Statsutskottets utlåtande Nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1923 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse för expeditionsvakten vid postverket E. G. Andersson
med flera från skyldighet att gälda vissa skadestånds-
och ersättningsbelopp.
(4:e avd.)
l:o) Uti en till riksdagen avlåten, den 2 februari 1923 dagtecknad
proposition, nr 42, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen (punkt 1) , „. e Ä ,,
att expeditionsvakten Ernst Gunnar Andersson ma befrias Iran att
till postverket återgälda det belopp av 860 kronor 25 öre, som postverket
utgivit såsom gottgörelse för skada, uppkommen vid sammanstötning
den 3 maj 1920 i Göteborg mellan en postverket tillhörig, av
Andersson förd automobil och en annan automobil, _
att förste postiljonen Carl Axel Anderson må befrias från honom
åliggande skyldighet att till postverket återgälda å Anderson belöpande
andel av de skadestånds- och ersättningsbelopp om tillhopa 4,753 kronor
52 öre, som postverket i anledning av Kungl. Maj:ts dom den 11
augusti 1921 utgivit; . ... ,
att hiälpmontören Karl Emil Sigurd ma befrias från att till postverket
återgälda det av postverket utbetalade skadestandsbelopp av 350
kronor, som Sigurd jämlikt Svea hovrätts utslag den 31 augusti 19
ålagts att utgiva; samt A ,
att de belopp, från vilkas gäldande bemälda Ernst Gunnar Andersson,
Carl Axel Anderson och Sigurd sålunda befrias, må ur postverkets
räkenskaper avskrivas. , ..
Beträffande utredningen i ärendet far utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet sid. 5 10.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 17 höft. (Nr 22-23.) 397 »
Ansökningar
av expeditionsvakten
E. G. Andersson
med flera
vid postverket
anställda
personer.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 22.
Utskottets
yttrande.
Departementschefen anför följande:
»De goda vitsord, som de i generalpoststyrelsens framställningar avsedda
personer erhållit beträffande sin tjänstgöring vid postverket, och
de jämförelsevis knappa ekonomiska förhållanden, varunder de leva, synas
mig tala för vidtagande av åtgärder för deras befriande helt eller delvis
från dem åliggande ersättningsskyldighet. Jag anser mig således böra
tillstyi ka expeditionsvakten Ernst Gunnar Anderssons ansökning. Vidkommande
förste postiljonen Carl Axel Anderson vill jag förorda, att
Anderson befrias från honom åliggande skyldighet att till postverket
återgälda å Anderson belöpande andel av de av postverket utbetalade
skadestånds- och ersättningsbelopp om tillhopa 4,753 kronor 52 öre
som det jämlikt Kungl. Maj:ts dom den 11 augusti 1921 åligger Anderson
och postverket att gemensamt utgiva, därvid jag givetvis utgår från att
postverket självt vidkännes sin anpart av'' nyssnämnda belopp. Vad
slutligen beträffar Sigurd, vill jag med hänsyn till föreliggande ömmande
omständigheter tillstyrka, att han befrias från skyldighet att till postverket
återgälda den honom ådömda skadeersättning av 350 kronor, som
postverket förskottsvis utbetalat, varemot jag i likhet med statskontoret
anser tillräckliga skäl icke föreligga att utsträcka befrielsen till att omfatta
jämväl Sigurd ålagd ersättningsskyldighet för rättegångskostnader.»
I enlighet med vad departementschefen hemställt vill utskottet tillstyrka,
att ifrågavarande tre befattningshavare vid postverket i av statskontoret
föreslagen utsträckning befrias från dem åvilande skadeståndsskyldighet
på grund av påkörningar med av dem förda postautomobiler.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva,
a) att expeditionsvakten Ernst Gunnar Andersson må befrias
från att till postverket återgälda det belopp av 860 kronor 25
öre, som postverket utgivit såsom gottgörelse för skada, uppkommen
vid sammanstötning den 3 maj 1920 i Göteborg mellan
en postverket tillhörig, av Andersson förd automobil och en
annan automobil; •
b) att förste postiljonen Carl Axel Anderson må befrias från
honom åliggande skyldighet att till postverket återgälda å
Anderson belöpande andel av de skadestånds- och ersättningsbelopp
om tillhopa 4,753 kronor 52 öre, som postverket i anledning
av Kungl. Maj:ts dom den 11 augusti 1921 utgivit;
c) att hjälpmontören Karl Emil Sigurd må befrias från att
till postverket återgälda det av postverket utbetalade skade
-
Statsutskottets utlåtande Nr 22.
