Statsutskottets utlåtande Nr 92.
1
Nr 92.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1923 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av riksdagens år 1922 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1921.
(2:a avd.)
Statsutskottet, till vars förberedande behandling ovannämnda revisionsberättelse
jämte de i anledning därav från vederbörande ämbetsverk
och myndigheter till Kungl. Maj:t avgivna utlåtanden och förklaringar
blivit hänvisad, får, efter tagen kännedom av dessa handlingar
och inhämtande av de för ärendenas utredning i övrigt erforderliga
upplysningar, underställa riksdagens prövning de av revisorerna gjorda
framställningar, som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande
utskottet därvid att följa den ordning, som i revisionsberättelsen
blivit iakttagen.
l:o) Beträffande den under berättelsen angående utrikesdepartementet
berörda frågan om departementets räkenskaper har utskottet
under punkt 38 av sitt utlåtande nr 3 redan uttalat sig, vilket uttalande
numera godkänts av riksdagen; och har utskottet härom velat nu allenast
Utrikesdepartementets
anslag
till skrivmaterialier
och expenser
erinra.
mente.
2:o) Under försvarsdepartementet, § 3, hava revisorerna omförmält, Sjukhuset^id
hurusom inom Västernorrlands regementes sjukhus i Sollefteå inredning Und^regcverkställts
för en fullständig röntgenavdelning, ehuru riksdagen uttalat,
att någon särskild röntgenavdelning icke borde anordnas vid detta
sjukhus.
I anledning av denna anmärkning har förklaring avgivits av arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, vilken förklaring återfinnes å sid. 14 i
del III av revisionsberättelsen och till vilken utskottet tillåter sig hänvisa.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 48 käft. (Nr 92.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
Utskottet.
Vissa skiljedomar.
Utskottet.
Reglering a
vissa sjuksko
te i skebefatt
ånyar
I den ursprungliga planen för ifrågavarande sjukhus ingick vård
även av civila sjuka från Västernorrlands län, som ledo av invärtes
sjukdomar, för vilkas behandling icke å lasarettet inom länet funnes
specialutbildad läkare, och var för detta ändamål en fullständig röntgenavdelning
inom sjukhuset planlagd. I de anslagsmedel, som för ändamålet
äskad s av 1921 års riksdag, ingingo även beräknade kostnader å
35,000 kronor för utrustning av sagda avdelning. Riksdagen ansåg
emellertid, att någon särskild röntgenavdelning icke borde anordnas vid
detta sjukhus, enär röntgenavdelning funnes inrättad vid civilt sjukhus
i Sollefteå och hinder icke syntes möta för regementets sjuka att anlita
densamma, samt avslog förty framställningen av anvisande av härför
erforderliga medel.
Åven om utskottet icke vill bestrida nyttan för regementets sjukhus
att vid förefallande behov hava tillgång till en särskild röntgenavdelning,
synas vederbörande dock hava i detta hänseende bort ställa
sig riksdagens beslut och uttalande till efterrättelse. Utskottet har allenast
velat vad i frågan förekommit för riksdagen
omförmäla.
3:o) Uuder försvarsdepartementet, § 12, hava revisorerna vid sin
granskning av armé- och marinförvaltningarnas räkenskaper uppmärksammat,
hurusom statsverket på grund av skiljedomsutslag ålagts att
gälda högst betydande belopp. Beträffande de utsedda skiljemännen
hava revisorerna påpekat, att åtskilliga justitieråd gång efter annan
fungerat såsom skiljedomare.
I avseende å vad revisorerna härutinnan i övrigt anfört hänvisar
utskottet till revisionsberättelsen del I, sid. 18.
I anledning av vad i denna fråga förekommit, har det synts utskottet
ÖDskligt, att klarhet kunde vinnas, i vad mån det kan anses
lämpligt och förenligt med det ämbete, ledamot av högsta domstolen
bekläder, att justitieråden åtaga sig skiljemannavärv av nu ifrågavarande
slag. Spörsmålet härom har utskottet funnit vara av beskaffenhet att
böra tagas under närmare skärskådande. Utskottet har emellertid nu
velat inskränka sig till att vad i frågan förekommit för riksdagen
omförmäla.
