Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

15

Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss ändring
i grunderna för förvaltningen av den i 11 § av lagen
den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring omförmälda
fond in. m.; given Stockholms slott den 2 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herm. Lindqvist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 2 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, åkerman, Schlyter, Örne.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, anför:

Uti 11 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring Grunder för
stadgas, att pensionsavgifterna skola ingå till en fond, vilken förvaltas förvalt1lin9en
enligt grunder, som bestämmas av Konung och riksdag. Frågan om ^
fastställande av sådana grunder upptogs först ett par år efter lagens f°nden 504

23

Arvodes- och
omkostnadsstat
för fondfullmäktige.

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 109.

tillkomst, i det Kungl. Maj:t år 1915 uppdrog åt en kommitté, den s. k.
pensionsfondkommittén, att avgiva förslag beträffande förvaltningen och
placeringen av omförmälda fond. Sedan nämnda kommitté avgivit sitt
förslag, underställdes frågan 1916 års riksdag, som i huvudsaklig anslutning
till Kungl. Maj:ts i ämnet avlåtna proposition godkände de nu
gällande grunderna för förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden (proposition
nr 207 och riksdagens skrivelse nr 247). Dessa grunder jämte
vissa därutöver erforderliga förvaltningsföreskrifter, som det tillkommer
Konungen att meddela, hava influtit i det av Kungi. Maj:t den 17 juni
1916 utfärdade reglementet angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden
(sv. förf.-saml. nr 232).

Enligt bestämmelserna i punkterna II och III av förut nämnda
grunder (jmfr § 5 första stycket och § 9 mom. 2 i reglementet) skola
frågor om placering av fondens medel samt om förändring av sådan
placering handläggas av särskilda fullmäktige för nämnda fond, under
det att verkställandet av fullmäktiges beslut, bokföring av fonden samt
övriga för fondens förvaltning erforderliga åtgärder ombesörjas av pensionsstyrelsen.
Enligt punkten V i grunderna (jmfr § 12 i reglementet)
skall kostnaden för ersättning åt fullmäktige och deras suppleanter, särskilt
anlitade sakkunniga och annat biträde, värdering i anledning av
fastighetsbelåning samt förvaring av fondens värdehandlingar ävensom
tryckningskostnader och andra expenser bestridas av fondens medel enligt
fastställd stat.

I detta sammanhang anser jag mig böra nämna, att enligt inhämtade
upplysningar fondens kapitalbelopp för närvarande uppgår till omkring

210.000. 000 kronor samt att fonden under år 1922 ökats med omkring

34.000. 000 kronor.

Riksdagen godkände år 1916 följande arvodes- och omkostnadsstat
för fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden att gälla tills vidare från
och med den 1 juli 1916:

Ai-vode till de fyra fullmäktige, som icke tillhöra pen sionsstyrelsen,

å 2,000 kronor ..................................... kronor 8,000: —

Ersättning till fullmäktiges suppleanter, särskilt anlitade
sakkunniga personer och annat biträde, värde.
ring i anledning av fastighetsbelåning, förvaring av
fondens värdehandlingar, tryckningskostnader och
andra expenser, förslagsvis ............................................ » 12,000: -

Summa kronor 20,000: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 17

Kågon ändring i denna stat har sedermera icke ägt rum.

Pensions försäkringsfondens omkostnader tör ifrågavarande ändamål
hava, enligt vad pensionsstyrelsen meddelat, för år 1922 uppgått till
kronor 19,702: 58.

Såsom jag förut nämnt, ombesörjer pensionsstyrelsen verkställandet
av fullmäktiges beslut, fondens bokföring och övriga för fondens förvaltning
erforderliga åtgärder. Enligt reglementet för fonden och den
för pensionsstyrelsen gällande instruktionen är det i regel chefen för
styrelsens fond- och kameralbyrå, som bereder och inför fullmäktige
föredrager placerings frågor samt övriga fondärenden, och tillkommer det
i huvudsak nämnda byrås personal att ombesörja de verkställighetsåtgärder,
som påkallas av fullmäktiges beslut, bokföringen av fondmedlen
o. s. v. Kostnaderna för detta arbete bestridas alltså av pensionsstyrelsens
anslag.

