6

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Nr 90.

Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1923 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
omläggning av västra stambanans ingångslinje till Stockholm
rn. m. jämte i ämnet väckta motionei''.

(4:e avd.)

Uti den till riksdagen den 8 januari 1923 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1923—1924
har Kungl. Maj:t i avseende å statens järnvägar, under åberopande av
det vid propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1»
fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag,
föreslagit riksdagen (punkt 9) att i avbidan på den proposition, som
kunde komma att avlåtas i ämnet, för ombyggnad av bangårdar i Stockholm
m. m. för budgetåret 1923—1924 beräkna ett reservationsanslag
av 2,500,000 kronor.

I anledning härav har herr J. Pålsson i en inom första kammaren
väckt motion, nr 46, hemställt, att Kungl. Maj:ts berörda förslag måtte
avslås och ifrågavarande reservationsanslag å 2,500,000 kronor icke måtte
upptagas i 1923—1924 års budget.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 9 mars 1923
avlåten proposition (nr 171), vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande
behandling, under åberopande av propositionen bifogat utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen dels bemyndiga Kungl. Maj:t att å svenska statens
vägnar godkänna det mellan delegerade för staten och Stockholms stad
den 15 februari 1923 träffade preliminära avtalet rörande Stockholms
bangårdsfråga med av departementschefen i ovannämnda statsrådsprotokoll
angiven jämkning; dels ock för omläggning av västra stambanans
ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar vid Stockholms
centralstation m. m. för budgetåret 1923 — 1924 anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av 2,500,000 kronor.

931 23

Statsutskottet# utlåtande Nr DO.

7

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Med föranledande av denna proposition har herr Pålsson i motion
nr 202 yrkat, att riksdagen måtte avslå samma proposition.

Slutligen har herr C. Lindhagen i en inom första kammaren väckt
motion, nr 203, hemställt, att riksdagen, med anledning av propositionen
nr 171 angående omläggning av västra stambanans ingåugslinje till
Stockholm in. in. samt till främjande av en allmännyttig lösning av stadens
bostadsfråga, måtte

1) godkänna propositionen, allenast såvitt avser dess förslag om byggandet
av en järnvägsbro över Hammarbyleden;

2) anmoda regeringen att efter förhandlingar med Stockholms stad
uppgöra en definitiv plan och kostnadsberäkning för en successiv lösningav
huvudstadens fjärrtrafiks- och förortsbanefrågor på grundvalen av
programmet: Smedsuddslinjen för fjärrtrafiken, sammanbindning sbanan för
förortstrafiken samt centralstationen huvudsakligen på den plats, där den nu
ligger; samt alternativt,

därest propositionen även i övrigt eller i vissa delar anses böra
huvudsakligen, bifallas, att riksdagen måtte med anledning av propositionen
tillika anmoda regeringen att:

1) efter förhandlingar med Stockholms stad uppgöra en sådan plan
som ovan sägs;

2) tillse att de provisoriska anordningarna kunna i möjligaste mån
tillgodogöras för förenämnda definitiva lösning samt, i den mån så ej
kan ske, inskränkas till det oundgängligaste.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Rörande tillkomsten av det förslag till avtal mellan staten och staden
i Stockholms bangårdsfråga, som nu föreligger till riksdagens provning,
anför departementschefen följande:

»Vid anmälan den 19 juni 1919 av 1915 års bangårdskommissions
förslag till nya bangårdsanordningar i Stockholm ävensom järnvägsstyrelsens
däröver avgivna utlåtande anbefallde Kungl. Maj:t överståthållarämbetet
att infordra Stockholms stadsfullmäktiges yttrande i anledning
av nämnda förslag, varjämte Kungl. Maj:t dels bemyndigade statsrådet
och chefen för dåvarande civildepartementet att utse högst tre
delegerade för att med representanter för Stockholms stad förhandla i
Stockholms bangårdsfråga, dels ock anbefallde överståthållarämbetet att
anmoda Stockholms stadsfullmäktige att utse representanter för att med

1923 års bangård
sförn lag.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

de delegerade, som av nämnda departementschef komme att utses, förhandla
såväl angående det sätt, varpå nämnda bangårdsfråga borde tekniskt
lösas, som ock angående den medverkan av Stockholms Btad, som
därvid måste förutsättas.

