Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1923 kl. 4 e. in.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13r i
anledning av väckt motion om skrivelse till Konungen
angående ändrade bestämmelser rörande statsbidrag för
avlönande av folkskollärare å ort, där stadgan om folkundervisningen
i riket § 1 ej är gällande.

I en inom första kammaren väckt och till första kammarens första
tillfälliga utskott för behandling hänvisad motion,, nr 147, har herr Ekman,
Karl Johan, hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning rörande eventuellt åstadkommande av sådan ändring
i bestämmelserna ang. avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt om
statsbidrag till sådan avlöning, att det må bliva föreskrivet, att å ort, där
stadgan om folkundervisningen i riket av den 26 sept. 1921 § 1 ej är
gällande, utan härutinnan andra bestämmelser tillämpas, skall utgå statsbidrag
såsom till folkskollärare endast åt folkskollärare, som uteslutande
eller till huvudsakligaste del meddelar undervisning i de egentliga folkskoleklasserna.

I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har i föreskriven ordning införskaffat yttrande över motionen
från skolöverstyrelsen, som jämte eget utlåtande till utskottet överlämnat ett
av Stockholms folkskoledirektion avgivet yttrande i ämnet; och äro sagda
yttranden såsom bilagor fogade vid utskottets utlåtande.

Såsom motionären erinrat, gäller för Stockholms folkskoleväsen eu särskild
stadga av den 8 november 1901. Enligt § 18 av denna stadga,
vilken utgår ifrån att folkskolan är en organisatorisk enhet, fordras för
anställning vid Stockholms folkskolor såsom ordinarie eller extra ordinarie
lärare, bland annat, att hava avlagt godkänd folkskollärarexamen; dock må
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 12 sand. 1 avd. 9 höft. (Nr 13.) 1

/

Utskottet.

2 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

undantagsvis, om det kan ske utan men för folkskolorna, i stället för
extra ordinarie folkskollärare biträdande lärare användas. Av dessa bestämmelser
följer, att Stockholms stad är ålagd att även på småskolestadiet
begagna sig av lärare med folkskollärarkompetens. Denna sålunda författningsenligt
påbjudna ordning har för övrigt existerat, alltsedan Stockholm
erhöll ett gemensamt folkskoleväsen. För landet i övrigt gäller, att
»den allmänna barnundervisningen i riket meddelas i folkskolan, som innefattar
småskola —---— — och egentlig folkskola» (folkskolestad gan

§ 1).

Den Stockholms stad åliggande skyldigheten att å småskolestadiet
använda examinerade folkskollärare motsvaras för landet i övrigt av en
rättighet att på så sätt ordna lärarfrågan. Bestämmelserna härom återfinnas
i § 2 mom. 3 av folkskolestadgan.

Enligt gällande grunder för statsbidrags utgående till avlönande av
lärare vid folk- och småskolor utgår statsbidrag efter examenskompetensen
(folkskollärarexamen, resp. småskollärarexamen), men är icke beroende av
huruvida lärarens tjänstgöring omfattar folkskole- eller småskolestadiet.
Härav följer, att Stockholms stad äger att för de å småskolestadiet undervisande
examinerade folkskollärarinnorna uppbära det för lärare med folkskolekompetens
utgående större statsbidraget.

Dessa av ålder gällande principer i fråga om statsbidrag till lärares
avlönande vill motionären nu för Stockholms vidkommande helt omkasta,
så att det skulle bliva beroende av till vilket stadium lärarens undervisning
är förlagd, om statsbidrag skall utgå såsom till examinerad folkskollärare
eller såsom till småskollärare.

Det synes utskottet uppenbart, att därest motionärens förslag bleve
genomfört, Stockholms stad skulle i förevarande hänseende komma i en i
förhållande till rikets övriga kommuner synnerligen ogynnsam undantagsställning.
Det skulle förvägras Stockholms stad, som ju dock författningsenligt
är skyldig att å småskolestadiet använda examinerade folkskollärare,
att uppbära det större statsbidraget för dessa lärare, under det att i de
av landets övriga skoldistrikt, som begagna sig av sin rätt att i småskolan
använda folkskollärare, statsbidraget fortfarande skulle utgå till sådan lärare
såsom till examinerad folkskollärare, oavsett det stadium, till vilket
undervisningen vore förlagd.

Med den skarpt markerade begränsning, som motionären givit sitt
yrkande, synes det icke möjligt att däråt giva några rimligare konsekvenser
än de ovan angivna. Visserligen antyder motionären i motiveringen,

3

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

att, under förutsättning av bifall till motionen, lärarkrafterna borde uppdelas
på folkundervisningens båda huvudgrenar, småskolestadiet och den
egentliga folkskolan, varav han jämväl synes hava tänkt sig böra följa,
att såsom grundprincip för statsbidragets utgående komme att gälla: småskollärarlön
på småskolestadiet och folkskollärarlön på folkskolestadiet samt
statsbidragens beräknande å dessa löner. Men, såsom skolöverstyrelsen
framhållit, måste man då uppenbarligen gå andra vägar än den av motionären
föreslagna partiella ändringen i gällande statsbidragskungörelse. Vid
sådant förhållande anser sig utskottet icke böra till prövning upptaga den
alltså vid sidan av motionens hemställan liggande frågan, huruvida en allmän
omläggning av grunderna för statsbidrags utgående i syfte att skapa
mera enhetliga bestämmelser uti ifrågavarande hänseende kan vara av behovet
påkallad. Motionens yrkande har endast avseende å folkskoleväsendet
i Stockholm, och då utskottet icke kan tillstyrka vidtagande av åtgärder,
som skulle försätta Stockholms stad i en i fråga om rätten till
statsbidrag sämre ställning än landet i övrigt, anser sig utskottet redan
på nu anförda skäl böra avstyrka bifall till motionärens hemställan.

