Statsutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 15 febrnari 1923 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts under andra huvudtiteln
av statsverkspropositionen gjorda framställning om
anslag till bestridande av kostnaderna för en utredning
angående jord förhållandena i Kopparbergs län jämte en
i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 8 januari 1923 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1923—1924 har
Kungl. Maj:t under andra huvudtiteln, med åberopande av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
samma dag, punkt 9, föreslagit riksdagen att till bestridande av kostnaderna
för en utredning angående jordförhållandena i Kopparbergs län för
budgetåret 1923—1924 bevilja ett extra reservationsanslag ä 54,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 11—14 i åberopade statsrådsprotokollet.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet
till behandling förehaft en inom andra kammaren av herrar A. Olsson i
Mora och Gust. Andersson i Rasjön väckt motion (nr 100), vari hemställts,
att riksdagen vid bifall till Kungl. Maj:ts hemställan om anslag för en
utredning angående jordförhållandena i Kopparbergs län måtte uttala, att
för berörda utredning böra, förutom de sakkunniga, som i propositionen
angivas, tillkallas jämväl representanter för den praktiska erfarenheten
bland länets jordbrukande befolkning.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»I årets statsverksproposition (andra huvudtiteln, punkt 9 sid. 11 nr 3)
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 14 häftet. (Nr 17—18.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

föreslås riksdagen att till bestridande av kostnaderna för en utredning
angående jordförhållandena i Kopparbergs län för budgetåret 1923—1924
bevilja ett extra reservationsanslag å 54,000 kronor.

Ett nytt initiativ har härmed tagils till ordnande av de egenartade
jordförhållandena i Dalarna.

Närmast skulle övervägas, vilka lagstiftningsåtgärder kunna finnas
tjänliga i syfte huvudsakligen att inom länet befordra en lämplig ägosammandragning.

Detta syfte torde vinna understöd av envar, som har kännedom
om olägenheterna av den mångenstädes i Dalarna för långt drivna ägosplittringen.
Särskild tillfredsställelse måste möta departementschefens
upprepade understrykande av, att frågornas lösning måste sökas under
största möjliga hänsynstagande till de för Dalarna säregna förhållanden
och under beaktande av de från ortsbefolkningen framförda synpunkterna.

Den som känner folkstämningen i jordfrågan i Dalarna nödgas
emellertid, med allt erkännande av det nu föreliggande förslagets syfte,
sätta i fråga, huruvida den planerade utredningen, sådan den i propositionen
skisserats, öppnar utsikt till uppnående av ett resultat, som kan
bliva tillfredsställande och i varje fall motsvara utredningskostnaderna.

Arbetet med utredningen är tänkt att verkställas av en ledamot av
högsta domstolen med biträde av någon yngre jurist samt av lantmätare.
Men även om på detta sätt den högsta kvalificerade juridiska arbetskraft
kan för den föreliggande uppgiften erhållas, skall det säkerligen för
denna möta betydande svårigheter att intränga i Dalarnas säregna och
tilltrasslade jordlörhållanden. Och även om arbetet resulterar i ett,
kanske i flera hänseenden förtjänstfullt lagförslag, är därmed ingen säkerhet
given för möjligheten att vinna länets jordbrukande befolkning för
samma lagförslag. Kommissionen för Dalarnas indelning i skifteslag,
vilken numera förklarats vilande, erbjuder ett lärorikt exempel på omöjligheten
att genom en ensidigt sammansatt kommitté bereda väg för en
förbättring av Dalarnas jordförhållanden. En ensidigt juridiskt inriktad
utredning skulle med största sannolikhet leda till ett negativt resultat,
alldeles som den ensidiga lantmätareutredningen. Icke ens jurister och
lantmätare i förening torde ensamma kunna nämnvärt befordra en lösning
av de jordproblem i Dalarna, som sedan länge påkallat lagstiftningens
uppmärksamhet. För den, som har erfarenhet om dessa problem
och som känner huru väsentligt olika de uppfattas av den jordbrukande
befolkningen, står det klart, att här föreligger en fråga, som är i lika
hög grad praktisk-psykologisk som den är en juridisk eller lantmäterifråga.

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

3

Med hänsyn härtill synes det icke blott välbetänkt men nödvändigt
att söka från början vinna ortsbefolkningens egen medverkan till utarbetande
av förslag, som kunna, särskilt genom en lämplig ägosammandragning,
möjliggöra en förbättring av länets jordförhållanden. För den nu
planerade utredningen under juridisk ledning bör därför också i anslutning
härtill anlitas den praktiska sakkunskap, som äger erfarenhet om
och förtrogenhet med länets säregna jordförhållanden och som uppbäres
av den jordbrukande befolkningens förtroende.

Skulle härav följa någon kostnadsökning för den planerade utredningen,
torde denna för nästa budgetår kunna bestridas av det anslag,
som under nionde huvudtiteln beviljas till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga. Något ökat. anslag torde sålunda vid bifall till denna
motion icke erfordras för det nu ifrågavarande utredningsarbetet.»

