Kung!. Maj:ts proposition nr 108.

1

Nr 108.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
för pensionsförsäkringens genomförande in. in.; given
Stockholms slott den 2 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herm. Lindqvist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 2 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notiiin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, anför:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.
Maj:t under femte huvudtiteln, punkten 43, på min hemställan föreslagit
riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde komma att i
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 86 höft. (Nr 108—109.) 5io 23 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

ämnet avlåtas, för bestridande av den på staten belöpande kostnad för
pensionstillägg och understöd till de personer, som äro därtill berättigade
jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse före lagen
den 8 juni 1915, för budgetåret 1923—1924 beräkna ett extra förslagsanslag
av 21,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna fråga.

Enligt 10 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913
bestrides kostnaden för de jämlikt samma lag utgående pensionstilläggen
till 3.U av staten och till fri av landstingen och kommunerna. Detsamma
gäller i fråga om understöd, som utgå i enlighet med 33 § i nämnda lag.

Till bestridande av den på staten belöpande andelen av ifrågavarande
kostnader hava för tiden 1 januari 1914—30 juni 1923 av riksdagen
på extra stat beviljats särskilda förslagsanslag, för år 1922 med 18,785,000
kronor samt för tiden 1 januari—30 juni 1923 med 10,100,000 kronor.

1 dessa anslagsbelopp har ej medräknats statens andel i kostnaden
för understöd åt de personer, som blivit delaktiga av pensionsförsäkringen
genom lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning
av pensionsförsäkringslagen, dock ingår i beloppen för tiden
1 januari 1921—30 juni 1923 jämväl statens kostnad för barntillägg till
pensionstagare enligt 1915 års lag.

Beträffande anslaget för tiden 1 januari—30 juni 1923 — 10,100,000
kronor — avser ett belopp av i runt tal 1,250,000 kronor statens kostnader
i anledning av de år 1918 vidtagna lagändringarna, och utgöra
av sistnämnda belopp 363,000 kronor den ökade kostnaden på grund
därav, att övergångstiden för pensionstilläggens och understödens uppbringande
till normalbeloppen förkortades till den ursprungligen stadgade,
samt återstoden kostnadsökning på grund av vidtagen modifikation i sättet
för beräkning av pensionstillägg och understöd ävensom införandet av
barntillägg. Vidare ingår i anslaget ett till 22,000 kronor beräknat belopp
för barntillägg åt de personer, som inbegripits i försäkringen genom lagen
den 8 juni 1915, samt ett belopp av 1,710,000 kronor i anledning av
den år 1920 beslutade ändringen av 3 § i nyssnämnda lag, enligt vilken
ändring samtliga pensionstillägg och understöd skulle från och med år
1921 utgå efter normalbeloppen, 150 kronor för man och 140 kronor
för kvinna. Slutligen ingår däri ett belopp av 1,090,000 kronor, utgörande
statens andel i den kostnadsökning, som föranledes av de år
1921 vidtagna ändringarna i pensionsförsäkringslagen och lagen om
övergångsbestämmelser. Dessa senare ändringar innebära i huvudsak,
att pensionstilläggen och understöden för dem, som efter ingången av
år 1922 bliva till arbete varaktigt oförmögna och förvärva rätt till

Kung!. Maj:ts proposition nr 108.

3

pensionstillägg eller understöd, skola utgöra för år räknat för man 225
och för kvinna 210 kronor med avdrag av sex tiondelar av det belopp,
varmed pensionstagarens årsinkomst må överstiga 50 kronor, att rätten
till barntillägg utsträckts samt att barntilläggets maximum höjts från 75
till 102 kronor.

I skrivelse den 30 augusti 1922 har pensionsstyrelsen gjort fram- Anslag för
ställning om anslag för budgetåret 1923—1924 för bestridande av de wJi
på staten belöpande kostnader för genomförande av den allmänna pen- Pensionssionsförsäkringen.
styreisen.

Styrelsen anför därvid till en början beträffande statens kostnader
för pensionstillägg och understöd följande:

För tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 komma enligt inom pensionsstyrelsen
verkställda beräkningar de sammanlagda kostnaderna för pensionstillägg och
understöd — bortsett, utom ifråga om barntilläggen, från de pensionstagare, som
blivit delaktiga av försäkringen genom 1915 års lagändring — att uppgå till omkring
29,330,000 kronor. Härav skulle på statsverket belöpa tre fjärdedelar eller
omkring 22,000,000 kronor.

I det beräknade beloppet ingår statens kostnad för tiden 1 juli 1923—30
juni 1924 för barntillägg åt de personer, som inbegripits i försäkringen genom
lagen den 8 juni 1915, med 39,000 kronor.

Härjämte ingår i summan statens kostnad för tiden 1 juli 1923—30 juni
1924 för dels 1918 års lagändringar med omkring 2,725,000 kronor, därav 846,000
kronor för pensionstilläggens och understödens uppbringande till normalbeloppen,
dels den av 1920 års riksdag beslutade ändringen av 3 § i lagen den 8 juni
1915 om övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen med
3,320,000 kronor, dels ock de av 1921 års riksdag beslutade ändringarna i pensionsförsäkringslagen
och lagen den 8 juni 1915 med 3,060,000 kronor, därav för
barntillägg 813,000 kronor.