Utskottet vill emellertid i det följande angiva några ytterligare skäl
till stöd för denna sin ståndpunkt.

Motionären har för sitt förslag åberopat ekonomiska grunder och anför
därutinnan bl. a., att efter ett fullständigt genomförande av förslaget
en utgiftsbesparing för statsverket å ungefär 200,000 kronor torde uppkomma.
Såsom folkskoledirektionen framhållit, torde emellertid nettobesparingen
för statsverket icke kunna beräknas högre än till omkring 90,000
kronor, dyrtidstilläggen oberäknade. Ehuru denna summa ingalunda är
betydelselös, bör det dock ihågkommas, att det här gäller ett folkskoleväsen
av mycket stor omfattning, och att ifrågavarande besparing, enligt
uppgift av direktionen, icke uppgår till mer än 4 % av till Stockholms
folkskolor för närvarande utgående statsbidrag. Det förtjänar ock framhållas,
att eu besparing för statsverket ej kan omedelbart i större utsträckning
åvägabringas, utan endast i den mån, som vid folkskollärarinnors
avgång småskollärartjänster i stället upprättas. Den besparing, som genomförandet
av motionärens förslag komme att medföra, skulle alltså icke
inträda nu, då den med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget
vore mest behövlig, utan först i eu relativt avlägsen framtid, då, såsom
man torde kunna förutsätta, bättre ekonomiska förhållanden inträtt.

Den pedagogiska sidan av förevarande spörsmål har av motionären
ytterst knapphändigt berörts. I sitt i ärendet avgivna utlåtande har dör -

4 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

emot folkskoledirektionen ingående behandlat förslagets pedagogiska konsekvenser
och därvid ansett sig kunna vitsorda, att ur ren undervisningssynpunkt
goda skäl bestämt tala för bibehållande av nu gällande ordning
i förevarande avseende inom Stockholms folkskoleväsen, och att, om hänsyn
jämväl tages till praktiska uppfostringssynpunkter, än mer vägande skål
kunna anföras för den nuvarande ordningens bibehållande. I dessa uttalanden,
vilka även skolöverstyrelsen gjort till sina, finner utskottet ytterligare
stöd för sin mening, att motionärens förslag icke bör biträdas.

Utskottet anser sig slutligen böra framhålla, att under den övergångstid,
som måste följa, innan motionärens förslag helt genomförts, betydande
olägenheter för Stockholms folkskoleväsen skulle uppstå, vilka bland annat
skulle medföra eu ur många synpunkter försämrad rekrytering av lärarkåren
vid Stockholms folkskolor.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 maj 1923.

På utskottets vägnar:

IVAN PAULI.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Pauli,
J. P. Johansson, Walilmarlc, Andersson i Hägelåkra, Strutz och Schedin samt fröken
Hesselgren.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

5

Bilaga 1.

Till första kammarens första tillfälliga utskott.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt skolöverstyrelsen att avgiva
av första kammarens första tillfälliga utskott begärt yttrande rörande en
av herr K. J. Ekman väckt motion (nr 147) om skrivelse till Konungen angående
ändrade bestämmelser rörande statsbidrag för avlönande av folkskollärare
å ort, där stadgan om folkundervisningen i riket § 1 ej är gällande, får överstyrelsen,
jämte överlämnande av i ärendet inhämtat yttrande från Stockholms
folkskoledirektion, beträffande ifrågavarande motion anföra följande.

Inledningsvis framhåller motionären, under hänvisning till § 1 i den för
riket gällande folkskolestadgan, att på folkundervisningens område såsom huvudregel
gäller, att den grundläggande undervisningen meddelas uti småskolan samt
den fullföljda och avslutade undervisningen i den egentliga folkskolan, men att
berörda bestämmelse dock icke är allmängiltig, enär i den för huvudstadens
folkskoleväsende gällande särskilda stadgan icke talas om särskilda småskolor,
utan endast om folkskolor.

