10

Statsutskottets utlåtande Nr 46.

Nr 4(».

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1923 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges
deltagande i garantien för ett för Österrikes återuppbyggande
avsett internationellt lån.

(4:e avd.)

Uti en den 16 februari 1923 till riksdagen avlåten proposition
(nr 86), vilken för beredande behandling hänvisats till statsutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen dels medgiva, att Kungl. Maj:t må under i propositionen
angivna förutsättningar förbinda svenska staten att intill det belopp, som
erfordras för amortering och förräntning av högst 13 millioner österrikiska
guldkronor av kapitalbeloppet av det planerade internationella lånet för
Österrikes finansiella återuppbyggande, deltaga i garantien av sagda lån;
dels ock bemyndiga riksgäldskontor att tillhandahålla statsobligationer
eller kontanta medel till det belopp, som erfordras för fullgörande av
de förbindelser, Kungl. Maj:t sålunda kan komma att ikläda staten.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

I propositionen erinras, hurusom den i London i augusti månad
1922 ''församlade konferensen av de allierade huvudmakterna beslöt anmoda
Nationernas förbunds råd att göra den österrikiska frågan till föremål
för undersökning ävensom att rådet med anledning härav uppdrog åt förbundets
finanskommitté att avgiva rapport rörande problemets finansiella
sida samt tillsatte för frågans vidare behandling en underkommitté av
fem personer, bestående av representanter för Frankrike, Italien, Storbritannien,
Tjeckoslovakiet och Österrike.

Statsutskottets utlåtande Nr 46.

11

Departementschefen anför i detta hänseende vidare:

»Resultatet av underkommitténs och finanskommitténs arbete föreligger
i ett omfattande program för Österrikes ekonomiska och finansiella
återuppbyggande, som fastställts i en av Nationernas förbunds råd
godkänd överenskommelse, innefattad i trenne den 4 oktober 1922 i
Geneve dagtecknade protokoll jämte bilagor, av vilka tvenne protokoll
undertecknats av representanter för Frankrike, Italien, Storbritannien,
Tjeckoslovakiet och Österrike och ett ensamt av Österrikes representant.

Ifrågavarande handlingar torde i svensk översättning få såsom
bilagor fogas till detta protokoll.

Enligt den del av den i Geneve träffade överenskommelsen, som
innehålles i det andra av nämnda protokoll, må Österrike, under den
däri angivna garanti, upplägga ett internationellt lån å sammanlagt högst
650 millioner österrikiska guldkronor, avsett att täcka dels Österrikes till
520 millioner guldkronor uppskattade budgetära brist under de båda år,
som enligt Nationernas förbunds finanskommittés det tredje av protokollen
bilagda betänkande förväntas åtgå för de österrikiska statsfinansernas
återställande, dels ock vissa av brittiska, franska, italienska och
tjeckoslovakiska regeringarna lämnade förskott å sammanlagt 130 millioner
guldkronor.

Såsom realsäkerhet för förräntning och amortering av detta lån,
vartill av finanskommittén beräknats ett årligt belopp ej överstigande 70
millioner österrikiska guldkronor, pantförskrivas genom det tredje av förutnämnda
protokoll de österrikiska tullinkomsterna samt avkastningen av det
österrikiska tobaksmonopolet, vilka säkerheter enligt sagda kommittés
mening, under förutsättning att det av densamma för Österrike utarbetade
reformprogrammet genomföres, kunna anses vara för ändamålet tillräckliga
och för övrigt, därest så visar sig nödvändigt, skola tillökas med andra panter.

Lånet skall emellertid därjämte garanteras av främmande makter,
för vilka Österrikes återupphjälpande är av intresse. För de 130 millioner
guldkronor, som avsetts till täckande av tidigare gjorda förskott,
hava de stater som lämnat dessa, nämligen Frankrike, Italien, Storbritannien
och Tjeckoslovakiet, åtagit sig full garanti. Vad däremot beträffar
återstoden av lånesumman, 520 millioner guldkronor, hava nämnda stater
vardera iklätt sig garanti intill 20 %, under det att garantien för amortering
och ränta av återstående 20 % beräknats skola övertagas av andra stater.»

För egen del framhåller departementschefen, att den ekonomiska
utvecklingen i Tyskland visserligen kunde komma att ofördelaktigt påverka
effektiviteten av de för Österrikes upphjälpande avsedda åtgärderna eller i

12 Statsutskottets utlåtande Nr 46.

övrigt medföra konsekvenser, ägnade att mana till betänksamhet mot
ett deltagande däri.

Emellertid kunde eller borde icke Sverige det oaktat undandraga
sig sin insats. I detta avseende anföres bl. a. följande:

»Såvitt nu kan bedömas, synes en medverkan från Sveriges sida ej
behöva erbjuda alltför stora risker, då de österrikiska statsinkomster,
som äro avsedda att säkerställa lånets amortering och förräntning, enligt
sakkunnig uppskattning torde kunna anses tillräckliga och det ekonomiska
läget i Österrike, enligt vad ovan framhållits, synbarligen märkbart
förbättrats under intrycket av den emotsedda hjälpen.

Det har emellertid framstått såsom uppenbart, att med hänsyn till
det nuvarande finansiella läget en eventuell svensk garanti måste begränsas
till en jämförelsevis obetydlig del av lånebeloppet, och har det
därvid ansetts, att Sveriges andel borde fastställas till 2x/2 % av det belopp,
som erfordras för amortering och förräntning av den del — 520
millioner österrikiska guldkronor — av ifrågavarande lån, för vilken garanti
ifrågasatts utanför de makters krets, som undertecknat Genéveprotokollen.
En sådan utfästelse skulle motsvara vad man från Nationernas förbunds
sida tänkt sig såsom den på Sverige belöpande delen av en önskad
garanti å sammanlagt 5 % från de nordiska staternas sida. Sveriges
garanti skulle sålunda inskränkas till för amortering och förräntning av
13 millioner österrikiska guldkronor erforderliga belopp.