4:o) Under socialdepartementet, § 7, hava revisorerna, efter erinran
om de åtgärder, som av medicinalstyrelsen vidtagits beträffande regie
-
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
B
ring av vissa sjuksköterskebefattningar, framhållit, hurusom genomförande
av reglering utav anstalts- och dispensärsköterskors a vinning i
enlighet med de utav medicinalstyrelsen utfärdade »normalförslagen»
medfört, att dessa sköterskor, särskilt på grund av förskrift erna i fråga
om ålderstillägg och dyrtid sti 11 ägg, kunna komma i en uti avlöningshänseende
förmånligare ställning än distriktssköterskor, vilket förhållande
icke torde varit avsett vid frågans avgörande inom riksdagen. Då revisorerna
ansett vikt ligga däruppå, att enhetlighet råder mellan avlöningssystemen
för ifrågavarande grupper av sjuksköterskor och att icke
genom ett godtyckligt handhavande av befogenheten att godkänna
reglering för samma befattningshavare vederbörande huvi dmän varda
oskäligt betungade, hade revisorerna velat fästa uppmärksamheten å
medicinalstyrelsens åtgärder i denna sak.
Beträffande vad revisorerna härutinnan i övrigt anfört hänvisar
utskottet till revisionsberättelsen del I, sid. 25—29.
Över ifrågavarande anmärkning har förklaring avgivits av medicinalstyrelsen,
vilken förklaring återfinnes å sid. 35—41 i revisionsberättelsens
del III.
Aven om de utav medicinalstyrelsen utarbetade normal förslagen
från styrelsens sida endast varit avsedda att angiva de grunder, som
styrelsen i förevarande hänseende ansett böra lända till efterrättelse,
hava dock, såsom även revisorerna påpekat, fordringarna av medicinalstyrelsen
givits en sådan avfattning, att de av vederbörande huvudmän
allmänt uppfattats såsom villkor, vilkas uppfyllande vore en förutsättning
för löneregleringens godkännande av medicinalstyrelsen. Då delta
i vissa fall medfört, att landstingen fått vidkännas större kostnader än
som eljest behövt ifrågakomma, har utskottet ansett sig böra vad i
denna fråga förekommit för riksdagen
omförmäla.
5:o) Under sjätte huvudtiteln, § 3, hava revisorerna bland annat,
vid granskningen av byggnadsstyrelsens räkenskaper uppmärksammat
de betydande arvoden, som utgått för ritningar, kontroll och arbetsledning
vid byggnadsarbeten, utförda genom styrelsens försoig. Revisorerna
hava framhållit, hurusom genom tillämpning av svenska teknologföreningens
arkitekttaxa utan mera nämnväid reduktion de inom statens
byggnadsverksamhet utbetalade arkitektarvodena i vissa fall överskridit
vad som efter sedvanliga grunder bort ifrågakomma, samt hurusom den
Vt skott et.
By ögna ds
styrel.''en.
År kitektarvoden.
Utskottet.
4 Statsutskottets utlåtande Nr 92.
omständigheten, att arvodet i regel utgått i proportion efter den beräknade
byggnadskostnaden, bidragit till att motarbeta det intresse för
förenklingar och besparingar, vars förekomst hos arkitekten det borde
ligga i statens intresse att söka befrämja. Härjämte ifrågasätta revisorerna
— under erinran om de höga kostnader, de av byggnadsstyrelsen
utförda byggnadsföretagen betingat — huruvida icke härutinnan
eu ändring till det bättre kunde vinnas genom att i större utsträckning,
än hittills varit fallet, inom styrelsen beredes plats åt den
praktiska erfarenheten.
Beträffande vad revisorerna i övrigt i denna fråga anfört hänvisar
utskottet till revisionsberättelsens del I sid. 40—43.
I anledning av revisorernas uttalanden har förklaring avgivits av
byggnadsstyrelsen, vilken förklaring återfinnes å sid. 52—58 i revisionsberättelsens
del III.