En sådan grundväsentlig åtskillnad beträffande folkskolans organisation i å
ena sidan folkskoleväsendet i allmänhet och å andra sidan huvudstadens folkskoleväsen,
som motionären därigenom velat framhålla, förefinnes emellertid sakligt
sett icke. Då det i åberopade § 1 av stadgan angående folkundervisningen
i riket heter, att »den allmänna barnundervisningen i riket meddelas i folkskolan,
som innefattar småskola, där den grundläggande undervisningen meddelas, och
egentlig folkskola, där undervisningen fullföljes och avslutas», och det vidare i
§ 2 av den för Stockholm gällande folkskolestadgan säges, att »folkskolan har
till föremål såväl de mera försigkomna barnens undervisning som ock meddelande
av det första förberedande kunskapsmåttet åt nybörjare», så är detta tydligen
i sak detsamma; såväl vid huvudstadens folkskolor som i rikets folkskolor
i allmänhet finnes ett småskolestadium för meddelande av det första förberedande
kunskapsmåttet åt nybörjare såsom underlag för det egentliga folkskolestadiet.
Ehuru någon bestämd gränsskillnad icke alltid förefinnes mellan dessa
båda stadier, är det dock regel att småskolestadiet omfattar de båda första folkskoleklasserna
och det egentliga folkskolestadiet de därefter följande klasserna,
sålunda med början av tredje klassen. I den officiella undervisningsstatistiken
är också beträffande icke blott riket i sin helhet, utan även i fråga om Stockholms
stad en uppdelning av lärjungarna på småskolestadiet och på folkskolestadiet
genomförd.

Emellertid framgår av sammanhanget i motionen, att motionären med betonandet
av en förment skillnad i organisatoriskt hänseende mellan folkskoleväsendet
i huvudstaden och i riket i övrigt velat på grundval härav framhäva
en annan åtskillnad, som i fråga om ekonomisk betydelse vore av stor räckvidd,
nämligen den, att medan på småskolestadiet vid rikets folkskolor i allmänhet
vore anställda lärarkrafter med småskollärarutbildning och därmed följande lägre

6 Första hammarms första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

avlöning, så vore vid huvudstadens folkskolor å såväl det lägre som det högre
stadiet anställda lärår kraf ter med folkskollärarutbildning och därmed följande
avlöning såsom för folkskollärare. Motionären menar nu, att en förändring härutinnan
borde införas, nämligen i så måtto, »att å ort, där stadgan om folkundervisningen
i riket av den 26 september 1921 § 1 ej är gällande, utan härutinnan
andra bestämmelser tillämpas, skall utgå statsbidrag såsom till folkskollärare
endast åt folkskollärare, som uteslutande eller till huvudsakligaste del
meddelar undervisning i de egentliga folkskoleklasserna». Härav följer uppenbarligen,
att till lärare på folkskolans nederstadium skulle, oberoende av om de
vore småskollärare eller folkskollärare, utgå statsbidrag allenast såsom till småskollärare.

Det skoldistrikt, som härmed avses, är, som förut framhållits, Stockholms
stad. Det torde icke lida tvivel, att verkan av en dylik bestämmelse bleve den,
att med hänsyn till kostnaderna från kommunens sida småskollärarinnor komme
att även vid Stockholms stads folkskolor anställas på småskolestadiet. Den rätt,
som nu tillkommer Stockholms stad att inom hela sin folkskola använda folkskoleutbildade
lärarkrafter bleve sålunda illusorisk. Med den formulering, som
motionären givit det föreslagna restriktionsstadgandet, skulle det visserligen kunna
tänkas bliva möjligt för Stockholms stad att fortfarande erhålla statsbidrag till
folkskollärarinnor även på småskolestadiet, så länge endast det kravet uppställdes,
att sagda lärarinnor skulle till sin huvudsakliga del meddela undervisning i de
egentliga folkskoleklasserna. Hinder skulle ju då icke möta, att flera lärarinnor
finge någon del av sin tjänstgöring förlagd till småskolestadiet, och på det sättet
kunde summan av dylik partiell tjänstgöring tänkas bliva tillräcklig för undervisningens
uppehållande även på detta stadium. Men tydligt är, att en dylik
anordning, som komme att i stor utsträckning bryta klasslärarsystemet, skulle
från många synpunkter visa sig mindre lämplig och i såväl organisations- som
uppfostringsbänseende bliva rent ödeläggande.

Den frågan måste då i detta sammanhang uppställas, varför allenast Stockholms
stad skulle i enlighet med det av motionären framlagda förslaget indirekt
betagas rätten att för sitt skolväsendes bästa anställa folkskollärare för hela
undervisningens bestridande. Principiellt taget tillkommer en dylik rätt varje
skoldistrikt i riket. I § 2 mom. 3 av den allmänna folkskolestadgan finnes nämligen
följande bestämmelse: »För uppehållande av undervisningen i småskola må,
där kyrkostämman (folkskolestyrelse) så beslutar, användas ordinarie eller extra
ordinarie folkskollärare, tillsatt i den ordning, som i §§ 19—21 eller i § 24 sägs».

