Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1923 kl. 4 e. m.
Sammansätta stats- och bevillningsutskottets memorial (nr 3), i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande utskottets
utlåtande nr 10 (nr 2), i anledning av väckta
motioner om avskaffande av mantalspenningarna, allmänna
sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften.
I en inom första kammaren väckt, till statsutskottet hänvisad motion,
nr 61, har herr Lyberg hemställt, »att riksdagen för sin del ville besluta,
att vad i förordningen den 24 april 1863 med däri genom kungl. kungörelsen
den 25 maj 1894 gjorda ändringar är stadgat om påförande av
mantalspengar skall från och med den 1 juli 1924 upphöra att gälla,
samt att förty mantalspengarna från och med sagda tidpunkt icke vidare
skola upptagas bland inkomsterna i riksstaten».
Vidare har samme motionär i en inom första kammaren väckt motion,
nr 62, föreslagit, »att riksdagen ville besluta, att de personliga skatterna,
allmänna sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften icke må påföras för tiden
efter 1924 års ingång, samt att förty efter samma tid skola upphöra att
gälla dels vad i kungl. kungörelsen den 26 augusti 1873 med däri sedermera
gjorda ändringar och i § 47 av lagen om landsting den 21 mars
1862 finnes stadgat om en allmän sjuk vårdsavgift, dels ock vad i 58 § av
Kungl. Maj:ts förnyade stadga den 26 september 1921 angående folkundervisningen
i riket samt i lagen om folkskoleväsendet i vissa städer den 25
juni 1909 är föreskrivet om rätt för skoldistrikt att upptaga en särskild
avgift».
Sistnämnda motion har, i vad den avser kungörelsen den 26 augusti
1873 angående kurhusavgiftens upphörande och införande av en allmän
sjukvårdsavgift samt stadgan angående folkundervisningen i riket, hänvisats
till bevillningsutskottet.
Berörda båda motioner, den sistnämnda i de delar densamma hänvisats
till bevillningsutskottet, hava behandlats av sammansatt stats- och
bevillningsutskott.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 2 avd. 11 käft. (Nr 13—14.) 1
2 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 18.
I sitt utlåtande nr 10 (nr 2) hade det sammansatta utskottet i anledning
av dessa förslag anfört och hemställt följande:
På sätt framgår av ett utav statskontoret och riksräkenskapsverket
gemensamt avgivet yttrande över motionen I: 61, vilket yttrande intagits
såsom bilaga till utlåtandet, har under år 1921 influtit i mantalspenningar
878,550 kronor 4 öre och i sjukvårdsavgift 1,098,018 kronor
57 öre. Beträffande beloppet av inbetalade folkskoleavgifter, som i regel
uppföras å den kommunala debetsedeln och sålunda icke redovisas till
riksräkenskapsverket, hava erforderliga uppgifter icke kunnat erhållas.
Emellertid torde det med hänsyn till antalet kommuner, vari folkskoleavgift
debiterats, och med avseende fäst därå, att sådan avgift icke påföres
i flera av de folkrikaste kommunerna, kunna antagas, att sammanlagda
beloppet av influtna folkskoleavgifter uppgått till omkring 850,000
kronor. Sammanlagda ungefärliga beloppet av personliga avgifter, vilka
årligen inflyta, skulle därför kunna beräknas till 2,825,000 kronor.
Innan ståndpunkt tages till frågan, om de personliga avgifternas avskaffande,
är det uppenbarligen av intresse att erhålla kännedom om kommunernas
och landstingens ställning till frågan. Såsom ovan nämnts, äger skoldistrikt
att besluta, huruvida folkskoleavgift skall utgå eller icke. Enligt till utskottet
lämnad uppgift skulle år 1918, efter vilket år sannolikt icke några
väsentliga ändringar i detta hänseende ägt rum, folkskoleavgift utdebiterats
i 2,219 av rikets 2,409 landskommuner och i 78 städer. Oaktat i regel
kommunerna själva hava att bekosta arbetet med debitering och uppbörd
av folkskolea vgiften, synas kommunerna sålunda i allmänhet funnit fördelaktigt
att bibehålla utdebiteringen av folkskolea vgiften.