Sedan de i enlighet härmed utsedda representanterna för staten och
Stockholms stad avslutat sina förhandlingar, överlämnade statens delegerade
med skrivelse den 28 januari 1921 till kommunikationsdepartementet
betänkande ävensom preliminärt avtal mellan staten och Stockholms
stad i bangårdsfrågan. Det sålunda träffade avtalet avsåg genomförandet
av ett utav de delegerade uppgjort förslag till bangårdsanordningar
i Stockholm, vilket förslag av de delegerade benämndes 1921
års bangårdsförslag.

Över nämnda förslag avgåvos infordrade yttranden av byggnadsstyrelsen
den 11 mars 1921, av statens förortsbanekommission för Stockholm
den 14 mars 1921 och av järnvägsstyrelsen den 17 maj 1921,
varefter förortsbanekommissionen den 23 september 1921 inkom med
en ny skrivelse i ämnet. Vidare inkommo framställningar i ämnet från
Djurgårdskommissionen samt från Liljeholmens fastighetsägareförening
och åtskilliga andra i frågan intresserade.

Vid anmälan av denna fråga den 13 april 1922 inför Kungl. Maj:t
förordade jag såsom chef för kommunikationsdepartementet vissa jämkningar
i 1921 års bangårdsförslag med därtill hörande avtal; och hemställde
jag i anslutning härtill om bemyndigande att vidtaga åtgärder
för åvägabringande av nya underhandlingar i Stockholms bangårdsfråga
mellan delegerade för staten och Stockholms stad. Denna hemställan:
blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Enligt berörda bemyndigande anmodade jag sedermera statens delegerade
vid de tidigare förhandlingarna — regeringsrådet L. A. V. Rydin,
distriktschefen vid statens järnvägar O. A. Schultz samt dåvarande förste
byrådirektören vid samma järnvägar A. G. Hellgren -— att i angivet
syfte träda i förbindelse med Stockholms stads vederbörande myndigheti
Efter det i anledning härav regeringsrådet Rydin till Stockholms stadskollegium
avlåtit en skrivelse i ämnet, utsågo stadsfullmäktige vid sammanträde
den 30 juni 1922 tre delegerade för ifrågavarande underhandlingar,
nämligen borgarråden C. G. Juhlin-Dannfelt, G. H. F. Meurling''
samt G. R, J. Åkerman.

Efter avslutade förhandlingar hava statens delegerade med skrivelse
den 15 februari 1923 till kommunikationsdepartementet överlämnat betänkande
ävensom ett nytt, sistnämnda dag avslutat preliminärt avtal
mellan staten och Stockholms stad i bangårdsfrågan. Detta avtal avser

Statsutskottets utlåtande Nr ''JO. it

genomförandet av vissa av de delegerade föreslagna bangårdsanordningar
m. in., huvudsakligen avseende ny infartsled för västra stambanan över
den nya Hammarbyleden. Delegerades förslag benämnes i det följande
1923 års bangårds förslag.B

Detta förslag har numera godkänts av stadsfullmäktige.

Departementschefen erinrar vidare om den ståndpunkt, statsmakterna
tidigare intagit till frågan om västra stambanans omläggning i anledning
av den nya farledens tillkomst, och anför därvid bl. a. följande:

»Beslutet om Hammarbyledens tillkomst daterar sig från den 25 maj
1914, då Stockholms stadsfullmäktige, under förutsättning av erforderligt
tillstånd från det allmännas sida, beslöto, att en ny farled för fartyg
med 5 o meters djupgående skulle anläggas från Saltsjön vid Danviken
genom Hammarbysjön, Årstaviken och Liljeholmsviken till Mälaren
med sluss vid Skanstull i huvudsaklig överensstämmelse med ett av
stadens byggnadskontor utarbetat förslag av den 5 september 1913.

Nämnda förslag förutsatte, att västra stambanan samtidigt med farledens
utförande omlades och inleddes på ny högbro över Årstaviken
vid irrsta holmar samt att den nuvarande järnvägslinjen över Liljeholmsviken
slopades. I anslutning till vad förslaget i denna del innehöll
anhöllo jämväl stadsfullmäktige hos Kung!. Maj:t, att staten senast
till ingången av år 1922 måtte hava anordnat ingångslinjen för västra
stambanan till Stockholm på sådant sätt, att den blivande sjötrafiken
genom Årstaviken och järnvägstrafiken bleve så vitt möjligt oberoende
av varandra.

