lörudden, som kunnat begränsas till utförande
av en kort vågbrytare samt muddring och stenrensning, har beräknats
till 100,500 kronor.

Nedsättningen i byggnadskostnaden för fiskehamnar inom Västernorrlands
län skulle sålunda bliva 856,200 kronor.

Södermanlands län.

I detta län skulle enligt den beslutade byggnadsplanen för fiskehamnsgruppen
I anläggas bryggor vid Stendörren, Långö och Bokö.

Utanför Södermanlands kust fiskas huvudsakligen strömming, flundra, aborre,
gädda, ål och sik samt braxen och id.

Totala fångstmängden utgjorde år 1914 cirka 593,900 kg., år 1916 cirka
806,400 kg., år 1918 cirka 601,000 kg. och år 1920 cirka 437,300 kg:, utvisande en
ökning år 1916 med 35.8 %, år 1918 omed 1.2 % och en minskning år 1920 med
26.4 % av 1914 års fångstmängd. År 1914 uppgick fångstens värde till cirka
95,500 kronor, år 1916 till cirka 271,400 kronor, år 1918 till cirka 560,500 kronor
och år 1920 till cirka 307,300 kronor.

År 1914 användes inom länet 1 däckad båt utan motor, 43 öppna båtar
med motor och 319 öppna båtar utan motor. Under år 1916 hade man 1 däckad
båt med motor, 58 öppna båtar med motor och 320 öppna båtar utan motor, år
1918 64 öppna båtar med motor och 376 öppna båtar utan motor samt år 1920
icke mindre än 47 däckade båtar med motor, 29 öppna båtar med motor och 417
öppna båtar utan motor. Under sista åren hava fiskarena sålunda i stor omfattBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 91 käft. (Nr 114) 396 23 6

Styrelserna
och de sakkunnige.

Kungl. May.ts Proposition Nr 114.

ning övergått till anskaffande av däckade motordrivna fiskebåtar i stället för
öppna båtar med motor.

Vid Stendörren, Långö och Bokö skulle anläggningarne endast bestå av den
stora farleden inomskärs från Stockholm till sydligare delar av Östersjökusten
uppförda bryggor, vid vilka fiskarena, som bo på spridda platser i skärgården,
skulle kunna avsända sina fiskefångster per ångbåt till Nyköping eller Stockholm
eller annorstädes. Från de vid och utanför farleden liggande öame försändas
förutom den fångade fisken, kreatur och jordbruksprodukter, och diverse förnödenheter
avhämtas för fiskarenas och den övriga befolkningens behov.

I anledning av Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 11 juli 1922
har Konungens befallningshavande, med överlämnande av infordrade yttranden
från landsfiskalen i Hölebo distrikt, inom vilket de nämnda bryggplatserna äro
belägna, samt från länets fiskerikommitté, åberopat dessa yttranden av överensstämmande
innehåll såsom uttryck för Konungens befallningshavandes egen uppfattning
och såsom sammanfattning anfört, att vid Stendörren och Långö vore
behovet av de föreslagna bryggorna lika stort som åren 1907 och 1908 vid fiskehamnskommissionens
besök på platserna, men att vid Bokö hade det något
minskats på grund av Järna — Norrköpingsbanans tillkomst sedan dess, och att
någon på behovet av anläggningarne inverkande förändring i befolkningens storlek
eller yrkesförliållanden icke inträtt å någon av de tre platserna. Av de ifrågavarande
anläggningarna borde den vid Långö i Sävsundet i första rummet komma
till utförande och därnäst den i det närmaste lika önskvärda anläggningen vid
Stendörren, varemot bryggan vid Bokö icke vore fullt så viktig. Alldenstund
bryggorna skulle å alla tre ställena ligga invid stora segelleden inomskärs från
Stockholm söderut, förefinnas gynnsamma avsättningsmöjligheter. Avsättningsplatser
för fångsten torde bliva först och främst Stockholm, men jämväl Södertälje,
Nyköping och Norrköping, dit fisken kan medfölja de passerande kanaloch
skärgårdsbåtarne, därest kajanläggningar med tillräckligt djup komma till
stånd.

Fisket i den södermanländska skärgården och utanför kusten bedrives
visserligen till större omfattning inom Hölebo härad, där de beslutade tre bryggorna
skulle bliva belägna, än inom något annat av kustdistrikten, men är likvisst
i och för sig tämligen ringa. Inom Hölebo härad är yrkesfiskarenas antal
f. n. endast 15, medan binäringsfiskarena uppgå till 108 personer. Värdet av
hela fiskefångsten inom häradet uppgick under år 1920 till endast cirka 132,000
kronor.

För fiskarena skulle tillkomsten av de tre bryggorna visserligen underlätta
avlämnandet av fiskefångsterna till de passerande skärgårdsbåtarne, men bryggorna
skulle säkerligen få sin största betydelse för skärgårdsbefolkningens varuforsling
och persontrafik med kustfararne och skärgårdsbåtarne till Stockholm och Nyköping
m. fl. platser. Het synes därför mera vara ett samfärdselintresse att
bygga dessa bryggor vid den stora allmänna farleden, än en åtgärd, som i någon
större grad skulle befrämja en utveckling av fisket inom länet. De ifrågavarande
bryggorna synas därför närmast böra bringas till utförande genom användande
av andra medel än dem som beviljats för främjande av fiskerinäringens utveckling
genom anläggning av fiskehamnar.

Styrelserna och de sakkunnige hava därför ansett sig böra föreslå, att brygganläggningarne
vid Stendörren, Långö och Bokö böra uteslutas ur den av riks -

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 114.

dagen antagna planen för fiskehamnsbyggnader, tillhörande gruppen I, och att
sålunda icke någondera av dem må komma till utförande som fiskeliamnsbyggnad.

Byggnadskostnaden för de tidigare beslutade hamnarbetena vid Stendörren,
Långö och Bokö var beräknad till respektive 46,200 kronor, 38,600 kronor och

28,000 kronor. Besparingen genom uteslutandet av dessa hamnar skulle således
uppgå till 112,800 kronor.

Göteborgs och Bohus län.

Uti sin skrivelse den 10 maj 1922 har riksdagen beträffande den motionsvis
gjorda framställningen om ytterligare muddring i den redan utförda fiskehamnen
vid Hönö-Klova, som tillhör fiskelianmsgruppen I, förklarat, att detta
spörsmål lämpligen borde upptagas till närmare granskning i sammanhang med
den allmänna utredning rörande de olika fiskehamnarne, vilka riksdagen ansett
böra äga rum.

Styrelserna och de sakkunnige hava i anledning därav även besökt HönöKlova
för bedömande av i vad mån den önskade muddringen därstädes må anses
behövlig.

Före den nya fiskehamnens tillkomst hava fiskarena haft sina båtar i allmänhet
liggande utanför den nuvarande hamnen öster om Långholmen och Döingesundet.
På detta område hava fiskarena av gammalt vadräcken och bryggor förlagda.
Meningen vore nu, att fiskebåtarne skulle flytta in i hamnen. Plats kan
beredas norr och nordost om skäret Kattbådan, om fiskarena anordna bryggor
och vadräcken längs gränserna för det nu befintliga 3.5 metersdjupet därstädes.

Vid Hönö-Klova finnas nu 50 stora däckade motorbåtar, av vilka 40 hava
ett djupgående av 3.0 till 3.6 meter. 11 st. ligga nämligen lastade 3.o m. djupt,
18 st. 3.3 m. och 11 st. 3.6 m. djupt. Dessa senare kunna ligga vid kajen, där

4.0 m. vattendjup förefinnes vid m. v. y.

Förutom de 50 däckade båtarne med motor finnas 5 däckade båtar utan
motor och 230 öppna båtar. Utvecklingen har på platsen gått mycket raskt: sedan
hamnen blev färdig, hava ej mindre än 8 st. däckade motorbåtar tillkommit, oaktat
depressionen. Med den hastighet, varmed båtantalet vid Hönö ökats under de
senaste två åren, är onekligen den begärda muddringen för ökande av djupområdet
synnerligen välbehövlig redan nu. Nästan alla platser, som kunna anordnas
längs det nuvarande djupområdet, skulle åtgå redan för de befintliga större fiskebåtarne,
så att det blir ont om plats för de talrika öppna båtarne inom hamnens
område, varjämte det är nödvändigt att bereda plats för de nytillkommande fiskebåtarne,
så att den raska utvecklingen icke hämmas av brist på tillräckligt utrymme
inom hamnens eget område. — Blir den nya bassängen utförd, komma i
första hand de nuvarande båtarne att flytta in dit. För nytillkommande båtar
kan sedan, utan att någon muddring härför erfordras, plats beredas norr och nordost
om skäret Kattbådan, vilket område utgör ett för utvecklingen betryggande
område av lämpligt djup.

För att få detta område bättre skyddat för dyningar Hd sydvästliga stormar
erfordras utfyllning av en kortare stenarm från Kattbådan sydost ut.

En fördjupning av det s. k. Döingesundet till 3.5 meters djup skulle i hög
grad förbättra hamnen. På sista tiden har det s. k. Marstrandsbolaget börjat
angöra hamnkajen i Hönö med en större ångbåt. Vid stormigt väder är det förenat

Ytterligare
muddring vid
Hönö-Klova.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Styrelserna
och de
sakkunnige.

med svårigheter att få ångbåten vänd vid utgåendet. Om Döingesundet uppmuddras,
så kunna trafikbåtarne gå in genom detta och ej behöva vändas i hamnen.
Vid stark sydvästlig storm skulle fiskemotorbåtarne lättare ingå i hamnen
genom nämnda sund eller utgå den vägen i skydd av Långholmen.

Den nya inre bassängen kan enligt verkställd undersökning och uppgjort
förslag förläggas på sådant sätt, att endast ringa sprängning i bottnen behöver
utföras, utan huvudsakligen endast muddring.

Styrelserna och de sakkunnige hava ansett sig böra föreslå att de förenämnda
arbetena för åstadkommande av den nya bassängen med 3.5 meters vattendjup
under m. v. y. och fördjupningen av Döingesundet till 3.5 m. under m. v. y.
med 15 meters bottenbredd samt stenfyllningsarmen vid Kattbådan må komma
till utförande.

Med hänsyn till de betydande kostnader, statsverket redan måst vidkännas
för de vid denna hamnplats redan utförda arbetena, och då det vidare särskilt
med avseende på den redan nu kraftigt ökade trafiken ej synts uteslutet, att
hamnanläggningen kan komma att i avsevärd män tjäna även andra uppgifter än
dem, som äro direkt förbundna med fisket, har det synts styrelserna och de sakkunnige
kunna sättas i fråga, huruvida icke någon del, förslagsvis 15 % av de nu
föreslagna ytterligare kostnaderna, skäligen borde bestridas på annat sätt än med
statsmedel. I sådant syfte hava styrelserna och de sakkunnige från fiskarebefolkningen
vid Hönö-Klova infordrat yttrande, huruvida den vore villig att till det
nu ifrågavarande arbetets utförande, förutom med viss strandskoning och utförande
av vissa fiskebryggor, som under alla förhållanden ansetts böra åligga fiskarena,
bidraga med 15 % av verkliga kostnaden för arbetet i övrigt. Till svar härå har
meddelats, att fiskarena, vilkas ekonomiska ställning under de senaste årens särskilt
för fiskerinäringen mycket tryckande depression i hög grad försämrats, ej ansåge
sig kunna till utvidgningen av hamnanläggningen bidraga med mer än ovannämnda
strandskoning och fiskebryggor, tillsammans dragande en beräknad kostnad
av 15,000 kronor.

Vid sådant förhållande hava styrelserna och de sakkunnige icke ansett sig
böra såsom ett oeftergivligt villkor för här ifrågavarande arbetes utförande vidhålla
det tilltänkta kravet på bidrag från fiskarenas sida i vad detta avser viss
del av den verkliga kostnaden, utan ansett sig i detta avseende böra inskränka
sig till att framhålla önskvärdheten av att vid ärendets fortsatta beredning må
tagas under omprövning, huruvida sådant bidrag må kunna erhållas av respektive
kommun, landsting eller annan lokal institution.

Däremot bör såsom villkor för arbetets utförande fastställas, att fiskarena
vid Hönö själva bekosta strandskoning utmed nya bassängen och de bryggor, som
erfordras för båtarne att ligga vid, samt att till staten kostnadsfritt överlåtes det
strandområde innanför nya bassängen, som icke redan är till staten överlåtet och
är beläget mellan de till staten redan överlåtna strandområdena.

Kostnaden för ifrågavarande tilläggsarbete vid Hönö-Klova är nu beräknat
till 115,000 kronor.

Fiskehamns grupp en II.

Fiskehamns- Enligt riksdagens förutnämnda skrivelse skulle hinder icke möta att, i den

gruppen II. mån så befinnes lämpligt, undersökningen utsträcktes att omfatta icke blott fiske -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

hamnsgruppen I, utan även muddringshamnarne, tillhörande fiskehamnsgruppen
II, och de möjligheter, som beträffande jämväl dessa hamnförbättringar kunna
föreligga att, utan åsidosättande av skäliga krav på deras verkställande inom rimlig
tid, nedbringa statens utgifter. Styrelserna och de sakkunige hava därför ansett
sig även böra pröva frågan om huruvida samtliga tidigare planerade muddringshamnar
böra komma till utförande, eller om vissa inskränkningar eller förändringar
i den beslutade byggnadsplanen även i fråga om dem böra företagas.
För sådant ändamål hava styrelserna och de sakkunnige år 1922 besökt de till
denna grupp hörande hamnplatserna vid Gårdskär och Fågelsundet i Uppsala
län samt Gäddbäckssund på Holmön i Yästerbottens län och i samband därmed
Byviken på nämnda ö.