3
ståndsbelopp av 350 kronor, som Sigurd jämlikt Svea hovrätts
utslag den 31 augusti 1922 ålagts att utgiva; samt
d) att de belopp, från vilkas gäldande bemälda Ernst Gunnar
Andersson, Carl Axel Anderson och Sigurd sålunda befrias, må
ur postverkets räkenskaper avskrivas.
2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 2) föreslagit riksdagen, att förste styr- Ansökning
mannen å ångfärjan »Malmö» Torsten Esaias Berggren må befrias från “hannen T"
honom jämlikt hovrättens över Skåne och Blekinge utslag den 9 sep- ångfärjan
tember i 921 åliggande skyldighet att utgiva ersättning till statens järn- "E, Berggren.
vägar med 45,705 kronor 4 öre samt att ifrågavarande belopp må ur
statens järnvägars räkenskaper avskrivas.
Utredningen i ärendet återtinnes i åberopade statsrådsprotokollet
sid. 10—12.
Den 26 januari 1920 omkring kl. 9,15 förmiddagen inträffade i Öresund
under då rådande tjocka en sjöolycka, i det att den statens järnvägar
tillhöriga ångfärjan »Malmö» kolliderade med passagerareångaren
»Malmö», varvid å båda fartygen uppkommo vissa skador.
Såsom vållande till denna olycka ställdes dåvarande tjänsteförrä Bände
befälhavaren å ångfärjan »Malmö», förste styrmannen å samma färja
Torsten Esaias Berggren under åtal. Genom rådhusrättens i Malmö utslag
den 18 juni 1921 dömdes Berggren såsom vållande till olyckan att
bota 150 kronor. Tillika förpliktades Berggren att utgiva ersättning
för den statens järnvägar genom olyckan orsakade förlust med tillhopa
45,705 kronor 4 öre, däri inbegripet den ersättning, statens järnvägar
nödgats utgiva till rederiet för passagerareångaren »Malmö» på grund
av den sistnämnda fartyg tillskyndade skadan.
Över berörda utslag anförde Berggren besvär, men fann hovrätten
över Skåne och Blekinge genom utslag den 9 september 1921, vilket
vunnit laga kraft, icke skäl göra ändring i rådhusrättens utslag.
Vid sedermera företaget försök till verkställighet av hovrättens utslag
har Berggren befunnits sakna utmätningsbar tillgång till gäldande
av statens järnvägars fordran på grund av utslaget.
Den av Berggren i ämnet gjorda framställningen om befrielse från
den honom åliggande ersättningsskyldigheten har tillstyrkts av järnvägsstyrelsen
och statskontoret.
Utskottet, som med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda Utskottets
omständigheter icke vill motsätta sig bifall till den gjorda framställ- yttrande.
ningen, får hemställa,
4
Statsutskottets utlåtande Nr 22.
att riksdagen må medgiva,
a) att förste styrmannen å ångfärjan »Malmö» Torsten Esaias
Berggren må befrias från honom jämlikt hovrättens över Skåne
och Blekinge utslag den 9 september 1921 åliggande skyldighet
att utgiva ersättning till statens järnvägar med 45,705
kronor 4 öre; samt
b) att ifrågavarande belopp må ur statens järnvägars räkenskaper
avskrivas.
Stockholm den 23 februari 1923.
/
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, G. J. G. Swartz,
J. Nilsson i Skottlandshus, H. F. Lamm, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. U. B. Olssson,
C. G. Ekman, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, J. B. Johansson i Fredrikslund och G.
Johansson i Hälsingborg samt *
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, O. H:son
Waidén, G. R. Jansson i Falun, O. Olsson i Kullenbergstorp, J. D. Norman, P. M.
Olsson i Blädinge, E. Andersson i Prästbol, J. Olofsson i Digernäs, S. E. Ljungkmst,
B. F:son Holmgren och A. Wikström.