Sedan åtskilliga myndigheter, bland andra järnvägsstyrelsen, avgivit
utlåtande över denna framställning, föreslog Kungl. Maj:t i en den 26
mars 1915 avgiven proposition, nr 109, riksdagen medgiva,

att staten finge — under förutsättning att Stockholms stad förbunde
sig att uppfylla vissa av järnvägsstyrelsen i sådant hänsende
föreslagna villkor, med de smärre jämkningar däri, som Kungl. Maj:t
kunde finna lämpliga — utfästa sig att till tiden för Hammarbyledens
öppnande för allmän trafik, dock tidigast den 1 januari 1922, hava
ombyggt västra stambanans ingångslinje till Stockholm på sådant sätt,
att sjöfarten genom farleden samt järnvägstrafiken däröver bleve i erforderlig
mån oberoende av varandra, antingen genom att förlägga järnvägen
å bro över Årstaviken med omkring 26 meters fri höjd över
medelvattenytan och rörligt spann eller ock genom att förändra den nuvarande
järnvägslinjens korsning med farleden vid Liljeholmen sålunda,
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6'' sand. 46 käft. (Nr 80—90.) 931 29 2

Bro frågans
samband med
Hammarbyleden.

10

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Innebörden
av avtalet.

att järnvägen framdroges å bro med omkring 4''8 meters fri böjd över
medelvattenytan och rörligt spann.»

Riksdagen biföll i huvudsak detta förslag.

Det förslag, varom delegerade med nu angivna utgångspunkt kommit
till enighet, åskådliggöres närmare å vid det preliminära avtalet fogade
ritningar samt innebär i huvudsak följande:

Västra stambanan omlägges över Hammarbyleden, på sätt i det följande kommer
att närmare beröras, och i samband därmed anordnas en mindre personstation å
Södermalm vid huvudlinjen.

De genom avtalet staten tillförsäkrade markområdena å Södermalm medgiva
utvidgning av stationsanordningarna i den mån trafiken så kräver.

Förslaget förutsätter vidare, att fraktstyckegodsrörelsen överflyttas från nuvarande
Norra stationen till Norrtulls godsstation, där nya godsmagasin uppföras. De
anordningar, som i detta hänseende finnas angivna å avtalet bilagda ritningar, överensstämma
med järnvägsstyrelsens förslag den 12 december 1921.

Då delegerade utgått från, att Norrtulls station framdeles kommer att bliva
huvudgodsstationen för de norra stadsdelarna, har genom avtalet staten tillförsäkrats
den stadens mark, som kräves för en framtida utbyggnad av stationen.

Delegerade förutsätta, att Centralstationen under avsevärd tid kommer att bibehållas
å nuvarande plats, och finna därför åtgärder för förbättring av de nuvarande
otillfredsställande anordningarna vid Centralstationen och Norra stationen icke
vidare kunna undanskjutas. Delegerade hava jämväl utgått från att det förslag i
sådant hänseende, som järnvägsstyrelsen framlagt, skall inom den närmaste tiden
komma till utförande. För genomförande av de föreslagna anordningarna behöver
ingen mark vid Centralstationen eller Norra stationen, utöver vad statens järnvägar
för närvarande disponera, tagas i anspråk. Emellertid hava statens delegerade ansett
sig böra i detta sammanhang tillförsäkra staten rätt att, i den mån så kräves,
taga i anspråk ett staden tillhörigt område, beläget väster om bangården i kvarteren
Gäddan och Ugglehuvudet, vilket område i form av en rektangel skjuter in i järnvägsområdet
och härigenom försvårar detta områdes ändamålsenliga utnyttjande.
Genom avtalet bär vidare reglerats statens i viss mån svävande dispositionsrätt till
de staden tillhöriga markområden vid Centralstationen och Norra stationen, vilka av
statens järnvägar disponeras.