Uppsala län.

I detta län skulle enligt den beslutade byggnadsplanen för fiskehamnsgruppen
II anläggas fiskehamnar vid Gårdskär och Fågelsundet.

Utanför Uppsala läns kuster fiskas huvudsakligen strömming och sik, samt
gädda, aborre, braxen, lax, lake och ål.

Totala fångstmängden utgjorde år 1914 cirka 441,400 kg., år 1917 cirka

956,000 kg., år 1918 cirka 947,500 kg., år 1919 cirka 956,200 kg. och år 1920 cirka
539,500 kg., utvisande en ökning år 1917 med 116.5 %1 år 1918 med 114.6 %, år
1919 med 116.6 % och år 1920 med 22.2 % av 1914 års fångstmängd. År 1914
uppgick fångstens värde till cirka 92,300 kronor, år 1917 till cirka 371,200 kronor,
år 1918 till cirka 658,700 kronor, år 1919 till cirka 402,800 kronor och år 1920 till
cirka 259,400 kronor.

År 1914 användes inom länet 12 öppna fiskebåtar med motor och 274 öppna
båtar utan motor. Under år 1917 funnos 61 öppna båtar med motor och 224
öppna båtar utan motor, år 1919 icke mindre än 100 öppna båtar med motor och
239 öppna båtar utan motor. Fiskarena hava under senare åren sålunda i stor
omfattning övergått till användande av motordrivna fiskebåtar.

Uti sitt den 27 juli 1922 avgivna yttrande med anledning av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
skrivelse den 11 i samma månad har Konungens befallningshavande
såsom svar å denna hänvisat till och överlämnat yttranden från landsfiskalerna
i Älvkarleby och Lövsta distrikt.

I ärendet har landsfiskalen i Älvkarleby distrikt anfört, att i Gårdskär hade
icke inträtt någon sådan förändring i befolkningens storlek och yrkesförhållanden,
att behovet av hamnanläggningen försvunnit eller väsentligt minskats, utan hade
under tiden efter fiskehamnskommissionens besök på platsen åren 1907 och 1908
behovet av en fiskehamnsanläggning därstädes gjort sig mer och mer gällande på
grund av ökade avsättningsmöjligheter, och skulle en fiskehamnsanläggning medföra
de största fördelar och det kraftigaste uppsving för fiskarebefolkningen därstädes.
Gynnsamma avsättningsmöjligheter förefunnes på platsen, enär uppköpare
vore bosatta därstädes och befolkningen mycket talrik. För transporten från
hamnplatsen anlitas landsvägsskjuts eller lastbilar, som forsla fångsten till Älvkarleö
järnvägsstation för att vidare befordras till Stockholm, Uppsala, Gävle
m. fl. orter. Skulle antalet hamnbyggnader inom länet behöva begränsas till
endast en, så borde hamnanläggningen vid Gårdskär komma till utförande framför
hamnbyggnaden vid Fågelsundet.

Landsfiskalen i Lövsta distrikt har framhållit, att någon egentlig förändring
i befolkningens storlek icke honom veterligen inträtt vid Gårdskär eller Fågel -

46 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

sundet och att behovet av bättre hamnförhållanden å båda platserna vore större
nu än åren 1907—1908, enär vattendjupet sedan dess ytterligare avtagit, vartill
komme, att den nu allenarådande motorbåtstrafiken i följd av båtarnes ökade storlek
kräver djupare vatten. Vid Gårdskär både man endast cirka 1.6 mils avstånd
till järnvägsstation och därigenom möjlighet att försända strömmingen med morgontåg
till Gävle och Uppsala och att på morgonen avyttra den i färskt tillstånd
i dessa städer och närliggande samhällen. Trakten omkring Fågelsundet vore
däremot fullkomligt vanlottad på kommunikationer och fiskarebefolkningen helt
hänvisad till havet för att komma i en något så när snabb affärsförbindelse med
närmaste handelsplatser. En »modern» hamnanläggning vid Fågelsundet skulle
medföra ett uppsving för hela denna trakt av Hållnäs socken, ej endast vid Fågelsundet
utan jämväl för de på ömse sidor därom belägna, närliggande fisklägena
Sikhjälma och Slada. Då transporten till närmaste avsättningsort Gävle nu toge
så lång tid i anspråk samt i brist på båtlägenhet i allmänhet måste verkställas
av fiskarena själva, föredraga dessa ofta att insalta strömningen i stället för att
sälja den i färskt tillstånd, oaktat härigenom ett sämre ekonomiskt resultat erhålles.
»Helt annorlunda — ansåge landsfiskalen — vore förhållandet, därest
hamnen bleve sådan, att fartyg av ordinär storlek där kunde inlöpa, så att fisken
antingen kunde säljas till ankommande uppköpare eller i större mängder avsändas
till avsättningsplatserna». Landsfiskalen ansåge en hamnanläggning vid Fågelsundet
av väsentligt större betydelse än en sådan vid Gårdskär, och att direkta
sjöförbindelser från Fågelsundet, sedan hamnen därstädes blivit uppmuddrad »till
1.5 ä 2 meters djup», torde uppkomma »ej endast med Gävle utan även med
Stockholm, till den förstnämnda platsen för transport av all slags färsk fisk och saltad
strömming, till Stockholm för transport av salt strömming ej endast från Fågelsundet
utan även från samtliga fisklägen vid Hållnäskusten», varjämte utskeppning
av lingon och trävaror kunde ske över hamnen.

Styrelserna Gårdskärs fiskläge är beläget vid Gävlebukten cirka 1.5 mil från Älvkarleö

''.och de järnvägsstation. Från läget fiskas med för närvarande 13 st. öppna båtar med

sakkunnige. TOOtor och 28 st. öppna båtar utan motor utav 30 till 34 yrkesfiskare jämte 8 ä 10
binäringsfiskare. Fisket utgöres huvudsakligen av strömming samt något gädda
och torsk.

Från öppna havet leder in till hamnen ett trångt cirka 2 km. långt sund,
uti vilket skulle uppmuddras en inseglingsränna in till den likaledes uppmuddrade
hamnbassängen.

Yid Gårdskär skulle enligt fiskehamnskommissionens plankarta inseglingsrännan
genom sundet göras i möjligasté mån rak och vid undersökningen för
upprättande av arbetsplan framhöllo fiskarena ånyo önskvärdheten härav. — I
den fastställda arbetsplanen har detta önskemål tillgodosetts vid utstakningen av
inseglingsrännan, som skulle muddras till 2.5 meters djup under medelvattenytan och
15 meters bottenbredd i enlighet med vad fiskehamnskommissionen föreslagit. —
En icke obetydlig minskning av kostnaden kan emellertid ernås dels genom en
mindre rak sträckning för rännan genom sundet samt inskränkning av djupet till
endast 2. o meter under medelvattenytan och av bottenbredden till endast 8. o meter,
och genom minskning av omfattningen av muddringen i hamnbassängen. Med
hänsyn till behovet av inskränkningar i statsutgifterna, synes det vara skäligt att
arbetet erhåller denna begränsning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Skulle förhållandena i framtiden göra en förbättring av inseglingsrännan
och hamnen nödvändig, kan en sådan äga rum i anslutning till de nu föreslagna
arbetena på lämpligt sätt.

Fågelsundets fiskläge ar beläget vid det nordöstra hörnet av Upplands kust,
cirka 2.8 mil öster om Gårdskär och cirka 5 mil från Gävle. Vid fiskläget fiskas
för närvarande av 50 till 56 yrkesfiskare med 15 öppna båtar med motor och
20 öppna båtar utan motor. Fångsten utgöres av strömming och sik samt något
gädda och aborre.

Hamnplatsen utgöres av två genom en mindre udde skilda vikar, kallade
Storhamnen och Gråslätshamnen. Platsen är mycket utsatt för starka vindar och
hög sjö. Vid västlig och nordvästlig storm uppstår hög sjö, som ofta kan vara
mycket svar för fiskebåtarna. Från N. och NO. kommer den grövsta sjön, som
är mäst farlig och hinderlig för dessa. Fiskehamnskommissionen fann det nödvändigt,
att en vågbrytare utbyggdes väster om Storliamnen till skydd för denna
samt att en ränna av 10 meters bottenbredd och 1.5 meters djup under medelvattenytan
muddrades i Gråslätshamnen. Vid undersökningarne på platsen för
upprättande av den fastställda arbetsplanen år 1913 framhöllo fiskarena det stora
behovet att få en ränna uppmuddrad i sundet av 2.6 meters vattendjup vid medelvattenytan
och 15 meters bottenbredd, så att fiskebåtarne kunde gå genom sundet
och slippa ga runt Björns fyr vid svår sjö från N. och NO. — Behovet av vågbrytare
och av genomfartsränna genom sundet framhölls av fiskarena både för
fiskehamnskommissionen vid dess besök å platsen och senare vid utförandet av
undersökningarne därstädes för arbetsplanens upprättande.

Vid styrelsernas och de sakkunniges besök under september 1922 utröntes
emellertid, att ingen vågbrytare erfordrades och ej häller någon genomfartsränna i
sundet. Denna uppfattning delades även av fiskarena, vilka nu ansågo, att det vore
tillfyllest, att endast muddring av rännor i Storhamn till 2.0 meters djup och i
Gråslätshamn till 1.5 meters djup verkställdes utmed sjöbodarne samt stenrensning
i västra delen av sundet utanför Storhamn. Styrelserna och de sakkunnige anse
sålunda, att hamnförbättringen vid Fågelsundet bör inskränkas till dessa sistnämnda
muddringsarbeten i Storhamnen och Gråslätshamnen samt stenrensningen
i sundet å grunden västerut.

Beträffande Uppsala län hava Styrelserna och de sakkunnige ansett sig böra
föreslå, att fiskeliamnsanläggningarne vid Gårdskär och Fågelsundet båda komma
till utförande, men med endast den omfattning av arbetena, som ovan angivits.

Kostnaden för hamnarbetet vid Gårdskär enligt den tidigare beslutade
planen är beräknad till 240,600 kronor. I den nu föreslagna planen med mindre
rak sträckning för inseglingsrännan, inskränkning av vattendjupet till 2.o meter
och bottenbredden till 8.o meter samt minskning av hamnbassängen, har kostnaden
nu beräknats till endast 93,400 kronor.

Kostnaden för den tidigare beslutade hamnen vid Fågelsundet är beräknad
till 239,600 kronor.

Sedan hamnarbetet inskränkts att omfatta endast de förut nämnda muddringsoch
stenrensningsarbetena, har kostnaden beräknats till endast 78,000 kronor.

Nedsättningen i byggnadskostnaden för fiskehamnar inom Uppsala län skulle
således bliva 308,800 kronor.

48 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 114.

Västerbottens län.

I detta län skulle enligt den beslutade byggnadsplanen för fiskehamnsgruppen
II anläggas fiskehamnar vid Gäddbäckssund och Bönnskär.

Utanför Västerbottenskusten fiskas huvudsakligen strömming, sik, lax, gädda,
aborre och lake.

Totala fångstmängden utgjorde år 1914 cirka 547,700 kg., år 1917 cirka
1,389,100 kg., år 1919 cirka 871,800 kg. och år 1920 cirka 622,400 kg., utvisande
en ökning år 1917 med cirka 153.6 %, år 1919 med cirka 59.2 % och år 1920 med
cirka 13.6 % av 1914 års fångstmängd. År 1914 uppgick fångstvärdet till cirka
174,900 kronor, år 1917 till cirka 747,500 kronor, år 1919 till cirka 643,400 kronor
och år 1920 till cirka 486,800 kronor.

År 1914 användes inom länet för fisket 1 däckad båt med motor, 21 öppna
båtar med motor och 484 öppna båtar utan motor. Under år 1917 funnos 1
däckad båt med motor, 75 öppna båtar med motor och 660 öppna båtar utan
motor, år 1919 1 däckad båt med motor, 94 öppna båtar med motor och 358
öppna båtar utan motor och år 1920 100 öppna båtar med motor och 317 öppna
båtar utan motor. På de senaste åren hava fiskarena även inom detta län i
mycket stor omfattning övergått till att använda motordrivna fiskebåtar.

I sitt den 11 augusti 1922 avgivna yttrande med anledning av Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 11 juli 1922 har Konungens befallningshavande
dels överlämnat genom vederbörande landsfiskaler från ortsbefolkningen
infordrade uppgifter samt yttrande av hushållningssällskapets fiskerinämnd, dels
för egen del anfört, att Konungens befallningshavande angående hamnanläggning
på Holmön åberopade det av byamännen å Holmön avgivna yttrandet samt att
en hamnanläggning på Holmön hade redan alltför länge låtit vänta på sig och
borde i första hand komma till stånd. Om behovet av en sådan var stort redan
åren 1907 och 1908, vore det än större nu. Beträffande avsättningsmöjligheterna
hänvisades till byamännens uppgifter och i fråga om platsen för en hamnanläggning
på Holmön åberopades likaledes byamännens yttrande. — Landsfiskalen i
Sävar har jämväl instämt i byamännens yttrande.