Till vad revisorerna uttalat ifråga om de höga arkitektarvodena
vill utskottet uttala sin anslutning. Då sagda arvoden utgått i viss
proportion till de beräknade byggnadskostnaderna och statens ifrågavarande
kostnader varit och alltjämt äro avsevärt stora, hava självfallet
dessa arvoden jämväl kommit att belöpa sig till betydande belopp.
Härtill bidrager, såsom revisorerna påpekat, den inom byggnadsstyrelsen
i stort sett tillämpade arkitekttaxan.
Att, arkitektarvoden uppgått till så avsevärda belopp, som revisorerna
i sin berättelse närmare angivit, torde enligt utskottets mening
jämväl kunna förklaras därav, att byggnadsstyrelsen vid utförande av
byggnadsföretag för statens räkning i väsentlig utsträckning anlitat
de till de särskilda arkitektföreningarna anslutna arkitekterna, vilkas
arvoden enligt vederbörande sammanslutningars överenskommelser äro
anmärkningsvärt höga. Därest byggnadsstyrelsen i större utsträckning
än nu torde vara fallet beredde tillfälle till öppen konkurrens för enskilda,
från berörda sammanslutningar fristående arkitekter, kunde
man förvänta, att en nedsättning av ifrågavarande arvoden vore att
emotse och att uppgörelser kunde komma att träffas, vilka ställde sig
för staten ekonomiskt fördelaktigare än hittills. I allt fall synes utskottet
frågan om ett nedbringande av arkitekternas arvoden för statsbeställningar
vara av beskaffenhet att böra närmare prövas.
Utskottet hemBtäller förty,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:ts täcktes vidtaga sådana åt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
5
gärder, som må kunna bidraga till nedbringande av
arkitektarvodena vid statens byggnadsföretag.
6:o) Under ecklesiastikdepartementet, § 8, hava revisorerna — efter
erinran, att enligt gällande författningsbestämmelser i ämnet rektor vid
provårsläroverk skall, därest han tjänstgör såsom förståndare för provårskursen,
utöver honom tillkommande ordinarie avlöningsförmåner åtnjuta
särskilt arvode av högst 1,500 kronor för år — uppmärksammat, att till
rektorer vid provårsläroverk utöver sagda arvode å 1,500 kronor utbetalats
ersättning för handledning av provårskandidater, och hava
revisorerna funnit det anmärkningsvärt, att skolöverstyrelsen oaktat bestämmelserna
i ämnet ansett sig kunna tillerkänna ifrågavarande rektorer
gottgörelse i nämnda hänseende.
Beträffande vad revisorerna i övrigt i denna fråga anfört hänvisar
utskottet till revisionsberättelsen del I, sid. 53—54.
I anledning av revisorernas anmärkning har förklaring avgivits
av skolöverstyrelsen, vilken förklaring återfinnes å sid. 67—71 i revisionsberättelsens
del. III.
Då gällande författningsbestämmelser i ämnet samt den till grund
för desamma liggande utredningen och motiveringen synas böra så
tolkas, att arvodet till rektor vid provårsläroverk skall utgå med högst
angivna belopp av 1,500 kronor, har utskottet velat uttala sin anslutning
till den uppfattning, som revisorerna i detta hänseende gjort gällande,
och förväntar utskottet, att någon ytterligare ersättning för handledning
av provårskandidater utöver berörda arvodesbelopp framdeles icke varder
till vederbörande utbetald. Emellertid har utskottet velat framhålla,
att av den ståndpunkt utskottet sålunda intager i frågan icke får anses
följa, att enligt utskottets mening någon återbetalningsskyldighet i avseende
å redan uppburna belopp för vederbörande föreligger och att
sålunda denna ståndpunkt icke får betraktas såsom stöd för ett eventuellt
krav på dylik återbetalning. Vad i denna fråga förekommit har
utskottet velat för riksdagen
omförmäla.
7:o) Under jordbruksdepartementet, § 4, hava revisorerna uppmärksammat,
hurusom den byråchef inom lantmäteristyrelsen, på vilken
föredragningen av ärenden angående lantmäteriundervisningen ankomme,
J. Hamrin, tillika meddelade undervisning vid samt innehade befattning
Särskild
ersättning till
rektorer vid
provårsläroverk.