Beträffande sjukvårdsavgiften har för utskottet varit tillgänglig en utredning,
verkställd i anledning av en utav stadsfullmäktige i Stockholm i skrivelse
den 23 maj 1921 gjord framställning till Ivungl. Maj:t i syfte att sådana bestämmelser
infördes, att sjukvårdsavgift icke skulle behöva utgå i Stockholms
stad, därest medel på annat sätt ställdes till förfogande för att bekosta de behov,
denna avgift avsåge att täcka. Över denna framställning har, bland andra,
statskontoret avgivit yttrande, vilket finnes intaget i bilagan till detta utlåtande,
och därvid anfört, att, därest åtgärder vidtoges för upphävande av
bestämmelserna om den allmänna sjukvårdsavgiften för Stockholms stads
del, sjukvårdsavgiften syntes böra indragas jämväl för landstingen och
övriga städer, som ej deltaga i landsting. Med anledning av den sålunda
ifrågasatta indragningen av sjukvårdsavgiften hava sistberörda städer och
landsting inkommit med yttranden. Därvid hava fyra städer och sju lands
-
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13. ii
ting förordat indragning av sjukvårdsa vgiften, tolv landsting uttalat sig
mot avgiftens avskaffande ock två landsting föreslagit att, därest någon
ändring i bestämmelserna rörande sjukvårdsafgiften skulle anses erforderlig,
denna måtte inskränkas till, att vederbörande landsting eller stad skulle
äga besluta, huruvida sjuk vårdsa vgift skulle utgå eller icke.
Såsom skäl för indragning av avgiften anfördes därvid, dels att något
principiellt skäl för att skatten för ifrågavarande ändamål utginge enligt
andra grunder än de, som gällde för täckande av övriga utgifter för sjukvården,
icke förelåge, dels att en sådan indragning icke komme att i
nämnvärd mån förskjuta skattebördan, dels ock att genom avgiftens avskaffande
arbetet med debitering ock uppbörd skidle komma att förenklas.
För avgiftens bibehållande åberopades dels ekonomiska skäl, dels ock att
anledning till avskaffande av avgiften icke kunde anses föreligga, så länge
mantalspenningar^ utginge.
En beräkning av de kostnader, de personliga avgifterna medföra, är givetvis
förenad med betydande svårigheter, då arbetet med dessa fördelar
sig å ett flertal uppgifter, nämligen debitering, uppbörd, redovisning
samt i de fall, där avgifterna icke erläggas i föreskriven ordning, indrivning
av desamma. Bortsett från de säkerligen jämförelsevis fåtaliga fall,
då den skattskyldige påföres enbart kapitationsavgifter, torde arbetet med
debiteringen av dessa avgifter vålla det största besväret. En undersökning,
verkställd inom överståthållarämbetet, har givit vid handen, att debiteringen
av i Stockholm i samband med kronouppbörden utgående personliga
avgifter — nämligen mantalspenningar, sjuk vårdsavgift och personlig avgift
till prästerskapet — därest debiteringen verkställes av tillfällig arbetskraft,
vilket med hänsyn till debiteringens enkla beskaffenhet väl låter sig
göra, drager en kostnad av omkring fyra kronor för ettusen skattskyldiga
eller sålunda 0,4 öre för skattskyldig. Beräknas kostnaderna för avgifternas
införande i avskrifter av uppbördsboken, å debetsedeln och i redovisningshandlingar
samt för det ökade besvär vid summeringar, avgifterna vålla, till
något mer än ett öre för varje skattskyldig, uppkommer för å kronodebetsedeln
uppförda, i behörig tid erlagda kapitationsavgifter en kostnad av
ungefär 1 öre för varje skattskyldig. Denna kostnad kan ju ingalunda
anses hög i förhållande till de utdebiterade beloppen.