Södermalms godsstation bibehålies enligt förslaget å nuvarande plats. För att
bereda staden möjlighet att framdeles anordna en gatuförbindelse söder om stationen
från Södra bantorget till Svedenborgsgatan, därest ett av staden planerat framdragande
av denna gata i viadukt över bangårdsområdet framdeles kommer till stånd, har
överenskommelse träffats om utbyte av en del av nuvarande stationsområdet vid
Folkunga- och Västgötagatorna mot ett staden tillhörigt område väster därom, å
vilket sistnämnda område frilastgodsbangården i en framtid skulle kunna förläggas.
Likaledes har avtal träffats om markbyte vid Södra bantorget, varigenom torgets
västra gräns skulle komma att ligga i en rak linje. Genom avtalet har staten, utöver
vad nu angivits, tillförsäkrats viss staden tillhörig mark för en framtida utvidgning
av anordningarna vid Södra stationen.

Statsutskottets utlåtande Nr 90

11

1921 års bangårdsförslag upptog anläggning av en ny rangerbangård vid Årsta,
vilken vore avsedd att komma till utförande, då godstrafiken så ökats, att rangeringen
icke längre på nöjaktigt sätt kunde avvecklas vid Tomteboda. Genom föreliggande
avtal har staten tillförsäkrats den staden tillhöriga mark, som erfordras för denna
bangård. Behovet av densamma är enligt delegerades mening icke beroende av den
nuvarande sammanbindningsbanans bibehållande.

Vissa andra mindre markförvärv, avsedda för framtida anordningar, hava jämväl
genom avtalet reglerats.

I sin skrivelse den 12 december 1921 bär järnvägsstyrelsen framhållit,
att behovet av förbättrade trafikanordningar vid Centralstationen sedan
många år varit synnerligen trängande. De nuvarande anordningarna
vid nämnda station motsvarade icke på något sätt nutidens berättigade
anspråk på dylika anläggningar. De obekväma och allt för knappa utrymmena
vållade ständigt — och detta även vid nuvarande starkt reducerade
trafik — stora svårigheter för såväl den resande allmänheten
som järnvägspersonalen. Ehuru från järnvägens sida alla åtgärder vidtoges
för att med de tillgängliga resurserna på bästa möjliga sätt ordna
trafiken, åtgärder som genom de allt för trånga och icke ändamålsenliga
lokalerna ofta medförde avsevärda kostnader, vore det i synnerhet vid
högtrafik — och dylik uppstode regelmässigt åtskilliga gånger om året
— omöjligt att avveckla trafiken på ett sätt, som kunde motsvara den
resande allmänhetens skäliga anspråk.

Det förslag till förbättringar i förevarande avseende, som av järnvägsstyrelsen
framlagts och som av delegerade tillstyrkts, finnes angivet
å nämnda skrivelse bifogade ritningar samt innebär, huvudsakligen dels
beredande av rymliga och bekväma utrymmen för persontrafiken vid Centralstationen,
dels bortflyttning av all ilgodsrörelse från nämnda station
till Norra stationen, dels och överflyttning av den huvudsakliga delen av
fraktgodsrörelsen från Norra stationen till Norrtulls station, vilken senare
station därför skulle avsevärt utvidgas.

Kostnaderna för ändringarna i stationsanordningarna å Stockholms
centralstation och Norrtulls station hava beräknats till:

för Stockholms centralstation .............................. 3.6 milj. kronor;

» Norrtulls station.............................................. 2.0 » »

Summa 5.6 milj. kronor.

En väsentlig del av dessa arbeten, vilka avse omdaning av gamla

anläggningar att motsvara nuvarande behov, äro, enligt vad järnvägsstyrelsen
framhållit, av den beskaffenhet, att medel till desammas utförande
böra bestridas ur förnyelsefonden. Sålunda beräknar styrelsen,

Utvidgning
av Centralstationen

in. m.

Kostnads

frågan.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

att av denna fond skola bestridas kostnaderna för omdaning av stationsbyggnader
och banhall vid Centralstationen samt flyttning och omläggning
av plattformar och spårsystem vid Centralstationen och Norrtull. Kostnaderna
för de arbeten, som i enlighet härmed skulle bestridas ur förnyelsefonden,
utgöra enligt styrelsens kostnadsberäkning i september

1922:

för Stockholms centralstation .............................. 2.9 milj. kronor;

» Norrtulls station............................................... 0.3 » »

eller tillhopa 3.2 milj. kronor.