I likhet med departementschefen anser utskottet, att de i Kopparbergs
län rådande egenartade jordförhållandena göra det ofrånkomligt att
åtminstone tillsvidare hålla ifrågavarande län utanför den för landet i
övrigt avsedda jorddelningslagstiftningen. Frågan om ordnande av jordförhållandena
i Dalarna synes ock utskottet, med hänsyn till att de för varje
år, som går, bliva alltmera tilltrasslade, icke höra ställas på framtiden,
utan torde, på sätt departementschefen förordat, ett utredningsarbete böra
snarast möjligt igångsättas, avseende i första hand plan för vinnande av
en lösning av frågan genom åtgärder, som i största möjliga mån anknyta
sig till nuvarande förhållanden. Då utskottet sålunda finner sig böra
tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag om medels anvisande för ändamålet i fråga,
vill utskottet emellertid framhålla angelägenheten av, att frågans lösning
sker under hänsynstagande till från ortsbefolkningen framförda synpunkter.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle utredningsarbetet verkställas av
en ledamot av högsta domstolen med biträde av någon yngre jurist samt
av lantmätare. I likhet med motionärerna anser emellertid utskottet
starka skäl tala för att härvid jämväl redan från början den praktiska
sakkunskap, som står att vinna från ortbefolkningens sida, anmodas medverka
för uppgiftens lösning. Utskottet får sålunda förorda, att vid utredningens
igångsättande representanter för länets jordbrukande befolkning
tillkallas.

Vad slutligen det av Kungl. Maj:t äskade anslaget beträffar, har
utskottet icke funnit skäl till erinran mot anslagsbeloppets beräkning, och
får utskottet alltså tillstyrka anvisandet av detsamma. Utskottet förutsätter
emellertid, att kostnaderna, så långt möjligt är, begränsas.

Utskottets

yttrande.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

På grand av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

a) att riksdagen må till bestridande av kostnaderna
för en utredning angående jordförhållandena i
Kopparbergs län för budgetåret 1923—1924 bevilja
ett extra reservationsanslag å 54,000 kronor; samt

b) att herrar Olssons i Mora och Anderssons i
Ra«jön ovanberörda motion må anses besvarad genom
vad utskottet här ovan anfört.

Stockholm den 15 februari 1923.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, C. J. G. Swartz,
J. Nilsson i Skottlandshus, O. U. B. Olsson, C. G. Ekman, J. Nilsson i Malmö, E. A.
Hallin, I. Bergman, K. E. Andersson i Eliantorp, A. R. Rooth och C. Johansson i Hälsingborg
samt

från andra kammaren: herrar O. H:son Waldén, C. R. Jansson i Falun, O. Olsson
i Kullenbergstorp, S. Bengtsson i Norup, J. D. Norman, L. J. Carlsson-Frosterud,
A. Å. Törnkvist i Karlskrona, O. Nilsson i Örebro, S. E. Ljungkvist, S. Persson i Fritorp,
C. Lindskog och A. Wikström.

Reservation

av herrar J. Nilsson i Skottlandshus, K. E. Andersson i Eliantorp,
O. Olsson i Kullenbergstorp, J. D. Norman, S. Persson i Fritorp och
C. Lindskog, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:

»Såsom statsrådsprotokollet utvisar, är Kungl. Maj:ts förevarande
förslag föranlett därav, att de i Kopparbergs län rådande egenartade
jordförhållandena ansetts göra det nödvändigt att tillsvidare hålla länet
utanför den för landet i övrigt avsedda jorddelningslagstiftningen, och är

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

5

syftet med det särskilt för detta län nu ifrågasatta utredningsarbetet att
snarast möjligt vinna en lösning av spörsmålet om jordförhållandena i länet.

Att, på sätt Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, nu upptaga frågan om
jorddelning i Kopparbergs län, innan jordstyckningskommissionens under
överarbetning varande, för hela riket avsedda förslag om jorddelningslagstiftniug
varit föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning, har
utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka. Utskottet har sålunda icke
blivit övertygat om, att en särskild utredning angående jordförhållandena
i sagda län för närvarande är av omständigheterna oavvisligen påkallad,
och har utskottet likaledes känt sig synnerligen tveksamt, huruvida
en nu igångsatt utredning kan komma att lämna något påtagligt
resultat. I sistnämnda hänseende får utskottet erinra om, att den av
Kungl. Maj:t den 27 februari 1920 tillkallade kommissionen för Dalarnas
indelning i skifteslag, med hänsyn till vederbörande kommuners
i allmänhet visade obenägenhet för frågan, måst upphöra med sina arbeten
sedan juni månad 1921 och har Kungl. Maj:t den 30 november 1922
förklarat, att kommissionens arbeten från och med nämnda dag skola
vila. Då härtill kommer, att några riktlinjer för utredningens genomförande,
såvitt statsrådsprotokollet utvisar, icke utarbetats samt under nu
rådande statsfinansiella läge nya anslag icke torde böras beviljas, utan
att så visas vara oundgängligen nödvändigt, får utskottet alltså hemställa,

I) att Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke
måtte vinna riksdagens bifall; samt

II) att herrar Olssons i Mora och Anderssons i
Rasjön ovanberörda motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.»

V - '' \ t

*■*■< rf

it

i. JO