Vidare yttrar
försäkringen:

Till bestridande av statens kostnad för den frivilliga försäkringen hava för
åren 1915—1918 på extra stat anvisats särskilda förslagsanslag, varemot för år
1914 samt för tiden 1 januari 1919—30 juni 1923 särskilda anslag för ändamålet
icke ansetts erforderliga. Ej heller för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 anser
styrelsen särskilt anslag nödvändigt, utan torde statens bidrag till den frivilliga
försäkringen nämnda tid liksom den närmast föregående tiden lämpligen få bestridas
av det anslag, som må komma att anvisas för pensionsförsäkringens
genomförande.

Vad styrelsen sålunda anfört, har icke givit mig anledning till Departementserinran
i vidare mån än att jag av skäl, som skola i det följande an- chefenföras,
ansett, att det av styrelsen beräknade beloppet av förevarande
anslag kan nedsättas med 1,000,000 kronor till 21,000,000 kronor.

styrelsen beträffande statens bidrag till den frivilliga

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Vidtagande
av åtgärder
till förebyggande
och
hävande av
invaliditet.

Pensionss
tyr ds ens
framställning
omstatsanslag
för budgetåret
1923-1924.

Alltsedan år 1914 hava varje år medel av riksdagen ställts till
pensionsstyrelsens förfogande för vidtagande, jämlikt de föreskrifter, som
av Kungl. Maj:t meddelades, av åtgärder till förebyggande och hävande
av invaliditet.

Sålunda har 1921 års riksdag medgivit, att av det förslagsanslag,
som kunde komma att för år 1922 beviljas för bestridande av den på
staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd åt de personer,
som äro därtill berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring
enligt dess lydelse före lagen den 8 juni 1915, finge för ifrågavarande
ändamål enligt de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelades, av pensionsstyrelsen
under år 1922 disponeras ett belopp av högst 650,000
kronor, av vilket belopp dock sedermera endast 500,000 kronor ställts
till styrelsens förfogande. För år 1922 har därjämte till styrelsens disposition
av pensionsförsäkringsfondens överskottsmedel ställts dels ett belopp
av högst 400,000 kronor till bestridande av driftkostnader, utöver det
belopp, som kan utgå av statsmedel, för styrelsens sjukvårdsrörelse, dels
ock ett belopp av högst 175,000 kronor till bestridande av kostnader
för annan verksamhet, som avser att förebygga eller häva arbetsoförmåga
eller befordra folkhälsan. (Se 1921 års stat sverksproposition, femte
huvudtiteln sid. 90—94.) För första halvåret 1923 har av statsmedel
för styrelsens sjukvårdande verksamhet beviljats ett belopp av högst
325,000 kronor att utgå under samma förutsättning, som det för år
1922 beviljade anslaget.

I skrivelse den 31 augusti 1922 har nu pensionsstyrelsen gjort
framställning om anslag av statsmedel för budgetåret 1923—1924. Styrelsen
meddelar därvid följande i fråga om resultaten av den hittillsvarande
sjukvårdande verksamheten.

Antalet under åren 1915—1921 till styrelsen inkomna eller på dess eget
initiativ till behandling upptagna sjukvårdsärenden jämte till förnyad prövning
upptagna ärenden ävensom styrelsens sjukvårdskostnader för de olika åren framgå
av följande tablå.

Kungl. May.ts proposition nr 108.

5

1915

1916

1917

1918

1919

1920

1921

lukomna ansök-ningar .............

1,481

2,567

2,534

2,953

2,620

1,838

2,007

Pä styrelsens ini-tiativ upptagna
ärenden............

688

476

190

130

181

175

175

Summa

2,169

3,043

2,724

3,083

2,801

2,013

2,182

Till förnyad pröv-ning upptagna
ärenden............

7

304

681

942

888

1,072

1,599

Styr.:s sjukvårds-kostnader..... kr.

15,712: 81

108,972: 51

236,376:15

313,711:80

498,090: 96

626,805: 93

590,201: 46

Under tiden den 1 januari till och med den 30 juni 1922 hava inkommit 1,304
ansökningar om sjukvård. Dessutom har styrelsen på eget initiativ ingripit i 97
fall. Sammanlagda antalet sjukvårdsärenden för nämnda tid utgör sålunda 1,401.
Till förnyad prövning upptagna ärenden hava under samma tid utgjort 653.
Under samma tid har beslut fattats om bidrag till

vård å kurort ............................................................................................. i

» » kustsanatorium ........................................................................... »

» » lasarett (specialfall) och radiumhem samt inackordering å lupus hem

under finsenbehandling ............................................. »

» » Welanderhem (för hereditärsyfilitiska barn) .............................. »

yrkesutbildning å vanföreanstalt............................................................. »

yrkesutbildning i statens hantverksskola för blinda i Kristinehamn... »

yrkesutbildning hos enskild yrkesidkare ................................................ »

anskaffning av stick- m. fl. maskiner åt vanföra m. m......................... »

övriga åtgärder (beredande av tandvård m. m.) .................................. »

Summa

866 fall
70 »

22 »

5 »
195 »

9 »
51 »
33 »
15 »

1,266 fall.