För utförande av vissa andra arbeten däremot, vilka äro av natur
att motivera kapitalökning, anser järnvägsstyrelsen medel böra äskas av
riksdagen. Dessa arbeten aATse utökande av nuvarande spårsystem, plattformar
och plattformstak samt uppförande av nytt godsmagasin och ny
godsexpeditionsbyggnad vid Norrtull.

Av riksdagen skulle i enlighet härmed behöva äskas:

för Stockholms centralstation.............................. 0.7 milj. kronor;

» Norrtulls station........................................... 1.7 » »

eller tillhopa 2.4 milj. kronor.

Rörande kostnadsfrågan i övrigt anföres i propositionen bl. a. följande: ^Föreliggande

förslag förutsätter utförande inom den närmaste tiden
av följande bangårdsarbeten, nämligen dels omläggningen av västra stambanan
över Hammarbyleden jämte anordnandet i samband därmed av en
mindre personstation å Södermalm, dels utvidgningar och förändringar
vid Centralstationen och Norra stationen i enlighet med järnvägsstyrelsens
förslag den 12 december 1921, dels ock utvidgning av Norrtulls
godsstation enligt samma förslag.

Byggnadskostnaderna för dessa arbeten beräknas utgöra:

Västra stambanans omläggning jämte anordnande
av mindre personstation å Södermalm ......... 9,85 miljoner kronor;

Utvidgningar och förändringar vid Centralstationen
och Norra stationen ................................. 3,6 :» »

Utvidgning av Norrtulls godsstation ............... 2,0 » )>

eller tillhopa 15,45 miljoner kronor.

Eu del av nu berörda arbeten äro emellertid av den beskaffenhet,
att deras utförande ansetts böra bestridas av förnyelsefondsmedel. Kost»

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

13

naden för de arbeten, som ansetts vara vara av natur att motivera kapitalökning,
har beräknats till 12,250,000 kronor.

Beträffande de nu angivna kostnadsbeloppen bör emellertid beaktas,
att desamma, innan definitiva planer upprättats och jämväl med hänsyn
till ovissheten om blivande prisnivå vid tiden för arbetenas utförande,
måste betraktas såsom approximativa.

För bedömande av den ekonomiska innebörden av föreliggande förslag,
jämfört med tidigare förslag, må här erinras följande.

Enligt de approximativa uppgifter, som återfinnas i motiveringen
till 1921 års förslag, skulle byggnadskostnaderna, beräknade enligt 1921
års prisläge, för sådana arbeten, som avsåge en omgestaltning av de nuvarande
förhållandena, enligt nedannämnda förslag uppgå till:

1921 års bangårdsförslag.................................... 40,o miljoner kronor;

1915 års bangårdskommissions huvudförslag 63,0 » »

Förslag till stambanans omläggning över
Långholmen med säckstation vid nuvarande Centralstationen
..................................................................... 90,0 )> »

1915 års bangårdskommissions förslag med
centralstation å Kungsholmen .................................. 113,0 » »

Bortser man från förslagens helt olika omfång och innebörd och
jämför man endast de kapitalutlägg, som skulle påkomma staten för de
olika förslagens genomförande, finner man, även med hänsynstagande
till prisnivåns fall sedan år 1921, att det nu föreliggande förslaget medför
avsevärt mindre kapitalutlägg i jämförelse med övriga förslag.

För genomförande av ifrågavarande arbeten skulle av riksdagen
behöva äskas:

för omläggningen av västra stambanan m. m............. 9.85 milj. kr.

)> omändring av Centralstationen samt utvidgningar

av Norrtulls station m. m....................................... 2.4 )) »

eller tillhopa 12.25 milj. kr.

Återstoden av kostnaderna för sistnämnda arbeten torde, på sätt
järnvägsstyrelsen ifrågasatt, böra bestridas av förnyelsefondsmedel.

Då på grund av erforderliga utredningar första byggnadsåret torde
komma att kräva mindre kapitalutlägg än de senare och då förnyelsefondsmedel
stå till förfogande för de ifrågasatta arbetena för omändring
av Centralstationen m. m, torde anslaget för budgetåret 1923—1924

Utskottets

yttrande.

