Statsutskottets utlåtande Nr 93.
1
Nr 93.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1923 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
lån till främjande av bostadsproduktionen m. in. jämte
i ämnet väckta motioner. (3:e avd.)
I en till riksdagen den 10 februari 1923 avlåten proposition, nr G2,
vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
l:o) att för ökning av statens bostadslånefond må såsom lån ur
statsverkets fond av rusdrycksmedel disponeras för år 1923 ett belopp
av 5,000,000 kronor;
2:o) att räntan för lån ur bostadslånefonden må för tiden från och
med den 1 januari 1923 tillsvidare utgå efter fyra procent;
3:o) att av det på extra stat för 1922 under femte huvudtiteln till
statsbidrag åt kommuner med flera för uppförande av vissa bostadsbyggnader
anvisade reservationsanslaget jämte därunder omförda besparingar
ett belopp av högst 3,000,000 kronor må användas för beredande
av extra statsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse med de av
departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunderna; samt
4:o) att av nyssnämnda reservationsanslag och besparingar ett belopp
av 10,000 kronor må ställas till ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande
för slutförande av vissa tekniskt-vetenskapliga undersökningar
på byggnadsområdet.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet
till behandling förehaft följande motioner, nämligen:
dels en inom andra kammaren av herr Rob. Samuelsson väckt
motion, nr 227, vari yrkats, att riksdagen måtte medgiva, att för ökBihang
till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 49 käft. (Nr 93—94.) »ci 23 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
ning av statens bostadslåuefond må såsom lån ur statsverkets fond av
rusdrycksmedel disponeras för år 1923 ett belopp av 11,500,000 kronor;
dels en inom andra kammaren av herr E. Fast väckt motion, nr
224, däri föreslagits, att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts proposition
nr 62 med följande ändringar:
l:o) att för räkning — — — — ett belopp av 9,000,000 kronor;
2:o) att räntan — — — — fyra procent;
3:o) att av det på extra stat----i huvudsaklig överens
stämmelse
med de grunder, som angivits i den kungl. propositionen och
i motionen;
4:o) att av nämnda — — — — på byggnadsområdet;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 68, inom första
kammaren av herrar G. Wahl och K. Tengdahl och den andra, nr 94,
inom andra kammaren av herr A. W. Pettersson i Köping m. fl., vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta, att räntan å de lån, som på
grund av riksdagens beslut 1920, 1921 och 1922 utlämnats från statens
bostadslånefond, skall från och med den 1 april 1923 utgå med 4 %,
samt att riksdagen måtte för sin del medgiva, att förefintliga besparingar
av byggnadsskattemedel må användas till beredande åt statsunderstödda
byggnadsföretagare av ytterligare statsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse
med statens byggnadsbyrås i skrivelse den 4 november 1922
till Kungl. Maj:t avgivna förslag, jämkat på sätt i motionen framhållits;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 169, inom första
kammaren av herr C. 1. Asplund och den andra, nr 228, inom andra
kammaren av herrar E. Hage och Rob. Samuelsson, vari yi''kats, att riksdagen
måtte i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 62 besluta, att de statsanslag, som komma att användas för de ändamål,
som i nämnda proposition omförmälas, även må kunna komma till
användning för beredande av statsbidrag, enligt grunder, som av Kungl.