I fråga om resultaten av den sjukvårdande verksamheten har pensionsstyrelsen
brukat skilja mellan sådana fall

1) där de sjukvårdande åtgärderna enligt vid vård- eller utbildningstidens
slut av vederbörande avgivet utlåtande medfört varaktig arbetsförmåga och där
sökanden (patienten) sålunda ansetts icke vara i behov av ytterligare sjukvårdande
åtgärder (i nedanstående tablå betecknade med resultat a);

2) där sökanden visserligen blivit förbättrad och ofta i stånd att helt eller
delvis återtaga sitt arbete, men ansetts böra bliva föremål för ytterligare åtgärder
för vinnande av varaktig arbetsförmåga (i nedanstående tablå betecknade med
resultat b);

3) där sökanden, ehuru ej varaktigt återställd, dock anses i stånd att genom
arbete tillsvidare försörja sig eller väsentligt bidraga till sitt uppehälle (i nedanstående
tablå betecknade med resultat c). I dessa fall erhåller sökanden i regel
ej ytterligare sjukvårdsbidrag; samt

4) där sökanden icke i avsevärd grad förbättrats utan sannolikt trots vården
eller utbildningen blir för framtiden ur stånd att genom arbete försörja sig eller

6

Kung!. Maj:ts proposition nr 108.

väsentligt bidraga till sitt uppehälle (i nedanstående tablå betecknade med resultat
d). I dessa fall är sökanden i regel berättigad till pension.

Inom de olika grenarna av sjukvårdsverksamheten ställa sig de från verksamhetens
början till och med den 30 juni 1922 vunna vårdresultaten såsom
framgår av följande tablå. (Att märka är, att i styrelsens tidigare skrivelser rörande
anslag för sjukvårdsändamål i fråga om resultaten av verksamheten uppgivits
antalet kurer (utbildningar) med därå följande resultat; i följande tablå
upptages antalet personer, som erhållit vård eller yrkesutbildning, jämte resultatet
av den sista vård eller utbildning, personen i fråga erhållit).

M

ä n

Kvinnor

Art av vård eller yrkesutbildning

Antal

män,

Därav med resultat

Antal

kvinnor

Därav med resultat

somerli.
v. ©1. yb.

a

b

C

d

somerh.
v. el. yb

a

b

C

d

Kuranstalt..........................................

1,397

rH

H

CO

491

31

64

2,002

1,088

768

37

109

Kustsanatorium .................................

218

131

62

—

25

184

134

34

—

16

Lasarett, lupus- och radiumhem .........

293

130

no

2

51

318

163

115

—

40

"Welanderhem ...................................

7

4

—

—

3

6

4

1

—

.1

Y ant öre anstalt....................................

482

335

115

1

31

401

257

88

—

56

Hantverksskola för blinda..............

43

33

5

—

5

—

—

—

—

Annan hantverksskola eller handelsskola

66

59

3

—

4

33

30

2

—

1

Yrkesutbildning hos enskild yrkesidkare
Övriga slag av vård eller yrkesutbild-ning (häri jämväl inräknat vård å
tuberkulossjukhus och vård i hemmet.
Beträffande den förra vårdformen läm-nas numera icke bidrag från sty-relsen och beträffande den senare

163

131

26

6

109

93

13

1

2

endast undantagsvis).......................

780

385

311

—

84

852

458

318

—

76

De sjukdomar, för vilka vård beretts å kurort, hava huvudsakligen varit
reumatiska och nervösa åkommor, astma, ischias, kronisk magkatarr, bleksot och
kraftnedsättning efter genomgångna sjukdomar.

Vård å lasarett har huvudsakligen beretts för ben- och ledgångstuberkulos,
bråck, magsår, ischias och ögonsjukdomar.

Under rubriken övriga slag av vård eller yrkesutbildning inbegripas sådana
fall, då pensionsstyrelsen lämnat bidrag till genomgående av seminarium, till
tandvård, anskaffande av stick- m. fl. maskiner m. m.

Statsverkets kostnader för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet hava
från verksamhetens början till och med juni 1922 uppgått till 2,567,711 kronor
46 öre Ifrågavarande kostnader fördela sig på de olika arterna av sjukvård på
sätt framgår av följande tablå.

Kungl. Maj. ts proposition nr 108.

7

Kost

n a <1 e r

Art av vård eller yrkesutbildning m. m.

från verksam-hetens början

därav från 19 22
års anslag

Kronor

öre

Kronor

öre

1. Kuranstalt.. ................

1,548,915

45

97,844

64

2. Kustsanatorium ........................................................

132,826

07

11,542

75

3. Lasarett, radiumhem samt inackordering å lupushem ......

72.317

22

5,306

01

4. Welanderhem .......................

24,135

—

4.207

50

5. Vanföreanstalt ..........

248.303

74

18,507

82

6. Hantverksskola för blinda .....

46,786

41

5,115

7. Annan hantverksskola eller handelsskola..........

29,684

07

890

15

8. Yrkesutbildning hos enskild yrkesidkare ...................

108,232

56

12,329

47

9. Övriga slag av vård eller yrkesutbildning (häri inbegripet
de utgifter, styrelsen förut haft för vård å lungtuberku-

lossjukhus och i hemmet) .........