Utskottet.
Lantmäleri
styrelsen.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
Viskottet.
söm föreståndare för undervisningsanstalten. Vidare hava revisorerna
efter återgivande av en utav bemälde byråchef utfärdad cirkulärskrivelse
framhållit, hurusom av densamma framginge, att Hamrin bedrivit eller
i allt fall åsyftade att bedriva en omfattande juridisk privatverksamhet,
som stode i nära samband med hans ämbetsutövning, samt att, då
Hamrin i cirkulärskrivelsen uppgivit tjänstetelefon såsom telefonadress
under tjänstetiden, därav syntes framgå, att han avsåge att under tjänstetid
taga befattning med den omfattande juridiska verksamhet, som i
cirkuläret angåves. Vad sålunda förekommit hava revisorerna funnit
innebära ett anmärkningsvärt missförhållande.
Beträffande vad revisorerna i övrigt i detta hänseende anfört
hänvisar utskottet till revisionsberättelsens del I, sid. 62—65.
I anledning av revisorernas anmärkning hava förklaringar avgivits
dels av Hamrin, dels ock av lantmäteristyrelsen, vilka förklaringar återfinnas
å sid. 86—101 i revisionsberättelsens del III.
Vad först beträffar det påtalade förhållandet att Hamrin, som
inom lantmäteristyrelsen är föredragande i ärenden angående lantmäteriundervisningen,
innehar befattning som lärare och föreståndare vid den
anstalt, vars frågor av ekonomisk och annan natur han på grund av
sin ämbetsställning har att inom styrelsen handlägga, har utskottet, med
hänsyn till vad styrelsen i sin avgivna förklaring härutinnan anfört och
ställt i utsikt, icke ansett saken vara av beskaffenhet att böra föranleda
något särskilt yttrande från utskottets sida.
Vidkommande härefter den av revisorerna uppmärksammade omständigheten,
att Hamrin genom berörda cirkulärskrivelse erbjudit sig
mottaga vissa enskilda uppdrag, har utskottet funnit vad i angivna
hänseende i detta enskilda fall förekommit vara syunerligen anmärkningsvärt.
Aven om för närvarande någon författningsenlig och effektiv
form icke lärer finnas för att hindra eu tjänsteman att åtaga sig enskilda
uppdrag, när dessa såsom i förevarande fall mindre väl låta förena
sig med tjänstemannens ställning som sådan, förutsätter utskottet, att,
därest någon praktisk olägenhet av Hamrins enskilda verksamhet skulle
förmärkas, lantmäteristyrelsen icke underlåter att vidtaga därav påkallad
åtgärd.
Till sist har utskottet icke velat underlåta att påpeka det anmärkningsvärda
i den form, vari Hamrin funnit sig böra avfatta sin i ämnet
avgivna förklaring.
Vad i denna fråga förekommit har utskottet ansett sig böra för
riksdagen
omförmäla.
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
7
8:o) Under statens affärsdrivande verk, postverket, § 2, hava revisorerna,
under erinran om vederbörliga föreskrifter i allmänna poststadgan,
meddelat, att Stockholms lokalportonmråde omfattade Stockholms’
stad med Brännkyrka och Bromma församlingar, Solna, Spånga, Danderyds
och Nacka socknar, Djursholms stad samt Sundbybergs, Stocksund,
Lidingö och Saltsjöbadens köpingar. Enligt revisorernas förmenande
vore knappast avsikten med [»oststadgans bestämmelse att postförsändelse
skulle mot lokalporto kunna befordras mellan så från varandra skilda
platser som exempelvis städerna Stockholm och Djursholm samt Saltsjöbadens
köping. Då en dylik utsträckning av rätten att använda
lokalporto syntes innebära ett oskäligt gynnande av korrespondenterna
i huvudstaden med omkringliggande orter, ifrågasätta revisorerna, huruvida
icke en omarbetning av gällande lokalportobestämmelser borde ske
i syfte att undvika ojämnheter beträffande förevarande rätt.