Maj:t må närmare bestämmas, åt byggnadsföretagare av det slag, som i
propositionen nr 62 avses, vilka i samhällen med bostadsbrist under åren
1920 och 1921 uppfört fastigheter, till vilkas uppförande endast erhållits
kommunallån men ej lån av statsmedel, samt
att riksdagen måtte besluta, att byggnadsföretagare av ovan nämnda
slag, vilka under åren 1920 eller senare uppfört bostadsbyggnader i samhällen
med bostadsbrist, må kunna efter grunder, som av Kungl. Magt
fastställas, fr. o. m. 1 januari 1923 tillsvidare erhålla statsbidrag, så att
räntekostnaden för dem icke blir högre än vad den skulle ha blivit, om
de även erhållit lån av statsmedel;
dels en inom andra kammaren av herr P. Granath m. fl. väckt mo -
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
3
tion, nr 89, däri föreslagits, att räntan å för bostadsändamål utgående
statslån skall nedsättas från 5 till 4 %;
dels en inom andra kammaren av herrar Rob. Samuelsson och JK
Karlsson i Grängesberg väckt motion, nr 226, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att moratorium eller rätt till uppskov med ränta
och amorteringsinbetalningarna för lån ur statens bostadslånefond, under
högst ett år, skall beviljas de byggnad sföretagare, som uppfört bostäder
med dylika lån, men nu på grund av iråkad arbetslöshet ej kunna fullgöra
sina förpliktelser;
dels ock slutligen två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 170,
inom första kammaren av herr T. Julin och den andra, nr 225, inom
andra kammaren av herr C. J. Johansson i Uppmälby, vari yrkats, att
riksdagen måtte medgiva, att, i den män riksdagen med anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 62 beslutar nedsättning av räntan å lån
från statens bostadslånefond, detta beslut må i tillämpliga delar gälla
även lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället i Mörby.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Riksdagen har under de senare åren på flera sätt lämnat ekonomiskt
stöd dels till direkt främjande av bostadsproduktionen och dels till vissa
därmed nära sammanhängande ändamål.
Beträffande de direkta statsåtgärderna till främjande av bostadsproduktionen
må erinras, att riksdagen för vart och ett av åren 1920
(tilläggsstaten), 1921 och 1922 anvisat reservationsanslag å respektive
4,000,u00, 6,500,000 och 1,500,000 kronor att utgå till vissa byggnadsföretagare
såsom statsbidrag utan rånte- eller återbetalningsskyldighet.
Anslagen skola täckas av byggnadsskattemedel. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag till 1922 års riksdag (prop. nr 228), som av riksdagen
lämnades utan erinran, har dylikt statsbidrag under år 1922 beviljats i
endast några få fall. Å anslagen hava uppkommit besparingar, som
beräknas uppgå till omkring 3,200,000 kronor, däri inberäknat smärre
besparingar å vissa för åren 1917—1919 beviljade anslag för liknande
ändamål, vilka sistnämnda besparingar enligt Kungl. Maj:ts i nämnda
proposition framställda, av riksdagen utan erinran lämnade förslag skola
få användas för beredande av statsbidrag enligt samma grunder, som
gälla ifråga om bidrag ur de tre senaste årens anslag.
Vidare medgav riksdagen år 1920, att för inrättande av en särskild
fond, benämnd statens bostadslånefond, ur vilken Kungl. Maj:t ägde att
bevilja kommuner m. fl. lån till visst bostadsbyggande, finge såsom lån
4
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
Utskottets
yttrande.
ur statsverkets fond av rusdrycksmedel för vartdera av åren 1920 och
1921 disponeras 15,000,000 kronor.- År 1922 medgav riksdagen, att
för ökning av bostadslånefonden finge för år 1922 disponeras ytterligare
11.500.000 kronor ur rusdrycksmedelsfonden. Dessa lånemedel å tillhopa
41.500.000 kronor äro numera tagna i anspråk för det avsedda ändamålet.
Med avseende å de för år 1922 disponibla lånemedlen hava bestämmelser
meddelats i kungörelse angående lån ur statens bostadslånefond
den 30 juni 1922 (sv. förf.-saml. nr 413). Då dessa i det väsentliga
ansluta sig till de tidigare meddelade föreskrifterna i ämnet, torde
endast de betydelsefullare ändringarna behöva här framhållas.
Lånemaximum för lägenhet, vilket förut utgjorde 15,000 kronor,
blev, i enlighet med vad som förordades i propositionen och av riksdagen
lämnades utan erinran, nedsatt till 12,000 kronor.