212,467

32

7,530

19

Yartill kommer:

Underhåll åt sjukbehandlad persons familj...

1,971

—

75

_

Resekostnader ....................

67.416

08

6,808

11

Kostnad för läkarundersökning och observation ..................

74,656

541

7,683

20

Summa

2,567,711

46

177,839

84

Den i styrelsens skrivelse den 12 augusti 1921 angående anslag för sjukvårdsverksamheten
för tiden 1 januari—30 juni 1923 omförmälda fjällkuranstalten
i Are är nu snart fullbordad och torde senast i början av år 1923 kunna tagas
i anspråk. Platsantalet blir, såsom i sagda skrivelse omförmälts, 120.

Sjukvården vid styrelsens kuranstalt i Nynäs omhänderhaves för närvarande
av ett bolag, Aktiebolaget Kurortsverksamhet, i vilket så gott som samtliga aktier
ägas av pensionsförsäkringsfonden. Så snart styrelsens kuranstalt i Are blir
färdig att tagas i bruk, vore emellertid meningen, att styrelsen själv skulle övertaga
handhavandet av sjukvården vid de egna anstalterna. Framställning härom
kommer att senare under innevarande år ingivas till Kungl. Maj:t.

A Nynäs kuranstalt är nu plats för något över 100 patienter, och är meningen
att detta antal skall kunna mottagas året runt.

Enligt avtal mellan styrelsen och Aktiebolaget Tranås Vattenkuranstalt
kommer under den närmaste tiden att påbörjas uppförandet av en tillbyggnad
till det för styrelsens patienter disponerade sjukhemmet i Tranås. Efter denna
tillbyggnad, som väntas bliva färdig hösten 1923, kommer i Tranås sammanlagda
platsantalet för styrelsens patienter att uppgå till cirka 120.

Det i ovanberörda skrivelse av den 12 augusti 1921 omnämnda vilohemmet
i Nynäs är även innevarande sommar i bruk. För understödjande av enskild
konvalescentverksamhet har styrelsen anvisat avsevärda belopp av de till styrelsens
förfogande ställda överskottsmedlen från pensionsförsäkringsfonden.

Såsom av det föregående framgår, torde styrelsens kurortsverksamhet under
det budgetår, som tager sin början den 1 juli 1923, komma att drivas i betydligt
större omfattning än för närvarande är fallet. Medelsbehovet för styrelsens
sjukvårdande verksamhet för sagda budgetår är beräknat till omkring en miljon
kronor.

Därest — såsom under åren 1921 och 1922 — styrelsen för ifrågavarande
ändamål får till sin disposition överskottsmedel ur pensionsförsäkringsfonden,

Utlåtande av
kommittén för
socialförsäkringens

organisation.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

har styrelsen ansett, att statsanslaget kan begränsas och hållas vid samma belopp
som det för åren 1921 och 1922 av riksdagen anvisade eller 650,000 kronor.

Därest de medel beviljas, som styrelsen anser böra utgå av statsmedel,
torde de, på sätt förut skett, få utgå av förslagsanslaget för bestridande av den
på staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd till de personer,
som äro därtill berättigade jämlikt pensionsförsäkringslagen enligt dess lydelse
före lagen den 8 juni 1915.

Under åberopande av vad sålunda anförts har pensionsstyrelsen
hemställt, att av det förslagsanslag, som kunde komma att för tiden 1
juli 1923—30 juni 1924 beviljas för bestridande av den på staten belöpande
kostnad för pensionstillägg och understöd till de personer, som
vore därtill berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring enligt
dess lydelse före lagen den 8 juni 1915, finge för vidtagande av åtgärder
till förebyggande och hävande av invaliditet jämlikt de föreskrifter,
som av Kungl. Maj:t meddelades, av pensionsstyrelsen under tiden 1
juli 1923—30 juni 1924 disponeras ett belopp av högst 650,000 kronor.

Jag tillåter mig att i detta sammanhang erinra om det utlåtande,
som kommittén för socialförsäkringens organisation den 25 oktober 1922
avgivit till Kungl. Maj:t angående anordningar för nedbringande av
riksförsäkringsanstaltens och pensionsstyrelsens administrationskostnader.
Kommittén har däri ingått på frågan om bestridande av kostnaderna
för pensionsförsäkringens centrala förvaltning m. m. på annat sätt än
av statsmedel, varvid jämväl tagits i övervägande möjligheten att använda
pensionsförsäkringsfondens överskottsmedel till bestridande av
dylika kostnader. I samband därmed har kommittén erinrat om, att
enligt 12 § i lagen om allmän pensionsförsäkring med vissa års mellanrum
skulle anställas undersökning, huruvida genom de föreskrivna pensionsavgifterna
kunde för dem, som först därefter bleve avgiftspliktiga,
beredas de pensioner, som enligt lagen motsvarade dessa avgifter, ävensom
huruvida fonden vore så stor, att den minst motsvarade kapitalvärdet
av alla de utbetalningar, som med dess medel skulle bestridas.
Framginge av denna utredning, att överskott förefnnnes, finge så stor
del av överskottet, som Konungen bestämde, användas till bestridande
av kostnader för åtgärder, ägnade att i pensionsförsäkringens intresse
förebygga eller häva arbetsoförmåga eller befordra folkhälsan.