Denna bestämmelse fanns även i 1897 års stadga, och den är i själva verket
lika gammal som den lagstadgade folkskolan själv. Ty då i 1842 års folkskolestadga
föreskrevs, att varje obligatorisk folkskola skulle vara försedd med »vederbörligen
vid ett seminarium godkänd lärare», avsågs ingenting annat än examinerad
folkskollärare. Särskilda småskolor och småskollärare i sedermera hävdvunnen
betydelse tillkommo först längre fram i tiden. Flera skoldistrikt, särskilt
stadssamhällen, hava även under senare tider begagnat sig av den kommunala
självbestämningsrätten i förevarande hänseende och i större eller mindre
utsträckning anställt folkskollärarinnor i småskolan. Även på landsbygden finnas

7

Första lcammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

mycket utbredda skolformer, i vilka examinerade folkskollärare användas jämväl
på småskolestadiet. De benämnas i gällande undervisningsplan tredje B-formen
och andra C-formen. Dessa skolformer, av vilka den förra är heltidsläsande och
den senare halvtidsläsande, kännetecknas därav, att småskolan och folkskolestadiet
tillsammans bilda en läraravdelning. Under vårterminen 1921 funnos i vårt land
1,585 dylika skolor. För framtiden komma de att väsentligen utökas, ty när de
mindre folkskolorna undan för undan förvandlas till verkliga folkskolor, övergå
de i regeln till ovannämnda B 3-form. Men för lärare med folkskolekompetens,
som äro anställda i folkskolor, som omfatta även småskoleavdelning, utgår avlöning
och erhålles statsbidrag därtill såsom för folkskollärare.

Motionären erinrar också om att »av avlöningskungörelsens ordalydelse
följer, att å ort, där den grundläggande undervisningen, småskoleundervisningen,
meddelas av folkskollärare i folkskola, statsbidraget även till sådan lärare blir
utmätt såsom till annan folkskollärare». Men han håller före, att detta knappast
torde vara i författningen avsett, och menar att en »rättelse» härutinnan synes
böra ske. Det är emellertid uppenbart att motionärens uppfattning, att ifrågavarande
bestämmelser skulle hava sin grund i ett förbiseende, är felaktig. Vad
som i berörda avseende är författningens ordalydelse är också dess mening.
Statsbidraget utgår nämligen i förhållande till den bestämda avlöningen, och
avlöningen på folkskolans område i normala fall utgår och har alltid utgått icke
med hänsyn till det stadium i folkskolan, på vilket läraren tjänstgör, utan med hänsyn
till lärarens examenskompetens. Fn lärare med folkskollärarexamen erhåller
sålunda avlöning såsom folkskollärare, även om han ai-betar på småskolans stadium,
vare sig nu detta sker i Stockholm eller vid någon av de mera än 1,500
landsbygdsskolor, som hava småskolan förenad med folkskolan. Och en lärare
med småskollärarexamen erhåller avlöning såsom småskollärare, även om han,
såsom fallet är med de nu anställda omkring 1,100 biträdande läraraa och de
omkring 2,600 lärarna vid mindre folkskolor, arbetar på det egentliga folkskolestadiet.

Vill man därför vinna det syfte, som motionären synes eftersträva, nämligen
att avlöning och statsbidrag skall utgå närmast med hänsyn till det stadium
i folkskolan, på vilket läraren är anställd eller har sin tjänstgöring, det vill i
realiteten säga småskollärarlön på småskolestadiet och folkskollärarlön på folkskolestadiet,
då måste man uppenbarligen gå andra vägar än den nu av honom
föreslagna partiella ändringen i statsbidragskungörelsen. Motionären har själv
antytt konsekvensen, då han säger, att ett bifall till förslaget torde medföra,
»att lär ar kraf ter na måste uppdelas på folkundervisningens båda huvudgrenar,
småskolan och den egentliga folkskolan». I sina yttersta konsekvenser innebär
detta — då det väl knappast kan antagas att statsmakterna äro sinnade att i
förevarande avseende göra en särlagstiftning för Stockholms stad — åstadkommande
av bestämmelser därom, att på småskolestadiet skola anställas småskollärare
och på det egentliga folkskolestadiet folkskollärare. Uppenbarligen skulle
landsbygdens skolväsen hava mest att vinna på en dylik lagstiftning, därigenom
att de biträdande lärarna och lärarna vid mindre folkskolor komme att ersättas
med folkskollärare. Men ehuru säkerligen alla för en god folkundervisning in -

8 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

tresserade krafter sträva i denna riktning, och därvid även erhållit ett starkt
stöd av riksdagen, torde, särskilt på grund av ekonomiska hinder, utvecklingen
ännu ha en lång väg fram mot detta mål. Å andra sidan hava statsmakterna
hittills intagit den ståndpunkten, att de gent emot kommunerna icke vilja ingripa
i deras självbestämningsrätt, när denna inriktar sig på folkskoleväsendets förbättrande
och vidtagande av åtgärder härför. När därför en kommun i sådant
syfte med egna ekonomiska uppoffringar funnit sig böra anställa folkskolekompetenta
lärare i större utsträckning än nödigt minimum, hava statsmakterna därtill
lämnat sitt stöd i form av härför erforderligt statsbidrag. Enligt överstyrelsens
mening förefinnes icke heller anledning att för framtiden bryta med en dylik
princip, som sedan långt tillbaka kommit till uttryck i lagstiftningen.

Beträffande de fördelar i pedagogiskt hänseende, som förmånen av en i
utbildningshänseende enhetlig lärarekår vid Stockholms folkskolor fört med sig,
ävensom de synnerliga olägenheter i nämnda avseenden, som ett brytande av det
hittillsvarande systemet skulle betyda, får överstyrelsen hänvisa till det av Stockholms
folkskoledirektion avgivna yttrandet.