Föreskrifterna angående statsbidrag utan rånte- och återbetalningsskyldighet
uteslötos. Visserligen funnos medel för sådant ändamål tillgängliga
till belopp av mera än 3,000,000 kronor, men, i enlighet med
vad som föreslagits i propositionen och vunnit riksdagens gillande,
skulle dylikt bidrag utgå, allenast när synnerliga skäl kunde därtill föranleda.
Därest bestämmelser om dylikt statsbidrag intagits i kungörelsen,
skulle de kunnat ingiva byggnadsföretagarna falska förhoppningar
och sålunda verka vilseledande. Nämnas må, att i det fåtal fall, där
statsbidrag under år 1922 utgått, bestämmelserna i 1920 och 1921 års
kungörelser tillämpats, dock med iakttagande av att bidraget, i enlighet
med vad i propositionen förutsatts, icke fått överstiga 3,500 kronor för
lägenhet.
Med anledning av framställning från Kungl. Maj:t har riksdagen
för utförande genom ingenjörsvetenskapsakademien av vissa teknisktvetenskapliga
undersökningar på byggnadsområdet för vart och ett av
åren 1920, 1921 och 1922 samt för första halvåret 1923 anvisat särskilda
anslag å 50,000, 75,000, 85,000 samt 50,000 kronor eller tillhopa 260,000
kronor.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att bostadsfrågan
alltjämt befinner sig i sådant läge, att åtgärder från statens sida till
främjande av byggnadsverksamheten även för innevarande år äro av behovet
påkallade. Visserligen kan — såsom departementschefen ock framhållit
— det icke förnekas, att situationen i vissa avseenden under senaste
tiden betydligt förbättrats, men äro likväl de från kristiden härrörande
svårigheterna på bostadsmarknaden ännu icke övervunna. Känt är ock,
Statsutskottets utlåtande Nr 98.
hurusom den privata byggnadsverksamheten av olika skäl har svårt att
komma till full utveckling.
Utskottet, som sålunda finner behovet av statliga åtgärder för bostadsproduktionens
främjande allt fortfarande föreligga, har vid övervägande
av de former, under vilka staten lämpligast synes böra lämna
fortsatt understöd till produktionen ifråga, kommit till den uppfattningen,
att staten härvid i första hand synes böra följa den tidigare inslagna
vägen och således genom ökning av statens bostadslånefond bereda
möjlighet att lämna nya lån för bostadsbyggande.
Beträffande storleken av det belopp, varmed bostadslånefonden sålunda
bör utökas, har Kungl. Maj:t föreslagit en summa av 5,000,000
kronor, vilket belopp skulle, liksom hittills skett, disponeras såsom lån
ur statsverkets fond av rusdrycksmedel. Motionsvis bär yrkats höjning
av beloppet i fråga, i motionen nr 224 i andra kammaren till 9,000,000
kronor och i motionen nr 227 i samma kammare till 11,500,000 kronor.
Utskottet, som väl funnit skäl föreligga för en höjning av det av Kungl.
Maj:t sålunda för ändamålet föreslagna beloppet, har emellertid ansett
sig icke kunna förorda en så stor utökning av bostadslånefonden, som
motionärernas förslag innebär, utan får utskottet föreslå, att för utökning
av fonden måtte få disponeras ett till 7,000,000 kronor begränsat belopp;
detta belopp överskrider alltså det av Kungl. Maj:t ifrågasatta med
2,000,000 kronor.
För beredande av ytterligare hjälp åt byggnadsföretagare har Kungl.
