12
Statsutskottets utlåtande Nr 94.
Nr 94.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1923 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder för åstadkommande av förbättrad sjukvård inom
rikets ödemarksområden. (3:e avd.)
Uti den till riksdagen den 8 januari 1923 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1923—1924
hade Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkt 121) föreslagit riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kunde komma att i ämnet
avlåtas, till åtgärder för åstadkommande av en förbättrad sjukvård inom
rikets ödemarksområden m. m. för sagda budgetår beräkna ett extra
reservationsanslag av 160,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 2 mars
1923 dagtecknad proposition, nr 91, vilken hänvisats till statsutskottets
förberedande behandling, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att till åtgärder för åstadkommande av förbättrad sjukvård
inom rikets ödemarksområden för budgetåret 1923—1924 anvisa ett
extra reservationsanslag av 157,000 kronor, att användas i huvudsaklig
överensstämmelse med i nämnda stadsrådsprotokoll angivna grunder.
I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Med anledning av inom riksdagen väckta motioner har riksdagen
anhållit
dels i skrivelse den 17 mars 1920, nr 78, att Kungl. Maj:t täcktes
låta föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt genom statens
ingripande lämpligare sjuktransporter kunde åstadkommas å landsbygden
vid färd till och från sjukhus,
dels ock i skrivelse den 29 april 1920, nr 169, att Kungl. Maj:t
täcktes snarast möjligt låta utreda, vad som ytterligare från statens sida
Statsutskottets utlåtande Nr 94.
13
kunde och borde göras för att bereda befolkningen i övre Norrlands
fjällbygder nödig sjukvård samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill utredningen
kunde giva anledning.
Utredning i de uti riksdagens sagda skrivelser angivna syften har
sedermera slutförts av en utav medicinalstyrelsen och överstyrelsen för
Svenska röda korset tillsatt samarbetskommitté och avser densamma ej
blott övre Norrlands fjällbygder utan även andra ödebygder inom
landets övre hälft.
Kommittén, som utgick från nödvändigheten att beträffande ödemarksområdena
decentralisera sjukhusvården och att bereda underlättad
tillgång på läkar- och sjuksköterskevård samt lämpliga transportmedel
m. m., har dels föreslagit en del provisoriska åtgärder i nämnda syften,
avsedda att vidtagas åren 1921 och 1922 samt beträffande transportväsendet
även åren 1923—1925, dels ock framlagt ett huvudförslag,
åsyftande vissa permanenta anordningar.
De provisoriska åtgärder, kommittén föreslagit, avsågo dels åstadkommande
av skyndsam sjukhjälp i de mest efterblivna trakterna genom
anordnande av sjukhärbärgen samt anställande av tillfälliga sjuksköterskor
och samariter i anslutning till kommitténs huvudförslag, dels ock vissa
försöksanordningar beträffande transport av läkare och sjuka. De permanenta
åtgärderna gå i huvudsak ut på anordnande av vissa mindre
sjukvårdsanstalter (sjukstugor och härbärgen) samt utökande av sjukvårdspersonalen
(distriktssköterskor och samariter).
På grundval av kommitténs förslag till provisoriska åtgärder avlät
Kungl. Maj:t till 1921 års riksdag proposition (nr 296) om anslag för
ändamålet. Rörande de närmare detaljerna av denna Kungl. Maj:ts
framställning må här hänvisas till det utdrag ur statsrådsprotokollet den
14 mars 1921, som åtföljde denna proposition.
Med bifall till propositionen beviljade 1921 års riksdag för provisoriska
åtgärder beträffande sjukvården inom rikets ödemarksområden
m. m. dels å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 29,750
kronor, dels ock på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst,
72,500 kronor.
Närmare bestämmelser angående anslagens användning meddelades
i anslutning till de i propositionen angivna grunderna genom kungörelse
den 26 september 1921 (sv. förf.-saml. nr 555) och brev till medicinalstyrelsen
samma dag. Samtidigt utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse
(nr 556) angående ändrad lydelse av § 3 mom. 1 i kungörelsen den 30
april 1920 (nr 234) angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor.
Genom sistberörda författningsändring bereddes möjlighet
14
Statsutskottets utlåtande Nr 94.
Utskottets
yttrande.
att utfå statsbidrag även för sjukvård, som vore förlagd till inom ödemarksområde
inrättat sjukhärbärge.
Kommitténs betänkande, i vad det avsåg huvudförslaget, hade emellertid
av Kungl. Maj:t överlämnats till vederbörande länsstyrelser med
anbefallning att, efter landstingens hörande, avgiva yttranden däröver.
Under framhållande av att dessa yttranden ännu icke inkommit,
varför kommitténs huvudförslag icke lämpligen kunde upptagas till
prövning, hemställde Kungl. Maj:ti 1922 års statsverksproposition (femte
huvudtiteln punkt 119), att riksdagen ville för provisoriska åtgärder beträffande
sjukvården inom rikets ödemarksområden å extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag, högst, 36,250 ki-onor.
Denna framställning blev av riksdagen bifallen.