Överstyrelsen har ansett sig böra upptaga frågan till behandling företrädesvis
från mera allmänna synpunkter. Vad överstyrelsen sålunda framhållit torde
hava ådagalagt, att motionärens framställning är grundad på delvis andra förutsättningar
beträffande grunderna för skoldistrikts rätt att anställa lärare och för
lärares avlönande och statsbidrags utgående till avlöningen, än dem som enligt
nu gällande lagstiftning i verkligheten förefinnas, att ett bifall till motionärens
yrkande skulle, med den begränsning detta erhållit, försätta Stockholms stad i
en undantagsställning gent emot de grunder, som ''i berörda avseenden gälla, för
riket i dess helhet, samt att en mera konsekvent tillämpning av de principer,
som motionären i samma hänseenden synes önska genomförda, skulle innebära
djupt ingripande förändringar i de hittills gällande grunderna för folkskoleväsendets
ordnande inom kommunerna och för statens understödjande av detsamma.

På grund av det sålunda anförda får skolöverstyrelsen för sin del avstyrka
bifall^till den föreliggande motionen.

Stockholm den 6 mars 1923.

B. J:N BERG QVIST.

Sven Nylund.

Gustav Bedelius.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

9

Bilaga 2.

Till Kung! Skolöverstyrelsen.

Med anledning av härhos återgående remiss får folkskoledirektionen i ärendet
anföra följande.

Den förevarande av herr Karl Johan Ekman i riksdagens första kammare
väckta motionen påyrkar utredning »rörande eventuellt åstadkommande av sådan
ändring i bestämmelserna angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor
samt om statsbidrag till sådan avlöning, att det må bliva föreskrivet, att å ort,
där stadgan om folkundervisningen i riket av den 26 september 1921 § 1 ej är
gällande, utan härutinnan andra bestämmelser tillämpas, skall utgå statsbidrag
såsom till folkskollärare endast åt folkskollärare, som uteslutande eller till huvudsakligaste
del meddelar undervisning i de egentliga folkskoleklasserna». Formellt
avser motionen alltså endast åstadkommande av besparing för statsverket
genom begränsande av statsbidraget för folkskollärare, som undervisar i, vad
folkskolestadgan avser med småskola, till det belopp, som utgår för småskollärarinna.
Reellt skulle emellertid av den ifrågasatta författningsändringen bliva
följden, att de kommuner, i vilkas folkskolor folkskollärare för närvarande undervisa
jämväl på småskolestadiet, på grund av med denna anordning förbundna
väsentligt ökade kostnader sannolikt bleve nödsakade att övergå till det i regeln
tillämpade systemet med småskollärare som klasslärare på småskolestadiet. Med
hänsyn härtill anser folkskoledirektionen riktigt att i det följande till närmare
granskning upptaga företrädesvis det väckta förslagets sannolika för Stockholms
folkskoleväsen synnerligen betydelsefulla skolorganisatoriska konsekvenser.

Såsom motionären omnämner, gäller för Stockholms folkskoleväsen en särskild
stadga av den 8 november 1901, vilken utgår från att folkskolan är eu
organisatorisk enhet, som omfattar jämväl småskolan och i sammanhang härmed
såsom förutsättning för anställning som ordinarie eller extra ordinarie lärare
bl. a. fordrar avläggande av »godkänd avgångsexamen vid något statens folkskolelärareseminarium»
(§ 18); dock må undantagsvis, om det kan ske utan men
för folkskolorna, i stället för extra ordinarie folkskollärare biträdande lärare användas
(§ 1 mom. 2).

Denna för Stockholm författningsenligt påbjudna ordning söker sin upprinnelse
tillbaka till de tider, då å andra orter en i viss mån avgränsad tvåårig
småskola med särskild småskollärarkår började utformas. När i början av 1860-talet Stockholm erhöll ett gemensamt folkskoleväsen under särskild överstyrelse,
finner man visserligen, att i de tidigast tillkomna reglerande bestämmelserna en
viss skillnad gjordes mellan en förberedande avdelning, i vilken gossar och flickor
voro sammanförda i gemensamma klassavdelningar under lärarinnors ledning,
och en övre avdelning, i vilken gossar och flickor voro åtskilda i särskilda klassavdelningar
under — i regeln — resp. lärares och lärarinnors ledning.

Men den förberedande avdelningen framträder snart som treårig, icke —
som småskolan — tvåårig, och under tidernas lopp har så denna lägre avdelning
i allt större utsträckning kommit att omfatta jämväl den fjärde årsklassen.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 12 sand. 1 avd. 9 käft. (Nr 13.)