I detta senare hava Holmöns byamän framhållit, att behovet av en hamnanläggning
vore för närvarande lika stort om ej större än vid fiskehamnskommissionens
besök å ön år 1907—08. Några förändringar i befolkningens storlek och
yrkesförhållanden hade ej inträtt sedan nämnda besök. Men däremot hade det
sedan dess blivit verkställt en undersökning i Byviken, vilken visat, att därstädes
en hamnanläggning vore utförbar för rimlig kostnad. Därest denna komme till
utförande, ansåge de, att en hamnanläggning i Gäddbäckssundet kunde undvaras.
Några gynnsamma avsättningsmöjligheter från en hamn i Gäddbäckssundet kunde
de ej hoppas på, då denna plats vore för långt avsides från den allmänna farleden
för att kustbåtar skulle kunna anlöpa en hamn därstädes. Avsättningsplatserna
för fångsten vore för närvarande Holmsund, Umeå och Stockholm, och
transporten skedde med mindre motorbåtar till Holmsund och torde transporten
i framtiden komma att bero på huruvida kusttrafiken kunde ledas till hamnen.
En hamn vid Byviken vore den enda, som på Holmön kunde utnyttjas både som
fiske- och transporthamn.

Västerbottens läns fiskerinämnd har anfört, att några fiskare icke bodde
vid Gäddbäckssund, ehuru större delen av Holmöboarne hade sina sjöbodar och
fiskebåtar där, utan voro fiskarena bosatta i Holmö by. Behovet av fiskehamns -

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 114.

anläggning i Gäddbäckssund vore ungefär lika, stort som för 15 år sedan, och
avsättningsmöjligheterna vore att söka i industrisamhällena på fastlandet, såsom
Holmsund, Sandvik, Obbola och Hörnefors, samt Umeå stad, till vilka platser
transporten sker med motorbåtar.

De s. k. Holmöarne mellan Västra och Östra Kvarken, belägna cirka 3 mil
från fastlandet och sjövägen cirka 5 mil från Umeå, utgöras av den egentliga
Holmön, Ängsön, Grossgrund och Holme) Gadd. Gäddbäckssundet, som i mitten
bildar en rymlig bassäng av 4 till 5 meters djup, utgöres i övrigt av två smala
sund, Sörsundet och Norrsundet, som skilja Ängsön och Holmön åt.

Holmön har en befolkning av 415 personer, av vilka för närvarande 58 yrkesfiskare
och 29 binäringsfiskare. Öns befolkning anses hava sin utkomst till a/a
av fisket. Fisket utgöres huvudsakligen av strömming, lax och sik.

Den beslutade fiskehamnsanläggningen skulle förläggas till Gäddbäckssundet.
Sörsundet skulle uppmuddras till 4.o meters djup under medelvattenytan och
20 meters bottenbredd för att Holmön skulle få förbindelse med fastlandet medelst
några av de i ordinarie turer gående ångbatarne. Norrsundet skulle fördjupas
till 1.2 meters djup under medelvattenytan och 5 meters bottenbredd, så att fiskebåtarne
skulle kunna gå denna vägen ut till strömmingsgrunden öster och nordost
om Holmön vid Stora och Lilla Fjäderägg, Mickelsgrund, Lillgrund och

Storgrund in. fl. platser. _T .. . . .....

Vid styrelsernas och de sakkunniges besök pa Holmön den 29 sistfidne
oktober var befolkningen mycket talrikt församlad på utlyst sammanträde, och
begagnade tillfället att uttala sin mening beträffande behovet av fiskehamn på
Holmön och den lämpligaste platsen för en sådan.

Alla de närvarande, som uppgingo till något över 100 män, voro ense om
att behovet av en hamn på ön vore synnerligen stort. Fisket vore befolkningens
huvudnäring, men stora svårigheter funnos för avsättning av fångsterna, då förbindelserna
med fastlandet, så länge ingen hamn funnes på ön, voro sa dåliga,
att strömmingen icke kunde regelbundet avyttras i färskt tillstånd i Umea ellei
Holmsund, eller annorstädes på fastlandet. Finge man eu hamn på ön, komme
fisket att utvecklas och försäljningsförhållandena att ordnas pa ändamålsenligt
sätt, med motorbåt till hamnplatsen vid Ostnäs och därifrån med bil till Umeå.

I fråga om platsen för en fiskehamn på Holmön vore de närvarande även
i det närmaste eniga. Man ansåg, att Byviken å nordvästra sidan av Holmön
vore den lämpligaste platsen och att en hamn där skulle gagna ön mest. De
bästa fångstplatserna för strömmingsfisket hade man norr och nordost om on,
framför allt omkring holmarne Störa och Lilla Fjäderägg, och for dessa fiskeplatser
läge Byviken synnerligen väl till. En hamn i Byviken skulle vidare på
grund av sitt läge i förhållande till fastlandet erbjuda mycket stora fördelar i och
för avsättningen av fångsterna. Laxen skulle också lätt kunna fraktas till Byviken,
och bleve det en hamn där, så skulle icke blott strömmingsfisket utan så
småningom även laxfisket komma att bedrivas därifrån. . .

För öns befolkning, som är bosatt huvudsakligen i norra delen av ön i Holmo by
nära Byviken, skulle det otvivelaktigt, både med hänsyn till fiskets bedrivande
och till den för dess utveckling nödvändiga regelbundna förbindelsen med fastlandet,
lända till större gagn att få hamn vid Byviken än vid Gäddbäckssund,
som ligger sämre till för ett gott ordnande av fiskefangsternas avsättning.

"Vid mötet på Holmön demonstrerades ett utkast till plan för hamnanläggning,
vilken skulle draga en väsentligt mindre kostnad än förut uppgjorda förBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 91 käft. CNr 114.) 896 23 ''

Styrelserna
och de
sakkunnige.

Föreslagna
ändringar i
byggnadsprogrammet.

50 Kungl. Maj:ts Proposition Nr Hd.

slag. De närvarande fiskarena likasom lotskaptenen i distriktet förklarade sig
anse detsamma fullt tillfredsställande i såväl skydds- som navigationshänseende.

Styrelserna och de sakkunnige föreslå sålunda, att den beslutade fiskehamnsanläggningen
vid Gäddbäckssund må uteslutas ur den av riksdagen antagna planen
för fiskehamnsbyggnaderna tillhörande gruppen II och ersättas av en fiskehamnsanläggning
å Holmön vid Byviken, vilken på grund av anläggningens beskaffenhet
bör hänföras till fiskehamnsgrupp I.

Kostnaden för den tidigare beslutade hamnanläggningen vid Gäddbäckssund
skulle uppgå till 445,800 kronor.

Kostnaden för den nu föreslagna hamnanläggningen vid Byviken har beräknats
till 287,700 kronor.

Nedsätfningen i byggnadskostnaden för fiskehamnar inom Västerbottens län
skulle således genom utbytet av hamnanläggning vid Gäddbäckssund mot hamn
vid Byviken uppgå till 158,100 kronor.

Vid övervägande huruvida samtlige tidigare beslutade fiskehamn sanläggningar
böra komma till utförande hava styrelserna och de sakkunnige sålunda
ansett, att ur fiskehamnsgruppen I torde böra för närvarande uteslutas hamnbyggnaderna
vid Kårehamn, Kapelludden, Utvalnäs, Bremö-Kalven, Vändborg,
Faludden, Stendörren, Långö och Bokö, därvid dock hamnanläggningen vid
Bremö-Kalven bör ersättas med hamnanläggning vid Lörudden, och hamnanläggningen
vid Utvalnäs, som begränsats till endast muddringsarbete, ingå i fiskehamnsgruppen
II. Då det föreslagna tilläggsarbetet vid Hönö-Klova utgöres
uteslutande av schaktning och muddring, bör detta arbete likalades ingå i gruppen
II.

Ur denna senare grupp bör uteslutas fiskehamnen vid Gäddbäckssund, som
bör ersättas med en hamnanläggning på Holmön vid Byviken, vilken bör ingå i
fiskehamnsgruppen I.

Vid de hittills på statens bekostnad utförda fiskehamnsbyggnaderna hava
endast hamnar i södra Sverige blivit anlagda. Tydligt är dock, att även fiskarena
i Norrland hava stora svårigheter att kämpa med på grund av bristfälliga hamnar.
Här har ock den pågående landhöjningen väsentligt bidragit till att försvåra
hamnförhållandena. Vid sina undersökningar hava styrelserna och de sakkunnige
kommit till den uppfattningen, att behovet av förbättrade fiskehamnar i Norrland
är synnerligen stort, och hava vid uppgörande av sitt förslag ansett, att
hven Norrland bör i görligaste mån tillgodoses. Emellertid torde det ock få
medgivas, att Gotthand är vanlottat på fiskehamnar, en uppfattning som även
gjort sig gällande när tidigare beslut om fiskehamnsbyggnader fattats. Styrelserna
och de sakkunnige hava därför vid uppgörande av ordningsföljden för
hamnarnas utförande inom fiskehamnsgruppen I ansett sig böra sätta Herrevik
på Gottland som nr 1 och Byviken i Västerbottens län som nr 2, varefter skulle
komma de båda återstående norrlandshamnarna inom denna grupp. Härvid hava
emellertid styrelserna och de sakkunnige utgått ifrån, att hamnarbetena vid Herrevik
och Byviken böra påbörjas samtidigt.

Efter här ovan nämnda inskränkningar i byggnadsprogrammet skulle inom
fiskehamnsgruppen I alltså utföras fiskehamnar vid: 1) Herrevik, 2) Byviken, 3)
Hölick,^ 4) Lörudden, 5) Värskär, 6) Byxelkrok, lämpligen i nu nämnd ordning.

Såsom de första i ordningen inom fiskehamnsgruppen II skulle kotorna till
utförande: 1) Gårdskär, 2) Fågelsundet, 3) Utvalnäs, 4) Hönö-Klova.

Kungl. Maj:is Proposition Nr 114.

Enligt den av riksdagen beslutade byggnadsplan!! skulle återstå inom fiskehamnsgruppen
I att utföra, förutom det under arbete varande iståndsättandet av
Barsebäcksliamn, 14 ännu ej påbörjade hamnar, nämligen fiskehamnarne vid Herrevik,
Byxelkrok, Kåreliamn, Gnisvärd, Kapelludden, Hölick, Värskär, Utvalnäs,
Bremö-Kalven, Vändborg, Faludden, Stendörren, Långö och Bokö.

I det föregående har under de särskilda länen anförts vilka inskränkningar
i det hittills gällande byggnadsprogrammet, som styrelserna och de sakkunnige
funnit sig böra föreslå. Genom dessa inskränkningar i byggnadsprogrammet för
fiskehamnsgruppen I, bestående i dels uteslutning av vissa hamnar, dels utbyte
av andra, samt genom vidtagande av sådana minskningar i hamnarnes storlek
eller sådana förenklingar, som antagits kunna ske utan eftergivande av kraven
på hamnarnes ändamålsenlighet samt hållbarhet och motståndskraft mot sjön,
har för närvarande åstadkommits en nedsättning av byggnadskostnaden för fiskehamnsgruppen
I till endast 2,290,600 kronor, vilket belopp skulle erfordras för
utförande av iståndsättandet av Barsebäcks hamn samt för utförande av de inom
gruppen återstående 6 hamnarne Herrevik, Byviken, Hölick, Lörudclen, Värskär
och Byxelkrok.

Nu nämnda kostnad för fiskehamnsgruppen I ökas till 2,723,600 kronor, om
hamnanläggningen vid Gnisvärd på Gottland skall komma till utförande, men
till 2,544,900 kronor, om hamn anlägges vid Västergarn i stället för vid Gnisvärd.

Undersökningen i fråga om muddringshamnarne, fiskehamnsgruppen II, har
av förut angivna skäl måst för närvarande begränsas till endast de tre hamnarne
vid Gårdskär, Fågelsundet och Gäddbäckssund, som utgöra de tre största hamnarne
inom gruppen II.

Byggnadskostnaden för dessa tre muddringshamnar samt det behövliga
tilläggsarbetet vid Hönö-Klova är enligt arbetsplanen beräknad till 1,041,000
kronor.

Inom gruppen II har gjorts de ändringarne, att hamnanläggningen vid Gäddbäckssund
utbytts mot hamnanläggning vid Byviken på Holmön, vilken hänförts
till fiskehamnsgruppen I, samt att arbetenas omfattning för hamnarne vid Gårdskär
och Fågelsundet inskränkts såsom i det föregående angivits, varjämte tillläggsarbetet
vid Hönö-Klova och det till endast stenrensning och muddring inskränkta
hamnarbetet vid Utvalnäs utförts till gruppen II. Inom denna grupp
skulle sålunda enligt detta förslag komma till utförande de fyra muddringshamnarne
vid Gårdskär, Fågelsundet, Utvalnäs och Hönö-Klova, för vilka kostnaden
beräknats till 298,400 kronor.