Kommittén bär vidare erinrat om, att pensionsstyrelsen i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 24 augusti 1920 konstaterat, att vid 1919 års utgång
i nämnda fond fanns ett överskott å minst 6 miljoner kronor samt
att i anslutning till av pensionsstyrelsen i samma skrivelse avgivet förslag
Kungl. Maj:t den 15 oktober 1920 dels föreskrivit, att av fondens medel
ett belopp av 4 miljoner kronor skulle under åren 1921 —1925 användas

9

Kunyl. Maj:ts ''proposition nr 108.

till bestridande av kostnader för ovan angivna ändamål, dels ock meddelat
närmare bestämmelser angående förvaltningen och förräntningen
av dessa medel. Vidare både Knngl. Maj:t för ett år i sänder meddelat
närmare bestämmelser rörande do belopp, som av dessa medel skulle
ställas till pensionsstyrelsens förfogande, ävensom angående användningen
därav.

Kommittén bär på anförda skäl förklarat sig icke kunna förorda,
att överskottsmedel ur fonden skulle användas för bestridande helt eller
delvis av pensionsförsäkringens administrationskostnader, i vilket avseende
dock eu ledamot av kommittén, byråchefen Th. Andersson, anfört
avvikande mening:.

Enligt kommitténs mening skulle man däremot, om en mycket långt
gående avbelastning av statens utgifter med tvingande nödvändighet i
närvarande läge påfordrades, kunna tänka sig en provisorisk jämkning
i den plan, som uppgjorts för fördelning mellan staten och fonden av
sjukvårdskostnaderna för åren 1921—1925, så att fonden under åren
1923—1925 bestrede en större och staten en mindre del av dessa kostnader,
än som avsetts.

Kommittén anför härom:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 augusti 1920 framhöll pensionsstyrelsen,
att staten under åren 1916—1920 ensam burit kostnaderna för den sjukvårdande
verksamheten, vilket förhållande kunde anses i det väsentliga riktigt. Pensionstilläggen
och understöden utgjorde nämligen under pensionsförsäkringens första
skede den väsentligaste delen av de utgående pensionerna, under det att avgiftspensionerna
endast så småningom intoge sin plats. Så utgjorde exempelvis de
under år 1915 utbetalade pensionstilläggen (understöden) omkring 4,300,000 kronor
och avgiftspensionerna allenast omkring 9,000 kronor. Pör år 1922 beräknades
dessa belopp uppgå till resp. 35,100,000 och 500,000 kronor. Pensionsstyrelsen
erinrade även om, att pensionsförsäkringsfonden bland annat genom
beviljande av billiga lån för åstadkommande av sjukvårdsanstalter eller till driftkostnader
för dylika i icke oväsentlig mån nedbringat sjukvårdskostnaden. I
själva verket hade, framhöll styrelsen, sålunda redan en kostnadsfördelning i viss
mån ägt rum mellan staten och fonden för ifrågavarande ändamål. Att fonden,
när medel numera ur densamma kunde för ändamålet ställas till förfogande,
borde direkt bidraga till sjukvårdsverksamheten, hade alltid förutsatts. Men
denna fondens medverkan måste på lämpligt sätt avgränsas, ty om dessa kostnader
skulle bestridas uteslutande av fondmedel, så skulle detta innebära, att de
av de försäkrade inbetalade avgifterna delvis skulle användas för nedbringande
av den del av omkostnaderna för pensionsförsäkringen, som staten och kommunerna
förbundit sig att bestrida. Och detta skulle vara oförenligt med de allmänna
grunderna för pensionsförsäkringen. Om man sålunda, anförde styrelsen
vidare, måste fastslå, att en fördelning av dessa kostnader borde äga rum mellan
staten och fonden, återstode emellertid den frågan, vilka grunder skäligen härför
borde tillämpas. Om denna fördelning skulle avvägas i förhållande till statens
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 86 käft. (Nr 108—109.) 5io 23 2