Beträffande vad revisorerna i övrigt i detta hänseende anfört hänvisar
utskottet till revisionsberättelsens del I, sid. 104—105.
I anledning av revisorernas anmärkning har förklaring avgivits
av general poststyrelsen, vilken förklaring återfinnes å sid. 158—159 i
revisionsberättelsens del III.
Då utskottet i likhet med revisorerna håller före, att en utsträckning,
på sätt påtalats, av rätten att använda lokalporto innebär ett
gynnande av korrespondenterna i huvudstaden med närliggande orter,
och då denna anordning ter sig särskilt påfallande i jämförelse med
den tillämpning, som eljest givits åt poststadgans bestämmelser i hithörande
avseende, har utskottet ej kunnat undgå finna, att en omarbetning
av bestämmelserna i fråga vore önsklig till undanröjande av förekommande
ojämnheter. Utskottet har emellertid nu allenast velat vad
i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
9:o) Under statens affärsdrivande verk, statens järnvägar, § 8, hava
revisorerna erinrat om följande. I anledning av Kungl. Maj:ts förslag
anvisade 1920 års riksdag medel för ombyggnad av Storviks bangård.
Då vid 1921 års riksdagen av järnvägsstyrelsen verkställd ny beräkning
av kostnaderna för ifrågavarande arbeten förelåg, anförde riksdagen, att
enligt riksdagens mening under dåvarande tidsförhållanden ombyggnaden
av bangården vid Storvik, varå arbetena ännu ej påbörjats, icke borde
komma till utförande. Kungl. Maj:ts i ämnet då gjorda framställning
Tiiliten till
lokalporto.
Utskottet.
Ombyggnad
av Storviks
bangård.
8 Statsutskottets utlåtande Nr 92.
vann icke riksdagens bifall. Revisorerna hava nu vid besök å ort och
ställe uppmärksammat, att omfattande arbeten å bangården likväl på''
''gingo, och hava, efter vad revisorerna meddelat, dessa arbeten bekostats
förmedelst medel från anslag för arbetslöshetens bekämpande.
Revisorerna framhålla nu, att det borde för järnvägsstyrelsen hava
stått klart, att, sedan 1921 års riksdag uttalat, att ombyggnaden icke
under nuvarande tidsförhållanden borde komma till utförande, endast
synnerligen tvingande skäl kunde motivera, att arbetena det oaktat påbörjades.
Sådana skäl hava efter revisorernas mening icke förefunnits.
Arbetena ifråga hade icke varit särskilt av bebovet pakallade för arbetslöshetens
bekämpande vid statens järnvägar. Revisorerna hava med
hänsyn till vad i ärendet förekommit icke funnit, att efter den utgång
frågan fick i riksdagen år 1921, tillräckliga skäl förelegat för att på
sätt som skett igångsätta och utföra ombyggnaden vid Storvik, utan
hava revisorerna för sin del betecknat järnvägsstyrelsens åtgärder i
denna sak såsom ett anmärkningsvärt åsidosättande av 1921 års riksdagsbeslut.
Beträffande vad revisorerna i övrigt i denna fråga anfört hänvisar
utskottet till revisionsberättelsens del I, sid. 135—139.
I anledning av denna revisorernas anmärkning har förklaring avgivits
av järnvägsstyrelsen, vilken förklaring återfinnes å sid. 195 197
i revisionsberättelsens del III.
vt,kottet. Utskottet, som funnit, att det sätt, varpå ifrågavarande ärende
blivit av järnvägsstyrelsen handlagt, icke stått i överensstämmelse med
1921 års'' riksdagsbeslut, har velat vad i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
Vattenfalls- 10:o) Under statens affärsdrivande verk, statens vattenfallsverk, § 1,
förvärv''för hava revisorerna uppmärksammat vissa förhållanden i samband med
kronans räk- vattenfallsstyrelsens förvärv för kronans räkning av åtskilliga fastigheter
nivattenfall^ med tillhörande vattenrätt m. m. i Ångerman älvens och Indalsälvens
Ångerman. flodområden. Revisorerna hava framhållit, hurusom de kostnader, staten
Indalsälvens fått vidkännas i och för förvärv av ifrågavarande vattenfall, synts revifiodområden.
sorerna anmärkningsvärt höga. Under alla förhållanden hade det förefallit
revisorerna, som om berörda kostnader skulle kunnat i icke
oväsentlig mån nedbringas, därest vattenfallsstyrelsen såsom ombud vid
inköpen anlitat personer, för vilka tanken på egen vinning på statens
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
9
bekostnad varit främmande. Att så icke varit förhållandet med de i de
påtalade fallen begagnade anbuden syntes, såvitt den förebragta utredningen
gåve vid handen, icke varit för vattenfallsstyrelsen obekant.