I sitt den 25 oktober 1922 avgivna betänkande angående anordningar
för nedbringande av riksförsäkringsanstaltens och pensionsstyrelsens
administrationskostnader har kommittén för socialförsäkringens
organisation även behandlat frågan om bestridande av kostnaderna för
pensionsförsäkringens centrala förvaltning m. m. på annat sätt än av
statsmedel. Därvid har kommittén påvisat en utväg, varigenom en viss
avbelastning av statens kostnader skulle kunna vinnas medelst anlitande
av fondmedel. Man kunde nämligen, framhåller kommittén, tänka sig,
att, om sådant av statsfinansiella förhållanden påkallades, pensionsstyrelsens
kostnader för fondförvaltningen kunde åtminstone tills vidare täckas
av fondmedel efter en uppskattning av dessa kostnaders belopp, som
det. borde tillkomma styrelsen och fondfullmäktige att gemensamt för
varje år verkställa. Ifrågavarande kostnader beräknades för år 1922
uppgå till åtminstone cirka 50,000 kronor. Den belastning för fonden,
som en sådan förändrad ordning skulle medföra, syntes icke bliva av
någon nämnvärd betydelse för dess ekonomiska förhållanden. En överföring
av nämnda belopp från staten till fonden skulle för närvarande
icke medföra någon så synnerligen stor lättnad för smtsverket. Men för
framtiden skulle, säger kommittén, en sådan förändring, vilken dock
icke kunde genomföras utan riksdagens medgivande, bliva av icke så
oväsentlig ekonomisk betydelse för staten, då utgifterna för fondförvaltningen
i betraktande av fondens starka tillväxt komme att ofrånkomligen
år för år ökas.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 86 höft. (Nr 108—109.) 504 23 3

Kommittén
för socialförsäkringens

organisation.

18

Kung!. Maj:ts proposition nr 109.

På grund av vad sålunda anförts har kommittén förordat, att de
kostnader för pensionsförsäkringsfondens förvaltning, vilka för närvarande
utginge av statsmedel, i stället måtte tills vidare bestridas av
fondens medel. Ett genomförande av detta förslag skulle alltså medföra
en minskning av statsutgifterna för budgetåret 1923 — 1924 med omkring
50,000 kronor.

1 samband härmed har kommittén såsom sin mening uttalat, att
fondens medel i övrigt icke borde få användas till bestridande av kostnader
för pensionsförsäkringens förvaltning.

statskontoret. Statskontoret, som den 11 januari 1923 yttrat sig över kommitténs
betänkande, har uttalat, att statskontoret för sin del icke hade något att
erinra mot kommitténs förslag i förevarande fråga.

Pensionsstyrelsen har i skrivelse den 5 februari 1923 avgivit yttrande
över kommitténs betänkande och har därvid på anförda skäl ansett
sig icke hava något att erinra mot ifrågavarande förslag.
Pensionsstyrelsen anför:

Då vid pensionsförsäkringslagens tillkomst år 1913 den anordning träffades,
att förvaltningskostnaderna för försäkringen skulle bäras av det allmänna, synes
frågan om kostnaderna för fondens förvaltning ej hava varit på tal. Att döma
av ett uttalande av ålderdomsförsäkringskommittén, som utarbetat förslaget till
nämnda lag, torde frågan om förvaltningen av fonden hava betraktats såsom fristående
och utan direkt samband med försäkringsuppgiften i övrigt. Jämlikt
nämnda kommittés förslag infördes i lagen (11 §) allenast en bestämmelse om,
att fonden skulle förvaltas enligt grunder, som bestämmas av Konung och riksdag.
Först senare, nämligen år 1916, erhöll, såsom av ovanstående framgår,
denna fråga sin lösning, då riksdagen i huvudsak antog av Kungl. Maj:t i
anslutning till pensionsfondkommitténs förslag framlagda grunder för förvaltningen
av nämnda fond. Statsmakterna ansågo sig därvid oförhindrade att
i dessa grunder intaga ovan omförmälda bestämmelse, att vissa förvaltningskostnader
skulle gäldas av fondmedel. Yarken fondkommitténs betänkande eller
redogörelsen för frågans behandling hos Kungl. Maj:t och riksdagen giva någon
ledning för bedömande av skälen för den gjorda uppdelningen av fondens förvaltningskostnader
mellan fonden och pensionsstyrelsens stat. Sannolikheten
synes tala för, att denna uppdelning, som av allt att döma icke tillmätts nämnvärd
betydelse, skett av lämplighetsskäl.