14 Statsutskottets utlåtande Nr 90.

kunna begränsas till det belopp, som i statsverkspropositionen för ändamålet
beräknats, eller 2,500,000 kronor. Mot storleken av detta belopp
har järnvägsstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra. Återstoden
av det erforderliga anslaget torde böra fördelas med ungefärligen
lika belopp under de tre följande budgetåren.»

Såsom av propositionen inhämtas, har utgångspunkten för det nu
föreliggande, från stadens sida redan godkända avtalet rörande Stockholms
bangårdsfråga varit ett år 1915 i sammanhang med beslutet om
Hammarbyledens inrättande av riksdagen gjort medgivande, att staten
Unge utfästa sig att till tiden för Hammarbyledens öppnande för allmän
trafik, dock tidigast den 1 januari 1922, hava ombyggt västra stambanans
ingångslinje till Stockholm på sådant sätt, att sjöfarten genom
farleden samt järnvägstrafiken däröver bleve i erforderlig mån oberoende
av varandra, antingen genom att förlägga järnvägen å bro över Årstaviken
med omkring 26 meters fri höjd över medelvattenytan och rörligt
spann eller ock genom att förändra den nuvarande järnvägslinjens korsning
med farleden vid Liljeholmen sålunda, att järnvägen framdroges å
bro med omkring 4.8 meters fri höjd över medelvattenytan och rörligt
spann.

Av dessa båda alternativ har man nu stannat för det förstnämnda.
Vid bedömandet av frågan kan det icke bortses ifrån att detta alternativ
ställer sig omkring 6—7 miljoner kronor dyrare än det andra. För den
föreslagna linjeomläggningen med framdragande över en högbro vid
Årsta holmar med 26 meter fri brohöjd beräknas kostnaderna till 9,850,000
kronor, medan åter en 4.8 meters bro vid Liljeholmen skulle draga en
totalkostnad av allenast 3,130,000 kronor. Den föreliggande utredningen
synes emellertid giva vid handen att de fördelar, som kunna vinnas
genom ett godtagande av det förra alternativet, äro så stora, att kostnadsfrågan
icke bör få föranleda dettas förkastande.

Endast på detta sätt kan, enligt vad verkställda utredningar giva
vid handen, järnvägsförbindelserna söderifrån till huvudstaden bliva i
erforderlig grad oberoende av sjötrafiken genom Hammarbyleden och
Slussen, och endast under denna förutsättning har staden befunnits villig
att göra de ur järnvägens synpunkt erforderliga eftergifterna beträffande
de nu gällande bestämmelserna för öppenhållandet av järnvägsbron över
Söderström, vilka bestämmelser i sin nuvarande omfattning utgöra ett
allvarligt hinder för järnvägsförbindelsernas utveckling. I detta hänseende
må nämnas, att enligt avtalsförslaget den för järnvägstrafiken
synnerligen olägliga öppningstiden inskränkts från nuvarande 12 timmar

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

15

per dygn till att omfatta allenast 6 timmar, varav 3 timmar må förläggas
mellan kl. 11 e. m. och 6 f. in., d. v. s. den del av dygnet då
järnvägstrafiken är så gott som ingen eller ytterst ringa.

Högbroalternativets antagande har också från stadens sida uppställts
som en förutsättning för att genom markupplåtelser ekonomiskt medverka
till ombyggnadsarbetena. 1 detta avseende är nu att märka att staten
genom avtalet med äganderätt förvärvar all den Stockholms stad tillhöriga
mark, som erfordras för omläggning av västra stambanan och i
samband därmed stående anordningar, ävensom härutöver i avsevärd
utsträckning mark för sådana framtida utvidgningar, vilka, huru än
bangårdsfrågan kommer att gestalta sig, beräknas bliva erforderliga.