2

10 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

För närvarande är denna senare anordning i regel tillämpad och endast i någon
enstaka skola skiljas eleverna redan under fjärde skolåret i särskilda goss- och
llickklasser under manliga och kvinnliga lärare. I anslutning till denna organisatoriska
anordning hava för Stockholm tillämpade föreskrifter aldrig omnämnt
småskollärare eller -lärarinnor vid sidan av folkskollärare. Däremot omtalas
tidigt biträdande lärare och lärarinnor, vai’med emellertid tidigare förstodos sådana
icke examinerade, som, företrädesvis under folkskolinspektören C. J. Meijerbergs
tid, vid sidan av och förmedelst förordnanden som lärare under inspektörens
ledning utbildades för lärarkallet för att så småningom efter erhållen dispens
befordras till ordinarie lärare. Dessa lärare voro emellertid icke för tjänstgöring
uteslutande hänvisade till det lägre stadiet, utan tjänstgjorde å skilda stadier
vid sidan av den fast anställda lärarpersonalen. I nu gällande bestämmelser omnämnas
sådana biträdande lärare uttryckligen endast såsom undantagsvis förekommande
och deras tjänsteställning angives såsom varande av samma natur
som extra ordinarie lärares. Endast i mycket sällsynta undantagsfall och då av
alldeles särskilda anledningar anställas numera sådana biträdande lärare med
ofullständig kompetens. Däremot torde i detta sammanhang böra erinras om,
att Stockholms kommun vid de i senare tid skedda inkorporeringarna av Brännkyrka
och Bromma kommuner övertog ett antal därstädes anställda småskollärarinnor,
vilkas antal emellertid i mån av avgång undan för undan är i nedgående,
därvid folkskollärarinnor jämlikt för Stockholm gällande stadga träda i deras
ställe såsom lärarinnor även å småskolestadiet.

Den nu ifrågavarande för Stockholm lagstadgade anordningen har givetvis
tillkommit och genom tiderna fasthållits med syfte att hålla folkskolans arbetsresultat
uppe på en hög nivå, och det torde väl icke råda något tvivel om, att
densamma härutinnan haft avsevärd betydelse. Visserligen torde kunna ifrågasättas,
huruvida nämnda anordning numera kan tillmätas samma betydelse som
i äldre tider med särskild hänsyn därtill, att utbildningen av småskollärarinnor
i senare tider rätt avsevärt förbättrats. Ett ställningstagande till detta spörsmål
bör emellertid framgå ur ett allsidigt hänsynstagande till samtliga de faktorer,
som betinga skolans arbetsresultat.

Begränsas frågan till själva undervisningen och vad därmed har omedelbart
sammanhang, bör å ena sidan beaktas, att på småskolestadiets undervisning specialiserade
lärarinnor i vissa hänseenden kunna tillerkännas något företräde, särskilt
med hänsyn till ett säkrare behärskande av metodiska detaljer. Å andra
sidan måste givetvis folkskollärarinnans grundligare och allsidigare utbildning
förläna henne ett vidare perspektiv över undervisningstekniken, större förmåga
att inordna småskoleundervisningen i sitt organiska sammanhang med den fortsatta
undervisningen och gärna även större mottaglighet för nya och friska impulser
på detta rörliga och betydelsefulla undervisningsområde. Därjämte förtjänar
att ur pedagogisk synpunkt beaktas den stora betydelsen av att på ett
antal orter i vårt land i skolor av folkskolans A-typ samma lärarinnor hava möjlighet
att i högre klasser fullfölja den i småskolan meddelade undervisningen,
varigenom särskilda möjligheter erbjuda sig att pröva grundläggande undervisningsmetoder
i intimt samband med de å övre skolstadier tillämpade. Hur nöd -

11

första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

vändigt det än ur vissa synpunkter kan synas vara att utbilda och inbördes avgränsa
olika lärargrupper för skilda skolstadier, så bör å andra sidan icke förgätas,
att det otvivelaktigt ur skolans och undervisningens synpunkt är synnerligen
betydelsefullt att bär och var kunna inhösta de särskilda pedagogiska erfarenheter,
som äro förbundna med undervisningsarbetets sammanförande^ i en
lärares hand över eller tvärs igenom de av skolorganisationen uppdragna råmärkena
mellan skilda skolstadier. I all synnerhet måste denna synpunkt tillmätas
en icke ringa betydelse, när fråga är om skolstadier, så nära inbördes pedagogiskt
och psykologiskt sammanhörande som dem, vilka inrymmas inom den lagstadgade
skolpliktsåldern.

Om alltså goda skäl ur ren undervisningssynpunkt bestämt tala för bibehållande
av nu gällande ordning i hår ifrågavarande avseende inom Stockholms
folkskoleväsen, så synas skälen härför vara än mer talande, om hänsyn jämväl
tages till mer praktiska uppfostringssynpunkter. Det torde icke råda något
tvfvel om betydelsen därav, att sådana lärarinnor — och dessa äro utan tvivel
ett stort flertal —, vilka hava förmåga att genom sin personlighet och sin uppfostringsledning
gynnsamt påverka de unga, kunna beredas tillfälle att från de
första åren, då greppet i barnasjälarna ofta blir särskilt djupt och varaktigt, genom
högre klasser målmedvetet fullfölja de första klassernas uppfostringsarbete. . Difarenheterna
från Stockholms folkskolor giva vid handen, att med sådana givna
möjligheter ej sällan utvecklas ett personligt förhållande mellan lärare och elever,
vars "betydelse för de ungas fostran och hela iivsriktning icke kan nog högt
skattas. Det kan ingalunda anses vara lyckligt, om en skolorganisation genom
avgränsande kompentensvillkor omöjliggör ett utnyttjande på folksliolestadiet av
de särskilda uppfostringsmöjligheter, som äro förbundna med rättighet att förlägga
en och samma lärares tjänstgöring till folkskolans samtliga stadiei.