Kostnaden för de nu återstående av de tidigare beslutade fiskehamnarne inom
gruppen I är efter för närvarande gällande arbets- och materialpris beräknad till:

Barsebäck..........	..... 509,900	—	kronor	Transport 4,464,000	— kronor
Herrevik............	..... 1,038,200	—	»	Utvalnäs..............	... 177,400	- »
Byxelkrok.........	..... 870,300	—	»	Bremö-Kalven.....	... 956,700	- »
Kårehamn.........	..... 735,300	—	»	Yändborg ...........	... 289,000	- »
Gnisvärd............	..... 462,000	—	»	Faludden ...........	... 234,700	- »
Kapelludden ....	.... 193,900	—	»	Stendörren ........	46,200	- »
Hölick................	. ... 370,800	—	»	Långö .................	38,600	- »
Yärskär .............	..... 283,600	—	»	Bokö...................	28,000	- »
Transport 4,464,000	—	kronor		6,234,600	— kronor

Kostnaderna.

Kung! Maj:ts Proposition Nr 114.
och kostnaden för den nu föreslagna fiskehamns gruppen I till:

Barsebäck............... 509,900: — kronor Transport 1,608,100: — kronor

Herre vik................. 619,000: — » Lörudden ............... 100,500:

Byviken.............. 287,700: — » Yärskär ............... 53,000: — »

Hölick..................... 191,500: — » Byxelkrok............... 529,000: — »

Transport 1,608,100: — kronor 2,290,600: — kronor

vilken kostnad ökas till respektive 2,544,900 kronor eller 2,723,600 kronor, alltefter
som hamn vid Yästergarn eller Gnisvärd skall utföras.

Kostnaden för de till fiskéhamnsgruppen II hänförda nedan nämnda hamnarbetena
är efter för närvarande gällande arbets- och materialpris beräknad till:

Gårdskär..................................................... 240,600:— kronor

Fågel sundet............................................... 239,600: — »

Gäddbäckssund.......................................... 445,800: — »

Hönö-Klova............................................... 115,000: — »

1,041,000: — kronor

och kostnaden för de nu föreslagna nedan nämnda hamnarbetena till fiskehamnsqruppen
II:

Gårdskär ..................................................... 93,400: — kronor

Fågelsundet................................................. 78,000: — »

TJtvalnäs........................................................ 12,000: — »

Hönö-Klova................................................. 115,000:— »

298,400: — kronor

Förut. Nu, om hamn utföres

vid Gnisvärd vid Västergarn

Kostnad för fiskéhamnsgruppen I: 6,234,600 kr., 2,723,600 kr., resp. 2,544,900 kr.
» » »_II: 1,041,000 » , 298,400 » , » 298,400 :

Summa kronor 7,275,600 kr., 3,022,000 kr., resp. 2,843,300 kr.
Total nedsättning av kostnaden — 4,253,600 kr., om hamn vid Gnisvärd utföres,

men = 4,432,300 » , » » » Väster garn »

Sammanfattning:

Denna totala nedsättning av byggnadskostnaden utgör inom
Fiskéhamnsgruppen I: för Gottlands län 1,165,800 kr., resp. 1,

Fiskéhamnsgruppen II:

Kalmar
Gävleborgs
Västernorrl ands
Södermanlands
Uppsala
Västerbottens

1,307,200

344,700

856,200

112,800

308,800

158.100

resp. 1,344,500 kr.,

Västergarn utföres

4,253,600 kr., om hamn vid Gnisvärd
utföres,

men = 4,432,300 kr., om hamnen vid
stället för Gnisvärd.

Kung]. Maj. ts Proposition Nr 114.

I syfte att om möjligt vinna eu ytterligare nedsättning av byggnadskostnaderna
bör enligt styrelsernas och de sakkunniges mening före påbörjande av
varje särskild hamn tagas under övervägande, huruvida och i vilken omfattning
arbetet lämpligen kan utföras å entreprenad med anlitande av svenska firmor.
Uteslutet är ej heller att den för närvarande beräknade kostnaden för de särskilda
hamnarne kan vid de tidpunkter, när de, var i sin ordning, skola utföras,
då beräknas lägre än för närvarande på grund av under tiden inträdda minskade
kostnader för materialier, arbetslöner och frakter.

I tidigare utredningar har det med styrka framhållits, att det vore eu ren
nödvändighet att de missförhållanden snarast avhjälptes, under vilka havs- och
kustfisket hade att arbeta, så framt fiskerinäringen icke skulle gå tillbaka i stället
för att utvecklas. Fiskehamn skom missionen har därvid särskilt framhållit, att det
vore en oeftergivlig förutsättning och ett nödvändigt villkor för havsfiskets och
hela fiskerinäringens utveckling genom ett allmänt användande av tidsenliga fiskebåtar
och fångstredskap, att goda, tillräckligt djupa, väl skyddade och lämpligt
belägna hamnar funnes till fiskarenas förfogande.

Detta är utan gensägelse riktigt, men det beliöves icke blott goda fiskehamnar,
utan även goda fiskare, som utveckla tillräcklig företagsamhet icke blott
i fiskets bedrivande utan även i vad angår fångsternas avsättning. I detta senare
avseende synes det allmänt ännu råda svåra missförhållanden, som snarast måste
avhjälpas, så framt de fiskehamnar, som byggts och byggas, verkligen skola kunna
lända till fiskerinäringens kraftiga utveckling. Det torde nämligen utan tvivel
vara nödvändigt att en kraftig upplysnings- och propagandaverksamhet bedrives
bland fiskarena för att få dem att inse den stora betydelsen av att de genom
sammanslutning i fiskeriföreningar tillvarataga sina ekonomiska intressen. Varken
goda hamnar eller större fiskebåtar och modern fångstredskap lära ensamma
kunna framkalla en kraftig utveckling av fisket, så länge det saknas företagsamhet
hos fiskarena i fråga om ordnande av avsättningsförliållandena. En dylik företagsamhet
lärer säkerligen icke uppstå med mindre en stark, målmedveten och
ihållande propaganda bedrives bland fiskarena, ej blott i fråga om ett praktiskt
ordnande av avsättningsförhållandena utan även beträffande fiskens beredning
och konservering.

I sådant avseende är det önskvärt, att åtgärder måtte vidtagas huvudsakligen
i den riktning, som angivits i det betänkande rörande fiskerinäringens
främjande, som den 31 mars 1922 avlåtits av de utav chefen för jordbruksdepartementet
tillkallade sakkunnige.

De inskränkningar i det uppgjorda byggnadsprogrammet, vilka i det föregående
föreslagits, skulle, enligt vad förut anförts, komma att medföra anslagskrav,
som äro väsentligen mindre än de, vilka erfordrats, om den tidigare beslutade
planen skulle fullföljas.

I sin underdåniga framställning den 11 september 1922 anmälde Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen, att det ungefärliga beloppet, som erfordrades under
budgetåret 1 juli 1923—1 juli 1924 till utförande av de till fiskehamnsgrupperna
I och II hörande hamnbyggnader uppginge till respektive 1,500,000 kronor och
500,000 kronor. Vid en inskränkning av byggnadsprogrammet i enlighet med

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

vad i denna utredning nu föreslagits synes emellertid anslaget för utförande av
fiskehamnsgruppen I kunna för budgetåret 1 juli 1923—1 juli 1924 sättas till

600,000 kronor, med bemyndigande för Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen att
utföra de nu inom gruppen föreslagna hamnarbetena i den i det föregående föreslagna
ordningen i den mån anslagsmedlen medgiva.

Enär förut beviljade medel för hamnföretag inom grupp II finnas tillgängliga,
torde för denna grupp under budgetåret 1923—1924 anslag icke erfordras.
Redan tillgängliga medel medgiva nämligen utförande under sagda år av företag
till denna grupp i bär föreslagen utsträckning.

På grund av den sålunda verkställda utredningen få styrelserna och de sakkunnige
i underdånighet hemställa, att Eders Kung! Maj :t ville föreslå riksdagen

l:o) att besluta, att de fiskehamnsbyggnader vid Kårehamn,
Kapelludden, Bremö-Kalven, Vändborg, Paludden,
Stendörren, Långö och Bokö av fiskehamnsgruppen I samt
hamnbyggnaden vid Gäddbäckssund av fiskehamnsgruppen II,
vilka av riksdagen tidigare beslutats, ej skola komma till
utförande,

2:o) att besluta, att hamnbyggnader vid Herrevik, Byviken,
Hölick, Lörudden, Värskär och Byxelkrok, tillhörande
fiskehamnsgruppen I, skola i nu angiven ordning utföras,
med påbörjande av Herrevik och Byviken samma år, samt
att hamnarbetena vid Gårdskär, Eågelsundet, Utvalnäs och
Hönö-Klova, tillhörande fiskehamnsgruppen II, skola utföras
i nu angiven ordning, med iakttagande av förut angivna villkor
beträffande Byxelkrok och Hönö-Klova, samt att

3:o) till bestridande av kostnader för utförande av de
under 2:o) omförmälda hamnar på extra stat för budgetåret
1923—1924 anvisa ett reservationsanslag av 600,000 kronor.

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen får därjämte överlämna de till den nu
verkställda utredningen hörande arbetsplanerna för nådig fastställelse.

Stockholm den 5 februari 1923.

Underdånigst

FRIDOLF WIJNBLADH. ERIK INSULANDER.

O. Z. EKDAHL. K. A. ANDERSSON.

Med reservation.

SVEN LUBECK. GUSTAV ROSÉN. KNUT E. PETTERSON.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 114.

Tabell I.

Saltsjöfisket och dess avkastning i fångstmängd och fångstvärde

för hela riket.

Årtal	Fångst-mängd : kilogram	Fångstens värde: kronor	Årtal	Fångst- mängd: kilogram	Fångstens värde: kronor
År 1900.......		5,085,796	År 1911
1901................	—	5,897,377	1912...............		14,585,478
1902...............	—	5,710,911	1913......	_	16 057J44
1903..................	—	7,004,342	1914..........	107,193,769	16,944^952
1904..................	—	7,955,245	1915...............	102,848,356	31,627,225
1905............	—	9,261,470	1916.........	101,921,551	45,569,151
1906...........		12,375,455	1917.........	108,260^655	48,462, :t56
1907..................		10,646,490	1918..............	136,303,742	84.800,046
1908..........	—	12,688,411	1919......	114,355,986	43,582,169
1909 .............. 1910 ...............		12,312,416 13,804,796	1920...............	96,863,604 i	82,268.514

Tabell IT

Fiskare, redskap och båtar vid Saltsjöflsket: hela riket.

År	Antal yrkes- fiskare stycken	Antal med fiske som binäring stycken	Yärdet av redskap i kronor	Totala värdet av redskap och båtar kronor	År	Antal yrkes- fiskare stycken	Antal med fiske som binäring stycken	Yärdet av redskap i kronor	Totala värdet av redskap och båtar kronor
1900 ...		_			1911 ...
1901 ...	—	—	—	—	1912...	_	.
1902 ...	—	—	—	—	1913...	11,457	—	7,578,485	16,517,481
19Uo ...	—	—	—	—	1914...	12,764	10,802	9,276,494	21,442,605
iyo4 ...			-*	—	1915 ...	12,608	9,872	9,607,563	22,140,656
1905 ...	—	—		—	1916...	13,488	9,690	11,905,025	26,022,637
lyub ...		—		—	1917 ...	14,088	10,327	14,236,508	30,901,451
iyu7 ...	—	—	—	—	1918 ...	14,409	10,366	18,740,962	38,841,467
iyuo ...	—	--	—	—	1919...	14,481	10,281	20,373,395	42,521,857
iyuy ... 1910 ...	—	—	—	—	1920...	13,403 i	10,053	20,523,352 i	42.145,272

Knngl. Maj:ts Proposition Nr 114,

Antal fiskare

		1Q1/I	1Q1*	1616	1917	1918

	Län . > ; . ...	yrkes- fiskare	Bi- närings- fiskare	Yrkes- fiskare	Bi-ll ärings-fiskare	Yrkes- fiskare	Bi- närings- fiskare	Yrkes- fiskare	Bi- närings- fiskare	Yrkes- fiskare	Bi- närings-fi skare
1 2 8 4 5 6 7 8 9 i 10 11 12 13 14 ! 15	Norrbottens......... Västerbottens ...... Västernorrlands ... Gävleborgs ......... Uppsala............... Stockholms ......... Södermanlands..... Östergötlands ...... Kalmar ............... Gottlands ............ Blekinge.............. Kristianétads ....... Malmöhus............ Hallands ............. Göteborgs o. Bohus Hela riket	348 230 617 1,701 255 118 45 126 468 184 953 446 1,453 343 5,477	700 466 427 1 52 972 161 965 1,277 1,086 1,591 205 259 245 2.395	462 227 602 1,682 246 91 33 151 371 183 1,001 487 1,126 374 5.572	644 603 416 18 54 815 117 971 1,150 1,031 1,356 237 277 277 1,906	460 263 661 1,773 260 116 36 156 371 216 1,093 507 1,173 432 5,971	502 711 393 31 12 867 133 964 1,165 1,036 1,367 256 216 231 1,806	501 299 792 1,899 308 157 49 165 495 241 1,090 491 1,271 460 5,870	488 772 722 22 22 981 138 970 1,070 1,042 1,460 278 277 230 1,855	250 212 901 1,937 306 297 31 189 498 246 1,113 491 1,444 487 6,007	684 340 785 10 40 1,208 190 945 1.084 1,031 1.423 307 313 191 1 1,815
12,764	10,802	12,608	9,872	13,488	9,690	14,088	110,327	14.409	! 10,366

Saltsjöflskets av -

				Fång	stens värde i
	Län
		1914	1915	1916	1917	1918 1
1 2 3 4 ! 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15	Norrbottens........................... Västerbottens ........................ Västernorrlands ..................... Gävleborgs ........................... Uppsala........ ...................... Stockholms ........................... Södermanlands....................... Östergötlands ........................ Kalmar ................................. Gottlahds ...................... ....... Blekinge ............................... Kristianstads ......................... Malmöhus.............................. Hallands................................ Göteborgs o. Bohus ............... Hela riket	327321 174,884 347,698 476,785 92,271 750,631 95,454 365,817 1,344.011 227,092 815,681 571,404 1,161,262 441,634 9,753,007	322,556 252,372 431,256 696,757 111,166 1,038.143 111,914 388,509 1,307.807 260,856 1,051,663 553,351 1,673,705 776,046 22,651,124	484,335 526,784 879,257 1,566,484 208,305 1,566,624 271,390 720,555 2,024,256 496,851 1.719,299 866,763 2,220,347 998,692 \| 30,019.209	838,143 747,547 1,236,775 1,957,075 371,211 1,595,887 244,812 1,059,346 3,032,966 627,155 2,096,636 1,121,186 4,110,944 1,260,927 28.161.746	1,151,622 569,374 2,350,202 3,486,131 658,736 3,565,164 560,537 1,807,554 3,346,972 1,416,121 3,876,951 1,733,612 7,104,856 2,224,124 50,948,090
	16,944,952	31,627,225	! 45,569,151	\| 48,462,356	84,800,046

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 114.