io

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

och avgiftspensioneringens insatser i de utgående pensionerna i försäkringens
jämviktsläge, borde efter en rent teoretisk grund staten bidraga med u/23 och
pension sförsäkringsfonden med 9/23 till kostnaderna för den sjukvårdande verksamheten.
En sådan plan skulle dock, framhöll styrelsen, komma att vila på en
alltför teoretisk grundval. Enligt styrelsens uppfattning vore det ur praktiska
synpunkter olämpligt och i vilket fall som helst ännu för tidigt att för denna
kostnadsfördelning fastslå vissa allmängiltiga, principiella grunder. Det kunde
icke vara lämpligt att för all framtid göra den sjukvårdande verksamhetens utveckling
beroende av vissa teoretiska principer, vilka nu kunde synas riktigt avvägda,
men framdeles möjligen komme att visa sig mindre välbetänkta. Det
skulle exempelvis mycket väl kunna inträffa, att det av en eller annan anledning
visade sig lämpligt, att fondens bidrag under vissa år utginge med något högre
belopp och statens med något lägre än dem, som i en fastställd, för framtiden
gällande plan nu skulle kunna bliva bestämda. Under en annan tidsperiod kunde
måhända en motsatt ordning vara påkallad. På grund härav ansåg styrelsen, att
planen för ifrågavarande kostnadsfördelning borde begränsas till eu sådan tidrymd,
att man kunde överblicka såväl beloppet av de överskottsmedel i fonden,
som för nämnda tid stode till förfogande, som ock de statsfinansiella förhållandena.
Enligt styrelsens mening borde därför planen endast omfatta perioden
1921—1925, och ansåg styrelsen, att länder ifrågavarande period för den sjukvårdande
verksamheten erfordrades omkring 7,850,000 kronor, av vilket belopp
borde av statsmedel utgå sammanlagt 3,250,000 kronor. Detta skulle innebära,
att, då för sjukvårdsverksamheten erfordrades år från år stigande belopp, statens
bidrag till densamma, vilket för år 1921 beräknats till 650,000 kronor och för år
1922 till 750,000 kronor, under nämnda period skulle kunna bibehållas vid ett
konstant belopp av endast 650,000 kronor, vilket ansetts utgöra en för staten
tillfredsställande reglering av denna fråga.

I styrelsens ovannämnda förslag gjorde Kungl. Maj:t ingen ändring, och
har denna fördelningsgrund hittills tillämpats med undantag av att statsbidraget
för år 1922, som av riksdagen beviljats med 650,000 kronor, av Kungl. Maj:t
nedsatts till 500,000 kronor, emedan högre belopp icke visade sig erforderligt.
För första halvåret 1923 har av riksdagen anvisats ett belopp av 325,000 kronor.

Man skulle nu kunna tänka sig, fortsätter kommittén, att statsbidraget till
sjukvårdskostnaderna för tiden 1923—1925 av statsfinansiella skid nedsattes till

100.000 kronor om året — under alla omständigheter synes dock något statsbidrag
böra bibehållas -— vilket skulle åstadkomma en minskad utgift för staten av

1.650.000 kronor för nämnda tre år. Staten .skulle då för tiden 1921—1925 av de
år 1920 beräknade kostnaderna för sjukvårdsverksamheten endast bidraga med

1.390.000 kronor och fonden bestrida återstoden cirka 6,460,000 kronor.

En sådan jämkning i kostnadsfördelningen torde sannolikt utan olägenhet
för pensionsförsäkringens sjukvårdande verksamhet kunna genomföras. Vid uppgörande
av ifrågavarande plan utgick man nämligen från, att det ökade behovet
av sjukvårdsmedel på grund av bristen på sjukvårdsplatser icke skulle göra sig
så starkt gällande under de första åren av perioden, men i stället i så mycket
större utsträckning under de senare åren. Emellertid synes man nu få räkna
med en ytterligare förskjutning i tillgången på vårdplatser. Under sådana förhållanden
synes sannolikt, att det belopp, som erfordras för sjukvårdsverksamhetens
planerade utveckling under tiden till den 1 januari 1926, skulle kunna
erhållas med ett så nedsatt statsbidrag, som här ifrågasattes, jämte de överskottsmedel
i fonden, som nu finnas disponibla för detta ändamål. Och detta i all

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

synnerhet, om man förutsätter, att dessa medel, i händelse av behov, skulle kunna
något förstärkas med övriga överskottsmedel i fonden, vilket måhända icke skulle
möta alltför stora betänkligheter.

På grund av vad sålunda anförts liar kommittén förordat, att, därest
sådant av statsfinansiella skäl anses påkallat, statsanslaget till pensionsstyrelsens
verksamhet till förebyggande och hävande av invaliditet provisoriskt
för tiden 1 januari 1923—31 december 1925 må nedsättas att
utgå med allenast 100,000 kronor för år.

Ett genomförande av detta förslag skulle medföra en minskning i
statsverkets beräknade utgifter för budgetåret 1923—1924 med omkring
550,000 kronor.

Statskontoret har i sitt den 11 januari 1923 över kommittéförslaget Statskontoret,
avgivna yttrande rörande den föreslagna nedsättningen av förutnämnda
statsanslag till 100,000 kronor ifrågasatt, huruvida ens detta bidrag erfordrades
för att ifrågavarande verksamhet skulle kunna med anlitande
av pensionsförsäkringsfondens överskottsmedel uppehållas i den utsträckning,
som för närvarande vore fallet.