°Ö Med hänsyn till vad folkskoledirektionen sålunda anfört, anser folkslcoledirektionen
sig böra starkt ifrågasätta giltigheten av motionärens uppfattning,
att ett uppdelande av lärarkrafterna på folkundervisningens båda huvudgrenar,
småskolan och den egentliga folkskolan »i och för sig får anses önskvärt».
Tvärtom kunna enligt folkskoledirektionens mening förebringas vägande skäl
emot ett stramt genomförande inom ett lands skolväsen av en dylik slcematisk
avgränsning, och i all synnerhet tala skäl för en friare anordning i detta hänseende,
när fråga är om Stockholms skolväsen, inom vilket den pedagogiska
livaktigheten av° ålder varit stor och elevernas miljöförhållanden mången gång
betinga, att uppfostringssynpunkten må3te i särskild grad beaktas. Stockholms
folkskoledirektion anser sig hava så mycket större anledning att hävda denna
uppfattning, som tillfälle under de senare åren har erbjudit sig att i de nyinkorporerade
församlingarna Brännkyrka och Bromma pröva såväl den ena som
den andra ordningen och skolledarna inom hithörande distrikt med hänsyn tagen
till skilda omständigheter giva företrädet åt den i Stockholm av ålder tillämpade
anordningen.

Med avssende å den ifrågasatta ändrade anordningens ekonomiska betydelse
för statsverket torde böra tagas hänsyn icke blott till den direkta besparing, som
vinnes genom nedsättning i nu utgående statsbidrag till ett antal läiarinnor med

12 Första kammar ens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

avlagd folkskollärarinneexamen, vilka undervisa å småskolestadiet, utan jämväl
till vissa nära liggande konsekvenser av den ändrade anordningen, vilka — låt
vara i mindre grad — nödvändiggöra ökning i nu utgående statsbidrag. Foikskoledirektionen
anser sig i detta sammanhang särskilt böra fästa uppmärksamheten
på följande.

Skulle för Stockholms folkskoleväsen den ifrågasatta anordningen med bibehållande
i övrigt av nu gällande ordning i avseende å lärår tjänstgöring genomföras,
skulle följden bliva, att det stora flertalet lärjungar måste ombyta klasslärare
minst två gånger under skoltiden: efter andra skolåret vid övergången
till folkskolestadiet samt efter fjärde skolåret vid uppdelning i särskilda gossoch
flickklasser. Läggas så härtill andra ombyten på grund av lärares tjänstledighet
eller avgång, skulle följden otvivelaktigt bliva en alltför stark och för
undervisnings- och uppfostringsarbetets kontinuitet och planmässiga fortgång
skadlig växling av lärare. Med hänsyn härtill måste säkerligen som följd av
den förändrade besättningen av lärare å småskolestadiet allvarligt övervägas tilllämpande
av det system, som är gällande i ett flertal andra städer, exempelvis
i Göteborg, och som innebär, att redan omedelbart ovanom småskolestadiet,
alltså i tredje årsklassen, eleverna uppdelas i särskilda goss- och flickklasser.
Detta skulle emellertid medföra nyanställande av ett avsevärt antal manliga
lärare med därav följande ökade kostnader för statsverket.

Till upplysning om de ekonomiska konsekvenserna för Stockholms folkskolors
vidkommande av genomförandet av motionärens förslag får folkskoledirektionen
hänvisa till bifogade tablå.

Om för samtliga klasser å småskolestadiet vore anställda småskollärarinnor
och om, pa sätt ovan ifrågasatts, i sammanhang med en sådan förändring eleverna
redan i tredje och fjärde klasserna vore uppdelade i särskilda goss- och
flickklasser med manliga lärare för de förra, skulle, på sätt framgår av nämnda
tablå, den föreslagna förändrade anordningen, om den nu vore genomförd, medföra
en ökning i utgifter för Stockholms stad av omkring 10(5,000 kr. och eu
besparing för staten av omkring 182,000 kr., varvid hänsyn tagits till fasta
avlöningar och statsbidrag ävensom tillägg på grund av dyrtiden. Om i beräkningarna
icke fästes avseende vid de senare tilläggen, skulle det motsvarande
ekonomiska resultatet bliva en ökning i utgifter för Stockholms stad av omkring
75,000 kr. och en besparing för statsverket av omkring 133,000 kr. för år. &

I detta sammanhang bör emellertid beaktas, att småskollärarinna knappast
torde böra eller kunna åläggas tjänstgöringsskyldighet av större omfattning än
den normala lästiden i småskolan: 24 å 26 veckotimmar, under det att folkskollärarinna
a småskolestadiet bör kunna utöver denna tjänstgöring åläggas tjänstgöring
intill 30 veckotimmar, vilken möjlighet i Stockholm utnyttjas genom anlitande
av folkskollärarinna för slöjdundervisning i annan klass. En övergång
till den i motionen föreslagna anordningen torde alltså komma att föranleda
ökade kostnader för staten för statsbidrag till uppehållande av viss slöjdundervisning,
som nu vid Stockholms folkskolor ombesörjes av folkskollärarinna å
tjänstetid. Denna ökning i statens kostnader för folkskoleväsendet har aproximativt
beräknats till 43,000 kr. för år, om hänsyn tages enbart till det fasta

13

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

statsbidraget, samt till 59,000 kr., om jämväl för närvarande utgående dyrtidstillägg
inberäkna^ i kostnaderna.