Vidare har det synts, att ett deltagande från Sveriges sida i den
här ifrågavarande hjälpaktionen borde göras beroende av, att den särskilda
garanti å 500,000 pund, som Sverige på sin tid ställt i utsikt för
att möjliggöra upprättandet av ett internationellt finansinstitut för Europas
ekonomiska återuppbyggande (The International Corporation), finge
ingå i den föreslagna garantien.

I sådant avseende torde böra erinras därom, att Kungl. Maj:t för
att bliva i tillfälle att genom svensk statsgaranti bidraga till upprättande
av ifrågavarande internationella finansorganisation i proposition nr 262
till förra årets riksdag anhöll om bemyndigande att förbinda svenska
staten att intill en kostnad av 9 millioner kronor deltaga i det internationella
arbetet för Europas ekonomiska återuppbyggande, vilket bemyndigande
även av riksdagen lämnades, samt att Kungl. Maj:t sedermera
vid föredragning av handelsärenden den 15 juni 1922 förordnade, att
genom ministern i London anmälan skulle göras därom, att Sverige för
sin del vore i princip villigt deltaga i den ifrågavarande verksamheten,
under förutsättning, att programmet för den tilltänkta internationella

Statsutskottets utlåtande Nr 46.

13

finansorganisationen befunnes kunna förverkligas på det sätt och i den
omfattning, som avsetts.

Då, enligt av mig på vederbörligt håll inhämtade uppgifter, planen
på ifrågavarande finansorganisation numera synes vara uppgiven,
torde den av Sverige gjorda utfästelsen icke komma att tagas i anspråk.
Det synes mig emellertid vara lämpligt, att för undvikande av varje
missförstånd på denna punkt uttryckligen göra Sveriges deltagande i garantien
för det internationella lånet till Österrike beroende av en frigörelse
från den tidigare lämnade utfästelsen i fråga om det internationella
finansinstitutet.

Slutligen synes ett svenskt deltagande i lånegarantien böra göras
beroende av, att även Danmark ikläder sig motsvarande förbindelse. Med
hänsyn till den från olika sidor vitsordade angelägenheten av att snarast
möjligt kunna emittera åtminstone en del av lånet och då ett ytterligare
uppskjutande av Sveriges ställningstagande i frågan torde vara ägnat
att menligt inverka på genomförandet av den för Österrikes återuppbyggande
utarbetade planen, synes däremot det villkor om norskt deltagande,
som ursprungligen angivits såsom förutsättning för den från svensk sida
i utsikt ställda anslutningen till lånegarantien, icke böra vidhållas, sedan
norska regeringen förklarat sig ej vara beredd att för närvarande taga
ställning till spörsmålet.»

Utskottet har icke ansett sig böra motsätta sig ett bifall till Kungl.
Majrts förevarande förslag om deltagande från Sveriges sida vid åvägabringandet
av ifrågavarande lån för Österrikes återuppbyggande. Ett beslut i
dylik riktning torde stå i överensstämmelse med och närmast kunna betraktas
såsom en konsekvens av det medgivande, som lämnades vid 1922
års riksdag rörande svenskt deltagande i en internationell finansorganisation
med ändamål att främja Europas ekonomiska återuppbyggande.
Det nu framlagda förslaget avser i huvudsak att tjäna samma huvudsyfte,
nämligen en insats från Sveriges sida i det gemensamma mellanfolkliga
arbete, som synes vara en nödvändig förutsättning för åstadkommandet
av ordnade ekonomiska förhållanden i Europa. På sätt av
propositionen närmare framgår, skulle såsom ett villkor för den nu ifrågasatta
nya förbindelsen uppställas, att Sverige frikallades från sin ovannämnda
tidigare gjorda utfästelse. En ytterligare förutsättning skulle
också vara, att Danmark iklädde sig en motsvarande förbindelse. Vad
Norge beträffar är frågan om dess deltagande ännu icke så klarlagd, att
den svenska utfästelsen ansetts böra därav göras beroende.

Den ifrågasatta svenska garantien är, såsom i propositionen omför -

Utskottets

yttrande.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 46.

mäles, avsedd att omfatta högst 2 % av hela lånebeloppet, 650 millioner
österrikiska guldkronor, eller alltså högst 13 millioner österrikiska guldkronor.
1 Enligt vad som från utrikesdepartementet meddelats, skulle
emellertid härtill körrima den del av kostnaderna för lånets emitterande
och placering, som belöper å Sveriges andel i detsamma; i detta hänseende
torde det av Kungl. Maj:t begärda medgivandet böra erhålla en
något förändrad avfattning.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) medgiva, att Kungl. Maj:t må under de förutsättningar,
som angivas i statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
den 16 februari 1923, förbinda
svenska staten att intill det belopp, som erfordras
för amortering och förräntning ävensom emitterande
och placering av högst 13 millioner österrikiska
guldkronor av kapitalbeloppet av det planerade internationella
lånet för Österrikes finansiella återuppbyggande,
deltaga i garantien av sagda lån;

b) bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla
statsobligationer eller kontanta medel till det belopp,
som erfordras för fullgörande av de förbindelser, Kungl.
Maj:t sålunda kan komma att ikläda staten.

Stockholm den 13 april 1923.

På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 45.

1 Fredskursen å en österrikisk krona var i svenskt mynt 76 öre.

Stockholm 1923. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner

231243