Pensionsstyrelsen har i skrivelse den 5 februari 1923 yttrat sig Penstonsöver
kommitténs betänkande och därvid beträffande förslaget om en ned- styrelsensättning
av statsanslaget till styrelsens verksamhet till förebyggande och
hävande av invaliditet framhållit, att den för perioden 1921 —1925 redan
uppgjorda planen för fördelning av sjukvårdskostnaderna mellan staten
och fonden finge anses betungande för fonden i betraktande av avgiftspensionernas
ringa insats i de under perioden utgående pensionskostnaderna.
Varje ytterligare minskning av statsbidraget måste därför,
enligt styrelsens mening, anses oegentlig. Under erinran om att styrelsen
i sin skrivelse till Kung!. Maj:t den 24 augusti 1920 framhållit, att en
jämkning mellan statens och fondens bidrag till ifrågavarande kostnader
kunde efter tidsförhållandena ifrågasättas, och med hänsyn till det nuvarande
statsfinansiella läget ansåge sig emellertid styrelsen icke böra
motsätta sig det jämknings förslag härutinnan, som av kommittén framlagts,
dock under den uttryckliga förutsättning, att vid bestämmande av
statens bidrag till sjukvårdsverksamheten för nästa period toges i betraktande,
att under innevarande period fonden blivit för starkt och
staten för svagt belastad och att i överensstämmelse med kommitténs
förslag ett statsbidrag å minst 100,000 kronor, för år räknat, bibehölles
för åren 1923—1925.

De till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga, herrar
Kvarnzelius, P. Nilsson och B. Eriksson samt fröken Wedberg, hava förklarat
sig biträda vad styrelsen sålunda anfört.

12

Kung!. Maj:ts proposition nr 108.

Reservationer
till pensionsstyrelsens

yttrande.

Vid behandlingen av denna fråga inom pensionsstyrelsen anfördes
avvikande meningar av fem ledamöter.

Byråcheferna Enbom, Stridsberg, Telander och Lindberg anförde sålunda:

En del av fondens överskottsmedel både uppkommit genom inleverering
från kommunerna av belopp, motsvarande de grundavgifter, som icke blivit före
respittidens utgång erlagda av de avgiftspliktiga. För dessa belopp ägde fonden
icke någon nämnvärd ekonomisk förpliktelse, vare sig kommunerna sedermera
lyckats indriva beloppen av de försumliga eller icke, och dessa överskottsmedel
kunde sålunda icke sägas, åtminstone i egentlig mening, bava uppkommit genom
de försäkrades avgifter. Emot dessa överskottsmedels användning till minskning av
sjuklighet och invaliditet syntes ingen mera betydande invändning vara att framställa.

Beloppet av de överskottsmedel, som av denna anledning hittills kommit
fonden till godo, torde kunna uppskattas till minst 8 miljoner kronor. Däremot
vore det naturligtvis ytterst vanskligt att avgöra, i vilken utsträckning dylika
överskottsmedel kunde vara att påräkna även för framtiden. Naturligen strävade
man alltid efter att söka leda försäkringens utveckling så, att avgiftsrestantierna
och därmed även tillflödet av dylika överskottsmedel minskades. Inom riksdagen
hade motionsvis framställts yrkande, att kommunernas ansvar för grundavgifterna
måtte upphöra. Med hänsyn härtill och till den utsträckning, vari styrelsen
redan engagerat sig på sjukvårdsområdet, syntes det uppenbart, att man borde
iakttaga stor försiktighet beträffande disponerandet av de överskottsmedel av
denna natur, som förefunnes i fonden, och helst icke förbruka större del därav
än att man kunde påräkna att icke sedermera behöva minska det årliga bidraget
till sjukvårdsändamål från dessa medel. Det läte sig ej heller göra att nu bedöma,
i vad mån anslag av statsmedel till sjukvårdsverksamheten kunde vara att
framdeles påräkna.

Om i övrigt överskott funnes i fonden, torde anledningen härtill närmast vara
den, att pensionernas förhållande till avgifterna ej kunnat exakt beräknas. Det
vore naturligtvis vida vanskligare att taga ställning till frågan, i vilken utsträckning
dylika överskottsmedel borde få användas till bekostande av sjukvård och
liknande uppgifter. Som motivering för en sådan användning hade anförts den
reducering av kostnaderna för den allmänna pensionsförsäkringen, som den sjukvårdande
verksamheten måste åstadkomma. Givet vore, att eu reduktion vunnes
i kostnaderna för pensionstillägg och understöd, vilka gäldades av det allmänna.
Den eventuella reduktionen i de från fonden utgående avgiftspensionerna måste
däremot för närvarande vara till sitt belopp vida mindre redan av den orsaken,
att dessa pensioner ännu. uppginge till långt obetydligare belopp än pensionstilläggen
och understöden. Men därtill komme, att kostnadsreduktionen här
redan i och för sig vore mera tvivelaktig, då ju avgiftspensionerna icke såsom
pensionstilläggen utginge enbart i form av invalidunderstöd utan även utgjordes
av ålderspensioner, för vilka senare kostnaderna naturligtvis ingalunda minskades
utan fast hellre i allmänhet torde ökas genom den sjukvårdande verksamheten.