Påföres skattskyldig enbart personliga avgifter tillkommer kostnaderna
för skrivande av den skattskyldiges namn i uppbördsboken och å debetsedeln,
vilka kostnader med tillägg av debiteringskostnaderna, därest samtliga
kapitationsavgifter uppbäras i sammanhang med kronouppbörden, helt
4 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13.
säkert icke överstiga den lösen av tre öre, debiteringsförrättaren äger tillgodoföra
sig. Härtill kommer kostnaden för själva debetsedeln, vilken enligt
uppgift från postverket, som ombestyr tryckningen av flertalet debetsedlar, för
närvarande beräknas till 1a/2 öre för debetsedel, ävensom för distribution av debetsedeln,
vilken sistnämnda kostnad, i de fall uppbörden verkställes genom postverket
beräknas till fem öre för debetsedel. I de fall åter, där kommunen förrättar
uppbörden, torde de merkostnader för distribution av debetsedlar och
uppbörd, som förorsakas av de personliga avgifterna, bliva relativt obetydliga.
Erläggas de personliga avgifterna under uppbördstermin, inskränka sig
sålunda kostnaderna till jämförelsevis små belopp. Däremot torde arbetet
med indrivning av restantieposter, innefattande enbart kapitationsavgifter,
i regel vara betydande i förhållande till de belopp, som skola indrivas,
jämväl därest hänsyn tages till den indrivningsavgift av tjugufem öre för
debetsedel, som påföres vid underlåtenhet att i föreskriven ordning gälda
utskyldema. Även om några direkta besparingar i form av minskade utgifter
i löner icke torde kunna vinnas genom att indrivningsförrättarna
befrias från arbetet med indrivningen av sistberörda restposter, torde dock kunna
antagas, att den lättnad i arbetet, förrättningsmännen härigenom erhölle,
lämnade dem möjlighet att ägna mera tid än hittills åt indrivningen av
de mera betydande utskyldsbeloppen.
Ä andra sidan skulle sannolikt ett avskaffande av de personella avgifterna
kunna medföra olägenheter. I många fall, framför allt då den
skattskyldige taxerats till bevillning men icke till inkomst- och förmögenhetsskatt,
påföres denne å kronodebetsedeln ett obetydligt belopp i kronooch
landstingsskatt. Därest de personliga avgifterna borttoges, skulle helt
säkert i dylika fall en disproportion mellan skattebelopp och kostnader
uppstå.
Även ur principiell synpunkt torde skäl kunna anföras för bibehållande
av en vid sidan av skatten å inkomst utgående personlig avgift. I
den mån förmåga att betala en sådan avgift föreligger, synes det utskottet
riktigt, att varje medborgare bidrager åtminstone till de direkta merkostnader
för registrering och dylikt, som han förorsakar det allmänna. Det
lärer icke sällan inträffa, att personer, oaktat de icke åtnjuta inkomst av det
slag eller till den storlek att denna göres till föremål för beskattning, till
följd av andra omständigheter såsom exempelvis underhåll av närstående
besitta en lika stor betalningsförmåga som många för inkomst taxerade
personer. De personliga avgifternas belopp understiger dessutom väsentligt
den grundavgift av tre kronor, som utgår enligt lagen den 30 juni 1913
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13. ö
om allmän pensionsförsäkring, och i regel torde väl icke andra frän taxering
till inkomst befriade personer än de, som tillika hava att utgöra
berörda grundavgift, påföras personliga avgifter.
Till här ovan anförda skäl kommer att nu rådande finansiella svårigheter
för staten och kommunerna synas tala mot ett bifall till motionärens
förslag att omedelbart avskaffa dessa avgifter. De missförhållanden, som
påvisats av motionären, synas dock påkalla en utredning av frågan.
Därest en sådan utredning giver vid handen, att de personliga avgifterna
böra bibehållas, bör dock, enligt utskottets mening, sättet för dessas
påförande undergå reformering. Så synes numera intet skäl föreligga att
påföra man och kvinna avgifter med olika belopp. Vidare skulle en betydande
förenkling i arbetet vinnas, därest endast en enda personlig avgift
påfördes. Det bör därför tagas under övervägande, huruvida icke de nuvarande
kapitationsavgifterna kunde sammanslås till en enda, i samband
med kronouppbörden utgående avgift, vilken avgift sedermera kunde fördelas
mellan staten, landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting,
samt kommunerna.