Maj:t vidare föreslagit, att räntan å lån ur bostadslånefonden skulle från
och med den 1 januari 1923 nedsättas från fem till fyra procent, ett
förslag, som ock motionsvis framkommit. Enligt Kungl. Maj:ts föreliggande
proposition skulle räntesänkningen omfatta såväl de bostadslån,
som hädanefter beviljas som de hittills lämnade lånen. Vad de senare
beträffar, skulle nedsättningen av räntefoten dock icke avse de räntor,
som redan inbetalts utan först inträda i fråga om de räntor, som belöpa
å tid efter ingången av år 1923. Kungl. Maj:ts förslag i denna del
har synts utskottet väl motiverat, och finner sig utskottet alltså böra
giva sin anslutning härtill. Med hänsyn till att ett sådant läge på
• penningmarknaden ånyo kan inträda, att en högre räntefot än fyra procent
åter kan te sig såsom låg i förhållande till den allmänna låneräntan,
har utskottet emellertid i likhet med departementschefen ansett, att räntefoten
icke bör för hela lånetiden fixeras till sagda procent utan bör
densamma kunna, efter riksdagens hörande, ånyo höjas, dock högst till
fem procent. Motionsvis hava yrkanden framställts om, att moratorium
eller rätt till uppskov med ränta och amorteringsinbetalningar för lån
6
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
ur bostadslånefonden måtte under högst ett år beviljas vissa byggnadsföretagare
samt att, i den mån riksdagen med anledning av Kung].
Maj:ts förevarande proposition beslutar nedsättning av räntan å lån ur
sagda fond, detta beslut måtte i tillämpliga delar gälla även lån ur
fonden för tjänstemannasamhället i Mörby. Ifrågavarande förslag har
utskottet icke ansett sig kunna biträda.
Förutom nyssberörda räntenedsättning å lämnade bostadslån har
Kungl. Magt för beredande av statsbidrag åt de byggnadsföretagare, som
med statsunderstöd uppfört hus under dyraste kristiden, föreslagit, att
av det på extra stat för år 1922 till statsbidrag åt kommuner m. fl. för
uppförande av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte
därunder omförda besparingar måtte få användas ett belopp av högst
3,000,000 kronor.
Jämlikt de för ifrågavarande statsbidrags åtnjutande förordade
grunder skulle till erhållande av dylikt bidrag ifrågakomma ägare
av byggnader, för vilkas uppförande lämnats lån ur statens bostadslånefond
enligt 1920 eller 1921 års kungörelse i ämnet, samt för vilka
byggnadstiden till huvudsaklig del infallit under nämnda år eller något
av dem och byggnadskostnaderna avsevärt överstigit de numera i orten
vanliga. De, som på grund av hittills gällande föreskrifter allenast
kunnat erhålla lån ur bostadslånefonden men icke statsbidrag utan ränteeller
återbetalningssk)ddighet, skulle följaktligen ej av denna anledning
vara utestängda från möjligheten att få extra statsbidrag.
Det har vidare ansetts i allmänhet böra gälla, att extra statsbidrag
endast utgår, om byggnaden fortfarande äges av den, som åtnjutit
statsunderstöd för dess uppförande. Undantag från denna regel skulle
dock kunna ske i vissa fall, exempelvis då byggnaden vid bodelning
eller genom arv övergått till den ursprunglige ägarens hustru eller barn.
I regel skulle extra bidrag ej utgå för byggnader, tillhöriga kommun,
men i undantagsfall skulle hårt skattetyngda kommuner, som under kristiden
gjort betydande uppoffringar för bostadsproduktionens främjande,
kunna ifrågakomma till erhållande av extra bidrag för av dem med
statsunderstöd uppförda bostadshus. Det extra bidraget skulle icke överstiga
tio procent av byggnadskostnaden och maximum fastställas till
3,000 kronor för lägenhet.
Vidare skulle gälla, att det extra bidraget skulle användas till omedelbar
inbetalning av motsvarande belopp å det lån, som erhållits ur statens
bostadslånefond och skulle till fonden återflytande medel få utlämnas såsom
nya lån.
Vid bifall härtill och till vad utskottet föreslagit i fråga om utökning
av bostadslånefonden skulle sålunda under innevarande år ett
Statsutskottets utlåtande Nr 98. 7
belopp av 10,000,000 kronor ställas till förfogande för bostadsproduktionens
befrämjande.
I övrigt Lava hittills gällande föreskrifter angående statsbidrag
utan rånte- eller återbetalningsskyldighet synts i tillämpliga delar böra
gälla med avseende å extra statsbidrag.