Styrelsen har sålunda icke kunnat finna, att några principiella eller formella
hinder förefinnas mot eu användning av fondmedlen på föreslaget sätt. Den
ifrågasatta förändringen synes därjämte ur fondens ekonomiska synpunkt icke
vara av någon nämnvärd betydelse. På grund härav och då det statsfinansiella
läget för närvarande synes fordra, att de olika vägar, som finnas framkomliga,
användas för nedbringande av statsutgifterna, har pensionsstyrelsen ansett sig
icke böra hava något att erinra mot ifrågavarande förslag.

Pensions styrelsen.

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I likhet med kommittén vill emellertid styrelsen kraftigt betona, att fondens
medel - utöver vad som sålunda åtgår för fondens förvaltningskostnader
icke böra få användas till bestridande av pensionsförsäkringens förvaltningskostnader.
° ^

De förvaltningskostnader, vilka i händelse av bifall till förevarande förslag
skulle komma att bestridas av fonden, avse ett bestämt begränsat område, nämligen
de med den egentliga fondförvaltningen direkt sammanhängande ärbetsuj)pgifterna,
vilka omförmälas i punkterna II och III i ovannämnda grunder för
förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden.

Pensionsstyrelsen framhåller slutligen, att för förslagets genomförande
torde påkallas, att förslag förelägges riksdagen dels om viss
ändring av punkten V i grunderna för förvaltningen av den i 11 § av
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring omförmälda fond,
dels och om höjning av det i nu gällande arvodes- och omkostnadsstat
för fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden förslagsvis uppförda beloppet
20,000 kronor med 50,000 kronor till 70,000 kronor.

De till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga, herrar
Kvarnzelius, P. Nilsson och B. Eriksson samt fröken Wedberg, hava förklarat
sig biträda vad styrelsen sålunda anfört.

Mot pensionsstyrelsens yttrande i denna del hava anförts avvikande
meningar.

Byråcheferna Enbom, Stridsberg, Telander och Lindberg, med vilka byråchefen
Dickman i huvudsak instämt, hava framhållit, att mellan fondförvaltningen
och pensionsförsäkringens centrala förvaltning i övrigt ej förefunnes någon skilnad,
som kunde motivera att, på sätt kommittén gjort, behandla fondförvaltningen
Bom eu fristående uppgift vid bedömandet av frågan, huru medel skulle anskaffas
bil bestridande av kostnaderna för pensionsförsäkringens centrala administration.
I detta hänseende förtjänade anföras ett uttalande av ålderdomsförsäkringskommitténs
ordförande, presidenten Lindstedt, i en promemoria angående beräkningen
av kostnaderna för pensionsstyrelsen och dess verksamhet samt övriga omkostnader
för pensionsförsäkringen (Kungl. Maj:ts proposition nr 298 till 1913 års
riksdag). lian yttrade: »Beträffande de direkta Jcostnaderna för statsverket erinrar
jag först om vad som i del II pag. 234 och följande av kommittébetänkandet
anförts rörande omfattningen av de centralförvaltningen, här närmast pensionsstyrelsen,
åliggande göromål. Bland dessa göromål intager penningförvaltningen
en fristående ställning, då ju denna förvaltning även kan anförtros åt annan myndighet
än pensionsstyrelsen. De härför erforderliga omkostnaderna har jag ej
upptagit i nedan anförda beräkning.» Då fondförvaltningen här sades intaga en
fristående ställning, gällde, _ enligt reservanternas mening, detta omdöme själva
förvaltningsuppgiften och ej kostnaderna för densamma, vilka förutsattes skola
bestridas av statsverket. Vid beräkningen av förhållandet mellan avgifter och
motsvarande pensioner hade ålderdomsförsäkringskommittén ej heller tagit någon
hänsyn till förvaltningskostnader.

Reservationer
till pensionsstyrelsens

yttrande.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Reservanterna gå härefter närmare in på spörsmålet om kostnaderna fölpensionsförsäkringens
centrala administration och framhålla därvid, bland annat,
de skäl, vilka enligt deras mening talade för lämpligheten av den anordning, som
i sådant avseende träffades vid pensionsförsäkringens införande, nämligen att
administrationen för pensionsförsäkringen i dess helhet skulle bekostas av det
allmänna. Det hade, säga reservanterna, till synes varit konsekvent, om nämnda
princip för administrationskostnadernas bestridande strängt fasthållits, även då
sedermera bestämmelser utfärdades angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden.