Tabell Ila.

länsvis.

1919	1920	1914	1915	1916	1917	1918	1919	1920
Yrkes-	Bi-	Yrkes-	Bi-
fiskare	fiskare	fiskare	niirings- liskaro		T o t a	1 a a	n t al c t fi	skare
252	513	307	591	1,048	1,106	962	989	934	765	898	1
216	372	154	361	696	830	974	1.071	552	588	515	2
878	753	757	672	1,044	1,018	1,054	1,514	1,686	1,631	1,429	3
1,966	20	1,639	24	1,702	1,700	1,804	1,921	1,947	1,986	1,663	4
325	42	293	36	307	• 300	272	330	346	367	329	5
294	1,219	320	1,271	1,096	906	983	1,138	1,505	1,513	1,591	G
32	187	33	198	206	150	169	187	221	219	231	7
186	945	177	915	1,091	1.122	1,120	1,135	1,134	1,131	1,092	8
474	1,088	460	1,118	1,745	1,521	1,536	1,565	1,582	1,562	1,578	9
no	1,146	116	1,138	1,270	1,214	1,252	1,283	1,277	1,256	1,254	10
1,133	1,400	1,092	1,384	2,039	2,357	2,460	2,550	2,536	2,533	2,476	11
476	293	389	281	651	724	763	769	798	769	670	12
1,492	355	1,411	324	1,712	1,403	1,389	1,548	1,757	1,847	1,735	13
471	237	474	209	588	651	663	690	678	708	683	14
6,176	1,711	5,781	1,531	7,872	7,478	7,777	7,725	7,822	7,887	7,312	15
14,481	10,281	18,403	10,053	23,566	22,480	23,178	24,415	24,775	24,762	23,456

Tabell III.

kastning länsvis.

kronor			Fångstyärdet i % av	1914 års värde
1919	1920	1914	1915	1916	1917	1918	1919	1920
740,090	775,259	100	98.5	147.9	256.0	3o1.8	226.1	236.8	1
643,396	486,789	100	144.3	301.2	427.5	325.0	367.9	278.4	2
1,655,729	1,070,636	100	124.0	252.9	355.7	675.9	475.9	307.9	3
1,588,207	1,108,605	100	146.1	328.5	416.4	731.2	331.0	232.6	4
402,840	259,360	100	120.5	225.7	402.3	713»	436.6	281.1	5
2,259,613	2,008,574	100	138.3	208.7	212.6	475o	301. o	267.6	6
412.114	307,339	100	117.2	284 3	256.4	587.2	431.7	322.0	7
1,137,066	988,955	100	106.2	197.0	292.7	494.1	318.3	273.4	8
2,892,062	2,263,574	100	97.3	156.1	225.7	249.1	215.2	168.5	9
1,227,831	1,121,636	100	114.9	218.8	276.2	623 6	562.7	493.9	10
2,395,878	2,023,017	100	128.9	217.8	257.0	475.2	293.7	248.0	11
1,282,413	1,153,966	100	96.8	151.7	196.2	303 4	224.4	202. o	12
4,513,244	2,917,527	100	144.1	227.3	354.0	611.8	388.7	451.2	13
1,152,663	961,968	100	175.7	226.1	285.5	503. ö	261.0	217.8	14
21,179,023	14,821,309	100	232.2	307.8	288.7	522.4	217.1	151.9	15
43,532,169	32,268,514	100	186.6	268.9	286.0	504.4	256.9	194.8

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 91 höft. (Nr 114.) 396 23 8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Saltsjöflskets av -

	Län		Fångstens	mängd	i kilo-
1914	1915	1916	1917	1918
1	Norrbottens ..........................	745,632	815,155	931,791	1,153,502	963,342
2	Västerbottens .......................	547,689	792,206	1,162.517	1,389,107	784,850
3	Västernorrlands .....................	1,712,902	1,843,211	2,441,601	2,857,175	3,431,699
4	Gävleborgs ..........................	3,315,053	3,609,023	4,486,212	5,403,405	5,278,918
5	Uppsala.................................	441,433	360,675	603,861	956,034	947,524
6	Stockholms ...........................	3,978,639	3'',760,038	4,064,658	3,474,582	4,127,154
7	Södermanlands .....................	593,932	644,472	806,398	503,103	601,040
8	Östergötlands ........................	2,344,252	2,698,079	2,168,005	3,027,211	2,821,923
9	Kalmar ................................	3,837,261	3,053,988	4,456,843	4,954,626	3,799,371
10	Gottlands ..............................	1,207,113	1,055,092	1,582,539	1,687,205	2,521,709
11	BleMnge..............................	2,772,894	3,540,147	6,436,238	6,217.195	5,245,212
12	Kristianstads .........................	1.817,393	1,811,531	3,012,169	2,989,350	1,966,379
18	Malmöhus..............................	4,086,892	4,532,210	9,387,621	8,885,301	7,505,861
14	Hallands ........................... ..	1,813,572	1,973,883	1,796,495	1,836,647	1.849,061
16	Göteborgs och Bohus ............	77.979,112	72,358,646	58,584,603	62,926,212	94,459,699
1	Hela riket	107,193,769	102,848,356	101,921,551	108,260,655	136,303,742

S altsjö -

	Län	T o t a 1 v ä	r d e t a	v redskap och
1914	1915	1916	1917	1918
1	Norrbottens ...........................	547,594	664,587	848,443	839,930	759,614
2	Västerbottens ........................	274,960	400.526	483,640	647,980	351,511
3	Västernorrlands .....................	658,730	687,940	709,070	1,026,865	1.287,626
4	Gävleborgs ...........................	1,107,944	1,188.508	1,307,533	1,483,180	1,599,755
5	Uppsala.................................	137,021	141,276	149,641	281,885	398,867
6	Stockholms ...........................	658,640	583,520	666,099	917,156	1,404,311
7	Södermanlands.......................	175,672	184,668	280,917	315,616	401,261
8	Östergötlands ........................	449,882	507,279	605,633	732,411	715,807
9	Kalmar ................................	1,023,283	1,013,025	1,394,832	1,764,487	1,775,000
10	Gottlands .............................	379,098	390,628	475,080	586,950	584,665
11	Blekinge ...............................	1,078,063	1,084,637	1,111,680	1,160,920	2,925,360
12	Kristianstads ........................	654,177	619,604	702,713	981.074	948,926
13	Malmöhus..............................	2,010,405	2,045,473	2,513,710	3,009,978	4,555,569
14	Hallands ...............................	530,371	773,459	711,929	782,136	939,382
15	Göteborgs och Bohus ............	11,756.765	11,855,526	14,061,717	16,370,883	20,193,813
	Hela riket	21,442,605	22,140,656	26,022,637	30,901,451	38,841,467

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Tabell IV.

kastning länsvis.

gram		Fångs tmäng	den i % av 1914 ärs mängd
1919	1920	1914	1915	1916	1917	1918	1919	1920
690,418	584,482	100	109.3	125.0	154.7	129.2	92.6	78.4	1
871.846	622,363	100	144 6	212.3	253o	143.3	159.2	113.0	2
3,068,735	2,818,240	100	107.7	142.5	166.8	200 3	179.2	164.5	8
5,082.749	3,809,516	100	108.8	135.3	163 o	159.2	153.S	114.9	4
956,232	539,494	100	81.7	136.8	216.5	214.6	2160	122.2	5
3.533,068	3,752,531	100	94.5	102.1	87.3	103.8	89.o	94.3	6
463,745	437,294	100	108.5	135.8	84.7	101.2	78-8	73.6	7
1,688,986	1,597,649	100	115.1	92.i	129.1	123.8	72.5	68.2	8
3,601,396	3,024,343	100	79.6	116.1	129.1	99.0	93.9	78.8	9
2,188,868	2,389,339	100	87.7	131.1	139.8	208.9	181.3	197.9	10
4,191,095	4,907,534	100	127 7	232.1	224.2	189.2	151.1	177.0	11
1,481,691	1,905.547	100	99.7	165.8	164 5	108.2	81.5	104.9	12
5,687,576	4,556,816	100	lll.i	232.2	217.4	183.6	139.2	111.5	13
1,550,556	1,717,754	100	108.9	99.6	101 3	101 9	85.5	94.7	14
79,299,025	64,200,702	100	92.8	75.1	80.7	121.1	101.7	82.8	15
■ 114,355,986	96,863,604	100	96.0	95.8	109.9	127.2	106.7	90.4

Tabell V.

fisket.

båtar å	r			Totalvärdet i % av	L914 års värde
1919	1920	1914	1915	1916	1917	1918	1919	1920
876,269	1,189,449	100	121.3	154.9	153.4	138 7	160.2	217.2	1
591,155	566,245	100	145.6	175.9	235.6	127.8	215.0	205.9	2
1,483,548	1,542,736	100	104.4	107.6	155.9	195.5	225.2	234.2	8
1,869,803	1,939,228	100	107.3	118.0	133.9	144.4	168.8	175.0	4
439,335	454,920	100	103.1	109.2	205.7	291.1	320.6	332.0	6
1,501,666	1,738,722	100	88.6	101.1	139.2	213.2	228.0	264.0	6
449.625	482.370	100	105.1	160.0	180.o	228.4	255.9	274.6	7
740,692	774,721	100	112.8	134.6	162.8	159.1	164.6	172.2	8
2,179,035	2,443,258	100	99.o	136.3	172.4	173.5	213.0	238.8	9
648,659	786,053	100	103. o	125.3	154.8	154.2	171.1	207.3	10
2,981,060	2,945,560	100	100.6	103.1	107.7	271.4	276.6	273.2	11
949.440	1,150,530	100	94.7	107.4	150.o	145.1	145 i	175.9	12
5,540,195	5,746,940	100	101.7	125.0	149.7	226.6	275 e	285 3	13
1,149,411	1,076,546	100	145.8	134.2	147.5	177.1	215.3	201.7	14
21,121,964	19,307,994	100	100.9	119.6	139.3	171.8	179.7	164.2	15
42,521,857	42,145,272	100	103.3	121.3	144.1	181.1	198.3	196.6

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 114.

Saltsjöfiskets fångst -

	Län		I %	av värdet av redskap och båtar
1914	1915	1916	1917	1918	1919	1920
1	Norrbottens.......................	59.8	48.5	57.1	99.8	151.6	84.2	65.2
2	Västerbottens.....................	63.6	63.o	108.9	115.4	162.0	108.8	86.0
3	Västernorrlands................	52.8	62.7	124.0	120.4	182.5	111.6	69.4
4	Gävleborgs........................	43.o	58.6	119.8	132.0	217.9	84.9	57.2
5	Uppsala .......... ................	67.s	78.7	139.2	131.7	165.2	89.2	57.1
6	Stockholms........................	114.0	177.9	235.2	174.0	253.9	150.5	115.5
7	Södermanlands ..................	54.3	60.6	96.6	77.6	139.7	91.6	63.7
8	Östergötlands ...................	81.3	76.6	119.0	144.6	252.5	153.6	127.7
9	Kalmar ............................	131.3	129.1	145.1	171.9	188.6	132.8	92.6
10	Gottlands...........................	59.9	66.8	104.6	106.8	242.2	197.0	142.7
11	Blekinge ...........................	75.7	97.o	154.7	180.6	132.5	80 4	68.7
12	Kristianstads ...................	87.3	89.3	123.3	114.3	182.7	135.1	100.3
13	Malmöhus .......................	57.8	81.8	128.1	136.6	156.0	81.5	50.8
14	Hallands ..........................	83.3	100.3	140.3	161.2	236.8	102.8	89.4
16	Göteborgs och Bohus........	83.0	191.1	213.5	172.0	252.3	102.7	76.8
16	Hela riket	79.0	1428	1751	156.8	218.3	102.4	78.4

Antalet fiske -

			Å r	1 9 1	4		1 9	1 5			1 9	1 6
	Län	Däc- kade med motor st.	Däc- kade utan motor 8t.	Öppna med motor st.	Öppna utan motor st.	Däc- kade med motor st.	Däc- kade utan motor st.	Öppna med motor st.	Öppna utan motor st.	Däc- kade med motor st.	Däc- kade utan motor st.	Öppna med motor st.	Öppna utan motor st.
1	Norrbottens .......	i		57	716	2		99	755	2		144	608
2	Västerbottens.....	i	—	21	484	1	—	35	622	1	—	55	699
3	V ästemorrlands...	—	—	151	546	—	—	199	520	—	_	216	578.
4	Gävleborgs.........	—	—	206	863	—	—	261	845	—	—	336	817
5	Uppsala ...........	—	—	12	274	—	—	19	230	—	—	SO	149\|
6	Stockholms.........	—	—	114	1,104	—	—	115	1,090	—	—	141	1,149
7	Södermanlands ...	—	1	43	319	—	—	48	324	1	—	58	320
8	Östergötlands......	—	—	77	888	—	—	95	872	—	—	107	895
9	Kalmar ............	25	8	156	2,560	26	—	169	2,291	31	_	181	2,447
10	Gottlands............	8	6	31	1,023	8	7	46	1,037	12	6	53	1,016
11	Blekinge ............	136	38	—	1,245	160	18	—	1.243	180	19	—	1,199
12	Kristianstads ......	52	15	2	311	55	12	1	311	64	13	1	322
18	Malmöhus .........	181	151	11	510	199	123	11	519	208	128	19	556
14	Hallands ............	65	6	3	146	66	4	11	173	66	4	24	179
15	Göteborgs och Bo-hus ................	708	422	21	2,615	701	378	27	2,369	717	317	31	2,450
16	Hela riket	1,177	647	905	13,604	1,218	542	1,186 13,201	1,282	487	1,396	13,394
17	I % av 1914 års antal...............	100	100	100	100	104.1	83.8	125.6	97.4	109.5	75.3	154.2	98.5

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 114.