Motionsvis har föreslagits, att jämväl byggnadsföretagare, som erhållit
understöd enligt tidigare kungörelser, skulle kunna ifrågakomma
till erhållande av extra statsbidrag.
Utskottet får med anledning härav erinra om riksdagens år 1920
fattade beslut, som innebar en betydelsefull omläggning av hithörande
understödsverksamhet. Enligt 1917 — 1919 års kungörelser (§ 2) utgick
statsbidrag med högst två niondelar av byggnadskostnaden, till vilken
föreskrift fogades sådana villkor, att kommunen skulle vara skyldig att
bidraga med hälften så stort belopp som staten. Byggnadsföretagarna
hade alltså att påräkna bidrag utan rånte- eller återbetalningsskyldighet
från det allmänna, i regel uppgående till sammanlagt en tredjedel av
byggnadskostnaden.
Från och med år 1920 fixerades maximum för statsbidrag till högst
femton procent av byggnadskostnaden, och bortföll villkoret om bidrag
från kommunens sida. I realiteten har emellertid statsbidraget i flertalet
fall ytterligare nedskurits, vanligen till endast åtta procent. Nämnas må
ock, att i såväl 1917—1919 års som senare års kungörelser med byggnadskostnaden
alltid åsyftats den verkliga kostnaden, tomtkostnaden
oberäknad.
Den kvot av byggnadskostnaden, som definitivt avskrivits genom
bidrag från det allmänna, har sålunda för tiden före 1920 års ingångvarit
väsentligt större än för tiden därefter.
Vid bedömande av föreliggande fråga synes hänsyn jämväl böra
tagas till byggnadskostnadernas relativa storlek vid olika tidpunkter. I
detta hänseende finnas vissa siffror att tillgå i en på byggnadsarbetarsakkunnigas
föranstaltande utarbetad statistisk undersökning (Statens
officiella utredningar 1922: 2). Häri angives (sid. 169) den totala byggnadskostnaden
(exklusive tomt) med följande indextal (år 1914 = 100),
nämligen: år 1918 till 258, år 1920 till''328 och år 1921 till 273. Enligt
dessa indextal nådde byggnadskostnaderna sålunda sin toppunkt
år 1920.
För år 1919 saknas tyvärr motsvarande siffra. I undersökningen
meddelas emellertid vissa siffror, som i förening med andra kända förhållanden
i viss mån fylla bristen. Sålunda meddelas (sid. 172) med
avseende å byggnadsmaterialkostnaderna följande sifferserie, angivande i
s. k. vägda indextal byggnadsmaterialprisernas fluktuationer:
8
StatsutsJcottets utlåtande Nr 93.
År: 1914 1917 1918 1919 1920 1921 (sl/e
Index................................. 100 226 328 326 336 231
Materialpriserna angivas sålunda för åren 1918 och 1919 med indextalen
328 och 326, d. v. s. de äro praktiskt taget desamma för bägge
åren. Vad arbetslönerna angår, träffades i augusti 1918 kollektivavtal inom
byggnadsfacken, med få undantag gällande till utgången av mars 1920.
Med ledning av det nu anförda synes man kunna antaga, att byggnadskostnaderna
under år 1919 befunno sig ungefärligen på samma nivå som
under år 1918. I allt fall synes det säkert, att såväl 1920 som 1921 års
byggnadsföretagare fått vidkännas högre byggnadskostnader än företagare
från tidigare år.
På nu anförda skäl finner utskottet den av Kungl. Maj: t i förevarande
hänseende föreslagna begränsningen väl motiverad och kan utskottet
sålunda icke biträda de motionsvis framställda yrkandena härutinnan.
Härtill kommer, att — då till nu berörda ändamål ej torde kunna
disponeras andra eller ytterligare medel än propositionen förutsätter —
om det av Kungl. Maj:t ifrågasatta beloppet skulle splittras ut på än
flera mottagare, de utgivna beloppen i flertalet fall säkerligen skulle
bliva fullständigt betydelselösa såsom hjälptillskott betraktade. Redan
med det förslag, som framlagts i propositionen torde faran icke vara
utesluten, att understöd, som falla på de olika mottagarna, i många fall
bliva otillräckliga för det därmed avsedda ändamålet.