Ur nu anförda synpunkter måste det anses mindre välbetänkt, att överskottsmedel
i den utsträckning, kommitténs förslag innebure, disponerades till bestridande
av kostnader för nämnda verksamhet.

Beträffande i övrigt frågan, huruvida överhuvud taget överskott av sistnämnda
natur verkligen funnes i fonden, ansåge reservanterna, att det i varje fall fordrades
en närmare utredning, i vilken omfattning dylika medel kunde få tagas i anspråk
för andra ändamål än att tjänstgöra såsom säkerhetsfond.

Byråchefen Dickman har biträtt förutnämnda reservanters uttalande med vissa
avvikelser beträffande motiveringen.

Kungl. Muj:ts proposition ur 108. 13

Av den redogörelse, som pensionsstyrelsen i sin skrivelse den 31
augusti 1922 lämnat angående den sjukvårdande verksamheten, framgår,
att denna verksamhet torde komma att, sedan den nya kuranstalten i
Are tagits i bruk och den påbörjade tillbyggnaden till sjukhemmet i
I ranns blivit färdig, under budgetåret 1923 — 1924 drivas i ökad omfattning.
Med hänsyn till dess humanitära uppgift samt dess betydelse
lör bevarande av befolkningens arbetsförmåga och för nedbringande av
pensionsförsäkringens utgifter i följd av invaliditet, synes någon tvekan
icke kunna råda därom, att denna verksamhet fortfarande bör drivas
efter i huvudsak de riktlinjer, som förut av statsmakterna godkänts.
Mot vad pensionsstyrelsen anfört angående den vidare utvecklingen av
berörda verksamhet och de beräknade kostnaderna för densamma har
jag därför intet att erinra. Jag anser även, att det är i princip riktigt,
att staten alltjämt årligen bidrager till bestridande av dessa kostnader.

Såsom förut nämnts, har emellertid kommittén för socialförsäkringens
organisation givit anvisning på en utväg att, därest det statsfinansiella
läget skulle sådant kräva, kunna åstadkomma en provisorisk lättnad i
statens utgifter för ifrågavarande ändamål. Under angivna förutsättning
förordar nämligen kommittén beträffande den förtiden 1921—1925 uppgjorda
planen för fördelning av sjukvårdskostnaderna mellan staten och
pensionsförsäkringsfonden en sådan jämkning, att statsbidraget från och
med år 1923 skulle nedsättas till 100,000 kronor för år och hela det
återstående medelsbehovet täckas av fondens överskottsmedel. Detta
förslag har i huvudsak biträtts av såväl statskontoret som pensionsstyrelsen.

Enligt vad som framgår av den förut lämnade redogörelsen och
vad i övrigt inhämtats från pensionsstyrelsen, beräknas den för sjukvårdsändamål
avsatta delen av fondens överskottsmedel komma att
räcka till för bestridande av ifrågavarande kostnader, även om statsanslaget
för återstoden av perioden skulle minskas, på sätt som av kommittén
ifrågasatts. Med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget
anser jag mig därför böra, på sätt av kommittén förordats, föreslå nedsättning
av statsanslaget för den sjukvårdande verksamheten till 100,000
kronor. Vid bifall härtill''skulle, såsom nämnts, vinnas en minskning i
de beräknade statsutgifterna för nästa budgetår med omkring 550,000
kronor.

De för ovannämnda ändamål behövliga statsmedlen torde, på sätt
förut skett, böra utgå av förslagsanslaget för bestridande av den på
staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd till de personer,
som äro därtill berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsför -

Departements chefen.

14

Ktmgl. Maj:ts proposition nr 108.

säkring enligt dess lydelse före lagen den 8 juni 1915. Såsom nämnt
har pensionsstyrelsen i sin skrivelse den 30 augusti 1922 för budgetåret
1923—1924 beräknat ifrågavarande kostnad till omkring 22,000,000
kronor. Med hänsyn till den av mig föreslagna minskningen av statsanslaget
till den sjukvårdande verksamheten och på grund av upplysningar,
som under hand från pensionsstyrelsen meddelats rörande de
under år 1922 faktiskt utbetalade pensionerna, synes emellertid detta
belopp kunna nedsättas med omkring 1,000,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels för bestridande av den på staten belöpande kostnad
för pensionstillägg och understöd till de personer, som äro därtill
berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring
enligt dess lydelse före lagen den 8 juni 1915, för budgetåret
1923—1924 bevilja ett extra förslagsanslag av 21,000,000 kronor;

dels medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas
kostnaderna för statens bidrag till barntillägg för personer,
som genom lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av pensionsförsäkringslagen blivit delaktiga i den
allmänna pensionsförsäkringen, ävensom till den jämlikt pensionsförsäkringslagen
anordnade, på frivilliga avgifter grundade
försäkringen;

dels och medgiva, att av nämnda förslagsanslag må för
vidtagande av åtgärder till förebyggande och bävande av invaliditet
jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas,
av pensionsstyrelsen under budgetåret 1923—1924 disponeras
ett belopp av högst 100,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Wolf.