Om utskottet sålunda icke funnit anledning att utan närmare utredning
biträda motionärens förslag om kapitationsavgifternas avskaffande, har
utskottet emellertid ansett motionärens syfte att åstadkomma förenklingar
i arbetet med debiteringen och indrivningen beaktansvärt.
Det synes antagligt, att en sådan besparing skulle kunna vinnas,
därest den enligt pensionsförsäkringslagen utgående grundavgiften, i likhet
med vad redan nu är fallet i åtskilliga städer, uppfördes å kronodebetsedeln,
som i så fall — under förutsättning att en sammanslagning av
mantalspenningar, sjukvårdsavgift och folkskoleavgift ägde rum — komme
att upptaga samtliga personella avgifter. Utom den minskning i arbete
för kommunerna en sådan åtgärd skulle medföra, skulle därigenom antalet
restposter avsevärt minskas, varjämte åtgärden skulle befria åtskilliga av
de skattskyldiga från besväret av att å en särskild uppbördsstämma erlägga
berörda grundavgift.
Såsom motionären framhållit, kräver indrivningen av utskylder framför
allt i de fall, handräckningsförfarandet måste tillgripas, ett betydande
arbete. I fråga om de mindre utskyldsbeloppen kommer indrivningsarbetet
ofta nog att bliva utan resultat, då i sådana fall några exekutiva åtgärder
vanligen icke kunna med framgång företagas mot de skattskyldige. Så
framgår av en i motionen I: 61 lämnad redogörelse för kronouppbörden
av personliga avgifter inom några fögderier och städer, att, medan av de
6 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13.
skattskyldiga, som påförts enbart personella avgifter, omkring sjuttiotvå
procent erlagt avgifterna inom föreskriven tid, av de restantieposter, vari
ingå enbart sådana avgifter, endast omkring trettiosex procent guldits.
Med hänsyn härtill och då, enligt vad för utskottet uppgivits, antalet restförda
poster, som upptaga jämförelsevis obetydliga belopp, är avsevärt,
synes det önskvärt, att beträffande sådana poster ett något enklare indrivn
ingsförfarande kunde komma till användning än det för närvarande
tillämpade. I § 16 uppbördsreglementet den 14 december 1917 finnas
bestämmelser införda rörande åtgärder för åstadkommande av inbetalning
genom vederbörande beskickning eller konsulat av restförda kronoutskylder,
som påförts i utlandet boende personer, och vilka åtgärder begränsats till
att avse restposter, överstigande femton kronor. Det synes utskottet, som
om utan egentlig olägenhet en likartad begränsning skulle kunna föreskrivas
beträffande restantieförda utskyldsposter, för vilkas uttagande handräckning
skall begäras utom det distrikt, där utskylderna påförts den skattskyldige.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av förevarande motioner I: 61 och I: 62 av
herr Lyberg, om avskaffande av mantalspenningar na, den allmänna sjukvårdsavgiften
och folkskolea vgift en, sistnämnda motion i vad den utgör
föremål för utskottets behandling, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida mantalspenningarna,
den personliga sjukvårdsavgiften och den personliga folkskoleavgiften må
kunna upphävas, och därvid taga under övervägande möjligheten och lämpligheten
av att ersätta nämnda personliga avgifter med en enda, lika förman
och kvinna utgående personlig avgift samt för riksdagen framlägga
det förslag, som kan av utredningen föranledas.
I en vid utlåtandet fogad reservation hade herr Waldén m. fl. anfört
och hemställt följande:
På sätt framgår av — — — — — — lämnade dem möjlighet att
ägna mera tid än hittills åt indrivningen av de mera betydande utskyldsbeloppen.
Om sålunda åtskilliga skäl kunna anföras för avskaffande av de personliga
avgifterna, har utskottet dock icke funnit anledning att bifalla
motionärens förslag om omedelbart avskaffande av dessa avgifter. De missförhållanden,
som påvisats av motionären, synas emellertid påkalla en utredning
av frågan.
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13.
7
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av förevarande motioner I: (il och I: 62 av herr
Lyberg, om avskaffande av mantalspenningarna, den allmänna sjukvårdsavgiften
och folkskoleavgiften, sistnämnda motion i vad den utgör föremål
för utskottets behandling, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida mantalspenningarna, den
personliga sjukvårdsavgiften och den personliga folkskoleavgiften må kunna
upphävas, samt för riksdagen framlägga det förslag, som kan av utredningen
föranledas.