Vad beträffar de av Kungl. Maj:t i övrigt föreslagna villkoren för
extra statsbidrags åtnjutande, har utskottet funnit sig böra till alla delar
förorda desamma och har utskottet sålunda ansett sig icke kunna tillstyrka
ett utsträckande av rätten till erhållande av dylikt bidrag till de
byggnadsföretagare, som i motionen nr 169 i första kammaren och nr
228 i andra kammaren avses.
Vidkommande slutligen Kungl. Maj:ts förslag i fråga om kostnaderna
dels för statens byggnadsbyrås verksamhet, dels ock för slutförande
av vissa tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet
hava förslagen härutinnan icke givit utskottet anledning till erinran.
Under hänvisning till vad sålunda anförts och under framhållande
av att — såsom förut nämnts — vid bifall till utskottets förslag ett
belopp av 10,000,000 kronor kommer att för innevarande år ställas till
förfogande för främjande av bostadsproduktionen, får utskottet alltså
hemställa,
I) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och herrar Samuelssons, Fasts,
Wahls och Tengdahls, A. W. Petterssons i Köping in. fl.,
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
9
och Granaths m. fl. ovanberörda motioner nr II: 227,
II: 224, I: 08, II: 94 och II: 89 medgiva,
l:o) att för ökning av statens bostadslånefond må
såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel disponeras
för år 1923 ett belopp av 7,000,000 kronor;
2:o) att räntan för lån ur bostadslånefonden må
för tiden från och med den 1 januari 1923 tillsvidare
utgå efter fyra procent;
3:o) att av det på extra stat för 1922 under femte
huvudtiteln till statsbidrag åt kommuner med flera för
uppförande av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget
jämte därunder omförda besparingar ett
belopp av högst 3,000,000 kronor må användas för beredande
av extra statsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse
med de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 16 februari 1923
angivna grunderna; samt
4:o) att av nyssnämnda reservationsanslag och besparingar
ett belopp av 10,000 kronor må ställas till
ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande för slutförande
av vissa tekniskt-vetenskapliga undersökningar
på byggnadsområdet.
II) att herr Asplunds och herrar Hages och Samuelssons
ovanberörda motioner nr I: 169 och II: 228
icke må vinna riksdagens bifall;
III) att herrar Samuelssons och Karlssons i
Grängesberg motion nr II: 226 icke må av riksdagen
bifallas; samt
IV) att herr Julins och herr Johanssons i Uppmälby
motioner, nr I: 170 och nr II: 225 ej heller må
av riksdagen bifallas.
Stockholm den 8 maj 1923.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, J. Nilsson i Skottlandshus, O.
U. B. Olsson, J. L. Widell, C. G. Ekman, O. Bergqvist, E. A. Hallin, K. E. Andersson
i Eliantorp, F. L. Lindqvist, O. Pettersson i Olovstorp, P. A. Bergström och C. Johansson
i Hälsingborg samt
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 49 käft. (Nr 93—94.) 96i 23 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, C. R. Jansson
i Falun, 0. Olsson i Kullenbergstorp, J. D. Norman, 0. Nilsson i Örebro, P. M. Olsson
i Blädinge, J. Olofsson i Digernäs, A. E. Ljungberg, S. Persson i Fritorp, S. J. Karlsson
i Nynäshamn och A. Wikström.
Reservationer:
av herrar K. E. Andersson i Eliantorp och 0. Olsson i Kullenbergstorp,
som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:
I likhet — — — — — — — — — full utveckling.
Utskottet — — — — — — — — — bostadsbyggande.
Beträffande — — — — — — — — 2,000,000 kronor.
För beredande av ytterligare hjälp åt byggnadsföretagare har Kungl.