Med utgående från den värdering av ifrågavarande markområden,
som efter verkställd utredning användes av 1921 års bangårdsdelegerade,
skulle värdet av den mark staten genom avtalet med äganderätt förvärvar,
uppgå till 10,946,000 kronor, därav å mark, som erfordras för
västra stambanans omläggning, belöper 1,997,000 kronor. I dessa belopp
är ej inräknat värdet av den mark, som får av staten utan ersättning
disponeras, så länge den användes för järnvägsändamål. Värdet
av den mark, som staden förvärvar genom avtalet, beräknas uppgå till
6,265,000 kronor. Mervärdet staten till godo är alltså — bortsett från
de betydande områden, som upplåtits med dispositionsrätt för järnvägsändamål
— omkring 4 Va å 5 miljoner kronor.

Dessutom har emellertid ur framtida kommunikationssynpunkt vunnits
ytterligare fördelar genom att staten och staden ömsesidigt förbundit
sig att icke å vissa områden vidtaga sådana åtgärder, att användande
av någon del av dessa områden för järnvägsändamål därigenom försvåras
eller fördyras, utan att underhandlingar mellan parterna dessförinnan
upptagas i frågan. De områden, varom dylik överenskommelse
genom avtalet träffats, utgöra dels den staden tillhöriga marken mellan
Centralstationsområdet och Klaraviken, som kan bliva behövlig för en
framtida utvidgning av Centralstationen, dels ock vissa områden å Södermalm,
eventuellt erforderliga för framtida utvidgning av person- och
godsstationerna därstädes.

På liknande sätt hava också reserverats vissa områden å Södermalm
och Långholmen samt Kungsholmen, över vilka en järnvägslinje kan
tänkas framdragen för att genom en bro Långholmen —Smedsudden
vinna anslutning från den nu föreslagna järnvägsbron över Årsta holmar
till en järnvägslinje över Kungsholmen.

T avtalet har alltså fastslagits en förpliktelse till ömsesidig medverkan
mellan stat och stad, att ej genom olämpliga åtgärder förhindra
Smedsuddslinjens framtida tillkomst.

16

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Vad de föreslagna ombyggnadsarbetena vid Centralstationen och
Norra stationen beträffar, har det synts utskottet uppenbart att man
vid deras planläggande eftersträvat att åstadkomma betydande begränsningar
i förhållande till vad som tidigare planerats. Av kostnaderna
för dessa arbeten, 5.6 miljoner kronor, eller 3.6 miljoner kronor för utvidgningar
och förändringar av Centralstationen och 2 miljoner kronor
för utvidgning av Norrtulls godsstation, skulle enligt propositionen ett
belopp av 3.2 miljoner kronor utgå av förnyelsefondsmedel. Enligt vad
utskottet inhämtat, torde emellertid ett ytterligare belopp av 700,000
kronor kunna på detta sätt beredas. Endast beträffande det överskjutande
beloppet 1.7 miljoner kronor påkallas alltså anvisande av särskilt
anslag. Det erforderliga sammanlagda anslagsbeloppet skulle alltså
kunna reduceras från 12.25 miljoner kronor till 11.55 miljoner kronor.
I det för budgetåret 1923—1924 erforderliga anslaget, 2,500,000 kronor,
har dock ingen nedsättning ansetts kunna ske.

Efter dessa bangårdsanordningars genomförande skulle, enligt vad
som beräknats, ingen nämnvärd utvidgning av Centralstationen bliva
erforderlig under ett par tiotal år framåt.

Enligt utskottets mening torde det i propositionen framlagda förslaget
få anses öppna möjlighet att för en jämförelsevis begränsad
kostnad erhålla en lösning av de för stadens vidkommande mest trängande
trafikfrågorna, vilken, utan att äventyra ett framtida ordnande av stadens
bangårdsväsen efter av stadens blivande tillväxt betingade linjer, dock
torde få anses innebära ett tillgodoseende av kommunikationsbehovet för
avsevärd tid framåt. Utskottet får därför tillstyrka propositionen.