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren
bifallit utskottets hemställan, varemot andra kammaren, med avslag å samma
hemställan, bifallit den av herr Waldén m. fl. avgivna, vid utlåtandet
fogade reservationen.
Då kamrarna således stannat i skiljaktiga beslut, har det jämlikt
§ 63 riksdagsordningen ålegat utskottet att söka åstadkomma sammanjämkning
mellan de olika meningarna.
Kamrarnas beslut skilja sig huvudsakligen därutinnan, att första kammaren
uttalat, att vid den ifrågasatta utredningen jämväl borde tagas under
övervägande, om de nuvarande personliga avgifterna lämpligen kunde ersättas
med eu enda, lika för man och kvinna utgående personlig avgift,
medan, enligt andra kammarens mening, utredningen skulle inskränka sig
till att omfatta frågan om de personliga avgifternas fullständiga upphävande.
De olika besluten synas kunna sammanjämkas på sådant sätt, att
första kammaren frånträder sin begäran om att utredningen under alla
omständigheter skulle omfatta en undersökning, huruvida de nu utgående
personliga avgifterna lämpligen kunde ersättas med en ny personlig avgift,
men att i stället hemställan komme att innefatta en begäran om utredning,
huruvida mantalspenningarna, den personliga sjukvårdsavgiften och
den personliga folkskoleavgiften lämpligen må kunna upphävas.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må, vardera kammaren med ändringav
sitt med anledning av utskottets utlåtande nr 10
(nr 2) fattade beslut, godkänna följande yttrande och
förslag i förevarande fråga.
8 Sammansatta stats- och bevillning sutskott ds memorial Nr 13.
På sätt framgår av — — — — — [likalydande med utskottets utlåtande
nr 10 (nr 2)] — -— — — — synas dock påkalla en utredning
av frågan.
Därest eu sådan utredning giver vid handen, att de personliga avgifterna
icke lämpligen böra avskaffas, torde, enligt utskottets mening,
böra tagas under övervägande, om icke sättet för dessas påförande kan
undergå reformering. Så synes numera knappast något skål föreligga att
påföra man och kvinna avgifter med olika belopp. Därjämte skulle
otvivelaktigt en betydande förenkling i arbetet vinnas, därest endast en
enda personlig avgift påfördes.
Om utskottet sålunda icke funnit anledning att utan närmare utredning
biträda motionärens förslag om ett omedelbart avskaffande av kapitationsavgifterna,
bar utskottet emellertid ansett motionärens syfte att
åstadkomma förenklingar i arbetet med debiteringen och indrivningen beaktansvärt.
Det synes antagligt, att en sådan besparing skulle kunna vinnas, därest
den enligt pensionsförsäkringslagen utgående grundavgiften, i likhet
med vad redan nu är fallet i åtskilliga städer, uppfördes å kronodebetsedeln.
Utom den minskning i arbete för kommunerna en sådan åtgärd
skulle medföra — — — — — [likalydande med utskottets utlåtande nr
10 (nr 2)] — — — —- — — — — — där utskylderna påförts den
skattskyldige.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av förevarande
motioner I: 61 och I: 62 av herr Lyberg, om avskaffande
av mantalspenningarna, den allmänna sjukvårdsavgiften
och folkskoleavgiften, sistnämnda motion i vad
den utgör föremål för utskottets behandling, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta
om utredning, huruvida mantalspenningarna,
den personliga sjukvårdsavgiften och den personliga
folkskoleavgiften lämpligen må kunna upphävas, samt
9
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13.
för riksdagen framlägga det förslag, som kan av utredningen
föranledas.
Stockholm den 25 maj 1923.
På det sammansatta utskottets vägnar:
HERM. LAMM.
Närvarande: herrar Lamm, Lindblad, Sivartz, Boman, Waldén, Lithander, Johansson
i Kälkebo, Alexis Björkman, Johan Bergman, Olsson i Blädinge, Ljungkvist och Olsson i Gävle.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 2 avd. 11 käft. (Nr 13—14.) 2