Maj:t vidare föreslagit, att räntan å lån ur bostadslånefonden skulle från
och med den 1 januari 1923 nedsättas från fem till fyra procent, ett
förslag, som ock motionsvis framkommit. Enligt Kungl. Maj:ts föreliggande
proposition skulle räntesänkningen omfatta såväl de bostadslån,
som hädanefter beviljas som de hittills lämnade lånen. Vad de senare
beträffar, skulle nedsättningen av räntefoten dock icke avse de räntor,
som redan inbetalts utan först inträda i fråga om de räntor, som belöpa
å tid efter ingången av år 1923. Kungl. Maj:ts förslag i denna del
har synts utskottet väl motiverat, och finner sig utskottet alltså böra
giva sin anslutning härtill. Med hänsyn till att ett sådant läge på
penningmarknaden ånyo kan inträda, att en högre räntefot än fyra procent
åter kan te sig såsom låg i förhållande till den allmänna låneräntan,
har utskottet emellertid i likhet med departementschefen ansett, att räntefoten
icke bör för hela lånetiden fixeras till sagda procent utan bör densamma
kunna, efter riksdagens hörande, ånyo höjas, dock högst till fem
procent.
I motionerna nr 170 i första kammaren och nr 225 i andra kammaren
har yrkats, att, i den mån riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition beslutar nedsättning av räntan å lån ur bostadslånefonden,
detta beslut måtte i tillämpliga delar gälla även lån ur fonden
för tjänstemannasamhället i Mörby. Då jämväl en räntesänkning för de
byggnadsföretagare, som i dessa motioner avses, synts utskottet skälig
och rättvis, har utskottet ansett sig böra förorda motionärernas ifrågavarande
förslag.
Motionsvis har ock yrkande framställts om, att moratorium eller
uppskov med ränta och amorteringsinbetalniDgar för lån ur bostadslånefonden
måtte under högst ett år beviljas vissa byggnadsföretagare. Detta
förslag har utskottet däremot icke ansett sig kunna biträda.
Statsutskottets utlåtande Nr OS.
11
Förutom — — — — — — — — — — — — — — hemställa,
I) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och herrar Samuelssons, Fasts,
Wahls och Tengdahls, A. W. Petterssons i Köping m. fl.,
och Granaths in. fl. ovanberörda motioner nr II: 227,
11:224, 1:68, 11:94 och 11:89 medgiva,
l:o) att för ökning av statens bostadslånefond må
såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel disponeras
för år 1923 ett belopp av 7,000,000 kronor;
2:o) att räntan för lån ur bostadslånefonden må
för tiden från och med den 1 januari 1923 tillsvidare
utgå efter fyra procent;
3:o) att av det på extra stat för 1922 under femte
huvudtiteln till statsbidrag åt kommuner med flera för
uppförande av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget
jämte därunder omförda besparingar ett
belopp av högst 3,000,000 kronor må användas för beredande
av extra statsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse
med de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 16 februari 1923
angivna grunderna; samt
4:o) att av nyssnämnda reservationsanslag och besparingar
ett belopp av 10,000 kronor må ställas till
ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande för slutförande
av vissa tekniskt-vetenskapliga undersökningar
på byggnadsområdet;
II) att riksdagen med bifall till herr Julins och herr
Johanssons i Uppmälby motioner, nr I: 170 och II: 225,
må medgiva, att beslutet om nedsättning av räntan å
lån från statens bostadslånefond må i tillämpliga delar
gälla även lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället
i Mörby;
III) att herr Asplunds och herrar Hages och Samuelssons
ovanberörda motioner nr I: 169 och II: 228
icke må vinna riksdagens bifall; samt
IV) att herrar Samuelssons och Karlssons i Grängesberg
motion nr II: 226 icke må av riksdagen bifallas.
av herr O. Bergqvist, vilken ansett, att utskottet bort tillstyrka
bifall till herr Asplunds samt herrar Hages och Samuelssons i ämnet
väckta motioner.