Reservanterna anföra härefter bland annat följande:

Att så icke skedde torde i viss mån förklaras därigenom, att det belopp, som
skulle tagas ur fonden till bestridande av en del av förvaltningskostnaderna för
densamma, hänförde sig till vissa starkt avgränsade ändamål och dessutom vore
relativt obetydligt samt icke gärna kunde komma att nämnvärt stiga utöver det
en gång fastställda beloppet. Följde man kommitténs förslag om överförande av
vissa förvaltningskostnader, som nu bestredes av staten, på fondens konto, bröte
man ytterligare mot nyss angivna princip.

"Det bleve för övrigt svårt att uppdraga gränserna mellan de kostnader, som
skulle bestridas av fonden resp. av statsmedel, enär man måste söka skilja mellan
arbeten, som ofta sammanflöte och delvis utfördes av samma personer. Pensionsfondkommittén,
som i sitt den 4 mars 1916 avgivna betänkande behandlade
frågan om fondförvaltningsgöromålens uppdelning, yttrade därom bland annat,
att kommittén undersökt möjligheten att anordna en fullt fristående styrelse, som
skulle hava egna tjänstemän för att bereda och föredraga ärendena samt verkställa
de fattade besluten, och sökt uppdraga gränserna för denna myndighets
befogenhet och pensionsstyrelsens verksamhet, men att det »härvid visat sig
medföra stora vanskligheter att kunna göra en lämplig uppdelning, då arbetet
med fondförvaltningen och arbetet med själva försäkringsverksamheten nästan
överallt beröra och ingå i varandra.»

Principiellt innebure ifrågavarande förslag med dess konsekvenser, att det
bleve de ekonomiskt svagare i samhället, som finge bära den övervägande bördan
av de förvaltningskostnader, förslaget avsåge, under det att dessa kostnader nu,
efter vedertagna skatteprinciper, vore kraftigare fördelade på de ekonomiskt
starkare.

Förslaget utgjorde härjämte ett ställningstagande på förhand till frågan om
förvaltningsbidrag från de försäkrade, vilken fråga kommittén förklarat sig framdeles
vilja upptaga till närmare utredning.

Om det av statsfinansiella skäl oavvisligen vore nödvändigt att för en tid
göra en avbelastning för staten, hade det därför till synes varit lämpligare, om
kommittén föreslagit, att det nu ifrågavarande beloppet skulle tagas av det redan
konstaterade och avskilda överskottet.

Det förtjänade även påpekas, hurusom kommittén själv framhölle, att de
förvaltningskostnader, vilkas överförande på pensionsförsäkringsfondens konto
förordades »åtminstone tills vidare», för närvarande icke ägde någon nämnvärd
statsekonomisk betydelse, utan först i en framtid — och synbarligen först om
några år framåt — kunde komma att »bliva av icke så oväsentlig ekonomisk betydelse
för staten». Med dessa premisser och med hänsyn till de principiella
betänkligheter, som kunde göras gällande mot förslaget, syntes det naturligare,
att kommittén uppskjutit att taga ställning beträffande denna ur statsfinansiell

Kungl. Maj:ts proposition nr 10!).

21

synpunkt för närvarande tämligen betydelselösa fråga till den tidpunkt, då kommittén
komme att taga spörsmålet om pensionsförsäkringens förvaltningskostnader
i dess helhet under närmare utredning. Ett dylikt uppskov hade även
varit motiverat, om kommittén, såsom möjligt kunde vara, i själva verket här
åsyftat en för framtiden bestående anordning.

På grund av vad sålunda och i övrigt anförts hava reservanterna
avstyrkt kommitténs förslag, att de kostnader för pensionsförsäkringsfondens
förvaltning, vilka för närvarande utginge av statsmedel, skulle
åtminstone tills vidare bestridas av fondens medel.

En reservant, byråchefen Elliot, har anfört, att han, utan att anse sig nu
behöva i allmänhet uttala sig i frågan om sättet för bestridandet av kostnaderna
för pensionsförsäkringsfondens förvaltning, funnit, att pensionsstyrelsen bort
avstyrka kommitténs ifrågavarande förslag. De kostnader för fondförvaltningen,
vilka för närvarande bestredes av statsmedel, utginge nämligen från pensionsstyrelsens
stat och enligt hans mening borde icke fondens medel användas till
bestridande av förvaltningskostnader för arbetsuppgifter, som ålåge pensionsstyrelsen.
Ett bifall till kommitténs förslag i denna del skulle lätt kunna leda till
betänkliga konsekvenser.

Fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden, vilka jämväl anmodats
yttra sig över kommitténs betänkande, hava i skrivelse den 12 februari
1923 beträffande förslaget, att de nu av statsmedel bestridda kostnaderna
för fondförvaltningen i stället skulle åtminstone tills vidare täckas av
fondmedel, uttalat, att förslaget ur fondens ekonomiska synpunkt icke
föranledde någon erinran från fullmäktiges sida. I samband härmed
hava dock fullmäktige, i likhet med kommittén och pensionsstyrelsen,
uttalat, att fondens medel — utöver vad som avsåge dess förvaltningskostnader
— icke borde få användas till bestridande av pensionsförsäkringens
förvaltningskostnader.

En av fullmäktige, byråchefen Enbom, har framfört avvikande mening,
under hänvisning till den förut omförmälda, av honom m. fl. anförda
reservationen till pensionsstyrelsens skrivelse den 5 februari 1923.

Då den allmänna pensionsförsäkringen år 1913 infördes i vårt land,
blev, såsom kommittén och pensionsstyrelsen framhållit, frågan om pensionsförsäkringsfondens
förvaltning betraktad såsom fullt fristående i förhållande
till försäkringsuppgiften i övrigt, och det förutsattes, att denna
fråga skulle komma att avgöras först vid ett senare års riksdag. Visserligen
utgick man från, att kostnaderna för försäkringens då genomförda
centrala administration skulle bäras av staten, men därvid gjordes, såvitt
jag kunnat finna, icke några uttalanden om, efter vilka grunder kostnaderna
för en blivande fondförvaltning skulle komma att bestridas. Då

Fond fullmäktige.

Departements chefen.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

sedermera vid 1916 års riksdag frågan om fondförvaltningen upptogs till
avgörande, blev, såsom av det föregående framgår, kostnadsfrågan löst
på sådant sätt, att de kostnader, som föranledas av pensionsstyrelsens
befattning med fondärendena, gäldas av statsmedel i likhet med vad
som är förhållandet med nämnda styrelses övriga förvaltningskostnader,
under det att återstående kostnader för fondförvaltningen bestridas av
fondens medel. Att det skulle vara någon principiell artskillnad, som
legat till grund för denna kostnadsfördelning, kan jag icke finna, utan
vill jag för min del fatta densamma såsom en av rent praktiska skäl
träffad anordning. Det har invänts, att denna fråga borde komma under
prövning först i samband med spörsmålet om förvaltningsbidrag från
de försäkrade, vilket spörsmål kommittén sagt sig ämna framdeles taga
under övervägande. För min del kan jag ej anse det vara nödvändigt
att göra nu förevarande jämförelsevis obetydliga fråga beroende på lösningen
av det vittomfattande problemet angående pensionsförsäkringens
förvaltningskostnader i dess helhet. Statsmakterna måste anses hava år
1916 i princip godkänt, att fonden får betala egna förvaltningskostnader.
Det är nu endast fråga om att på fonden överflytta den del av dessa
kostnader, som förut undantagits. Med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella
läget bör detta överflyttande icke uppskjutas.

Den kostnad, varom för närvarande är fråga, 50,000 kronor, måste
anses obetydlig i förhållande till fondens kapitalbelopp, och även om
kostnaden framdeles skulle komma att ökas, bleve densamma med hänsyn
till fondens synnerligen starka tillväxt av allt mindre ekonomisk
betydelse för fonden. Jag vill i detta sammanhang, under hänvisningtill
vad i sådant avseende anförts av såväl kommittén som pensionsstyrelsen
och fondfullmäktige, kraftigt understryka, att den föreslagna anordningen
icke avser eller bör få leda till, att andra kostnader bestridas
av fondens medel än sådana, som direkt sammanhänga med själva fondförvaltningen.

Då ifrågavarande kostnader avse ett bestämt avgränsat arbetsområde,
vilket närmast torde hänföra sig till en särskild byrå inom pensionsstyrelsen,
kan jag icke anse, att det, såsom reservanter inom pensionsstyrelsen
anmärkt, behövde möta alltför stora svårigheter att uppdraga
gränserna mellan de pensionsstyrelsens kostnader, som skulle bestridas
av fonden, och dem, som skulle gäldas med statsmedel.