Beträffande vad revisorerna i övrigt i denna fråga anfört hänvisar
utskottet till sid. 156—162 i revisionsberättelsens del I.
I anledning av denna revisorernas anmärkning har förklaring avgivits
av vattenfallsstyrelsen, vilken förklaring återfinnes å sid. 214 —
219 i revisionsberättelsens del III.
De frågor, som revisorerna i nu förevarande sammanhang berört,
hava i sina huvudsakliga delar varit föremål för anmärkning från
konstitutionsutskottet vid 1922 års riksdag, och blev den av sagda utskott
då gjorda anmärkningen av kamrarna lagd till handlingarna. Med
hänsyn till vad som blivit upplyst rörande den ställning de av vattenfallstyrelsen
anlitade ombuden haft till ifrågavarande ärenden, har utskottet
vid vederbörlig granskning funnit det sätt, varpå frågan blivit
av vattenfallstyrelsen handlagd, vara synnerligen anmärkningsvärt, och
har utskottet förty ansett sig böra vad i ämnet förekommit för riksdagen
omförmäla.
ll:o) Vad i övrigt blivit av revisorerna anmält och erinrat, har
utskottet funnit dels hava medfört åsyftad eller i utsikt ställd rättelse,
dels vara av vederbörandes utlåtande nöjaktigt förklarat, dels ej vara
av den vikt, att, oaktat förklaringen ej varit fullt tillfredsställande,
någon riksdagens åtgärd bort av förhållandena föranledas, dels slutligen
icke hava varit av beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något
yttrande; vilket utskottet skolat för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 8 maj 1923.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Utskottet,
Övriga
anmärkningar.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 48 käft. (Nr 92.)
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, J. Nilsson i Skottlandshus, O.
U. B. Olsson, J. L. Widell, C. G. Ekman, O. Bergqvist, E. A. Hallin, K. E. Andersson
i Eliantorp, F. L. Lindqvist, O. Pettersson i Olovstorp, P. A. Bergström och C.
Johansson i Hälsingborg;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Byde''n, A. Wiklund,
J. Jönsson i Revinge, C. B. Jansson i Falun, O. Olsson i Kullenbergstorp, S.
Bengtsson i Norup, J. D. Norman, A. E. Ljungberg, S. Persson i Fritorp, S. J. Karlsson
i Nynäshamn och O. Andersson i Höör;
Med undantag därav att i behandlingen av punkterna 5—9 och 11 deltagit
herr J. Pälsson i st. f. herr C. G. Ekman och
av punkterna 10 och 11 deltagit herr A. Pettersson i Västerås i st. f. herr K.
E. Andersson i Eliantorp, herr O. Nilsson i Örebro i st. f. herr O. Andersson i Höör
samt herr P. M. Olsson i Blädinge i st. f. herr A. Wiklund.
Reservationer:
vid punkt 4 (reglering av vissa sjuksköterskebefattningar) av herrar
O. Bergqvist, P. A. Bergström, A. Anderson i Råstock och K. V. Rydén;
vid punkt 11 (Övriga anmärkningar) av herrar O. U. B. Olsson,
J. Pålsson, P. A. Bergström, C. R. Jansson i Falun, O. Olsson i Kullenbergstorp,
J. D. Norman, och S. Persson i Fritorp, vilka ansett att vad
revisorerna under statens järnvägar, § 4, anfört i fråga om förvaltningen
av Mora—Vänerns järnväg bort föranleda utskottet att därom till riksdagen
göra en omförmälan.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.