Tagas nu antydda konsekvenser av den föreslagna ändrade anordningen
med i beräkningen, torde nettobesparingen för statsverket alltså kunna, om man
bortser från dyrtidstilläggen, beräknas till omkring 90,000 kr. Ehuru denna
summa ingalunda är betydelselös, torde dock böra erinras om, att densamma
avser ett folkskoleväsen av mycket stor omfattning och icke uppgår till mera än
4 % av till Stockholms folkskolor för närvarande utgående statsbidrag. Slutligen
torde i avseende å det i motionen framlagda förslagets ekonomiska sida böra i
fråga om Stockholms folkskoleväsen beaktas, att då nu gällande ordning är av
Kungl. Maj:t påbjuden och alltid ansetts innebära, att statsbidrag såsom till
folkskollärarinna utgår jämväl till sådan folkskollärarinna, som tjänstgör å srnåskolestadiet,
en besparing för statsverket ej rimligtvis kan omedelbart i större
utsträckning åvägabringas, utan endast i den mån, som vid folkskollärarinnors
avgång från innehavande tjänster småskollärarinnetjänster i deras ställe upprättas.
En sådan successiv avveckling av nuvarande ordning synes jämväl motionären
förutsätta, då han i motionen antyder, att »en del övergångsbestämmelser måste
meddelas». Någon besparing av nämnvärd betydelse i nuvarande ekonomiska
trångmål kan sålunda icke påräknas bliva en följd av den åtgärd, motionären
föreslagit. Under förutsättning, att samtliga avgående folkskollärarinnor vid
Stockholms folkskolor successivt under de närmast följande åren ersättas med
småskollärarinnor, eventuellt även med folkskollärare i den utsträckning, som
folkskoledirektionen ovan angivit, kan den fullständiga avvecklingen av nuvarande
ordning beräknas draga tio, eventuellt femton år, och när så den nya ordningen
är genomförd, kanske det — med den pedagogiska vetenskapens raska utveckling
och de alltjämt stegrade kraven på lärarutbildningens kvalitet — då befinnes,
att den nyrekryterade småskollärarinnekår, man under dessa år förskaffat sig,
besitter en efter vid denna tidpunkt stadgad uppfattning alltför otillfredsställande
utbildning.

Slutligen anser sig folkskoledirektionen böra starkt framhålla de högst betydande
olägenheter, som med den nuvarande ordningens avveckling nödvändigtvis
bliva förknippade. Folkskoledirektionen vill i sådant hänseende särskilt erinra
därom, att därest en övergång till den ifrågasatta nya ordningen skall inom
rimlig tid kunna försiggå, under de näi-maste tio, femton åren inga ordinarie
folkskollärarinnor komma att vid Stockholms folkskolor tillsättas. Det uppstår
då fråga, huru det vid sådant förhållande skall bliva möjligt att för Stockholms
folkskolor upprätthålla en väl kvalificerad kader av extra och vikarierande folkskollärarinnor,
när utsikt till ordinarie anställning inom rimlig tid blir sådana
förmenad och befordran till ordinarie tjänster i andra städer i regel är starkt
beroende av förutvarande tjänstgöring som extra ordinarie på platsen. Folkskoledirektionen
vill jämväl erinra om den avsevärda olägenheten, att under en längre
tidrymd en betydelsefull grupp av den ordinarie lärarpersonalen vid Stockholms
folkskolor, nämligen folkskollärarinnorna, icke skulle i normal ordning nyrekryteras
och följaktligen bleve berövad de möjligheter att tillföras nya impulser,

14 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

vilka sammanhänga med en normal rekrytering av vid de alltjämt framåtgående
folkskoleseminarierna utbildade yngre lärarkrafter.

Med hänsyn till vad folkskoledirektionen sålunda anfört, hyser folkskoledirektionen
starka tvivelsmål, huruvida det med nu förevarande motion avsedda
syftemålet i stort sett kan förväntas främja vare sig Stockholms folkskoleväsen
eller landets folkskoleväsen i det hela. Folkskoledirektionen håller före, att den
ekonomiska besparing, som genom eu åtgärd i angiven riktning skulle åstadkommas,
icke står i rimlig proposition till de olägenheter, som för därav berörda
folkskoleorganisationer skulle uppstå, och folkskoledirektionen förmenar, att det
oavlåtliga arbete, som under de senare decennierna nedlagts på utvecklingen och
fullkomnandet av Stockholms folkskoleväsen, rimligtvis bör från statsmakternas
sida betinga ett visst hänsynstagande till en önskan om bibehållande av en
organisatorisk anordning, vilken av Kungl. Maj:t i gällande författning är föreskriven
och i fråga om vars pedagogiska lämplighet goda erfarenheter föreligga.

Remisshandlingarna återgå härjämte.

Stockholm den 27 februari 1923.

Å folkskoledirektionens vägnar:

OSCAR LARSSON.

Eric Österberg.

Tryckt hos P, Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1923.