Öl

värde i olika län:

Tabell VT.

1		Per fiskare,	er.			L ii n
1914	1915	1916	1917	1918	1919	1920
312	292	503	847	1,233	967	863	Norrbottens.	1
251	304	541	698	1,031	1,094	945	Västerbottens.	2
333	424	834	817	1,394	1,015	749	V ästemorrlands.	S
280	410	868	1,019	1,791	800	667	Gävleborgs.	4
301	371	766	1,125	1,904	1,098	788	Uppsala.	5
689	1,146	1,594	1,402	2,369	1,493	1,262	Stockholms.	6
463	746	1,606	1,309	2,536	1,882	1,330	Södermanlands.	7
335	346	643	933	1,594	1,005	906	Östergötlands.	8
770	860	1,318	1,938	2,116	1,852	1,434	Kalmar.	9
179	215	397	489	1,109	1,017	894	Gottlands.	10
321	446	699	822	1,529	946	817	Blekinge.	11
878	764	1,136	1,458	2,172	1,668	1,735	Kristianstads.	12
678	1,193	2,318	2,656	4,044	2,444	1,682	Malmöhus.	13 \|
751	1,192	1,506	1,827	3,280	1,628	1,530	Hallands.	14
1,239	3,029	3,860	3,646	6,513	2,685	2,121	Göteborgs och Bohus.	15
719	1,407	1,960	1,985	3,423	1,758	1,409	Hela riket.	16 \|

båtar länsvis.

Tabell VII.

	1 9	1 7			1 9	1 8		19 19		1 £	2 0
Däc- kade med motor st.	Däc- kade utan motor st.	Öppna med motor st.	Öppna utan motor st.	I)äc- kade med motor st.	Däc- kade utan motor st.	Öppna med motor 8t.	Öppna utan motor 8t.	Däc- kade med motor st.	Däc- kade utan motor st.	Öppna med motor st.	Öppna utan motor st.	Däc- kade med motor st.	Däc- kade utan motor st.	Öppna med motor st.	Öppna utan motor st.
i		172	634	4		144	651	5		150	562	5		182	615	1
i	—	75	660	1	—	60	343	1	—	94	358	—	—	100	317	2
—	—	303	514	—	—	346	676	—	—	424	628	—	—	432	535	3
—	—	431	727	—	—	495	715	--	—	552	634	—	—	496	577	4
—	—	61	224	—	—	73	261	—	—	100	239	—	—	107	207	5
21	—	220	1,389	22	i	325	1,514	15	—	345	1,541	14	—	383	1,553	6
—	—	60	312	—	—	64	376	19	—	51	391	47	—	29	417	7
—	—	in	862	2	—	115	872	2	—	122	869	5	__	119	851	8
26	—	217	2,395	18	—	218	2,363	9	—	252	2,245	12	_	259	2,191	9
12	5	74	1,010	13	5	79	1,005	16	2	125	980	22	i	158	983	10
189	14	—	1,295	180	—	2	1,243	197	—	—	1,290	186	—	_	1,292	11
63	8	6	318	64	3	6	312	64	2	7	299	72	2	6	318	12
251	109	18	582	295	136	14	635	332	135	18	701	353	101	15	726	13
67	3	25	147	75	7	22	126	99	7	13	169	90	3	22	152	14
764	258	23	2,618	794	260	30	2,769	776	221	24	2.556	744	186	32	2,639	15
1,395	397	1.796	13,687	1,468	412	1,993	13,861	1,535	367	2,277	13,462	1,550	293	2,340	13,371	16
119.2	61.4	198.4	100.6	125.4	63.7	220.2	101.9	131.x	56.7	251.6	99.o	131.7	45 8	258.6	98.s	17

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 114.

Hcrrcvik.

Reservation.

Bilaga B.

I avseende å de ändringar i byggnadsprogrammet för fiskehamn sbyggnaderna,
vilka föreslagits av styrelserna och de sakkunnige i underdånig utredning den 5
februari 1923, får jag anföra särskild mening.

Uti förenämnda utredning har redogjorts för anledningarne till statens fiskehamnsbyggnadsverksamhet
och har erinrats därom, att statsmakterna genom sitt
beslut om byggandet av fiskehamnarne velat kraftigt befrämja fiskerinäringens utveckling
genom att ställa goda fiskehamnar till näringens förfogande. Statens
kraftiga ingripande för havsfiskets utveckling genom byggandet av de därför nödvändiga,
rymliga och djupa hamnarne har erkänts vara en rent nödvändig åtgärd,
som måste företagas utan tanke på en direkt förräntning av byggnadskostnaderna.
Saken har icke setts från finansiell synpunkt, utan från den större nationalekonomiska
synpunkten, som räknar med de stora indirekta fördelar, som skulle följa
med tillkomsten av dylika hamnar — såsom fiskerinäringens kraftiga utveckling,
minskning av emigrationen genom kvarhållande av även den yngre fiskarebefolkningen
samt ökning av skatteinkomsterna för staten m. in.

De tungt vägande anledningarne till statsmakternas beslut år 1911 om byggande
av fiskehamnar hava principiellt sett icke förändrats, därför att för närvarande
det allmänna tidsläget och den nu rådande depressionen göra stora inskränkningar
i statsutgifterna nödvändiga.

Ett övervägande, huruvida samtlige tidigare beslutade fiskeliamnsanhiggningar
böra i sinom tid komma till utförande, synes mig därför böra ske under fasthållande
av samma ledande motiv, som varit för riksdagens beslut bestämmande,
så att dessa icke frångås och skapandet av förutsättningar för ett tidsenligt och
lönande havsfiske förfelas genom för långt drivna förändringar i byggnadsprogrammet.
Ett fullföljande av den av riksdagen beslutade byggnadsplanen för
fiskehamnsgruppen I i hela dess omfattning skulle dock medföra ett anslagskrav
av endast sammanlagt 6,234,600 kronor, eller mindre än hälften av det anslagskrav,
som de hittills utförda hamnarne medfört — ett förhållande, som har sin
förklaringsgrund däruti, att 10 st. av de 14 återstående ännu ej påbörjade fiskehamnarne
inom gruppen I äro av ringare omfattning i jämförelse med de färdiga
hamnarne.

De nu av styrelserna och de sakkunnige föreslagna ändringarne i programmet
äro emellertid alltför omfattande och hava enligt min mening gått för långt i
strävan efter en nedsättning av byggnadskostnaderna på bekostnad av hamnarnes
antal, storlek och ändamålsenlighet.

Att börja med får jag då anföra, att jag icke är övertygad om klokheten och
ändamålsenligheten av att göra den ändring av utsträckningen och läget för vågbrytarne
vid Herreviks hamn på Gotland, vilken ändring är gjord i det förslag
(Alt. II) för denna hamnbyggnad, som nu i utredningen förutsatts vara det, som
skulle komma till utförande.

Vid Herrevik äro förhållandena sådana, att den grövsta och svåraste sjön
kommer från NNO till NO. För dessa väderstreck ligger hamnviken helt och
hållet öppen, starkt utsatt för sjön. Fiskarena på platsen och överlotsen Harding

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 114.

<>:s

därstädes, som iiro vill förtrogna med strömsättningsförliällandena vid Herrevik,
hava uppgivit att havsströmmen går in i viken närmare västra sidan och ut igen
längs östra sidan. Strömmen, som ofta är stark, arbetar således mot vinden och
den grova sjön från NNO och NO vid storm från dessa håll, och åstadkommer
då en krabb svår sjögång, i vilken navigeringen är mycket besvärlig.

I det fastställda förslaget till hamn vid Herrevik har därför den västra vågbry
tårens yttre del böjts av i ungefär NO-lig riktning för att avleda den närmare
västra sidan ingående strömmen och underlätta passagen genom inseglingsöppniugen
därigenom att skydd erhålles under västra piren, innan den (»strå skall
passeras. Denna i NO utgående yttre del av västra vågbrytaren har i det nu förutsatta
förslaget uteslutits samt östra vågbrytaren förlagts längre in i viken.

Om den i NO utgående yttre delen av västra vågbrytaren icke utföres,
kommer den i viken ingående strömmen att gå österut längs nämnda västra vågbry
tare och att med oförändrad riktning och oförminskad styrka gå fram tvärs för
inseglingsöppningen, försvårande möjligheten att ingå i hamnen vid NNO-lig och
NO-lig storm. För att minska olägenheten härav skulle den östra vågbrytaren
förläggas längre tillbaka in i hamnviken, så att fiskebåtarne på ingående skulle
hava gått fram genom den starka tvärströmmen, innan de hade att passera förbi
det längre in belägna östra pirhuvudet. Denna tillbakaflyttning inom viken av
östra vågbrytaren har emellertid den olägenheten med sig, att den icke gör det
möjligt att uppföra en lastbrygga för kalkstensutskeppning med lika användbart
läge, som Svenska sockerfabriksaktiebolaget förutsatt vid sitt erbjudande i fråga
om markupplåtelse till hamnområde. — Sockerbolagets erbjudande om fri upplåtelse
för markområde för hamnanläggningen har ställts i beroende av särskilt
den rättigheten, som förbehållits bolaget och dess eventuella rättsinnehavare, att
i den blivande fiskehamnen utbygga eu lastbrygga på viss angiven plats och med
vattendjup av G. o m. intill densamma. Om så väsentliga förändringar i hamnens
planläggning genomföras, att denna utfästelse från hamnens sida icke kan upprätthållas,
har bolaget förklarat, att erbjudandet om markområdets fria upplåtelse
då måste anses förfallet. — Det av sockerbolaget förutsatta läget för lastbryggan
har av bolaget bestämts med hänsyn till kravet att behövligt manöverrum må
förefinnas mellan östra vågbrytaren och den blivande, från östra stranden utgående
bryggan, och att 6.0 meters vattendjup må förefinnas intill densamma. —
Detta krav kan svårligen uppfyllas på tillfredsställande sätt, därest östra vågbrytaren
inflyttas på sätt, som måste ske för underlättande av ingåendet i hamnen,
om den yttre mot NO utgående delen av västra vågbrytaren icke skulle utföras.

Om sockerbolagets utfästelse om fri marköverlåtelse förfaller, så lär icke
någon hamnbyggnad vid Herrevik komma till stånd, enär kommunen icke lärer
kunna tänka på en expropriation av sockerbolagets kalkbergsmark utmed stranden.
Ett beslut om en ändring av fastställda utsträckningen och läget av vågbrytarne
skulle därför kunna äventyra den för fiskets utveckling betydelsefulla
hamnens tillkomst.

Sedan Svenska sockerbolaget på sin tid gjorde utfästelsen att för hamnanläggningen
i Herrevik på vissa villkor fritt upplåta vissa närmare angivna markområden,
har bolaget, som ej kunnat invänta hamnanläggningens utförande, tillgodosett
sitt kalkbehov från Bungenäs på Gottland. Yare sig nu bolaget kommer
att avhända sig Herreviks kalkstensberg eller att framdeles själv exploatera det,
så är enligt bolagets förklaring villkoret för att bolaget skall fritt upplåta de behövliga
markområdena, att en kalklastningsbrygga Jean utbyggas i hamnen med

Kungl. Majds Proposition Nr 114.

Kapelludden.

Byxelkrok.

sådant läge, att intill bryggan finnes 6.0 meters vattendjup och mellan denna och
östra vågbrytaren tillräckligt och bekvämt manöverutrymme för större fraktångare
av 5 ä 5.5 meters djupgående, vilket emellertid svårligen kan bliva fallet, om
ändring sker i fastställda utsträckningen och läget av vågbrytarne, varför jag anser
mig böra bestämt avstyrka ändringen, då hamnanläggningens ändamålsenlighet
genom en sådan ändring blir förminskad och möjligheten för dess tillkomst
äventyras.