Av vad nu sagts framgår, att jag funnit de skäl, som anförts
mot bifall till kommitténs ifrågavarande förslag, icke vara övertygande.

Reservanterna inom pensionsstyrelsen hava påvisat en annan möjlighet
att göra en tillfällig avbelastning av statens kostnader, nämligen
att ifrågavarande belopp skulle tagas av det, jämlikt 12 § i pensions -

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

försäkringslagen, redan konstaterade och avskilda överskottet i fonden.
Jag får i detta avseende hänvisa till vad jag angående dessa överskottsmedel
anfört till statsrådsprotokollet i en genom proposition nr 108
denna dag riksdagen underställd fråga angående anslag för pensionsförsäkringens
genomförande m. m. Med hänsyn till vad i nyssnämnda
paragraf stadgas om överskottsmedlens användande för åtgärder, ägnade
att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga
eller befordra folkhälsan, och då jag även anser det i och för sig principiellt
riktigt, att fonden själv betalar sina förvaltningskostnader, finner
jag den av reservanterna ifrågasatta åtgärden icke tillrådlig, utan anser
det erforderliga beloppet böra utgå direkt ur fonden, såsom fallet är
med det i omkostnadsstaten för fond fullmäktige nu uppförda beloppet.

I likhet med pensionsstyrelsen anser jag, att för förslagets genomförande
ej erfordras annan åtgärd än att dels i punkten V i de av riksdagen
godkända grunderna för förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden
införes föreskrift om, att ersättning till statsverket för de bestyr,
som avses i punkten III av omförmälda grunder, skall bestridas av fondmedel
enligt fastställd stat, dels ock i arvodes- och omkostnadsstaten för
fullmäktige uppföres ett mot berörda ersättning svarande belopp, beräknat
till 50,000 kronor.

Därest detta förslag godkännes, är det min avsikt att senare föreslå
Kungl. Maj:t en motsvarande ändring av § 12 i reglementet angående
förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden.

Lämpligast synes mig vara, att det framdeles ordnas så, att förutnämnda
ersättningsbelopp årligen ur fonden utbetalas till pensionsstyrelsen
i enlighet med av Kungl. Maj:t därom meddelad bestämmelse samt
att det förslagsanslag, som å extra stat för varje år beviljas till upprätthållande
av pensionsstyrelsens verksamhet, minskas med motsvarande
belopp. Då emellertid frågan om sådant anslag för budgetåret 1923—
1924 redan underställts riksdagen utan att vid anslagets beräknande
hänsyn kunnat tagas till berörda ersättningsbelopp, synes detsamma för
nämnda budgetår böra av fonden inlevereras till statskontoret.

Arvodes- och omkostnadsstaten för fondfullmäktige synes böra, såsom
hittills, gälla tills vidare. Därest framdeles sådana ändrade förhållanden
skulle inträda, att jämkning erfordras av det i staten uppförda ersättningsbeloppet,
bör, efter av pensionsstyrelsen och fullmäktige gemensamt
verkställd uppskattning av omkostnadernas storlek, förslag till
sådan jämkning underställas riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

dels medgiva, att punkten V i grunderna för förvaltningen
av den i 11 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
omförmälda fond skall från och med den 1 juli 1923
hava följande lydelse:

V. Kostnaden för ersättning åt fullmäktige och deras
suppleanter, särskilt anlitade sakkunniga och annat biträde,
värdering i anledning av fastighetsbelåning samt förvaring av
fondens värdehandlingar äveDsom tryckningskostnader och andra
expenser, sd ock ersättning till statsverket för de bestyr, som avses
i punkten III här ovan, bestridas av fondens medel enligt fastställd
stat.;

dels ock godkänna följande

Arvodes- och omkostnadsstat för fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden,
att gälla tills vidare från och med den 1
juli 1923:

Arvode till de fyra fullmäktige, som icke tillhöra pensionsstyrelsen,
å 2,000 kronor.................................... kronor 8,000: —

Ersättning till fullmäktiges suppleanter,
särskilt anlitade sakkunniga och annat biträde,
värdering i anledning av fastighetsbelåning,
förvaring av fondens värdehandlingar,
tryckningskostnader och andra expenser, förslagsvis
..................................................................... » 12,000: —

Ersättning till statsverket för pensionsstyrelsens
bestyr med fondförvaltningen......... » 50,000: —

Summa kronor 70,000: —

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 192 3.

Ur protokollet:
Torsten Wolff.