Ny kungörelse i ämnet utfärdades den 30 juni 1922 (sv. förf.-saml.
nr 414).
Jämlikt kungl. kungörelsen den 30 juni 1922 angående statsbidrag
för provisoriska åtgärder beträffande sjukvården inom rikets ödemarksområden
kan statsbidrag beviljas till förhyrande av lokaler för provisoriska
sjukhäx-bärgen, till avlöning åt tillfälliga distriktssköterskor och
samariter samt till anskaffande, drift och underhåll av automobiler och
motorbåtar för sjukvårdsändamål.
Med ödemarksområden avses i denna kungörelse de nordligaste delarna
av Värmlands och Kopparbergs län, västra delarna av Jämtlands
län, Västerbottens läns lappmark samt Norrbottens läns lappmark och
område norr om polcirkeln.
Vad beträffar de av Kungl. Maj:t nu föreslagna åtgärderna för
åstadkommande av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden,
är givetvis — såsom av departementschefen ock framhållits — uppförandet
av sjukstugor vid läkarstationerna den mest trängande av åtgärderna
i fråga. Den plan härför, som framlagts av medicinalstyrelsen,
har synts utskottet med avseende å såväl sjukstugornas antal och förläggning
som statsbidragens beräknande vara av beskaffenhet att kunna
förordas och anser utskottet sålunda, i likhet med departementschefen,
att statens ingripande härutinnan nu bör begränsas till ödemarksområdena
i Norrbottens och Västerbottens län.
Vidkommande kostnaderna för ifrågavarande sjukstugors uppförande,
tillhopa 384,000 kronor, har departementschefen med hänsyn till den nuvarande
depressionen föreslagit, att dessa skulle fördelas på fyra budgetår
med 100,000 kronor å vartdera av de tre första åren och med
Statsutskottets utlåtande Nr 04.
15
84.000 kronor å det. sista budgetåret. Jämväl detta förslag har utskottet
ansett sig böra biträda.
Kungl. Maj:ts förslag i fråga om provisoriska åtgärders vidtagande
för anordnande av sjukhärbärgen, enligt vilket förslag dessa åtgärder
borde begränsas till Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län och
anslaget härtill bestämmas till enahanda belopp, som under nästföregående
åren utgått eller 5,000 kronor, har icke givit utskottet anledning:
till erinran.
Med avseende på den för en förbättrad sjukvård erforderliga personalen
har Kungl. Maj:t föreslagit dels en förhöjning* av statsbidraget
till distriktssköterskor i ödemarksområden i nyss nämnda län med 500
kronor för en var, vilket förslag skulle medföra en årlig kostnad av
25.000 kronor, dels ock fortsatt anställande av samariter. Anslaget för
sistberörda ändamål har beräknats till 4,500 kronor, att utgå enligt liknande
grunder som de nu gällande, dock att statsbidraget, som skulle
bestämmas av medicinalstyrelsen, skulle kunna understiga men icke överstiga
300 kronor för år och samarit. Jämväl detta anslag har ansetts
böra begränsas till ödemarksområdena inom Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län.
Vid den prövning, utskottet ägnat Kungl. Maj:ts sistberörda båda
förslag, har utskottet icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter
emot att, på sätt Kungl. Maj:t ifrågasatt, förhöjningen av statsbidraget
till distriktssköterskorna inom nu ifrågavarande områden skulle utgå med
ett fixerat, för samtliga sköterskor lika stort belopp. Med hänsyn såväl
till de skiftande arbetsförhållandena som till de konsekvenser, ett bifall
till förslaget härutinnan skulle kunna komma att medföra, har utskottet
ansett, att ödemarkstilläggets storlek bör för varje särskilt distrikt prövas
och bestämmas efter de lokala förhållandena, samt att tilläggets maximum
bör utgöra det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet, 500 kronor.
Vad slutligen beträffar Kungl. Maj:ts förslag om fortsatt statsbidrag
till ordnande av transportväsendet inom ödemarksområdena efter i huvudsak
samma principer som förut varit fallet, har utskottet icke funnit
skäl till erinran mot förslaget härutinnan och får utskottet alltså tillstyrka
anvisandet av ett belopp å 20,000 kronor för anskaffande, drift
och underhåll av automobiler samt å 3,000 kronor för anskaffande, drift
och underhåll av motorbåtar.
De olika av Kungl. Maj:t för åstadkommande av en förbättrad sjukvård
inom rikets ödemarksområden föreslagna, av utskottet till beviljande
förordade beloppen, uppgå sålunda tillhopa till 157,500 kronor, vilket
16
Statsutskottets utlåtande Nr 94.
belopp i enlighet med Kungl. Mai:ts förslag torde böra avrundas till
157,000 kronor.
Under hänvisning till vad ovan anförts, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må till åtgärder för åstadkommande
av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden
för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag
av 157,000 kronor, att användas i huvudsaklig
överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över
socialärenden den 2 mars 1923 angivna grunder med
av utskottet här ovan förordade jämkningar.
Stockholm den 8 maj 1923.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZEL1US.
Närvarande: se under utlåtande nr 93.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 192S.