Byggnadskostnaden för hamn vid Herrevik är nu beräknad till 766,000 kronor,
om den föreslagna ändringen icke göres, men till 619,000 kronor, om den vidtages.
Skillnaden i kostnad utgör således 147,000 kronor.

Beträffande Gottland anser jag vidare den föreslagna inskränkningen av byggnadsprogrammet
till byggande av endast en hamn på östra och en på västra sidan
av ön vara en alltför vittgående förminskning av antalet tidigare beslutade fiskehamnar
på ön.

Det vid Kapelludden på östra kusten bedrivna fisket har stort behov av en
skyddande vågbrytare, som kan göra det möjligt för fiskarena att förse sina båtar
med motor och att använda större motorbåtar.

Det tidigare fattade beslutet år 1911 om fiskehamnsanläggning vid Kapelludden
genom utförande därstädes av en vågbrytare anser jag borde stå fast och
denna hamnanläggning sålunda icke böra uteslutas ur fiskehamnsgruppen I.

Byggnadskostnaden för hamnen vid Kapelludden är nu beräknad till 188,000
kronor.

I fråga om hamnanläggningen vid Byxelkrok på Öland anser jag icke heller
den nu föreslagna ändringen av utsträckningen och läget för vågbrytaren och
bryggan vara att anbefalla.

Den svåraste och grövsta sjön kommer här från NO till N ända från Alandshav.
Även vid N till NV-storm är sjön vid Byxelkrok svår.

Enligt den fastställda planen har vågbrytaren en sådan utsträckning, att den
giver skydd för sjön vid storm från NO ända till NY å en areal av hamnviken
med 3.0 till 5.o ä 5.5 meters vattendjup, vilken är mer än dubbelt så stor som
den areal med 3.0 till 4.5 å 5. o meters vattendjup, som skulle bliva skyddad av
vågbrytaren, om denna utföres med den nu föreslagna ändrade och förkortade
sträckningen. Den skyddade arealen av 4.0 meters vattendjup och däröver skulle
med det ändrade läget för vågbrytaren bliva endast ungefär en tredjedel av vad
den skulle bliva, om ingen ändring och förkortning av sträckningen vidtoges. —
Enligt den fastställda planen skulle lastbryggan komma ut till 4.0 meters vattendjup,
men enligt den ändrade planen endast till 3.5 meters vattendjup.

Då hamnen vid Byxelkrok skulle få stor betydelse även som stödjepunkt för
talrika fastlandsfiskare vid bedrivande av fisket på fiskeplatserna norr om Öland
och som nödhamn för jämväl den stora mängd handelsfartyg, som passera Ölands
norra udde, så är det icke ändamålsenligt att ändra och förkorta vågbrytaren
och därigenom minska den skyddade hamnarealen till mindre än hälften av vad
den skulle bliva, om det fastställda läget och utsträckningen för vågbrytaren icke
ändras. En dylik minskning av den skyddade arealen vore ett icke framsynt
eftergivande av kravet på hamnens ändamålsenlighet, — varför jag finner mig
böra bestämt avstyrka den föreslagna ändringen och förkortningen av vågbrytaren.

Kunyl. Maj.ls Proposition Nr 114. 05

Byggnadskostnaden för hamn vid Byxelkrok är nu beräknad till 042,500 kronor,
om den föreslagna ändringen icke göres, men till 529,000 kronor, om den
vidtages. Skillnaden i kostnad således 115,500 kronor.

I styrelsernas och de sakkunniges uttalande i fråga om den ytterligare muddring
vid Hönö-Klova, om vars utförande motionerats vid 1922 års riksdag
(motion i 2:dra kammaren, nr 123), kan jag icke till alla delar instämma.

Det har synts styrelserna och de sakkunnige kunna sättas ifråga, huruvida
icke någon del, förslagsvis 15 % av de nu föreslagna ytterligare kostnaderna,
skäligen borde bestridas på annat sätt än med statsmedel, av det skäl att det
särskilt med avseende på den redan nu kraftigt ökade trafiken ej synts uteslutet,
att hamnanläggningen kan komma att i avsevärd mån tjäna även andra uppgifter
än dem, som äro direkt förbundna med fisket.

Sedan hanmen blev färdig våren 1922, har fiskeflottan därstädes ökats med
icke mindre. än 8 stora, däckade fiskebåtar försedda med motorer. Denna på
kort tid kraftiga ökning av de stora fiskebåtarnes antal är ett gott varsel om
huru fiskeflottan och fiskerirörelsen i hamnen kunna komma att avsevärt utvecklas,
om blott tillräckligt utrymme med nödigt vattendjup förefinnes i hamnen.
Fisklägets närhet till Göteborg och dess belägenhet i stråkvägen från denna stad
har även gjort, att sommargäster med enklare anspråk börjat besöka ön, och att
det s. k. Marstrandsbolaget nu, sedan hamnen blivit byggd, börjat i förbifarten
angöra hamnkajen i Hönö med en större ångbåt. Emellertid komma dessa sistnämnda
förhållanden säkerligen icke att inverka på omfattningen av fiskets bedrivande
av båtlagen från Hönö hamn, då befolkningen utgöres av driftiga yrkesfiskare,
som icke övergiva fisket för att leva av inkomster från tillfälliga sommargäster.
Och icke lärer det häller bliva till men för fisket, att fiskarena kunna
få sända in fiskfångsterna med ångbåtslägenliet till storstaden Göteborg, i stället
för att forsla in dem dit med sina egna fiskemotorbåtar. Tvärtom bliva fiskarena
därigenom i stånd till att göra flera fisketurer ut med sina båtar till fångstplatserna.

Förhållandena vid Hönö-Klova visa redan nu så kort efter hamnens tillkomst,
att den ytterligare muddringen i Hönö hamn är oundgängligen behövlig för att
kunna bereda erforderligt utrymme i den nya hamnbassängen för större delen
av den nuvarande fiskeflottan och å området norr och nordost om Kattbådan
för den återstående delen samt för nytillkommande fiskebåtar och för skyddsökande
båtar från främmande fisklägen under sillfisketiden.

Hade man vid tiden för fiskehamnskommissionens besök på platsen för hamnanläggningen
vid Hönö-Klova förutsett, att fiskeflottan därstädes skulle komma
att ökas på kort tid i så omfattande grad, som nu visat sig vara fallet, och sålunda
riktigare bedömt det erforderliga utrymme med djupt vatten, som måste
beredas genom muddring i hamnen, så hade utan tvivel den nu behövliga ytterligare
muddringen blivit i planen upptagen och sålunda nu även redan varit utförd
och bekostad av staten. Det är endast att beklaga, att man icke då bedömt
den blivande utvecklingen rätt, men icke kan det vara rättvist, att denna
felsyn nu skall medföra, att den nödvändiga kompletteringen med den nya
bassängen skulle till en del bekostas av fiskarena eller bestridas på annat sätt
än med de för statens fiskehamnsbyggnader beviljade statsmedlen.

Då den nyra bassängen är oundgängligen och omedelbart behövlig för att fiskehamnen
skall kunna svara mot den utveckling, som är att förvänta, och då basBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 samt 91 häft. (Nr 114.) 396 23 9

Hona-Kl o va.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

sängen är avsedd att användas endast av fiskebåtarne och således kommer att
tjäna endast uppgifter, som äro direkt förbundna med fisket, kan jag icke finnarättvist
att utförandet av detta ytterligare muddringsarbete skulle göras beroende
av att visst bidrag erhålles vare sig av kommun, landsting eller annan institution.
För min del får jag därför hemställa, dels att såsom villkor för arbetets utförande
stadgas endast att fiskarena vid Hönö-Klova skola enligt gjort åtagande själva
bekosta strandskoning utmed nya bassängen och de bryggor, som erfordras för
båtarne att ligga vid, samt att till staten kostnadsfritt överlåtes det strandområde
innanför nya bassängen, som icke är till staten överlåtet och är beläget
mellan de till staten redan överlåtna strandområdena, dels ock att den ytterligare
muddringen vid Hönö-Klova, vilken utgör endast ett angeläget kompletteringsarbete
för hamnens försättande i behövligt skick, må utföras snarast möjligt efter
Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut, oberoende av tiden och ordningen för utförandet
av hamnarbetena vid Gårdskär, Fågelsundet och Utvalnäs.

Om vad ovan anförts vinner beaktande, men de i övrigt i den avlämnade
utredningen föreslagna inskränkningarne i byggnadsprogrammet för fiskehamnsgruppen
I vidtagas enligt styrelsernas och de sakkunniges förslag, så vinnes en
nedsättning av byggnadskostnaden för denna från 6,234,600 kronor till endast
2,993,400 kronor, vilket belopp skulle erfordras för utförande av iståndsättandet
av Barsebäcks hamn samt för utförande av de inom gruppen återstående 8 hamnarne
vid Herrevik, Byviken, Hölick, Lörudden, Västergarn, Kapelludden, Värskär
och Byxelkrok — eller till 3,172,100 kronor, om hamnanläggningen vid
Gnisvärd utföres i stället för hamnanläggning vid Västergarn.

Hen totala nedsättningen av byggnadskostnaden för fiskehamnsgruppen I och
och de fyra första liamname inom fiskehamnsgruppen II, vilken skulle erhållas
genom ändringen i byggnadsprogrammet, skulle då uppgå till 3,983,800 kronor i
stället för 4,432,300 kronor, om hamnen vid Västergarn utföres, men till 3,805,100
kronor i stället för 4,253,600 kronor, om hamnanläggning utföres vid Gnisvärd
i stället för vid Västergarn — allt enligt nedanstående tablå:

Kostnaden för de nu återstående av de tidigare beslutade fiskehamnarna inom
gruppen I är efter för närvarande gällande arbets- och materialpris beräknad till;

Barsebäck...........	509,900: — kronor	Transport 4,464,000:	—- kronor
Herre vik ...........	... 1,038,200:— »	Utvalnäs.................	177,408:	- »
Byxelkrok...........	... 870,300: —	Bremö-KlaAren........	956,700:	- »
Kåreliamn............	735,300: — »	Vändborg ..............	289,000:	- *
Gnisvärd ...........	... 462,000: — »	Faludden ..............	234,700:	- »
Kapelludden ....	... 193,900: —	Stendörren ...........	46,200:	- »
Hölick.................	... 370,800: —	Långö ....................	38,600:	- »
Värskär ..............	... 283,600: —	Bokö.......................	28,000:	- »
Transport 4,464,000: — kronor		6,234,600:	—- kronor
och Jcostnaden för	den nu föreslagna fiskehamnsgruppen I till:
Barsebäck...........	509,900:— kronor	Transport 1,855,600:	— kronor
Herre vik..............	766,000: — »	Västergarn ...........	. 254,300:	- »
Byviken ..............	... 287,700: —	Kapelludden ........	188,000:	- »
Hölick.................	... 191,500: —	Värskär ................	53,000:	- »
Lörudden .........	... 100,500: —	Byxelkrok..............	642,500:	- »
Transport 1,855,600:— kronor		2,993,400:	— kronor,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

vilken kostnad ökas till 3,172,100 kronor, om hamnanläggning utföres vid Gnisvärd
i stället för vid Västergarn.

Kostnaden för de till fskehamnsgruppen II hänförda nedan nämnda hamnarbetena
är efter för närvarande gällande arbets- och materialpriser beräknad till:

Gårdskär.................................	..................... 240,600:	— kronor
Fågelsundet ..........................	.................... 239,600:	- »
Gäddbäckssund ....................	................... 445,800:	- »
Hönö-Klova ...........................	..................... 115,000: 1,041,000:	- » — kronor,

■och kostnaden för de nu föreslagna nämnda hamnarbetena till f skehamnsgruppen II

till

Hönö-Klova ................................................ 115,000:— kronor

Gårdskär..................................................... 93,400: — »

Fågelsundet................................................ 78,000: — »

Utvalnäs.................................................... 12,000: — »

298,400: -— kronor.

Förut nu, om hamn utföres:

vid Gnisvärd, vid Västergarn

6.234.600 kr., 3,172,100 kr., 2,993,400 kr.

1,041,000 » , 298,400 » , 298,400 »

7.275.600 kr., 3,470,500 kr., 3,291,800 kr

Total nedsättning av kosta. — 3,895,100 kr., om hamn utföres vid Gnisvärd,
men = 3,983,800 » , » » » » Västergarn.

Den totala nedsättningen i kostnad enligt detta förslag skulle sålunda bliva
endast 448,500 kronor mindre än enligt styrelsernas och de sakkunniges förslag.

Kostnad för fskehamnsgruppen I: ......

» » » II: ......

I anledning av styrelsernas och de sakkunniges yttrande: »I syfte att om
möjligt vinna en ytterligare nedsättning av byggnadskostnaderna (utöver den,
som skulle vinnas genom de föreslagna ändringarne i byggnadsprogrammet) bör
enligt styrelsernas och de sakkunniges mening före påbörjande av varje särskild
hamn tagas under övervägande huruvida och i vilken omfattning arbetet lämpligen
kan utföras å entreprenad», finner jag mig böra motivera en häremot bestämt
avvikande mening.

Att staten bygger fiskehamname genom egen direkt arbetsledning, i s. k.
egen regi, är enligt min mening avgjort att anbefalla, när en hel mängd hamnar
skola byggas och arbetena således bliva av mera långvarig och fortlöpande natur,
vilket ju här varit och fortfarande är fallet.