Av vad utskottet sålunda anfört följer, att utskottet icke ansett sig
kunna biträda de i ämnet väckta motionerna. Beträffande särskilt herr
Lindhagens motion må framhållas, att nu föreliggande förslag icke kan
anses föregripa en framtida lösning av Stockholms bangårdsfråga på av
motionären antydda vägar, d. V. s. genom anläggandet av eu Smedsuddslinje
för fj ärr trafiken, sammanbindningsbanans reserverande för förortstrafiken
samt med Centralstationen alltjämt i huvudsak på dess nuvarande
plats. Såväl den föreslagna högbron över Årsta holmar som
ock de nya stationsanläggningarna torde tvärtom i stort sett låta naturligt
inpassa sig i ett sådant framtidsprogram. Vid uppgörande av
nu ifrågavarande förslag har man just haft uppmärksamheten riktad på
att underlätta genomförandet av Smedsuddslinjen, i vilket syfte överenskommits
om ett ömsesidigt undantagande av betydande markområden å
Södermalm, Långholmen och Kungsholmen. — Av motionären har förutsatts
ett ytterligare uppskov med frågans avgörande i avvaktan på

Statsutskottets utlutande Nr 90.

17

eu lösning, som bättre än den nn framlagda skulle kunna tillgodose
stadens och dess inbyggares intressen av att erhålla goda förortskommunikationer.
I avseende å motionärens i detta hänseende framställda
yrkande vill utskottet endast erinra, att propositionens förslag redan
godkänts från stadens sida samt att vid sådant förhållande statsmakterna
icke torde hava anledning motsätta sig genomförandet av detsamma på
grund av intressesynpunkter, vilka det torde tillkomma den andra parten
att i första hand tillvarataga och som sålunda kan antagas hava redan
blivit tillbörligen beaktade.

I fråga om tiden för broarbetets fullbordande, som i det av stadsfullmäktige
godkända preliminära avtalet fastställts till den 1 januari
1927, har järnvägsstyrelsen anmärkt, att densamma synes vara kort.
Järnvägsstyrelsen anser det emellertid ingalunda uteslutet att utföra brobj^ggnaden
inom den angivna tiden och har heller icke ansett det nödigt
att på denna punkt påyrka någon ändring av avtalet.

Departementschefen anför i denna fråga att det eventuella förhållandet,
att arbetets fullbordande kan på grund av försenade leveranser,
oberäknat vidlyftiga utredningar eller dylikt, bliva fördröjt utöver den
nämnda tiden, icke bör kunna läggas staten till last. Ej heller tidsutdräkt
i de mellan järnvägsstyrelsen och stadens vederbörande myndigheter
erforderliga gemensamma utredningarna bör hava denna följd,
varför jämkning i avtalets bestämmelse i denna del ifrågasättes.

Utskottet delar de av departementschefen sålunda anförda betänkligheterna.
Det lärer emellertid icke . kunna undvikas att eu ändring av
avtalsförslaget i av departementschefen angiven riktning — vilken givetvis
föranleder, att ärendet ånyo måste underkastas ny behandling av de
kommunala myndigheterna och underställas stadsfullmäktige — kommer
att föranleda ett nytt till äventyrs långvarigt och eljest obehövligt uppskov
med frågans slutliga avgörande och därmed även med broarbetets
påbörjande.

I syfte att vid avtalets tillämpning all nödig hänsyn skall tagas till
de synpunkter, som av departementschefen anförts i fråga om tiden för
broarbetets fullbordande och borttagandet av den gamla banken vid
Liljeholmen, förutsätter dock utskottet, att innan avtalet av Kungl. Maj:t
slutligen godkännes, från stadens vederbörande myndigheter, vilka hava
att fullfölja detsamma, inhämtas ett godkännande i huvudsak av den
allmänna tolkning av avtalsförslagets förevarande bestämmelser, som
av departementschefen utvecklats.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 46 käft. (Nr 89—90.) 031 S3 3

18

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Utskottet vill sålunda under nu angivna förutsättning förorda avtalets
godkännande i dess mellan de båda parterna överenskomna, av staden
redan godkända skick.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
och med avslag å herr Pålssons ovanberörda
motioner, nr 46 och 202, ävensom herr Lindhagens
i ämnet väckta motion, må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att under ovan angiven
förutsättning å svenska statens vägnar godkänna
det mellan delegerade för staten och Stockholms
stad den 15 februari 1923 träffade preliminära avtalet
rörande Stockholms bangårdsfråga;

b) för omläggning av västra stambanans ingångslinje
över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar
vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret
1923—1924 anvisa ett reservationsanslag av
2,500,000 kronor, att utgå av lånemedel.

Stockholm den 2 maj 1923.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 89.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.