Den för ändamålet anskaffade arbetsmaterielen hinner dels förslitas och
amorteras under byggnadstiden, dels är den kvarvarande behövlig för hamnarnes
underhåll, som åligger staten och skall omhänderhavas av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Vid utförandet av fisbehamnarne har man att bygga i öppna havet, utsatt
för ofta återkommande avbrott och stora risker genom stormväder och hård sjö.
Möjligheten att få arbetena utförda på fullgott och betryggande sätt är i hög
grad beroende av att arbetena utföras genom arbetschefer och arbetsförmän, som
haft tillfälle att varaktigt ägna sig just åt dessa arbeten under de säregna förhållanden,
med vilka man måste vara väl förtrogen vid byggande i havet å
öppen kust.

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen har nu sådana arbetschefer och arbetsförmän,
som i 6 till 8 år ägnat sig uteslutande åt fiskehamnsbyggandet och förvärvat
en mycket värdefull erfarenhet på området, en verklig sakkunskap, som
samlats under byggandet, och som är alldeles för värdefull att bortkasta genom
att överlämna arbetenas utförande åt entreprenörer, som endast undantagsvis och
mera sällan utfört sådana arbeten och därför icke besitta tillräcklig erfarenhet i
just denna särskilda specialitet. — Om staten upphörde med att själv bygga fisbehamnarne
med egen arbetsledning och läte sina vid de speciella förhållandena
vid fiskehamnsbyggena vana och erfarna arbetschefer och förmän draga sina färd©
och den anskaffade nu förefintliga arbetsmaterielen realiseras, så hade staten
också därmed avhänt sig de under den hittills förflutna byggnadsperioden samlade
erfarenheterna och den nödiga arbetsmaterielen, vilka annars skulle utnyttjas
dels i fortsättningen vid de ännu återstående fiskehamnarnes utförande, dels
vid handhavandet av det framtida underhållet av fisbehamnarne, vilket åligger
staten.

Att staten bygger dyrare än en entreprenör är en lära, som entreprenörfirmorna
gärna och särskilt under nu rådande depressionstid sökt utbreda för att
kunna få arbete och inkomster, sedan de stora vinsttillfällena under den tidigare
högkonjunkturen försvunnit.

I verkligheten är dock att bemärka, att en entreprenör icke kan betinga sig
lägre material- och arbetspriser än staten genom arbetscheferna kan gorå: båda
få betala de materialpriser, som det allmänna marknadsläget betingar. Och båda
få betala de arbetslöner, som kollektivavtalen med arbetarne föranleda. Men
entreprenören beräknar sin vinst på både materialanskaffningen utöver inköpskostnaden
och på arbetsprisen samt ränta och amortering på sin arbetsmateriel.
Staten beräknar däremot ingen tilläggsvinstprocent på vare sig materialinköpen
eller arbetskostnaden, emedan staten icke driver fiskehamnsbyggnadsverksamheten
med fordran på eu vinst utöver byggnadssjälvkostnaden för att kunna giva
utdelning å ett aktiekapital samt ränta å driftskapital. Staten disponerar i skattemedlen
räntefritt byggnadskapital och beräknar icke att göra direkta vinster.
Entreprenören däremot måste fordra förräntning av driftskapital och god vinst å
verksamheten.

Vidare måste entreprenören beräkna viss riskpremie. Och när det, såsom
vid utförandet av fiskeliamnarne, gäller att bygga i öppna sjön på oskyddad kust,
när som helst utsatt för stormar och svår sjögång, så äro riskerna så stora och
omöjliga att med någon tillförlitlighet bedöma eller bestämt beräkna på förhand,
att en entreprenör ovillkorligen måste beräkna en drygt ökad säkerhetsmarginal
för att trygga sig mot förluster genom stormskador och de övriga
ovisshetsmoment, som i långt högre grad än vid byggnadsarbeten på land oundvikligen
följa med detta slag av byggnader i följd av deras speciella natur och
särskilt ogynnsamma lägen som byggnadsplatser. ■— Staten har visserligen att
att i kostnadsberäkningarna för de särskilda fiskeliamnarne upptaga eu viss

ICungl. Maj:ts Proposition Nr 111.

<>9

kostnad som säkerhetsmarginal för stormskador och övriga ovisshetsmoment.
Men den härför i beräkningarne upptagna kostnaden kommer, när staten bygger
i egen regi, att i verkligheten utgå och för staten uppstå endast om och när
stormskador, eller, andra oförutsedda omständigheter, inträffa, varemot sagda
kostnad, när arbetet utlämnats på entreprenad, alltid utgår med hela det belopp,
som entreprenören härför räknat i anbudet, oberoende av om verkligen
skada eller annan oförutsedd omständighet inträffar eller ej. — Den väsentliga
skillnaden äger således rum, att staten, när det är entreprenad, alltid får betala
ut riskpremien, medan åter vid egen regi denna del av den beräknade kostnaden
utgår endast om och i den omfattning, som verkligen stormskador eller andra
oförutsedda omständigheter uppstå under byggandet.

Då mera eller mindre stark sjögång råder på själva byggnadsplatsen, vars
grund ligger under havsytan på flera eller färre meters vattendjup, kunna de för
arbetsplanens uppgörande nödiga grundundersökningarne aldrig lämna den noggranna
kännedom om byggnadsgrundens beskaffenhet i detalj som vid undersökningar
på land. Vid fiskehamnsbyggena blir det därför i regel nödigt att under
byggnadsarbetets fortgång vidtaga ändringar i vissa detaljer av arbetet, som betingas
av den intimare kännedom om grundens verkliga beskaffenhet, som man
erhåller, när man i nödig omfattning verkställt indämningar och länspumpningar
och kan göra säkrare undersökning, innan man börjar utföra byggnaderna på den
blottade havsbottnen. Sådana ändringar låta sig lätt göra utan större kostnad
än förhållandena verkligen kräva, när man bygger med egen arbetsledning, under
det att varje nödvändighet till även den minsta ändring ofelbart utnyttjas av eu
entreprenör för att oskäligt uppskruva kraven på extra ersättningar. Överenskommelser
om de särskilda ändringsåtgärder, som erfordras, samt om betalningen
för dem låta sig, liksom när det är fråga om tilläggsarbeten, icke träffa vid
entreprenad utan ofta tidsödande, vidlyftiga underhandlingar med entreprenören.
Och är det — för att icke riskera skador eller rubbningar av oberäknelig omfattning
genom oförtänkt uppträdande av kraftiga grundvattensådror, storm och
sjögång m. fl. ogynnsamma omständigheter — nödvändigt att genast besluta om
och utföra ändringen eller skyddsåtgärden, och det sålunda varit omöjligt att
dessförinnan träffa överenskommelse om den särskilda ersättningen därför, så
begagnar sig nu en entreprenör härav för att vädja till skiljedom i förhoppning
att få sig tillerkänd ersättning efter sina uppskruvade fordringar. Vid entreprenad
åstadkomma dessa ändringar oftast stora besvärligheter och onödiga kostnader.
Erfarenheten ger nämligen vid handen, att när stormskada under arbetet inträffar
eller andra omständigheter tillkomma, vilka icke på förhand kunnat förutses i sina
detaljer, så framställer en entreprenör i trots av alla bestämmelser i ett kontrakt
städse anspråk på extra ersättning för de arbeten, som av sådana orsaker få
göras, samt vädjar till skiljedom med påföljd att sådan extra ersättning icke
sällan blir honom tillerkänd, samt att i varje fall kostnader tillkomma för skiljedomen.
Byggnadskostnaden kommer i händelse av entreprenad därför utan tvivel
icke att stanna vid kontraktsbeloppet enligt det antagna anbudet.

De båda fiskehamnsbyggnaderna vid Träslöv och Glommen, vilka år 1913
utlämnades på entreprenad, hava föranlett, förutom upprepade framställningar
från entreprenörerna till Kungl. Maj:t om beviljande av extra ersättningar, icke
mindre än 5 st. skiljedomar mellan de båda entreprenörerna och Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen,
och vissa extra ersättningar hava genom skiljedomarne tillerkänts
entreprenörerna, oaktat Styrelsen måst övertaga fullbordandet av hamnbyggnaderna.

Kungl. Maj:is Proposition Nr 114.

Entreprenörens strävan och intresse går ut på att med största möjliga
nettovinst på arbetena utföra dem på för honom förmånligaste sätt, därigenom
att han dels håller sig intill gränsen för ett nätt och jämnt godkännande av använda
materialier och utfört arbete, dels söker begagna varje oförutsedd omständighet
som skäl för krav på extra ersättningar. Vid egen arbetsledning
bliva arbete och materialier däremot fullgoda och kostnaderna för nödiga detaljändringar
under arbetets gång icke större än förhållandena verkligen kräva. Och
vid fiskelianmarnes utförande av staten själv har den kontrollantpersonal inbesparats,
som vid entreprenad måst tillkomma utöver entreprenörens arhetsledning. Då
staten vid entreprenad i verkligheten betalar entreprenörens arbetsledning såväl
som den då behövliga kontrollantpersonalen, så innebär den egna arbetsledningen
även härutinnan en besparing genom undvikande av denna dubbla personaluppsättning.

Följderna av arbetets utlämnande på entreprenad bliva såsom slutresultat
större byggnadskostnader och sämre utförda arbeten.

Då staten redan har den vid utförande av fiskehamnsbyggnaderna behövliga
arbetsmaterielen och erfarna arbetschefer och förmän, som nu besitta den speciella
kännedom och vana vid ledning av detta särskilda slags arbeten, så kan det icke
vara lämpligt att anlita entreprenörer för fiskehamnsbyggnaderna, så mycket mindre
som det icke finnes någon entreprenör i vårt land, som har större erfarenhet eller
vana vid utförande just av fiskeliamnsbyggnader på oskyddad, öppen kust än vad
arbetscheferna vid fiskehamnsbyggnaderna nu hunnit förvärva.

I anledning av departementschefens till statsrådsprotokollet för jordbruksärenden
den 14 januari 1916 gjorda yttrande, huruvida det hittills vid de år 1911
beslutade fiskehamnsbyggnaderna använda entreprenadsystemet borde bibehållas
eller staten själv övertaga nämnda arbeten, har riksdagen i skrivelse den 5 april
1916 uttalat, att riksdagen funne ifrågavarande fiskeliamnsbyggnader böra, därest
det icke på grund av alldeles särskilda omständigheter kunde anses lämpligt att
tillgripa entreprenadsystemet, utföras direkt av staten genom Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.
Ett ytterligare skäl för denna anordning vore, på sätt departementschefen
även framhållit, att enligt riksdagens förut fattade beslut hamnbyggnaderna
skola i män som de fullbordas till underhåll övertagas av staten. Riksdagens
sålunda anmälda beslut har Kungl. Maj:t godkänt den 14 april 1916.
Även senare har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 27 juni 1921 föreskrivit,
att samtlige hamnar tillhörande fiskeliamnsgruppen I ävensom de 16 muddringshamnarne
tillhörande fiskeliamnsgruppen II skola utföras och underhållas genom
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens försorg, därvid skall iakttagas, att utförande
av arbetsföretag på entreprenad må äga rum endast i undantagsfall och om särskilda
omständigheter därtill föranleda. — Efter juni 1921 hava förhållandena
icke undergått någon förändring av beskaffenhet att hava kunnat upphäva eller
förändra de ovan angivna omständigheter, som göra fiskeliamnarnes utförande
på entreprenad olämpligt och icke att föredraga framför deras hittillsvarande
utförande i egen regi allt sedan april 1916. Det egna utförandet av dessa specialarbeten
med redan befintligt eget arbetsbefäl och den för ändamålet under den
hittillsvarande byggnadsperioden redan anskaffade, nu befintliga arbetsmaterielen
lämnar den största trygghet för erhållande av det omsorgsfulla och fullgoda utförande,
som det är av största vikt att ernå med hänsyn till det framtida underhållets
begränsande till det minsta möjliga, och byggnadskostnaden kan på
grund av de omständigheter, om vilka ovan erinrats, icke bliva mindre genom
entreprenad.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

På grund av vad ovan anförts får jag hemställa,

dels att fiskeliamnsanläggningarna vid Herrevik, Kapelludden
och Byxelkrok tillhörande fiskehamnsgruppen I måtte
få utföras enligt bifogade tre förslag Alt I med tidigare fastställda
utsträckning och läge för vågbrytarne,

dels att den ytterligare muddringen vid Hönö-Klova
måtte få utföras oberoende av tiden och ordningen för utförandet
av hamnarbetena vid Gårdskär, Fågelsundet och
Utvalnäs, tillhörande fiskehamnsgruppen II, med villkor
allenast att fiskarena vid Hönö-Klova enligt gjort åtagande
själva bekosta strandskoning utmed nya bassängen och
bryggor för båtarne att ligga vid, och att till staten kostnadsfritt
upplåtes nödigt strandområde innanför nya bassängen
mellan de båda strandområdena, som staten redan äger vid
hamnen,

dels att vid fiskehamnsbyggnadernas utförande skall
fortfarande såsom hittills iakttagas, att utförande på entreprenad
må äga rum endast i undantagsfall och om särskilda
omständigheter därtill föranleda.

Stockholm den 8 februari 1923.

O. Z. EKDAHL.